Idag fick jag dra på värmen i bilen.
Det har aldrig tidigare hänt  under något enda besök i södra Kalifornien– och då har jag kommit hit sedan jag var en skitunge 1979.
Vanligtvis brukar det vara tvärtom – det är kylan man får se till att vräka med.
Men vädret blir bara sämre och sämre här borta.
Det är alltså  kallt – och det regnar. Oavbrutet. Och kraftigt.
Stackars Henke.
Idag, när Rangers flyttade in på lyxhotellet i Santa Monica, hade ju han verkligen sett fram emot några timmar i solstolen.
* * *
Inga ändringar i Rangers-rostern ännu,  vad vi vet.
Förmodligen händer inget för Sudden, kanske i morgon, meddelar omvärlden sitt beslut.
Men Sather måste ju ha en hel rockad förberedd och när jag precis vid ankomsten till Staples ser honom i en korridor får jag en nästan oemotståndlig lust att kidnappa karlhelvetet och köra upp honom till en hypnotisör i West Hollywood för att få reda på vad som kommer hända.
* * *
Trafiken var en riktig motherfucker hit idag också.
101:an såg i princip ut som en stor parkeringsplats.
Men så är det i framförallt amerikanska storstäder. Börjar det regna, eller ännu hellre snöa,  kan innevånarna plötsligt inte köra bil längre.
* * *
Erik Ersberg blir borta två veckor med sin sträckta ljumske.
Verkligen trist.
Det var ju ikväll den stora svenska målvaktsduellen skulle avgöras.
* * *
Det blev en liten gin igår kväll.
Två till och med.
Ja, det blev nog rentav så många att jag till slut började terrorisera Front 242-mannen med ekivoka sms om gamla leksandslegenders sexliv…
* * *
Å andra sidan får vi inte se The Henke show heller, visar det sig.
Jag struntade i den frivilliga morgonvärmning och får fråga Brooks om Lundqvist spelar.
– Nej, flinar han, det är Valley som står. Du kan åka hem.
Zipay fyller snabbt i:
– Vädret lär inte vara sämre i Sverige.
* * *
Staples Center, klätt i röd och blå neon, ser ut som ett rymdskepp i regndiset när jag styr upp på  Figueroa Street.
Rätt häftigt.
* * *
Så, besked i morrn?
Det tror inte New York-journalisterna.
– Nä, det har kommer att dras ut över hela julen, suckar de.
De är inte de enda som börjar tappa tålamodet.
Kollar man kommentarerna till Sudden-relaterade blänkare på exempelvis tsn.ca är frustrationen och ledan bland fansen rätt uppenbar.
* * *
Jo, det det är en del rätt så Fabulous   L.A women i pressloungen ikväll också.
Jim Morrison visste vad han talade om.
* * *
Enligt Post-artikel kan Aaron Voros vara en av de som ryker om Big Mats bestämmer sig för Blueshirts.
I övrigt hör vi bara om the usual suspects:
Fritsche, Prucha, Korpikoski, Dawes...
* * *
Grymt starkt av Blue Jackets att besegra Sharks.
Men risken finns att Douglas Murray och hans lagkamrater hade tankarna på morgondagskvällens tungviktsbatalj några mil norröver.
Red Wings mot Sharks i The Joe…det är lätt höstens hittills fetaste match.
* * *
Det är dock många i Rangers som går och är nojjiga just nu.
Bland dem Fast Freddy Shoestring.
Det vore just snyggt om han först hjälper till att lock landsmannen till New York – och sen får lämna plats åt honom.
Men så tjaskig kan väl Sather-gubben inte vara?
* * *
Sitter på samma flank ikväll, men två stola till vänster.
Därmed slipper jag domnarvsvallsstolpen mitt i synen.
Hurra!
* * *
Värmning pågår och runt båsöppningen där Rangers går på och av isen kryllar det av bortafans.
Eftersom Kings har svårare att dra folk – i synnerhet såna här skitkvällar, kan man tänka – lär de märkas mer i Staples även under själva matchen.
* * *
Ur Rangers-perspektiv är det förstås bra att Ersberg inte kan spela.
Barberaren såg inget vidare ut mot Sharks.
* * *
Nu varvar Staples-DJ:n sin sura pudel-metal med punkpop a la Blink 182.
Jag vet inte vad som är värst.
* * *
Plötsligt säger Brooks att han drömmer om dagen när alla nordamerikaner spelar i Sverige så han komma och bo i Stockholm ett år.
Det är en oväntad kommentar.
* * *
Det blixtrar faktiskt om Oscar Möller under värmningen.
Får han bara lite mer istid än senast kommer han gör livet surt för Drottningen, det är vad jag tror.
Direkt efter matchen ikväll drar Oscar för övrigt direkt iväg på JVM-fest.
* * *
Uppe i Vancouver hedrar de Trevor Linden ikväll.
Och naturligtvis finns det rykten som säger Sudden att bara avvaktar det evenemanget innan han tackar ja till Canucks-dealen.
Jaja.
* * *
Gissa vem som är här och spanar för tjeckiska landslaget?
Vaclav Nedomansky.
Now, det kallar jag legend.
* * *
Kings kör rätt snygga retrotröjor ikväll. Svarta och vita med ett gammaldags, stilrent klubbemblem på bröstet.
* * *
Fan, Nedomansky...han som spottade Michailov i ansiktet efter ryska invasionen 1968 och sen hoppade av.
Han sitter på raden nedanför bloggen.
* * *
Det är en fullvuxen karl som åker med på passagerarplatsen ena zambonin innan matchen.
Ser riktigt löjligt ut.
Eller också är jag bara avundsjuk…
* * *
Usch, nu drar dom sina emergency-planer igen.
Snälla gud, inga jordbävningar nu.
* * *
Har jag några med oss ikväll också?
Är Lindberg uppe och fräser pyttipanna?
Har Zydden några analyser på lager?
Kollar Per på Rags, trots allt?
Hoppas det.
Kom gärna med själv tips.
Själv har jag stor respekt för Kings efter Sharks-matchen, men om Rangers spelar som igår vinner de.
Jag säger 2-3.
Och återkommer – hör och häpna – i första pausen.

Ah, vi drar väl sta med ett sista inlägg redan innan bilturen upp mot de glamorösa bergen.
Här ute känns det ju ganska så säkert att vandra över öde parkeringsplatser – och så är jag klar när jag kommer hem och kan ut och ta en liten stänkare.
Det har jag väl gjort mig förtjänt av, no?
* * *
Det här var ju en angenäm överraskning.
Jag tror aldrig jag sett Rangers vinna en bortamatch under ordinarie matchtid  – utom i Jersey och på Long Island och det räknas inte.
Och det sker alltså mot Anaheim fucking Ducks.
Med 3-1.
En liten applåd från bloggen
– Men det här kan också ha varit vår bästa match för säsongen, säger Henke.
Han har nog alldeles rätt i det.
* * *
Medan han står och gräver i nån äcklig pastaanrättning som nån haft den dåliga smaken att placera på ett bord mitt i Rangers omklädningsrum frågar Big Valley Drottningen om jag har nån inside info om Sudden.
– Nej, har du svarar jag.
– Ja. Men jag tänker inte delge dig den, ha ha.
Kul.
* * *
Inte för att jag ha något ont att säga om morbror Stig eller kusin Uno, men om man vuxit upp med tomtar som såg ut som de som skrapar isen åt Ducks – och alltså också tjänstgör som cheerleaders – hade livet förmodligen blivit lättare.
* * *
Rangers-spelarna tycker att de stressade fram ankornas misstag.
Det tycker inte Carl-Gustaf Lindstedt.
– Otroligt. Otroligt, muttrar han för sig själv på väg mot en presskonferens med lokalreportrarna i La la land.
* * *
Det kanske inte bara är jag som ska ha en klämtare i natt.
Jag har precis börjat prata med Henke när Aaron Voros i bar överkropp kommer fram och börjar sjunga:
– Hanky always wants to party, Hanky always wants to party.
Jag har det på band om ni inte tror mig.
* * *
Markus Näslund vet ju hur meningslöst det vore att flytta till Vancouver.
– Ja, flinar han, då kan han lika gärna åka hem till Toronto igen…
* * *
Det finns inget kaffe i pressrummet nu efteråt heller.
Ankjävlar!
* * *
Ett mål som det på slutet, när pucken alltså inte var inne men det dömdes mål i alla fall för att en helt fri Zherdev fälldes , har jag inte sett sedan nån SSK-match i slutet av 80-talet.
Nån som minns vad jag talar om?
* * *
Tom Renney torde ha ett ambivalent förhållande till straffar.
Det är ju på såna hans lag vinner flertalet av sina matcher, men gissa vad han gjorde under Lillehammer-OS för 14 år sedan?
Han coachade Kanada…
* * *
I natt bytte Rangers hotell och flyttade in till Santa Monica.
Till Henkes glädje.
För inte nog med att det varit taskigt väder här…
– Det var överhuvudtaget inget vatten i poolen, rasar han.
* * *
 El nsug, ditt recept låter ganska så förfärligt. Blodbröd? What the fuck?
* * *
Det blir  ingen svensk målvaktsmatch i Staples Center kommande match.
Inte nog med att Erik Ersbergs ljumskskada är så pass allvarlig att han måste stå över:
– Jag vet inte om jag ska spela heller. Det lät osäkert före matchen, meddelar Henke.
Han väljer alltså en natt i Hollwood-glittret istället?
– He he…nä, jag ska stå på lördag.
Det förstås. Mot Sharks kan det krävas en utvilad Lundqvist.
* * *
Det blev nedslående nog ingen thrilla in Manila mellan Parros och Orr.
istället skulle Getzlaf slåss – med Rosie.
Ha ha!
Den dag Rosie – New York egen tjuren Ferdinand – slåss blir jag nykterist.
* * *
En liten gin, okej?
Det blir det.
Sen fortsätter turnén i morrn.
Hörs då.

Vi ska lyssna på Zydden.
Själve Scott Niedermayer klantar sig just som en hel Rosie – och därför kan Drury ge Rangers ledningen.
Sen är det ju bra surt att pucken studsar så eländigt runt Lundqvist att bleka ankor kan kvittera på slutet.
* * *
Jag lovade att jag inte skulle klaga, men…kaffet är slut.
Det är a  first.
Och a last, hoppas jag.
Annars ska jag ställa till med revolution.
* * *
Överhuvudtaget är det rätt häpnadsväckande hur mycket Ducks slarvar och fumlar i egen zon
Jag har inte sett något liknande sen…ja, senast på Garden.
* * *
Loui Loui gör både målen när Dallas plattar till Phoenix med 2-1.
Där har vi en annan gravt underskattade NHL-svensk.
* * *
Inte kan väl Parros och Orr lämna isen utan att åtminstone tafsa lite på varann?
* * *
Nu är zeppelinaren här igen.
Jag vill flyga…
* * *
Lindberg, chiliburgaren kan du ha för dig själv.
Såna finns här också.
Det är sånt som isterband med stuvad potatis som inte får nämnas i kommentatorsspåret…
* * *
Näslund sätter en i sista – mannen är hungrig ikväll.
* * *
Kaffet, Zydden, är som sagt slut. Grrrrrr. Men rent generallt vill jag nog påstå att det håller ungefär samma klass på bägge kusterna.
Det är mittemellan det kan bli väl blaskigt till och med för en Amerika-sucker som jag.
* * *
Straffar…menar ni att jag ska sitta och titta på straffar igen?
* * *
Om nu Linda Blair är här kan väl Max von Sydow komma också?
I Rangers laguppställning finns många demoner att driva ut.
* * *
Nu ska jag ta mig ner på den vanliga läktaren och skaffa kaffe, annars går det inte.
Vi hörs när vi hörs – slutrapport kan komma sent i natt också, tänk på avståndet upp till Hollywood.

Här går det undan.
Inte så mycket spelmässigt., men det är en snabb period, nästan helt renons på avblåsningar – och så i avsaknad av händelser att det i princip är tomt i våra block.
Såna gånger brukar det vara trist att titta, men jag tycker Rangers gör en hygglig tid.
Fan, de släpper inte ens till några chanser när de har powerplay.
Fast det är klart, det är över en och en halv minut kvar av det numerära underläget.
* * *
Verkar vara en obotlig skämtare, den här Schonefeld.
När jag ska på toa och frågar målvaktstränaren, Benoit Allaire, står i kö sticker gubben fram huvudet och skrockar:
– Nej, Benny står bara vid herrarna för att han hoppas träffa killar….
* * *
Om Rangers gör det bättre än väntat känns Ducks som en liten besvikelse.
Borde inte ett sånt manskap kunna sätta upp högre fart och skapa mer?
Jag bara undrar.
* * *
Om jag inte ser fel är det Linda Blair, hon från ”Excorsisten” de plötsligt zoomar in i jumbotronen.
Usch, då kan ju Redden bli skrämd.
* * *
Fast Freddy får fortsatt förtroende i Duby-kedjan – och tackar genom att nästan förvalta ett Parros-misstag.
Ah, det skottet skulle suttit.
* * *
Det är inget fel på Ducks cheerleader-tjejer heller.
De har till och med tomteluvor…
* * *
Näslund skjuter friskt han också.
* * *
Jo, det är hyggligt med folk här, men såvitt jag kan notera genom glaset här ute på pressläktarkanten kokar inte hallen precis.
Det är bara när några tappra östkustare försöker dra igång ”Let’s go, Rangers”-ramsan hemmafansen låter höra om sig – med mäktiga ”Rangers suck”-rekyler.
* * *
Ottawa lyckas alltså få stryk av Atlanta med 4-1 – på hemmaplan.
Det måste vara en ny botten i den kanadensiska huvudstaden.
* * *
Getzlaf hade ju en sekvens när han snurrade så dant att blåskjortebackarna påminde om bilarna på Interstate 5 i rusning, men Henke är het i kväll.
* * *
Ingen som fräser nån pyttipanna där hemma i natt?
* * *
Nu har jag plötsligt en sån här mini-zeppelinare ett par meter framför nosen.
De ska vara glada att jag sitter bakom glas – annars hade jag hängt mig i rodret.
Jag vill ju flyga med en sån över läktarna…
* * *
Då åker vi igen.
So long – tills nästa paus.

Regnandet har upphört – men det är fortfarande grått och småkallt i sunny California.
– Visst är det typiskt, säger Henrik Lundqvist och snörper på munnen medan han sitter och försöker få ordning på ett krånglande skosnöre (!) efter morgonvärmningen i Honda Center.
Han hade tänkt bättre på brännan här borta, Lundqvist, det hör man tydligt…
* * *
Till Anaheim är det en bra bit från Hollywood och yours truly får sitta i förmiddagsköer i över en timme ut genom Orange County.
Men det gör inget.
Att köra en tolvfilig freeway i Los Angeles, med en balja kaffe i mugghållaren och en Jackson Browne-stänkare på radion är och förblir något av det mest magiska man kan göra, oavsett hur långsamt det går.
* * *
Senast jag var inne i Ducks omklädningsrum pågick Stanley Cup-firande.
Då låg cigarröken så tät mellan champagne-kladdiga väggarna att jag är förvånad att det inte stinker fortfarande.
* * *
I brist på möjligheter att få sol sina näpna nunor gick Rangers-spelarna under den lediga eftermiddagen igår och shoppade istället,
– Vi hittade en kanon-mall här ute, berättar Henke.
Så vad köpte du? Julklappar eller kläder?
– Både och.
Plötsligt ser stjärnkeepern lite gladare ut igen.
* * *
Det mest säregna den gång, våren 2007, var att det inte ens då gick att få något storslaget ur den notoriskt fåordige Samuel Påhlsson.
– Det här har jag drömt om i hela mitt liv, brukar nyblivna Stanley Cup-mästare skrika.
Samme sa:
– Jo, det här var väl kul.
Försök skriva klatschig ingress på det, den som kan.
Men jag kan inte låta bli att se oviljan mot stora ord som rätt sympatisk.
* * *
Det har aldrig varit mer spännande att följa Rangers träningar och värmningar.
Ska de få plats med Sudden måste ju ledningen rensa i rostern – och det rätt snabbt; på fredag fryser alla lag sina laguppställningar för den allmänna julefridens skull.
Men ännu så länge är det ingen som fått gå av isen och hänga av sig blåskjortan. Prucha är kvar, Gomez är kvar, liksom Rosie och Korpikoski.
Men om allt går som jag hoppas sitter nån  av dem snart på ett plan nånstans…
* * *
Den här gången sitter ”Samme ” i ”penalty kill”-möte när jag trampar in i den gamla partyhålan.
Låter allvarligt.
– Nä, såna möten har vi inför varje match. Det är inte så att det varit kris eller så.
Vad synd då…
* * *
Lundqvist har faktiskt väldiga problem med det där skosnöret – eller skridskosnöret om ni hellre vill det.
Ett tag sitter han bara och tittar på det, som besatt.
– Men nu har det löst sig, säger han plötsligt och stånkar av sig hela skridskon.
* * *
Nog för att det är bättre väder än igår, men att som New York-reportrarna gå i shorts är väl att överdriva.
* * *
Carl-Gustaf Lindstedt – Randy Carlyle, alltså – tycker enligt Orange County Register att hans stjärnor varit ofokuserade på de senaste dagarnas träning och för att få dem att anstränga sig lite mer skrek han under gårdagens övningar:
– Det är för fan New York Rangers vi ska möta.
Genzlaf & co hade, om de varit lite tuffa, kunnat svara:
– Och?
* * *
– Vad händer i New York-pressen, ropar Rangers assisterande GM Jim Schoenfeld när representanterna för de krisdrabbade tidningarna hemifrån kommer och sätter sig under morgonvärmningen.
Brooks replikerar snabbt…
– Vi har just trejdat bort Jay Greenberg mot Avery.
Ah, you should have been there.
Det låter väldigt roligt i verkligheten…
* * *
Teemu behöver naturligtvis inte vara med på några penalty kill-möten.
Han är påklädd och på väg mot porschen innan Carl-Gustaf hunnit avsluta meningen om att träningen är över – och på vägen ut får han äran att möte Biffen, som han hälsar på som nån som han inte riktigt kan placera…
* * *
Colton Orr vs. George Parros…det borde kunna bli en repris på thrilla in Manila, no?
* * *
Det bästa med Honda Center är palmerna på parkeringsplatsen – och det faktum att de har en logga från Carl’s Jr på isen.
Tvärtemot vad ni tror tycker jag inte alls om junkfood, men om nu är tvingad att äta på såna ställen står Carl’s Jr i fullständig särklass.
* * *
Scott Niedermayer ser, i trasiga jeans och för stor hoodie, ut som en Pearl Jam-gitarrist när han kommer ut från det där PK-mötet.
* * *
Okej, Fatburger funkar också.
Om inte annat så för att namnet är så förtjusande provokativt.
* * *
Fast Freddy Quadzilla tycker det är märkligt att jag hunnit vara ute och rulla lite hatt i Hollwyood-natten.
– Hur orkar du? Jag var helt slut efter flygningen hit.
Jo, men jag är från Borlänge. Det är lite salt i oss.
* * *
Det ter sig något poänglöst att åka tillbaka upp till Hollywood bara för att vända, så jag tillbringar eftermiddagen i en hotellobby i närheten.
Där är det fullt med  Rangers-fans som värmer i baren.
Men det verkar vara ett tag en de
På ryggarna på matchtröjorna står namn som Kovalev, Messier och Samuelsson.
* * *
Disneyland ligger runt hörnet från Honda Center.
Hoppas inte Wade Redden tar det som  ursäkt att spela som Kalle Anka ikväll också.
* * *
”Populärt bortalag”.
Så lyder den officiella förklaringen till att vi utlänningar sitter på väldigt krattiga pressläktarplatser – delvis bakom glas.
Men jag tänker inte klaga.
Jag är fan i Kalifornien.
* * *
Rangers har plockat med sig Harry Potter på den här resan.
Och varför inte.
Renney kan behöva lite trollkonster…
* * *
Det populära bortalaget är dock inte förklaringen till att det är fullt även på läktarplats.
Till skillnad från Kings säljer Ducks alltid ut sina matcher.
Det känns upplyftande efter gäspningen igår.
Man vill inte kunna höra spelarna prata på isen.
* * *
Kan inte förstå att ni inte sett till att Gonäs-Jonas fått fler All Star-röster.
Kom igen nu.
* * *
Tippa?
Well, jag har en bestämd känsla av att detta kan sluta i förskräckelse för gästerna, men jag håller igen och säger…4-2.
Vad säger ni?
Vi hörs i första paus?

Douglas Murray, i bar överkropp och underläppen (!) full av amerikanskt snus, får frågor om det inte är dags att göra säsongens första mål snart.
– Jo, men det tog 115 matcher in första NHL-målet kom, så…
Kör grabbarna med dig för nollan i poängprotokollet, undrar tvåmannakåren från den svenska pressen vidare.
– Nä, det är ingen som vill bli överkörd på träningen…
Det är inte så konstigt att den killen blev folkkär under VM…
* * *
Ah, det var väl bra av Kings att få en poäng mot suveräna konferenskungarna från norra delen av delstaten.
Men de borde ha vunnit och de borde ha gjort det innan barberaren fick visa hur dålig han är på straffar.
* * *
Som ni  kunde ana var det ljumsken Ersberg drog upp i mittperioden.
Han tror själv inte att det var så farligt, men riskerar att missa matchen mot Henke.
– Det vore väldigt synd, jag har aldrig mött Henke och hade verkligen  sett fram emot den matchen, berättar han när han och Möller sent omsider kommer knallande ut ur Kings rätt så furstliga omklädningsrum.
* * *
Mer Murray:
– Jag missade precis en riktigt bra smäll på Stoll. Om jag fått bra träff där det blivit gonattsaga för honom och sen hade det tagit lång tid innan han åkt och såsat i mittzon igen…
* * *
Onekligen sällsamt att jag sitter här och nojjar över jordbävningar – och så drabbas Skåne av 4,7:a.
Vad ville den gud jag inte tror på säga med det?
* * *
Uppgifterna om  att det blivit så lugnt och säkert i kvarteren runt Staples Center känns inte särskilt trovärdiga när jag promenerar ensam över en öde parkeringsplats i kvällsmörkret…
* * *
Att möta Oscar Möller är som att se Patrick Kane och Jonathan Toews första gången.
Man tror att det är en femtonåring som står framför en.
Men desto tuffare att han – liksom Kane och Toews – är så bra, förstås.
* * *
Å andra sidan, att vara en i stad där man får köra Santa Monica Boulevard västerut efter en hockeymatch…det är en bra stad.
* * *
Erik Ersberg vinner många pluspoäng när han plötsligt frågar:
– Är det dalmål man hör här?
Det är ju det.
* * *
Jaha, gonatt då.
The California Tour fortsätter i morgon, strax utanför Disneyland.
Hänger ni på?

Man ser direkt när han gör den styva klubbhandsräddningen att det är nåt som går sönder i Erik Ersberg.
Och avblåsningen efteråt ersätts han alltså av barberaren.
I slutet av perioden kommer det pressinfo om att det rör dig om en ”lower body injury” och att det är tveksamt om han kan återvända ikväll,.
Så väldans tråkigt.
* * *
Då var vi 2-2 då, efter en rätt seg och händelsefattig period.
Men jag har fortfarande intrycket att Kings är piggare.
Sharks får trampa igång snart, så inte bloggen börjar ångra att han inte satsade på en hollywoodsk barrunda ikväll.
* * *
Mja, Kometen, vad jag hört är Kopitar så lagom förtjust i att använda sina svenska-kunskaper.
* * *
Fajten mellan Ivanans och Shelley känns börjar lovande, men det blir mest lite tafsande.
* * *
Nu börjar bloggen, som ju är rätt gammal, känna av tidsomställningen.
* * *
Jaha, mål i numerärt underläge. En Garden-stammis känner sig hemma.
* * *
Det är några stackare på sektionen nedanför pressholken som försöker dra igång ramsan ”Let’s go, Kings”, men den dör snabbt.
Man kommer att tänka på VM i Argentina 78 – fast tvärtom.
* * *
Ja, det var långt, Don Roberto. Men dels får man säga att det är på väldigt gamla ”meriter” Wings hamnat högst på din hatlista, dels vet jag väl inte om det faktum att Detroit är en skitstad  är något riktigt bra skäl, är det? Helt sant, fråga mig som var där halva våren, men nuförtiden vill jag påstå att den hockey som spelas i The Joe kompenserar väldigt mycket.
* * *
Hörrdu Frolov, öppet mål…där hade väl min 73-åriga morsa gjort mål, till och med.
* * *
Värst av allt:
Ersberg kanske missar chansen att vinna målvaktsmatchen mot Henke på onsdag.
* * *
Nej, Lindberg. Recept också! Kommer du dragande med stekt fläsksås också, då stänger jag av dig från kommentatorsspåret.
* * *
En King lady sätter sig på rumpan när hon är ute och putsar isen i en reklampaus.
Det skrattas det ganska gott åt på läktarna.
Svin.
* * *
Söderlund, inga fel på Möller, men han inte överdrivet mycket istid ikväll.
* * *
Slutrapport får ni vänta på, jag ska först leta på omklädningsrum jag aldrig tidigare varit i – och sen köra hela vägen hem till Grafton i West Hollywood.
Men det gör väl inget, då har det ju blivit förmiddag hemma i Svedala.

Kings känns hungrigare och mer alerta än serieledarna norrifrån.
Så leder de också med 2-1.
Faktum är att det inte alls känns särskilt rättvist när Sharks lyckas fumla in en reducering i sitt enda powerplay.
Men så är det som bekant med heta lag – de har flyt också.
* * *
Hinner ju inte mer än posta det där om jordbävning så kör dom en evakueringsplan på jumbotronen.
Högst olustigt.
Särskilt som vi som sitter på pressläktaren uppenbarligen inte ingår i gruppen som behöver någon information om var vi ska vägen när stan ramlar ut i Stilla havet.
* * *
Blyga och blyga, Per. Det är inte så många här. Tyvärr. Hela inramningen känns lite deppig.
* * *
Håller med Lindberg, det är en fröjd att se Kopitar. Han spelar hockey som Ian i Soundtrack of Our Lives spelar gitarr. Med flashig stil och ändå skickligt.
* * *
De tackar oss för att vi är ”förberedda på ett lugnt uppträdande vid händelse ev emergency”.
Tjenare.
Vid minsta antydan till vibration i pressläktarstolen kommer jag reagera som George Costanza när det brinner på det där barnkalaset.
* * *
Å andra sidan har San Jose haft för vana att inleda halvsömnigt ett bra tag nu.
Sedan kommer de igång framåt tredje perioden och  vinner de i alla fall.
* * *
Så Don Roberto, varför är Detroit vidrigt? Det måste vi få veta.
* * *
Nä, det är verkligen inga fel på Kings Ladies heller, om man säger så.
* * *
Rob Blake blir utbuad som en Jagr i Pittsburgh varje gång han rör pucken.
Har inte han uträttat så mycket gott i Kings-tröja att han borde fä slippa det?
* * *
Jumbotronfolket kompenserar DJ:ns försyndelser genom ett visa Kings-relaterade South Park-snuttar i reklampauserna.
* * *
Däremot håller jag inte med Lindberg om att det bara är att smälla ihop en pyttipanna hur som helst.
Jag svänger överhuvudtaget aldrig ihop nånting, men särskilt inte när jag bor på hotell.
Och ingen annan här vet ens vad det är för nånting.
Så:
Pyttipanna-abstinens är och förblir en del av den svensk-amerikanska tillvaron.
* * *
Ersberg sätts väl inte på några oerhörda prov, men ser väldigt vital och peppade ut – och på målet kan han inget göra.
* * *
Det hänger, ser jag nu, en del sjyssta Kings-tröjor i taket också.
Marcel Dionnes 16 till exempel.
Ojvoj för det också.
* * *
Murray håller är i huvudsak snäll i första, men sätter in en hygglig feting i egen zon precis i slutet.
* * *
Showtime igen.
Återkommer i nästa paus.

Ber att få börja med en liten fanfar.
För min egen skull.
Detta är nämligen min debut i Staples Center och för mig finns inget större än att komma till nya arenor (jo, det finns det visst det, men just nu kan vi väl låtsas lite…).
Inte nog med det:
Kings är det enda NHL-lag jag aldrig sett live tidigare, så vi knyter ihop en tung säck när den här matchen börjar.
* * *
Med tanke på tidigare erfarenheter av trafiken i den här stan åker jag vansinnigt tidigt från mitt lilla home away from home i West Hollywood, men det har jag inte mycket för.
Det är bumper to bumper på 101:an ner mot Downtown och en resa som ska ta drygt tjugo minuter klockar istället in på närmare en timme.
Ibland undrar man hur någon överhuvudtaget står ut med att bo här.
* * *
Vilka andra arenor jag har kvar?
Ja, det är ju tyvärr alla i Kanada utom Ottawa – plus de i Columbus, Raleigh, Chicago och St. Paul.
I St. Paul var jag visserligen på republikanskt partikonvent i somras, men det kan ju inte räknas, eller hur MN Johan?
* * *
Kör fel gör jag också, på sluttampen.
Det vill man helst försöka undvika i downtown LA.
Annars kan man hamna i, exempelvis, South Central och plötsligt har man att göra med Doughboy från Boyz in the hood istället för med Erik Ersberg från Los Angeles Kings.
* * *
Blake, det verkar inte vara nån fara med Bäckis. Han utgick på grund av en migränattack i senaste matchen. Det bör Caps medicinmän ha grejat vid det här laget.
 * * *
Lyckas leta mig fram till pressingången och kliver in samtidigt som Sharks anländer.
Och tro mig, Thornton & co  ser bättre ut än konkurrenterna till och med i konsten att kliva av en buss.
* * *
Jädra könstigt att sitt på ”fel” sida och se Red Wings vara på väg genom – en till synes motig – tredjeperiod när klockan bara sex på kvällen.
* * *
Första intrycket av Staples är mycket gott.
Exteriören hör definitivt till de glassigare jag sett; närheten till Hollywood går inte att ta miste på.
Och press-faciliteterna är helt klart femplus. Eken skulle göra trippla mollbergare genom loungen. Det är egna kockar som karvar i stora stekar, det är glass, det är bakelser och det är ett sensationellt utbud av olika rätter.
I la la land vet dom hur man smörjar press…
* * *
Oscar Möller har inte hunnit inleda JVM-äventyret ännu, och efter allt beröm han fick efter senaste matchen kan jag inte tänka mig något annat än att Erik Ersberg står igen.
Sen är Douglas Murray givetvis med och tacklas i Shark.
Så lite svenskfest får vi i natt också.
* * *
Vet inte riktigt hur jag ska skriva för att inte framstå som helt osedlig och kladdig, men…ja, det är osedvanligt mycket kvinnlig fägring i pressrummet också.
Fast ska så ska det väl vara i den här bygden.
Om New York är USA:s hjärna är ju L.A kroppen.
Eller som vännerna på Elaine’s sa om en bekant som flyttade till Oklahoma häromåret:
– Han är för dum för New York och för ful för Los Angeles.
* * *
Jeremy Roenick spelar inte, på grund av elak axelskada.
Trist det.
Jag när en en hatkärlek till den mannen.
* * *
Nu har jag flyttat till pressläktaren och kan konstatera att själva arenan är rätt sjysst den också. Läktarna går i svart och marinblått och logerna ser, inte helt oväntat, perverst lyxiga ut.
Bra sikt har man från pressläktaren också.
I alla fall om man försöker tänka bort den stolpe som skymmer ena målet för mig…

Hmmm
* * *
Fan,  Lindberg. Pyttipanna. Så får du inte säga. Det är bara den sortens termer som kan väcka hemlängtan hos mig.
* * *
En stolpe mitt i synen! Ha! Det har jag inte varit med om sen nyss nämnda Domnarvsvallen.
* * *
Värmning pågår och jag vill påstå att det går att se, ända härifrån,  hur självförtroendet lyser om Sharks.
* * *
Ingen ska komma och anklaga DJ:n i Staples för överdrivet bra smak.
Nu vräker han på med nån alldeles vedervärdig pudelrock som 80-talet borde ringa och be honom sluta med, så decenniet får sluta skämmas nån gång.
* * *
Rob Blake har ju gjort sina år i L.A och ligger under den inledande stretchningen vid mittlinjen och småpratar med Kopitar.
Ser trevligt ut.
* * *
Det är mycket snygga bilder på kändisar överallt i Staples-environgerna. Vanligaste objektet: Jack Nicholson. Tyvärr lär vi inte få se honom ikväll. Det är väl bara basket han tar sig hit för.
* * *
Pride=Power=Passion, lyder Kings-mantrat som rullar på jumbotronen.
Ärligt talat, vad är det för puckad floskel?
* * *
Apropå basket. Laker-girls har man hört talas om; till och med Toby Ziegler talade om dem som ett av få oumbärliga inslag i tillvaron i ”Vita huset”. Har Kings lika minnesvärda cheerleaders?
* * *
Apropå basket igen: Det är en rätt maffig samling pensionerade Lakers-tröjor som hänger i taket.
Magics 32, Wilt Chamberlains 13, Kareem Abdul-Jabbars 33.
Ojvoj.
* * *
Som i alla andra situationer i Kalifornien kan neurotiska Biffen inte låta bli att undra:
Vad händer om det blir jordbävning just nu?
Spricker isen? Rasar den här pressläktaren samman? Lossnar jumbotronen? Får spelarna stora skälvan?
Hoppas vi inte får veta.
* * *
Då ska rätta till en krånglande turtleneck och hämta lite kaffe.
Sen åker vi.
Tips?
Det är ju svårt att tro att San Jose inte vinner och det gör dom med…4-2.
Hörs i paus nummer ett..

It never rains in southern California, sjöng Albert Hammond.
Yeah right.
När jag kommer hit är det förstås rena Göteborg.
Ända sedan jag landade på LAX på söndagskvällen har det skvalat konstant.
Suck.
Å andra sidan har jag inte kommit hit för att ligga vid någon pool.
Som flera kommentatorer ju redan räknat ut ska jag se på hockey bland palmerna.
Kings-Sharks ikväll, Ducks-Rangers i morgon och Kings-Rangers på onsdag.
Och naturligtvis blir det liveblogg i dagarna tre.
Fajterna kommer inte att starta förrän halv fem på morgnarna, er tid, men jag räknar kallt med att ha åtminstone några av er med mig in i gryningen.
* * *
Här är en fin bild från helgen:

Det är alltså vår Höken som är uppe i Garden-logen på Garden med Big Mats.
Bloggen var där han också – därav det något forcerade i bloggandet under Carolina-matchen – och känner nu att han måste hyra en sån lyxbox till nån högtid framöver.
Det var som att Sudden och hans vänner – bland dem alltså Peter Stormare och Alexander Skarsgård – såg Henke briljera från en svit på Wynn i Vegas.
* * *
Larry Brooks var med på den rätt saftiga sextimmarsflighten från New York igår.
När the going gets tough, då åker the tough till LA, som det gamla ordspråket lyder.
* * *
Så Avery får inte komma tillbaka till Dallas.
Som det låtit de senaste veckorna var ju inte det särskilt oväntat.
Men jag säger det igen:
Vem trodde Brett Hull att han värvade i somras?
Andreas Karlsson?
Hoppas dumstruten sitter bra, Brett.
* * *
Här är en del av intervjun med den glade, öppne och uppsluppne Sudden som inte fick plats på det begränsade utrymmet i söndagstidningen:
Fast, alltså…om man får tio miljoner på ett ställe och bara fyra på ett annat…det borde rimligen vara rätt svårt att bara lämna sex miljoner på bordet?
– Ha ha, ja, var skulle du jobba?
Det valet vore inte så svårt.
– Ha ha…well, vi får se. Jag har bestämt mig för att spela den här säsongen. Jag har fått tillbaka suget och ser fram emot matchsituationer igen. När det är match och pucken släpps…den atmosfären är otroligt speciell och går inte att återskapa på något annat sätt.
Men du skriver bara kontrakt för resten av den här säsongen?
– Jag tror det. Jag spelar de matcher som är kvar efter jul och nyår, sen får jag sätta mig ner och se hur det känns. Inte minst i ljumskarna, ha ha.
Det är OS i Vancouver 2010. Har det funnits med i din tankevärld?
– Absolut inte. När vi vann senast sa jag att det var min sista OS-turnering och det står jag fast vid.
Du har gjort ditt i Tre kronor?
– Nu får jag väl äta upp det här, men…ja, som det känns nu.
I övrigt kan ni, om ni nu missade det, läsa här.
* * *
Och plötsligt är Gonäs-Jonas ensam svensk i Maple Leafs.
Hade han nog knappast räknat med.
Men stackars Anton Strålman.
Det finns inget värre för spelarna än att bli nerskickade till farmarlaget just som det börjat kännas som att de etablerat sig i NHL.
Han får försöka trösta sig med att Maple Leafs i alla har sitt  lag – Marlies – i Toronto.
* * *
Man får alltid en skön Pebben-story när man intervjuar NHL-svenskar.
Sudden i lördags?
– Det var under uppvärmningen inför en match mellan Leafs och Bruins för några år sedan. Vi låg och strechade på varsin sida om rödlinjen. Han hade inte gjort ett mål på hela den säsongen så jag kunde inte hålla mig från att ropa åt honom: ”Fan vad målfarlig du är, Pebben”. Naturligtvis gjorde han sitt första mål i just den matchen…
* * *
Nu ska jag dra en repa på Sunset Boulevard.
Brunch på Duke’s är obligatoriskt när man befinner sig här.
Vi hörs, hoppas jag,  framåt morgonen.