Jo, Big Pete.
Jag har flera gånger slagit fast att Hurricanes är om inte ligans tråkigaste lag, så i alla fall det lag det känns minst upphetsande att gå och titta på.
Men som jag försökte få fram i slutstycket i första inlägget – och jag ber New Jersey-falangen om ursäkt om jag var otydlig – spelar det ingen roll när det gått tre veckor sedan senaste kvällen på Garden.
Då är leendet ändå stort och lyckligt när det plingar i  backstage-hissen och dörrarna öppnas ut mot ingången till det sunkiga pressrummet.
Det känns ju nästan som premiär igen.
Så, trots att vi har kategori 1-orkanen från Raleigh på besök:
Ikväll blir det skoj.
* * *
Det såg säkert ut som att jag försökte pröjsa honom för en bra skandal-story om Quadzilla.
Men det var inte därför jag började den här kvällen med att smyga över 40 dollar till den store Brooks.
Han har, förnämligt nog,  erbjudit mig medlemskap i Professional Hockey Writer’s Association och jag betalade helt enkelt min första medlemsavgift.
Det berättar jag givetvis bara för att få skryta lite för er.
Egentligen betyder det nog inte så mycket mer än att sammanslutningen ifråga just blivit 40 dollar rikare.
Men vissa spelare bör ta sig i akt.
Som PHWA-medlem får jag nämligen vara med och rösta om vem som ska få vilken award i slutet av säsongen.
Så, Lidas, nu tar vi och steker de där buffé-skämten…he he.
* * *
Hade hoppats få se Eken ikväll, för det var länge sen det med.
Men när han hörde att Bäckis åkt hem  över All Star-brejket störtade även han iväg till den där gläntan i skogen dom kallar Gävle.
Passion är så vackert…
* * *
Fast jag vet inte…Brooks kanske bara klämt mig på 40 bucks.
När jag försöker googla PHWA får jag upp adressen till – Professional Hypnotists of Western Australia.
Hm.
* * *
Snälla, Giancana – så förbannad kan du väl inte bli bara för att jag tycker att All Star-jippot är trist?
Jag har varit på de två senate och åtminstone i Atlanta ifjol kryllade det av svenskar, men det blev inte roligare för det.
Jag förstår att spelarna själva har skoj, men för åskådaren anser jag att meningen går förlorad när tävlingsmomentet plockas ur ekvationen.
Och det gäller praktiskt taget all idrott.
Det är möjligt att det gör mig till lallare, men Giancana, jag är i så fall en väldigt glad lallare.
* * *
Inte för att jag har något emot hypnotisörer från västra Australien, men jag vet inte om jag verkligen vill vara medlem i deras förening.
* * *
Det är Drottningen som står ikväll.
Nej, det beror inte på att Henke var utfestad när han kom hem från Montreal.
Rangers råkar bara en svår match i Pittsburgh redan i morrn och Renney förstår värdet av att inte slita ut sin juvel i onödan.
* * *
Jag  var övertygad om att vi fick uppleva det här decenniets största musikaliska skräll när Tomas Ros avslöjade att han gillar Front 242, men Thomas Wassberg är fan uppe på samma nivåer.
Vi tackar webchef Westman för research.
* * *
Lika konstiga som Rangers är de förstås inte, men inte heller Hurricanes går det att bli riktigt klok.
De kan i ena matchen se ut som det tätaste laget i hela ligan, men nästa bara falla ihop  i oengagerad skärphockey – och ingenting alls verkar ha förändrats sedan Leafs-bekante Paul Maurice ställde sig i båset.
Så det är ett enda stort mysterium vi har framför oss i den här omstarten.
* * *
Bäckisbloggen ger lugnande besked:
Eken får gratismat hemma i Sverige också….
* * *
Drottningen får frågan om när han fick veta att han skulle stå i den här matchen och svarar:
– När spelprogrammet blev klart. Vi visste alla att Henrik skulle spela All Star-matchen i år.
Bra citat.
* * *
Fast Bäckisbloggen kommer med ett chockbesked också:
Eken har en lillebror!
Det har han aldrig nämnt. Ja, jag skulle rent av vilja påstå att han medvetet undanhållit mig den informationen. Varför?
* * *
Jag trodde inte att Hurricanes var nån större deal hemma i North Carolina heller, och gläds därför åt att kunna konstatera att The News & Observer har en beat reporter på plats på Garden.
Han ser dock oroväckande ensam ut. Kan inte någon av mina fackbröder hälsa honom välkommen?
* * *
Värmningen på Garden börjar numer alltid till The Whos ”Teenage wasteland”.
Jag tycker det är klass.
* * *
Nu kommer Varpu upp på pressläktaren – och yours truly får en puss på kinden.
När fick ni senast en puss av en finsk hockeyjournalist?
* * *
Birger Quadzilla Schlaug har tillbringat ledigheten på Jamaica och visst: Brännan lyser ända upp till oss här i taket.
* * *
Vad jag kan se på värmningen ska Wallin inte vara med ikväll heller.
Det är helt enkelt inte meningen att vi ska ses.
* * *
Aaron Voros verkar ju vara en rolig och trevlig person och så, men…varför får han vara med och spela?
* * *
Canes har inte bara journalister med sig. En sektion nedanför pressläktaren ser jag ett fan också, i matchtröja. That’s a first.
* * *
Varpu är medlem i hypnos-förbundet hon också och säger att jag inte ska förvänta mig något.
– Man ger Larry 40 dollar varje år och sen händer inte så mycket mer, säger hon.
* * *
Ryan Callahan. Han gör mål ikväll. Kom ihåg var ni läste det först.
* * *
4-3.
Det är mitt mycket optimistiska tips för kvällen.
Häng med.
Jag återkommer traditionsenligt i första paus.

Okej, break’s over.
Uppvisningslarvet kan läggas åt sidan och allvaret ta vid.
Det är nu säsongen börjar på riktigt, det är nu spurten mot slutspelet inleds, det är nu pojkarna skiljs från männen.
Och jag har några profetior inför de avslutande thirty-something-omgångarna.
•Detroit kommer, precis som jag tippade inför säsongen, att spela Stanley Cup-final i vår igen. Jo, jag är övertygad om det. Sharks har varit hungrigare under första halvan av säsongen, men de får ändå stå kvar på konferensfinal-perrongen tills nästa år, då lönetaksmatematiken tvingar Ken Holland att fucka med vinnarformeln. Ännu så länge är Red Wings världens bästa lag och när det laget går för full maskin har ingen i längden en chans. Ingen.
•Däremot kommer de nog inte, som jag också tippade, att möta Pittsburgh igen. Naturligtvis går Penguins till slutspel – och det är inte omöjligt att Ray Shero lyckas göra några dunderaffärer kring trading deadline i år också. Men det är försent den här gången. Sprickan mellan tongivande spelare och coach Therrien är för djup, avsaknden av vissa bread-and-butter-spelare från förra året för stor och den kollektiva karaktären för svag.
•Någon ger Alex Ovetjkin en medalj för att han medelst en fiskarhatt och ett par solglasögon såg till att åtminstone några sekunder av All Star-spektaklet blev sevärda.
•FivePoints, Per, Big Pete och de andra Jersey-fansen kan mycket väl komma att simma ryggsim i kommentatorsspåret framåt våren. Manskapet som uppträder ute i The Rock börjar se ut som en klassisk lagmaskin a la Lamoriello. 
•Någon ger inte Gary Bettman en örfil – men borde göra det. Att han ser till att en sån som Nicklas Lidström blir avstängd för att han inte dök upp i Montreal är beyond oförskämt. Mannen har ställt upp elva gånger, men när han för en enda gångs skull inte kan är den högfärdiga NHL-ledningen omedelbart framme och smäller honom på fingrarna. Vilken parodi. Lidas borde åka hem och spela för Västerås i ren protest. Eller ännu hellre Lekand.
•Det är inte omöjligt att Vincent Lecavalier flyttar ”hem” till Montreal innan trading deadline. Då spelar det ingen roll hur mycket maskin de har i The Rock. Vi får se en final mellan Red Wings och Canadiens. Låter inte så dumt om ni frågar mig…
•Canucks gör ytterligare en riktigt tung värvning. Då spelar det kanske inte så stor roll att resten av laget åker och väntar på att Sedin, Sedin, Sundin och Luongo ska göra hela jobbet. De går till slutspel. Men final kan Vancouver-fansen sluta drömma om. Nu.
•E.J.N. tröttnar snart på att vara civiliserad. Framåt våren svingar han värjan i kommentatorsspåret igen.
•Gary Bettman fortsätter ducka frågor om hur FAN Phoenix Coyotes kan vara på väg mot konkurs. Det var ju just för att sådant inte skulle kunna hända som det heliga lönetaket infördes. Under tiden rycker Coyotes-spelarna å andra sidan på sina breda axlar, går långt i slutspelet och förhindrar total kris. Men bara temporärt.
•Något – om inte annat så lagen om alltings jävlighet – säger att Boston får det för lätt fram till playoff och sen inte kan hitta tempot, intensiteten, skärpan och jävlaranammat som krävs för att överleva mer än en omgång.
•Bäckis vinner verkligen den svenska poängligan.
•Min dörrvakt, Simon, får till slut hjärtsnörp över att Rangers fortsätter vara så  ojämna, oförutsägbara och rent ut sagt obegripliga. De går till slutspel och ingen, allra minst spelarna själva, har en aning om vad de kan åstadkomma där.
•Dallas lyckas till slut krångla sig till playoff – och blir där mycket farligare än någon har tänkt sig.
•Tommy Albelin säger hej.
•Surkålsmannen köper en deodorantflaska och börjar lukta anständigt. Nej, det gör han nog inte. Det är ingen profetia. Det är en fåfäng förhoppning.
•Om Capitals  faller gör de det på grund av sin målvakter. Och det är ofattbart för yours truly. Den bästa målvaktsinsats jag sett på hela året var den Brent Johnson levererade mot Boston i Verizon Center i höstas.
•Ottawa-fansen kan redan nu börja öva på optimistiska frasen ”There’s always next season”. Behöver de hjälp med uttalet kan de ringa valfritt nummer på Long Island. Där är den sedan länge ett motto.
•Philadelphia och Calgary känns, åtminstone i någon mån, som dark horses.
•Foppa gör ett försök till. Och lyckas. Jo, fan, det blir så.
* * *
Ikväll går marschen till Garden.
Hurricanes är här för omstarten.
Trogna läsare vet vad jag tycker om just det besöket, men nu är det 20 dagar sedan jag senast vaggade uppför trapporna till den där pressläktaren, så upphetsningen är ändå stor.
01.00 er tid.
Vi hörs då.

Idag blev det lite liv i mailburken – och bland de så kallade artikelkommentarerna.
Jag skrev, som någon kanske såg, en hel krönika på samma tema som i förra blogginlägget och tog mig samtidigt friheten att kalla de som röstat i  Jerringpriset för lallare.
Det var inte så populärt.
En hel drös som hört av sig ska aldrig mer köpa tidningen och lika stor drös hoppas att jag får sparken.
Stackars mig.
Men om ni lovar att inget säga kan jag avslöja en liten hemlis:
Ibland är det just  såna reaktioner som vittnar om att man lyckats…
* * *
Vi hoppas förstås att Henke gör succé, och får just så kul som han förtjänar, i Montreal.
Men själv gör jag som de sju-åtta hundra spelare som haft turen att inte bli uttagna till jippot där uppe:
Jag går på All Star-ferie.
Det var ändå, trots Vigilantes Fagersta-groggar, för segt och ointressant i Atlanta förra året.
Men  nästa vecka börjar spurten mot playoff på allvar.
Då blir det åka av i den här bloggen, det kan jag försäkra.
Vi hörs då.

Jag är på inaugural-strapatser i DC och har egentligen inte tid med nån hockey, men det ringer upprörda vänner hemifrån – en som vi kan kalla Puff är så arg att telefonluren bränns – och berättar att Zäta hamnade på niondeplats i jerringprisomröstningen.
Ja, herregud.
Vi har alltså åtta idrottsutövare som presterat något större än att bli Stanley Cup-slutspelets MVP?
Så otroligt skrattretande.
Nu blir det politik igen.
Återkommer till hockey senare i veckan.

Sorry, men det är lite stiltje här just nu.
Rangers spelar bara borta och jag har för mycket annat att stå i  för att kunna resa nånstans för tillfället.
På tisdag missar jag dessutom Anaheim-matchen, enär det som zdavid redan konstaterat är  lite grejor på gång nere i Washington.
Jag säger som de ansvariga i Vancouver:
Ni får ha lite tålamod.
* * *
Vancouver, ja.
De passade på att göra en riktig skitmatch till i natt.
Att Luongo kom tillbaka förstärkte bara intrycket att det finns väldigt många Canucks-spelare som förväntar sig att andra ska göra jobbet.
Och redan nu under natten kan man på lokalbladens websidor ana att journalist- och krönikör-knivar är på väg att stickas i coach Vingeaults hull.
Hårda papper.
* * *
Dagens stora fråga lyder:
Fick Quadzilla Shoestring tillräckligt med sömn inför den besvärliga bortamatchen mot Blackhawks?
Rangers-spelarna har nämligen, i enlighet med den trevligaste NHL-traditionen av dem alla, med sig sina farsor på resan till Chicago och pappa Quadzilla – känd som Big Red – råkar vara en klassisk storsnarkare.
– Han låter som ett sågverk. Jag måste försöka somna först,  suckade avkomman i går.
Nu vet ni varför om #20 har dåligt klipp i steget på United Center-isen i natt…
* * *
Sudden får ursäkta, här gläder vi  oss förstås åt tvåmålsskytten Joakim Lindströms framgångar i GM Place..
Där har vi en som tagit chansen när han fått den.
* * *
Kings-matchen blev ju bra övning för Red Wings inför the big showdown i The Sharktank på lördag.
Satan vilken batalj det kan bli.
Men ni får klara er utan mig då också, här vankas nämligen 40-årsskiva för Bullen –  till vardags kock på Bolanche, nu allmän don juan på Manhattan.
Det innebär också att det med all säkerhet blir ganska tyst här i bloggen även på söndagen…
* * *
Dee, ja, man bara beställer sitt snus på nätet – och några dagar senare har man en kartong vid dörren.
Sina laster ska man för övrigt vårda som små barn
* * *
Det är min bestämda åsikt att alla domare borde ha likadan porrfilmspröjsare som Dan O’Halloran.
* * *
Tok-Keenan kanske vet vad han pysslar med, trots allt.
Flames börjar kännas som en riktig contender nu.
* * *
Jag sympatiserar med Big Red.
Vi snarkare är en förtryckt och diskriminerad minoritet.
* * *
Rico, NHL-bloggens store favorit i Japan, har åkt på en ledbandsskada i ena knäet och blir borta minst sex veckor, men han ska kunna medverka i  slutspelet och kan alltså hjälpa till att försvara det asiatiska guldet.
Let’s go, Oji!
* * *
Det var ett mirakel vi bevittnade här i New York under torsdagseftermiddagen, men det kändes ändå så lagom kul att bli varse att några jävla gäss kan få en hel Airbus att störta i Hudson River.
Jag tror att Bäckis – den ende svenske NHL-spelare jag träffat som törs erkänna att han tycker det är obehagligt att flyga ibland – håller med om det…
* * *
Nu ska bloggen sova.
Later, folks.

Jaha, man kan kanske kan bespetsa sig på att stjärnorna i Texas snart börjar gnistra igen.
Red Wings slutade visserligen ro efter en period igår, men samtidigt tycker jag nog att det var rätt bra bett i hemmalagets spel. De forecheckade ivrigt, rörde sig bra och pepprade en lysande Osgood med skott.
Och en seger mot just Detroit kan nog mentalt vara den avgörande typ av knuff framåt som ett talangfullt lag med sargat självförtroende behöver.
Hoppas det.
Jag vill ha Stars  i slutspelet  (och det är trots allt bara tre poäng upp till strecket).
Dels gillar jag såväl svenskarna som ytterligare en bunt profiler i laget. Dels vill jag, helt egoistiskt, få chansen att åka till Dallas och bo på W-hotellet vägg i vägg med American Airlines Center.
Jag hade några riktigt goa dygn där  under konferensfinal-serien i våras. 
Mycket hänger väl på om Turco kan sluta vara så förbannat ojämn.
Målisen som bara för några säsonger sedan räknades som en av världens bästa har ju haft en egendomlig förmåga att varva mästerliga insatser med bedrövliga floppar a la Belfour i Leksand – inte sällan i en och samma match.
Så kan vi inte ha det, Marty.
Skärpning.
Ghost-baren där på W-taket längtar ju efter Biffen.
Eller om det var tvärtom.
* * *
Johan K, ledsen att jag lurade dig. Avsaknaden av ett ”The end” i sista inlägget från Vancouver berodde bara min galopperande afasi.
Nummer nio var verkligen sista inlägget från stillahavskusten.
Jag hade för övrigt en evighetslång nattflygning hem över en kontinent som ibland framstår som onödigt stor.
Men Cathay Pacific visade sig vara generösa med drickat, så det gick.
* * *
Får arga mail om det skandalösa i att jag kallat Nicklas Grossman stockholmare i nät-referatet från matchen i går.
Den biffige backen kommer från Gnesta och tydligen är vi bönder dumma i huvudet när vi ser alla inom riktnummerområde 08 som tjockhultare.
Men okej, rätt ska förstås vara rätt. Det var en Gnesta-pöjk som laddade in det där slagskottet på Osgood, inget annat.
Fast han pratar stockholmska…
* * *
Beslutet är taget.
Jag steker All Star i år.
Protester mottages, men kommer inte att beaktas, ha ha.
* * *
Apropå ställen det är trevligt att åka till verkar det snart vara färdigspelat ute i öknen.
Läs den här dystra rapporten om Coyotes ekonomiska haveri.
* * *
De fortsätter inskränka Biffens frihet i New York.
Idag var det en granne som knackade på och bad mig sluta röka i min egen lilla crib.
På grund av att ventilationssytemet, helt enligt amerikansk byggnorm, är Kalle Anka i det här påstådda lyxhuset får hon tydligen in röklukt i sin lägenhet och det lät hon meddela att hon, gravid som hon dessutom råkar vara, inte uppskattar.
Okej. Fine. Det blir väl till att steppa ut på balkongen med Marlboro-paketet då.
Men jag säger som countryhjälten Gary Allen:
They’re trying to put an end to guys like me.
* * *
– Hoppas verkligen vi är borta då, sa Bäckis när vi härom månaden pratade om det kaos som utbryter i Washington när Obama svärs in som president.
Och visst, Caps har bortamatch mot Ottawa nästa tisdag.
Men det blir problem i alla fall.
Efteråt ska de nämligen flyga tillbaka ner till huvudstaden – och D.C. kommer att vara helt avspärrat även då.
En sån som Brashear, som tydligen bor mitt i stan, har ingen chans att komma hem.
Sägs det.
Å andra sidan skulle jag vilja se den säkerhetsvakt som försöker hindra just Donald Brashear från att ta sig dit han vill.
* * *
Det verkar som att Vigneault överväger att para ihop Sudden med Taylor Pyatt – som precis blivit spelklar efter skada – mot Devils i natt.
Ojvoj, i så fall  får Oduya ett par riktiga bjässar att handskas med.
* * *
Undrar om jag törs brygga lite eftermiddagskaffe.
Eller måste jag göra även det på balkongen?
* * *
 Vad gäller debatten om Shanny i kommentatorsspåret tål det ju att påpekas att han faktiskt ville vara kvar i Rangers – men inte fick.
Då kan väl Blueshirt-fansen inte gärna skälla på honom för att han spelar nån annanstans?
* * *
Om någon på den ärevördiga redaktionen i Västerås läser detta kan jag, om ni nu inte redan visste, meddela att kollegorna på Detroit Free Press följer VLT.
Just nu har de på sin hemsida länkat till det bildspel från Casa Lidström Västmanlands egen Le Monde publicerat.
Där har man ju varit och druckit kaffe.
Det kändes som att besöka Michigans  Versailles.
* * *
Ikväll gör Qaudzilla Shoestring mål.
Tänkte ni ville veta.
* * *
På Free Press-hemsidan kan man också läsa att Stanley Cup-mästarna under en ledig dag i Kalifornien idag har paintball-krig på Huntington Beach.
Alla är måltavlor – utom Nicklas och Niklas.
Lidström för att han är Lidström, och Kronwall för hans benägenhet att dra på sig freak-skador…
Coachen, Babcock, går det dock bra att skjuta på.
– Varje gång man får chansen att skjuta på coachen är det kul, säger Kris Draper, som för övrigt beskriver sig själv som den i laget som är mest lik Jack Bauer…
* * *
Ryktet går igen:
Tampa är på väg att trejda Lecavalier till Montreal.
Då jävlar. Då blir Habs topp-contender.
* * *
Nä, bloggen ska inte ut till Long Island ikväll heller.
Jag vet att somliga av er tycker det är bortskämda fasoner, men jag orkar bara inte.
Rent mentalt är det fantamme lättare att ta sig till Vancouver än Nassau.
Så istället blir det härlig långsittning – eller måhända liggning –  i den underskattade korresoffan.
Elva goa matcher ska ju spelas.
Huvudnumren för mig – bägge sända i HD, local attractions som de är – blir (ändå) derbyt på Long Island och sedan Vancouver-New Jersey.
Men det finns ju, mellan balkong-turnéerna, en hel del annat godis att zappa in på också.
Kanonmötet Boston-Montreal till exempel. Och det alltid taggiga derbyt i Pennsylvania. Samt Ottawas sista försök (väl?) att rädda Hartsburgs jobb.
Ah, en härlig tisdagskväll!
Ska ni vara uppe och kolla?

Det var ju surt.
Canucks var bra idag – och förtjänade åtminstone en poäng.
Det tyckte de själva också.
– Ja, de hade tur. Pucken studsade deras väg. Men du vet hur det är, det är dom där satans små marginalerna, grimaserar Sudden när jag får en liten enskild pratstund med honom efter den där After hours-intervjun kmannen skriver om
Ja, dom små marginalerna.
Dom har man hört talas om.
* * *
När jag i slutsekunderna börjar packa ihop datorn och gör mig klar för rush mot omklädningsrummet böjer sig Minnesota-scouten över.
– Du nästa gång, ta med dig mer snus då. Så man kan få smaka, hö hö.
Det låter som att Wild ska ta rapporterna från den här fajten med en nypa salt eller tre.
* * *
Tur för Edler att Bengt-Åke är i stan, vilket ni kan läsa mer om på annan plats här intill.
Då slipper han gå hem och ligga vaken och tänka på de där skitstudsarna på slutet.
Förbundskaptenen tar nämligen ut alla Canucks-svenskarna på idag efter fajten.
– Ja, jag tänkte det, säger han på sin sjungande värmländska och får det att låta som att det nog kan bli rätt skoj.
* * *
Kmannen, nu kan du tänka på att medan du satt och såg den där suveräna After hours-intervjun så stod din vän bloggaren bakom kamerorna och fluktade.
* * *
Nu kan man väl tänka sig att Edler är i stånd att gå ut på middag på egen hand om det skulle vara så, men jag behövde få till den där utgången…
* * *
Det dröjer inte mer än fem minuter efter slutet förrän de släpper in media i hemmalagets omklädningsrum.
Sånär som på Sanford har alla spelare likafullt hunnit dunsta.
Det är lättare att jobba när lagen man bevakar vinner, det kan jag försäkra.
* * *
Gastown vet jag inte, kmannen. Men en kort sittning i hotellbaren kan bli aktuell. Jag vill sitta och känna på den där standing ovation-sekvensen en stund. Den var verkligen tung.
* * *
Canucks slipper träna i morgon.
– Fyra killar kommer visserligen att vara här, säger en PR-man.
– Men han du vill träffa är inte en av dem.
Nehej, vad ska Barberaren göra då…
* * *
Roligast i After hours-intervjun:
Mats tar fel på Henrik och Daniel.
Det är lätt hänt.
Jag brukar få fråga:
– Eh, vem av er är det jag pratar med nu?
Man känner sig rätt blåst när man tvingas klämma ur sig nåt sånt..
* * *
Vad tycker du om Vancouver nu då?
Hoppas jag slipper den frågan framöver.
Jag har inte sett något annat än hotellet och ishallen – och de timmar jag är kvar under söndagen måste ägnas åt randande.
Men det regnar mycket, det kan jag berätta.
* * *
Bengt-Åke står kvar i korridoren och smålyssnar på After hours-intervjun han också.
– Kolla, säger han plötsligt och pekar på en av kameramännen.
– Han har ju en tröja med ett Tre kronor-emblem på ena armen.
Hockeyförbundet har en lojal medarbetare i Gustafsson.
* * *
Nä, nu slår vi igen Vancouver-fönstret.
Det var kul att vara här – i synnerhet ikväll. Jag ska se till att aldrig glömma jublet som mötte Big Mats efter det allra första målet i nya tröjan.
Mot hotellbaren.
Vi hörs inom kort.

Fortfarande oavgjort i GM.
Fast 2-2 nu.
Först får Grier göra på 2-1 på en Sanford som står och kollar på brudar på läktarn eller nåt.
Sen piskar karusellskötare D. Sedin in kvitteringen efter en O’Brien som plötsligt tror att han är Henrik och slår en drömmacka.
* * *
Sudden är oerhört nära igen – både och två gånger.
Nu börjar det nog snart gå upp för både fans och media vad det är för superstar de fått hit.
* * *
Barberaren, kom tillbaka. Allt är inte förlåtet, men nästan.
Det där Grier-skottet ska ju Sanford-tomten, helt oskymd, bara ta.
* * *
Plötsligt böjer sig en av Minnesota-scouterna över och fingrar på min dosa.
– Jaså, du är svensk, skrockar han.
Det kan jag inte gärna förneka.
Då vill farbror scout, en 60-taggare med buskiga ögonbryn och solbränd flint,,lukta.
– Ah, säger han, den här skiten minns man ju. Det luktar lera.
Lera?
Vad har de för lera i Minnesota.
Och vilken svensk är det som frestat med prillor tidigare?
Weinhandl?
* * *
Vet inte om ni ser det på tv, men under en sekvens på slutet när han är på väg till båset blir Sudden förbannad på Dogge och ger honom en duktig crosschecking i ryggslutet.
Det ska vara fred i djurgårdslägret, ska det inte?
* * *
Alltså, det är ju faktiskt ren magi att se karusellskötarna från Ö-Vik när de snurrar som mest.
Det där med telepati är ju en trött klyscha, men…det går inte att låta bli att fundera över det.
* * *
Ja, kmannen, visst förorenar de GM-luften med Kid Rock.
Men sen följer du upp med både Violent Femmes och Elvis Costello, så status quo råder.
* * *
Underbar match att se det här.
Och avslutningen blir ännu bättre, det är jag övertygad om.
Tror helt enkelt jag får väldigt mycket att skriva efteråt.
Då vet ni – slutrapport dröjer.
Men den kommer.

Jajamensan!
Där satt den!
Elva sekunder innan periodpausen klappar Big Mats Sundin, i ett powerplay, in sitt första mål som spelare för Vancouver Canucks.
Och jävlar, vilken…orgasm det blir här inne.
Den standing ovation som utbryter efter det målet är fullständigt vild – och fullständigt  öronbedövande.
Gåshud, mina vänner, gåshud!
* * *
Man såg redan innan den förlösande höjdpunkten  – ett brakande, typiskt sundinskt  slagskott från vänsterkanten – att det började arta sig för år vän.
Det var  på f-håret att han fått pricka in en  i ett powerplay redan efter femton minuter.
Och strax dessförinnan var han lika nära att få fram en målgivande till Demitra.
 * * *
Det är, som förutspått, överhuvudtaget bättre stämning här ikväll,.
Där märks redan när nationalsångsvokalisten – en skäggig version av bladets sportchef PK,  faktiskt – låter publiken sjunga några verser av ”Oh, Canada”.
Mäktigt.
Fast det är ju oförlåtligt att de samtidigt visar jumbotronbilder av JVM-finalen.
Hur ska lagets svenska hjältar kunna fungera under såna omständigheter?
* * *
Pjäxan och Henke Sedin får assisten på Sudden-målet.
Och det är Pjäxan Mats pekar på, som om han ska ha äran för kvitteringen.
Med tanke på att samma pjäxa i ett tidigare powerplay sköt Mats i arslet är det väldigt generöst…
* * *
1-1 har vi.
Sharks tar ledningen – främst för att hemmalaget tar en serie onödiga utvisningar.
Och inte för att San Joses PP är lika dödligt som för någon månad sedan, men ett är säkert: Man förlorar om man låter pungsvett-Thornton & co få spela i numerärt överläge för många gånger.
* * *
Big Pete, man får hacka hur mycket man vill på mig, men inte på mina kollegor – även om de råkar jobba på andra tidningar.
Därför ströks din kommentar.
* * *
Sanford har ersatt barberaren, vilket känns som en lättnad.
Men det är Sharks-reserven Boucher som leder målvaktsmatchen.
För han har inte, inte minst tack vare karusellskötarna Sedin, haft att stå i – och radat upp några riktigt svettiga glansnummer.
* * *
Fan, det där jublet efter målet…det var VERKLIGEN häftigt att få uppleva live.
* * *
Har ny plats idag.
Någon här tyckte att jag behövde sitta med Minnesotas scouter istället för vid den icke närvarande TV4-Max.
Hm.
* * *
Ja, då åker vi igen.
Det får ju gärna komma mera…

Hej, det är en frontline-talang ni läser just nu.
Jovisst.
Apropå det faktum  att Mats Sundin väcker uppmärksamhet också i sitt hemland skriver Vancouver Sun-krönikören Cam Cole idag:
”Swedish media has sent frontline reporting talent”.
Ha!
Det kallar jag koll…
* * *
Keith Tkachuk sitter vid bordet intill under hotellfrukosten.
Meddelas kan att han trycker i sig ett veritabelt berg av av bacon, korv, äggröra, stekt potatis och frukt.
Och det är klart  – en som möter Niklas Kronwall så ofta som han gör behöver lite proteiner…
* * *
Svettstanken i taxin med vilken jag tar mig till morgonträningen liknar faktiskt ingenting.
Det är som att åka i Joe Thorntons pungskydd.
Inte för att jag gjort det – åkt i Thorntons pungskydd alltså – men…ja, ni hajar.
* * *
Sundin-rapporterna i lokal media är ganska ljumma idag, om man uttrycker det så.
”Blue debut for new Canuck”, lyder en rubrik, ”Sundin a work in progress” en annan och ”Sundin can’t help Canucks” en tredje.
Tyckarna muttrar över den där utvisningen på slutet, ojar sig åt att han inte gjort några poäng ännu och förhåller sig lätt skeptiska till uppfattningen att det tar tid komma i matchform efter nio månaders frånvaro.
Vill han hålla sig väl med murvlarna bör nog Mats skaka av sig rosten rätt omgående.
Tålamod verkar inte vara någon dygd i de här trakterna.
* * *
När taxin parkerar utanför spelarentrén blir fansen som tycks stå och hänga där dygnet runt alldeles till sig och rusar fram med autografblock i högsta hugg. De tror helt enkelt att det är nån stjärna som tagit bulle till värmningen
Sen kliver jag ut – och de bromsar tvärt.
Det verkar framgå att jag inte är NHL-spelare…
* * *
Tänk, idag regnar det i Vancouver.
Har stackars Sudden överhuvudtaget sett solen sedan han kom hit?
* * *
Canucks kör en frivillig ”skate” på förmiddagen och inga profiler syns på isen.
Det är bara surjämten Edler som, i slapp college-tröja och långa shorts, står i båset och blänger ett tag.
Ont om intressanta intervjuobjekt är det efteråt också.
Som den glatt flinande PR-mannen säger när han öppnar dörren till omklädningsrummet:
– Nu tar Ryan Johnson emot…
* * *
Frontline reporting talent…borde det inte gå att få in på vistkortet?
* * *
Douglas Murray skrockar gott när jag hyllar honom för säsongens första poäng, bokförd i Edmonton igår.
– Hö hö, ja…det var väl på tiden. Förhoppningsvis blir det några fler framöver.
Kort sagt:
Det kan ha lossnat för Crankshaft nu…
* * *
Efter ett tag kommer i alla fall en civilklädd Öhlund knallande genom omklädningsrummet
– Igår var det inte bra, det är synd att vi inte kunde ge Mats en bättre start, säger han.
– Men det bästa med den här ligan är att det ständigt kommer nya matcher. Ikväll är vi bättre.
När ”petningen” från den blågula PP-uppställningen kommer på tal är norrbottningen diplomatisk.
– Inget att säga om. De ville han in Bieksa, då är det bara så.
Ah, den där jävla pjäxan.
Klart Öhlund ska spela powerplay.
* * *
Som hängiven djurgårdare tycker Dogge Murray att det ska bli stort att möta Sudden.
– Ja, det är klart. Honom har man ju sett och beundrat under hela sin uppväxt, säger han.
Så du skonar honom om det blir tacklingsläge?
– Absolut inte (stort leende).
Men kom igen, han är ju ringrostig just nu?
– Det spelar ingen som helst roll (ännu större leende).
Håll dig undan, Mats, håll dig undan…
* * *
Dagens stora avslöjande:
Front 242-mannen heter Åke i andranamn!
Jomen, det framgår av det ryska visum han förevisar i sin blogg idag.
Tomas Åke Ros...det är ju helt sensationella uppgifter.
* * *
Plötsligt kommer Alex Steen haltande genom korridoren utanför Canucks-rummet.
Jag tror för några ögonblick att han blev så tagen av att träffa sin gamle lagkapten att han beslutat sig för att säga upp sig och stanna i det västkanadensiska regnet.
Men nej då.
Blues ska köra ett träningspass i GM Place innan de flyger vidare till Edmonton.
– Om vi firade segern igår? Mja, några öl blev det väl, svarar han när det kommer frågor om natten.
Med all rätt, tycker bloggen.
* * *
Apropå Ruutooth kan jag inte undanhålla er följande lilla anekdot från en finsk kamrat i Thailand:
”Jarkko Ruutu har fått en ny innebörd för mig  –  i Thailand.
Min thailändska fru skrattade så hon nästan kiknade när vi kollade på en landskamp Sverige-Finland för några år sedan.
Hon garvade åt namnet…först trodde jag på något konstigt sätt hon menade att han har samma förnamn som jag.
Men nej… det handlade om hans efternamn.
Ruu (uttalas Roo) på thai = hål.
Tuu(t) (uttalas Too) på thai = röv.
Eftersom thaispråket fungerar tvärtom mot svenskan… så blir hans efternamn helt korrekt översatt rövhål (eller asshole, som hon sa då).
Och ja… det är på sätt och vis passade för honom måste jag säga –  trots att jag i hjärtat är hyperfinne.”
Obetalbart.
* * *
Är det ingen som kan berätta för de här kanadensarna att mynt är ett jäkla skit?
* * *
Det sägs att det kan bli livligare stämning i GM Place i natt.
Fansen här gillar tydligen att ta sig några stänkare när det är lördagkväll och hockey night in Canada.
Hoppas det.
Det fanns en del i övrigt att önska i går.
* * *
Har man sett på fan.
Brendan Shanahan klar för New Jersey Devils.
Grattis, Per och FivePoints och alla andra läsare med luguber fäbless för Garden State-laget.
Ja, han är gammal och han såg seg ut under delar av fjolåret, men det är klart att en revanschsugen Shanny blir en förstärkning för Lous pojkar.
Och de återstående slagen om Hudson River känns ju genast ännu mer intressanta.
* * *
När jag berättar för Grängesarslet att de skrivit  att svensk media skickat frontline-talanger till Vancouver svarar han:
– Ja, och så är du där också….
* * *
The Sedin Twins och Edler sparkar boll i korridoren idag också.
Och nu får jag det bestämda intrycket att det trots allt är surjämten som håller högst klass.
* * *
Har man svårt att hävda sig mot St. Louis säger väl egentligen odiskutabel logik att man får stryk av San Jose.
Men det verkar vara en vedertagen sanning att Canucks inte följer logikens lagar.
– De får alltid stryk av skitlagen, hojtar en annan taxichaufför än han som hade konserverat Thorntons pungsvett.
– Sen vinner dom mot såna som egentligen är mycket bättre. Vänta ska du få se ikväll.
Jag väntar, som Jonas Inde-karaktären Tommy Bolin sa.
* * *
På måndag är det exakt tretton månader tills de inviger OS i den här stan.
Om jag förstått allt rätt råder samma slags klimat vid den tidpunkten – mitten av februari – som nu.
I så fall kan IOK flytta över vattenpolon från sommarspelen.
Det blir blött…
* * *
Sintara! DJ:n går från klarhet till klarhet.
* * *
Sudden värmer med hjälm idag också, men har bra klipp i skridskoåkningen, sitter jag här och inbillar mig
* * *
Kaka till Lunkan.
Fint det.
Men Ottawa…herregud vilket elände.
* * *
Jaha, mina damer och herrar, då är det snart showtime i Vancouver igen.
Håll i hatten.
Det kan vara Mats kväll ikväll.
Och you know the drill:
Jag är tillbaka i första paus.