Som Wennerholm redan varit inne på kan Tre kronor få ett riktigt hårigt lag i Vancouver-OS om ett drygt år.
Men exakt vilka borde få vara med och försvara guldet från Turin?
Låt oss leka med tanken:
Om det vore nu och enkom  NHL-spelare var  aktuella –  en inte helt orimlig idé eftersom turneringen avgörs  på liten rink – och alla dessutom ville, kunde och fick…då skulle Biffens trupp se ut så här:

MÅLVAKTER
Henrik Lundqvist, New York Rangers
Erik Ersberg, LA Kings
Johan Hedberg, Atlanta Thrashers

BACKAR
Nicklas Lidström – Detroit Red Wings
Niklas Kronwall – Detroit Red Wings
Tobias Enström – Atlanta Thrashers
Henrik Tallinder – Buffalo Sabres
Mattias Öhlund – Vancouver Canucks
Alexander Edler – Vancouver Canucks
Johnny Oduya – New Jersey Devils
Douglas Murray – San Jose Sharks

Mats Sundin – Vancouver Canucks
Henrik Sedin – Vancouver Canucks
Daniel Sedin – Vancouver Canucks
Daniel Alfredsson – Ottawa Senators
Henrik Zetterberg – Detroit Red Wings
Johan Franzén – Detroit Red Wings
Tomas Holmström – Detroit Red Wings
Nicklas Bäckström – Washington Capitals
Markus Näslund – New York Rangers
Loui Eriksson – Dallas Stars
Samuel Påhlsson – Anaheim Ducks
Fredrik Modin – Columbus Blue Jackets
Patrik Berglund – St Louis Blues

Kommentarer:
•Det blir viss övervikt av centrar här, jag vet. Men jag ville så gärna få med Berglund och flera av dem, till exempel Zäta, kan lätt spela på kanten också.
•Foppa? Jojo, men han spelar ju inte i NHL just nu.
•Hedbergs relation med Bengt-Åke har varit ansträngd, men han borde definitivt vara med, om inte annat så för stämningens skull. Ingen är en roligare eller bättre lagkamrat än Johan. Dessutom – vi kan ju inte skicka en trupp HELT utan leksingar…
•Vem ska spela med Påhlsson och Modin i den defensiva kedjan? Jag tycker att det, till en början, får bli Homer. Men han kan, milt uttryckt, användas i andra roller också.
Kedjorna skulle då, enligt Biffen-planen, vara formerade så här:
Zetterberg-Sundin-Alfredsson
Sedin-Sedin-Franzén (håll med om att det känns som en jädra intressant lina!)
Näslund-Bäckström-Eriksson (både Näslund och Loui Loui är vänsterforwards, men vad fan, lite får vi väl kompromissa)
Holmström-Påhlsson-Modin (samma här, men återigen…va fan)
•Lilja var förstås svår att peta. Han får vara reserv på hemmaplan…
•Sudden har sagt att han inte ska spela några fler OS-turneringar, men som sagt…här föreställer vi oss att alla vill, kan och får. När han dessutom redan sitter i Vancouver har ju jag svårt att förestlla mig att han nobbar.
•Ja, Huselius var det också svårt att peta. Det beslutet kan omprövas om ni har bra argument…

Jag räknar nu kallt med att ni kommer med synpunkter – och, framförallt, presenterar egna trupper.
* * *
Bloggen är tillbaka i New York igen.
Här upprörande svinkallt, men det är jul på Manhattan och mycket lite slår det.
* * *
Nu var det bra länge sen Quadzilla uppdaterade sin blogg.
Bråka med honom i kommentatorsspåret, så han kommer igång igen.
* * *
Apropå OS…om de ryska stjärnorna kan samsas och bilda ett verkligt lag…vem ska kunna stoppa dem?
Herregud, kolla den potentiella forwardsuppsättningen: Ovetjkin, Malkin, Datsyuk, Kovaltjuk, Semin, Afinogenov, Kovalev, Kozlov X 2, Fedorov…
Sen ”Nabby” på det i målet.
Morsning korsning.
* * *
Kommentera nu.
Jag återkommer från kanonmötet Rangers-Caps på Rangers under tisdagskvällen.

Nähä, det blidde inget mer.
3-2 till Sharks.
Då kan man väl inte påstå att Rangers simmade i land med alla lemmar intakta, men de spelade faktiskt så bra i tredje att det inte känns som att de blev uppätna heller.
Så, tja de är mer Hopper och Brody än Quint när de flyger hem i natt.
* * *
Douglas satte aldrig Shoestring, som utlovat.
– Äh, Fredde har ju spelat i Phoenix länge och mött oss så ofta att han vet att man ska hålla sig undan, flämtar han när han kommer ut från det extrapass i gymet han tydligen tycker att han behöver efter 60 minuter intensiv hockey.
Det visste däremot inte Redden…
Men att just han fick sig en åktur in i sargen är det förstås ingen med Rangers-sympatier som direkt beklagar.
* * *
Nabby, som de fånigt nog kallar Nabokov i San Jose, sitter efteråt kvar på omklädningsrumsbänken och skrockar med en rysk reporter.
Jag förstår inte ett ord – och ändå gör jag det.
Reportern ställer, fnissande,  frågor han har förtryckta på ett papper och Nabby svarar med kvävda skrattattacker.
Vi har alltså att göra med en rysk, förmodligen mer skabrös tappning av vem-skulle-du-ta-med-dig-till-en-öde-ö-utfrågning.
* * *
Så olika det kan vara…
Sharks-spelarna konstaterar att två poäng är två poäng, men att de är missnöjda med spelet.
Rangers-spelarna, å sin sida, beklagar att det förlorade, men är nöjda med vad de presterade…
* * *
Mitt under brinnande liveblogg måste jag ringa Andreas Lilja och höra hur det kommer sig att han gör mål för första gången på 81 matcher.
– Ja, svarar han, vad gör man inte för att komma med på din lista över underskattade svenskar i ligan…
* * *
Vid ett tillfälle ser Nabokov emellertid sur ut också.
Där gick han kanske för långt, reportern – och jag skulle ju bra gärna vilja veta på vilket sätt.
* * *
Jag trodde Canucks skulle vinna på ren glädje över Sudden-dealen, men när the youngbloods i Chicago är i form, de spelar det ingen roll hur glada motståndarna är.
* * *
Det är bråttom i Rangers-kabyssen efteråt.
De ska raka vägen till flygplatsen för nattflight hem till New York.
Som vanligt äger säkerhetskontrollen rum redan i hallen. Det är en rätt lustig syn när nyduschade hockeyspelare ställer sig på led  vid ett bord och blir visiterade.
Visste man inte att de skulle ut och flyga så…äh, vadå, fattar man inte det är man ju dum i huvudet.
* * *
Jublet när Murray knockar Redden kan vara det högsta på hela kvällen.
”Dogge”  är stor publikhjälte. Här också.
* * *
Henke stressar dock inte.
När en sån som Näslund redan gått igenom säkerhetskontrollen sitter han fortfarande kvar i ett tomt omklädningsrum och river loss tejp från fotlederna.
– Sa jag inte nått om powerplay före matchen, stånkar han samtidigt.
Jo, det var nåt sånt…
* * *
Sharks-tränaren, McLellan, ser alltid ut som att han behöver en karta Sobril, men under den korta presskonferens han håller i de rymliga korridorerna utanför hemmarummet säger han att han är nöjd.
Lite grann i alla fall.
– Bränslet tog slut under andra halvan av matchen, men vi fortsatte kämpa. Det var bra, mumlar han.
* * *
Även det nu blir lite jäktigt till planet kan Rangers-spelarna glädja sig åt att de är hemma i New York i gryningen.
Tänk på bloggen som har bagarväckning 05.00, måste köra till San Francisco och sen kanske inte kommer hem i alla fall.
En ny vinterstorm är under uppkokning i nordöst.
Nåt annat hade jag inte räknat med.
* * *
Men McLellan säger också att han har spelare i laget som måste inse att de inte är Thornton och Marleau.
– Somliga försöker göra saker de inte kan. Vad är poängen med det?
Det kunde vara värre, coach.
I Rangers finns det spelare som INTE försöker göra det de kan.
Vad är poängen med DET?
* * *
Nej, nu börjar bränslet ta slut här med , och  jag säger som Dylan:
I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough.
Den väldigt angenäma Kalifornien-turnén är över och ridån går ner nu.
Vi hörs på mer skonsamma tider i veckan – om jag nu kommer hem.
So long.

Rangers var på väg ner i det otäcka gapet igen, men då kom Callahan – som turbloggen hade varnat för, he he – och satte en irriterande liten harpun i späcket på firren.
Nu har vi 3-2 inför sista.
Ska blåskjortorna, som Hopper och chief Brody, kunna simma helskinnade i land efter den här holmgången?
Det vore nåt.
* * *
Vågorna går fortsatt höga i hajtanken.
Det är grymt tryck.
Ska jag nånsin vara bofast hockeybloggare nån annanstans än i New York känns San Jose definitivt som ett alternativ, det vill jag ha sagt.
* * *
Jo, det är Danny G – Girardi – som förlorar en-mot-en-kampen mot Thornton väldigt enkelt innan 3-1-målet, men samtidigt åker ju den eländige Redden bara och fjöser med sin haj framför kassen.
Fem miljoner får han av Sather.
Och no trading-klausal.
Det är ju ingenting annat än skrattretande.
* * *
Ah, Murray – vad ivrig han är på att få sätta Dubinnsky  där.
Hur var det nu han sa när han missade Stoll nere i Los Angeles?
– Tur för honom, annars hade det blivit gonattsaga.
Tacka din gud, Brandon.
* * *
Ser ni hajarna?
Jag blir alldeles upphetsad.

* * *
Fast Freddy skickar alltså in hela Murray i Nabakov.
Tufft.
Men det är det väl risk för vår Quadzilla kan få betala för det tilltaget.
* * *
Fansen skriker alltså fortfarande på pizza här?
Det gjorde de redan för femton år sedan.
Vid ett visst antal mål – jag vet tyvärr inte hur många – är det en lokal leverantör som bjuder alla biljettinnehavare på en slice och när det närmar sig börjar alla skandera:
– Pizza! Pizza! Pizza!
Otroligt att den traditionen lever kvar.
* * *
Jodå, Colton käftar lite med Shelley på slutet.
Det kan nog bli en kalifornisk fajt för Orr till sist.
Det måste ju klia i fingrarna vid det här laget…
* * *
Henke har i sanning fått visa klassen.
Fan, när de satsar framåt, Sharks, vilket satans tryck det blir i offensiv zon då.
* * *
Däremot ser jag inte längre att nån formar hajgap med händerna.
Det var ju nästan det allra coolaste 1995.
* * *
Ja, vad tror ni? Överlever Rangers? Om Sharks kan veva igång som de gjort i några sistaperioder under hösten, då är det risk att det blir för Renney som för Quint – det spelar ingen roll hur man många livbojar han nitar  fast i fiskjäveln. Han kommer att dra med sig Orca/Rangers ner i djupet i alla fall.
När jag återkommer med Kalifornien-trippens sista rapport, nån gång under förmiddagen, vet vi.

Ja, jag vet ju inte säkert, men det är väl ingen djärv gissning att Renney innan den här matchen predikade det oerhört viktiga i att inte ta onödiga utvisningar mot the hungry beast.
Och redan efter tre och en halv minut har man två gubbar i den trånga fängelseburen…
Morsning korsning.
Strax därefter står det 2-0 och det känns som att gästerna från Östkusten befinner sig i samma läge som kapten Quint när Orca – båten, den som borde varit större –  slutligen kapsejsar  i första ”Hajen”-filmen…
* * *
The Shark Tank lever i sanning upp till sitt rykte.
Det här är nåt HELT annat än de sövande dödsmässorna nere i södra delen av delstaten.
Fullsatt, högljutt, fullt av inlevelse…oh yeah, så här ska det vara på hockey,
* * *
Men på något sätt lyckas Zherdev alltså få in en fin reducering i numerärt underläge.
Så Rangers var alltså  inte Quint.
Snarare Matt Hopper –  Richard Dreyfuss-karaktären  alla trodde hade dött, men som sedan helt plötsligt dök upp igen..
* * *
De har zeppelinare här också – givetvis formade som hajar.
Jag har aldrig sett några coolare grejor flyga.
* * *
Det är ingenting annat än skrämmande när hemmalaget får powerplay och de kör temat från just ”Hajen” till jumbotron-bilder av fenor som kretsar runt en brygga…
* * *
Begåvat av Renney att ta en timeout redan efter fem minuter.
Sedan dess har Rangers, faktiskt, spelat riktigt bra.
* * *
Introt är inte dumt det heller.
Ja, ni vet – spelarna kommer verkligen instörtande genom ett hajgap.
Ser för jävla fräckt ut i verkligheten.
* * *
Zherdev ser överhuvudtaget ut att trivas på den här isen.
* * *
Däremot ser den hej-maskot som kommer nersinglande från taket alldeles för snäll ut.
* * *
Huruvida jag gillar killen som tagit med en trumma och sitter bankar på borta i ena hörnet har jag inte bestämt mig för ännu.
* * *
De kör alltså, i brist på utrymme, Long Island-stilen här.
Drottningen får sitta på en stol vid spelargången – mitt emot lagkamraterna.
Knäppt.
* * *
Nu åker vi igen, håll i er.

Minns ni scenen från ”Plutonen” när det drar ihop sig till slutgiltig uppgörelse med Vietcong och King, spelad av den formidable Keith David, har onda aningar?
– I can sense it…the beast is hungry tonight, säger han oroligt.
Jag har samma känsla här i San Jose.
Efter två raka bortaförluster, inklusive förnedrande 0-6 mot värsta fienden, är hajarna från Silicon Valley direkt rovlystna.
Rangers får fanimig se till att vara vakna redan från start.
Annars kan de vara lika tillintetgjorda som Charlie Sheens stackars pluton framåt gryningen.
* * *
Sharks morgonvärmer i tröjor med siffrorna  på ryggen utformade som julgranar.
Ser rätt corny ut, om ni frågar mig.
– Men så gör de alltid här, berättar Douglas Murray.
– Vid varje högtid, må det vara St. Patricks eller thanksgiving, får vi sätta på oss specialdesignade träningströjor, Sen säljs de under matchen.
* * *
I Shark Tank har jag faktiskt varit förut.
Men det är 14 år sedan.
Jag och Jonas Berggren – nej, verkligen inte Ace of Base-mannen; den formidabla stockholmsfotografen – var i trakten för att göra ett reportage om nattlivet i Silicon Valley åt kortlivade tekniktidningen Hallå och passade givetvis på att se Shark, som hade Winnipeg Jets på besök.
Det jag minns tydligast är att Arto Blomsten lirade med Jets, att Johan Garpenlöv gjorde en av sina sista matcher i San Jose och att vi blev duktigt  dragna på plastmuggs-budweiser.
* * *
Rob Blake, Dan Boyle, Brad Lukowich och Christian Erhoff sitter på rad i Sharks intima och, för stunden, uppsluppna omklädningsrum
Det är en nästan provokativt imponerande syn.
* * *
– Du, ropar Murray, innan jag lämnar hans plats mitt emot The Big Four, hälsa Fredde att han ska se upp ikväll.
Sen flinar han stort.
Ojoj, Quadzilla…
* * *
Tidningsreportrarna från New York har alltså deserterat, men tv- och radiofolket är fortfarande med oss och Dave Maloney, radioexperten, verkar ångra att han inte följt Brooks och Zipay hem till östkusten.
– Kolla, säger han och pekar mot en avsats högst upp i taket, där ska vi sitta ikväll.
Den gamle storbacken ser riktigt skakad ut.
* * *
Man får ju säga att folket i HP Pavilion – som Shark Tank ju egentligen heter – tar bra vara på hajtemat.

Till och med stolsraderna går i haj-färger alltså.

Och på zambonin sitter en hajfena…
* * *
Fast Freddy grimaserar åt hälsningen från Murray.
– Det värsta är att det inte är ett skämt. Jag har fått rätt många kyssar av honom genom åren..
* * *
Så vad var det som hände i Detroit i torsdags?
– Vi kan nog komma upp med tusen bortförklaringar, men sanningen är att vi gjorde en skitmatch. Punkt och slut, säger Douglas.
Den biffige stockholmaren är en no nonsense-person även utanför isen…
* * *
Larry Brooks har en fin blänkare om alla tiders svenska Rangers i blaskan idag.
Hans All star swedish Rangers-team:
Henrik Lundqvist- Ulf Samuelsson-Kjell Samuelsson-Anders Hedberg-Ulf Nilsson-Markus Näslund.
Men Pär Djoos då…?
Artikeln finns här.
* * *
Mest uppsluppen av alla hajar är Lukowich.
Han sjunger Mariah Carey-sånger med en PR-man efter morgonträningen.
– I can’t live without yoooouuu, ylar backbjässen.
Det är tur att han är bättre på hockey än sång, kan man konstatera.
* * *
I en annan spalt går Brooks riktigt hårt åt Sather, Redden och Kalinin.
* * *
Quadzilla har moteld om Murray blir för besvärlig.
– Jag får väl runda honom. Det har jag gjort några gånger tidigare, säger han i ett försök att gaska upp sig inför de stundande övergreppen…
* * *
Jeremy Roenick är skadad och kommer inte spela på veckor, men han är ändå med på morgonvärmningen, i träningsoverall.
Jag tror det säger nåt om sammanhållningen och stämningen i San Jose.
* * *
Bortalagets omklädningsrum i The Shark Tank brukade tydligen vara ligans sunkigaste, men de har byggt om.
– Ja, det var en stor överraskning. Jag blev mycket glad, säger språkröret Shoestring, som ju under tiden i Phoenix hade Sharks som divisionskonkurrent och var stammis i den här arenan.
* * *
Rätt skönt att man inte var hemma och åkte ner till Philly för matinén mellan Flyers och Caps idag.
Det hade varit omöjligt att dra en enda stavelse ur Bäckis.
Nån som såg och kan förklara?
* * *
Ryan Callahan är så ivrig att komma ut till morgonvärmningen att han inte ens låter zamboni-gubben göra färdig sitt jobb; han lägger sig och stretchar på den enda uppspolade strippen.
Förhoppningsvis kan det tolkas som att gör en kanonmatch ikväll.
* * *
Bloggen glömmer hela tiden att köpa rakhyvel när han är ut på stan och ser nu ut som en gammaldags västkustrockare.
Han ber alla inblandade om ursäkt för det.
* * *
Sist ut på morgonisen är Henke – och flinande medspelare möter genom att slå klubbaden  i isen
Lundqvist rycker på axlarna och gestikulerar mot klockan, som mycket riktigt slår exakt 11.30 när han baxar sig in genom båsgrinden.
* * *
Mitt bland Rangers-fansen som väntar på bortabussen utanför spelarentrén står en förvirrad man i Devils-tröja
– Nu har du väl kommit fel, kan jag inte låta bli att påpeka.
Han skrattar och berättar att han egentligen är Sharks-fan, men älskar Scott Gomez och hyllar honom på det här sättet idag.
Hockeyfans är bra underliga.
* * *
Murray har förresten tänkt sätta säsongens första puck ikväll.
– Det vore ju väldigt gött att få göra det mot Henke, skrockar han.
* * *
Ni undrar förstås vad Big Joe Thornton vill ha i julklapp?
Jag kan berätta:
En surfingbräda.
– Jag kan i och för sig inte surfa, men när jag nu bor i Kalifornien tycker jag att jag borde lära mig och därför önskar jag mig en sån, säger han glatt till en kvinnlig tv-reporter.
* * *
Henke törs inte lova att han inte kommer släppa in några strumprullare från Dogge, men ”jag hoppas han får fortsätta drömma”.
I övrigt påstår Lundqvist att han inte förbereder sig på nåt annat vis än vanligt bara för att det är dokumenterat bra motstånd.
– Nej, jag fokuserar som vanligt. Det är bara att komma ihåg att de är bra i numerära överlägen, säger han.
Men jag tycker jag hör något mer i rösten…
* * *
Nu jävlar, Gonäs-Jonas har gjort mål – sitt allra första i NHL.
Bloggen jublar!
* * *
Man kunde ju tro att närheten till Silicon Valley skulle vara garant för klanderfri teknik i den här hallen, men den vanliga uppkopplingen fungerar inte alls.
Därmed får jag förlita mig på den mobila – och den är inte helt pålitlig den heller.
Så risken finns att det blir segt – och kanske rent av långa sändningsuppehåll – i natt. Sorry i så fall.
* * *
Och som o det inte vore nog med Frögga – Lilja har också gjort mål!
Det är en gyllene kväll för bloggens favoritbackar.
Så naturligtvis kommer även Murray att slå till…
* * *
Såg inte bra ut med Alfie där. Varför måste just han åka på så fula smällar jämnt?
* * *
Den där fula, ill-gula Best Buy-loggan på isen i Shark Tank har alltid irriterat mig på tv-sändningarna och ja, den är lika anskrämlig i verkligheten.
* * *
Det är inte bara Dave Maloney som kan få problem med höjdfobier ikväll, inser jag när jag kliver ut på pressläktaren.
Den är placerade så högt att jag, precis som i gamla Devils-hallen, skulle behöva två syrgastuber och en sherpa.
* * *
Efter två sega kvällar i LA, och en okej i Anaheim, ska det bli kul att se vad Shark Tank går för.
Vad jag hört är det duktigt tryck här inne – i synnerhet lördagskvällar – och det finns redan, just som uppvärmningen ska börja, bra elektricitet i luften.
* * *
Tippa vet jag inte om jag vågar.
The beast is hungry, som sagt.
Men om Rangers kan stå emot i början…nä, det här går inte.
5-2 blir det.
* * *
Blev ohyggligt långt det här. Men så är det när man har kul – och ni har ju lite att plöja innan nedsläpp.
Om gud och tekniken vill återkommer jag i periodpaus 1..

Ja, The California Christmas Tour fortsätter.
Klockan är strax efter midnatt fredag kväll och bloggen har just checkat in på hotell i downtown San Jose.
Så nu vet ni det.
Har ni ingenting annat för er framåt halv fem kommande natt är det bara att hänga med på bloggfestival från The Sharktank.
* * *
Micke, och andra som är intresserade av bilderna Höken tog från Garden-logen förra lördagen…han nås på:
pontus.hook@aftonbladet.se
* * *
Både Brooks och Zipay har flugit hem till New York; herrarna – och deras hårt ansatta redaktörer – pallade inte att gå och vänta i två dagar på nästa match.
Så Biffen är last man standing nu…
* * *
Senators förefaller, som väntat, ha varit chanslösa mot Devils.
Nu är det väl inget vågat tips att Hartsburg får sparken efter jul.
I så fall får vi hoppas att Bryan Murray inte anställer sig själv som coach igen utan ringer Tortorella.
Han skulle nog  kunna skrämma liv i Spezza och Heatly.
* * *
Ja, Per, lite magsur var han kanske, Brooks.
Men rolig också.
Särskilt i passagen om att det inte var nu Rangers sumpade Sudden, utan 1 juli när Sather hade ”den värsta dagen på marknaden sedan folk hoppade ut genom fönstren 1929”.
* * *
Är det förresten inte onödigt många som heter just Murray på management-nivå i NHL?
* * *
Yours truly kommer onödigt sent till norra Kalifornien, men när jag bokade resan hit – ett icke planerat extranummer – var det inte klart med Sudden ännu och jag vågade inte åka nånstans förrän efter papperstidningens deadline.
Men istället för nyhetsjakt blev det nu en dag av planlöst bilåkande i Hollywood.
Sämre sysselsättningar går dock att tänka sig, i synnerhet med en Jackson Browne-best-of i cd-maskinen.
* * *
Sami Salo har brutit ett revben.
Är han tidernas mest skadade spelare, jag bara undrar.
* * *
Det är inte alltid lätt att gå i mina skor, det ska ni inte inbilla er.
Häromdagen hade jag, som någon kanske såg, en stor intervju med Bäckis i blaskan.
Well, till den hade nån redigerare i Stockholm gjort en USA-karta – och placerat den unge gästriken i delstaten Washington.
Alltså i Seattle-trakten, högst upp i nordväst.
Nu regnar det in mail om att jag är en idiot som inte kan geografi och inte vet att DC ligger där det ligger.
Suck.
Och suck igen.
* * *
Även Rangers var kvar i LA ändå till idag.
De till och med tränade  i Kings träningshall i El Segundo under förmiddagen och flög först därefter upp hit.
Igår hade de ledig dag och det enda jag vet om den är  att några av dem hade den goda smaken att äta middag på restaurangen Boa i West Hollywood.
* * *
Alltså…jag åker till DC och ser Caps åtminstone fyra-fem gånger per säsong – och jag är medveten om att jag inte tar mig över hela kontinenten vid de tillfällena…
* * *
Nu, när ni har förmiddag hemma gamla Sverige, ska vi gå och lägga oss i San Jose.
Vi hörs igen till natten då, eller hur?

Så var den sagan slut.
Det blir Canucks.
Det är rätt egendomligt ändå.
Här går man och väntar och spekulerar och är både nervös och frustrerad  i ett halvår – och så plötsligt är allting över.
Beslutet kommer, intervjuer görs, artiklar skrivs, interna bra-jobbat-repliker utbyts och sen är hela vad-ska-han-ta-vägen-affären överstökad.
På nån timme.
* * *
Är jag besviken?
Ja, lite.
Det hade varit otroligt häftigt att se Sudden i Rangers-tröja på Garden – och jag är övertygad om att han lyft mitt favoritlag mot helt nya nivåer.
Men jag har inga synpunkter på beslutet i sig.
Vill han spela hockey i Vancouver så är det väl bara så.
Good luck, säger bloggen.
* * *
Idag är det för övrigt sol i södra Kalifornien.
Såklart.
Vi ska ju åka härifrån nu..
* * *
En sak är säker:
Det ska bli otroligt roligt att få se Mats Sundin spela i ett bra NHL-lag för första gången.
För Canucks är ju redan bra – och blir nu ett obönhörligt powerhouse i väst.
Watch it, rödvingar och hajar.
* * *
Det där med Språkröret var inte bara en spontan lustighet, får vi veta idag.
När jag söker Henke med sms svarar han först:
”Äh, prata med Birger Schlaug…”.
???
Det visar sig att Lundqvist och Näslund kallar Quadzilla för Språkröret on a regular basis – för att han alltid pratar så mycket oss i den svenska medialigan.
Well, jag skulle vilja påstå att Lundqvist själv pratar med oss rätt mycket, han med.
Så om Shoestring är Birger Schlaug kan ju han få vara Åsa Domeij.
* * *
Det kommer förstås att heta att pengarna inte betydde så mycket, men det är mest bröl.
Som jag var inne på redan i intervjun i lördags…inte ens Sundin lämnar flera miljoner på bordet.
* * *
Jag har förstås ingen hockey utifrån kontinenten på min hotell-tv i West Hollywood – här är hunddressyr större än Wings-Sharks – så jag kan inte se höstens match, men det verkar som att Red Wings har samlat sig till en tung insats ikväll.
Kan ni som ser berätta mer? Hdw? Kom igen.
* * *
21 februari blir ett datum att ringa in i almanackan.
Då är det Maple Leafs mot Canucks.
I Toronto.
Ojvoj.
* * *
Då är det väl bara att ladda för nästa race då.
Var hamnar Peter Forsberg…?
Vi höres.

Hemma hos familjen Rozsival lär 17 december  bli helgdag i fortsättningen.
Ja, ni såg ju.
Det fanns anledning att skriva ”Ja, jävlar” i blocket en gång till.
Den bespottade stackars tjecken följde upp straffsuccén med att avgöra hela matchen  i sudden.
Ja, jävlar.
* * *
Skänk Aaron Voros och Lauri Korpikoski en tanke denna förmiddag.
Rangers passar nämligen på att fyra av årets rookie-middag just nu – och det är de två som får stå för lilla notan.
– Men det blir nog inte så farligt. Nuförtiden brukar det inte bli så farligt, försöker Fast Freddy Quadzilla.
Tror jag ju som jag vill på.
Henke vet nog hur man beställer in de mest förstklassiga viner.
Själv fick Fast Freddy hosta upp sex tusen dollar när han en gång i tiden var ny i Phoenix.
– Det var i Washington. Men grabbarna var tvungna att lösa ut mig. Jag hade en strikt gräns på mitt kontokort, berättar han.
* * *
17 000 nånting, påstår speakern att det sitter på läktarna.
Bullshit.
Det är verkligen nåt lurt med NHL-lagen och deras publiksiffror.
* * *
Rangers-svenskarna påstår att de inte alls var oroliga när Rosie åkte fram för att slå straffen.
– Han är inte alls dålig, det handlar bara om självförtroende, säger Näslund.
Quadzilla är inne på samma linje.
– Han har faktiskt jäkligt bra handleder. Jag kände nog på mig att han skulle sätta den.
* * *
Mitt under slutperioden kör de ett  sammandrag från kvällens matcher på jumbotronen.
Eftersom det är inköpt från NHL:s egen tv-kanal taget visas även Drurys mål och speakern säger:
– Den där hade nog LaBarbera velat göra om…
Sjysst.
* * *
Från yngst i laget till veteran och ledargestalt på ett dygn.
Den metamorfosen genomgår Oscar Möller när han nu på morgonen flyger till Toronto för att ansluta till JVM-truppen.
– Vi har många unga killar i laget.  Jag får visa vägen och vara en bra förebild för dem, säger 18-åringen när han står och eftersvettas i korridoren utanför
Det är ju för rart.
* * *
Plötsligt la de till inte bara en utan två assister på Drurys mål, så det där om oassisterade mål behöver jag inte fundera på mer.
* * *
Nedomansky, som var här tjeckiska förbundets räkning, måste ju tro att Rosie ska ha livstids prenumeration på landslagströja nu.
* * *
Det är först när Sunny Jim påminner mig jag inser att jag för fan tippade rätt i natt.
Ho ho, mig kan ni lita på.
* * *
Näslund har som vanligt bråttom in i duschen och när svenska reportrar försöker hindra honom pekar han på Fast Freddy.
– Prata med honom istället. Han är språkröret, säger han.
Då har vi ett smeknamn till då.
Fast Freddy Quadzilla Språkröret Shoestring.
* * *
Innan vi kommer in till omklädningsrummen får vi stå och vänta i ett skrymsle där Kings Ladies byter om.
Jag säger inget mer.
* * *
Det är inte många kändisar på Kings matcher, men en presenteras i alla fall i jumbotronen:
Sasha Vujacic från LA Lakers.
Han har dunjacka och mössa och ser ut att frysa ändå.
För så är det:
Om vi som kommer hit på besök tycker att det är ovanligt ruggigt tycker de bofasta att det är rena rama vargavintern.
* * *
Möller är alltid sist ut ur omklädningsrummet av alla Kings-spelare.
Jag tror det är ett bra tecken.
* * *
Kaffesituationen var idealisk, Pege.
Men ditt förslag om Red Wings-upplägg i natt ber jag att få förkasta.
Dels visas inte matchen på någon av kanalerna jag har på hotell-tv:n, dels skulle det gå alldeles åt helvitte om jag började kolka i mig gin.
Ett enda glas alkohol upplöser min skrivförmåga.
Vilket för övrigt är bra. Gränsen mellan arbete och partaj är och förblir skarp.
* * *
Under torsdagen har Rangers helt ledigt och till San Jose flyger de först på fredag.
Och i natt är det alltså rookie-middag…
– Mm, undrar när man kommer upp i morgon, skrockar Fast Freddy.
Å andra sidan har de gjort sig förtjänta av en rejäl rotblöta efter de här två matcherna.
* * *
Grymma kommentarer, Viktor. I synnerhet det om det kombatibla i Kalinins minusstatistik.
* * *
Nu var det meningen att bloggens Kalifornien-turné skulle vara över.
Men…det är den inte.
jag har för kul och fortsätter några dagar till.
Håll utkik efter nya inlägg inom kort.

Jag har en fras skriven i anteckningsblocket efter den här perioden.
”Ja jävlar!”.
Det kan inte stå nåt annat när Rosie O’ Donnell går och sätter en straff.
Rosie!
Den bespottade, avhånade och usle!
Fantastiskt.
Det är som att se en gammal cirkushäst plötsligt utföra ett trick ingen trodde att han kom ihåg.
* * *
Det är inte bara de skabröst klädda damerna på is och läktare som distraherar.
Mannen som sitter bredvid mig håller inte käften två sekunder på hela den här perioden.
Och en ungefär tjugondel av det tjockskallen säger handlar om hockey.
I övrigt tjattrar han om bilar och baseboll och tjejer och restauranger i Westwood man måste undvika.
Snart osäkrar jag revolvern.
* * *
Större delen av den här perioden är det ju Kings mot en alldeles suverän Drottning.
Men jag får ändå känslan av att Rangers tar hem det här på nåt sätt.
Man kan liksom ana att de har det flytet just nu.
* * *
Dricker te gör han också, pratkvarnen.
I mina ögon är tedrickare bara marginellt mer acceptabla än massmördare.
* * *
Tro på fan om vi inte, rätt vad det är, får en liten ”Potvin sucks”.
Rangers-fansen är för fina.
* * *
Lindberg – bloggens California Tour fortsätter, så nej. Det blir inget Detroit-besök.
* * *
Det är en rätt snygg straff också. Några ivriga finter – och så en backhand.
Roligast av allt är dock att se den rent euforiska reaktionen i båset.
Lagkamraterna hade inte räknat med särskilt mycket, de heller.
* * *
Kings-fansen kan dock de med. De får i alla fall till ett rungande ”Rangers suck” den här perioden.
Det har de rätt i, detta är en klassisk ”stinker” – som gästerna lik förbannat kommer att vinna.
* * *
Murray: Möller! Gnugga honom nu, dumskalle.
* * *
Fast barberaren är i sanning ingen straffexpert . Det var ett av de mest bestående intrycken i måndags.
Kings massörer får alldeles bestämt  jobba övertid med Ersbergs ljumskar den närmaste framtiden.
* * *
Rangers har nu gjort fyra raka mål utan assist.
Det säger nåt, jag kan bara inte komma på vad.
* * *
Folks, nu ska jag gå och prata med en ångermanlänning.
Slutrapport får ni, som ni vet, framåt gryningen
Ska ta mig till West Hollywood innan den kan författas.

Ett segt Rangers får bara iväg tre skott på hela perioden.
Ändå står det 1-1.
Så är det alltså barberaren som står i hemmakassen också.
Han imponerar sannerligen inte på Drurys kvittering…
* * *
Idag är är Kings Ladies klädda så att…ja, jag gör nog bästa i att säga för mycket.
Men Renney får se till att Big Valley håller blicken i isen under reklampauserna.
Annars kommer han att bli så distraherad att han står kvar och tittar långt efter att pucken släppts igen.
* * *
Rangers hänger med hyggligt tio första.
Sen är de, tyvärr,  sitt vanliga jag igen.
Bjuder på misstag i egen zon, har svårt att hålla ihop laget och kommer till avslut lika ofta som solen har lyst i la la-land de senaste dygnen.
De får tacka gudarna för Ersbergs trasiga ljumske.
* * *
Nja du, Viktor. Så roligt ska vi nog inte ha. Då BLIR det jordbävning.
* * *
Nej, det är inte precis nån publikfest ikväll heller.
Det enda som hörs – förutom spelarnas hojtande nere på isen – är spridda Rangers-ramsor.
* * *
Vad roligt det måste kännas att vara Kopitar när man får möta backar som Rosie.
* * *
Ska Rangers ha någon nytta av att Ersberg sitter på läktarna måste de emellertid utmana barbaren lite mer.
Tre skott duger fan inte.
* * *
Oscar Möller, sa jag. Murray måste ge använda honom mer.
* * *
Precis nedanför pressläktaren får bortafansen mothugg.
– Go home to your dirty shithole of a city, är det nån som skriker när ”Let’s go, Rangers”-ramsan börjar rulla på sektionen.
Men så skitigt är det inte nuförtiden.
* * *
Matt Greene lyckas sätta både Nigel Dawes och Ryan Callahan inom loppet av tre sekunder.
Det börjar bli dags för Colton att visa att han faktiskt flugit med hit.
* * *
Det är några väldigt distraherande tomtemorsor och delar ut chokladaskar och annat skröfs på läktarna också.
Det är därför det kanske blir lite korta inlägg ikväll…
* * *
Nu spelar de Bryan Adams när Kings kommer tillbaka ut på isen.
Det kan ju aldrig båda gott.
Vi hörs sen.