2-1 nu.
Och det enda tråkiga här i Chinatown är att det redan gått två perioder.
Den här matchen fick gärna pågå till i morgon, så rolig är den att titta på.
* * *
”Y.M.C.A” är en sak, men den där fågeldans-sången…där går väl anständigheten gräns ändå.
Vore jag Caps-spelare skulle jag strejka efter såna musikval.
* * *
Sa ju det.
Om Nyllet.
Han får visserligen ingen assist på Girouxs 2-0-mål, för pucken hinner nå ytterligare några medspelare innan den går in, men det är Nyllets passning tvärsigenom offensiv zon hela chansen bottnar i.
* * *
Varför var de aldrig här i tv-serien ”Vita huset”?
Rob Lowe, som kan sin hockey, borde ha tvingat fram en Capitals-scen.
* * *
I den här perioden får  Johnson, helt spontant,  standning ovations.
Och det med all rätt.
Han är alldeles overklig emellanåt och kommer att ge de som jobbar med highlights en del att göra.
* * *
Nej, Andrew. Efter första stod det 1-0. Sedan blev det 2-0 4.52 in i andra. Och nu är det 2-1. Tror du att jag är full?
* * *
Så vad är dealen med Gomez och Kovaltjuk?
Ser att de har en till sammanstötning i slutet av perioden.
* * *
Verizon väntar fortfarande på att Pebben ska snurra upp Johnson.
Under tiden var det ju kul att se att Lucic har duktigt med löd i bössan.
* * *
Han med näverluren har, visar en närbild i jumbotronen, ett långt getskägg a la 1998 också.
Som sagt:
Mora…
* * *
Bäckis får mest istid av alla Caps-forwards ikväll, inklusive Ovie.
Och det är ju inte konstigt. Boudreau har ögon att se med han också.
* * *
Showtime igen.
Slutrapport kommer nog först sedan jag förflyttat mig till hotellet.

1-0 till Caps efter första.
Och det är en so far sylvass Bäckis som gör målet.
Så vill en svensk murvel på besök i huvudstaden bli mottagen!
* * *
Stämningsmässigt…nja, jag vet inte.
De som är här för bra liv, det ska icke förnekas.
Men de är inte så många som de borde vara. Det gapar stolar tomma på varenda sektion. Har DC-publiken redan glömt vad det är för pärlor de har i sitt hockeylag?
* * *
Precis som väntat spelas det rena drömhockeyn på den här isen ikväll.
Det skummar av kreativitet i båda lagen och varje gång de kommer in i anfallszon inte bara känns det som att nåt ska hända – det gör det också.
Eller också det bara jag som är svältfödd efter alltför många Xanax-substitut på Garden.
Enda gången jag känner mig hemma är när Boston kommer loss i ett friläge i numerärt underläge…
* * *
Varför stavar Shaone Morrisonn sitt efternamn så?
Med två n på slutet?
Det är en styggelse.
* * *
Det är ju inte bara det att Bäckis nätar. Han skapar två och ett halvt kanonläge till.
Pojken är hetare än lava i kväll.
* * *
Förnamnet, Shaone, håller inte precis Mario Kempes-klass det heller.
* * *
”Y.M.C.A”.
Det var inte igår man hörde den i en hockeyhall.
Men inte mig emot.
Jag blir alltid glad av gamla bög-anthems!
* * *
Lysande kommentar, Thomas P. Det kan man kalla klassiskt namn.
* * *
Man förstår Brent Johnson får ont efter uppvisningen på Bergerons och Kobasews dubbelchans.
Det kan vara det hårigaste jag sett i räddningsväg den här säsongen.
* * *
 Verizon-institutionen som leder ramsorna med nåt slags näverlur, han känns ändå som att han hör hemma i Mora – inte vid en NHL-rink.
* * *
Johnson – som presenteras med det klassiska Carson-ropet ”Heeeer’s Joooohnny” – gör ytterligare en serie grymma räddningar
Den konkurrensen hade Theodore inte räknat med när han skrev på i somras…
* * *
Snart kommer Nyllet att börja trolla också. Bara han får lite mer istid. Kom igen Boudreau, du vet ju vad han kan…
* * *
Okej, ska ha kaffe nu. Nästa paus , då hörs vi igen.

It’s a long walk to DC, som Staple Singers sjöng.
Så jag tog tåget istället. Och nu är jag här.
För att se den presumtiva kanonmatchen mellan Capitals och Bruins.
Erkänn att ni blir lite överraskade?
Nå, på allmän begäran har jag, med mästerfotografens precision, dokumenterat min lilla dag.
Here we go.

Dator, kaffe och Laul-artikel på tåget.

Downtown Philapdelphia. Ska Sudden bo här?

Union Station i DC. Fin tågstation det.

Hotellrumsblues.

Den coola entrén till Verizon Center…

Den bunker som kallas pressrum här.

Den nordamerikanska hockeyjournalisternas heliga graal. Popcorn-maskinen!

Fast de söliga murvlarna behöver såna här uppmaningar

Lilla ackrediteringen

Och så har vi utsikten från pressläktaren
* * *
TV-stjärnan Bob Schieffer är med på tåget.
Det säger antagligen inte er så mycket, men han är en av de stora legendarerna på CBS News och jag får  behärska mig för att inte gå fram och be om en autograf.
* * *
Som sagt:
Det här, en match-up mellan östra konferensens etta och trea,  har ju alla möjligheter att bli exceptionellt sevärt.
Boston har varit en östversion av San Jose senaste månaden  och Washington ser i alla fall glimtvis ut att vara på väg mot formen i våras.
Dessutom spelar båda lagen underbart offensiv hockey.
Hoppas ni har möjlighet att hänga med via några länkar eller så.
* * *
Har inte ätit mer än frukost, men backstage-maten i Washington är så omtalat förfärlig att inte ens Eken vill käka här. Och det kan jag försäkra – jag går hellre hungrig än stoppar i mig nåt som Eken finner svårt att äta.
* * *
Tittar man på skadelistan påminner Caps just nu mer om en Irak-pluton än ett hockeylag.
Tio man – två hela femmor – är borta med mer eller mindre allvarliga åkommor.
Semin, Tyler Sloan och den eminente Mike Green har alla tränat på slutet och det finns en liten chans att åtminstone nån av dem gör comeback ikväll.
Vill nog till det.
* * *
Jag ser ju inga andra fajter här, så jag ber er allra ödmjukast att då och då lämna nån liten rapport från möten som Detroit-Calgary, Atlanta-Rangers och Jersey-Pittsburgh (Per och Fivepoints, det blir er exklusiva uppgift…).
* * *
Det allra mest hotfulla med Boston just nu är ju att Pebben börjat göra mål.
Ja, säsongens första, mot Tampa, satt visserligen i tom kasse, men vänta bara.
Det var nog just det storsnusarn från Kungälv behövde…
* * *
En lokal tv-kommentator kommer fram och frågar om jag är från Boston.
– Nej, från Sverige, svarar jag.
– Ännu bättre. Då kan du hjälpa mig med uttalet på det här namnet. Hur säger man, stönar han lättat och pekar på Petteri Nokelainens namn i matchprogrammet.
Det är i såna lägen mer sofistikerade practical jokers tar chansen…
Hur festligt  vore det inte om tv-publiken i Washington-området ikväll fick höra att Potteri Nukklajne spelar i Boston.
Men jag är för väluppfostrad och säger som det är (tror jag…).
* * *
Dennis Wideman ser grym ut även när Bruins värmer med fotboll i korridoren utanför omklädningsrummet.
* * *
Jag kan inte se någon loge värdig en president i den här betonglådan.
Det måste de ju fixa.
Obama ska såklart se Bäckis in action.
* * *
Washington Post har en rätt underbar stänkare om Caps-rookien Karl Alzner idag.
Han visar sig vara ett av de mest skrockfulla original som åkt i ett par skridskor.
Hör bara:
Han måste under uppvärmningen knacka klubban i isen exakt 88 gånger.
Han syr (!)  sina baseboll-kepor – för att de ger tur.
Och så har han ett eget good luck-recept på smoothies.
Bäst av allt är dock att han inte använder ordet ”fuck” – det vanligaste inslaget i  hockeyspelar-vokabulären.
Nej, inte av religiösa skäl. Unge Karl råkade bara ge det nyårslöftet när han gick i åttan – och det har han fortsätta hålla.
Så vad säger han när blir förbannad?
– Han säger ”Frick”, berättar rumskamraten Sean Collins.
Plötsligt framstår ju Tommy Söderström som helt ordinär…
* * *
Helt otippat har de till den här säsongen fått ordning på uppkopplingen i Verizon.
Men så har de ändrat inställningar också.
Användarnamnet är numer ”Capitals” och lösenordet – ”Alex8”.
Stiligt, va?
Och jag bjuder på den informationen ifall ni nånsin befinner er i Washingtons Chinatown och behöver norpa lite nät…
* * *
Om Rangers gör en ny plattmatch nere i Georgia, då bör Tom Renney få lite problem med nattsömnen. Det är många i USA som förlorar jobbet just nu, liksom.
* * *
När vi var här i våras – med Dalarnas Leif Silbersky, honom minns ni väl? – var Verizon en kokande vulkan.
Så kul lär det inte bli ikväll, men Bäckis påstår att stämningen fortfarande är högre än genomsnittet och honom utgår jag från att man kan lita på.
Trots att han kommer från Gävle…
* * *
Jaha, Semin och Sloan är i alla fall med på uppvärmningen.
Då är oddsen aningen utjämnade.
* * *
Ni kan upplägget:
Första pausen.
Då återvänder bloggen.

Patrik Berglund alltså.
Det är my kind of snubbe.
I natt, mot Nashville,  gjorde han ett mål och en assist – för tredje matchen i rad.
Och vi har att göra med en 20-årig som ifjol spelade med Västerås och följaktligen gick direkt från Allsvenskan till NHL – utan att passera Elitserien.
Det är ju rent absurt, varken mer eller mindre.
Men den unge bluesmannen imponerar inte bara innanför sargerna.
Jag talade med honom på telefon efter matchen i natt och fick precis samma intryck som vid ett liknande samtal i början av säsongen.
Han är osedvanligt mogen 20-åring; självsäker utan att vara det minsta dryg,  full av självinsikt och dessutom vältalig på ett sätt som män i samma ålder faktiskt aldrig är. ”Bulan” förklarar rakt och enkelt vad han tycker och tänker – utan att någonsin hemfalla åt de vanliga klyschorna.
Vi har en sann stjärna i vardande i Berglund, på alla sätt och vis.
* * *
Det börjar dra ihop sig i Sudden-rysaren, men räkna inte med ha all nödvändig information redan om en vecka.
Vad som är sagt är att Team Sundin till på måndag ska ha vaskat fram en lista på de tre-fyra klubbalternativ som känns intressantast – och sen tar dom det, som det heter, därifrån.
Själv har jag börjat få en känsla av att Anaheim ligger väldigt bra till.
I södra Kalifornien är det, som Mats kunnat konstatera den här hösten, inte dumt att bo.
* * *
Alex Steen ser ut att trivas i St. Louis,  han också.
Han har fått en roligare, mer offensiv roll än han – för det mesta – hade i Toronto och resultatet lät inte vänta på sig.
I natt gjorde han först ett mål. Sedan stod han för ett alldeles fenomenalt förspel till en av Brad Crombreens tre baljor.
Alex behöver verkligen inte ha någon blues över att han blev trejdad.
* * *
 Sudden är i sanning inte den enda det surras om just nu.
I Georgia viskas det till exempel att Thrashers vill byta bort självaste Ilya Kovaltjuk.
Med tanke på att han tjänar 6,3 miljoner dollar per säsong lär det inte bli särskilt lätt, men jag kommer osökt att tänka på Rangers.
Det är ett lag med lika stort behov av en målskytt som bilföretagen i Detroit är av statliga pengar och de har en hel del dökött – delar av det ungdomligt – som man nog skulle  kunna lura på Atlantas intet ont anande GM Don Waddell.
Och Kovaltjuk-Zherdev…det är en kombination som får snålvattnet att skölja över oxeltänderna på vän av hockey.
* * *
Herregud, när Chara får på ett slagskott som det mot Tampa i natt, då är det inte hockey. Det är blitzkrieg.
* * *
Mer i ryktesväg:
Minnesota letar desperat efter forwards.
Om de hittar någon eller några som passar tror tidningen Buffalo News att Kim Johnsson – som blir unrestricted Free Agent nästnästa sommar – hör till de som kan få packa väskan.
Vad säger vår MN Johan då?
* * *
Alfie sportar fortfarande den där hiskliga pröjsarn.
Likafullt avgjorde Florida nattens möte i Scotibank med bara tio sekunder kvar av övertidsperioden.
* * *
Buffalo kan vara till salu, Toronto vill deala Tomas Kaberle, Blues funderar på att sparka Andy Murray och ersätta honom med Carolinas just avskedade coach Peter Laviolette och Brendan Shanahan är på väg till Philadelphia.
Där har ni ytterligare en samling mer eller mindre trovärdiga rykten.
* * *
I morrn, onsdag, beslutar Dallas-ledningen hur man ska göra med Avery.
Det troliga scenariot är att han sätts på waivers och att inget annat lag tar honom. Då väntar, teoretiskt, farmarlagsspel. Stars när enligt uppgift hopp om att han vägrar spela i nån vindpinad håla i Iowa. I så fall lever han inte upp till villkoren i sitt kontrakt och kan sparkas.  Men enligt andra uppgifter är Page Six Sean fast besluten att göra allt som krävs för att behålla de pengar Stars förbundit sig att pröjsa honom.
Problemet är att de AHL-lag som kan bli aktuella vägrar ta emot bråkstaken, varmed bollen återigen hamnar i Stars-ledningens darriga knän.
Troligen slutar hela soppan med att de löser ut honom – och sen får Brett Hull sitta där med dumstrut resten av sin GM-karriär
* * *
Själv är jag förkyld, febrig och så uttråkad att jag sitter här mitt i natten och bloggar.
Men det är bara två dagar tills Sharks har match igen – och deras spel botar garanterat alla åkommor.
 

Gladast i hela Garden efteråt är Miikka Kiprusoff.
Nej, inte för att han hållit nollan – det är ju inte första gången.
Men han får en polkagris julklapp av Varpu.
Jovisst, den fagra finländskan köpte den på IKEA ute i Brooklyn under förmiddagen och medan ”Kipper” baxar av sina skydd smyger hon fram och lämnar över den.
– Nämen, tack, vad fint, säger han (tror jag…) och lyser upp så Phaneuf och  de andra flammorna på bänkarna intill blir alldeles bländade.
* * *
När Rangers släpper in sitt nionde mål i numerärt överläge för säsongen – sämst i ligan är de förstås på  – och matchen dör kommer det en tomteluva flygande över läktaren.
Hur besviken är man då, om man tar av sig tomteluvan och bara slänger iväg den?
Jag tycker det är festligt.
* * *
Keenan håller en spontan presskonferens ute i spelargången, men säger tyvärr inget man behöver skriva hem om.
Det mest anmärkningsvärda att han är ännu mer lik Aftonbladets legendariske Leif-Åke Josefsson än ifjol.
* * *
Har ni några förslag på svenska spelare som borde få polkagrisar av mig?
* * *
Scott Gomez blir nästan lika utbuad som när han besöker Prudential Center…då vet man att det inte varit någon bra kväll.
* * *
Det verkar inte som att Phaneuf blivit alltför knäckt över nidramsorna från läktarhåll.
Han trampar efteråt omkring i sitt svettiga underställ ute i den trånga korridoren utanför omklädningsrummet och visslar och signerar klubbor och ser  tuff ut.
Det är nästan så man förstår Elisha...
* * *
Eftersom han i en reklampaus berättar på jumbotronen att han laddar med Stones inför matcherna tycker jag ju personligen att ”Gomer” är ursäktad.
* * *
I Rangers-rummet är det nästan lika tyst som på södra läktaren på Domnarvsvallen när Brage spelar fotboll.
Men reportrarna radar snabbt upp sig runt Macke, för de har lärt sig:
Han stannar alltid kvar och förklarar sig, vad som än hänt.
* * *
Det är väldigt trist att inte se Nilson och Huselius inne i den uppsluppna Calgary-kabyssen.
För att inte tala om Anders Eriksson.
Av honom fick man ju till och med snus om det skulle vara så.
Men han råkar ju vara utrustad med det starkaste psyket av alla och kämpar tydligen glatt på i AHL.
Så chansen kan ju finnas att vi får höra det klingande Bollnäs-målet chez Flames igen.
* * *
Hinner inte in på Renneys presskonferens, men ser på tv-monitorerna att han ser lite pressad ut.
Hoppas Brooksie och de andra ansätter honom om det ständiga pusslandet med kedjorna.
Det är ju befängt att han efter 30 matcher fortfarande inte satt ihop mer än en checking-line.
* * *
Iginla bara ler och ler. Jag tror inte det finns en lyckligare spelare i hela NHL.
Good for him.
* * *
Det värsta med det här är att Simon jobbar i dörren i morgon och kommer att hålla långa föredrag om Renney och Sather och Drury och Betts och fan och hans mormor varje gång jag råkar gå förbi.
Hundra miljoner på att jag får höra uttrycket ”they can’t score for shit” vid minst tre tillfällen.
* * *
Nu går ridån ner för i natt. Tack för att ni var med, vi ses och hörs i veckan.

Ha, nu kom det.
När speakern meddelade att han hade en assist på Iginlas 0-1-mål mindes Garden-publiken plötsligt att Phaneuf är på isen och började skandera:
– Sloppy seconds! Sloppy seconds! Sloppy seconds!
Etter värre blev det när han drog på sig utvisningen här på slutet.
Bettman får komma hit och stänga av allihop.
* * *
Ja, Calgary har alltså inte mer än nio skott på mål sammanlagt – och två i den här perioden!  – men leder lik förbannat.
Så går det när Rangers backar – med den kriminellt nonchalante Kalinin i spetsen – tycker att Iginla ska få stå ensam som den fulaste killen under damernas framför kassen.
* * *
Ledsen Kmannen, men jag tömde nog lagret av egna Keenan-storys förra säsongen och de jag sitter med på pressläktaren – Eken och Varpu – har inga att komma med.
* * *
Nu har bananflugan dragit.
Han blev väl uttråkad.
* * *
Det enda jag sett av Keenan ikväll är en ljudlös intervju på monitorn här intill.
I den såg det ut som att han skrockade gott.
Jumbotronfolket får zooma in stollen så Garden kommer ihåg honom också.
* * *
Spike Lee har blivit kvar efter basketen och sitter nu nere vid rinken och ser lätt förvirrad ut.
* * *
Man kan ju inte låt bli att värmas i bröstkorgen när Rosie gör en sån formidabel brytning – och blir föremål för dånande jubel.
* * *
Nej, Per, här hörs ingen rasism från läktarhåll. Där går verkligen anständighetens gräns.
* * *
Ser ut som Fast Freddy har svårartat ont ett tag, men han spelar vidare. Quadzilla viker aldrig ner sig.
* * *
1-7 i Chicago…vad händer med Gretzkys pojkar?
* * *
Nu hoppas vi på en mindre sloppy third.
Återkommer med slutrapport när jag kan.

Ser en liten bananfluga surra över flinten på en gråhårig gubbe som sitter på raden framför pressläktaren.
Det är det mest spännande jag har att rapportera från den här snabba, mållösa och i princip helt meningslösa perioden.
* * *
Renney har förstås kastat om i kedjorna igen.
Det är ju fan.
Varför kan Macke, Gomez och Zherdev inte få en ordentlig chans att spela ihop sig nån gång?
* * *
Undrar om bananflugan förstår att han lyckats irra sig in i The world most famooooous arena.
* * *
Harry Potter blir lite nervös när han vid ett tillfälle får pucken i offensiv zon, men annars har han inte varit sämre än gammel-Redden brukar vara.
* * *
Det är riktigt, präktigt söndagskvällssegt på läktarna också.
Några stycken uppe i det vanliga hörnet får efter femton minuter igång en tam ”Let’s go, Rangers”, men i övrigt sitter The Garden faithful och sover.
Man kan ju bara att hoppas att det inte är för många som gör sitt första besök i hallen. De kommer i så fall aldrig tillbaka.
* * *
I en så kallad rapid fire-sekvens på jumbotronen får valda spelare först välja mellan Rocky och Rambo och Henke gör förstås rätt svar:
Rocky.
Sen står det mellan De Niro och Pacino och Näslund väljer De Niro, men det är Drottningen som har rätt svar i den duellen:
Båda.
* * *
Phaneuf har kommit billigt undan, men han blir påtagligt irriterad över något blåtiran Voros åker förbi och säger.
Man kan ju bara gissa vad…
* * *
Inte ens Gris-Olle har lyckats få ur sig nåt mer än ”ah, fuck” på hela perioden.
Då vet man att det är sagg-kväll.
* * *
Nu är bananflugan och tittar nyfiket på en kladdig kaka Eken burit med sig upp från pressrummet med mitt kaffe.
* * *
Låt oss vara hoppfulla:
Det här kan bara bli bättre.
Och så kan jag rapportera om det i nästa paus.
Hörs då.

Ha lite fördragsamhet om spelarna står på arslet i kväll.
Isen kommer vara så usel att det förmodligen varit lättare att spela på trottoaren ute på åttonde avenyn.
Det har nämligen varit basket på Garden tidigare idag.
Jovisst, det är bara fem timmar sen David Lee satte den sista trepoängare på Pistons och ja, det är ju förstås imponerande att de lyckas förvandla hela arenan på så kort tid.
Men isen blir inte mycket bättre än den jag hade i drinkarna på Elaine’s i fredags kväll.
Så, ja, ni kan ju tänka på det om fler än vanligt börjar uppträda som Rosie.
* * *
Nytt väst-besök ikväll alltså.
Av Flames.
Dem har vi inte heller sett i den här hallen sedan säsongen efter lockouten, så det blir ju rolig omväxling.
Särskilt glad är jag över att få se deras vita bortaställ. De hör enligt min försynta mening till ligans snyggaste.
* * *
Med anledning av Wade Reddens skada har Rangers kallat upp en back-rookie från Hartford till den här fajten.
Han heter Corey Potter och tänk ändå, om hans föräldrar varit förtjusta i namnet Harry när han var på väg till världen…
* * *
Hoppas Dion Phaneuf förstår att det  finns Rangers-fans som fortfarande älskar Avery – och att Rangers-fans i allmänhet är så ohövliga att Broadway Sean själv framstår som Lasse Berghagen i i jämförelse.
Så han inte tar alla ”sloppy seconds”-kommentarer som kommer hagla över honom ikväll personligt, menar jag.
* * *
”On defense, number 38– Harry Potter”.
Håll med om att det hade låtit rätt festligt.
* * *
En annan flamma som lär få sin fiskar varma är tok-Keenan.
Han blev hjälte när han tog Rangers till titeln 1994, men förvandlades sedan till public enemy number 1 när han året därpå vände klubben ryggen.
Jag minns fortfarande ingressen från en Post-artikel när den lika folkkäre Knicks-coachen Pat Reilly  runt 95-96 var på väg till Miami (och jag råkade vara här på besök).
Den löd:
”You don’t turn your back on New York sport-fans.
Just ask Mike Keenan.”
Man önskar ju bara att Husse, Marcus Nilson och Ante Eriksson fick vara här och höra plågoanden förnedras.
* * *
Voros är återigen med i hissen upp från pressentrén, med blåtira och allt. Han pratar om biljetter till nån framtida matcher med en polare och tycks bli förvånad när samtalet bryts i hissen.
* * *
Eken tycker kycklingen i pressloungen ser påfallande seg ut, men lassar naturligtvis ändå upp ett berg på tallriken.
Han påminner därvid om den där Woody Allen-historien om två äldre damer som sitter på restaurang och är missnöjda.
– Usch, säger den ena, vilken otäck mat de serverar här.
– Ja, replikerar den andra, och såna små portioner man får….
* * *
Det blåser halv orkan på Manhattan idag.
Sådana förhållande kan som bekant ha olika effekter på flammor.
Antigen släcks de – eller så tar de sig…
* * *
Jag får ge FivePoints rätt – Devils ser väldigt bra ut just nu. Det jag hann se av matchen upp i Montreal var i imponerande.
* * *
När det varit basket samma dag blir det rörigt här i pressrummet också.
När jag kommer sitter sprida basket-beats kvar på de stora tidningarnas platser och försöker få till slutklämmen på sina aktstycken – och hockeykollegorna från samma blad får snällt stå och vänta.
Det är de så lagom nöjda med, kan jag meddela.
Själv tycker jag det är lite småcoolt att hitta pressklipp från Knicks i det lilla hörn där jag huserar. Såna har jag aldrig sett förut.
* * *
Bobby Holik, i News, om att comeback-sugne Claude Lemieux  jämförs med Sean Avery:
– Sean Avery och Claude Lemieux ska inte nämnas i samma mening. Förresten, Sean Avery ska överhuvudtaget inte nämnas…
* * *
Det är mycket i lokal media om att Henke blottade sin frustration över att medspelarna uppträdde som tvålkoppar uppe i Montreal senast.
Bland annat berättas att han skällde ut Scott Gomez för att han missade markeringen ett av målen.
– Jag var redan medveten om det, konstaterar stjärnforwarden torrt.
Lundqvist försäkrar dock Post han och ”Gomer” nu är vänner igen.
* * *
Det är över en timme till nedsläpp när jag tar min kaffekopp och går en traditionell runda runt Garden, men det sitter redan kanadensare i illröda Flames-tröjor och hojtar på läktarsektionerna.
Hockeyfansen från north of the border upphör aldrig att imponera.
* * *
Stort att E.J.N. plötsligt dök upp bland kommentatorerna igen – och var så mild i sin framtoning.
Välkommen tillbaka.
* * *
Brooks har källor som säger att Sundin inte tänker spela gratis om han bestämmer sig för att fortsätta.
– Han kommer inte att gå med på 2.5 miljoner eller nåt sånt, heter det i den alltid läsvärda Slap Shot-krönikan.
Nej, varför skulle han?
* * *
MG, Jigsaw har inte hunnit få någonting ännu. Jag har inte haft att tid att gå till posten, men vänta bara. Det blir en fin julklapp för 12 000-mannen.
* * *
Apropå Avery mailar den store Marco Polo-Persson följande, underbara historia:
”När jag i somras jobbade med ett knäck om superscouten Håkan Andersson till elitseriebilagan, ringde jag Detroit-draftade backen John Wikström.
Numera lirar han i rumänska (!) Sport Club, men en gång i tiden spelade han AHL-hockey med Cincinnati Mighty Ducks. Där var Wikström inte bara lagkamrat med en viss Sean Avery, de två delade dessutom rum på bortaresorna.
Wikström hade följande story att berätta:
– Både jag och Avery var med på en trainingcamp med Detroit. Det här var när alla stjärnor hade kommit och man hade ju en viss respekt för alla stora namn. Men Avery brydde sig inte, trots att han var ny och ung. Han var lika kaxig ändå. Jag minns att han klev in i duschen, och ställde sig bredvid Brendan Shanahan. Avery började garva, pekade mot Shanahans skrev och sa:
– Hey, Shanny! You got to shave that bush!”
Ha ha, den är ju alldeles fantastisk.
* * *
Gamle  Sal är pressläktarvakt även när Knicks spelar och har således haft en lång dag idag.
– Men det är nåt att se när de bygger om. Hundra man förvandlar en basketplan till en hockeyrink på nån timme, berättar han.
* * *
Den enda uppvärmningsobservationer jag har att komma med är att Flames Craig Conroy ser otäckt taggad ut.
* * *
Om Elisha Cuthbert är här ikväll, vilket både jag och Eken bestämt att hon är, lär vi inte få veta något om saken.
Det vore ett ganska stort misstag att zooma in henne i jumbotronen…
* * *
Tips?
Jag tror Rangers för en gångs skull (…) vinner på straffar, medan Eken har fått tuppjuck och säger 4-0 till hemmalaget.
Nästa rapport kommer, kan ni tänka er, i första paus.

Elva matcher står på fina NHL-menyn ikväll, varav några riktigt tunga.
Red Wings-Blackhawks är en, Canadiens-Devils en annan och Leafs-Capitals ytterligare en.
Jag kommer inte att ha tid att blogga särskilt mycket, men är det så att hdw och Jigsaw och FivePoints och MN Johan  alla andra vill ha nånstans att skriva av sig så lovar jag uppdatera kommentatorsspåret kontinuerligt.
* * *
Ottawa och Pittsburgh har redan spelat klart och den fajten gick ju Ottawa  och vann med 3-2.
Oväntat. Men det verkar som att pizza-kedjan, med hat trick-Spezza som särskilt kryddstark ingrediens, var väldigt välgräddad idag.
* * *
Idag skriver Larry Brooks att Lundqvist so far ser ut som en kandidat inte bara för Vezina, utan rent av för Hart Trophy.
Skyll nu inte på mig, det är Brooks som säger så. Fast jag kan ju hålla med om att han nånstans har en poäng. Det är få som varit mer värdefulla för sitt lag än Henke. Om han inte räddat Blåskjortorna kväll efter kväll efter kväll hade de inte varit i närheten av den konferenstopp där de nu dansar.
* * *
Det verkar som att Homer gör comeback ikväll.
Det är ytterligare ett skäl till att det nog blir matchen jag försöker koncentrera mig på.
Fast det är som bekant en fåfäng ambition. Det kommer att bli samma korkade zappande som vanligt här i korresoffan.

Anger-management?
Det är väl inte arg han varit, Broadway Sean?
Han lider ju alldeles uppenbart av något slags bokstavskombinationsbesvär.
Men nu tvingar Bettman alltså iväg honom på kurser för att få bukt med temperamentet.
Där skulle man vara fluga på väggen.
Sex matchers avstängning blir det också, men det stannar knappast vid det.
Signalerna från Dallas är tydliga: Stars vill inte ha tillbaka Avery och kommer först att  stänga av honom ytterligare några matcher, sedan sätta honom på waivers och – när ingen tar honom – köpa ut hans feta kontrakt.
Nötter.
Jag menar, vem var det Brett Hull trodde att han skulle få till Texas när han erbjöd det dollarstinna kontraktet i somras?
Vore jag Stars-ägare skulle jag stänga av Hull också.
* * *
Idag står det, helt otippat, om Jan Mertzig i Larry Brooks rätt svidande referat från magplasket i Montreal.
Tyvärr är det väl inte precis beröm ”Brooksie” kommer med.
Han tycker att man gårdagens Rangers väckte associationer till de mörka åren – ”when people like Dave Karpa, Igor Ulanov, Scott Fraser, Kevin Hatcher and Jan Mertzig patrolled the ice”.
Hm.
* * *
Ja, Fivepoints, om du ringer din favoritklubb och ber dem göra sina spelare – för att inte tala om assisterande coacher… – mer tillgängliga så åker jag gladeligen över Hudson och träffar Johnny O lite oftare.
* * *
Ni är väl inne och röstar på svenskarna i All Star-omröstningen?
Sker här.
Själv försöker jag få in Gonäs-Jonas Frögren i östlagets förstafemma. Vadå, man måste ju kämpa…
* * *
Är det sant, som en av bloggens kommentatorer hävdade,  att TV4 översatte ”sloppy seconds” till ”begagnade luder”?
Det var väl lite…grovt, no?
* * *
Som ni förhoppningsvis såg talade jag med Sudden i telefon igår.
Mitt intryck:
Han är verkligen osäker på om han alls vill spela.
Det fanns inte minsta antydan till jo-men-nu-börjar-suget-komma-tillbaka-vibbar i hans röst.
Så mig förvånar det inte om vi nån gång efter Lucia får beskedet att den här säsongen är inställd vad Mats Sundin anbelangar.
* * *
Coolt att se en lätt grånande Igor Larionov i The Joe igår.
Där kan man snacka hjälte.
* * *
Ikväll gör Alex Steen mål. Jo, det bara känns så.
* * *
Den här lilla slutklämmen försvann ur Sundin-artikeln idag, förresten:
Vi är många som vill se dig i New York.
– He he, ja, vad tror du om Rangers i år?
De blir bra om du kommer hit.
– Ha ha…ja, som sagt. Vi får se vad det blir.
* * *
Skånes Bobby Orr hade en assist igår igen.
The Lilja show fortsätter.
* * *
Calgary, tredje part i Avery-affären, råkar som av händelse besöka Garden nu på söndag.
Känner jag Rangers-fansen rätt kommer Phanuef och andra att få höra en del om sloppy seconds från läktarhåll då…