0-0 efter första.
Och 14-4 i skott.
Då hajar ni.
Kung Henrik gör skäl för sitt new yorkska smeknamn.
Han har varit magnifik.
Men så här kan det ju inte fortsätta under resten av serien, då kan ingen i världen rädda Rangers.
* * *
Tur jag inte behöver prata nu.
Det går inte att höra sig själv, än mindre någon som sitter intill.
Jag ser att Ekens mun rör på sig, men allt han försöker få fram drunknar i det, fullständigt INFERNALISKA oväsen som utgör nästan chockerande konstant här inne.
Trycket är sjukt, varken mer eller mindre.
* * *
Men Rangers har ett stolpskott och ni vet hur det KAN bli såna här gånger. Ett lag trycker på som en invasionsstyrka i en bananrepublik, sen kommer det nåt åt andra hållet.
* * *
Det verkar som att Ovie vill förekomma alla försök att få honom ur balans.
Satan så han smäller på Korpikoski och Callahan och till och med Avery.
* * *
The Oak Man fortsätter hävda att Semin vägrar passa Bäckis.
Kan ni hjälpa mig och kolla om den konspirationsteorin verkligen har bäring.
* * *
Tårtan hade EN instruktion i förmiddags:
Inga utvisningar.
– Sitter vi i utvisningsbåset kommer vi att förlora, konstaterade han kort.
Och efter arton sekunder sitter Danny G där…
* * *
Caps har ett lysande intro, format efter rockturné-format.
25 cities.
82 shows.
Sold-out houses all over the place.
And now – the encore!
Ser lite futtigt ut så här kanske, men tro mig, det är väldigt mäktigt i mörkret.
* * *
Mackes snurr här på slutet måste man också berömma.
Theodore – eller ”Threeormore”, som de kallar honom här… – hade mycket väl kunnat släppa in den.
* * *
Faktum är att man inte ens hör speakern – sånt ohyggligt liv är det.
* * *
Ännu så länge möts Page Six Sean bara av spridda burop när han pucken.
Det kommer nog att kunna förändras…
* * *
När The Oak Man ska ta hissen upp efter sen attack i pressloungen ska ta hissen tillbaka hit får han ställa sig åt sidan medan Jim Dolan, Rangers ägare, tar sig till sin loge.
Han måste, tycker Rangers PR-männen, få hissen för sig själv…
* * *
Birger Shoestring är väldigt bra i det andra numerära underläget.
* * *
Själv ser jag Papa Sather komma vaggande i pressläktarkorridoren.
Han ser tung och dyster ut.
Ah, kom igen, gubbe. Det är slutspel nu.
* * *
Okej, nu fortsätter den här utmattande festen.
Jag är tillbaka i nästa paus, som vanligt.

God afton!
Nu jävlar i min lilla låda.
Nu blir det playoff-hockey – live på Biffen-bloggen.
Visst är det alldeles underbart?
Jo, det är det.
Och jag räknar kallt med att ni spinner loss så det fullkomligt stänker i kommentatorsspåret.
* * *
Det regnar i Washington ikväll. Till och från riktigt kraftigt.  Det betyder nåt, tror jag. Men vad?
* * *
Det är knökande, brakande superfullt i pressrummet. Så Beavis & Butthead – den senare nyss levererad med buss, tänka sig – tar hissen upp till pressläktaren redan två timmar innan första nedsläpp,
Där sitter vi sen och pratar så mycket skit – ja, det är nästan så man kan tro att vi är glada över se varann –  att jag nästan glömmer bort att jag har ett sånt här intro att författa.
Sorry.
* * *
Nu, medan de första åskådarna ramlar in på de vindruvslila (copyright: The Oak Man)  läktarsektionerna i Verizon,  spelar de Talking Heads ”Once in a lifetime”.
Lite oförsiktigt, tycker jag. Det är ju en klassisk New York-signatur.
* * *
The Oak Man hittar plötsligt en zoom på min mobilkamera.
Så nu kan jag, helt revolutionerade, visa hur den där hypnotiska playoff-loggan på isen ser ut.

* * *
Caps PR-män säger sig ha hört ryktet om att Bäckis – men ingen annan – färgat håret.
– Men i så fall är det nog bara en slinga. Det KAN inte vara på något annat sätt, säger han klentroget.
Vi får väl se. Värmningen börjar inom en halvtimme (från detta skrivs alltså)
* * *
Jag kan, ännu mer sensationellt, visa hur The Oak Man ser ut också också.
Han brukar, som det heter, inte vilja vara med på bild, men när Bäckis ska spela playoff-match är han så glad att han ställer upp.
So here it is… bloggens mest legendariske sidekick:

* * *
Väldigt bra Washington Post-stänkare om de fem ryssarna i Caps idag.
Den kan ni läsa som uppvärmning, om ni inte har nåt annat för er fram till matchstart.
* * *
Nytt rykte:
Obama kommer att se matchen ikväll. På plats. I nån loge. DET vore väldigt häftigt.
* * *
En murvel här uppe under takåsarna ser ut precis som Lasse Östling, Aftonbladets rent metafysiskt mytomspunne sportchef.
Funderar på att gå fram och säga nåt spydigt om Leeds, men erfarenheten säger att det kan vara fysiskt farligt.
* * *
Man kan i övrigt konstatera att Washington-media är rätt besatta av Page Sean Six.
Ovetjkin har fått sju miljoner frågor i ämnet bara de senaste dagarna, men The Great Eight bara rycker på axlarna.
– Jag bryr mig inte om honom, heter det.
Vi får väl se, Alex, vi får väl se…
* * *
Glömde ju berätta…idag när media stormade in i omklädningsrummet reste sig Birger, tog med sig sitt susp och gick mot det inre rummet.
Plötsligt stannade han upp, höll upp suspen och frågade rak ut:
– Vad är jag ute och går med den här för?
Nervositet kan ta sig så många uttryck…
* * *
Isen i Verizon är ofta föremål för debatt. Den ska under särskilt varma kvällar vara ligans sämsta. Well, ikväll är temperaturen omöjligen något problem. Här är så kallt att vi skulle kunna frysa in fisk under laptop-locken om vi ville.
* * *
Eftersom Oly i kommentatorsspåret missat Tårtans klassiska beef med Brooksie kör vi väl det här i repris då.
* * *
Nu börjar läktarna, långsamt,  fyllas och alla har förstås fått små röda handdukar ute i entréerna.
Den här hallen blir ett rött inferno snart.
* * *
Hör när någon frågar Dave Maloney om det går att stoppa Ovetjkin.
– Visst, svarar han, med navy seals.
* * *
Tyvärr.
Bäckis har samma blonda kalufs som vanligt, kan vi notera bär värmningen nu börjat
Han är dock stiligt vattenkammad – och uppträder utan hjälm.
Pluspoäng för det.
* * *
På Rangers planhalva ser det ut som att Macke är väldigt, väldigt sugen på att spela.
Det kan bli mål ikväll.
* * *
Breaking news:
Caps bluffade om Bräschan.
Han är med på värmningen och ska med all säkerhet spela.
Nu blev Avery-hotet genast lite mindre alarmerande.
* * *
Stämningen börjar redan närma sig tryckkammar-nivåerna här.
Ojvoj, det kommer bli helt galet.
Nu ska jag rätta till Oak Mans slipsknut, gå en nervös-promenad och hämta ett bar hinkar kaffe.
Vi hörs i första pausen.
Håll i hatten – nu åker vi!

Gör Bäckis en Rumänien ikväll?
Enligt mini-Eken – en ny, yngre Ek som helt sensationellt dykt upp på scenen här i Washington – tänker flertalet Caps-spelare färga håret rött inför den här matchen.
Och Bäckis ska vara en av dem.
Säg att det är sant. Det vore ju alldeles hysteriskt underhållande.
* * *
Bara att komma in i tomma, öde Verizon Center på morgonen och se isen är hypnotiskt.
På den – isen – har de ju tryckt den klassiska playoff-loggan.
Det är då det verkligen går in.
Vi åker nu liksom, vi åker nu!
* * *
Hårfärgning eller inte, det kommer att bli ramalama i Chinatown i i natt.
Alla minns den våldsamma extasen förra året.
– Och jag har en känsla av att det blir ännu värre i år. Jag vet inte varför, men det känns verkligen så, säger Bäckis.
Låter nästan farligt.
* * *
Mini-Eken är en unge gosse som heter Nils-Petter Ek, studerar här i stan och har nästlat sig in i hockeymedia. Bland annat rapporterar han regelbundet åt Bäckisbloggen
Det ska bli mycket skojigt nöje att sammanföra honom och stor-Eken, som kommer först ikväll.
* * *
Rangers har en mycket lugn, frivillig träning på morgonen.
Bara åtta gossar deltar, plus Drury.
Tyvärr är han bara ute i någon minut, sen försvinner han – med en grimas – ut i omklädningsrummet igen. Inte lovande.
Page Six Sean, Freddy Shoestring och Betts hör till de som deltar hela träningen.
Men det finns inte mycket att rapportera. De åker mest och gäspar.
– Ja, man vill vakna. Och ha nåt att göra. Vad ska man annars hitta på hela dagen, säger Birger efteråt.
Vi får dock se ass-coachen Schoenfeld göra armhävningar i mittcirkeln.
Alltid nåt.
* * *
Ska Nylle Nyfiken också färga håret?
* * *
Nej, Linköping, jag var oturligt nog inte där just den kvällen.
Men jag har djupa försänkningar på Elaine’s…
* * *
Två lokala journalister står och diskuterar taktiktavlan, med Caps laguppställning på, när Tårtan kommer gående.
Han ger materialaren en enda blick – och sekunden senare är noteringarna på tavlan borttorkade.
* * *
Page Six Sean talar inte med media efter sin lilla värmning. Han bara sätter på sig en svart-vit-rutig gubbkeps och trippar ut i Washington-regnet.
* * *
Det finaste som händer denna morgon är att Obernauer från News kommer fram och tar i hand och säger vänligheter.
Bloggen rodnar.
* * *
Vi får en ny, halv Bosse Ringholm under Tårtans presskonferensen.
Någon undrar hur det blir med Drury och Tårtan svarar:
– Chris is a game-time decision.
Då undrar reportern om han möjligen talat med kaptenen efter
Tårtan svarar, i exakt samma tonläge:
– Chris is game-time decision.
Klassiskt.
Synd bara, att Brooksie inte är där och kan läxa upp honom som i det förträffliga Youtube-klippet…
* * *
Page Six Sean ser faktiskt ut som ett mod i den där kepsen – och något finare än ett mod kan man inte vara.
* * *
Caps tränar i sin förort och dit hinner jag aldrig, men mini-Eken upplyser om att det var frivilligt även där och att mycket få hade skridskor på fötterna.
* * *
Vid samma presskonferens avslöjar Tårtan att han inte har särskilt mycket kontakt med Kung Henrik.
– Jag vet ingenting om målvaktsspel, jag vill bara att de tar puckarna. Vi har en lysande målvaktstränare i Benoit, så jag pratar inte så mycket med dem.
Det trodde man inte riktigt, eller hur?
* * *
Bräschan kan inte vara med ikväll heller.
Colton ser nästan lite besviken ut.
Men det är Ovetjkin som vara orolig. Med Bräschan på läktaren vet Page Six Sean att han kan gå loss på ryssen utan att riskera ambulanstransport…
* * *
Nu ska även jag ta en pre-game nap.
Hoppas inte Pretty Face ringer mig arton gånger…
Vi hörs närmare matchstart.

Vi passerade Philly i en hast, brakade vidare genom kvällen ner mot Wilmington och ”The Wire”-kvarteren utanför Baltimore och rullade in på vackra Union Station on schedule.
Nu sitter Biffen  på sitt hotellrum några kvarter från Verizon Center och tittar på Letterman (mycket Phil Spector– och Mel Gibson-skämt nu)
Sen ska han borsta brittiska garnityret och gå lägga sig och vakna pigg och fin på Den Stora Dagen.
Härligt, va?
* * *
Rangers åkte också tåg hit – bara lite tidigare, och givetvis i eget tåg
Mycket mer avkopplande än att flyga, lyder rapporter inifrån laget.
* * *
Tips?
Ja, så här såg det ut på de vanliga sidorna, om ni inte såg det.

ÖST

•Boston-Montreal
Kommentar: Sista grundseriematchen, i torsdags, slutade i rent tumult och krig väntar sannolikt i varenda match i det här klassiska mötet. Boston är ett mycket bättre LAG och borde logiskt sett gå vidare, men det kommer att kräva samma inställning som de soldater hade som försvarade Alamo mot hela mexikanska armén 1836…
Tips: 4-3

•Washington-New York Rangers
Kommentar: Washington har ojämna målvakter och skakiga backar. Men de har också den störste av dem alla, Alexander Ovetjkin. Det räcker troligen, trots att han får gå upp mot en Henrik Lundqvist som sett extremt het ut på sistone
Tips: 4-2

•New Jersey Devils-Carolina Hurricanes
Kommentar: Två lag som under olika perioder av andra halvan av säsongen sett väldigt bra ut. Det som talar för Devils är att Martin Brodeur under de allra sista grundseriematcherna såg ut att vara på väg mot storformen. Når han dit blir det hopplöst  för Carolina.
Tips: 4-2

•Philadelphia-Pittsburgh
Kommentar: Slaget om Pennsylvania blir garanterat hårt och smutsigt och absolut inget är givet. Men Pittsburgh har fler begåvade spelare och fler matchvinnare. Det borde fälla avgörandet, även om de tycker extremt illa om att spela inför den råbarkade publiken i Philadelphia.
Tips: 3-4

VÄST

•San Jose-Anaheim
Kommentar:Hajarna har haft en beklämmande förmåga att förlora snärten i fenan när det gäller. Det får inte hända efter den här gloriösa säsongen. Och ankor som börjat se gamla  och trötta ut slukar de rimligen lätt.
Tips: 4-1.

•Detroit-Columbus
Kommentar: Detroit har inte avslutat serien bra och de trivs numer sådär mot sina divisionskonkurrenter. Mot det i sammanhanget gröna Blue Jackets, som rimligen är glada över att överhuvudtaget ha tagit sig till slutspel, ska regerande mästarna dock inte kunna falla.
Tips: 4-2

Vancouver-St. Louis
Kommentar: Här är det skrällvarning. Unga, frejdiga St. Louis sprudlar av optimism efter sin underbara spurt i grundserien och har inget att förlora. Men jag vågar inte tro att det ska gå hela vägen mot ett lag som har Loungo i målet och bröderna Sedin i förstakedjan.
Tips: 4-3

Chicago-Calgary
Kommentar: Ja, Blackhawks är unga och hungriga, men de flertalet av lagets stjärnor har aldrig tidigare varit med i slutspel. Mot erfarna, tunga lag som Calgary brukar det vara förödande. Toews & co får vänta ett år till.
Tips: 2-4.

* * *
Islanders vann alltså draft-lotteriet – och kommer med all säkerhet att välja Tavares först.
Det betyder att Victor Hedman hamnar i Tampa.
Och det ska han vara glad för. Där kan han ju gå i shorts till träningarna. Hela säsongen. Det skulle han i sanning inte kunna på Long Island.
* * *
Enligt synnerligen tillförlitliga källor åt Page Six Sean middag med Shanny på Elaine’s häromdagen.
Vad tycker de tingsliga Devils-fansen om DET?
* * *
Intervjuade  Pebben inför slaget mot Montreal  häromdagen och frågade förstås hur det kommer sig att alla från hans hemort – det i denna blogg världsberömda Ytterby – är så…speciella,.
– Det tror du bara för att du känner Fredda och hans kompisar. Vi andra är helt normala, svarade han bestämt.
Hm.
* * *
Både Draper och Cleary saknas i Detroits första match mot Columbus.
Det låter inte alls bra.
* * *
Repliken från de påhoppade lyder:
– Det är i själva verket medlemmarna i familjen Axelsson som är de minst normala.
Hm igen.
* * *
I Rangers verkar det å andra sidan som att Drury – som  ju börjat se ut som sig själv de sista omgångarna – kommer att saknas mot Caps.
Det ser ännu mindre bra ut.
* * *
Ni kommentatorer har en stor och viktig uppgift den kommande dagarna:
Jag kommer ju att sitta där jag sitter och bara ha möjlighet att följa en match.
Så de övriga, de ni kan ha koll på samtidigt, vill jag ha utförliga rapporter om.
men ni är ju vanligen lysande på det, så det kanske är överflödigt att be om.
* * *
Det är ett under att Henke Lundqvist såg så pigg ut som han gjorde i säsongsavslutningen mot Philly.
När han försökte ta sin ”pregame nap” på hotellet i the city of brotherly love  ringde det på mobilen.
Arton gånger!
Det var Pretty Face som behövde en intervju innan deadline och så att säga låg på lite grann…
– Jamen, jag hade glömt  att det var match, säger den lätt generade kollegan i en kommentar…
* * *
Då ska vi se om farbror kan sova då.
Inte helt säkert, pirret i bröstkorgen påminner om det små pojkar erfar kvällen innan födelsedagar och julafton och skivsläpp med KSMB.
Hur som helst hörs vi efter morgonvärmningarna här i huvudstaden.

Det var det.
Grundserien är färdigspelad och tabellerna för säsongen 2008-2009 gjutna i sten.
En bra årgång av världens bästa liga, var det inte?
Vi såg en del besvikelser – som Dallas, Perry Pearns powerplay, Ottawa,  Avery-tjafset, Colorado, Foppas fot (jo, här räknar vi fortfarande den som en angelägenhet för NHL), Torontos fortsatta kräftgång och inldningen på Steven Stamkos NHL-karriär.
Men vi såg ännu mycket mer som var härligt – som Alexander Ovetjkin, tränarbytet i Rangers, Loui Eriksson, Boston, Patrik Berglund, Devils återuppståndelse (well…), Bobby Ryan, Kristian Huselius när han slapp Keenan, Malkin, St Louis säsongsavslutning och Vezina-Mason i Columbus.
Nu börjar den verkliga festen – och kunde skulle jag stå på händerna av upphetsning; slutspelsserierna ser ju helt fantastiska ut.
Innan dess ska vi dock ha liten ceremoni här.
Biffen Awards – särskilda utmärkelser till svenska inslag i ligan. – måste ju delas ut.
Here goes.
•Årets svensk: Nicklas Bäckström.
– Han vann den blågula poängligan. Då är man bäst.
Bubblare: Loui Eriksson, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Henrik Lundqvist.
•Årets back: Nicklas Lidström.
– Tjatigt kanske. Men har ni några andra förslag som kan beskrivas som seriösa?
Bubblare: Niklas Kronwall, Johnny Oduya, Alexander Edler.
•Årets målvakt: Henrik Lundqvist.
– Första Rangers-keepern i historien att vinna 30 matcher eller fler under sina första fyra säsonger.
•Årets rookie: Patrik Berglund.
– Jag kan fortfarande inte få in att han spelade i Allsvenskan förra året. Han ser ju t som att han aldrig gjort annat än lirat NHL-hockey.
Bubblare: Fabian Brunnström.
•Årets genombrott: Loui Eriksson.
– 36 baljor. Ingen, någonstans, hade räknat med att Loui Loui skulle smacka in så många mål.
Bubblare: Berglund där med, förstås.
•Årets mest underskattade:  Johnny Oduya.
– Bladet-rep blev det, men jag tycker fortfarande den här mannen får alldeles för lite
•Årets tuffaste: Douglas Murray.
– Han är inte bara hårdast i spelet, han säger tuffast saker, och ser hårdast ut.
Bubblare: Niklas Kronwall, Andreas Lilja, Jonas Frögren.
•Årets gentleman: Nicklas Lidström.
– Det spelar ingen roll var eller hur eller vad det är…Kapten Lidström svarar alltid i telefon, är alltid tillmötesgående, svarar alltid på alla frågor. Det är är rätt mäktigt av en man i hans position.
Bubblare: Daniel Alfredsson, Markus Näslund, Johan Hedberg, Tobias Enström.
•Speciella snuspriset: Pebben. Men vem skulle kunna hota någon som tar prillor större än handbollar?
Sen har vi tre särskilda utmärkelser _ Biffen-priset itself, liksom –  till de spelare som på olika sätta bidragit med mest till den här bloggen.
*Fredrik Sjöström.
– Kommentarer ter sig överflödiga eller hur?
*Andreas Lilja
– Har bloggen träffat för lite i år, men när det skett har de användbara citaten som vanligt haglat.
*Jonas Frögren.
– Gonäs-Jonas var ett underbart nytillskott på den här fronten. Ni skulle höra de kommentarer som inte går att publicera…
Och slutligen, det kanske tyngsta priset av dem alla:
•Årets stjärna i kommentatorsspåret: ”Per”.
– Han håller visserligen på Jersey, men skriver begåvat, roligt och ofta, och kan hålla till och med FivePoints på mattan.
Bubblare: Ingen nämnd, ingen glömd…

För ordningens skull kommer här hela den svenska poängligan för säsongen 2008-2009 (med antal matcher inom parentes):

1. Nicklas Bäckström, Washington (82) 22+66 = 88.
2. Daniel Sedin, Vancouver (82) 31+51 = 82.
3. Henrik Sedin, Vancouver (82) 22+60 = 82.
4. Daniel Alfredsson, Ottawa (79) 24+50 = 74.
5. Henrik Zetterberg, Detroit  (77) 31+42 = 73.
6. Loui Eriksson, Dallas (82) 36+27 = 63.
7. Johan Franzén, Detroit (71) 34+25 = 59.
8. Nicklas Lidström, Detroit  (78) 16+43 = 59.
9. Kristian Huselius, Columbus (74) 21+35 = 56.
10. Niklas Kronwall, Detroit (80) 6+45 = 51.
11. Patrik Berglund, St. Louis (76) 21+26 = 47.
12. Markus Näslund, NY Rangers (82) 24+22 = 46.
13. Mikael Samuelsson, Detroit (81) 19+21 = 40.
14. Tomas Holmström, Detroit  (53) 14+23 =37.
15. Alexander Edler, Vancouver (80) 10+27 = 37.
16. Michael Nylander, Washington (72) 9+24 = 33.
17. Tobias Enström, Atlanta (82) 5+27 = 32.
18. P.J Axelsson, Boston (75) 6+24 = 30.
19. Fabian Brunnström, Dallas (55) 17+12 = 29.
20. Robert Nilsson, Edmonton (64) 9+20 = 29.
21. Johnny Oduya, New Jersey (82) 7+22 = 29.
22. Mats Sundin, Vancouver (41) 9+19 (28)
23. Alexander Steen, St. Louis (80) 8+20 = 28.
24. Fredrik Modin, Columbus (50) 9+16 = 25.
25. Mattias Öhlund, Vancouver (82) 6+19 = 25.
26. Kim Johnsson, Minnesota (81) 2+22 = 24.
27. Joakim Lindström, Phoenix (44) 9+11 = 20.
28. Niclas Hävelid, New Jersey (78) 2+27 = 19.
29. Samuel Påhlsson, Chicago (65) 7+11 = 18.
30. Oscar Möller, Los Angeles (40) 7+8 = 15.
31. Fredrik Sjöström, NY Rangers (79) 7+6 = 13.
32. Andreas Lilja, Detroit (60) 2+11 = 13.
33. Anton Strålman, Toronto (38) 1+12 = 13.
34. Nicklas Grossman, Dallas (81) 2+10 = 12.
35. Henrik Tallinder, Buffalo (66) 1+11 = 12.
36. Niclas Wallin, Carolina (64) 2+8 = 10.
37. Patric Hörnqvist, Nashville (28) 2+5 = 7.
38. Christian Bäckman, Columbus (56) 2+5 = 7.
39. Jonas Frögren, Toronto (41) 1+6 = 7.
40. Douglas Murray, San Jose (75) 0+7 = 7.
41. Joel Lundqvist, Dallas (43) 1+5 = 6.
42. Daniel Tjärnqvist, Colorado (37) 2+2 = 4.
43. Jonathan Ericsson, Detroit (19) 1+3 = 4.
44. Niklas Hjalmarsson, Chicago (21) 1+2 = 3.
45. Tom Wandell, Dallas (14) 1+2 = 3.
46. Nicklas Bergfors, New Jersey (8) 1+0 = 1.
47. Staffan Kronwall, Washington (3) 0.
48. Mikael Backlund, Calgary (1) 0.
49. Jonas Junland, St. Louis (1) 0.
50. Per Ledin, Colorado (3) 0.

MÅLVAKTER
1. Henrik Lundqvist, NY Rangers (70) 38 vinster.
2. Johan Hedberg, Atlanta (33) 13 vinster.
3. Michael Tellqvist, Buffalo (21) 9 vinster.
4. Erik Ersberg, Los Angeles (28) 8 vinster.
* * *
Alltså, titta på konferenskvartarna en gång till:

Boston-Montreal.
Washington-NY Rangers
New Jersey-Carolina
Pittsburgh-Philadelphia

San Jose-Anaheim
Detroit-Columbus
Vancouver-St.Louis
Chicago-Calgary

Det är ju fantastiska serier, varken mer eller mindre.
Ur svenskt perspektiv går det knappt att tänka sig nåt fetare än Caps-Rangers, Red Wings-Blue Jackets och Canucks-Blues.
Åh, jag säger det igen – låt det bli onsdag fort.
* * *
Tippat har jag gjort i papperstidningen, så det får jag återkomma med i lilla bloggen.
Tills dess kan ni och köpa den, tycker jag.
* * *
Hdw, tänker du återkomma i kommentatosspåret nu när det blir playoff?
* * *
Det var inte alls bra för Flyers att förlora den matchen mot Rangers.
Jag tror – för att nu ändå avslöja ett litet tips – att slaget om Pennsylvania avgörs av hemmafördel.
* * *
Tårtan kunde inte låta bli att vara Tårtan ens efter den här
– Det var en väldigt dum fråga, fräste han när någon frågade om det betydde något att Rangers fick göra det enda målet Flyers släppt in i numerärt överläge i år.
Det VAR för all del en jävla dum fråga, men det hade han väl kunnat bjuda på en så trevlig eftermiddag..
* * *
Nu återstår bara att sitta här och vänta på att NHL ska publicera det definitiva spelschemat.
Jag är oerhört ivrig på att få veta vart jag ska åka och när.
* * *
Ni får gärna fortsätta publicera era teorier – så jag har något att sno när jag ska försöka verka smart i krönikor och sånt framöver…
Vi hörs i veckan, jävlaranamma!

Den hårdbloggning som utlovades har det inte blivit så mycket av med.
Ber om ursäkt för det, men det är mycket att göra på annat håll.
Men efter vi är klara i natt kommer det ett saftigt inlägg, med tips och Biffen Awards och allmänt Ytterby-skvaller.
Tills dess:
Go Blues!
Vancouver-St Louis och Detrit-Columbus är serier jag gärna ser.
/P

Inte för att de precis övertygade mot Colorado, och inte för att någon kommer att skriva sånger om det avgörande skitmålet , men Vancouver vann och har nu som säker divisionssegrare hemmafördel i åtminstone två slutspelsserier.
I’m just saying.
Dom kan bli den stora sensationen i det här slutspelet.
* * *
Var det någon som såg vad som hände i slutet i Detroit?
TV-kommentatorerna sa något om att Kronwall smashat en klubba i sargen – och sen var det någon som stod och blödde i Blackhawks bås.
Inga avstängningar på The Kron Wall of pain nu, det vore inte bra.
* * *
Ja, Magnus, jag tror ingen i Minneapolis/St. Paul blir ledsen om det kommer en ny tränare med lite mer underhållande syn på ishockey.
Jag blir det definitivt inte.
* * *
Eftersom Devils slog Carolina och Philly trots allt vann på Long Island är det klart där i mitten av östra, eller hur?
Det blir, om jag fattat rätt, Devils mot Carolina och Philadelphia mot Pittsburgh – oavsett vad Pittsburgh gör i Montreal ikväll.
Det betyder att Penguins kanske inte är så motiverade som de borde vara mot Montreal ikväll och plötsligt börjar det luta mot Boston för Rangers igen…
Fast jag kanske har missuppfattat alltihop? Rätta mig brutalt i så fall.

Sorry, MN Johan.
Det blev inte så mycket hårdbloggande som det var tänkt idag.
Inte för att jag blev kvar på Elaine’s, även om det säkert kommer att hända det också, men sviterna av gårdagen har varit rätt kännbara, om man säger så.
Både konkurrenter, komiker från Köping och bloggläsare dök upp och stämningen blev mycket livad.
Ska inte upprepas (jo, det ska det säkert, men vad säger man inte såna här dagar…)
* * *
Har dock legat här i korresoffan och spanat på matcherna och plötsligt är racet över.
Vi har våra sexton slutspelslag nu.
Lite snopet, jag låg och hoppades att Dallas skulle åtminstone skulle sabba festen för Ducks så vi fått lite drama de kommande dagarna och det var bra nära, men riktigt så kul skulle vi alltså inte ha det.
* * *
Bloggläsaren som dök upp igår natt var en viss ”Rangers-fan” från Avesta.
Han hade läst att jag skulle dit, kom upp och presenterade sig och åkte sen med på den ystra resan.
Se där vad man kan få vara med om som riktigt aktiv kommentator i den här bloggen…
* * *
Teemus straff var inte dum…
* * *
”Rangers-fan” verkar dock ha haft en tung långfredag han också. han skulle ha hört av sig idag, men telefonen är helt tyst.
* * *
Nu är man ju så att man tycker det ska bli nagelbitarspännande att se vem som ska få möta vem, så jag sitter parkerad i soffan resten av helgen också.
För Henke Lundqvists del blir det nog  till att börja tänka på hur fan The Great Eight ska stoppas.
Inte för att jag är så säker på att Rangers vinner mot Philadelphia, men ett Pittsburgh som vill få så bra förutsättningar som möjligt knäcker Habs idag.
Och sen blir det returmöte mellan Boston och Montreal…ojvoj.
* * *
Delar MN Johans synpunkt att Bengt-Åke borde ringa Kim Johnsson.
Han borde dessutom fundera över om inte Fabian Brunnström är ett namn för Bern också.
Super-rookien från Jonstorp har varit väldigt bra på slutet och var det ikväll också.
* * *
De där extra-shottarna framåt fyrasnåret…de har man rätt svårt att förstå dagen efter.
* * *
För Detroit lär det, dessvärre, bli Anaheim i veckan.
Ducks förlorar inte mot Phoenix i sista matchen och Columbus torskar inte mot ett avhängt Minnesota.
Väl?
* * *
Det är väldigt roligt med St. Louis – och jag tror att Patrik Berglund och hans kompisar kan komma att ställa till det duktigt för San Jose nu när de kommit in i slutspelet i en sån uppsving.
* * *
Om inte Canucks säkrar divisionssegern borta mot Colorado idag slutar jag tro att de kan skrälla på allvar.
* * *
Lemaire verkar fundera på att gå i pension.
Skulle ni deppa över det, MN Johan?
* * *
Ok, ha en bra påskafton.
Med mycket NHL.

Yes, high five.
Det blir slutspel på Broadway i år också.
Jag vet fortfarande inte hur det är att bo här utan Rangers i playoff – och det är jag glad för.
* * *
Men det var en satans pärs på slutet. Ja, sista 30 minuterna alltså…
Och om inte Hanky Panky Kung Lundqvist gjort årets räddning – ”the gamebreaker”, som Shoey Sjöström berättar att han beskrev den för sin bänkgranne i båset – hade det garanterat inte slutat lika lyckligt.
Men det gjorde han – och hyllades sedan som ingen i New York hyllats sedan han US Air-piloten landade i Hudson River.
* * *
Montreal fick stryk på straffar, men tog alltså en poäng och är därmed klara de också. Vilket innebär att det är game over för Florida och Buffalo, trots segrar i kväll. Ja, Florida kan hamna på samma poäng som både Habs och Rangers, men har färre segrar under ordinarie och matchtid och det är det som räknas.
Så kan det gå.
* * *
Stämningen de sista minuterna, när det kändes som hela säsongen hängde på ett skridskosnöre, hör till det häftigaste jag upplevt.
* * *
Som någon var inne på i kommentatorsspåret, jo, Hedbä gjorde garanterat vad han kunde för att hjälpa Rangers.
Han är hängiven bloggläsare och vill höra  mer om Surkålsmannen...
* * *
Boston eller Washington?
Spelarna själva vägrar svara på den frågan, dom säger bara att dom tänker försöka vinna även på söndag  (och i så fall blir det ju Caps).
Jag, däremot, säger –  Boston.
Inget dåligt lag precis, men Blåskjortorna har haft lite lite lättare för dem och har störst chans att skrälla där.
Fast vi som sympatiserar med det här laget ska nog inte hoppas på alltför mycket.
* * *
Den där Henke-räddningen…jag påstår att den var av praktiskt taget samma dignitet som den i OS-finalen.
* * *
Bengt-Åke borde ringa Hanky Tank Tallinder också.
Han är en högklassig back.
* * *
Det är vid mål han ska få egen dosa, men vi gör ett undantag och ger Birger en för säkrad playoff-plats.
Colton nickar gillande.
Men vägrar ta en prilla själv.
– Nej, nej, nej, säger han och ruskar på huvudet när jag försöker hävda att en slutspelsplats helt enkelt måste firas med svenskt snus.
* * *
Devils får antigen Pittsburgh eller Carolina…kan man få veta vad ryggsimmarna i kommentatorsspåret föredrar
* * *
Lundqvist förstår varifrån intrycket kom att det såg konstigt ut i de två första perioderna.
– Jag var absolut fokuserad, men det var några konstiga studsar och jag släppte några returer, jag vet. Det var bara en sån kväll, säger han.
Well, man kan väl säga att han kompenserade sig rätt duktigt…
* * *
I väst har vi en riktigt fin showdown att följa i korresoffan i morgon kväll.
Nashville-Minneota, St. Louis-Columbus, Anaheim-Dallas…det låter som en klassisk fredagskväll.
* * *
Macke var helt övertygad om att  första målet skulle godkännas.
– Jag såg  att den var inne innan han blev inkuffad, han hade själv ingen koll på vad den var, säger han.
Och nu ser Ångermanslands Maltsev fram emot att få spela sitt första slutspel som New York Ranger.
– Man fick ju en liten föraning här på slutet, hur stämningen kan bli här inne.
Men fick ju det….
* * *
Knepig ekvation för Detroit: Aneheim – eller någon av divisionskonkurrenterna de har så svårt för, i alla fall i grundserien?
Jag skulle nog ändå helst vilja undvika Disneyland. Dit är det så långt och besvärligt.
* * *
Birger tyckte själv att han var dålig – fem mot fem.
– Men det är märkligt,  när vi kommer in i numerära underlägen, då har vi så gott självförtroende att det känns helt…tryggt.
Vi kunde se det, ja.
* * *
Tårtans kommentar?
– Grattis till spelarna.
* * *
Nu ska här firas.
På Elaine’s.
Räkna med hårdbloggning under helgen.
Aloha!

2-1 nu.
Flyers fick målet jag anade skulle bli så betydelsefullt.
Om Philly-fansen ursäktar hoppas jag att jag hade fel.
Däremot kan man väl säga att NÄSTA kommer spela viss roll..
* * *
Tekniska problem plågar bloggen. Gardens eget nät har brakat ihop, jag rullar nu på eget mobilt bredband. Vi får se hur det går..
* * *
Andra var kanske inte fullt lika underhållande, men…ah, jo, fan, det smäller fint fortfarande. Det är och förblir en härlig kväll.
* * *
Vanmassenhoven – ja, mannen med det festligaste namnet i hockeyvärlden utgör ena halvan av domarparet idag – blir inte så populär när han blåser för att det ligger en skadad Flyers-back i egen zon under ett Rangers-anfall här på slutet.
Och det var ju onekligen så att ZZ Top-Mara låg och hade ont framför Lundqvist när City of brotherly love-laget reducerade.
Vore kul att höra Vanmassenhoven – jag börjar fnissa varje gång jag skriver det – förklara skillnaden.
* * *
Gerard Butler från filmen ”300” zoomas in i jumbotronen.
Jag har nollkoll, men Oak Man skiner upp.
”300” är topp tre på hans lista över filmupplevelser.
* * *
Det är emellanåt nånting som är lite konstigt med Lundqvists räddningar, är det inte?
Så länge han stoppar puckjäveln spelar det väl inte så stor roll, men man önskar att han klippte plockhandsken lite oftare, no?
* * *
Jag ÄR en uråldrig homo sapien, Calle...
* * *
Det var en sekvens efter ungefär fem när den faktiskt helt lysande Näslund-kedjan borde ha knäckt Tåbiran...
* * *
Jo, det brakar till på läktarna ikväll också.
Ett kaxigt Flyers-fan reser sig och hånar hemmapubliken efter Brieres reducering och sekunden senare ekar det klassiska ”aaaassssshoooole” i den gamla hallen.
* * *
Per, det har du helt rätt i. Men jag har inte klagat. Jag har bara konstaterat att det inte är lätt att älska nån som är så ouppfostrad.
* * *
Höken mailar hemifrån att jag skrivit att Florida ligger under mot Florida.
Well, det går lite fort ibland. Men ni hajar…
* * *
De ”komplex” du talar om, Mister BigBalle (…) är inga komplex utan oförfalskade influenser, så det så.
* * *
Pretty Face kommer för andra pausen i rad med kaffe – Varpu och Oak Man har ingen chans i den här charmoffensiven – och nu säger han dessutom att han ska ordna så att jag får åka zamboni i pausen om jag gifter mig igen.
Det är nästan så jag kan bryta in ed – den som innefattar ett löfte om att inga äktenskap nånsin igen får bli aktuella – bara därför.
* * *
Rock ’n’ roll nu då…ta oss till himlen, Rangers.
Slutrapport kan komma sent, beroende på vad som händer här.
Vi hörs då.