Då vet vi i alla fall det.
Vad som än händer i match 4 på lördag får vi köra tillbaka till Motown på söndag.
Jag har dock värvat Varpu till shotgun-sätet , så musikutbudet ska vara säkrat.
Jag menar, Hurriganes!
De måste låta grymma på Ohio Turnpike.
* * *
Fantastisk tredjeperiod, som sagt.
– Den typ av hockey vi hade drömt om när det blev klart att d, jublar tv-männen som irriterande nog står och gör ståuppor i det pressrum där åtminstone tre hundra skribenter nu sitter och randar texter så det ryker ur laptopparna.
Personligen njuter jag ju lika mycket när Red Wings spelar sitt allra tajtaste försvarsspel, men okej då.
Lite kan det ju få blixtra och gnistra och smälla.
* * *
Hur allvarlig skadad är Homer?
Vi får inte veta.
När han sent omsider kommer ut ur omklädningsrummet och frågar om han har en minut blir svaret bara ett kort ”nä”.
Den sortens sekretess brukar dock inte båda gott.
* * *
Eken har redan börjat protestera över att han är förvisad till baksätet.
Han lovar till och med att hålla sina långa fingrar från seek-knappen om han får sitta fram.
Well, det är en förhandlingsfråga.
Om han visar lite mer Lil’ Wayne-moves under efterfesterna ikväll och på lördag kan jag möjligen tänka om.
* * *
Det är betydligt mindre deppigt i Red Wings-kabyssen i natt än efter förlustmatcherna mot Dallas i förra omgången.
– Men det känns också som att vi är mycket närmare idag än vi var då, säger Zäta.
– Om vi bara spelar bättre i egen zon går det fortfarande att vara hoppfull.
* * *
– Äntligen.
Det är Sid The Kids första kommentar på presskonferensen.
Och lättnaden över att få spräcka Osgoods nolla måste ju ha varit monumental.
I övrigt förklarar han segern med att hans lag rörde på benen bättre, dumpade ner pucken lite oftare och begick färre misstag.
Så enkelt kan det vara.
* * *
The Mule verkar minst störd av förlusten av alla.
Han sitter å en träningscykel utanför omklädningsrummet och rycker mest på axlarna.
– Ah, det hade väl varit tråkigt om vi tagit ledningen med 3-0. För hockeyvärlden, menar jag, säger han med ett snett leende.
Ja, om inte annat är ju detta en garant för att vi får se mer av The Mule – som nu återtagit ledningen i slutspelets målliga och verkligen är The Mule igen.
* * *
Det är vanlig onsdag här, men ett dundrande party rullar i centrala Pittsburgh i natt.
Vi får zickzacka mellan festprissarna tillbaka till hotellet.
* * *
Dagens avslöjande:
När det ringer i Nordströms mobil spelar den Pink Floyd-melodier.
Stort.
* * *’
Jaha, nu är det två dagars speluppehåll här och vi är ett par stycken som planerar helt hockeyfri torsdag.
Det betyder att det inte blir någon blogg heller.
Tror jag.
Fast senast fredag är vi tillbaka i sändning.
Mors.

Ja, det är väl det där vi kallar The Mule show.
Vilken uppvisning.
Det kändes som att han nästan var förbannad på hur matchen såg ut och tänkte att nu får jag fan ta tag i det här – och sen bara snurrade upp hela Penguins-försvaret.
Men Landsbros finest har överhuvudtaget varit lysande, efter en något
Han hade en grym genomskärare till Filppula också, såg ni den?
* * *
Annars är det mycket Penguins.
Det känns som att Red Wings långa stunder får smaka egen medicin.
Hård forechecking, intensiv backchecking, ett tätt försvar och en sjujävla speed i skridskoåkningen.
* * *
Jag hör inte det Homer-vrål det talas om i spåret, så bra plats har jag verkligen inte, men nog blir det tyst när The Mule låter klubban tala.
I några sekunder.
Sen blir iglooon sitt vanliga, vrålande jag igen.
Jag är fortfarande häpen över det här draget.
* * *
Ni har inte sån tur att Canal Plus visar NBC:s pausgrejor?
Ovetjkin håller magnifik show i studion.
* * *
Fler än jag som tror att Crosby kan fullborda ett hat trick ikväll?
Det känns som att det liksom står i manus…
* * *
Franzén-målet var ju så snyggt att man nästan förväntade sig lite hip hop-moves från Eken, men han sitter märkligt stilla.
* * *
Homer har en annars en svettig kväll.
Han har blivit av med hjälmen åtminstone tre gånger vad jag sett.
Hal Gill lär inte få komma på grillkväll i Piteå i sommar.
* * *
Okej, ni känner upplägget.
Slutrapport när allt annat är gjort.
Hoppas ni får en fin tredjeperiod.

Så, efter sex perioder och sjutton och en halv minut lyckas Penguins, genom den formidable Crosby,  till sist alltså spräcka Osgoods nolla.
Inte så konstigt
Pittsburgh gör sin bästa period under finalen och Wings, i alla fall under andra halvan, sin minst lyckade.
Och nu blir det nog roligare för Penguins att spela.
Detroit visade flera gånger mot Dallas, liksom mot Nashville, att de inte alls är lika svåra att tas med när de hamnar i underläge.
* * *
En sak är säker:
Förlorar Pittsburgh så beror det inte på bristande publikstöd.
Här är ett FRUKTANSVÄRT drag.
Den extra-extra pressläktare vi från Europa sitter vid är placerad mitt i havet av vitklädda fans och jag vet inte om jag nånsin varit omgiven av sån passion på den här sidan Atlanten.
Garden kan till exempel gå hem och lägga sig.
* * *
Wings  kan alltså begå misstag de också – och det, får man ju aldrig glömma, kostar alltid mot Pittsburgh.
Jag tyckte det såg ut som att det var Lebda som slog den fiaskoartade passningen till Zäta, men säger ni att det var Stuart tror jag er.
Min sikt är minst sagt begränsad. Å andra sidan har vi hamnat närmare isen än vanligt, så det är lite kul samtidigt.
* * *
Eken sitter en bit bort, men jag ser hur han noddar gillande när de lirar Bon Jovi strax innan nedsläpp.
* * *
Utan gröt håller sig Kronwall som synes påfallande lugn.
Det är Lilja som sätter Ruutu istället – och det  rätt ordentligt.
* * *
Hdw efterlyser slipsrapport.
Well, jag provar mig ju fram – och har nu en nyinköpt, blårandig sak.
Funkar väl inte så bra so far.
Men man får inte tjata ut de stora vinnarna, då går magin förlorad.
* * *
Nu ska jag åter ta mig från pressrumsvärmen till skruvstädsplatsen uppe på kortsidan bakom vad som nu blir Osgoods kasse.
För övrigt tror jag Pens vinner nu. Ikväll alltså.
Later. folks.

Snacka om att vi står inför en betydande match ikväll.
Det är nu det avgörs.
Blir det en verklig serie – eller tar det slut?
Förlorar Penguins är det kört, men vinner de har de plötsligt klivit in i den här finalen
Och för Detroit gäller motsatsen.
Vinner de är det mer eller mindre klart med segerparad längs Jefferson Avenue till helgen, men förlorar de befinner de sig plötsligt mitt i ett brutalt krig.
Större kan det nästan inte bli.
* * *
Calle Johansson har slutat snusa.
Det innebär problem för mig, Niklas Holmgren och alla andra som till äventyrs delar vår last.
För egentligen har den gamle Washington-backen inte alls slutat. Han har bara underlåtit att ta med sig egna dosor till Amerika den här gången.
Så det är vi som får förse honom med prillor.
– Tjena, du, inte har du en snus, låter det på klingande göteborgska varje gång man råkar hamna inom expertkommentators räckvidd.
Det kan alltså bli kris med tillgången om finalserien blir lång.
För ni vet hur det är:
Man säger aldrig nej till en fellow snusare – i synnerhet om han har 17 NHL-säsonger under bältet.
* * *
Varpu sitter efter morgonträningen och gör intervju med Ruutu när han plötsligt slänger en tejpbit i huvudet på bänkgrannen Fleury.
Målisen tittar upp, ser Varpu – och tror att det är hon som jävlas med honom.
– Fuck, du också, säger han och ruskar uppgivet på huvudet…
De har det tufft, ynglingarna i Pittsburgh…
* * *
Som om Johanssons eget snussnyltande inte vore nog ger han dessutom bort en hel Holmgren-dosa till Ovetjkin, på plats för att ta emot Art Ross- och Maurice Rocket Richard-troféerna.
– Fast det gör inget, jag visste att det skulle bli så här och köpte extra med mig, meddelar Canal Plus-kommentatorn.
* * *
Innan morgonträningen  står hela Detroit, minus Lidas, i en jättelik ring i en betonggrå korridor utanför omklädningsrummet och kickar på en fotboll.
Det spontana intrycket är, något oväntat, att det Lilja är den av svenskarna som har mest boll i sig.
Minst?
The Mule, verkar det som.
Här är Helsingborg-Coffey in action

Och ja, Höken har som synes åkt hem nu…
* * *
Alltså, redan Penguins omklädningsrum är så litet att det är löjligt .
Men Red Wings…jag har sett större garderober än kyffet de får bo i.
Det kaos som väntar där redan ikväll, efter matchen, kommer att vara hälsovådligt.
Och om de skulle vinna hela skiten här…det blir armageddon med champagne-doft.
Trängseln i Penguins-kabyssen – som inte blir mindre av att absolut ingen får trampa på klubbmärket i mattan mitt i rummet – ska framgå på denna bild, är det tänkt.

* * *
Sudden är i stan och får motta Messiers leadership-pris vid en ceremoni på William Penn-hotellet.
Priset, en fin liten glasskulptur, hinner han sedan sånär glömma på olika bord vid tre tillfällen på en timme.
Bland annat får Calle påminna honom att inte lämna trofén vid Sveriges Radio-Allings provisoriska studio i lobbyn.
– Just ja, säger superstjärnan och ser lätt bortkommen ut.
– Han har alltid varit sån, Mats. Han kan glömma att sätta på sig skorna innan han går ut också,  flinar Calle.
Det visste ni inte, eller hur?
* * *
Det har framkommit att tv -utbudet på Red Wings hotell, Marriott Renaissance, inte inkluderar Discovery Channel.
Det betyder att The Mule inte får se sina naturprogram under uppladdningen på eftermiddagen.
– Men jävla Kronwall, suckar han när jag tar upp det problemet.
– Visst är det han som gafflat om de där naturprogrammen?
Njaäe, det vet jag inte om jag vill avsl…
– Vi får väl titta på ”Real housewives” då, det är ju vad han gillar mest av allt ändå.
* * *
Titta, NHL-bloggen är med när de fyra hetaste Penguins-spelarna gör ett litet modelljobb utanför det trånga omklädningsrummet…

* * *
Just som jag skriver detta kommer Eken gående.
Och följande lille konversation äger rum.
Hej du, har du några nya musiktips åt mina läsare?
– Visst, Smurfhits 4 från 1998.
* * *
Sidney Crosby säger att Penguins i de två första matcherna inte hade lärt sig hata Red Wings, eftersom man inte stött på laget tidigare under säsongen, men nu börjar den rätt känslan tydligen komma.
– Ja, det är så det känns i omklädningsrummet nu.
Så upp med garden, Zäta.
* * *
Om Kronwall inte smäller på lika saftigt som vanligt ikväll vet jag varför.
Han fick ingen gröt innan han lade sig igår kväll.
– Nej, det brukar vara svårt att få till på bortaresorna. Jag åt glass istället.
Glass!?!
Det blir det naturligtvis inget riktigt bröstvärmarkrut av.
* * *
Jag vet inte om det riktigt går att återge, men en Penguins-materialare var väldigt, väldigt rolig i omklädningsrummet häromdagen.
En av de lätt stressade PR-männen ställde sig mitt på golvet och gormade sin vanliga order:
– Crosby at the podium in five!
Då gömde sig den knubbige materialaren i murvelträngseln och kved, med förställd röst:
– Who?
PR-mannen tittade irriterat upp och upprepade:
– Crosby…he’s at the podium in five.
Materialaren väntade tre sekunder. Sen kved han på nytt:
– Where?
– At the podium, fräste den vid det laget direkt upprörde PR-mannen, in five!
Naturligtvis kom det snart på nytt:
– When?
Då stormade herr PR bara ut.
You had to be there kanske, men det var oförglömligt.
* * *
Zäta har slutat titta folk i ögonen när han blir intervjuad.
Det är ett bra tecken.
Då är han alldeles särskilt superladdad, har jag fått för mig.
* * *
På väg till media-restaurangen får man passera genom lobbyn vid huvudentrén i Mellon och där pågår utsmyckandet av fansen.
Alla som kommer in får en vit t-shirt.
Ja, det är alltså det som gäller här igen.
Kent-på-Stadion-03.
Genom entrédörrarna ser man också lite av festen som pågår utanför arenan.
Även de som inte lyckats skaffa biljett kommer ju till arenan och ser matchen på storbildskärmar och belive me – redan två timmar innan matchstart är det sånt ramalama att det mullrar i backen.
Snacka om Hockeytown.
* * *
Nytt Eken-tips:
– Macarena…minns du inte den? Den var ju festlig.
* * *
Håller på att bli omkullsprungen av O’ Halloran, domaren, när jag går på muggen för pregame-besök.
Tur att det inte sker. Då hade jag väl fått en tvåa för goaltender interference.
* * *
 Det ser ut att bli lite annorlunda upplägg än vanligt ikväll.
Trängseln vid den provisoriska pressläktaren i den här gamla hallen är så brutal att jag helt enkelt inte kan ha någon dator med mig.
Så jag får springa till pressrummet i pauserna och randa lite, så mycket jag nu hinner.
Det innebär förmodligen lite mer kortfattade rapporter än vanligt.
Det innebär också att ni tvingas vänta med att se era kommentarer publicerade.
Okej?
* * *
Tips?
Nä, ni har väl märkt hur harig jag börjat bli med tipsen?
Låt oss säga så här: Jag tror Detroit tar en av matcherna här i Mellon, men det är osäkert om det blir den här.
Nu åker vi.
Hörs, kortfattat, i första paus.

Ah, Pittsburgh.
Bilresan hit går  bra, även om Eken alldeles för ofta behöver påminnas om att det är den som kör som bestämmer vad som ska spelas i bilstereon.
Han försöker flera gånger ejecta min eminenta Delbert McClinton-cd och ratta in infantila Jonas Brothers-hits på radion.
Jag antar att det är priset man får betala när man umgås med Gävle-bor.
* * *
8.4 procent av tv-tittarna i Detroit-området såg senaste finalen.
Här i Pittsburgh var siffran 19 procent.
Ska bli intressant att se hur Red Wings marknadsavdelning försöker skylla även den differensen på den dåliga ekonomin i Michigan
Har innevånarna i ”Hockeytown”  inte ens råd med tv-apparater längre?
Sanningen är förstås att intresset här är så mycket större.
Vilket också märks på atmosfären – i hela västra Pennsylvania.
Vi hinner inte mer än passera delstatsgränsen förrän vi ser en ”Let’s go, Pens”-banderoll utefter I-76.
Så ser det sedan, i tilltagande intensitet,  ut hela vägen in till ett Pittsburgh som fullkomligen darrar av hockeyfeber.
* * *
Nånstans mitt på Ohio Turnpike får Eken in en Lil’ Wayne-dänga.
Då börjar han, på fullt allvar,  göra några slags hip hop-rörelser med armarna i shotgun-sätet.
Det är det mest otäcka  jag sett på hela den här resan, vid sidan möjligen av Liljas vurpa i senaste matchen.
* * *
Officiell resdag för alla inblandade idag.
Så det händer inte så mycket.
Red Wings håller dock en liten presskonferens på flotta Marriott Renaissance.
På den säger Kris Draper att han inte är orolig över att Penguins-spelarna gjort The Mules skalle  till måltavla.
– Nä, , han har stort huvud och har fått ny hjälm. Han klarar sig säger, säger mannen mina kommentatorer tycker ser ut som en tiopoängskopia av Chuck Norris.
* * *
Är det inte rätt cool att lagkamraterna kallar Malkin för Geno?
Jo, det är det.
* * *
Någon mil utanför Pittsburgh kommer Stones ”Satisfaction” på radion.
Då säger Eken:
– Britneys version är ju mycket bättre.
* * *
Det är på Marriott Renaissance Red Wings bor.
Flott värre, givetvis.
Nu skyddas de dessutom av sn smärre armé bistra säkerhetsvakter.
Och det är nog bra. Det lär finnas åtskilliga Pittsburgh-fans som vill hämnas det där falska brandlarmet på MGM i lördags…
* * *
Eken är på disco, förstås.
Själv har jag lugn hemmakväll med room service-krabbkaka, lokala tv-nyheter fullspäckade av Penguins-reportage och spalter av formidable Post Gazette-krönikören Gene Collier, som i dag sågar ”sina” pingviner så blodet skvätter.
Nu ska jag sova mig i form inför the morning skate i Mellon.
Hörs efter den.

Om någon sagt att Detroit skulle nolla Pittsburgh i de två första finalmatcherna, då hade jag satt emot vad som helst.
En mille, en jorden-runt-resa, livstids medlemskap i Brynäs IF.
Men här står vi nu, med sammanlagt 7-0 på två matcher.
Sanslöst.
Fast innan Red Wings-fansen rusar iväg och köper seger-champagne ska de kanske tänka på att hjältarna ännu så länge bara hållit serven.
Det blir betydligt svårare att dominera i Mellon.
Dels är det en tuff bortahall för alla, dels får Penguins styra bytena på ett annat sätt – och trots avsaknaden av baljor finns det små saker i den här matchen Penguins kan ta med sig och spinna vidare på.
Som att Wings inte lyckades göra mål i powerplay, till exempel.
Ingen ska vara alltför chockad om också de lyckas hålla sin serve.
* * *
Grinigt där på slutet.
Ilsket.
Emotionellt.
Inte mycket att tjafsa om – tycker någon.
Inte ens The Mule, som fick finna sig i att motståndarna siktade mot hans nyss skadade huvud, vill göra någon större affär av pingvinernas frustrationer.
– Jag är dum som inte ser till att skydda mig bättre, menar han.
Efter Roberts-smällen svartnade det för Mulans ögon, men inte heller det har han några synpunkter på.
– De visste ju varför jag varit skadad, då är det naturligt att de siktar mot skallen. Det är playoff-hockey.
Men du såg ju rasande ut resten av matchen?
– Äh, det var mest spel för galleriet. Jag var inte arg.
Nähä.
* * *
Det är så varmt i The Joe  – och allra särskilt i Red Wings omklädningsrum – att det här med slips känns som smärre tortyr.
Men kan spelarna offra sig kan väl jag.
Novi-fyndet sitter där det sitter, från början till slut.
* * *
Lilja har fått  läppen uppskuren av en klubba, men är lycklig ändå.
Det blev ju inte mål när han satte sig på arselet.
– Puh, jag fastnade med skridskorna i isen. Det var lite jobbigt, men tack och lov såg killarna till att parera den chansen också, säger han och promenerar iväg i en bara badhandduken.
En kvinnlig reporter jag känner…nej, let’s not go there.
* * *
Att det blir hårt och grinigt är en sak.
Men den eländige Malones korkade utvisningar har Penguins ledning och fans ingen anledning att acceptera.
När de fick det där numerära övertag i tredje skrev jag nu smäller det” i blocket, men det hann alltså bara pågå i någon minut innan klumpedunsen trippade Osgood (som för all del föll löjligt enkelt, men ändå).
Om jag vore Therrien skulle jag låta honom jogga tillbaka till Pennsylvania.
* * *
Eken har förresten blivit väldigt bra på att imitera Lilja.
Den som eventuellt befinner sig i Pittsburgh de kommande dagarna måste be att få höra…
* * *
Varpu är glad.
Trots övervikten svenskar är det hon som får skriva stora segertexten med ”sin” Valtteri i natt.
Vi är förstås generösa och gläds med henne.
* * *
Det är vare sig Bond, Miami Vice-snutar eller Hives-gitarrister jag ser ut som i mina kavajer.
Det är Ulf Janson, gamle GP-kolumnisten och hockeyoraklet.
I alla fall enligt Liljas svåger Micke, som kommer fram och tar bild på NHL-bloggen i natt.
Hurvuida DET verkligen är en komplimang får vi diskutera en annan gång…
* * *
Jaha, mot Pittsburgh.
Jag och Eken kör ner under morgontimmarna och tar sen in på Omni William Penn, officiellt presshotell kommande vecka.
Vi hörs därifrån.

Nu börjar vi med en lite fanfar.
Enligt räkneverket är det här nämligen Biffens 500:e inlägg sedan NHL-bloggen startade i oktober.
Hipp, hipp hurra.
* * *
Penguins har nu spelat fem perioder i finalen 2008 utan att göra mål.
Med tanke på vad för eldkraft det egentligen finns i laget är ju det alldeles otroligt.
Men snart spräcker de Osgoods nolla.
Det var hyggligt nära redan nu. Visserligen ser Wings för det mesta till att hålla dem på utsidan av boxen, men de ser i alla fall till att nita fast pucken i anfallszon under långa perioder och som någon konstaterade behövs det bara ett slumpmål för att de ska vara inne i serien igen.
Som när Lilja snubblar…huh, där var en mini-repris på Teemu-fadäsen nära.
* * *
Sitter så till att jag får agera rena Eken  åt Nordström, Varpu och – Eken.
Levererar vatten och popcorn i parti och minut.
Som tack berömmer Nordström Novi-slipsen.
– Vad fint. Du ser ut som du ska gå på 60-årskalas, säger han.
Ja, jag TROR i alla fall att det ska föreställa en komplimang.
* * *
Jag sa ju att Lilja skulle göra mål ikväll, men det var ju inte riktigt så jag hade tänkt det.
* * *
Exakt hur kul är det för Therrien när Versus stormar in i båset  och ska göra intervju mitt under pågående match.
Jag fattar inte det där, vad ska mitt-i-matchen-intervjuer tjäna till. Det är inte som att gå in till en kirurg och intervjua honom eller henne när han eller hon precis är i färd med att transplantera en njure, men nästan.
* * *
Orpik försöker få igång en shouting match med Homer mellan utvisningsbåsen.
Verkar fåfängt.
Han skulle aldrig förstå Piteå-sonens engelska…
* * *
Fast jag biter mig hårt i läppen när skridskorna försvinner under Lilja.
Jag vill verkligen inte den mannen något så förfärligt igen..,.
* * *
Max Talbot kan, vad som än händer, trösta sig med att han ser coolast ut i hela finalserien.
* * *
Okej, då tar vi det här i mål då.
Slutrapport långt, långt efter slutsignalen är att vänta.

2-0 efter första alltså.
Och Detroit gör ännu en alldeles magnifik period.
Har sagt det förr, men det tål att påpekas igen och igen:
När de spelar så här, och får ledningen tidigt, då är rödvingarna i princip omöjliga att spela mot.
Pittsburgh försöker ju hålla sig till den dump-and-chase-taktik de talat om, i alla fall i början, men det är ju inte alldeles lätt när man nästan aldrig har pucken.
Och när man väl har det står man redan i mittzon  mot vägg lika massiv som…ja, förra gången sa jag ringmuren i Visby så nu kan vi väl slå till med väggarna i slottsruinen utanför Borgholm.
Försök själv chippa in en puck och jaga där.
Nej, det här är inte över ännu; nån gång kommer Pens naturligtvis att spräcka Osgoods nolla och redan då kommer psykologin i mötet att förändras.
Men just ikväll ser det ut att bli svårt för Pittsburgh.
Mycket svårt.
* * *
Det här med NHL-bloggens Lassie-möten i hissar börjar bli en riktig grej.
Nu har jag Gordie Howe med mig upp till pressläktaren.
– Jag gillar verkligen Yzerman, säger han till någon.
Vi får hoppas att han bara är nostalgisk och inte lever i tron att Steve fortfarande spelar…
* * *
Brad Stuarts mål ser väl inte helt otagbart ut, men underskattade Filppula skymmer briljant också.
Varpu blir mycket glad.
* * *
Vi får aldrig se Kronwalls killer-look under nationalsången, tyvärr. Å andra sidan räcker det att tänka på den för att bli peppad.
* * *
Det är inte direkt så det syns att The Mule varit borta tre veckor.
Snart gör han mål, det sätter jag ett popcorn på.
* * *
Får ett något bättre namn i stora tipset om den som sätter matchavgörande målet i natt:
Zetterberg.
Lite troligare än Gill det…
* * *
Stämningen?
Som Babcock sa häromdagen.
– Man kan nästan tro att man är i Kanada.
För att vara The Joe är det helt sanslöst.
Och då är det ju ändå bara en bris i jämförelse vad som väntar i Pittsburgh om några dagar.
* * *
Speakern i The Joe, äldre än resten av oss tillsammans, låter för det mesta knarrig, men han säger alltid ”Ozzzzgood” med en alldeles sällsamt skärpa.
* * *
Canal Plus-killarna går förbi på pressläktaren och kliar sig i huvudet.
– Fan,. Pittsburgh måste väl vinna nån match…
Hehe, ja, det är dålig business för tv-kanalerna om det här går för fort.
* * *
Time igen.
Låt oss hoppas på lika stor hockeykonst igen.

The Mule gör comeback ikväll.
Det får jag och Nordström, som båda råkar stå kvar och hänga utanför Wings omklädningsrum långt efter morgonens alla pressammankomster är över, höra först av alla utomstående.
Plötsligt slås dörrarna upp och en vildögd Babcock kommer ut och hojtar åt första bästa han ser, det vill säga oss:
– Franzen’s playing tonight!
Sen rusar han iväg mot pressloungen.
Det är ungefär som när Ingemar på Skivbutiken i Borlänge springer ut på Borganäsvägen och meddelar den förste han ser, bekant eller inte, att nya Cramps har kommit.
Lite rart.
* * *
Nya dåliga omen för Penguins.
Halv två den gångna natten gick brandlarmet på lagets hotell, MGM.
Det var dessbättre falskt, men ändå.
Spelarna tvingades gå upp mitt i natten.
Konspiratoriskt lagda Pens-fans misstänker att det handlar om ett medvetet sabotage, men den teorin avfärdar Sid The Kid.
– Jag tror nog att det var en olyckshändelse, säger han med ett snett leende under måndagsmorgonens presskonferens.
* * *
Delar återigen hiss med Scotty Bowman – den här gången till frukosten på hotellet.
– Sweden, mullrar han när han ser mig, great place.
När han senare vaggar mot frukostmatsalen stannar alla i hotellpersonalen och hälsar.
– Good morning, coach, säger dom.
Så behandlas en legendar i Detroit.
* * *
Jag var på MGM när det där brandlarmet gick, jag också.
Men jag fick ingen sömn saboterad.
Bara en bra runda craps.
Tärningarna hade rullat precis som de skulle innan det började tjuta ilsket i hela kasinot. Sen hade de ingen lust alls att uppföra sig.
För övrigt finns inte lika mycket från natten att rapportera som jag trodde.
Vi åt en alldeles förträfflig på en Michael Mina-krog på just MGM, men inget särskilt hände. För att travestera Mikael Wiehe: Det var väl bara en herre från NHL Network som trängde sig lite dumt.
* * *
Nya varningar.
Nätet i The Joe är spotty, varför live-rapporter kan bli svåra.
Kom nu ihåg det.
Blir det mörkt är det inte jag som slutat blogga,
Det är The Joe som inte vill – och då kan jag inte publicera kommentarer heller.
* * *
Janne Lidström, Nicklas pappa, behandlas med respekt han också.
När nordamerikanska spelare i Red Wings går förbi honom i korridoren utanför omklädningsrummet hälsar de alla mycket artigt.
– Mister Lidstrom, how are you doing, låter det hela tiden.
Så vördnadsfullt är Avesta-bor sannerligen inte vana vid att bemötas!
* * *
Jag blir mer och mer imponerad över hur Sid The Kid för sig.
Han får under måndagens presskonferens en fråga om han inte är trött på uppmärksamheten och hellre skulle vilja vara för sig själv på hotellrummet.
– You know what, svarar han, jag kan tänka mig betydligt värre saker än att spela Stanley Cup-final och få lite uppmärksamhet. Det finns många som skulle vilja vara i samma situation , jag vägrar klaga eller se ner på den här sortens uppgifter.
Vad tycker  genomsnittlig fotbollsdiva om den helt orimliga hållningen?
* * *
Upplyser Lilja om att jag tror att han gör mål ikväll.
Han bara flinar och ber om en snus.
* * *
Penguins ser för övrigt exceptionellt taggade ut under sin korta men intensiva träning.
Eller så är de bara förbannade över det där brandlarmet.
* * *
 Det är nu  så somrigt i Motown att hockeyspelarna går i shorts när de lämnar träningen.
Micke Samuelsson, till exempel, har ett par storrutiga, rätt säregna på sig
* * *
Efter morgonträningarna har vi några timmar över, så jag och Eken tar hyrbilen ut till Little Sweden.
Novi alltså , där alla svenska spelare utom Zäta bor.
Kvällstidning-Eken kräver att vi ska ”testa Stanley Cup-maten” på Andiamo, men jag vägrar. Det skulle vara stalking-varning på att överraska Lidas, The Mule, Homer och Kronwall där.
Men vi åker i alla förbi och tittar och ser att man skryter om goda dirty martinis på dörren.
Hm.
Vi kan också konstatera att krogen, Memorial day-helgen till ära, är stängd.
Skönt det.
När han är det på det där kvällstidningshumöret har Eken en otrolig övertalningsförmåga.
Sen beundrar vi jättevillor vi tror är Liljas, skrockar åt att det – förstås – finns Jaguar-handlare och shoppar i en mall som vi misstänker att Emma besökt några gånger.
Jag köper bland annat en slips på Macy’s
Det kan avgöra den här finalserien.
Jag menar…en slips från Novi, hur skulle den INTE kunna skänka magi åt Red Wings?
Naturligtvis är den knuten runt halsen i kväll.
* * *
Det verkar som att Therrien tänker göra omfattande omstuvningar i sina kedjor.
Här är formationerna som gnuggats på träningarna sedan första matchen:
•Malone-Crosby-Hossa.
•Talbot-Malkin-Sykora.
•Dupuis-Staal-Kennedy.
•Roberts-Hall-Ruutu.
Intressant, no?
* * *
Den upphetsning som bubblar ur Eken när han ser skyltar mot Eight Mile Road skulle kunna vara grunden i en helt separat blogg.
* * *
Karl-Alfred har sin spenat – och Niklas Kronwall sin gröt.
Varje kväll dagen före match sveper tacklingskungen ett par tallrikar precis innan han lägger sig.
– Det ger  bra energi, förklarar.
En och annan forward stockholmaren mött under det här slutspelet kan vidimera riktigheten i det påståendet.
* * *
Eken tycker sig ha sett en ny Biffen idag.
Som pratat barnspråk med hundvalpar i en djurbutik, köpt ansiktskräm (fast den kom med en after shave jag var ute efter…) och berömt hans jämna, fina skäggväxt.
– Du är mer gay än man tror, säger han.
Det har jag också alltid tyckt.
* * *
Man kan säga vad man vill om hockeyintresset i Detroit, men fansen här är i alla fall mer civiliserade än de i Philadelphia och New York.
För första gången sedan slutspelet började slipper en sån som Sid The Kid  höra burop och fånigheter om ”Cindy” så fort han rör pucken.
Red Wings-fansen respekterar honom som den utsökta hockeyspelare han är – och that’s it.
Nånstans måste det vara skönt.
* * *
Så, vad ska vi tro nu då?
Ja, spelar Pittsburgh som de säger att de ska spela – enklare, rakare, snabbare, mer tajt  – så blir det betydligt jämnare än i lördags.
Övertid, ska man tro det?
Ja, vi säger så.
Återkommer – eventuellt – efter första perioden. Annars blir det efter-matchen-rapport.

Eftersom han behöver få upp flåset inför sin förmodade comeback i match 2 stannar The Mule kvar på isen och kör några extra  övningar efter söndagens träningspass i The Joe.
När han sent omsider kommer in i omklädningsrummet håller smålänningen på att tappa sin skäggiga haka.
Det är en sanslös välkomstkommitté som väntar vid smålänningens plats intill entrén.
Jag räknar till sjudubbla led av reportrar, fotografer och kameramän.
Det här suddiga lilla fotografiet säger måhända något om vilken kalabalik som råder:

För övrigt verkar det alltså som att The Mule spelar kommande natt.
Fortsätter fyrverkeriet då?
Skulle inte förvåna alls.
* * *
 Red Wings var lite nervösa och drog på sig för många utvisningar.
Sedan började de spela som de skulle och då fick Penguins, som överlag var rätt bleka, svårt.
Så kan man, mycket rudimentärt,  sammanfatta den allmänna analysen dan efter dan.
Själv tror jag ju att Therriens gossar får se till att skaffa sig en helt ny gameplan, i alla fall här i The Joe.
Det går inte att spela ”bra” mot Red Wings.
Då manövrerar de ut en med sin forechecking, sin backchecking, sin skridskoåkning och sin förmåga att medelst en box tätare än ringmuren i Visby hålla såväl puck som motståndare utanför the danger zone.
Man får se till att grisa till sig istället. Spela enkelt, rakt, hårt och tajt.
Kan spelare som fört 14 raka slutspelsmatcher i rad anpassa sig till något slikt?
Bara frågar.
* * *
Var har EJN tagit vägen? Är det inget kul längre?
* * *
Lilja och hjälte-Sammy har debatt om huruvida bloggen i sin vita kavaj ”sportade” en James Bond- eller en Miami Vice-stil  igår.
Det är den typ av diskussion man vill initiera i ett omklädningsrum.
Kollegorna i pressboxen är mindre fantasifulla. De tyckte jag såg ut som en specifik Hives-medlem. Och det var inte Howlin Pelle…
* * *
Tro på fan om inte Crosby återigen kommer fram till Varpu och kurtiserar efter söndagsträningen.
– Jag är visserligen äldre än hans mamma, men än sen? Det finns gossar som förstår vad en en äldre kvinna går för, kvittrar finskan.
Hm.
* * *
Vetlanda-Posten har inte anlänt ännu, meddelar The Mule.
Först i fjärde matchen, i Pittsburgh på lördag, börjar punktmarkeringen av vad som måste vara Landsbro största stjärna genom tiderna.
Vi väntar spänt.
* * *
Skulle det mot all förmodan spricka med Varpu kan Crosby alltid trösta sig med Eken.
Han är fortfarande djupt tagen av superstjärnans lår.
– Ah, de är ju så läckra, säger knivsätra-mannen.
Hm igen.
* * *
Brian Engblom går i rätt hiskeliga, stentvättade jeans när han inte sitter i Versus-studion.
Det känns inte helt överraskande.
* * *
Vi lärde oss igår att det matchkvällar blir så sent att det efteråt inte hinner hända någonting nightlife-wise.
Därför är det såna här dagar, när alla blir klara betydligt tidigare, överhängande risk att det…händer betydligt mer.
Kan bli illustra rapporter i morgon.