Så.
Shanny.
Jag lovade ett litet inlägg om honom innan kvällens heta derby och trots att jag är lite sjuk – inget allvarligt, i princip tycker jag bara lite synd om mig själv – får jag väl hålla det löftet.
Att Brendan Shanahan inte längre spelar i Rangers är i mina ögon den mest oförlåtliga av Glen Sathers alla synder.
Veteranen tappade lite fart under fjolårssäsongen och hans poängproduktion gick ner, men han  fortsatte – såväl på isen som i omklädningsrummet  – att förse laget med den typ av egenskaper det varit alarmerande ont om på Broadway sedan Messier försvann.
Ledarskap.
Karaktär.
Moral.
Eftersom Sather aldrig tycker att han behöver förklara sig för någon, allra minst media,  är det okänt varför han inte var intresserad av behålla en sån ovärderlig komponent. men man kan väl gissa att han hoppades att yngre – ja, allt är ju relativt – förmågor som Drury och Gomez skulle axla ledarrollen istället.
– Det är deras lag nu, löd  något slags maxim som ekade i lokal media i höstas.
Men hur bra det  fungerade såg vi redan efter någon månad. De herrarna var inte säkrare i rollen som ledare än jag skulle vara som dietist. Vid den tiden var Brendan fortfarande tillgänglig . Han åkte skridskor på egen hand ute i Tarrytown, förmodligen rätt hoppfull om att Tomato Face skulle ta sitt förnuft tillfånga och ringa. Men det kom aldrig något samtal.
Nu spelar han istället för lede fi på andra sidan Hudson-floden och ikväll ska han gå upp mot sina lagkamrater.
Det kommer inte vara helt kul att se.
Shanny är en av mina stora hjältar, varken mer eller mindre. Han representerar rent av ett slags mansideal. Han är som jag tycker att man ska vara men själv aldrig kan bli. A man’s man. Rak. Hederlig. Modig. Smart . Tuff men ändå varm. En att ty sig till. Och jag kan aldrig riktigt få in att han är yngre än jag. Så känns det verkligen inte.
Så, well, ikväll…jag vet inte jag. Ni som följer den här bloggen någorlunda frekvent vet att jag har vissa sympatier för Rangers, men i natt är det en del av mig som hoppas att Shanny gör succé.
Sen kan Sather sitta uppe i sin loge, med cigarrstumpen i mungipan,  och skämmas,
* * *
Jag hade ackreditering till The Rock, men ringde under dagen och sa upp den.
Det är ofint att gå och snora bland spelare som gör sig beredd för det stora slutspelsracet.
Och korresoffan duger bra den med.
* * *
De eventuella Rangers-fans som buar åt Shanny ska ha stryk.
Han VILLE ju vara kvar på Manhattan, men fick inte.
Man kan dock bara hoppas att Garden Faithful förstår såna distinktioner.
* * *
Derbyt är det hittills hetaste den här säsongen och jag kan inte se något annat än att Devils vinner.
Rangers vill revanschera sig för den dubbelsidiga rotfyllningen i Texas, men Devils har en egen förlust att hämta inspiration ur och är i grund och botten ett mycket bättre lag just nu.
Jag säger 4-1.
* * *
Jag kommer att hålla en låg profil i bloggen under natten, men kommentatorsspåret är öppet. Det är bara att köra.

Det här är ju inte riktigt friskt.
Efter veckor av köld och misär har vi äntligen en riktigt gnistrande vacker söndag i New York  med  sol, ljumma vindar och åtminstone tio fucking plusgrader.
Ändå sitter jag här på min feta röv, i min sunkiga korresoffa, och tittar på tv.
En örfil skulle jag ha.
Men…Detroit återvänder ju till Mellon Arena.
Det är lite för oemotståndligt  för somliga av oss.
Den där junikvällen ifjol, när pucken hade dansat färdigt på Osgoods mållinje och Lidas fick höja den nordamerikanska idrottsvärldens mest mytomspunna pokal mot taket, hör till det häftigaste jag varit med om som åskådare och murvel.
Jag vill se  mästarna där igen, on holy ground – sen får väl solhelvetet lysa hur mycket det vill.
* * *
Som Big Pete konstaterat är februari en enda stor silly season-månad.
Dagens mest spektakulär rykte:
Eklund på Hockeybuzz har en källa på att bröderna Sedin kan hamna i Toronto nästa säsong.
Agent-Barry ska under en radiointervju uppe i Vancouver ha sagt att Daniel och Henrik vill ha ett sex- eller sjuårskontrakt och ett sådant kan Canucks enligt Eklund inte erbjuda.
– Och om The Sedins inte signar med Vancouver, då har jag hört att de med 90 procents säkerhet hamnar i Maple Leafs, säger hans källa.
Det vore väl just snyggt...Sudden flyttar till Vancouver och Bröderna Brothers tar rakt motsatt väg.
Men please, ta uppgifterna med en hel famn salt.
* * *
Per, jag gillar också FivePoints.
Men om han verkligen sitter på Shannys egenskaper vetifan.
FivePoints-attityden består, menar jag, av ett icke så obetydligt  – och underhållande – mått kaxighet och i framgångens stund har du smittats av den.
Inget fel i det, jag bara konstaterar.
Shanny ska jag för övrigt be att få återkomma till innan måndagens drama. Han är en sann hjälte, vilken tröja han än bär, och förtjänar ett eget hyllningsinlägg.
* * *
Det bästa med segerkvällen i Mellon var förstås att vi från media fick komma ut på isen efteråt.
Egentligen ska vi ha bara ha tillgång till omklädningsrummet, men det är så litet i Pittsburgh att NHL i en hast ändrade reglerna.
Därmed kunde jag ta den här lilla bilden med mobilen.

Den har jag tjänat lite  deg på.
Jo, faktiskt.
Vid vidareförsäljning av bilder får fotografen alltid procent – och Zätas och Emmas segerpuss har sålt som ett Obama-porträtt i Harlem.
Med tanke på att jag skulle komma sist i en fototävling om jag så tävlade mot stenar i skogen känns det hysteriskt kul
* * *
Tidsskillnaden är en motherfucker,  jag fick sitta uppe till kvart över två i natt för att få tag på den pånyttfödde uppe i Vancouver.
– Jaha, i staden som aldrig sover går man förstås aldrig och lägger sig, skrockade Sudden när han hörde vem som ringde. 
Det tycker jag var rätt kul.
* * *
Apropå bilder måste ni ju gå in på Hökens hemsida.
I filen ”Sportraits” i portofolion finns några helt sagolika porträtt på några av våra främsta NHL-stars.
Själv är jag allra mest förälskad i närbilden på Lidas. Den blicken, alltså, den blicken…
Ni ska förstås kolla på de andra bilderna också – och inse varför Höken blivit nominerad till Årets Bild i år.
* * *
Jag pratade med Rune i natt också.
Det är  så Christian Bäckman kallas av sina före detta lagkamrater i New York – och Rune avgjorde ju Columbus match mot självaste San Jose i sudden.
Första gången, tog jag helt fördomsfullt för givet.
– Nej, det är visserligen länge sen, men jag gjorde faktiskt ett övertidsmål i St. Louis en gång också, rättade Rune.
* * *
Match fyra i Mellon i våras var inte dum den heller.
Jag när teorin att hela finalserien avgjordes när Lidas, Kronwall och Zäta stod emot ett vilt svingande Pittsburgh i det  där långa 3-mot-5-underläget.
Om Crosby gjort mål då – och han var fanimig bara en tejpbit på Zätas klubba från att göra det – hade Pittsburgh vunnit den matchen och utjämnat hela serien till 2-2.
Då vet vi inte om det blivit några rara bilder på Zäta och Emma.
* * *
Det man behöver veta om Sean Avery eventuella comeback på Broadway kan man läsa i den här magnifika Larry Brooks-artikeln.
* * *
Kronwall mot Kronwall i Stanley Cup-finalen 2009…
Well, när Staffan nu flyttat till Washington är det scenariot faktiskt ingen omöjlighet.
Inte dem emot, om man ska döma av Niklas reaktionen när jag torgför idén.
– Ha ha, det vore verkligen nånting, jublar han.
The Kron Wall of pain är för övrigt glad över lillebrors flytt från Toronto.
– Jag hoppas det blir en nytändning. Men det är upp till honom själv. Han måste jobba hårt, säger Niklas med en röst som antyder att det inte alltid varit en solig promenad i parken att ha honom som storebrorsa…
* * *
Apropå Brooks fyrar även han av några – förmodligen mer trovärdiga – februari-rykten i sin Slap Shots-krönika idag.
Bland annat hävdar han att Scott Niedermayer är on the move och att Devils är intresserat.
Old School Lou vill ”fullborda the Grateful Dead Reunion Tour”, heter det.
Ho ho.
Vidare överväger Flyers enligt Brooksie att dumpa Joffrey Lupul och Foppas gamle kompis Mike Knuble för att få plats med Floridas Jay Bouwmeester
Och så ska Brian Burke ha meddelat omvärlden att alla Toronto-löv utom Luke Schenn, Mikhail Grabovski och John Mitchell är tillgängliga för delar
I så fall:
Gonäs-Jonas till Manhattan!
* * *
Ni märker att jag undviker att  nämna skotten i Dallas i fredags. Det är medvetet. Att se den matchen var för alla med minsta Rangers-sympatier som att genomgå en dubbelsidig rotfyllning. Utan bedövning.
* * *
Ja, Anaheim verkar angeläget om att få kränga Chris Pronger också.
* * *
Front 242-Åke har varit påfallande tyst idag.
Det tackar vi Edler och Sudden för
* * *
Nordamerikanska hockeykommentatorer är nästan alltid lysande.
Utom när de – som idag – måste jobba åt NBC.
Då får de nämligen – har det nu framkommit – order om att dra anekdoter istället för att referera händelserna på isen för ingående.
Vem är det som kläckt den plattnäsade idiot-idén? Tror någon verkligen att den stora publik som inte följer hockey till vardags blir mer intresserad för att det sitter två obekväma experter och flässar om Sidney Crosbys trasiga kalsonger i årskurs fyra?
Världen är full av tv-chefer som begriper ingenting.
* * *
San Jose mot Boston på tisdag.
Eller:
Ettan i öst mot ettan i väst.
Det kan man kalla stormatch.
* * *
Nu ska jag brygga lite  blaskigt kaffe, ta med en kopp ut på balkongen och röka en god, röd Marlboro.
Sen är det match.
Detroit vill nog gärna vinna i Mellon igen, men pingvinerna är desperata och tar, tippar jag, det här med 3-2.
Å andra sidan, som Falu-Kurirens legendariske sportchef Pelle Malmberg alltid sa:
Vem vet var haren har sin gång?

Det var knappast nyheten Martin Brodeur ville höra lagom till sin comeback.
New York Rangers håller, något sensationellt,  på att försöka knyta till sig Sean Avery igen.
Ah, det som hade blivit så civiliserat här i Atlantic-divisionen, Marty…
Frågan är vad de gamla lagkamraterna tycker. Det har liksom blivit mer civiliserat i deras omklädningsrum sedan provokatören – som lär  ha gått igenom en grundlig anger management-kurs sedan Elisha & Phanuef-kommentarerna – försvann också.
Men det finns de som tycker att det är exakt det som är problemet. Rangers har blivit för trevligt. För snällt. För slätstruket,
Och man glömmer ju lätt att Avery, vid sidan av alla cirkuskonster, var en väldigt nyttig hockeyspelare när han spelade för Rangers. Hans förmåga att gjuta nytt liv i laget när matcherna gått i stå räddade många kvällar de knappa två säsonger han var här.
Så om medspelarna kan acceptera Page Six Sean  och han själv lovar att försöka uppföra sig någorlunda lojalt , då är det inte omöjligt att det här blir lite bra.
* * *
Ah, vad coolt.
Staffan Kronwall hamnar i Washington.
Förhoppningsvis får han fler chanser där.
I så fall blir det rentav slutspel. Det vet den som spelat i Toronto de senaste åren knappt vad är för nåt.
* * *
Det var förstås Larry Brooks som brejkade nyheten om att Rangers börjat
Man kan läsa om de komplicerade turerna här.
* * *
Agenten JP Barry är tillbaka i Vancouver.
Men den här gången gäller det inte Sudden.
Det gäller bröderna Sedin.
Även deras kontrakt går ut efter den här säsongen och plötsligt är det inte tydligen inte så alldeles tvärsäkert att de blir kvar uppe i västra Kanada.
– Jag vet inte. Vi hade en bra idé om var vi stod i somras, men den finansiella situationen har förändrats sedan dess. Det är mycket osäkerhet nu, säger Barry till Vancouver Sun.
Vars skribent dock tror att bröderna Brothers blir kvar och får sådär en 30 miljoner per skalle för fem nya Canucks-år.
* * *
Bullen har åkt hem, efter en hel månad i korresoffan.
Vemodet kunde inte vara större.
* * *
Rykten gör gällande att The Mule signar ett nytt kontrakt med Detroit vilken dag som helst – och att det blir minst lika långt, om än inte lika lukrativt, som Zätas.
Som han själv sa när vi pratade om saken i Washington förra helgen.
– Det är ju så det blir nu. Man får spela tills man är 50…
* * *
Enligt andra rykten kan Vinnie Lecavalier var på väg till – Rangers.
Sather ska vara beredd att offra bland andra Marc Staal i en sån deal och det låter ju fullständigt kocko. Staal är den enda riktigt habila back han har. Dessutom är han en av klubbens . Men det handlar om Sather. Vad som helst kan hända.
* * *
Vad kallas Muppet Show-karaktären Snuffleupagus på svenska?
Sudden undrar.
Han blev jämförd med den tydligen svårartat långsamme Snuffleupagus av  Vancouver Sun-krönikören Iain MacIntyre i början av veckan.
Sen gjorde svensken, är McIntyre snabb att påpeka, sin klart bästa match sedan comebacken…
* * *
Riobin, jag har bara haft en massa annat att stå i. Bloggen lever, bloggen mår fint.
* * *
Sather skulle kunna vara en Muppet Show-karaktär han också.
* * *
Homer ska opereras i sin skadade ljumske och blir borta i tre till fem veckor.
– Om jag gör det nu kan jag börja åka skridskor om två eller tre veckor. Sedan får jag tio matcher innan slutspelet, säger han till Detroit Free Press.
Hoppas det går ännu snabbare. Homers rumpa saknas enormt i motståndarnas målgård…
* * *
Ingen i läsekretsen som råkar ha hundra miljoner dollar över?
Då går det förmodligen att köpa New York Islanders.
Charles Wang verkar ha tröttnat på att äga ett NHL-lag och är beredd att dumpa hela organisationen för den i sammanhanget futtiga summan.
Som vanligt när dylika affärer diskuteras tippas laget  i så fall flytta till Kansas City– och inte mig emot.
De kan det nya KC-laget ta Detroits plats i Central-divisionen. Sen flyttar vi över Red Wings till Northeast och låter Boston ta Islanders plats i Atlantic.
Låter inte det finemang?
* * *
I Pittsburgh tror dom att vändningen mot Tampa senast kan ha varit vändningen på hela säsongen.
Vi får väl se.
Blir det ny torsk mot Columbus i natt går ridån ner igen – och sen börjar det åter surras om att gringubben Therrien måste sparkas.
* * *
Det är Lundqvist mot Lundqvist ikväll igen – och jag har en känsla av att Joel får göra målet han troligen drömt om i hela sitt liv.
* * *
Man skulle bra ha gärna vilja läsa sms:n Alfie garanterat hittade i sin mobil efter att Pebben avgjorde straffturneringen igår.
* * *
Jag ser alla helgens matcher från korresoffan och ska försöka se till att fyra av nåt inlägg emellanåt. Och ni är välkomna att ösa in kommentarer, givetvis.

Det såg ut som att Näslund skulle rädda festen åt Graves.
Först kvittering elva sekunder från slutet, sen en formidabel straff.
Men det här var en kväll när vi inte skulle ha nåt kul i New York, så var det bara.
* * *
Ingen i Atlanta har svårt att förstå att  vi på läktarna inte direkt satt och gapade av hänförelse över spelet. 
Men Tobias Enström tycker att jag ska vara glad ändå.
– Du fick se Atlanta vinna. Det är det inte särskilt många som gjort i år, skrockar han.
* * *
Lås in döttrar och fruar, det klassiska Canal Plus-teamet är i stan.
* * *
Det var tydligen  ingen tillfällighet att just Kozlov satte den avgörande straffen.
För det första hade han redan i slutperioden börjat fråga Hedbä om var han skulle sikta på Henke.
– Och när han känner på sig att det blir straffar, då blir det så, berättar leksingen
Dessutom älskar ryssen just straffar.
Hedbä:
– Han vill ofta slå uppemot hundra på träningarna. Då skriker han ”vamos” hela tiden. För det gör Nadal. Och Nadal är hans idol,
* * *
Seså, FivePoints. När man håller på ett lag som vinner så mycket som ditt ska ställa sig över det vanliga gnabbet.
* * *
Kovaltjuk bör ha känt sig så lagom belåten när han missade den öppna kassen – och Macke några ögonblick senare kvitterade.
– Det var första gången på fyra år jag såg honom missa ett sånt läge. Han älskar öppen kasse och är aldrig snabbare än i de lägen, flinar Hävelid.
* * *
De väderbitna framför oss på pressläktaren säger inte så mycket.
Det är bara en skäggig typ som rätt vad det är  reser sig upp och frågar var man pratar mitt konstiga språk.
– Rumänien, svarar jag.
* * *
Hinner inte in till Rangers förrän en gissningsvis måttligt talträngd Lundqvist redan hunnit hem till Hell’s Kitchen.
Det blir så när man träffar Hedbä och får vara nostalgisk om ämnen som Tomas Forslund, Fredrik Jax och Niklas Eriksson.
Men på väg ner i hissen träffar jag Drottningen.
Han ser ut som en förvuxen Emil i Lönneberga och kallar mig för The Big Man.
* * *
Snöstormen har blåst över när vi kliver ut i New York-kvällen.
Tur det.
Annars hade Thrashers inte kommit hem.
– Det vore väl typiskt. Är det inte kaos när vi spelar så är det kaos när vi ska flyga, suckar Hävelid.
* * *
Även jag börjar – till dedicerade straff-hataren Varpus stora vrede – tala om straffar i mitten av tredje perioden.
Men jag kan knappast skryta om nåt kozlovskt sjätte sinne bara för det.
Att den som ofta er Rangers siar om straffar är inte mer märkvärdigt än att den som ofta lyssnar på schlagermusik siar om tonartshöjningar.
* * *
Ja, titta.
Det ser ut som att Vancouver faktiskt ska klara sig helskinnade genom en tredjeperiod och helt sensationellt gå och vinna.
Annars verkar ju de uppleva tredjeperioder som en annan mestadels upplever söndagsmorgnar.
* * *
Vi passerade by the way 14 000-gränsen för antalet kommentarer ikväll. Tack, ni är bäst.
* * *
Okej, tack för ikväll.
I morrn har vi Lidas 1300:e NHL-match.
Vi hörs då.

Ledsen att det förra inlägget tog så lång tid, men det var den här skitbloggen som hängde sig.
Igen.
Den fungerar ibland lika dåligt som Rangers powerplay.
* * *
Hirdwall kanske visste vad han gjorde ändå.
Lehtonen har svarat för några riktigt avgörande ingripanden.
Å andra sidan möter han forwards som är sämre på att göra mål än vad Bobby Baccala är på hundratio meter häck.
* * *
Jag får större delen av den här perioden sitta och mecka med den frustrerande tekniken, men jag förstår av Varpu att jag missar absolut ingenting.
* * *
Vad roligt att se att Nyllet har en kväll av god gammal sort i The Rock.
* * *
Henke är i alla fall vaken. Inte minst när medspelarna försöker överlista honom…
* * *
Fansen här inne sitter inte och surrar  längre.
De ger röst – HÖG röst – åt sitt missnöje med Blåskjortorna.
Så man får i alla fall säga att stämningen blivit livligare….
* * *
Vi gratulerar Iceman till det förstklassiga tipset i Capitals-matchen.
* * *
Kan inte längre anteckna. Den fina University of New York-pennan blev offer i ett vredesutbrott över den förbannade tekniken…
* * *
Tack dala, för påminnelsen om fjolårsmatchen.
De uppgifterna inger ju hopp om att hemmalaget tänker hedra Graves under slutperioden.
Låt oss hoppas.
Slutrapport kommer när den kommer, som ni vet.

Fy fan så trist.
Jag kanske blev bortskämd av frenesin och farten under de två matcherna i DC i helgen, men usch – så här lågt får väl underhållningsvärdet inte vara?
Det händer ju ingenting.
Blä.
* * *
Nä, Hedbä fick inte så.
Dumma Hirdwall.
Vi ville ju ha svensk målvaktsmatch här.
* * *
Han får visserligen sitt arsle piskat av Oystrick, men det är ändå smart av unge Reitz
Bättre än så kan en back i nuläget inte presentera sig för The Garden faithful – svältfödda på fysisk närvaro i de bakre leden.
* * *
Th, Amirante betraktas som den klassiske nationalsångsvokalisten på Garden.
Folk har rent av fått för sig att Rangers vinner bara han sjunger.
Men jag tycker gott att Uncle Junior kunnat få ta mikrofonen när han nu ändå är på plats.
* * *
Enström och Hävelid är hjärtat och själen i Thrashers.
Det säger inte jag.
Det säger Varpu – som fått höra det av Lehtonen.
* * *
Anisimov har inte riktigt presenterat sig ännu, men han ser verkligen UT som en förträfflig, modern forward
Stor som ett hus – och ändå rörlig och snabb.
Och att vi överhuvudtaget får se två nya killar i en och samma match…herregud, med Rangers-mått är det en djärvhet i paritet med den norska motståndsrörelsen visade under andra världskriget.
* * *
John J: Nej, den förtjusande Varpu pratar ingen svenska alls, så bortsett från när det gäller vissa fula ord kommunicerar vi helt och håller på engelska. Faktiskt.
* * *
Glömde det i förra inlägget:
Mark Messier började fantamme gråta den här gången också.
Hur många kleenex-boxar går det åt när han ser, exempelvis, Forrest Gump?
* * *
Det sämsta med att sitta på den här sidan är det långa avståndet till den nya kaffebaljan i pressrummet.
Jag har inte hjärta att skicka Varpu på en så lång tur.
Om Eken ändå varit här…
* * *
Det verkar som att publiken gjorde slut på känslorna under de där Gravey-ramsorna.
Stämningen har hittills varit lika avslagen som eländet vi ser på isen.
* * *
Men nu erbjuder sig Varpu frivilligt att gå efter en kopp.
Vilken ängel.
* * *
Pressläktarteorin om Islanders plötsliga uppsvinga är att spelarna insett att säsongen snart är över och därför börjat känna lättnad…
* * *
Usch, det är till och med så där segt att man här folk sitta och konversera på läktarna.
Jag hatar det.
* * *
Okej, låt oss hoppas på  – ja, låt oss rentav BE om – en roligare fortsättning.
Nästa rapport kommer i andra pausen, förstås.

Det tog en helt kvart den här gången.
Men sen kom från stolen till vänster:
– Ah, play some hockey!
Finländskor har inte mycket till övers för känslopjunk, det har jag lärt mig nu.
* * *
Idag kan jag knäcka den gode Halvar – han som driver en av Sveriges allra bästa bloggar – med uppgiften att Ratso sitter två stolar ifrån mig.
I vit kavaj.
Sådan utstyrsel sympatiserar vi med i den här bloggen-
* * *
Jo, visst blev det sentimentalt igen.
Mer än jag står ut med.
Officiellt alltså.
Men jag är samtidigt en pinsamt lättrörd person och det kan mycket väl ha varit så att jag fick nåt hårt i halsen när hela arenan stod upp och skanderade den odödliga Gravey-ramsan.
* * *
Rod Gilbert såg lite knäsvag ut när han trampade ut på röda mattan.
Ja, de har starka drajjor på Elaine’s.
* * *
Kari Lehtonen är tydligen svårt skrockfull och vågar inte längre träffa Varpu.
De senaste två gångerna han gjort det har han nämligen blivit skadad matchen efter…
* * *
Coolast var förstås att större delen av ”Sopranos”-ensemblen promenerade in på isen – för att visa respekt.
Man kan konstatera att James Gandolfini inte precis blivit mindre sedan han beställde de där avslutande lökringarna förra året…
* * *
Själv när jag förhoppningar om att det är Hedbä som ska stå.
* * *
Little Steven börjar se ut som en New Jersey-version av DiLeva.
* * *
Och nånstans är det förstås nåt väldigt häftigt i det där att ens nummer ska hänga i Garden-taket för all evighet.
* * *
En gitarr signerad av Springsteen fick han också, Graves.
Man skulle nästan kunna tro att det var nån med New Jersey-fäbless som blev hyllad.
* * *
Freddy Shoestring ser inspirerad ut på värmningen. Och han är nog typen som får extra bränsle av såna här tillställningar.
* * *
Den stora frågan är om Tony, Paulie Walnuts, Bobby Baccala, Uncle Junior och de andra ska vara med på festen ikväll.
I så fall blir jag riktigt avis.
* * *
På den här B-pressläktaren har man publiken ännu närmare och precis där jag sitter har vi ett gäng fem-sex väderbitna herrar som tycks ha haft säsongskort sedan Adam Graves gick i blöjor och vet exakt vilka kommentarer som ska fällas när.
Det kan nog bli en upplevelse detta.
* * *
Undrar om en sån som Henke, när han sitter i båset och ser en sån här ceremoni, kan låta bli att tänka på hur det skulle kännas om han själv förärades en likadan kväll i framtiden.
Det tror jag bestämt att jag undrade förra året också.
* * *
– Vi har förstås många gåvor åt Adam ikväll, sa Sam Rosen när ceremonin började.
Då var det en av de väderbitna framför som skrek genom mörkret:
– Ja, ge honom ett kontrakt!
Lite kul.
* * *
Caps gör so far vad de ska ute i The Rock – och plötsligt verkar det som att ryggsimmarna i kommentatorsspåret klivit upp ur bassängen…
* * *
Extra extra!
De har installerat en ny, stor kaffebalja i pressrummet.
* * *
Som dala56 redan konstaterat:
En sån här kväll KAN Rangers fan inte förlora.
Inte mot Atlanta (fast i skrivande stund kan vare sig jag eller Varpu minnas hur det gick efter Leetch-kvällen ifjol – minns ni?).
Så jag säger:
4-1.
Nästa rapport i första paus, okej?

God afton.
Idag var det en utmaning värdig Mount Everest-klättrare att ta sig tvärs över Manhattan.
Snöstorm råder och som vi påpekat tidigare i den här bloggen slutar det amerikanska samhället fungera när såna fruktansvärda naturkatastrofer inträffar.
Yours truly hann leverera en duktig serie svavelosande svordomar mellan andra och sjunde avenyerna, var så säker.
Å andra sidan har jag bestämt att detta var vinterns sista storm, så vi är ändå fine.
* * *
Här är det alltså Adam Graves-festival ikväll.
Den gamle folkhjälten ska hyllas och hans tröjnummer – 9 – hissas i taket.
Såna ceremonier blir lätt sentimentala – för att inte säga VÄLDIGT sentimentala – i det här landet. Jag minns tydligt att jag och en berömd finska skruvade rätt generat på oss under Brian Leetch-partyt förra året,
Å andra sidan gillar jag verkligen det faktum att fans och klubbar värnar sin historia och sina hjältar.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: Om de tog ut en legendar som Mats Åhlberg på isen i Leksand – eller Stig Östling i Gävle – skulle hälften av åskådarna inte veta vem det var och resten skulle på sin höjd applådera artigt.
Det är enligt min mening ännu värre än några löjliga tårar.
* * *
Centralt placerade källor i Atlanta vill göra mig uppmärksam på att Thrashers-coachen John Anderson är en kopia av grannen i Beck-filmerna, ni vet Ingvar Hirdwalls obetalbare karaktär.
Och visst:
Det är bara stödkragen som saknas.
* * *
Graves får väl för övrigt beskrivas som en ranger som förtjänar en ordentlig hyllning.
Han visar minst lika hjärta som civil pensioner som han gjorde som hockeyspelare.
Ingen gör exempelvis mer för de handikappade barnen välgörenhetsorganisationen Garden of Dream jobbar med.
Så jag ska försöka låta bli att nicka instämmande när Varpu tio minuter in i hyllningsceremonierna fräser ”ah, let’s play some hockey!”…
* * *
Apropå legendarer blev jag introducerad för självaste Rod Gilbert på Elaine’s igår kväll.
– Ulf Sterner, sa han när Elaine berättade att jag kommer från Sverige.
* * *
Media-intresset för den här sortens högtider är så stort att de tvingas möblera pressrummet i rena playoff-stilen – och flytta mindre viktiga murval som undertecknad till reserv-boxen på ”fel” sida.
Jag skulle kunna muttra surt om skitkollegor som vanligtvis aldrig här men plötsligt kommer hit och förväntar sig att bi behandlade som oljeprinsar i Dubai, men Varpu ska också sitta här, så jag klagar inte
* * *
Även Danny Devito var på Elaine’s igår.
Han sa inget om Ulf Sterner.
* * *
Hedbä har redan hunnit fråga hur det är med Bullen.
Well, hit in är det inte lika lätt att få sina assistenter, så han får sitta ensam hemma i korresoffan och titta på tv.
Men kommer det några klokskaper sms-vägen – och det tror jag nog att det gör – kan leksandslegendaren vara försäkrad om att jag för dem till torgs här.
* * *
Det var alltså Ottawas sista match med Craig Hartsburg i båset vi satt i Verizon Center och såg i söndags.
Och, tja, det var förstås bara en tidsfråga innan någon visade honom dörren.
Men i en organisation som tvingats sparka två coacher inom loppet av ett år bör man granska även de som innehar högre poster, om man säger så.
* * *
Fyrverkeri-expert Anrell flög hit efter Super Bowl-festen – ja, vilken jävla match det var! – i Tampa, men är på opera ikväll.
Han svär på att det inte beror på att han fortfarande tror att spelschemat skrivs som i Europa, men jag undrar jag…
* * *
Nu ska ceremonierna inledas här.
Vi återkommer när det blir hockey.

Det blev inget mer från The Russian Machine.
Men ändå.
Han har nu gjort fem mål på ett dygn.
Och då var han, enligt egen utsago, sömnig i två perioder.
– Ja, då fattar du ju vad det är för en, säger Bäckis med en huvudskakning när vi springer på honom i det där luxuösa omklädningsrummet som Bullen beundrar så djupt.
– Vi i laget blir inte överraskade längre, vi vet ju vad han kan. Men vi blir fortfarande imponerade.
* * *
Jag har bara sett stillbilder på NHL:s hemsida, men får ju ändå hålla med alla föregående talare:
Montreals vintage-dräkter ser ju ut som clown-kostymer.
De kan inte få vinna i de ställen.
* * *
Det är väl inte direkt partystämning i Ottawas kabyss efter slutsignalen.
Men inte katolsk dödsmässa heller.
– Det är klart det är tungt, säger Alfie med en axelryckning.
– Men vi behöver inte skämmas för den här insatsen. Vi jobbar minst lika hårt som Washington, men de har medgång och självförtroende och gör därför mål på sina chanser.
Bullen står intill och nickar instämmande.
Bolanche-kocken har klart för sig.
* * *
Jag sa ju att Bäckis skulle göra mål.
Att han satte pucken i tom kasse spelar förstås ingen roll.
Gävle-sonen  håller med.
– Nej, eller hur, flinar. I statistiken kommer det inte att stå nånting om att det var tom kasse…
Exakt.
* * *
Alfie var, berättar han, på skidsemester med familjen på en resort norr om Montreal under All Star-uppehållet.
Jag börjar helt enfaldigt fråga om han verkligen får åka skidor, men inser innan jag kommit till punkt att han – som ju flyger i enmotoriga badkar på fritiden – bryr sig så lagom om såna förbud.
– Ha ha. Ja, det var nån som frågade när jag kom tillbaka…”fick du verkligen åka skidor”. Jag svarade ”Det var då ingen som stoppade mig där uppe”…
* * *
Kan lugna Bäckisbloggen med beskedet att jag och Bullen kliver rakt ut i det kinesiska nyårsfirandet och får en bulle – häpp igen – på en gång.
* * *
Det kommer aldrig någon ”Unleash the fury” i den här matchen.
Å andra sidan får vi se Robert Duvall prata om doften av napalm om morgonen så jag klagar inte.
* * *
Coolt att Anrell är i Tampa.
Synd bara, att Lightning inte har några hemmamatcher samtidigt.
Fast risken är förstås att han varit ute och tittat på pelargonior även om de gått upp mot Detroit.
Nära kantarellen var i New York för några år sedan missade han två Rangers-matcher för att han inte visste man skriver bortalaget först i nordamerikanska spelscheman.
Åt det var vi några stycken som hade väldigt roligt…
* * *
Bäckis har förstås hunnit träffa den Gävle-delagation Micke Sundlöv just nu leder i huvudstaden.
Och de uppförde sig?
– Jodå, ler Nicklas, för att vara från Gävle så…
* * *
Bullen står och försöker snegla in genom de hemliga dörrarna i Capitals-rummet.
Helt kan han inte släppa min uppgift om att spelarna har varsin 25-metersbassäng där inne…
* * *
Ser ut som att Boston gjorde vad de skulle mot GB-glassgubbarna från Montreal.
 * * *
Nu ska jag och Bullen säkra en plats i lämplig bar och sen se Super Bowl-festen.
Vi hörs, senast, på tisdag.
Go, Cardinals!

För att travestera Arne Hegerfors ännu en gång:
Nu firar vi kinesiskt nyår i Verizon Center.
Eller rättare sagt:
Ryskt nyår. Och rysk jul. Och rysk midsommar. Och rysk vad ni vill.
The Ovetjkin Show rullar igen.
Hockeyvärldens allra störste artist har just fullbordat ett hat trick – efter två perioder.
Det kommer mer, det tror jag nästan att jag kan garantera.
* * *
Alfie gör vad han kan för att fira sitt jubileum.
Det var han som plaskade in även Ottawas andra balja.
Synd att han inte har några lagkamrater som kan hjälpa honom att göra dagen minnesvärd.
* * *
Även Kozlov, Fedorov och Semin är i sanning med och firar den ryska högtiden.
* * *
I en sms-enkät som man kan följa på jumbotronen svarar 10 procent av åskådarna här inne att de håller på Cardinals i kvällens Super Bowl medan 16 procent har sina sympatier hos Steelers.
74 procent svarar:
Vem bryr sig – Capitals leder Southeast-divisionen.
* * *
Bullen får gåshud när baseboll-keporna regnar ner över isen.
– Kolla, säger han och pekar på sina bastanta kock-armar.
Så kan det gå.
* * *
Den alltmer imponerande Mike Green har tre assist – och lobbpassningen till Semins mål höll, som zanoj påpekat, ren världsklass.
* * *
Man kan fråga sig hur Ottawa-ledningen trodde att de skulle kunna ta sig igenom säsongen utan en riktig målvakt.
* * *
Det roligaste med Ovetjkin är att han fortfarande blir så barnsligt TV-puckslycklig efter varenda jäkla mål.
När dagens hat trick är fullbordat lyckas han rent av tackla sönder plexit bakom Auld.
* * *
Jag tror fortfarande på Bäckis-mål.
* * *
Tillika tror jag det blir slagsmål monumentale i tredje.
Det finns Ottawa-spelare som ser riktigt frustrerade ut.
* * *
Slutakten börjar nu.
En sista rapport från DC-resan kommer någon timme efter matchslut, okej?