Tre mål på tolv skott.
Ja, ett tag var det ju till och med tre mål på åtta skott.
Boston är milt uttryckt effektiva.
* * *
Vi hinner precis säga att ”den här powerplay-sekvensen är Red Wings sista chans, gör de inte mål nu är matchen är över”.
Och ögonblicket senare trycker The Mule in pucken.
Så…well, det blir fortfarande väldigt svårt, men chansen finns i alla fall.
* * *
13 december kanske man ska återvända hit.
Då, mot Atlanta, är det nämligen singelkväll på Garden.
* * *
Å andra sidan, precis innan Kobasew gör 3-0 säger vi att nästa mål blir avgörande för den här matchen…
* * *
Fast man kan ju fråga sig vad singelkväll på en hockeymatch innebär?
* * *
Zäta har i alla fall en assist nu.
Så kanske kan vi se the wheels on fire i tredje…usch, fy fan, den var så dålig att jag skäms.
* * *
Manny Fernandez har tydligen fått för sig att det är han som är Tim Thomas.
Hans känns helt omöjlig ett tag.
* * *
Nån här uppe säger att tjatet om att det är utmattande att spela back-to-back-matcher kan bli en självuppfyllande profetia.
Det är möjligt, vad vet jag? Jag har  inte spelat så många NHL-matcher.
* * *
Conklin drog förmodligen några grova finländska svordomar när han blev utbytt.
Enligt mina finländska källor fick han nämligen lära sig några såna av en viss Ruutu under sin tid i Pittsburgh.
* * *
Men The Mule show slutar aldrig.
* * *
Namnet Kobasew får mig att tänka på sushi.
* * *
Nu börjar de bli dragna här ute på läktarna. Det är ju gudbevars lördagskväll även i Boston.
* * *
Tro på fan, men nu ska jag ha en kaffe igen.
Jag återkommer efter matchen. Nån gång.

Det tar tolv minuter innan Boston får iväg sitt första skott på mål.
Men det gör inte så mycket eftersom det  första skottet – levererat av Blake Wheeler – går in.
Märkligt.
* * *
Nationalsången kan vara en av de segaste jag nånsin genomlevt.
Loa Falkman, kom tillbaka. Allt är förlåtet.
* * *
En egendomligperiod får man väl säga.
Det är bara Red Wings första halvan – utan att de skapar mycket till chanser.
Sen får hemmalaget alltså in sitt första skott – och tar den över
* * *
Datsyuk försöker se helt oberörd efter att ha åkt rakt in i Chrysler Building – ja, Chara – men den köper vi inte.
Det gjorde riktigt, riktigt ont, Pavel…
* * *
Cooooonklin, skriker den duktigt tankade Boston-publiken hånfullt under slutet av perioden.
Med viss rätt.
Det andra mål Kessel dunkar in ska han ta, varken mer eller mindre.
* * *
Det är lite obehagligt att tvättäkta Boston-poliser – i vita skjortor och svarta hattar – går omkring här på pressläktaren och blänger misstänksamt.
Man har sett för många av den sorten i filmer om korruption och pengar under bordet.
* * *
Nä, hittills har Zäta inte alls svarat upp mot mina värmningsobservationer.
Det enda Dylan-citat jag kan komma på som passar är från ”Infidels”:
– What’s a sweetheart like you doing in a dump like this?
* * *
Undrar vad för trevligheter The Mule och Pebben hade att säga varandra under kurret där på slutet.
* * *
Strålande uppgraderingstävling hålls i en reklampaus.
Två platser på de billigare sektionerna dras slumpvis – och de som sitter på dem får flytta ner till två nya platser vid isen.
Den skulle de börja med i FM Mattsson.
* * *
Nja, Fimpen, för det första är det Burke som hållit på och försökt locka Sudden till Anaheim.
För det andra var  det tydligen den inte helt sympatiska behandlingen han fick utstå av den gamla klubbledningen i våras som fått  stjärnan att tveka inför en fortsättning ”hemma”
* * *
Nej, just ja. Det finns inga bra platser i FM…
* * *
Det sitter en kille här nedanför, i Bruins-kepa, som ser ut precis som Fredrik Belfrage.
Så nu vet ni vad han gör nuförtiden.
* * *
Publiken här inne är som laget; det tar ett tag innan den kommer igång. Men efter första målet börjar ”Let’s go, Bruins”-ramsorna dåna så det faktiskt rister i vår lilla balkong.
* * *
Nu ska jag hinna med att titta lite på det alldeles enastående fika-bord de håller sig med på den här pressläktaren.
Nästa paus, okej?

Ah, Boston.
Det var inte alls nån dum idé att åka hit på lite semester.
Att ägna svarta fredan åt att promenera i Boston Common, shoppa lite skröfs på Newbury street och sen äta en bättre middag – verkligen bättre – på den löjligt vänliga franska krogen på Four Seasons…det är vad jag  kallar lisa för själen
Och då återstår ju ändå det bästa:
Pangmatch mellan Bruins och Red Wings på TD Banknorth Garden.
Jäklar vilken galaföreställning det kommer bli.
* * *
Med  Brian Burke som ny GM i Maple Leafs har chanserna att Sudden återvänder till Toronto ökat med sådär en…ja, 700 procent i alla fall.
Blir det nåt blir det i Ontario-metropolen, det är vad jag tror.
* * *
Kliver förstås upp i ottan för att gå på morning skate.
Men det har jag verkligen inte mycket för.
Eftersom de lirade igår är morgonvärmningen frivillig för Red Wings – och bara fem i hela truppen, ingen av dem svensk, har orkat masa sig till hallen. 
Resten ligger kvar hemma på Four Seasons – eller om det nu är Ritz-Carlton – och göttar sig i sina luxuösa hotellsängar.
Så där står jag och ser dum ut i alldeles i onödan.
Fast jag får se Hudler i bara kalsonger. Alltid nåt.
* * *
Själv har jag balkong och på den sitter jag under kvällen och röker och blänger på centrala Boston.
Ni som kan ert ”Boston Legal” vet vad man säger tyst för sig själv i ett sånt läge.
* * *
Nä, inte ens Lilja är ute på isen och skakar liv i sin gamla kropp.
Jag har sett Red Wings morgonvärma säkert 50 gånger och aldrig tidigare har han varit frånvarande.
Men det är klart, nu när han börjat producera tycker väl skåningen att han kan ta sig samma friheter som Zäta och Lidas…
* * *
Just det:
Danny Crane.
Danny Crane.
Danny Crane.
* * *
Mike Babcock håller en kort presskonferens och säger under den att San Jose och  Boston just nu är ligans klart bästa lag.
Sen säger han åt en PR-människa att han behöver en taxi.
En taxi? Var ska Mike? Det kommer jag fundera över hela kvällen.
* * *
Boston klappade till Long Islands eget Larsbo med 7-2 igår och idag skriver Rob Ryan i Boston Globe att läsarna nu får ta och fatta att den här upplaga av Bruins faktiskt är bra på riktigt.
Jag tror han har alldeles rätt i det.
* * *
Vet inte riktigt varför ämnet kommer upp, men Chris Chelios – en av fem som faktiskt tränar – berättar för de influgna Detroit-reportrarna att han aldrig använder internet.
– Det händer att jag spelar spel med mina barn på datorn. Men det är allt. Jag har aldrig varit ute på nätet, säger ”Cheli”.
Han låter som John McCain. Och när jag tänker på det, de tillhör ju praktiskt taget samma generation…
* * *
Det lossnade tydligen för Mike Ryder mot Islanders.
Inte bra nyheter för Chris Osgood.
* * *
Några av er brukar efterlysa bilder, så här kommer några amatör-Biffen tog under sin misslyckade förmiddag i TD Banknorth Garden.

TD Banknorth Garden – som aldrig kallas nåt annat än Garden i Boston – är en ful betongklump utifrån…

…men invärtes är det en av mina favoriter.

De gula och svarta stolarna ger en helt egen profil. Tycker jag.

Zäta sågs inte till på morgonvärmningen, men hans grejor låg på bänken. Och ingen har mer grejor än just Zäta.

Suddig zamboni.

Den glamorösa pressloungen.

* * *
Bägge de här lagen spelade alltså även igår, men Boston hade matiné-match medan Detroit spelade vanlig kvällstid och sedan slängde sig på Red Bird Two för nattflygning hit till Boston.
Enligt Babcock  får det betydelse.
– Trötthet kommer att vara en faktor, definitivt. Jag kommer använda alla spelare jag har och hoppas på det bästa,  säger han på sin härliga Homer Simpson-dialekt.
* * *
Det är inte bara yours truly som är här.
Varpu har rest upp också.
När de stora elefanterna dansar, då vill de coola katterna titta…
* * *
Red Wings-fansen ska nog passa på att njuta av The Mule show.
Enligt de Detroit-reportrar jag pratar med är det Franzén som kommer att försvinna när Ken Holland inte får ihop free agent- och lönetakspusslet efter den här säsongen.
– De vill behålla honom, men han kommer definitivt att få kontraktsförslag som de inte har en chans att matcha. Inte om de vill behålla Zäta, och det vill de, säger ”källorna”.
The Mule i Anaheim-tröja…visst skulle det kännas bra könstigt?
* * *
Milan Lucic slängde handskarna mot Brendan Witt igår och förklarar sig underbart korthugget för Globe:
–Fick tre crosscheckings jag inte gillade. Tog hand om situationen.
* * *
Apropå crosscheckings är det ju inte konstigare att Homer har problem med ryggen än att Larry Hagman fick ont i levern.
* * *
Det bor många rödhåriga damer i Boston och städer där det bor många rödhåriga damer är per definition väldigt bra städer.
* * *
Lidas står och sågar till nån klubba när jag ett par timmar  innan matchstart kommer smygande i korridoren utanför omklädningsrummen.
Han tittar upp, flinar och säger:
–Är du på väg till buffén nu?
Ha!
* * *
Inifrån Bruins omklädningsrum kommer fruktansvärt dålig musik. Taskig hårdrock och eurotechno.
Det är deprimerande. Härifrån kommer ju så mycket bra musik. Fick jag ta över stereon skulle de få ladda med Cars, J. Geils, tidiga Aerosmith, Pixies och Jonathan Richman hela tiden.
Satan vad bra det skulle bli.
* * *
Lidas som ska vara så snäll…
* * *
The Mule hävdar bestämt att han är överlägsen de andra, men jag tycker fortfarande att det ser ut som att Lilja är bäst när delar av Red Wings spelar fotboll i ett hörn under läktaren.
Hans tillslag känns…känsligast.
* * *
Det enda underhållande med Dallas ongoing kollaps är att Jennifer Floyd Engel på Fort Worth Telegram  – Sean Averys journalistiska tvillingsyster – bara blir mer och mer bitsk.
* * *
Som framgår av Rob Ryans Globe-kommentar har publiken i Boston – en av USA:s mest utpräglade sportstäder – haft svårt att våga tro att Bruins verkligen lämnat dödsskuggans dal, men förtroendet börjar växa och The Garden är utsåld så det skvätter om det ikväll.
Dessutom kan man redan nu, när uppvärmningen precis ska börja, ana att det blir tryck här inne ikväll.
* * *
Jag utgår från att det inte riktigt framgår av min sedvanligt kackiga mobil-bild från värmningen, men trots att vi sitter uppe i taket här också är känslan mer intim i Garden än i nästan alla andra NHL-arenor.

Ja, Boston är bäst!

* * *
Att också Bruins börjat laborera med ny tröja känns högst onödigt.
Har man ett så klassiskt klubbmärke ska man väl för fan inte plocka bort det från bröstet.
Vad händer härnäst? Ska Wings – med ligans mest stilrena tröjor – också börja krångla?
* * *
Det är Zäta, givetvis utan hjälm,  som regerar den här värmningen.
Jag har inte sett någon så het i den här hallen sedan Keith Richards innan Stones världspremiär 2002.
* * *
Jodå, man ser Pebbens prilla ända upp hit också.
* * *
Fast Zäta gillar ju Dylan snarare än Stones.
Så jag får försöka komma upp med några bra Bob-referenser istället.
* * *
Ryder ser het ut han också.
* * *
Så vad ska vi tro då?
Mja, det blir jämnt, men något säger mig att Bruins är aningen, aningen hungrigare och därför vinner med uddamålet.
Ny kontakt tas i första periodpaus, okej?

Tack för alla sympatiska förslag på resmål.
Tyvärr fick jag en massa jobb i början av semestern – korrens lott, kallas det – och nu när det är överstökat har jag blivit halvförkyld.
Så det blir inga utflykter förrän till helgen.
Då går ett tåg från Penn Station norrut och resten får ni gissa själva.
* * *
Ni missade väl inte det stora knäcket på Alfie från Ottawa i måndags?
Finns här.
Tokfan tar alltså flyglektioner och lovade flygrädda mig en plats på passagerarsätet nån gång i framtiden.
Jag ställer mig, har jag förklarat, hellre i mål när han skjuter sju tusen slagskott. Utan skydd.
* * *
Vad ska man tro om ikväll då?
Bra matcher är det.
Som Red Wings mot Habs och Sharks mot Blackhawks.
Jag tror på knappa hemmasegrar i bägge matcherna, vad tror ni?
* * *
För övrigt har jag hört att Fast Freddy Shoestring kommer att snurra upp Malik nere i Tampa…
* * *
Då hörs vi framåt helgen då. Från en stad där de kan sin Jonathan Richman.

Jaha, har man sett.
I sista börjar Rangers spela riktigt bra och vinner till sist med 4-1, helt rättvist.
* * *
Nattens snackis är förstås klassikern i Montreal.
Stackars Ryan O’Byrne lyckades fumla in pucken i egen, tom kasse – under en avvaktande utvisning.
Jag har alltid drömt om att få se ett sånt magplask och där har vi det, i all sin prakt.
* * *
Bloggen får nackmassage av Varpu under slutperioden.
Det ni.
* * *
En annan klassiker kunde bokföras uppe i St. Paul.
Nicklas Bäckström gjorde  mål på Niklas Bäckström.
MN Johan kanske kan ge oss en liten rapport ?
* * *
Under slutminuterna börjar några av Rangers-fansen upp på de billigare hyllorna yla som…ja, coyotes.
Onekligen originellt.
* * *
Det var till finfina Landmarc  i Time Warner-centret Fast Freddy tog Tellan igår.
– Jag fick bjuda honom på en liten köttbit. Det var han värd, berättar Shoestring.
* * *
Ser aldrig Tuffe Uffe.
Det är kvällens besvikelse.
* * *
Lite jobbigt för New Yorks Bjarne Solum som i dagens blad konstaterade att det verkade vettlöst att spela Näslund och Zherdev med Dubinsky.
Det var ju kvällens kedja, det
* * *
Men vad fan, har inte Lilja gått och producerat en assist igen.
Vi håller på att få en skånsk Gretzky…
* * *
Fast Freddy är för övrigt synnerligen nöjd när han får trampa över till de gamla kompisarna utanför Coyotes-rummet med en vinst i ryggen.
– Ja, ikväll struntade jag i hur det gick för min egen del. Det handlade bara om att vi skulle slå dem. Och det är otroligt skönt att det gick, säger han lättat.
* * *
Så det är på 405 du sitter, Styrman Tom?
Du får väl ge dig tillkänna nån gång.
* * *
Dags att dra för gardinen här.
Vi får se när jag återkommer.
Semester pågår, som sagt. Ni kanske har några förslag på var jag ska åka? Alla förslag ska övervägas, men utgå från att jag tänker hålla mig inom rimliga geografiska ramar.

 Frank Sinatra sjunger ”Do-be-do-be-doo” i Garden.
Då vet ni.
Dubinsky har gjort mål och Rangers leder med 2-1.
* * *
Mister Mustard, jag är uppväxt i Borlänge. Då vet man det, vi kan väl nöja oss med det.
* * *
Rangers får powerplay och en rolig Eken utbrister:
– Oj, det här ska bli kul att se.
Ironin har full täckning, de blå är knappt in i Coyotes zon på hela utvisningen.
* * *
Colton Orr meddelar i en reklampaus att han hans favoritband är Mötley Crüe.
Så det är ”Girls girls girls” han sitter och laddar till innan han går ut och slår folk på käften?
Sensationell information.
* * *
Roligt ska ju ingen komma och påstå att det var, men Rangers uppförde sig ändå okej i den här perioden. Och Gomez var snarare Mick Taylor nu, för att fullfölja Stones-liknelsen
Jag tror de vinner.
* * *
Don Maloney, Phoenix GM, sitter här på pressläktaren och ser ut att ha det gott.
Honom saknar jag, det var han som parerade Sathers dumheter och såg till att det blev bra här en gång.
* * *
Zydden, du vek ner dig för lätt mot Cee-Jay. Han förtjänar hårdare puckar.
* * *
Nu har jag inget mer att säga. Slutrapport följer vad det lider.

Oj, vad nu då?
Rangers för mål i inledningsperioden!
Jojo, naturligtvis har de dessförinnan spelat som ruttna ägg och givetvis hamnat i 0-1-underläge, men ändå.
Och det är Blair Betts, av alla, som fixar kvitteringen – med rena Kenta Nilsson-finterna.
Vi sitter fortfarande med öppna munnar på pressläktaren och undrar vad det var vi såg.
* * *
Plötsligt börjar det lukta gräs på läktaren.
Ja, marijuana alltså.
Vem fan går på hockey och röker på?
* * *
Ouch, Rosie O’ Donnell har en mardrömssituation på slutet, när han som siste man bara ger en coyote pucken framför Henke.
Vad är det som HÄNT med människan?
* * *
Fast det är klart, så tråkigt som Rangers spelat på slutet behöver väl fansen jazztobak för att överhuvudtaget stå ut här.
* * *
Fint av Duby att försöka stå upp, men han är rent rörande chanslös i sin fajt med Carcillo.
* * *
Om det nu inte är så att marijuana-doften kommer från omklädningsrummet.
Det skulle förklara Bålskjortornas sega öppningar i matcherna…
* * *
Tro på fan om inte Eken springer efter kaffe.
Nu vill han hamna i bra dager hos pappa igen, men då krävs en kaka också. Vi får se…
* * *
Dala56 har rätt…en returmatch mellan Orr och Fedoruk vore nåt.
Den förr Flyers-pugilisten kan inte gärna ha glömt knocken på Garden häromåret.
Eller också är det just det han kan…
* * *
Man kan lita på Drottningen.
I en reklampaus får valda Rangers-spelare uppge vem som är favoritkaraktären i ”Entourage” och Big Valley har rätt svaret:
Johnny Drama.
* * *
Hittills har Gomez varit lika mycket vitamininjektion som han som ersatte Bill Wyman under Stones turnéer.
* * *
Vi kan bara se ryggarna i båset från min plats, men Samuelsson ser tuff ut till och med i det perspektivet.
* * *
Jo, ha ha. Eken hade pressrumskaka med sig upp igen.
Tyvärr var den rätt äcklig, så helt ute ur the doghouse är han inte…
* * *
Showtime igen då.
Om vi inte blir helt sömniga av den här röken återkommer bloggen i nästa paus,

God afton och välkommen till Madison Square Garden.
Ikväll sänder vi matchen New York Rangers-Phoenix Coyotes i den här bloggen.
Dock:
Jag har semester.
Jovisst, serru. Biffen har helt oväntat tagit ut sin sista vecka här i slutet av månaden. Förhoppningen är att det taktikdraget ska få den jävligaste av månader att kännas lite kortare.
Givetvis kommer jag att gå på hockey ändå – här och annorstädes – men ni får ursäkta om jag, tillfälligt, tar mig friheten att författa lite
Jag måste få njuta lite av min vinterferie…
* * *
Hjärtat slår lite för Alex Steen ikväll.
Trejder hör till branschen, visst, men det kändes alltid som att Alex trivdes så väldigt bra i Toronto, både staden och hockeylaget.
Och St. Louis är inte precis ett enda stort tivoli…
* * *
När jag kom hit under sena eftermiddagen höll polisen på att brottas med en sjavig bandit på trottoaren utanför Gardens pressingång.
Det såg ut precis som i ”Kojak”.
Coolt.
* * *
Om Sudden skriver på för Tampa lovar jag att sluta dricka kaffe.
Fast det vore nästan värt det.
Det skulle bli många angenäma resor till Floridas förtjusande västkust om han hade Times Forum som hemmaplan.
* * *
Åker hiss med Voros ett par timmar innan nedsläpp.
Han har väldigt snygg kostym, men är – mycket otippat – smal som en tjeckisk fotomodell om midjan.
Han som ser så väldig ut på isen.
* * *
Eken har utlovat comeback ikväll.
Jag tror det när jag ser det.
* * *
Förra gången Gretzky och hans Coyotes var i stan, för elva månader sedan  gjorde Fast Freddy Shoestring mål.
Men för Coyotes. Han var ju prärievarg då – och ska nu, som Näslund i onsdags, möta sina forna lagkamrater för första gången.
– Lite speciellt blir det nog, men samtidigt har halva laget försvunnit sedan jag var där, sa han förra veckan.
En riktigt god vän är dock kvar:
Tellan.
Och igår åt de glada polarna middag ihop på Manhattan, kan bloggen exklusivt avslöja.
* * *
Plötsligt sår det mig här i pressrummet att Larry Brooks är rätt lik Borlänge Tidning-legenden Bjarne Solum.
Jag har dock svårt att tro att Brooks drar lika bra rövarhistorier som Big Bjarne.
* * *
Jamen, titta. Kors i både golv och tak – nu kom Eken verkligen insmygande genom entrén.
Med tanke på att han tillbringat större delen av hösten i Kalifornien och Florida borde pojken vara solbränd, men det är tvärtom. Om någon la en albyl på honom skulle folk tro att det var en leverfläck. Så blek är han.
* * *
New York-pressen gör som vanligt stor affär av att The Great One är back in town.
Själv tycker jag det är en bra mycket häftigare händelse att Tuffe Uffe återvänt.
* * *
Henke är tillbaka i kassen ikväll igen. Det är dessvärre Bryzgalov också, vilket betyder att Tellan får sitta och titta på. Om han ändå vetat det igår kväll ändå, då hade han ju kunnat klämma Fast Freddy på ytterligare några järn….
* * *
Det är inte bara jag som febrar över Fagersta-expressens återkomst till Garden.

* * *
Han har bara varit här i 20 minuter men redan hunnit backa på maten.
The Royal Oak är i sanning tillbaka.
* * *
Apropå Alfies påstående i Kanada att han alltid slog Ricard Persson i pingis kommer följande mail från Japan:
”Jag kommer ihåg att han vann ganska många kantbollar.
Men nu när vi spelar i Kina brukar jag träna med deras herrlandslag i pingis.
Min nya stil, pennfattningen är grym nu. Så han kan inte leva på sina kantbollar längre…”
* * *
Eken umgås med planer på att starta en egen blogg.
– Och hade jag en nu skulle jag upplysa läsarna att du är bakis ikväll, skrockar han.
Det där ska ni inte tro på. Biffen ägnar sig inte åt baksmällor.
* * *
Enligt mina källor i den blåvita mediavärlden är alla finska NHL-stjärnor suveräna att ha att göra med.
Utom en.
Han som blivit coyote i år och är här nu ikväll.
Jupp, Olli Jokinen.
Så Varpu hoppas troligen , sin patriotism till trots, att han är en non-factor ikväll.
Annars får hon jobbigt efteråt.
* * *
Gretzky talade lyriskt om Madison Square Garden efter träningen i morse.
– Jag älskar att komma tillbaka hit. Det är inte vilken arena som helst. Atmosfären är så speciell att man blir hög på den, menade han.
Där hör ni.
* * *
Zydden och Cee-Jay måste fortsätta sin battle om Grängesberg i kommentatorsspåret.
Du har bollen, Zydden.
* * *
Önskar jag hade några vassa uppvärmningsobservationer att komma med idag också, men tyvärr:
Det är fanimig ingen i Rangers som ser särskilt het ut.
Så det enda jag kan berätta är att det finns klar risk för ännu en insats värd att bua åt här….
Nästa rapport kommer, surprise surprise, i första paus.

Uj, vilken trevlig kväll.
Det är så här det ska vara.
Ett sjysst hotellrum, smaskig room service – och hockey på tv:n timme efter timme.
Jag är avundsjuk på mig själv.
* * *
Stackars Toronto, som spelade så bra och ledde med såväl 3-0 som 4-2 – och sen  lik förbannat fick stryk mot Ros-laget på övertid.
Men den där förföriskt ystra inställningen ungdomarna i Leafs ännu håller sig med kostar, tyvärr.
* * *
Efter att helt ofint ha förstört Roy-festen i Montreal leder Boston alltså östra konferensen.
Det hade man inte riktigt räknat med.
* * *
Ser ut som det var en festlig förstaperiod mellan Dallas och Anaheim.
Tre major fights, roughing och unsportsmanlikeconduct  och,  ja, Avery verkar ha varit inblandad mest hela tiden.,,,
* * *
Nästa lördag är det Bruins mot Red Wings i Banknorth Garden.
Det låter som en match bara dårar missar.
* * *
Men till slut blev det ny torsk för Dallas, trots ännu ett mål av Loui Loui.
Usch, doften av koskit i Texas börjar blandas med den av kris.
* * *
Och vilka grymma sändningar de skämmer bort sitt land med, CBC och TSN, fullspäckade finfin analys, highlights och tillbakablickar.
Som sagt, det är inte helt dum att befinna sig i ett land där hockey är kung.
* * *
Lilja håller på att bli rena jäkla poängkungen.
Två assist so far ikväll från Skånes egen Bobby Orr.
Kan vi få ett hat trick i målgivande passningar?
* * *
Caps tycks inte ha så jättekul mot ohyggliga San Jose…
* * *
Ring Sudden nu, Brett Hull. Ge honom allt han vill ha och allt han inte tänkt på att han vill ha.
* * *
Har Blues börjat röra sig på allvar nu?
* * *
Nä, nu tror jag vid bäddar ner bloggaren och ser sista perioden i Calgary från kudden
Det kanadensiska äventyret är över för den här gången. Tack alla som hängde med, det var skitkul.
Vi återkommer på måndag, när Fast Freddy Shoestring möter sina gamla ökenpolare på Garden.

Det är antagligen lite tidigt ännu.
Men snart, om nån halvtimme eller så, börjar nog stämningen stiga hemma hos Shean Donovan.
Det är nämligen i hans maffiga kåk i Kanata, rakt över gatan från familjen Alfredsson, Senators har lagfest ikväll.
Den var planerad sedan länge och hade antagligen blivit okej även efter en sjunde raka torsk,  men med seger som uppvärmningsgrogg har vi nog riktig ramalama att vänta oss ute i den vräkiga villaförorten.
– Ja, det är väldigt skönt att få vara med grabbarna efter en seger. Det ska bli riktigt skoj, säger Alfie.
Vi kan tro det, ja.
* * *
Jarkko Ruutu gör tv-intervjuer i en sällsam outfit.
Det ena byxbenet i hans underställ är långt – och det andra kort.
Jag förstår dock att tv-kanalerna är så ivriga över att få finländarens kommentarer att han inte hinner byta om.
Det var, på många sätt, hans show det här.
Som när han med några väl valda kommentarer fick dum-Colton att tappa koncepten på slutet.
Det stod ju redan 4-1 och inte mycket tydde på att Rangers skulle kunna åstadkomma en vändning, men ändå. Den sista glimten hopp dog när domaren kände sig nödgad att ge Orr fyra minuter i skamvrån – med fem minuter kvar.
Och Jarkko bara flinade…
* * *
Tv:n står på för Roy-ceremonin i Montreal medan vi ”fajlar”  i pressrummet och Höken, som behöver koncentrera sig på sina bilder, frågar försynt om det går att skruva ner volymen.
De kanadensiska kollegorna tittar mycket klentroget på honom.
Att be människor här att ”mjuta” (härligt ord, inte sant, Svarens Samuraj?)  när Roy hyllas är som det skulle varit att göra detsamma i Martin Luther Kings kyrka i Alabama när Obama hade vunnit och gick fram till mikrofonen.
* * *
Det där med mustascherna i Ottawa hade jag missuppfattat en smula.
Men det om får ni läsa mer om ni köper den fina papperstidningen i morgon.
* * *
Drottningen kan i alla fall glädja sig åt att bloggen tycker att det är en fin gubbkeps han har på huvudet när han knallar genom Scotiabank-korridorerna, mot spelarbussen.
* * *
Rangers kom igång hyggligt i tredje perioden – igen.
Men dessförinnan var det verkligen rena natta’.
Hur kan det komma sig?
De har ju talat sig blåa i fejjan om att de måste vara mer alerta i början, men fortsätter alltså spela skithockey i 40 minuter.
Snackar vi en ny typ av mental blockering här?
* * *
Redden är förstås snabbt ute ur omklädningsrummet och hälsar på alla han ser.
När någon berättar att det ska bli lagfest ser han nästan lite ledsen ut.
Han får försöka trösta sig med tanken på pappa Sathers miljoner under den korta nattflygningen ner över
* * *
Nu dansar Spezza på bordet hemma hos Donovan, det är vad jag tror.
* * *
Markus Näslund hymlar inte när han, i en riktigt skarp ytterrock,  vandrar golgata mot spelarbussen
– Vi förtjänade inte alls att vinna idag. Jag vet inte vad jag ska säga. När vi väl hamnat i underläge kör vi för fullt, men dessförinnan är vi för passiva. Vi vet vad som är felet men verkar inte kunna göra något åt det, suckar han och börjar sen pillra med sin I-phone för att, antar jag, försöka få tag i Alfie.
* * *
Här har vi några fina Höken-bilder från eftermiddagen i Scotiabank:
Karl-Alfred Näslund

Alfie i samspråk med Bruce Garrioch, hockeyorakel monumentale i Ottawa.

Exakt så här kallt var det idag…

Renney blir vindögd, så taskigt spelar hans gossar.

Man of the hour.
* * *
Nu är det verkligen Hockey night in Canada.
Toronto-Chicago och Montreal-Boston rullar på varsin kanal – och senare blir det Calgary-Detroit.
Ah, att vara i ett land där hockey verkligen betyder något.
Jag ska beställa upp lite room service och njuta av det, faktiskt.
Men det kan bli ytterligare någon liten kommentar vad det lider.