Det var ju just här, i Detroit Rock City, Arne Hegerfors för ganska precis femton år sedan avlossade sitt klassiska ”nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdooom”.
Därför vore det väl lämpligt om vi nu också fick fira den svenska nationaldagen i The Joe på samma sätt – med euforisk blågul  triumf.
Men jag misstänker att Lidas och Zäta och de andra får det betydligt svårare än vad Brolin och Dahlin och deras kamrater fick 1994.
Salenko i all ära – han var inte tillnärmelsevis lika monstruöst bra som hockeyspelande landsmannen Malkin.
Ska det gå, ska det bli svensk fest i Motown ikväll, måste Wings på något sätt stoppa honom.
Sen måste de hitta sitt powerplay.
Sen måste de hitta sitt boxplay.
Sen måste de sluta slå felpassningar i mittzon.
Sen måste de vinna fler närkamper.
Sen måste de sätta chanserna.
Sen måste de följa Lex Sjöström till punkt och pricka
Sen måste The Kron Wall of Pain proppa en Cooke eller två.
Sen måste Hossa kliva fram.
Sen måste The Mule kliva fram,
Sen måste Homer kliva fram.
Sen måste Hudler – minns ni honom? – kliva fram.
Sen måste de ha lite flyt igen.
Lätt blir det inte, men jag hoppas man
Man vill ju fira hegerforsk nationaldag i Detroit.
* * *
Nä, bloggen var inte på värmningen i morse.
Jag tog mycket välbehövlig sovmorgon och körde sen till en fashion superstore i Dearborn och handlade kläder.
Bland annat en väldigt ljus kavaj…
Jag har inte velat jinxa någon genom att berätta, men eftersom jag aldrig hann hem emellan konferensfinal och final är den vita superkavajen inte med på den här resan.
Jag vet, det är för jävligt.
Men jag har alltså reparerat skadan genom ett köpa en ny idag.
Den inte är inte riktigt kritvit, men nästan.
Och när Skrummelrummel-Jocke ser den utbrister han omedelbart:
– Det där är en riktig vinnarkavaj.
Vi hoppas på det då…
* * *
Datsyuk ska spela – det verkar vara helt klart.
Däremot är det nu frågetecken kring Cleary.
– Game-time decision, heter det.
Man har hört en del om det på slutet.
* * *
Coach Bylsma höll ett alldeles underbart anförande om Sid The Kid här om dagen.
Bland annat sa han:
– Han är en enorm talang. Men det är i sig inte hans största talang. Det är att han alltid vill bli bättre, att han varje dag jobbar på detaljer som han tycker han kan förbättra. Ibland får vi tvinga att ta honom ledigt.
Ni som bara ser en gnällig cry-baby i den ynglingen, ni har faktiskt fel.
* * *
Med Skrummelrummel vid min sida lyckades blogga vinna tillbaka ytterligare ett par dollar från den vresiga Fru fortuna i går kväll.
Det var ett gott tecken.
* * *
Orpik gafflar glatt om att  wingarna i allmänhet och Zäta i synnerhet börjar se trötta ut.
– Vi hade gärna spelat  på fredag också. Det tror jag inte de hade.
Det är förstås ett försök till psykning – och det har lyckats förr.
Som när Modo-spelarna hela tiden pratade om att leksingarna var slutkörda i slutspelskvarten 1994.
Till slut blev de det också –  just på grund av tjatet.
* * *
Nu står det på sittplatsschemat också:
Vetlanda Posten.
Man blir ju tårögd.
* * *
Zäta insisterar dock på att han inte är tröttare än någon annan.
– Det är nåt media fått för sig bara. I match 3 spelade jag två minuter mer än vanligt. Det klarar jag.
Men jag undrar jag. I vanliga fall består inte uppgiften i att försöka stänga ner Sidney Crosby i varenda jävla byte….
* * *
Babcock har en en egen turslips omgivningen börjat tjata om att han måste bära nu.
Den kallas ”The McGill lucky tie” och Wings-coachen har fått över 30 mail i ämnet.
Kommer han att bära den?
En flinande Babs svar lyder:
– Game-time decision…
* * *
Homers skägg börjar, precis som mitt helt, se ut som ett murveldjur.
* * *
Favoritkrönikören Rosenberg i Detroit Free Press idag:
”While today’s Game 5 is not a must win, they must win to avoid a must win”.
Hm.
* * *
Sorry, Magnus.
Inga bilder på Varpu.
Om jag ens tar fram mobilkameran när hon är i närheten reagerar finskan som Don Barzini när fotografen dyker upp på Connies bröllop i första Gudfadern.
* * *
Det ÄR kokande stämning i Detroit också – fast bara några timmar på matchdagarna.
Problemet är ju att alla bor utanför stan, i mer eller mindre välmående förorter, så andra dagar får man leta med förstoringsglas efter slutspelsfeber.
Men det party som just nu pågår längs strandpromenaden håller nästan Pittsburgh-klass.
* * *
Don Barzini, förresten…han borde fan vara en förebild för Detroit-spelarna ikväll.
Tattaglia?
Tattaglia is a pimp.
Glöm aldrig det.
* * *
Scuderi ägnar sig inte åt så mycket psykkrig när han får frågor om vilken Detroit-forward som är svårast att möta.
Han svarar att alla är svinbra – och allra helst Zäta.
– Eftersom han är så smart är han extremt farlig var han än befinner sig på isen, säger Pittsburgh-backen.
* * *
När jag kommer ut ur hotellhissen är det en ung svart man som utbrister.
– Aha, all dressed up!
Just det, jag gör vad jag kan…
* * *
Hur lång tid tror ni det dröjer innan nån gett Datsyuk en jävel på den där foten?
Det kommer att ske i första bytet och förklara för hela världen varför NHL-lagen hemlighåller skador under slutspelet…
* * *
Jag har 3-1 i Canalplus-poolen ikväll, Fairway-peggarn har 3-3 och Skrummelrummel 4-2.
Så ni vet.
* * *
Dagens skvaller:
Pierre McGuire, han som gör intervjuerna åt Versus, var på pickalurven på MGM igår.
Fast å andra sidan, vem var inte det…
* * *
Apropå MGM trodde jag att jag skulle få Penguins som grannar den här helgen.
Men de har bytt hotell och bor nu på Ritz-Carlton
Skrock för att de förlorade
– Kanske det, säger Bylsma kryptiskt.
* * *
Just Hudler, som jag nämnde i inledningen, var ju en väldig faktor i finalerna förra året.
Nu har han märkts ungefär lika mycket som hans ringa längd indikerar att han ska märkas.
– Ja, jag måste börja göra mer, medger han i Free Press.
* * *
Skepparkransen is out of control nu. Jag ser fan ut som en uteliggare nån hängt en ljus kavaj på.
* * *
Hossa igår om att Datsyuk förmodligen kan spela igen.
– It would be a huge bust. Uhh…I mean a huge boost.
He he.
* * *
Matchen Fredrik-Sacramento i kommenatorsspåret är lika hård som den mellan Crosby och Zäta.
Go, boys!
* * *
För att nu inte tala om vilken ”boost” det skulle vara om Hossa själv började leverera.
Ännu så länge har han verkligen bara varit en ”bust” i finalen.
* * *
Uh-hu. Drog Malkin och Staal i avgörande-målet-tipset.
Hoppas inte jag vinner…
* * *
Mister Posten är bakis idag.
Han svär dock på att hans polare hemifrån de mörka smålandsskogarna inte var med på några dåligheter.
* * *
Fairway-peggarna drar Crosby i samma tips.
Han bör inte heller vinna.
* * *
Uncle Mats kommer fram och tar i hand.
Då känns det som att inget kan gå fel.
* * *
Usch, jag är nervös idag.
Ordentligt.
Men spola isen och låt bläckfiskarna flyga.
Det blir hockeyfest.
Och nu ska jag uppkoppling hela tiden, så rapport är förhoppningsvis att vänta i första paus.
Vi hörs då.

Här är sagan om en vanlig dag under Stanley Cup-finalen.

07.15: Klockan ringer. Undrar var jag är. Kommer på det först efter tio sekunder.
07.20. Sitter vid datorn och skummar sajter. Dyster ton i texterna i Detroit Free Press.
07.30. Inser att jag måste ringa tidningsbudet hemma i New York och förlänga uppehållet. Skickar saknar-dig-mess till The Royal Oak.
08.05: Hoppar in i hyrbilen utanför William Penn-hotellet. Varpu lägger sig i baksätet och somnar omedelbart.
08.09: Korsar Veteran’s Bridge. Ser Mellon i backspegeln. Tänker att vi ses på söndag igen.
08.18: Brakar ut på Interstate 79, mot Ohio Turnpike. Varpu snarkar. Dylan sjunger tyst från senaste albumet på stereon. Det duggregnar.
09.00: Regnet upphör, molnen skingras. Det blir sol. Bloggen ler.
09.20: Passerar Youngstown. Undrar om Springsteen tänker spela sången om den eländiga staden på Stadion några timmar senare (och det tänkte han, enligt Markus Larssons liveblogg från konserten).
09.44: Stannar vid en rastplats och tankar. Varpu tittar yrvaket upp, ruskar ett rufsigt huvud och somnar om igen. Köper en stark kopp kaffe. Åker igen
10.30: Funderar över hur det kan komma sig att alla rastplatser längs Ohio Turnpike ser exakt likadana ut.
11.00: Varpu vaknar och frågar om vi är framme. Det är vi inte. Då drar hon några stories om Esa Tikkanen och Jari Kurri.
12.30: Ser GM-tornet torna upp sig i horisonten. Får egendomlig komma-hem-känsla.
12.45: Går in genom pressentrén vid The Joe. Möter kollegor som ser trötta ut. Alla har gjort samma roadtrip under morgonen. Inser att jag förmodligen har samma uppsyn. Dricker två koppar kaffe och äter en kanelbulle. Det är frukost. Och lunch.
13.00: Sitter på en stol och försöker komma på vad det egentligen är det luktar inne i The Joe. Kommer återigen fram till att det är en sällsam blandning av is, avgas, fukt, mögel, svett, asfalt, kaffe och gammalt bläckfiskslem.
13.12: Träffar NHL-Mark. Hans blick säger att han tycker att vi ska spela craps på MGM ikväll. Hm.
13.15: Dellapina, nu på NHL, kommer och säger att Wings omklädningsrum nu är öppet . Det är det inte.
13.35: Dörrarna till omklädningsrummet öppnas. Springer omedelbart på Fabio Ericsson i den trånga korridoren som leder till själva rummet. Han ropar:
_ Du får tydligen inte kalla Kronwall för Gråskägg. Han föredrar The Kron Wall of Pain.
13.45: Pratar med Lidas. Han berättar att det varit lagmöte under lunchen och att man tittat på video för att studera misstagen man begick igår. Bloggen undrar om de inte redan är medvetna om dem.
– Jo, men det gäller att gnugga in dem så att man verkligen tänker på att inte göra om dem, säger kaptenen på sitt finaste rumpmas-mål.
14.00: Zäta berättar att han, i alla fall på sätt och vis, följt Robin Söderling i Paris.
– Det stod 2-0 när jag åkte hemifrån och då trodde man ju att det var klart. Men när jag kom hit till hallen var det plötsligt 2-2. Sen fixade han det alltså ändå. Det är otroligt bra gjort, menar Njurunda-Beckham.
14.15: Passerar pressloungen och hör Mike Babcock, som håller presskonferens, förklara att han inte har något emot att det tar emot lite.
– Det som är så skönt med att vinna Stanley Cup är just att det är så oerhört svårt att göra det, säger han.
15.00: Lämnar av passagerare på Marriott. Kör vidare och tänker att centrala Detroit ser ut som New York i ”I am Legend”.
15.20: Checkar in på hotellet. Kopplar upp datorn, skummar nya sajter, läser mail och uppdaterar kommentarerna i den här bloggen. Skrockar gott åt att bröderna Jepperdi slåss om vem som egentligen har rätt att kommentera här.
15.45: Lämnar in tvätt. Igen. Tar en lång, lång dusch.
16.15: Börjar skriva det här inlägget.
16:43: Avslutar det här inlägget.
Vi hörs i morrn.

Ja, Detroit skärpte ju till sig i tredje och jagade, som det brukar heta, förtjänstfullt.
Men då var det, som det också brukar heta, så dags.
Särskilt som Fleury vid det laget hade bestämt sig för att stänga butiken.
4-2 blev det, serien är utjämnad och vi ska köra den attans Ohio Turnpike ytterligare två gånger – minst.
* * *
Står ett tag i sista perioden nere i katakomberna och ser på tv med Lilja och andra wingar som inte spelar.
De ser inte särskilt glada ut.
Och det kan man ju förstå.
* * *
CrankyYankee, har jag förstått det här rätt – du står i kaoset utanför Mellon as we speak?
Vad coolt.
* * *
Efteråt finns i alla två svenskar som ler i smyg:
Skrummelmurmel och Fairway-peggarn.
Dom vill ha så många matcher som möjligt, dom jävlarna…
* * *
Finns det en Jepperdi Jr i kommentatorsspåret också?
Det tycker jag är kul.
Men var tog i så fall Senior vägen?
* * *
Jag håller med en besviken Fabio när han  kliver ut i det zoo gästernas lilla omklädningsrum snabbt förvandlas till när media kommer på besök.
– Vi har fortfarande inte spelat så bra som vi kan i en enda av de här fyra finalerna.
Exakt.
Bäst var de i förra matchen här, men det finns mycket mer att ta fram
Nu börjar det jävlarimig bli dags att göra det.
* * *
Kenneth, jag delar analysen om Crosbys färdigheter.
Men inte resten.
Det där om gnäll och filmningar var kanske sant för nåt år sedan, men han har vuxit ifrån det.
* * *
Skrummelrummel-Jocke tippade helt fräckt 4-2 ikväll – och tog därmed den hisnande potten a’ 40 dollar…
* * *
Den här prickiga slipsen kan ju dra åt helvete.
* * *
Alla tycks vara överens om att matchen vände med Jordan Staals PK-mål.
– Felt pretty good, säger han själv.
Kan man tänka sig.
* * *
Vi har Varpu i bilen i morrn.
Så hela Ytterby-ligan vet det…
 * * *
Detroit-spelarna insisterar på att de inte är tröttare än någon annan, men coach Babcock medger att det i natt syntes att hans gubbar spelat fyra matcher på sex dygn.
Däremot går han inte med på att han håller på att slita ut Zäta med sin besinningslösa matchning.
– Så uppfattar jag inte saken, säger han kort.
Nej, det vore ju att erkänna att fel begåtts på bänken.
* * *
– Jag gillar ju hårdrock, rättar Mister Posten.
Folk ska då vara så noga.
* * *
Om det här var en nyckelmatch, då kan vet jag inte riktigt vad vi ska kalla den som väntar på lördag.
Då och där avgörs den här serien, tror jag.
* * *
Okej, mot Ohio Turnpike.
Det ser ut att bli soligt – och jag har bestämt att Dylan ska sjunga för oss.
Vi hörs från Motor City.

4-2.
Ojvoj.
Efter Stuarts oväntade ledningsmål sitter vi och säger att oj, mot ett Detroit i ledning är det inte lätt att spela.
Sen kör det hungriga, okuvliga, briljant spelande Pittsburgh över mästarna.
Snillen spekulerar…
* * *
Trycket inne i Mellon när hemmalaget vänder är garanterat inte mildare än det var på Stadion under ”Twist and shout” tidigare ikväll…
* * *
Precis i början såg det ju ut som att Babs lyckats skälla liv i sina spelare igen.
Men de föll snabbt tillbaka i det där slarviga, ofokuserade, okaraktäristiskt oinspirerade från inledningsperioden.
Men drabbas lätt av misstanken att Wings helt enkelt är för slutkörda för frambringa den oerhörda koncentration de här matcherna kräver.
* * *
Det här arrangemanget är inte alldeles lyckat.
När Stuart gör sitt ledningsperiod är jag på väg genom trängseln i lobbyn och vet inte mer om det än att någon säger ”motherfucker, they score”.
* * *
Fast det handlar verkligen inte bara Detroit om att inte längre orkar spela som de ska.
Pittsburgh är väldigt, väldigt, väldigt bra också.
* * *
Läktararrangemanget är inte helt underbart det heller.
När Malkin kommer loss i sitt första – av vad, fyra? – frilägen sitter jag och tittar rakt in i en sockervaddspinne herrn på raden framför tycker att ha måste köpa mitt i perioden.
* * *
Har alltid haft ett rätt gott öga till Tyler Kennedy, jag tror han är väldigt trevlig, så hur det nu än är kan jag inte låta bli att glädjas åt att han får göra ett så rasande snyggt mål.
* * *
Baklängesmål i numerärt överläge…har jag flyttats tillbaka till Garden?
* * *
Det verkar, av tv-bilderna att döma, vara bra drag också utanför Mellon – där ytterligare 20 000 ju ser matchen på storbildskärm.
* * *
Å andra sidan är Jordan Staal en klassisk tjuv i de lägena.
Fast det borde Wings veta.
* * *
Allra högst är nog den hånfulla ”Ooooooossssgooood”-ramsa hemmafansen avlossar efter varje mål – och det ser ut att kunna bli många.
Det känns lite Garden, det med. Fast då är det en som heter Maaaaarty som brukar stå i skottgluggen.
* * *
Domarna kan inte ens de mest inpiskade Wings-fansen skylla på längre.
* * *
Och nej, han de hånar har inte gjort någon drömmatch precis. Men det är fan inte lätt när han HELA tiden lämnas i såna 2-mot-1-lägen.
* * *
Ohio Turnpike, here we come. Minst två gånger till…
Slutrapport lämnas senare – som ni vet.

1-1.
Och det är guds försyn – för Detroit.
Jag tycker det känts som att Pittsburgh varit hungrigare, vunnit fler närkamper, tajtat till bättre  i egen zon, varit aggressivare och – framförallt – begått färre misstag.
Men det här är hockey, så precis innan paus kvitterar lille Helm ändå.
Det kan visa sig oerhört betydelsefullt.
* * *
Mister Posten pustar som jag tror att bara smålänningar kan pusta när Wings slår ytterligare en felpassning i mittzonen.
* * *
Jag sätter på ena kortsidan, utan tv-monitorer, så de domartabbar ni pekar på i kommentatorsspåret har jag helt enkelt inte noterat.
* * *
Plötsligt kommer det en snubbe i Toronto-tröja – med Sundin på ryggen – gående över läktaren.
Då har man väl hamnat lite fel?
* * *
Baklängesbalja i numerärt underläge igen.
Bekymmersamt är det – även om Lidas, som ni säger, utsattes för en interference precis innan målet.
* * *
Man får anta att Kron Wall of Pain var rätt glad att Osgood tog pucken när han druttade på arslet…
* * *
Mister Posten tycker för övrigt att det spelas för mycket hårdrock i Mellon.
Såna där musikskribenter är så kinkiga…
* * *
Men det är en rätt fin Pittsburgh-bjudning innan Helms kvittering också…
* * *
När jag gick till läktaren såg jag domare McCreary stå och värma upp – med ett gummiband runt benen.
Om jag vetat det ni säger nu hade jag gett honom en tjuga…
* * *
Ser Uncle Mats på håll.
Han ser fin ut i Lidas-tröja.
* * *
Ingen Datsyuk.
Detroits läkare är för noggranna…
* * *
Det känns som det är livsfarligt precis varenda gång Malkin reser sig i båset.
* * *
Vissa av felpassningarna och slarvet i mittzon…det går inte att känna igen Detroit.
Men de såg ut att få åtminstone lite energi av Helm-målet, så kanske kan det bli bättring nu.
Det är ett måste – annars går den här matchen förlorad.
* * *
Som åskådare älskar man inte linjedomare som är petiga ved tekningarna.
* * *
Jag HAR dator, du som lovade en till nästa gång – det finns bara ingen plats för den på pressläktaren.
* * *
Nu åker vi igen.
Håll i hatten.

Det blev inte Maltby som fick flytta på sig för Draper.
Utan Abbey.
Så kan det gå.
På den här nivån hjälper det inte att man avgör två matcher.
You’re only as good as your last single, sa dom en gång i musikbranschen – och samma sak gäller i ett hockeyslutspel.
Om Datsyuk spelar – vilket jag tror, han såg glad ut på träningen idag också – lär det vara Jay Leno som får sätta sig i omklädningsrummet och cykla.
* *
När jag kommer till hallen under förmiddagen håller Zäta, Kron Wall of Pain och Filppula på och lattjar med den där fotbollen i utrymmet vid zamboni-parkeringen.
På en stol intill sitter Samme och ser mäkta sur ut.
Jag kan inte hålla mig och frågar om han, i enlighet med Kron Wall of Pains teorier, åkt ur redan.
Mariefreds Schwarzenegger tittar på mig med en blick inte helt olik den George ger Kramer i Seinfeld-avsnittet när de fastnar i trafiken på väg ut till LaGuardia för att hämta Jerry och Elaine. 
Men Kron Wall of Pain och Zäta jublar…
* * *
Nyckelmatch det här.
Jag tror som flera kommentarer:
Den som vinner ikväll får ett väldigt övertag.
Och jag tror alltså, som ni kan läsa på annan plats, att historien upprepar sig.
Jag är inte lika säker på Wings-seger som jag var på Penguins-dito i förrgår, men ändå RÄTT så säker…
* * *
Hörrdu, Tälje-Henke, det får du nog vänta på.
Jag har varit där och ”bevakat” ”Söndagsparty”  – och fick en gång schavottera inför publiken när en sån studio-man började köra med mig – men som gäst är jag sannerligen inte aktuell.
Och nu är det ju snart slut.
* * *
Frågar Fabio Ericsson vilka som, enligt strikta slutspelsrutiner, ingår i ”hans” middagsgäng nu under finalserien.
– Ja, det är ju Gråskägg, Beckham, Frasse och några till, svarar han.
Anmärkningsvärt att The Mule får heta Frasse, medan Kron Wall of Pain och Zäta tvingas utstå såna öknamn…
Jag väntar mig hämndaktioner.
* * *
Tack för påminnelser – allt på kom-ihåg-listan är avklarat.
Köpte dessutom en prickig slips som jag tror mycket på – och nu har snörat runt halsen.
* * *
Enligt kvinnliga bekanta som var där gick det under förmiddagen inte att distrahera Sid The Kid ens med en snygg klänning.
Det ska, uppger samma källor, vara ett tecken på att han är beredd att fullkomligen explodera ikväll.
* * *
Såg ni på Sportbladet-webben?  Marco Polo-Persson har pratat med Johnny O.
Jag hoppas han får mycket pengar – ja, Johnny O alltså, även om Marco Polo-Persson naturligtvis också är värd ett  saftigt lönelyft  – men misstänker att det finns få lag han passar så bra i som Devils.
* * *
Däremot ska det ha gått alldeles utmärkt att distrahera – för att inte säga fälla – andra Pittsburgh-spelare med den där klänningen.
Vad det betyder får jag dock inte höra några teorier om.
* * *
En kollega frågar Zäta hur han blivit Beckham – och Medelpading nickar mot bloggen:
– Det är ju den där…
Men det är det inte alls ! Det är en från Mariefred, en från Helsingborg och en från Norrköping som konspirerat – eller åtminstone läckt till mig…
* * *
Erk, skarp blick där. Dåligt av mig. Fast igår var det faktiskt så kallt att jag mycket väl hade kunnat  stoppa  batterier i strumporna.
* * *
 Nu kommer det sms om ”Twist and shout” på Stadion.
Men den tillhör Ullevi, så det rör mig inte – jag är hellre här.
* * *
Stämningen i centrala Pittsburgh har varit riktigt laddad idag.
Jag såg till och med några helt vanliga kostymnissar som hade Pens-tröjor under kavajen – som om det var helt naturligt en torsdag på kontoret.
Säga vad man vill om den här stan, men den brinner för sitt hockeylag.
* * *
Publiken får ta i lite extra i buandet i kväll.
Det är ju Game 4.
Då brukar Hossa slå till.
Han har gått mållös genom varenda slutspelsserie – utom just i fjärde matchen. Då har han, varje gång, gjort två.
* * *
Skepparkransen börjar bli ett problem nu.
Den kliar, sticker och är i vägen i största allmänhet.
Nån får se till att vinna, snabbt, så jag blir av med skiten.
* * *
Skrummelrummel anser att ett nytt smeknamn bör lanseras för Canal Plus-Björn:
Fairway-peggarn.
– Det går inte att ha med honom ut på en golfbana, suckar Skrummelrummel.
Det kan ni tänka på när ni ser intervjuerna på Canal Plus i natt.
* * *
Nu kommer vi ihåg, pojkar:
Lex Sjöström!
Ut med puckfan – så fort det går.
Det är inte Columbus, det här.
* * *
Mister Posten har anlänt – med ”Rock on roll over”-tischa och fem fina dosor Ettan direkt från Småland.
– Undrar hur det gått för Dackarna ikväll, lyder första kommentaren.
Ja, det är ju det man undrar…
* * *
Post-Gazette rapporterar om en tjej som fick sin biljett stulen ur näven när hon stod och väntade vid entrén i tisdags.
–Han tog min biljett, skrek hon desperat.
Då sköt en storväxt man längre bak i kön fart, sprang efter tjuven och fick tag i honom.
Hjälten visade sig vara John Guerin – bror till Bill i Penguins.
Det var väl en fin liten historia?
* * *
Big H, återigen – här dricks inte en droppe innan deadline.
Det är helt sant det.
Men det var en bedrövlig ”utgång” och jag är glad du gjorde mig uppmärksam, så jag kunde tvätta lite.
* * *
Får Rafalski och Scuderi i avgörande-målet-tipset idag.
Sådär,  va.
Det går bättre för Skrummelrummel.
Han drar Malkin ur muggen med lappar ESPN Sports utsände håller fram.
Fotografer har alltid tur.
* * *
– Det här är den jämnaste och hårdaste slutspelsserie jag nånsin spelat.
Det sa Gonchar igår.
Och skämtaren Talbot nickade instämmande.
* * *
Den verkliga jackpoten i tipset drar dock Fairway-peggarn:
Hal Gill och Kris Draper.
– Om någon av dem får iväg ett skott mot mål ser jag det som en seger, suckar han.
* * *
Det rapporteras att Flyers tänker signa Ray Emery.
Jahaja.
Då blir det i alla fall inte ointressant för Backlund…
* * *
Nu ska Jimmy Ericsson – Fabios brorsa – vara in the  house också.
Då har finalserien, som sagt, äntligen fått en lätt LIF-nyans.
* * *
Upplägget blir detsamma idag:
Jag ser matcherna utan dator tillhands – och får springa ner och randa, samt publicera kommentarer, i pauserna.
Hoppas ni står ut.
Nu ska jag rätta till slipsen, tanka lite kaffe och lägga in snus.
Sen är det dags.
Häng med.
Det blir åka av ikväll.

Idag har det inte varit alltför muntert.
Först stack Eken hals över huvud hem till New York; jag saknar honom som hösten saknar våren och den kloke saknar dåren, eller hur det nu var Lundell diktade.
Sen tappade jag ett glas juice i golvet  på en lunchrestaurang och blev utskrattad av fyra fåniga yuppies.
Därefter fick jag så mycket att göra med andra sorters texter att jag knappt hann titta åt den här bloggen.
Och nu ska jag lägga mig.
Morsning korsning.
Men i morgon – idag för er, antar jag – ser hockeygudarna till att det blir bättre.
* * *
Bra där, HampeW
Hedersomnämnandet är ditt.
* * *
Hinner ändå på  eftermiddagsträningen i Mellon och får se en Datsyuk som kan åka skridskor och har ett leende bredare än Freddy Shoestrings åkstil klistrat över hela ansiktet passet igenom.
– Det är ett mycket gott tecken, säger kompisen Zäta.
Översättning:
Dats spelar med all säkerhet den fjärde matchen.
* * *
Jag verkar inte längre kunna länka här, men ni måste  gå in på NHL:s hemsida och kolla Malkins, Talbots och Gonchars presskonferens från förmiddagen.
Vilken showman han är, Geno.
* * *
Jag vill ju inte vara sån, men konsenus både i media och bland spelare var idag att det var ombytta roller i tredje matchen.
Detroit spelade långa stunder ut Pittsburgh – men fick stryk.
That’s hockey for you.
* * *
Kom-ihåg-lista för torsdag förmiddag.
Bloggen måste köpa nya anteckningsblock, pennor, batterier till intervjubandspelare och strumpor.
Kan ni hjälpa till och påminna om det i kommentatorsspåret?
* * *
Jag vill se The Kron Wall of Pain tacklas mer.
Det vill han själv också.
– Man vill alltid smälla på, säger han och flinar.
– Men det har inte varit mycket till lägen i de första matcherna och man kan inte åka omkring och leta lägen, då är man snabbt rökt.
– Och det är aldrig lätt att komma på de bästa spelarna. Såna som Malkin och Crosby, de håller aldrig på tittar på pucken när den är vid skridskorna. De har alltid blicken framåt, vad som än händer.
* * *
Jag hör vad du säger, Dago. Men jag är rabiat när det gäller Devorski och skyller alltid allt på honom…
* * *
Det har blivit kallt i Pittsburgh. Därmed avtar Groundhog day-känslan i alla fall något. Förra året var det ju, som de säger i Stora Tuna, ”rena Mallis” här…
* * *
Påpekar för The Kron Wall of Pain att Samme häromkvällen såg bättre ut på two-touch-fotbollen än han gjort gällande.
– Jojo, svarar  proppmästaren, men det är bra att det står i tidningen att han är dålig…
* * *
Datsyuk håller själv en liten presskonferens under dagen och får frågor om det är nervöst att sitta i omklädningsrummet och kolla matcherna.
Svaret är en klassiker:
– Oh, I tell you, just this is not fun to watch. I take in lots of beer…
* * *
Canalplus-Björn och Canal Plus-Jocke – också känd som Skrummelrummel – försöker lura ut bloggen på byn i kväll också, men här vi karaktärsfasta och säger nej.
Eller så fruktar jag bara att de återigen ska ta mig till en krog av den typ  Björn rekommenderade i förrgår.
Där serverades sushi som kan ha varit gjord på mört från Tjärnasjön…
* * *
Kris Draper ska spela också.
– Men jag vet inte istället för vem, säger en sedvanligt kryptisk Babcock på sin presskonferens.
Men få se nu, om både han och Datsyuk spelar, då försvinner…ja, jag tippar på Jay Leno och Maltby.
* * *
John J, jag har definitivt hört versioner med ”bed”. Och de är såklart mycket bättre…
* * *
Jamen då så, mot kudden.
Titta in här igen framåt kvällen så ska vi se om jag inte producerat lite mer pladder.

Det blev precis som förut.
Fast tvärtom.
Detroit spelade bra, dominerade, vann skottstatistiken – och förlorade med 4-2.
Man kan ju säga att läget var detsamma för Pittsburgh efter de två första matcherna.
Dock:
Om Wings fortsätter som i de två första perioderna idag, då tror jag att historien upprepar sig på torsdag:
De vinner och får åka hem med läge att avgöra.
Om sedan historien upprepar sig även där är en annan fråga…
* * *
Dano, jag och Devorski har sedan länge en beef i den här bloggen.
Jag driver tesen att det alltid blir nåt knas när han är på isen.
Jag får försöka leva med att jag sjunker i dina ögon för det.
* * *
Samme ser brutalt självkritiskt på sitt stolpskott.
– Det var dåligt. Mycket dåligt till och med. Jag hade mycket att skjuta på och borde ha satt den, suckar han.
Ah.
Värre har vi sett.
* * *
Maxime Talbot har alltid framstått som en underhållande man och den bilden bekräftas ju när han, med ett lyckligt leende, kommenterar situationen när de var sex man på isen.
– Visst fick vi bra snurr på pucken då? Det var härligt!
* * *
The Mule bekräftar:
– Uncle Mats är på ingång. Med Mister Posten och farsan…
Det förklarar ju varför han var så bra idag.
* * *
Nu tar vi fram räknestickan, Mister Devorski:
5 + 1 = 6…
* * *
Det är nervöst och spänt väldigt länge.
Men de sista sekunderna, efter Talbots, empty netter, slappnar lättade Pens-fans av och en yster fest utbryter på läktarna.
Det lär nog gunga duktigt nere på Southside i kväll…
* * *
Man kan tycka att coach Babcock ägnar VÄL mycket energi åt att ständigt försöka få in Zäta mot Crosby.
Det gick ju rätt bra när han fick ägna sig åt vara offensiv istället.
Å andra sidan kan man också tycka att Babs vet fan så mycket mer om det här än vad jag gör.
* * *
När spelarna går av isen spelar de Faces gamla ”Stay with me” i Mellon, de med de famösa inledningsraderna ”In the morning, don’t say you love me, cause I’ll only kick you out of my bed”.
Vad ska det betyda, egentligen?
* * *
Lex Sjöström, sa jag inte det?
Den är särskilt applicerbar under numerära underlägen.
Se vad som hände under Pens sista, avgörande PP.
Wings misslyckades med att få ut pucken, samma gubbar blev kvar ute på isen åt helvitte för länge och några sekunder innan Gonchar laddade bössan sa jag rakt ut:
– I enlighet med Lex Sjöström, nu smäller det snart!
Man ska alltid lyssna på Fast Freddy Shoestring, det visste redan de gamla grekerna.
* * *
Ingen kan anklaga Zäta för att vara onödigt högljudd när han kommer ut i omklädningsrumskaoset och håller presskonferens,
Vi som står i tredje led hade inte hört ens om vi haft professor Kalkyls hörapparat i ”Tintin tur & retur”.
Tur man har en bandspelare specialinställd på att suga upp medelpadska ljud.
* * *
Nu ska vi se om det går att trakassera någon Canal Plus-anställd på den officiella eftersläckningen.
Jag återkommer efter morgondagens träningar.

Hallå.
Det blev alltså 4-2.
Jag skirver lite referat till nätet.
Återkommer sen med en liten slutrapport för kvällen hännä, som vi säger i Borlänge.

2-2 även efter andra, alltså.
Och nu har det varit aningen mer grinding och jämtjockt .
Wings har för all del  ett kraftigt övertag i skottstatistiken och för spelet för det mesta.
Men Det är väl bara Samme som, med en rökare i stolpen, är riktigt nära att måla.
Den hade suttit fint.
Nu  tycker jag som Solo.
Detta börjar lukta övertid…
* * *
Nu spelar de Motörhead i Mellon.
Klart som helvetet att det blir fin stämning då.
* * *
Delar din uppfattning om Hossa, johan f.
Han har mycket puck och åker i fina cirklar, men det händer fan inte mycket.
Fast det har inget med aversionerna i Mellon att göra. Så har det sett ut hela finalserien.
Jag säger som min granne:
Nossa Hossa!
* * *
Varpu, som känner hela familjen, säger att pappa Crosby under första pausen stod ute vid zamboni och var orolig.
* * *
Zäta och The Mule gör en förträfflig match – framåt såväl som bakåt.
* * *
Matris-Bonde av sig med nya skojigheter:
Hossa är lika populär i Pittsburgh som Calle Steen i Leksand…
* * *
Men Cleary alltså. Nu dribblar han med pucken på blå så det blir grov offside åtminstone två gånger.
Jag har inte varit så frustrerad på en Dan sedan Dan Panas satt intill mig i presstältet i Hultsfred och prata konstant medan jag försökte recensera en Manic Street Preachers-konsert.
* * *
Hade man inte trott, att man skulle få in Calle Steen i en blogg från finalen.
* * *
Båda lagen slarvar emellanåt bedrövligt när puckfan ska ut ur zonen.
Alltså, pojkar, Lex Sjöström är mycket enkel:
Ut med pucken – annars blir det mål…
* * *
Jo, johan, jag förstod att Ozzy var skymd. Men det såg segt ut – och lite kul var det att jämföra med Osbourne…
* * *
Det blir lite stim på läktarsektionen intill.
Jag är oklar över detaljerna, men en man med kraftig benstomme (…) och ljus, alldeles för tajt kostym blir plötsligt avvisad av vakterna.
– You ugly motherfuckers, skriker han på vägen ut åt någon.
Ska han säga.
* * *
Pittsburgh smäller på Zäta rätt så intensivt.
Kron Wall of Pain får svara snart.
* * *
Mot sista perioden, vänner.
Låt den bli ett klassiskt krig.
Slutrapport kommer när slutrapport kan författas.
(Same, om du är här – idag har jag alltså ingen dator med mig på läktaren. Slutresultatet får du titta efter nån annanstans. Text-tv till exempel…)