Nej, nu vetifan.
Gör man inte mål när man har två powerplay efter varandra, i det här läget, då är det svårt att se hur man ska kunna göra några mål alls.
Det börjar dofta omisskänneligt av fiasko i Verizon.
* * *
Man får samtidigt lov att beundra Habs-lirarna. De är satta under monstruös press, men fortsätter göra allting lugnt, klokt och med utomordentligt tålamod.
Vinner dom det här – och jag börjar tro det nu – kan ingen säga nåt annat än att de gjort det väldans bra.
* * *
Ha ha, bra EJN. That’s the spirit.
* * *
Mike Green är ju en fullständig katastrof – precis som i slutspelet förra året.
Aldrig har mindre kvalificerad människa varit nominerad för en tung NHL-award.
* * *
Men Tippett kommer att vinna coach-priset så det sjunger om det.
Han har ju utfört underverk med ett lag som var dömt till undergång i höstas.
* * *
Nä, Oscar, det är väl sant. Men det är ju kul att uppdatera kommentatorsspåret så att jag kan publicera, exempelvis, dina begåvade inlägg. Och till det krävs också ett fungerande nät.
* * *
Visst saknas Capstronauten idag också.
Han måste ha blivit tvångsomhändertagen.
* * *
Skiner ugnen nu, Julia?
* * *
Spelprogrammet är klart. På grund av fucking Don Henley börjar Wings och Sharks alltså redan imorrn. Sedan spelar Penguins, antigen mot Bruins eller Habs på fredag. Och så börjar de två återstående matcherna på lördag.
Det lär betyda Chicago-resa till helgen, om det inte blir en ändring här.
* * *
S-Avery, jag trodde för några ögonblick att du var oförskämd mot bloggen, men sen noterade jag ditt nick igen…
* * *
Nåväl, Habs gjorde i alla fall inget mål under Norris Trophy-Green senaste bjudning.
Då hade uppförsbacken varit brantare än trapporna upp till Lincoln Memorial borta i The Mall.
Nu har Caps fortfarande något slags chans och det är förstås bara att gå ut och tömma tankarna.
Jag knyter åt slipsen, snor ytterligare ett par tuggummin av hyresgäst-Johan och håller andan.
Let’s go.
Slutrapport kommer sent, det kan ni räkna med.

My god…
För en gångs skull börjar Caps riktigt bra – och stegrar sig sedan mot ganska total dominans.
Under slutminuterna är det precis samma upplägg som i Bell Center senast:
Caps mot Halak.
Hemmalaget spelar sig också framtill  några riktigt feta chanser, men utdelning blir det inte.
Istället utnyttjar Habs – effektivt – ett fyra-mot-tre-läge på slutet och seriesegrarna går lik förbannat till pausvila med 0-1-underläge.
Nu blir det svettigt.
* * *
Det är inte ofta jag tuggar tuggummi, men nu behövs det så jag tigger till mig av hyresgäst-Johan och knaprar som en amfetamindrogad ekorre.
Spännande det här.
* * *
Nädu, Big Pete, själv säger då Quadzilla Shoestring att han är från Ytterby – Sveriges svar på Tombstone.
* * *
Ett snärt i kyssribban, en styrning i Halaks benskydd, några mörsare i kortplanket.
Semin verkar inte vilja till semin…
* * *
De dristar sig till att spela Journey här också, strax innan ”Nothing else matters”-introt.
Men inte mig emot, heja Detroit!
* * *
Efter den idiotiska utvisning han drar på sig – i anfallszonen – tror vi att det är lite greenigt i omklädningsrummet nu (copyright: Hyresgäst-Johan).
* * *
Nej, EJN, inga såna där utbrott. Då fimpar vi.
* * *
Forceringen är kanoners och tempot i anfallsspelet bländande, en så fort pucken hamnar i Caps-zonen blir det stirrigt och rörigt.
Det är det som är så oroande.
* * *
Kul att se att Scott Walker får vara med – istället för passageraren Fleischmann.
Hoppas han inte makes i too easy on himself bara…
* * *
Nationalsångerna kan den här gången genomföras utan incidenter.
Det är väl, för att tala Mikael Wiehe-språk, bara en herre precis här nedanför pressläktaren som bär sig lite illa åt.
* * *
Väldigt segt nät i Verizon idag. Det berättar jag så ni vet om det blir underliga avbrott här.
* * *
Raalfie, jag får bara ut en så fjönig moppe-mustasch att det inte är någon idé. Jag satsar som vanligt på den heltäckande skepparkransen i stället.
* * *
Fan, det var det där förstamålet Montreal INTE skulle ha.
Men Caps kan bara trampa och fortsättar på samma sätt.
Till slut måste det lossna. Väl?
Återkommer – om teknikgudarna vill.

Back in The District.
Igen.
Här ska vi ikväll får svaren på några lika obehagliga som angelägna frågor
Är Washington Capitals bara en grundserieattraktion?
Är Ovetjkin ingen riktig vinnare?
Är pilsnergubben Boudreau inte coachen som förmår alla stjärnor och talanger att dra åt rätt håll?
Är seriesegrarnas defensiv för bristfällig för playoff-hockey?
Är det för många av Bäckis lagkamrater som inte förstår att man måste offra allt och göra en fruktansvärd massa skitjobb den här tiden på året?
Är From Russia With Glove – om det nu är han som ska stå – en medioker målis?
Förlorar dom den här avgörande Game 7-thrillern kan vi svara ja, nej, nej, ja, ja och nej.
Om några timmar vet vi.
* * *
På Acela-tåget ner i dag satt det en kille i Canadiens-tröja några säten bakom mig.
Han såg kaxig och självsäker ut.
Bara därför satte jag mig i en ställning så jag visste att jag skulle snarka extra mycket.
* * *
Ett annat statistiskt faktum, Wille, är att inget åttonde-seedat lag någonsin vunnit mot ett förstseedat efter att ha legat under med 3-1 i en slutspelsserie.
Så Caps kan slå ytterligare ett rekord ikväll…
* * *
Pucken som träffade Tom Poti i ögat i måndags tog så illa att han tvingats till operation och blir borta två-tre veckor.
Vad vi som under några år såg honom i New York än tycker är det långt ifrån bra. Hans rutin och hans lugn hade behövts i det skakiga Caps-försvaret.
* * *
Pappakaj, jag har ingen särskild Caps-kavaj, men jag har min Verizon-promenad två och en halv timme för matchstart.
Den passerar bland annat förbi zamboni-entrén och där brukar jag se till att slå en liten stepp på isen
Idag böjde jag mig till och med ner och klappade lite på förlängda mållinjen.
Kändes som en magic touch och ni kan återigen tänka på det, när de är nere i Varlys högra hörn, att där stod eran Biffen för några timmar sedan på huk och fånade sig.
* * *
Pilsnergubben berättar att han bara var en droppe adrenalin från ett målvaktsbyte efter Habs
– Jag hade börjat gå mot Theo, men stannade och sa åt mig själv ”lugna dig nu”.
Huh, ja, inga Three-or-moore-experiment i det här läget!
* * *
Ser New York Rangers-”stjärnan” Brashear under Verizon-promenaden idag också.
Nu står han, med ett påfallande belåtet leende på läpparna,  och pratar med en snygg blondin.
Glenn Sather har inte kunnat nås för en kommentar.
* * *
Fast Pappakaj, stassen är förstås stylish ändå. Det handlar ju om Game 7. Då får man anstränga sig lite. Har en ljusgrå kavaj och matchande, men smålöjlig,  Donald Trump-slips  till svart skjorta och svarta braxor. Tror att det kan hjälpa, det också.
* * *
Ser Scott Gomez under promenaden också, när han tar de sista stegen mot omklädningsrummet.
Han ser ut som man gör när man anländer till en Game 7 i en arena där man förlorade en annan Game 7, med ett annat lag, ett år tidigare.
Revanschlystnaden lyser om honom, faktiskt.
* * *
Jag hade fel om nästa omgång. Den smygstartar redan i morgon, med första mötet mellan Sharks och Wings.
Så var det inte tänkt, minst en dags uppehåll mellan ronderna är norm..
Men läser man Liljas blogg får man veta varför.
Eagles – jävla Eagles! – håller sedan länge planerad konserter i Sharktank på fredag och lördag.
Ganska klantigt av de arenaansvariga att ställa till med en sån krock, men det är klart – de räknade väl inte med att Jumbo Joe & co fortfarande skulle spela…
* * *
Hur rår man på Halak?
Det är vad det h ikväll.
Och pilsnergubben har ett bra svar.
– Man vill ta klubban och slå i huvudet på honom. Men så kan man ju inte göra, säger han till Post.
Mja, varför inte då? Jag tycker det låter som en grym taktik.
* * *
De serverade vita bönor i pressloungen idag.
Så vi får hoppas att matchen inte blir FÖR spännande. Då kan det gå illa…
* * *
Det är Karl Alzner, just uppkallad från chokladfabriken i Hershey, som ersätter Poti och med det beskedet stillas oron över backbestättningen i alla fall en liten smula.
Han är den mest underskattade spelarna i hela Washingtons organisation och borde vara här on a regular basis.
* * *
Om lagkamraterna försöker lura med honom på den där Eagles-konserten ska Zäta tacka nej och stanna kvar på Santana Row-hotellet och kolla tv.
Det där gubb-möget är inget för en tuff Njurunda-punkare.
* * *
– Efter den här matchen går ett av lagen på semester och jag vill inte ens tänka på semester ännu, säger The Great Eight till
Nej, då är det bara att se till att ställa in siktet och göra några mål då.
* * *
Själv var jag så säker på att det var spelfritt i morgon att jag nu har icke-avbokningsbara åtaganden på stan och inte kommer att kunna se första Wings-matchen.
Så nu sitter jag här och nynnar på Mojo Nixons mästerliga ”Don Henley must die”.
* * *
Av en artikel från Quebec-pressen framgår att Halak gillar mjölkchoklad och, sanslöst nog,  dricker flera liter om dagen.
Är inte det snudd på doping?
* * *
Personligen hade jag ju hoppats att Lilja skulle blogga lite om den kavajen. Han är den som vet mest om vilken magi den besitter, men det kanske kommer…(se där ett alldeles skamlöst sätt att fiska efter omnämnande i en spelarblogg, eller hur?)
* * *
Själv tror jag att Bäckis laddat bössan med extratorrt Valbo-krut och kommer att sätta två på grabben med choklad.
* * *
Apropå kavajen har du, kommentator Petr Klima, alldeles otroligt fel. Den är ju marinerad i James Bond-elegans och får hela städer att dra efter andan de få gånger Biffen är på sånt glidarhumör att han vill bära den.
* * *
Capstronauten måste vara på plats ikväll. Det var hans frånvaro som ställde till det i match 5.
* * *
Ett litet erkännande kan vara på sin plats:
Jag är egentligen rätt förtjust i Eagles och brukar plugga förträffligheter som ”Lyin’ Eyes”, ”Peaceful Easy Feeling” och ”Tequila Sunrise” på sommarsemestrarna längs Kaliforniens Interstates.
Men jag är ju en gammal skit och därmed ursäktad
* * *
Som Hyresgäst-Johan just konstaterade:
– Här är fan inte varmare än i Borlänge ishall.
Nej, nog är det bra märkligt att man ska få frost i slutspelsskägget när man sitter i den här sortens lyxarenor.
* * *
Mitt i hopen som samlas kring spelaringången vid Caps bås strax innan värmningen står en saftig bit i Tre Kronor-tröja.
Honom gillar jag rent instinktivt.
* * *
Igår flög nyopererade Fast Freddy Shoestring hem till Göteborg.
Så håll i hatten på Avenyn nu. Risken är uppenbar att Tjötröva, Sälen och Svinet redan släpat ut honom på off season-rajtantajtan och i så fall går ingen säker.
* * *
Här är, ser man tydligt mer Montreal-fans än i någon av de tidigare matcherna, så nu kan det bli lite duell på läktarna också.
Kan spåra ur redan under nationalsångerna, gissar jag.
* * *
Washington Posts beat-reporter, Tarik El-Bashir, har också mycket investerat i den här matchen.
Vid hemmaförlust får även han gå på semester.
– Och det är jag inte beredd på ännu. Så det blir 4-2, förklarar han för bloggens utsände.
* * *
EJN, vilka skulle du hålla på om mitt tips slår in och vi får se Hawks-Caps i final?
* * *
Tänk om Capitals kunde börja den här match bra. Det vore kul som omväxling.
* * *
Cammalleri ser otäckt inspirerad och vital ut på värmningen.
Men Julia med dammvippan, inte gör väl han flera kanonmatcher i rad?
* * *
Pilsnergubben, däremot, ser lite spänd ut när dom zoomar in honom i båset.
Och det är klart, han riskerar att få sparken från sitt drömjobb om de torskar idag.
* * *
Ok, do or die.
Nu åker vi.
Om nu Caps kan spela som i de sista två perioderna i förrgår, då SKA det här gå.
Men inget är säkert, det blir en helt sjuk jävla thriller och pulsen har redan börjat stegra.
Nästa rapport kommer i pausen, det vet ni.

Ojvoj, 1-6…
Som Engblom & co säger på Versus här i sena kvällen:
Finally, The Red Wings we’ve been waiting for showed up.
Ex-mästarna gjorde en riktigt, riktigt bra Game 7 och har därmed gjort sig förtjänta av evenemanget.
* * *
Väldigt fint att se publiken i Jobing.com ge sina tappra hjältar en standing ovation sista minuten, trots förlusten
Så agerar riktiga fans.
* * *
Det behövs inte, Blackhawk. Jag tror nämligen precis som du. Jag har hela tiden sagt att Hawks ska gå till final i år och det tipset gäller i högsta grad fortfarande. Däremot är jag inte längre särskilt säker på att det är Washington dom får möta. Det börjar snarare lukta…hm, ja, just det; Pittsburgh.
* * *
Alla är rörande överens om att Phoenix gjort det här häpnadsväckande bra.
De inledde säsongen i totalt kaos – utan ägare, utan tränare, med hot om flytt – men tog sig alltså inte bara till slutspel för första gången på åtskilliga utan tvingade ärrade Detroit till sju matcher i en stenhård serie. Och det utan att lagets själva ledare, Shane Doan, kunde lira de fyra sista bataljer.
Respekt.
Hoppas utvecklingen fortsätter i samma riktning när Oliver Ekman-Larsson kommer över i höst.
* * *
Semirundan i väst är alltså spikad.:
•San Jose-Detroit
•Chicago-Vancouver
Det känns som helt episka serier.
Och ja, det finns svenskar i samtliga lag, så livebloggen lever – oavsett vad som händer i Verizon i morgon…
* * *
Det där med att dom bästa verkligen ska vara bäst…den klyschan bekräftades verkligen.
Lidas gjorde sin bästa match för säsongen, Dats och Zäta var helt suveräna, Rafalski briljerade, The Mule kom igång….mm, fina grejor.
* * *
Visst fan var det nån som kastade in en flaska på isen precis innan Lidas satte sin andra puck?
Sånt ser man i princip aldrig här borta, ens på Garden…
* * *
Jag tror nästa runda börjar på fredag, de kan inte gärna braka igång dagen. Man måste få lite tid att sälja biljetter och resa och allt vad det är.
* * *
Undras förresten om Wings flyger hem, eller stannar kvar i samma tidszon och tar sig upp till San Jose redan i morgon.
Det kan förhoppningsvis en nybliven 40-åring svara på när jag ringer om en halvtimme eller så…
* * *
Svåger Micke, mannen som ”döpte” den magiska kavajen, dyker plötsligt upp i kommenatatorsspåret.
Ja, nu har jag gjort mitt. Nu måste du utföra din dans. Den behövs för seger mot Sharks.
* * *
Ett referat återstår, sen blir det bingen. Hyggligt tidig väckning i morgon också, för avresa mot DC.
Där får vi, i morgon kväll, se vad Capitals är gjorda av.
Sist bara, på allmän begäran:

Nej, det är inget cirkustält. Det är den magiska, vita kavajen.
Den vann ikväll.

Så firar man sin 40-årsdag, ja.
Med en sjundundrande bomb från slottet som inte ens Bryzgalov hinner reagera på.
Grattis, champ.
* * *
Man vet att Wings har en bra kväll när Brad Stuart – Brad Stuart! – gör mål i friläge i numerärt underläge.
* * *
Nu sa tv-kommentatorn det:
– Du vill att dina bästa spelare ska vara dina bästa spelare.
Duh!
Fast, ja, en klyscha blir ju en klyscha av en anledning, och det är verkligen sant att Wings allra största stjärnor varit riktigt överjävligt bra i den här matchen.
* * *
Nej, BaconBerglund, jag ångrar i sanning inte kavajen.
Men det är inte bara den.
När jag beställde kinamat i den här perioden tog en jag en förrätt med lite bläckfiskar.
Jag tror att det var det som slutligen blidkade hockeygudarna, de nöjde sig inte med kavaj och AOR-rock.
* * *
Så ni är säkra på game over nu?
Ja, det där Stuart-målet hade onekligen formen av en sista spik i en kista
Men jag vet inte jag, de här hungriga ungbloden ger sig aldrig och kommer såklart att krama det allra sista ur sina bränsletankar i den här slutperioden.
Howard får hålla i hatten.
* * *
Ja, EJN, när du är på sådär grinigt humör får du inte kommentarerna publicerade. Men kan du hålla tonen så anständig som i detta sista inlägg är du välkommen
* * *
Det här är första matchen i serien och hur mycket de än imponerat i offensiv zon , och i PP, så var det spelet i tre-mot-fem-läget som bekräftade att det är The Big Red Machine som uppträder ikväll.
* * *
Fast jag kan inte riktigt hålla med om att Helm skulle haft straff. Sån kontroll hade han inte på pucken. Jag tänkte snarare att på att Aucoin gjorde det bra. Är det nån gång man verkligen ska TA en utvisning är det i ett sånt läge.
* * *
Roligast är det förstås att se att poeten från Uralbergen och artisten från Njurunda rockar igen.
Zätas passning till andra baljan…ojvoj.
* * *
Nu knäpper vi kavajen igen, nynnar på de där raderna om han som var ”born and raised in south Detroit” och inmundiga den sista bläckfiskbiten.
In i kaklet nu, boys.

Bra period, inte sant?
Det har varit väldigt mycket heta vingar mot en Bryzgalov som tydligen vill göra en Halak, men man måste imponeras av Coyotes också.
De försvarar sig otroligt effektivt i egen zon och de forecheckar – i alla fall tidvis – som utsvultna blodiglar.
0-0 står det och vad om helt kan fortfarande hända.
* * *
Det hade jag glömt, men fan – Lidas fyller ju 40 i morgon. Eller ja, hemma hos er har han ju redan fyllt.
Ah, The Big Four O. Det är då livet börjat.
Bloggen säger grattis och ber till hockeyguden att legendaren, den bäste back vi nånsin haft, får fira med en framgång.
* * *
Mja, P, jag delar dina Uffe-sympatier, men de krävs rentav final för att vi ska baxa oss ut på kontinenten för att följa en assisterande coach.
Men vem vet, kan Coyotes slå ut Detroit kanske de kan ta sig hela vägen dit också.
* * *
Det formligen ryckte till i den vita kavajärmen när The Mule hade sitt kanonläge i powerplay.
Där ska den sitta!
* * *
Nu, exakt nu, fick jag ett mail från Uppsala Reggaefestival.
Det hade jag inte räknat med.
* * *
Zäta ser riktigt målkåt ut. Det kan förstås bara vara ett bra tecken.
* * *
TV-sändningarna här borta börjar med att Keifer Sutherland påannonserar matcherna.
– The is a presentation by the National Hockey League, säger han med sin allra coolaste 24-röst.
Jag ryser varje gång.
* * *
Babs har alltså den ultimata turslipsen på sig, den röd-vit-prickiga han fått av en cancersjuk pojke i Winnipeg.
Den ledde till OS-guld och tillsammans med en vit kavaj i östra Midtown på Manhattan ska den fan kunna leda nånstans nu också.
* * *
Hörs snart, nu åker vi igen.

Jag övervägde ett tag att till och med äta bläckfisk till lunch, men där gick gränsen.
I övrigt har jag dock gjort vad jag kan för att hjälpa den röda maskinen att spinna i Arizona-öknen i natt.
Jag har lyssnat på Journeys ”Don’t stop believin”, jag har visslat åt varje Ford jag sett på stan och framförallt:
Jag har sett till att få den vita Vigilante Carlstroem-kavajen – eller Bosse Larsson-kavajen, om ni hellre vill se det som Liljas svåger Micke – pressad och tänker ha den på mig i korresoffan de närmate timmarna
Inget ska alltså kunna gå fel.
* * *
Ju mer jag tänker på det, desto mer till mig blir jag över serien mellan Hawks och Canucks.
För att inte tala om vad jag blir över tanken på att det kan bli en resa till Windy City framöver.
United Center, we’ll meet again.
* * *
Ärligt talat är jag inte så säker på att vare sig Journey-dängor eller Bosse Larsson-kavajer räcker.
Ska Wings fixa den här biffen (no pun intended…) måste de spela bättre än i samtliga föregående matcher – och de måste göra det från början till slut.
Annars tar den hungriga coyoten sitt fetaste skalp någonsin.
I förhandsintervjuerna utlovar Babs dock en riktigt fullödig insats
– Vi kommer att vara redo nu, var så säker, säger han.
* * *
Okej, they’re off and running – och kommentatorsspåret ser fram emot att bli bombat med inlägg natten lång.

Då så.
Två matcher kvar i första slutspelsomgången.
Och det är, som sig bör, Game 7-thrillers i bägge fallen.
Först Coyotes-Red Wings i morgon, sedan Caps-Habs på onsdag.
Oj fucking voj, säger jag.
* * *
Men det var en bra märklig match dom spelade i Bridgestone ikväll.
Först den där 4-3-explosionen i inledningsperioden, sedan…ingenting.
Hm.
Jag tycker lite synd om Predators, de spelar med så enormt mycket hjärta och lyckas ändå aldrig ta sig förbi den förbannade förstarundan i slutspelet.
Den här gången stötte de dock på en motståndare som, in the end, var lite för bra.
– Men det bästa med att vi tar oss vidare är att vi gör det utan att spela vår bästa hockey. Vi kan betydligt mer och behöver definitivt höja oss ett snäpp mot Vancouver, säger Yellbear i en efter-matchen-intervju ni ska kunna läsa på sportbladet.se när som helst.
* * *
The Kron Wall of Pain har meddelat att uppmaningen om skäggväxten är noterad och ska lydas.
I utbyte lovar jag att bära den magiska, vita Vigilante Carlstroem-kavajen i korresoffan under matchen i Phoenix kommande afton.
Då kan det, som alla vet, bara gå på ett sätt.
* * *
Så vad händer med Hanky Tank Tallinder nu då?
Hans kontrakt går ut efter den här säsongen, men när jag intervjuade honom i Garden häromsisten lät det som att han var sugen på att spela ytterligare någon säsong i NHL.
Samtidigt fick jag dock intrycket att han gärna bor någon annanstans än i Buffalo de sista åren.
Det vore i så fall mycket förståeligt…
* * *
EJN, du kan vara lugn. En do-or-die i Verizon missar vi inte.
* * *
Precis som Yellbear också säger i nämnda efter-match-intervju kan serien mellan Hawks och Canucks blir precis hur jäkla rolig som helst.
Jag vill att den ska börja nu!
* * *
Ovie lovar att det inte är någon panik i laget.
– Vi spelar bra, vi behöver bara göra mål, säger han.
Jo, det var just det…
* * *
Upplägget ser, om någon undrar över det, ut så här.
Chicago möter Vancouver, det är alltså redan klart – och San Jose får således gå upp mot vinnare i Detroit-Phoenix-dramat.
I öst blir det Caps mot Flyers om Caps vinner i morgon, och Pittsburgh mot Boston. Om de får stryk blir det istället Pittsburgh mot Montreal och Boston mot Philadelphia.
Klart som korvspad, eller hur?
* * *
Nu tänker Bjuppe Biff runda av en lång kväll med…mja, jag tror det blir ett gammalt Sopranos-avsnitt. Behöver skrocka lite åt Paulie Walnuts innan jag somnar.
Vi hör när jakten på präriehunden börjar där ute i Arizona-öknen, allright?

Washington-Halak 1-53.
Det där var ju lätt en av de mest häpnadsväckande målvaktsshower jag sett.
Men som BaconBerglund, den fine, konstaterar kan Caps kanske  ha nytta av att de till slut lyckade spräcka nollan.
Mitt hopp lever i alla fall. Kan de spela som under de två sista perioderna på onsdag, då jävlar…
* * *
Man får gratulera Bruins. Starkt att de lyckas manövrera ut ett så skickligt och välcoachat lag som Buffalo.
Men det är ju tråkigt att säsongen ska behöva slut så motigt ”Årets Kommentator”.
Jag hoppas vår komet inte överger oss helt och hållet.
* * *
I matcher har även serien mellan Chicago och Nashville varit en stenhård målvaktskamp.
Men nu vetifan vad som hänt med de finländska hjältarna.
4-3 efter en period…say what?
Blir kul att följa, ser ut som att vad som helst kan hända.
* * *
Nej, vad tror ni – är det inte dags för en ny kanna kaffe nu?
Jo, det är det.

Ja, nu går det i alla fall inte att påstå att Caps inte försöker.
Som Rosen säger:
Det är knappt de behöver spola gästernas planhalva.
Montreal får iväg sitt första skott i perioden för efter dryga tio minuter och ägnar sig huvudsakligen åt att, i desperation, freda sin egen målis.
Men Halak, alltså. Shit, han plågar Caps-spelarna lika mycket som Henke gjorde under de första matcherna ifjol,
* * *
Fast det är inte jag som bestämmer, Blackhawk och EJN. Om inte svenskar är inblandade blir jag inte skickad på uppdrag av tidningen jag är anställd av och då går det inte att liveblogga.
Å andra sidan finns det ju, som EJN framhåller, en och annan blågul hjälte kvar i väst. Yellbear i just Hawks, till exempel. Vi får hoppas på honom och några andra.
* * *
Kan Caps fortsätta spela så här känner jag dock aningen mer hopp inför matchen på onsdag.
Nån gång ger ju sånt infernaliskt tryck utdelning.
* * *
Om Buffalo lyckas vända det här kommer Wideman att ligga vaken och tänka på den bjudningen många kommande sommarnätter…
* * *
Det är samtidigt nåt alldeles oerhört vad Caps – med Semin i spetsen – lyckas skjuta utanför hela tiden.
* * *
Nu blir det åka av.
Höj!