Skit på en sticka, som min mormor skulle ha sagt.
Mats slashar alltså sönder en St. Louis-klubba bakom gästernas kasse när det är två och en halv kvar, åker ut – och får sitta i utvisningsbåset och se St. Louis avgöra tillställningen.
Inte sedan taket blåste av öltältet i Roskilde för tio år sedan har jag sett en tänkt festkväll dö en lika skoningslös död.
* * *
Familjen Adams, I presume?
Nej, det är bara mediauppbådet som försöker leta rätt på Mats Sundin.
Först står alla i en jättering runt hans tomma plats i omklädningsrummet och ser dumma ut.
Sen kommer det nån och säger att svensken tar emot inne i gymet – varpå hela skocken, med kameror och sladdar och skit, rusar dit.
Men då säger Mats, som sitter på en testcykel och verkar så lagom lycklig över att få se tredje statsmaktens representanter,  att han hellre pratar ute i korridoren.
Och så blir det snubbelkaotisk tjurrusning ut genom environgerna igen.
Det är rena parodin.
* * *
Jo, efter kvitteringen i sista stiger temperaturen faktiskt i GM Place.
I hörnen  kör till och med igång några av de där ramsorna jag efterlyste.
Men det blir snabbt tyst igen.
* * *
Jag hade rätt om Lehman och Quinn.
– Den skitgubben, morrar hon när jag tar upp ämnet efteråt.
* * *
En mindre erfaren figur hade ju behövt en karta Sobril efter den starten inför hemmafansen, men Sudden är påfallande lugn när han står i gyttret av kameror och framsträckta bandspelare och förklarar sig.
– Jag har varit med om värre än det här, säger han med en axelryckning.
* * *
Det var ju nån som frågade och jo, Patrik Berglund ser fram emot att få möta Backlund i Calgary om några dagar.
– Det skulle vara kul att få sätta honom på plats, flinar han och öppnar den andra burken energidryck på
* * *
Vi har Blues-GM:n John Davidson bakom oss på pressläktaren och han får ett vansinnesutbrott
 – Fucking domare, fuck you, hojtar han.
Så lät det inte när han kommenterade Rangers-matcher på tv för två säsonger sedan…
* * *
Douglas Murray lyckades alltså få till säsongens första assist mot Edmonton ikväll.
Det är bra för Canucks det.
Jag menar, det lär ju dröja innan det blir några fler…
* * *
Intrycket att Bulan har ett annat självförtroende än svenska 21-åringar brukar ha förstärks när han, invirad i två handdukar och med de där energidrycksburkarna i händerna, står och blir intervjuad av Lehman.
* * *
Lagkamraterna sitter också tysta på träningshojar när löjliga familjen – alltså media – stormar in i det där gymet. 
De verkar inte precis överlyckliga över att se oss de heller.
* * *
Det blev så bråttom här under eftermiddagen att jag aldrig hann sätta på mig ens kavaj , utan fick störta iväg till GM Place i civil klädsel.
Det är klart at Sudden inte gör succé då.
Bättring i morgon, promise.
* * *
Alexander Steen haltar som en Frankenstein i omklädningsrummet en timme efter slutsignalen.
– Zäta sköt mig på foten häromveckan. Och nu var det Edler, suckar han.
– Det kan vara en spricka, men vi har inte upptäckt nåt på röntgen.
Den förre Toronto-krigaren hade för övrigt inga tillfällen att byta några ord med sin gamla lagkamrat på isen.
– Nej, vi var ju inte inne samtidigt särskilt ofta. Men jag hoppas springa på honom nu, säger han och kikar sig hoppfullt omkring i korridoren.
* * *
Ägna Lehman en tanke idag.
Hon har en gastkramande flygning framför sig, först via Montreal och sedan London.
– Och jag hatar långflygningar, muttrar svt-stjärnan.
* * *
Kmannens tips, Gastown, låter som en underbar idé.
Men nä.
Nu ska jetlaggade Biffen sova.
10.00 är det uppställning i GM igen.
Vi hörs därefter.

Svensk målfest pågår.
Fast för fel lag…
Bulan Berglund och Alex Steen har gjort varsitt – och vänt matchen åt St. Louis.
Så kan det gå.
* * *
Skarp blick du har, Olic.
Visst har barberaren fortfarande svarta byxor.
Det kanske förklarar den bleka insatsen…
* * *
Sudden har framförallt ett läge när han är framme och grötar vid målet.
Just där borde han få en utvisning med sig också.
* * *
Är fortfarande liten besviken på stämningen här inne.
Det låter mycket när det är chanser, och när Sudden har pucken, men nåt riktigt tryck kan man inte prata om.
Finns det inga Canucks-ramsor?
* * *
Ja, Berglund sa ju att han skulle stjäla showen.
* * *
Såna där maskotar gillar man ju egentligen inte, men här har de en som är utklädd till späckhuggare och går omkring och biter folk i skallen – och av någon anledning tycker jag det är är riktigt roligt.
* * *
Barberaren framstår snarare som enuck än canuck.
Vad skulle de värva hit honom för?
* * *
Rangers fick stryk till sist.
Marsch pannkaka tillbaka till Ritz-Carlton, alltså.
* * *
Jo, kmannen, i Borlänge får man bara kokkaffe.
Hade inte räknat med det i Vancouver dock.
* * *
Alexander Steen är  överhuvudtaget vass, är han inte?
Jag har i alla fall inte sett en lika bra Steen sedan namnen Håkan randade recensioner på deadline i Hultsfred 2004.
* * *
Gastown, kmannen? Är det ett tips du har till en törstig murvel?
* * *
Inte få stryk nu, Canucks.
I såna lägen är Sudden inte mycket enklare att prata med än han målvakten i New York.
I vilket fall:
Slutrapport kommer framåt morgonen, när allt annat är lämnat.

Jublet stiger mot det korrugerade plåttaket så fort han glider ut på isen för sitt första byte.
Och så fortsätter det.
Varje gång Big Mats har pucken kommer dånande ovationer från läktarhåll.
Så ikväll  är det nog inte så dumt att vara Mats Sundin.
* * *
Vi har alltså 2-1 efter en period.
Willie Mitchell satte tvåan arton sekunder från slutet, efter klassiskt karusellsnurrande av The magic twins.
Dessförinnan hade Backes helt i onödan fått kvittera danske Hansens 1-0-ledning på en dum retur av den opålitlige barberaren.
* * *
Tack, Bubbe, för världens roligaste fråga.
Jag tror faktiskt att näsan bara hängde på. Han har ingen vidare koll…
* * *
Hundraprocentigt är det förstås inte ännu, Suddens spel, men han blir varmare och varmare i sina nya kläder.
Det var nära at han fick fram en passning från en position bakom kassen sex minuter och sen höll det på att bli riktigt fläskigt skottläge i PP också.
Det kommer, det kommer…
* * *
Du hade gott kunnat köra upp ikväll, kmannen.
Det är inte alls fullsatt.
Framförallt på de dyra sektionerna närmast rinken gapar stolar tomma på varje sektion,
Chockerande, nästan.
* * *
Vi fick bara se fyra femtedelar av den blågula PP-uppställningen.
Av någon anledning bytte Vigneault ut Öhlund mot Bieksa – eller Pjäxan, som vi från och med nu kallar honom här.
Klart det inte kan bli utdelning då.
* * *
Amerikanska fasoner har de för sig också, Canucks-fansen.
Åtskilliga kommer och sätter sig första fem-sex minuter in i perioden.
Vad är det för hockeykultur?
* * *
Just som Sudden håller på att få det riktigt heta skottläget tar jag en alldeles för djup klunk av kaffet – och får en duktig skopa sump i käften.
Ska man behöva stå ut med det?
* * *
Kvällens största jubel får dock Pat Quinn, som är här och visar guldpengen från JVM.
Tur vi inte har Marie Lehman intill oss då.
Hon kokade fortfarande av ilska  över orättfärdigheterna i Ottawa när vi träffade henne i morse.
* * *
Åh, en späckhuggar-zeppelinare glider just förbi på två meters avstånd pressläktaren.
Om jag hoppar riktigt duktigt kan jag följa med runt…
* * *
Grindall syns inte till.
Tråkigt i social mening – desto bättre i utrymmesmässig mening.
* * *
Quinn kanske har något att säga Vigneault om hur man får igång Mats på riktigt.
Om han nu inte buar så fort han ser en svensk…
* * *
Showtime igen då.
I den här perioden smäller det…

Ja, tänk.
Jag trodde det skulle räcka att promenera 34:e gatan västerut för att få följa fortsättningen av Suddens NHL-karriär.
Istället tvingas jag flyga över hela kontinenten och bli jetlaggad och jävlig.
Något bökigare, det .
Om det är värt det?
Hey, vi pratar om Mats Sundin.
Klart det är värt det.
Såvida vi ska vara seriösa och inte bara prata leksingar och brageiter (då kan vi få hålla på ett tag…) är han given på topp 5 på min lista över de stora svenska idrottshjältarna.
Där återfinns Foppa, Zlatan, Patrik Sjöberg, Tomas Brolin –  och Mighty Mighty Sudden.
* * *
Snygg syn när jag kommer tillbaka till hallen för kvällsskiftet och på väg mot pressrummet passerar korridoren utanför Canucks omklädningsrum.
Där är det tre man som  värmer med lite fotboll:
Bröderna Sedin och Edler.
– Vem som är bäst? Jag. H. Sedin, ropar Henrik.
* * *
Inte för att man ser så mycket i regnet, men som alla sagt verkar det väldigt vackert här uppe.
Tidigt i morse gick det i alla fall att ana de där bergen som liksom ramar in allting.
Men framförallt verkar Vancouver vara ett sant hockeymekka.
Redan dryga två timmar innan första nedsläpp är det elektricitet i luften  i downtown-kvarteren runt GM Place
Man fattar direkt att en hockeymatch är en happening i den här stan, en riktig begivenhet, en grej.
Kul att få vara m
* * *
Edler räcker upp handen han också, som svar på frågan om vem som är bäst på fotboll.
Fast jag vet inte jag…i Östersund är det väl ingen på den här sidan Hasse Eskilsson som kunnat lira boll?
* * *
Hdw, jag är besviken över att du aldrig ”satte” min flight.
Cathay Pacific var det. 21.45 från JFK, direkt hit.
På söndag kväll går returflighten,
Den kan du väl hitta?
* * *
– Det regnar mycket här, säger Daniel Sedin när han efter morgonvärmningen berättar om sin hemstad.
Jotack, det har framgått.
Jag kommer osökt att tänka på Göteborg…
För några år sedan landade jag i monumental väta ute på Landvetter och på vägen in till stan frågade jag taxichaffisen hur länge regnandet hade pågått.
Han tittade upp, ryckte på axlarna och suckade:
– Sedan 1973.
* * *
Canucks omklädningsrum är utomordentligt lyxigt – och Sudden har som sagt fått en av de finare platserna, i ett hörn intill duschentrén..
Där sitter han efter morgonvärmningen och ser ut att må gott.
Fast då har inte skogen av reportrar och fotografer hunnit omringa honom ännu.
Det sker  först tio sekunder efter ett rummet öppnats…
* * *
Nu kallar dom Ruutu för Ruutooth i Ottawa.
Det är humor.
* * *
När reporterskogen såsmåningom skingras frågar jag om han ändå inte ångrat att han inte kom till New York, där uppmärksamheten inte alls hade blivit lika våldsam.
Då bränner Herr Sudd  av sitt finaste Stimatol-grin och skrockar:
– Nej, det har jag inte…
* * *
Fast Chris Chelios har bitits han också, erkänner han i Detroit News.
– I bit Tomas Sandstrom when I was in Montreal. We were in a fight and he tried to gouge my eyes. It was just a natural instinct to do that bite. Plus the fact it was him. He was probably one of the most hated guys playing back then, säger han.
Klassiskt.
* * *
Peo Brasar.
Det legendariska namnet återfinns på en väggmural där Canucks hyllar ”unsung heroes”.
Man kan ju bli mjuk i hjärtat för mindre.
* * *
GM Place är redan en favoritarena.
Vi murvlar får visserligen sitta uppe i taket här också, men precis som i Boston känns det ändå som att vi är nära såväl isen som de feta, branta och  enhetliga läktarsektionerna.
Sikten kunde inte vara bättre.
Nu, när de där sektionerna långsamt fylls och värmningen är på väg att börja, spelar de dessutom såväl The Band som Curtis Mayfield i högtalarna.
* * *
Bara att se Sudden på en morgonvärmning känns rätt exklusivt.
Sånt tjafs behövde han sällan hålla på med i Toronto…
Men nu ska han ju ha igång den där 37-åriga kroppen…
* * *
Jo – kaffet finns på behändigt avstånd från min plats. Och det smakar alldeles utmärkt.
* * *
Patrik Berglund vill gärna förstöra festen för Sudden.
– Ja, jag hade tänkt det, säger han när han, sist av alla, kommer in i den generöst tilltagna gästkabyssen efter morgonvärmningen.
– Vi spelade väldigt bra mot Columbus senast och tänkte göra det igen.
Han erkänner dock att det känns rätt coolt att få spela mot
– Jo, det är klart. Men jag hoppas att han fortsätter vara ur form i åtminstone en match till…
* * *
Bra idé, John J.
Om jag ”gör” en Håkan på Sudden – eller någon annan för den delen – har jag sannolikt sett min sista ackreditering.
Fast det är klart, gör han hat trick kanske det kan vara värt det…
* * *
Tror inte jag sett St. Louis träna sen Rico var en bluesman och hade alldeles glömt vilka snygga, gula övningsställ de har.
Ett sånt har jag faktiskt hemma i nån garderob i Stockholm, tänka sig.
* * *
Värmningen har börjat – och de jumbotronansvariga följer Sudden slaviskt.
Och nu fyrar stockholmaren, kan man konstatera, inte alls av några Stimatol-grin. Tvärtom, han ser riktigt sur ut.
Vad ska det betyda?
* * *
Alex Steen berättar han trivs alldeles utmärkt i St. Louis.
– Jag hade ingen riktigt koll på stan förut, men den är alldeles suverän, säger han.
Det tycker ju jag är likvärdigt med att kalla Tranås en suverän stad, men den gode Alex kan förstås ha sett mer än jag.
* * *
Skylt i ena sarghörnet:
How swede it is
Ah, den är ju för gammal…
* * *
Ber TV4 om ursäkt, men här hoppas vi att Max Grindall inte ska komma och sätta sig på den plats han har mellan mig och Nordström.
Här är redan trångt så det räcker, nämligen…
* * *
Rangers har fortfarande 1-1 mot Buffalo.
Förvånande.
De har nämligen kommit till min kännedom att de stackars blåskjotorna bodde på ett halt vanligt Hampton Inn i natt och så påvra förhållande är ju de inte alls vana vid.
* * *
Det är tvillingarna som ser hetast ut på värmningen.
I’m just saying.
* * *
Tänk om Rangers går och vinner.
Då kanske lagledningen tar det som inteckning för att laget alltid bör bo på motell.
Huge mistake, pojkar…
* * *
The Hives i högtalarna.
Det är inte första gången, men de brukar inte spela ”Main offender”.
Discjockeyn har redan vunnit den här matchen.
* * *
Har en liten debatt med Bulan om Lidström.
– Det var i Västerås han spelade och blev bra, insisterar han.
– Jamen, han växte upp i Avesta, envisas jag.
Vi står lika långt ifrån varann som Sarah Palin och Fidel Castro, förstår man snabbt.
* * *
Luongo var med på träningen i morse och såg helt
Man har ju nästan glömt det, vilket vapen Canucks har väntande i kulisserna…
* * *
Okej, nu ska jag gå och hämta en kopp till.
Sen åker vi.
Det blir makalöst skoj det här.
Och jag tror Sudden gör mål – i ett powerplay med The Sedins, Öhlund och Edler.
Återkommer i första paus.

Ni efterlyser ju bilder ibland, så vi börjar med några såna från från den hittills magiska Vancouver-trippen.

Canucks tränare hemma i GM Place – en rätt tuff och mäktig arena. Det lär bli fett tryck här inne i kväll.

Suddens prylar. Han har prime location i omklädningsrummet för övrigt, i ett sjysst hörn intill duschentrén. Och det är han ju värd,

Fin mural utanför hemmalagets omklädningsrum.

Blues tränar. Hårt dessutom. Vad nu det ska betyda.

SVT-sporten intervjuar Patrrik Berglund.

Fin jumbotron.

Dubbelhakan sa till boxarnäsan…- kom så åker vi till Vancouver.

Okej, nu ska jag ta mig tillbaka till hallen. Första skriven rapport kommer framåt matchstart.
Ni är väl vakna?

Kmannen, jag har en del att göra här i natten i alla fall.
Så nu drar vi ner gardinen i boggen för idag.
Låt oss bara kort konstatera att Canucks alltså vann med 4-2 i Suddens comeback, att han själv inte producerade några poäng, men såg helt okej ut och med allra största säkerhet kommer att bli en stor tillgång när han fått fart på grejorna.
Okej?
Och så kan ni läsa lite refererat och sånt här intill på sportsidorna om en alldeles så liten stund.
Nästa gång ni hör av mig är jag långt, långt borta – och ni får stanna uppe sent om ni vill vara med i bloggen…

Svenskmål i Edmonton!
Men, nej det är inte Sudden som gör det.
Inte nån av de övriga fyra blågula i Canucks heller.
Det är Mini-Magic – ”Robbie” Nilsson, som de kanadensiska kommentatorerna kallar honom – som försöker stjäla showen av Sundin.
Det är dock Oilers enda balja so far, medan Canucks gjort tre, så Big Mats ser ut att gå mot seger i comebacken i alla fall.
* * *
Såg ni Canucks sista powerplay?
Då fick Sudden vikariera för  Demitra i förstauppställningen – och plötsligt var det bara svenskar på isen för gästena.
Vackert.
* * *
Fin propp Öhlund fick av Souray...
* * *
Det blev mindre Canucks-utvisningar den här akten – och mer Sundin på isen.
Han skapade väl inte direkt några chanser, men var framme och högg i slottet några gånger, så jag tror som Julia.
Till slut blir det en balja den här premiäraftonen…
* * *
Liten fanfar, förresten.
Det här är mitt 700:e inlägg i den här bloggen sedan förra hösten.
Hurra!

Nog satan är det konstigt att se karln i en Canucks-tröja, ha ha.
Men man vänjer sig väl.
Kanske…
* * *
2 minuter och 29 sekunder är vår hjälte på isen i första.
Så Vigneault håller löftet om att matcha sin nya stjärna försiktigt.
Men det hade blivit mer om Canucks låtit bli att dra på sig så många utvisningar.
Det  bör de sluta med.
Vi vill ju se Sudden…
* * *
På Garden satt jag och gnällde över att det var så lite utvisningar.
Då drog Rangers på sig två snabba – och plötsligt hade Habs gått upp i tvåmålsledning.
Tjenare.
* * *
Publiken i Rexall Place buar varje gång Mats har pucken.
Well, kanadensare är bra på att bua åt svenskar, det lärde vi oss i JVM-finalen häromdagen…
* * *
Oilers coach Craig MacTavish ser, slår det mig plötsligt, ut som stjärnkocken Tony Bourdain.
En filet mignon, tack. Medium rare.
* * *
Det roligaste i första perioden var att de visade andra som haft nummer 13 i Canucks – och då fick man se gamle Lars Lindgren.
* * *
Jag är inte avundsjuk på de kollegor som tvingades stanna på Garden och nu intervjuar Henke…
* * *
Jag var verkligen förtjust i Lars Lindgren. Förmodligen för att han såg ut som betongarbetare snarare än hockeyspelare.
* * *
Oj, nu ringer de nerifrån lobbyn.
Den sena delivery-pastan är här.
Vi hörs i nästa paus.

Hann se Langs magnifika moves där vid 5-3-målet.
Sen pep jag iväg – och hann hem precis till första nedsläpp i Edmonton.
Borlänge-timing, kallas det.
Sudden har gjort sitt första – väldigt korta – byte och gör nu sitt första PP-skift också.
Jag återkommer i paus.

2-2 nu, efter grant mål av Callahan – och kanske värt att stanna ändå.
Det kan ju om inte annat bli spännande i sista.
* * *
Jag hinner förstås inte mer än börja skryta om att jag såg att Redden var på gång förrän de ändrade målskytt på första till Drury.
Man ska lära sig hålla käften.
* * *
Nej, ingen inzoomning av Letterman ännu.
Men om det är som ni säger, att han är här, då ska han förmodligen ha en spelare som gäst framöver.
Henke?
Inte omöjligt efter exponeringen i Page Six Magazine häromsisten.
* * *
Åskådare är ute och skjuter puckar i tomma kassar här i pausen – om de lyckas får dolares.
En långbent blondin möts av ett jubel som vanligtvis förbehålls Henke...
* * *
Jodå, Bobby Orr, pressrummet finns ju. Och där har de tv-apparater. Men de kommer knappast visa Edmonton-match. Vi får se hur det blir, hänger på utvecklingen. Jag kanske överlever utan att se början från Sudden-matchen.
* * *
Jaha, nu är det en gubbe som sätter en puck från bortre blå – och får tusen dollar.
* * *
Kovalev Thunders är väldigt nära att smacka in ytterligare en puck i matchens enda PP, men för att travestera stjärnan jag nu utsett till hans förebild:
You can’t put your arms around lagkamraterna när det inte blir mål…
* * *
Kmannen, Rangers är inte särskilt dåliga. Det är en småseg match bara. Det faktum att det bara blivit en sketen utvisning på två perioder vittnar om bristen på intensitet.
* * *
Nu hånglas det minsann lite igen.
Men så spelar de Ramones i högtalarna också.
Det har jag mer förståelse för.
* * *
Ja, då får vi se då.
Mer bloggande blir det under natten.
Men exakt varifrån vet jag inte ännu.