Det är Garden-matcherna mellan Rangers och Penguins man ska se.
Det här var säsongens roligaste kväll i denna arena, näst efter den när samma lag möttes i oktober.
Och manuset var ju dessutom detsamma.
Rangers hämtade in 0-2-underläge, vann sen på straffar – och alla svenskarna blev hjältar.
En får tacka för underhållningen.
* * *
Sent under kvällen kommer plötsligt en oväntad ursäkt från Broadway Sean.
Det är för sent för att jag ska orka översätta hela harangen så här ni på den engelska:
”I would like to sincerely apologize for my off-color remarks to the press yesterday from Calgary. I should not have made those comments and I recognize that they were inappropriate. It was a bad attempt to build excitement for the game, but I am now acutely aware of how hurtful my actions were. I caused unnecessary embarrassment to my peers as well as people I have been close with in the past. I apologize for offending the great fans of the NHL, the commissioner, my teammates, my coaching staff and the Dallas Stars management and ownership. As many of you know, I like to mix it up on and off the ice from time to time, but understand that this time I took it too far.”
Så har man inte sett och hört den mannen krypa tidigare, precis.
Uppriktigt?
Ja, jag tycker det låter så – men om det inte vore för att han ska sitta ner med Bettman i New York nu på torsdagsmorgonen kanske han inte låtit fullt så ångerfull…
* * *
Det är stressigt i Rangers-kabinen efter en seger som man kan se på blickarna att gossarna är väldigt, väldigt lyckliga över.
Laget flyger direkt till Montreal för back-to-back-matchen mot Habs på torsdag kväll och materialarna jobbar hårdare under fem minuter än vad Redden gjorde på hela matchen.
* * *
Gris-Olle hamnar under slutperioden i klassbråk.
En ung kostymfjant på raden nedanför pressläktaren envisas med att stå upp i onödan hela tiden och Gris-Olle brölar åt honom att för fan sätta sig ner.
Då vänder sig kostymfjanten om och flinar:
– Hey, nästa gång kanske du har råd att sitta här med oss. Men alla pengarna går första till turnpike-avgifterna ute i Jersey..
Som om det vore nåt att sitta på 300-sektionerna.
Tyvärr tystnar Gris-Olle tvärt. Jag tycker han har all rätt att kasta sig ner över pressbänken och göra en Colton.
* * *
Dagens scoop i bloggen:
Lagkamraterna kallar inte matchhjälten Sjöström för Fast Freddy.
De kallar honom – Quadzilla!
Jovisst. Quadzilla.
Och det beror enligt uppgift på att göteborgaren har så biffiga lårmuskler.
* * *
Jag är stressad jag med. Eken menar att vi ska gå ut ikväll och sitter nu och trummar med fingrarna i pressrumsbordet medan jag försöker få ihop det här.
* * *
Rosie fick sin redemption ikväll. Han var verkligen bra – och förärades stort jubel från läktarhåll.
Så är det, man får alltid en andra chans i New York.
* * *
Bussen till flygplatsen ska gå tjugo över tio, men två minuter i står de svenska hjältarna fortfarande i underställ i omklädningsrummet och svarar på frågor (mest beroende på Nyström, förstås, han är ju så långrandig…).
Jag blir väldigt nervös, men som Eken konstaterar:
– Tror du dom åker till Montreal utan Henke och Näslund?
Freddy nämner han däremot inte, men jag har en bestämd känsla av att de inte vill lämna heller honom på Manhattan..
* * *
Quadzilla...det är ju ändå för festligt!
* * *
Joakim Lindström till Phoenix, alltså. Hoppas han får en ärlig chans av Gretzky och Tuffe Uffe.
* * *
Tryckaren Marc satte in på Sid The Kid i tredje var ännu maffigare än Coltons – och kommer troligen att diskuteras runt familjen Staals julbord om några veckor…
* * *
Så vad gör svenska Rangers-spelare under en nattflygning till Montreal efter match?
Fast Freddy Quadzilla Shoestring:
– Jag läser. Det gör jag jämnt när jag flyger. Är inne på en andra bok om Djingis Khan just nu.
Kung Henrik Hank Lundqvist:
– Jag sitter och tar det lugnt. Jag vill inte sova utan vara ordentligt trött när vi kommer fram till hotellet. Spela kort? Nä, vi har ett kortgäng, men det håller jag mig långt borta ifrån.
Markus Macke Nazzy Näslund:
– Jag kan inte sova på en flight efter match. Jag får ta en sömntablett när vi kommer fram istället. Tills dess läser jag nån bok.
Vad de säger i övrigt kan ni läsa i ett referat här intill inom kort.
* * *
Nu suckar Eken djupt, så det är dags att slå igen butiken för ikväll.
Tack alla – och särskilt 12 000-mannen Jigsaw.

Då börjar vi med en liten fanfar.
För – Jigsaw!
Han la in den 12 000:e kommentaren i den här bloggen.
Fast inte riktigt när han själv trodde, utan på den före – om att Rangers reducerat.
Bra räknat ändå.
Nu är det bara ett mejla mig.
* * *
Bra match, i alla fall under andra halvan av perioden.
Rangers har kammat till sig bra och spelar till och med hyggligt i powerplay.
Men – man ska skjuta också.
* * *
Ha, vadå Per? Har jag sagt att du är bitter och liten?
Det måste ha varit i stridens hetta, jag ber så väldans mycket om ursäkt.
* * *
Vad fin han var, domarn, när han stoppade Rangers friläge precis innan Penguins 2-0-mål.
* * *
Nej, Freja. Ovetjkin får vara i fred rätt mycket. Crosby-konflikten bygger på att fansen här tycker att han filmat, snackat och varit gnällig på Garden några gånger.
* * *
Colton Orr river ner kvällens jubel när han proppar Sid på slutet…
* * *
Fan tro’t om inte gris-Olle sitter här bakom och brölar som en brunstig elefant igen – framförallt när Rangers inte skjuter i powerplay.
Men han har på nåt vis kommit närmare  mina öron och gör perioden till en rätt brutal plåga.
* * *
I en reklampaus avslöjar Fast Freddy Shoestring på jumbotronen att han favoritfilm är ”Braveheart”.
Meddelas endast på detta sätta.
* * *
Nu vill Eken inte hämta mer kaffe.
– Jag ska ju inte ha nåt själv, säger han och rycker på axlarna.
Så fin är han inte ändå.
* * *
Colton tycks överhuvudtaget ha mycket att säga Crosby ikväll. På Renneys order, antar jag. Så salt brukar inte han vara i sin coachning.
* * *
Men jag har ju Varpu, så ni kan vara alldeles lugna.
* * *
Återigen, grattis Jigsaw.
Nu inväntar vi en tredje period som blir dynamit – och jag lovar lämna slutrapport så fort jag bara kan.

Sid The Kid versus Garden-publiken…den duellen håller på att bli en NHL-institution.
Redan när hon med den gälla rösten sjunger nationalsången och lämnar en dramatisk konstpaus passar några jönsar precis ovanför oss på att vråla ett ”Crosby, you suck” så det fladdrar i anteckningsblocken på pressbänken.
Sedan buas det varje gång stjärnan har pucken – och när det blir livat efter den lilla sammandrabbningen står hela Garden upp och skanderar elaka Sid-ramsor med saliven sprutande ur mungiporna.
Han är inte precis poppis, gossen.
Han får trösta sig med att det beror på att han är för bra.
Om han höll normal klass skulle ingen bry sig, så är det ju.
* * *
Den här gången är det Kalinin som ”gör” en Rosie – och med ens står det 0-1.
Rangers-ledningen ständiga vals om att deras backar är underskattade ekar allt falskare.
* * *
Dala56 får som han vill – direkt.
Om fajten mellan Orr och Goddard   var episk vet jag inte, men det small duktigt och jo, visst vann Orr.
* * *
Att Rangers klantade till det med sex man på isen just som de fått ett fyra minuter långt överläge var förstås taktik.
Ett lag som alltid släpper in mål när de är i numerärt överläge törs inte ha så långa powerplay…
* * *
En snubbe strax nedanför oss har, kvällen till ära, satt på sig Avery-tröja.
Som sagt, var Rangers-fansen står i den där konflikten behöver man inte undra över.
* * *
Sweet, sweet Eken – det känns så klassiskt när han, trots alla angrepp här, kommer med kaffe.
Fin pojk, ändå.
* * *
Varpu avslöjar plötsligt att Sid The Kid i morse lovade henne att han skulle ”kick ass” ikväll.
Det bådar inte gott för Rangers-backarna i fortsättningen.
* * *
Vi får tacka Thomas P för fina referat från Ottawa-matchen. Fortsätt gärna så.
* * *
Frågan är nu bara varför Varpu fick en kaka, men inte jag…
* * *
Therrien var lite gallsprängd där efter tumultet.
Han som brukar vara så cool.
Men det är bra.
När coacherna blir förbannade, då brukar det kunna bli åka av på riktigt.
Jag har stora förhoppningar på fortsättningen.
Och återkommer i nästa paus.

Avery, Avery, Avery…
Det är ett halvår sedan Broadway Sean senast spelade en match för Rangers, men idag är han likafullt talk of the town.
Och, i ännu högre grad,  talk of the pressrum
Konsensus verkar vara:
Phaneuf borde ha fått utmäta lämpligt straff uppe i Calgary.
Fast Brooks har sin egen linje och svingar vilt mot NHL.
Läs hans förträffliga spalt här (och notera Henke-annonserna för det där vitaminvattnet…).
Själv tror jag allt skulle bli bättre om fler hockeyspelare målade naglarna.
* * *
Pingvinerna marscherar på Manhattan igen.
Det är alltid kul.
Få lag har färgstarkare profiler, få spelar mer sevärd hockey.
Fast från senaste mötet minns vi ju bäst Rangers osannolika upphämtning i sista perioden och därpå dånande strafftriumf.
Det är en av de mest magiska kvällar
Lika roligt ska nog Rangers-fansen inte hoppas att det kan bli i kväll.
Penguins har fått ordning på grejorna sedan dess, var brutalt starka i november och vill säkerligen ha revansch för senaste Garden-nesan.
Håll i hatten, New York.
* * *
Nu är det inte mycket mer än 50 kommentarer kvar till 12 000-gränsen.
Dit når vi i natt, va?
Och den som blir exakt 12 000:e kommentatorn kommer alltså få något fint av mig.
* * *
Hur de vanliga Rangers-fansen ser på senaste Avery-affären får jag veta av dörrvakten Simon när jag lämnar East side för att gå hit.
De står, milt uttryckt, på Broadway Seans sida.
Tyvärr kan jag inte återge en enda synpunkt han framför.
Då lär JAG bli avstängd…
* * *
I sina försök att hitta en solid, slagkraftig förstakedja börjar coach Renney påminna om en blackjack-dealer i Vegas.
Finns det några kombinationer han inte provat ännu?
Ikväll paras Näslund och Zherdev ihop med Gomez.
Det låter som en kejda som borde ha varit en konstant redan från början – och fått chansen att spela ihop sig i mer än två matcher.
* * *
Nu ska jag vi inte vara snobbgnälliga i lilla bloggen, men den här tiden på året krävs det rena Obama-temperamentet för att ta sig hit utan att slå en tomte eller två på käften.
Det är sån härva av turister och shoppare och frälsninssoldater och klockspel och just tomtejävlar i kvarteren runt Macy’s att Drottninggatan i Stockholm söndagen före julafton framstår som en öde katedral i jämförelse.
* * *
Det allra svettigaste sanningen Rangers måste se i vitögat ikväll:
The two-headed monster – Crosby och Malkin – visat sina allra vassaste huggtänder på slutet.
* * *
”You fucking jerk”.
Nånting i den stilen bör det ha stått i det enda sms Eken är övertygad om att Elisha skickade till Avery igår.
* * *
Senast han var här drabbades backen Brooks Oprik, enligt Pittsburgh Post-Gazette, av ”gående lunginflammation”.
Vad fan är det?
* * *
Jovisst, Eken har gjort comeback.
Och hur tror ni han börjar?
Med att sala en 20-dollarssedel av Biffen så han kan iscensätta sina sedvanliga frosserier vid kantinen…
* * *
Rangers PR-människor ser ovanligt nöjda ut idag.
De är såååå glada över att det inte är de som behöver hålla på och trassla med Avery längre.
* * *
Men Eken kan i alla fall glädja sig åt att jag tycker han bär en anständig rock idag.
* * *
Jahaja, smygare Nyström återvänder till New York idag.
Det hade jag inte räknat med.
Men jag ”satte” ju Florida-matchen i DC, så helt usel på konkurrenttidningens resplaner är jag inte.
* * *
Inte kan Rangers glädjas åt att Marc-Andre Fleury är skadad heller. Ersättar-pingvinen Dany Sabourin har varit alldeles enastående.
* * *
När man kommer så tidigt till matcherna som jag envisas med att göra – det är en neuros, jag vet – får man höra den som ska sjunga nationalsången repa.
Ikväll blir det en kvinna med  påfallande gäll röst, kan jag meddela.
* * *
Petr Prucha har varit bänkad tio matcher i rad, men gör comeback idag.
Då får han se till att visa framfossingarna. Annars kan Rangers skeppa iväg honom och Rosie så det blir plats åt Sudden på Broadway.
* * *
Har fått förklaringen till att ingen Ranger nånsin värmer upp utan hjälm.
Messier skadade sig en gång när han gjorde det och då utfärdade lagläkaren ett strängt, alltjämt rådande   förbud.
Tönt.
* * *
Carolina ska ju inte tro att de blir ett roligare lag bara för att de byter tränare.
På lucia, när de kommer hit, vägrar jag gå.
* * *
Först sedan jag tvingats säga till honom får jag tillbaka växeln av Eken.
Han är procentare också…
* * *
Apropå Sundin pluggas han hårt av en bloggande Zippy idag.
Newsday-reportern formligen skriker att Rangers måste göra allt för att få hit svensken.
”Jag tar för givet att någon i ledningen ser att boka en fika med honom när Rangers flyger till Kalifornien nästa vecka”…
Pengar borde enligt Zippy inte vara några större problem och citerar Brian Burkes uttalande från förra veckan:
– Mats Sundin har redan två dollar mindre än Gud…
* * *
Nu har smygare Nyström dykt upp och tänka sig:
Han håller på och smyger med nånting.
* * *
Det är inte så många i Penguins som värmer utan hjälm heller, såvitt jag kan se bara jätten Hal Gill, Pascal Dupius, Eric Godard och showmannen Maxime Talbot.
Borde inte Bettman, som alltid orerar om att man måste marknadsföra sporten bättre, inför en lag som säger att Crosby aldrig får ha hjälm på sig innan nedsläpp?
* * *
Minns ni i slutspelet, då hade vi en ung, påfallande provokativ Penguins-supporter vid namn EJN med oss i kommentatorsspåret för jämnan.
Var kan han tänkas ha tagit vägen?
* * *
Varpu är den stor stjärnan idag.
Hon var, får vi nu vetam här på morgonen och fick en one on one – ja, intervju alltså… – med Sid The Kid.
– Han sa väldigt trevliga saker om Lundqvist, ler hon hemlighetsfullt.
* * *
Showtime.
Jag har en bestämd känsla av att Penguins vinner idag – helt enkelt för att de är bättre än Rangers.
Så:
1-4.

The Sean Avery show fortsätter.
Nu har NHL stängt av honom på obestämd tid – för kommentarer han fällt inför Dallas match i Calgary i natt.
Under morgonvärmningen i Saddledome i morse kallade han till sig perplexa lokalreportrar och gjorde följande, svårt ironiska uttalande:
– Jag är glad över att vara tillbaka i Calgary. Jag älskar Kanada.
  Sedan lade han till:
– Jag vill kommentera det som har blivit en grej i NHL, att spelare blir kära i mina sjaviga föredettingar. Jag förstår inte vad det handlar om. Okay, enjoy the game.
Ojvoj.
Det senare var en taskspark mot Calgarys Dion Phaneuf, som dejtar Averys ex Elisha Cuthbert – och mot Montreals Mike Komisarek, som också hade en kort ”stint” med samma Cuthbert.
Till och med lagkamraterna tycker tydligen att det var väl grovt.
– Sa han det, frågade exempelvis målvakten Marty Turco med tydlig avsmak när Calgary-reportrarna upplyste honom.
– Jaha, vi får väl hoppas att han inte viker ner sig utan står upp som en man.
Men det blir det alltså inget med.
NHL hann emellan och tänker inte tillåta Broadway Sean att spela förrän han träffat självaste kommissionären och förklarat sig.
Synd det.
Det hade varit väldigt intressant att se Phaneuf, som ju inte precis är någon morsgris, replikera på isen…
* * *
Lustigt nog hade Dallas coach, Dave Tippett, strax innan läxat upp de kanadensiska journalisterna för att de försöker skapa konflikter kring namnet Avery.
– Han säger egentligen aldrig nånting, men ni ska hela tiden blåsa upp allting, muttrade han.
Ja, just…
* * *
Man är förstås alltid ett praktarsel om man sågar sina ex-flickvänner offentligt och om man kallar just Elisha Cuthbert sloppy – ja, det var det engelska uttryck han använde – har man dessutom en skruv lös.
* * *
Fan alltså, ju mer jag tänker på det…vilken satans match det hade varit att se om tokfan fått spela.
Han var ju på Iginla i somras också; det var nåt om att han inte är tillräckligt ”exciting” som stjärna.
Tråkiga NHL-ledning!
* * *
Man börjar förstå varför det går som det går för Dallas.
Veteraner som Modano, Morrow och just Turco är nog så lagom nöjda med att Hull plockade Avery till Texas i somras.
* * *
Innan ni börjar författa arga kommentarer om att ”jaså, nu när han inte spelar i Rangers är han ingen idol längre” vill jag ha följande sagt:
Jag tror inte, och har aldrig trott, att Sean Avery är någon särskilt trevlig person. Men ingen kan förneka att han är en underhållande hockeyspelare att följa. Som sagt, matchen ikväll hade fått  ett helt annat värde om den lilla skiten spelat. Det tycker ju ni med.
* * *
Plötsligt kommer, apropå provokatörer,  följande bildhälsning i mailen.

Hm.

En stinker.
Rangers sämsta match för säsongen, i möjlig konkurrens med förra helgens rysare i Ottawa.
Så kan det gå och mer är det inte att orda om det.
Det gör vi inte heller.
Större delen av slutperioden sitter jag och Nyström istället och diskuterar böcker jag har i väskan efter Boston-resan.
Aravind Adigas ”The white tiger” verkar intressera den gode sörmlänningen.
Med all rätt. Det är en kanonbok.
* * *
Ja, Henke är fortfarande lika arg som professor Kalkyl efter första mötet med Laszlo Carreidas i ”Plan 714 till Sydney” när vi kommer in i det tysta omklädningsrummet.
Men det hindrar inte att han, faktiskt, kramar ur sig några visserligen korthuggna men likväl väldigt bra citat.
– Om man tror att jag ska sitta på bänken och vara nöjd och le när jag blivit utbytt känner man inte mig, lyder ett.
– Det spelar ingen roll (att jag inte fick någon hjälp av backarna). Jag vill ta puckarna och jag vill spela och jag vill vinna. Nu är jag grymt besviken, lyder ett annat.
Och när MSG-Fischler har nån utläggning om att hemmalaget alltid spelar dåligt i första matchen efter thanksgiving (Say what? Vad är det för clown-statistik?) svarar Lundqvist hårt:
– Jag är svensk och firar inte thanksgiving. Så jag har inte det att skylla på heller.
* * *
Nej, Samme, det är ingen Rangers-blogg.
Det är en blogg där jag i första hand skriver om de NHL-matcher jag går på. De utspelas av förklarliga skäl oftast på Garden, men inte alltid. Så sent som igår var jag till exempel i Boston och tittade på Red Wings och Bruins.
* * *
När fyllot bakom henne skriker ”Redden, go back to Ottawa” för 120:e gången ser det ut som att Varpu är på väg att göra en Voros.
* * *
Innan vi slussas in i korridorerna under läktaren tittar jag bort mot ändan av Rangers-bänken där andremålvakten sitter och jodå…den ser ut ungefär som Carreidas gjorde efter mötet med Kalkyl.
* * *
Smygare Nyström, som lyckades få iväg ett inlägg till sist – stora applåder! – är förstås mycket hemlighetsfull om var han tänker åka och rapportera under sin vecka i Nordamerika.
Men få se nu…det blir ju lätt Detroit-Anaheim i morgon. Sedan åker han till Washington och får se Florida på nytt på tisdag (grattis…) Förmodligen stannar han sedan till torsdagen för Islanders-matchen och sedan huggar han Canucks nånstans…
Ha, mig kan man inte finta hur som helst. Jag är ingen Redden…
* * *
Professor Kalkyl är, om någon undrar, en av mina största hjältar någonsin.
* * *
Under sms-kontakt med en svensk NHL-stjärna – vi kan kalla honom Daniel... – i några andra ärenden gör jag misstaget att berätta att jag just fått förlängt kontrakt som korre här borta.
Svaret lyder:
– Grattis. Fick du också 20 miljoner 🙂
Smack, bom – aj!
Å andra sidan, försöker jag lite lamt replikera,  var mitt kontrakt bara på ett år och då blir det ju inte fullt lika mycket…
* * *
Ville Peltonen var outstanding, tycker Florida-tränaren DeBoer enligt Varpu.
* * *
The Wall, det där har jag också tänkt på. Men vi ska nog inte påminna Lundqvist om den saken. Då blir den där Stig Salming-blicken ännu mörkare.
* * *
Att få en taxi utanför Penn station vid femtiden söndagen efter Thanksgiving i hällande regn, det är som att vinna på Lotto.
Och det får jag, för att jag råkar stå och svära i ett hörn där en snubbe precis ska hoppa av.
Så nu dansar Biffen lambada, trots den här pissmatchen.
Vi hörs inom kort.

Nån som vill byta jobb med mig och Nyström idag?
Det är vi som ska trampa in i Rangers omklädningsrum och försöka prata med den nu utbytte Henke efter nästa period.
Morsning korsning.
Såg ni blicken när han drämde sönder klubbhelvetet i båset?
Det skulle vara mer angenämt att gå fram till Robert Mugabe och be om en kommentar om hans syn på demokrati.
* * *
0-3.
Mot Florida.
Som sagt:
Jag hade kunnat promenera i Bostons hamn…
* * *
Nyström kanske ska ta och ställa några frågor om hur Henke ställer sig till VM-spel  i Schweiz i vår?
Det gick ju så bra förra gången, hi hi.
* * *
Noah cheinfeld får en ny chans, men är dessvärre lika seg på orgeltangenterna som Wade Redden är på skridskorna.
* * *
Jag vet att Lundqvist själv tycker att han ska ta även de puckar hans lagkamrater helt vänligt ger motståndarna, men fanimig – så urbota uruselt som Rangers backar spelar hade det inte hjälpt om Renney så gått ut och spikat för hela kassen med en plywood-skiva.
* * *
Nej, Sunny Jim. Du är inte felinformerad. Sather gav Rosie O’ Donnell ett drömkontrakt i somras.
Hoppas cigarren smakar bra, Glenn.
* * *
Jag tror Wade Redden missuppfattat det där med kid’s day.
Det betyder inte att man ska spela som en pojklagsspelare igen.
* * *
Stämningen?
Hånfull.
Rosie och Redden skulle avundas Mattias Thylander den i jämförelse milda behandling han fått av AIK-fansen genom åren…
* * *
Freja, man ska inte tala om nollor. Då jinxar man Henke.
* * *
Men nu ska vi vara positiva här.
Rangers har vänt underlägen förr – och Florida är ingen skräckinjagande motståndare.
Ja, jag hör själv hur falskt den optimismen skorrar, men man måste ju försöka.
Slutrapport följer nån gång under kvällen.

Tänka sig:
Det står 0-0 efter första.
Kunde man ju räkna ut med arslet, att det här skulle bli en riktig klang- och jubelföreställning.
Jag kunde ha promenerat i Bostons hamn istället…
* * *
Om det blir kort och halvdant här får ni skylla på Nyström.
Han sitter intill och försöker distrahera mig med befängda påstående om att Leksand inte kommer att gå upp i år heller.
* * *
Fast ska vi vara ärligare är det liiiiite bättre än siffrorna antyder.
Det har faktiskt gått lite fort emellanåt.
* * *
Själv lyckas Nyström överhuvudtaget inte komma ut på nätet, så nån battle är inte aktuell, tydligen.
Tänk att Otto inte kan förse medarbetarna med fungerande datorer.
* * *
Problemet är att Rangers inte precis är utrustad med Bostons effektivitet.
På de chanser Blåskjortorna haft idag hade gårdagens Bruins varit uppe i tvåsiffrigt.
* * *
Det är några i ena kurvan som försöker sig på en halvslapp ”Let’s go, Rangers”, men annars är det väldigt mycket söndag-klockan-ett-stämning här inne.
* * *
Fast Craig Anderson är vass i kassen också.
* * *
Om jag inte tar fel är Fast Freddy Shoestring bästa polare med Keith Ballard från Phoenix-tiden.
Riktigt varför det skulle vara intresse vet jag inte, men nu är det ändå skrivet.
* * *
Roligast under hela perioden är den unge showman som del av ”Kid’s days”  i en reklampaus gör zamboni-intervjuer åt Rangers och får Henke att stava sitt efternamn – dessbättre helt korrekt.
Josh, som han heter, är en ny Letterman.
* * *
Det verkar vara lita halvhängig stämning även i kommentatorsspåret.
Var håller ni hus?
* * *
Däremot gör 12-årige Noah Chenfeld ingen riktig succé som vikarie åt organisten uppe i taket.
Han håller på och lirar så länge att de nästan får dra ur sladden där uppe.
* * *
Säga vad man vill om Nyström, nu har han i alla fall gått och hämtat kaffe.
Det ska jag nu njuta av och så hörs vi igen i nästa paus.

Som Alle ryar i telefon från Hagalund i Borlänge:
Det här håller ju på att spåra ur.
Jag har semester och befinner mig i förtjusande Boston, men kliver ändå upp i svinottan för att hinna hem till New York och se en serielunksmatiné mellan Rangers och fullständigt meningslösa Florida Panthers.
Det är väl till människor som uppför sig så man brukar rikta uppmaningen ”Get a life!”.
Men jag tycker ju det är så kul…
* * *
Boston-tidningarna upprepar samma tema även efter Red Wings-matchen:
Bruins ÄR bra i år, på riktigt.
Lite fånigt, skulle jag säga – om det inte var för att jag själv drev samma linje i referatet jag lämnade från TD Banknorth…
* * *
Det är en som är misstänkt lik Scott Gomez på tåget ner till ”stan”.
Han kanske passat på att åka upp och se lite underhållande hockey han också. Det får han ju inte så mycket av till vardags.
* * *
På slutet har Rangers börjat uppföra sig anständigt i början av matcherna.
Men då har ett annat problem manifesterat sig istället:
De släpper ledningar i slutet istället.
Som min 104-åriga mormor brukade säga:
Hur man vänder sig har man arselet bak.
* * *
Det bästa med att komma direkt med tåget från Boston är att man kliver av på Penn Station och således kan knalla rakt in på Garden.
Det sämsta är att man har väskor med sig och klampar in i pressrummet som en packåsna.
Hatar det.
På idrottsevenemang kommer man med lätt packning eller inte alls.
* * *
Jo, min mormor – som gick ur tiden 2005 – blev verkligen 104 år. Trots att hon inte motionerade en dag i sitt liv och inte åt mat om någon av ingredienserna smör,grädde, socker och salt saknades.
Det är de generna jag hoppas på…
* * *
Men titta här nu då –  självaste Nyström, ni vet han från den andra tidningen, är här.
Med legendariske  Engström vid sin sida.
Då ska vi se om det inte kan bli lite klassisk Slakthusområdet vs. Marieberg-battle.
* * *
Florida är verkligen ett riktigt färglöst och intetsägande lag.
Den enda organisation som kan tävla i klassen nej-de-vetifan-om-jag-verkligen-orkar-gå-och-se-klassen är Carolina.
Som Eken, som klokt nog stannat hemma för att slötitta på fajten på tv med en stor kanna kaffe vid , skriver i ett sms:
”Carolina skulle kunna spela här i min lägenhet och jag skulle inte titta”…
* * *
Det är en smygare, Nyström. Han kom hit igår, men i sitt senaste blogginlägg låtsas han som att han fortfarande satt i Karlstad med Löfbergs-kaffe och mazarin.
* * *
Meddelar Lilja att jag nu lyckats skriva in hans nummer i adressboken.
Han svarar:
– Fan vad du är världsvan!
He he.
* * *
Men man får väl försökaintala sig att det är lite coolt att få se Ville Peltonen.
Det var ju ändå han som var ute med Ed Belfour och ställde till skandal den där Miami Beach-natten.
* * *
Jag delar Alfies åsikt:
Det är för tidigt att börja 13.00.
Jo, det är kul att det kan komma barn och så, men…det kan det väl om dom börjar 15.00 också?
* * *
Mitt självförtroende är lite stukat efter fiaskot igår, men jag tror bestämt att Näslund ser lite het ut på värmningen idag…
* * *
Ni får ursäkta ett lite kortare ”intro” än vanligt idag, men jag har ju knappt hunnit hit förrän det är dags för nedsläpp.
Visar mig här igen i första paus, ok?

Trötta?
Nej, ingen i Detroit skyller på back-to-back-faktorn.
– Jag tycker tvärtom vi hade rätt bra fart på benen, säger Lidas när han, i den snofsigaste kostym, kommer ut i korridoren med två signerade klubbor som nån ska ha.
Så varför blev det som det blev då?
– De var effektiva och gjorde mål . Samtidigt begick vi för många misstag i egen zon.
Så nu vet ni det.
* * *
De har rätt bra lag i baseboll, amerikansk fotboll och basket att hålla på i den här stan, så man får ju förstå om sportfansen i Boston  har svårt att slita av sig skjortorna i upphetsning över att det plötsligt går lite bra för ett hockeylag som varit på dekis i nära ett decennium.
Men under slutet är det verkligen kokande, öronbedövande lördagskvällstryck inne i The Garden.
De börjar kanske ändå ana nu…med 4-1 på Detroit är det väl verkligen bekräftat  att Bruins är en contender.
* * *
Herr Hahn, mannen som vanligtvis sköter media-hustlandet åt Red Wings, har av någon anledning blivit kvar hemma i Michigan, så det råder svår förvirring när journalisthopen efteråt väntar på intervjuer.
Ingen finns tillgänglig – och ingen har vi att skicka in i de inre environgerna efter önskade spelare heller.
Till slut går Varpu, som har åkt hit enkom för att prata med Filppula,  fram och beklagar sig för en liten farbror som står och hänger utanför omklädningsrummet.
Då blir det plötsligt snurr på saker och ting.
Det visar sig nämligen vara Illitch himself – laget ägare!
Varpu regerar. När det kniper ska man givetvis söka sig till högsta ort…
* * *
Lilja tycker det är skandalöst att jag tappat bort hans telefonnummer och följaktligen inte kunnat ringa honom för kommentar när han haft sin poängfest.
Och inte blir han särskilt lugnad när jag ånyo skriver upp numret i mitt block och lägger i dataväskan.
– Du kanske hört talas om att det finns en adressbok i mobilen? Där kan du skriva in det, dundrar han.
Hm.
* * *
Nej, Bruins har inte Jonathan Richman som segermusik heller.
Det är nån rap metal som dånar där inne fem minuter efter slutsignalen.
Tänk vad fint det hade varit med…tja, ”Roadrunner”.
* * *
Läppen står förstås som ett bogvisir på Pebben när han, av allt att döma snabbduschad, kommer jäktande genom korridoren för att hinna hälsa på några landsmän från Detroit.
Vi hälsar, men en dotter som sitter i matchtröja på armen tycker det är så lagom kul att det ska talas med nån trist journalistgubben
– C’mon, pappa, let’s go, hojtar hon på underbar svengelska.
* * *
Red Wings bodde vare sig på Four Seasons eller Ritz Carlton.
De bodde, upplyser Lidas om,  på Liberty – ett före detta fängelse.
Då borde de ju, kan tycka, ha kunnat spela lite mer fängslande…
* * *
Pebben har en före detta LHC-spelare med sig som vill träffa före detta lagkamraten The Mule.
Jag ber eventuella clubben-fans i läsekretsen om ursäkt, men jag känner inte igen honom och hinner aldrig fråga om nåt namn.
Ni kanske har några idéer?
* * *
Lilja hade också hoppats få fortsätta mata målskyttar med mördande passningar, men poängproduktionen tycks ha gått i stå.
– Det var kul så länge det varade, säger han och ser olycklig ut.
* * *
Mina Zäta-predictions hade ju så lagom mycket bäring.
En assist (på ett mål som till slut tillskrevs kalsong-Hudler, inte The Mule) är inte mycket att skryta med när man påstått att en spelare är het som Keith Richards inför en världspremiär.
För att nu spinna vidare på de usla Dylan-referenserna:
Something is happening here, but you don’t know what it is, do you, Mister Bjurman?
* * *
Det här är en tänkbar final i vår, är det inte?
Detroit-Boston?
Jodå.
San Jose och Montreal är andra tänkbara komponenter i en sådan ekvation, men just nu ser jag inga andra kandidater.
* * *
”Se nu bara till att knätackla Cam Neely på väg in i presshissen, så vi får lite schyssta rubriker”.
Mail-förslag från en viss Marco Polo-Persson – mannen som ägde den här hallen åt Bladet förra säsongen.
Jag gör mig givetvis beredd, stretchar lite,  men ser aldrig nån annan än den skadade Sturm och honom törs jag bara crosschecka lite i bröstkorgen.
* * *
Vi ses, tror Pebben, första nästa gång Bruins kommer ner till New York nästa gång.
Men det är inte att ge sig fan på.
Här är så rasande trevligt att gå på hockey att jag nog ska snika till mig ytterligare några resor.
* * *
Nu är det läggdags.
Ska med ett tidigt tåg i morrn – så jag hinner se matiné-matchen på det andra Garden.
Vi hörs därifrån.