Så vad ska man tippa att Sudden tänker när han nu sitter vid nåt krogbord på Manhattan och försöker smälta  intrycken?
Tja, han lär ju konstatera att han sett roligare matcher, men han fick samtidigt bekräftat att Henrik Lundqvist är en sjuhelvetes målvakt.
Han spikade ju inte bara – på karaktäristiskt vis – igen under straffarna; han räddade – lika karaktäristiskt det – laget under långa sekvenser i tredje perioden.
Så…mja, kanske, kanske, kanske kan det finns en liten glimma hopp om att Den Störste blir sugen på att komma tillbaka till Garden.
* * *
När ”fansen” nere på finplatserna stämde in i hyllningskörerna på slutet lät det så här:
– Henry! Henry! Henry!
Jag har inte varit med om något mindre initierat  sedan en säsongskortsinnehavare på Domnarvsvallen som hette Gunnar tvingades ta med sin hustru på match
När Bernt Ljung råkade släppa in en boll – vilket i princip aldrig hände – hördes hennes gälla stämma över hela D-sektionen på Norra:
– Gunnar….varför tog inte vaktmästaren bollen?
* * *
Som dala56 var inne på får ju Rangers tacka högre makter att Hurricanes uppträdde så tafatt i powerplay.
I fem mot tre var det  nästan som trodde att lagen hade bytt tröjor…
* * *
Det är inte bara Sudden som har Claes Elefalk som agent.
Den alltmer imponerande Fast Freddy Shoestring ingår i samma stall.
– Så ikväll  får Classe bjuda på en bira, skrockar Quadzilla och gnuggar sina händer innan han försvinner in i duschen.
* * *
Bröderna Staal står och språkar ute i spelargången tills Hurricanes-folket får komma och hämta Eric.
Vilken rar brödrakärlek.
* * *
Ah, Wallin var ju skadad. Så det blir ingen träff idag heller. Skandal.
* * *
Flight 11.30, står det på en skylt inne i Rangers-rummet.
De åker till Kalifornien redan under söndagen.
– Ska bli kul. Det var ett tag sen vi var där, tycker Henke och man kan nästan ana poolerna och plamerna han ser för sitt inre.
* * *
Nej, jag ska upp tidigt i morrn, så nu måste jag slå igen för natten.
Ska ni vara med på liveblogg nästa gång får ni stanna upp sent – eller gå upp tidigt.
Jag säger inget mer än så…

Nu är det riktig Carolina-match…
Den här perioden hade inte varit rolig att titta på ens om man suttit uppe på Henkes kasse.
2-2 är det också.
* * *
Jönsarna ner på de dyra premium-platserna ska inte bara sitta och glufsa i sig mat hela tiden.
De är ungefär lika insatta som ett stolsben också.
–Jag hörde nån som sa att Rangers spelade igår också, säger en tjomme bakom mig andlöst.
– Nej, svarar bänkgrannen, det vet jag bestämt att de inte gjorde.
Suck.
* * *
Hoppas Sudden har duktigt med dricka upp i sin loge.
Annars kan inte det här kännas som någon särskilt lyckad lördagskväll på Manhattan.
* * *
– Vad fan blåser du för, skriker han med sockervadden till domaren.
Efter en alldeles solklar offside som absolut ingen annan protesterar mot.
Jag längtar tillbaka till Gris-Olle.
* * *
Men visst är Quadzilla Shoestring väldigt bra i den här matchen?
* * *
Det här vet jag inte bestämt, men det jag tycker mig också höra ett av päronen ovanför  påstå att Jagr inte spelar på grunda av skada.
* * *
Slutrapport kommer förmodligen sent.
Här blir det röj efteråt.

2-1.
Och inte för att man behöver misstänka att Sudden sitter uppe i sin loge och gapar av hänförelse, men det  är en okej Rangers-period.
* * *
Nåt ska man göra för att liva upp en Carolina-match.
Så bloggen har helt fräckt övergett vännerna på pressläktaren och sitter nu på en ledig stol på sektionen precis ovanför Rangers bås.
Kul att, äntligen, få se hockey ur det perspektivet igen.
Det går fan så mycket fortare, och är fan så mycket hårdare, än man fattar där uppe bland takåsarna.
* * *
Med svarta tröjor känns Carolina ändå lite roligare att titta på.
Banal synpunkt, kan tyckas – men likafullt korrekt.
Det betyder mycket hur lagen ser ut…
* * *
Men alltså, Surkålsmannen, kom tillbaka – allt är förlåtet.
Nere på de vanliga sätena sitter ju var och varannan jävel och trycker sig just surkål.
En häpnadsväckande upptäckt.
* * *
Oh, Rangers GÖR ett shorthanded istället för att släppa in ett.
Man nyper sig i både ben och armar.
Otroligt snygg passning av Fast Freddy Quadzilla där, för övrigt.
* * *
En annan irriterande detalj på läktaren är att det ständigt springer försäljare i trapporna och kränger bira och pretzels och burgare och all möjlig skit.
Tänk, att de måste stoppa i sig så förbannat just när de går på idrott, amerikanerna.
* * *
Det är mycket som är konstigt ikväll också.
Inte nog med mål i numerärt underläge AV Rangers.
Macke gör matchens första mål också – i powerplay.
Tiden är i sanning ur led den här helgen.
* * *
En kille strax bakom tycker till och med att det är okej att han, en vuxen karl, sitter och kladdar med en sockervadd.
* * *
Visst känns det som det ekar från Newark när Rangers direkt efter första mål släpper in kvitteringen.
Usch, den är svår att skaka av sig den där New Jersey-upplevelsen.
* * *
Okej, nu ska jag ut till surkål och sockervadd igen.
Hörs nästa paus.

Tillbaka på brottsplatsen…
Vi befinner oss visserligen i en annan arena nu, men känslan är just den.
För mindre än 24 timmar sedan iscensatte Rangers sin hisnande uppsättning av klassiska showen ”Uppgång & fall” (egentligen är väl det en Ebba Grön-låt, men för dramatikens skull låtsas vi att det är en föreställning)  – och nu ska de upp i ringen igen.
Huh.
Det vilar en egendomlig, ödesmättad känsla över hela upplägget, på nåt märkligt sätt.
* * *
Det är väldigt roligt att prata med unga människor som är med om saker som är så magiska att de inte riktigt kan förstå att de får uppleva det.
Kort sagt:
Jag pratade med Tom Wandell i telefon efter drömmålet i natt.
Det kändes…upplyftande.
* * *
Ja, jag sa häromsisten att jag skulle steka Carolina-matchen.
Men efter gårdagens kalabalikartade vilda västern-uppgörelse går det inte att lämna de blödande blåskjortorna åt sitt öde
Dessutom är ju Sudden här i natt.
Och man vill  se det han ser – live.
* * *
Brooks är obarmhärtig efter blodbadet i Newark.
Särskilt mot Redden och Rosie O’ Donnell.
Hör bara:
”Redden and Roszival were dreadful…it seemed every time you looked up, there was Redden or Roszival being beaten to a puck, or to a spot, or by a Devil…there comes a point where enough becomes enough. These players have a responsibility to compete”.
Hårda puckar.
Sen tar han till storsläggan för att beskriva de fysiska bristerna i Rosies spel:
”…even more timid than Christian Backman when he was a ranger”.
Hm.
* * *
Lokalreportrar som aldrig tidigare sagt halv sju till bloggen är plötsligt framme och förhör sig om Sudden.
De kan sticka och brinna.
* * *
Visste ni att det finns studenter som läser svenska på Ohio State?
Det visste inte svenskarna i Columbus heller, men nu har de hälsat på och hjälpt eleverna på traven med ärans och hjältarnas språk.
Som tack fick Husse, Modin och just Bäckman kakor och köttbullar.
Finns en sjysst länk på Blue Jackets hemsida om hela äventyret.
* * *
Jag vill minnas att vi till slut lyckades vaska fram ett Hurricanes-fan ur läsekretsen ifjol.
Vem var du?
Finns du kvar?
Och hur känns det inför den här tillställningen?
* * *
Rubriken i Post idag:
The defense rests.
Hi hi.
* * *
Jo, Rangers borde förstås löddra av revanschbegär ikväll.
Men samtidigt kan ni vara alldeles säkra på att den där upphämtningen igår krävde sin energi – trots att den var helt förgäves.
Risken finns att blåskjortorna har väldigt lite bränsle kvar i tankarna – och att Sudden får se ett lag utan någon som helst attraktionskraft.
* * *
Niclas Wallin är, tillsammans med namnen Hävelid, den ende NHL-svensk som varit här ett tag som jag inte haft äran att träffa.
Så no matter what blir det ett besök i Carolina-skrymslet i kväll. Han måste ju möta bloggen…
* * *
Henke ska stå ikväll igen.
Och han har garanterat  så mycket bränsle kvar – om inte annat så i form av rent adrenalin –  att det kommer att spruta ur tanklocket.
* * *
Bloggen är pigg och frisk igen.
Så ni vet.
* * *
Sather, Sather på läktarn där – säg mig som närmast en trade är.
Uppträder de likadant som igår, då måste ett par backar vara på väg ut innan laget har landat i Kalifornien i morrn kväll.
* * *
Mitt tips:
Tja, vi säger väl 8-5…
Hörs i första paus.

?????
Det är bara så man kan sammanfatta det här absurda spektaklet.
Vad i hela helvetet var det som hände?
Först lyckas alltså Rangers med konststycket att komma ikapp från 1-5-underläge.
Men 11 sekunder efter att Callahan brakat in den osannolika 5-5-kvitteringen ger Elias hemmalaget ny ledning. Och så rasar  alltihop iväg till 8-5.
Jag tror aldrig jag sett något liknande.
* * *
Henke ser inte arg ut efteråt.
Inte uppgiven heller.
Snarare…chockskadad.
Han sitter där med alldeles tom blick och svarar mekaniskt på frågorna Brooks och de andra så skonsamt som möjligt
– Jag måste spela bättre, säger han tyst och entonigt.
Sen schasar PR-männen iväg hela presshopen.
* * *
Vid 5-5 står Sather upp och jublar i sin lyxbox.
Tio minuter senare sitter han ner igen, om man säger så.
I ena mungipan hänger en cigarrstump som det ser ut som att han håller på att äta upp .
Och bär man ansvaret för att Kalinin bär Rangers-tröja har man anledning att äta cigarr, faktiskt.
* * *
Jo, de är förstås glada inne i Devils-kabyssen.
Fast mest häpna.
De fattar inte riktigt vad som hände, de heller.
Det är bara Bobby Holik som inte verkar fästa nåt avseende vid den bisarra händelseutvecklingen i slutperioden.
Han sitter, i bar överkropp, och muttrar om utvisningen han åkte på i början av matchen.
– Jag gjorde ju ingenting. Hur kunde han döma ut mig, säger han och ruskar sitt svettfuktiga hår så en tjeckisk reporter intill får ta betäckning.
* * *
Jag är ledsen, Alex, men när Wandell gjorde sitt jungfrumål stod jag i snålblåsten på Newarks Penn Station och väntade på ett förbannat tåg.
Följaktligen kunde jag inte skriva så mycket om det.
Men jag gör det nu.
Det är såklart alldeles underbart att snubben, som var elitseriespelare alldeles nyss, går in och sätter en på självaste Detroit.
* * *
– Den sjukaste match jag spelat…
Johnny Oduya bara ruskar på huvudet efteråt.
* * *
Även Tom Renney ger ett rätt chockat intryck när han kliver ut i den föredömligt autostrada-breda korridoren utanför gästrummet för att hålla sin presskonferens.
Ett tag ser det rent av ut som att han ska börja gråta.
Men istället säger han nåt tyst om att man inte bara kan skylla på backarna.
Jodå, Tom, det kan man visst det.
* * *
Fint att se att Per kommit hem ordentligt också..
Han får gärna berätta mer om ståhejet nere på läktaren.
* * *
Lagkamraterna är redan påklädda och de flesta har till och med försvunnit ut till de luxury-bilar de får åka hem i.
Då sitter Chris Drury fortfarande på träningscykel, i underställ, i massagerummet mitt emot omklädningsskrubben.
Intill står Scott Gomez med tom blick och mumlar nåt.
Jo, lagets ledargestalter har en del att fundera på.
* * *
Det är åtminstone fem amerikanska kollegor som kommer fram och kläcker ur sig varianter på temat ”om Sundin vill vinna Stanley Cup ska han inte komma hit”.
* * *
Det har gått mer än en halvtimme sedan slutsignalen när jag kommer ut i den byiga New Jersey-kvällen, men det är fortfarande gott om dansande, sjungande Devils-fans kvar runt The Rock.
Som sagt, det här är den roligaste kväll de haft sen den nya arenan byggdes.
* * *
Nu ska här produceras referat också.
Vi hörs från Garden i morrn.
Då kommer ju klang- och jubelklubben Carolina hit….

Sorry, det här tog ju skandalöst lång tid.
Men först kom det inget tåg i Newark, sen fanns det inte en ledig taxi utanför Penn Station-helvetet.
Slutrapport randas nu.

Hej vad det går.
Ett tag står det alltså 5-1 – och i det läget känns det som att Devils ska göra rotmos av the so called storebror.
Men Zherdev och Gomez – som har en stor kväll mitt i buropsregnet – ser till att reducera.
Så vi har alltså 5-3.
Det kan bli en klassisk tredjeperiod
* * *
Så roligt som när det står 5-1 har Devils-fansen inte haft sen The Rock öppnade.
Ett år av frustration vänds till jublande Rangers-hån-festival.
Fast nu har nervositeten börjat spridas igen…
* * *
Jo, tammefan….det händer IGEN!
Rangers släpper in kvällens andra i numerärt underläge.
Snart kan de börja uppträda på cirkus.
– Stor sensation! Kom och se hockeylaget som alltid släpper in mål när de får ha fler spelare än motståndarna på isen.
* * *
Det är ju bara att lyfta på den imaginära hatten för Devils.
Grejen är att Rangers, om man bortser från de hysteriska PP-tabbarna,  inte gör någon särskilt dålig match ens under den period då hemmalaget går upp i fyramålsledning.
Men New Jersey är alldeles lysande och dominerar stort.
* * *
Den som frågade om Johnny O inte är Sveriges mest underskattade NHL-spelare.
Jo, absolut, lyder svaret.
Nu gör han sitt första mål – tror jag – på Henke också.
* * *
Har Sather i blickfånget och kan inte låta bli att snegla mot honom när andra PP-målet går in.
Han ser helt oberörd ut.
Men mannen måste ju inse att något är tvunget att göras.
Ett NHL-lag KAN inte ha backar som Kalinin (minusmaskinen, som Brooks kallade honom idag) , Redden och Rosie O’ Donnell.
* * *
Ja, FivePoints, jag erkänner:
Devils spelar rolig, offensiv, fantasifull och sevärd hockey också.
* * *
Mtt rätttstavningprogram vill ändra Kalinin till kallsinnig.
Det kunde inte vara mer inkorrekt.
* * *
Den vildögde Gomez peppning i båset efter 3-5-baljan var sådan som skulle kunna användas i jumbotronen på Garden när fansen ska hetsas.
* * *
När Danny Girardi sänker folk med knytnävarna, då vet man att nåt speciellt pågår.
* * *
Jag tror fortfarande Rangers får svårt att vända, men ser väldigt mycket fram emot den sista akten.
Slutrapport blir en sen historia, är jag rädd.
Efter omklädningsrumsinventering – och lite Albelin-jakt – hakar jag på de sista publikresterna till Penn Station och åker hem.
Här ute vill man inte gå omkring för sig själv en fredagskväll.
Ha förståelse.

2-1 efter första alltså.
Och det spelas i alla fall bitvis så pass underhållande hockey att en bakfull Rangers-sympatisör nästa rycks upp ur sin koma.
Riktigt så här fort brukar det inte gå när Rangers är på isen…
* * *
Men alltså…Blåskjortorna lyckas med konststycket att släppa in ytterligare ett mål i powerplay.
Det börjar ju bli parodi.
Vore jag motståndarcoach skulle jag beordra regelbrott hela tiden. Det är ju när de har numerärt överläge Rangers blir riktigt sårbara.
* * *
Glen Sather tar en rejäl, flottig skopa ur popcorn-maskinen när jag är framme och nyper åt mig lite mer kaffe.
Sen sätter han sig i sin lyxbox, precis ovanför pressläktaren, och kastar popcorn på murvlarna nedanför.
En sån rackare, som Bengt Grive skulle sagt.
* * *
Räkna med returfajt mellan Orr och Rupp.
Colton lär inte acceptera att han fick en sån omgång.
* * *
Det börjar bli riktigt bra ordning på musikvalen här ute.
Vi får höra både The Strokes och The Knack i första.
Fast när de spelar Mitch Ryders ”Devil in a blue dress” blir det väl lite konstigt?
* * *
–Heeeeeenrik, skriker Devils-fansen efter PP-målet.
Hämnden är ljuv.
* * *
MG, riktigt så lustig är jag inte.
* * *
Apropå coola namn ligger  just Michael Rupp inte särskilt högt upp på listan.
Som mas vill man ju bara sätta ett P före efternamnet.
* * *
Om Devils första mål är en pinsam Rangers-olycka får man väl säga att det andra är desto mer elegant.
Kolla Rangers, så spelar man powerplay.
* * *
Precis som förra gången han fajtades slänger Voros ena armbågsskyddet i isen när han är klar.
Vad är dealen med det?
* * *
Har samma Janis Joplin-mistlur som vanligt precis nedanför mig.
Hon låter nåt alldeles för jävligt även när man är frisk. Ikväll känns hennes stämband som tortyrredskap.
* * *
Kul att Renney ger Shoestring chansen att spela i en kedja med offensiva uppgifter.
På tiden, det.
* * *
Ett annat inte helt lyckat namn:
Tommy Plasko.
En av Devils heter så, står det i programmet.
* * *
Det är riktigt bra fart på Näslund-Zherdev-Gomez-kedjan.
Hoppas Renney inser att de ska spela ihop även om det råkar bli förlust ikväll.
* * *
Showtime igen.
På återseende i nästa paus.

Idag blir det lite darrigt.
Inte på isen kanske, även om det säkert är möjligt det med.
Men här, hos mig, i bloggen.
Jag råkar nämligen vara ledig från den vanliga bevakningen och levde därför rövare på byn igår natt.
Så, ja, ni fattar.
Såna gånger brukar hamrandet på tangenterna bli segt, stavfelen många och tankeverksamheten långsam.
Ni får alltså försöka ha överseende om jag skriver sämre och kortare än vanligt.
* * *
Har några halvstökiga Devils-fans med mig i vagnen på NJ-Transit-tåget över – eller snarare under – Hudson-floden.
De smyger med ölflaskor, rapar högt och gapar om att det äntligen är dags att krossa ”the jerks” från Manhattan.
Det är många Devils-kretsar som har vittring på blod ikväll…
* * *
Henke är, som väntat, tillbaka i Rangers-kassen i natt.
Taggad.
– Ja, jag gillar att spela i de här slagen om New York, berättade han under ett kort telefonsamtal igår.
– Det är speciella matcher vi väldigt, väldigt gärna vill vinna.
Och tro mig, han lät övertygande.
* * *
Även utanför The Rock märks det att det är fredagskväll – och att Devils-fansen vill ta den mest åtråvärda skalpen.
– Let’s go Devils, skrålar de så till och med uteliggarna borta på Penn Station rycker till.
Är vår kommentator Per inblandad?
* * *
Eken har slutat svara i telefon, så jag vet inte om han ska hit eller inte, den gamle gynnaren.
* * *
Några kommentarer från Devils omklädningsrum, rätt enkla att tolka, de också.
Scott Clemmensen:
– Vår stora rival kommer till stan. Det blir väldigt roligt.
Zach Parise:
– Alla vet hur stor match det här är.
Patrik Elias:
– Nu är det dags att slå dem
* * *
Rangers målvaktscoach Benoit Allaire sitter och talar franska med en fellow kanadick vid samma pressrumsbord som bloggen.
När några andra bekanta slår sig ner meddelar han att det är franska som gäller vid vårt bord.
Sen tittar han på bloggen, gör en kort paus och säger:
– Eller svenska.
Det tycker bloggen är rätt kul.
* * *
Sedvanligt buttre Devils-coachen Brent Sutter vill dock inte alls gå med på att det är nåt speciellt med att möta Rangers.
– De är som vilken annan divisionskonkurrent som helst, muttrar han i Star Ledger.
NHL:s egen Dan Hobér har talat.
* * *
FivePoints, varje anständig människa ser förstås till att skaffa Sopranos-boxen.
Och jag kan meddela att den är särskilt rolig att ha som uppvärmning inför resor hit ut.
Det är Paulie Walnuts-land, detta.
* * *
På pressläktarschemat har Devils-folket blandat ihop mig och – Eken.
Jag står ut med mycket, men nu jävlar…
* * *
Apropå namndebatten som puttrar på låg värme i kommentatorsspåret vill jag ha sagt att jag tycker Salvador Bryce låter väldigt tufft.
Vad det lider ska vi förresten vrida upp värmen i den debatten.
* * *
I Journal News berättas att Tom Renney under veckan ständigt påmint sina spelare att de ska ”gå på mål”.
Tänka sig.
Har han sagt åt dem att de ska knyta skridskorna också?
* * *
– Fuck, säger Sam Rosen han när han håller på att tappa ett fat med småkakor som tydligen ska med upp i kommentatorsboxen.
Jag tycker alltid det är lika chockerande att höra tv-profiler svära.
* * *
Fast jag svär jag med.
Hör här bara:
Fy fan, jag ska aldrig mer dricka.
* * *
Scott Gomez lär bli utbuad ikväll igen, men han låter inte en sån petitess hindra honom från att glädjas åt forne lagkamraten Scott Clemmensens framgångar.
– Han är en av de skönaste snubbar jag spelat med. Det är otroligt roligt att det går så bra för honom, säger Herr storsint till lokalpressen.
Då kan ju ”Clemmer” tacka genom att släppa in ett ”Gomer”-skott ikväll, tycker man.
* * *
Det hade jag nästan glömt:
Albelin.
Försöken att spåra honom förnyas naturligtvis kväll.
* * *
Det måste vara coolt att vara Rich Chere, som sitter alldeles intill yours truly.
Han jobbar nämligen på Star Ledger – tidningen Tony Soprano hämtar nere på garageuppfarten varje morgon
* * *
Jodå, det är gott om blå jerseys på The Rock-läktarna också.
Här kan bli åka av.
* * *
 Sudden är på ingång till New York, men den här matchen ser han inte.
Och det har jag full förståelse för.
Om man nu bara har en fredagskväll på Manhattan  finns det roligare saker att göra än att åka ut till Newark.
Men han får passa sig.
Det kan så lätt sluta som det gjort för mig idag…
* * *
Fick en bestämd känsla av att Fast Freddy Quadzilla såg riktigt inspirerad ut på värmningen.
Bara så ni vet.
* * *
Förra gången jag satt på den stol i vilken jag nu åter sänkt ner min stora röv ekade Rangers-ramsorna här inne – det var ju den underbara vårkväll när blåskjortorna slog ut Devils ur slutspelet.
Lev på minnet, Rangers-fans.
Ikväll blir det ingen bortatriumf.
Allt, utom möjligen traditionens påstådd makt, talar för att Devils äntligen får vinna en strid i det stora slaget om New York igen.
4-1, lyder mitt tips.
Nästa rapport kommer i första paus.

Det blir 3-1 till sist, sedan wild horse Ovie smaskat in sista i tom kasse.
Det trodde jag nog inte.
Ett Boston som får reducera ett 2-0-underläge med någon minut innan andra pausvilan brukar bli svåra att dansa med i slutperioden.
Men som en go och gla’ Boudreau konstaterade på sin presskonferens efteråt:
– Vi spelade väldigt bra i första halvan av tredje perioden och såg till att de aldrig fick till stånd det tryck de önskade.
Just.
Caps är inte bara bra på vilda västern-attack i offensiv zon.
De kan spela smart och tajt och säkert också.
* * *
Sorry, Styrman Tom.
Det är visserligen nära till kaffekannan på den här pressläktaren, men du hade definitivt fått ett påhugg om du gett dig tillkänna
* * *
Bäckis instämmer i Johnson-hyllningarna.
– Ja, han höll ju rena Markström-klassen, flinar han och vrider ett par liter svett ur sina återigen långa lockar
Nu ska vi väl inte ta i…
* * *
Det tar så lång tid inne i Caps vardagsrumsliknande kabyss att jag aldrig hinner på Pebben.
Synd det.
Det snus jag fått med dig till DC håller på att ta slut.
* * *
Tror aldrig jag sett Nyllet sitta kvar i det yttre omklädningsrummet och gona sig så länge
Han brukar stå i duschen innan slutsignalen ljudit klart.
Men nu vill han prata Rangers och Henke och höra de senaste ryktena om Sudden.
När man frågar om ryktena som gått om herrn själv får man dock bara ett litet flin till svar.
– Jag har inget hört, skrockar han.
* * *
Dallas har haft möte om Avery idag, men ingen läcker om vad som blivit sagt.
Däremot rapporterar utmärkta Fort Worth Star-Telegram att Brett Hull sitter löst som GM efter den här sorglustiga affären.
Det är ju inte konstigare än att Tony Blundetto satt löst i ”Sopranos” efter sitt Billy Leotardo-fiasko..
* * *
I jakten på Pebben rundar jag ett hörn väl snabbt och håller på att krocka med Chara, vad jag förstår siste man ut till bussen.
Och fuck, man får ju fan omvänd svindel av att titta upp på karln.
* * *
De är som sagt inte så många, men under slutminuterna lyckas Verizon-publiken komma upp i imponerande decibel-tal.
Jag längtar redan efter att komma hit i vår igen, när det är på riktigt allvar och det sitter en gaphals på varje säta.
* * *
Går nästan in i Brashear också, i Caps-rummet.
Då får jag väl inte svindel precis, men likafullt rätt omskakad.
* * *
Förstår jag FivePoints och Per rätt får Rangers en del att bita i på fredag.
Å andra sidan, som Renney brukar säga, Devils tar alltid fram det bästa hos Blueshirts.
Jag kan för övrigt glädja herrarna med att den planerade resan i början av helgen blivit inställd, så om allt går som det ska begår bloggen säsongspremiär i The Rock på fredag kväll.
* * *
När jag står och pratar med Bäckis går Ovetjkin, som gjort en intervju alldeles intill, förbi och ger sin svenske kompis en vänlig liten armbåge i ryggen.
Ah, boys…
* * *
Nu hade ju bloggen bespetsat sig på en sittning på Old Ebbitts, men det blir det inget med.
För mycket måste randas och ligga klart på redaktionen i Stockholm när gryningen…ja, randas.
Livet är hårt.
Morsning korsning från DC, vi hörs inom kort.