Den näst sista bastionen är bruten.
Efter The Mule-succén har det ju bara funnits två svenskar kvar i Red Wings omklädningsrum man vetat att man kunnat gå och småprata med medan de övriga fått bada i hysterisk uppmärksamhet.
Men efter Sammys finalsuccé är det bara Lilja kvar.
Dessbättre sitter han alldeles intill nattens hjälte, vilket innebär att vi från det blågula pressuppbådet kan låtsas uppvakta honom och samtidigt få några citat av  Samuelsson – medan NHL-vakter står och hindrar alla försök till intervjuer, enär match-hjältar bara håller officiella presskonferenser i den speciella media-loungen.
Det är en rätt rolig liten show som pågår.
* * *
4-0 alltså.
Det hade jag verkligen inte räknat med.
Men Detroit var bra. Detroit var till och med svinbra, i synnerhet defensivt, och förtjänade att vinna.
Men det är mycket svårt att tro att det ska gå så här förhållandevis enkelt i fortsättningen.
* * *
Lilja tycker inte det är direkt trist att hjälpa den svenska pressen att få fusk-intervjuer med lunchkompisen.
–  Ja Micke, säger han och låtsas prata om något annat, vad kan du nu berätta om din uppväxt i Södertälje?
Samtidigt sitter ”Sammy” och ruskar på huvudet.
– Mariefred, mumlar han med oroliga blickar mot NHL-vakterna, ni måste alltid skriva Mariefred.
* * *
Det är roligare när Ruutu använder truten istället för klubban när han vill störa motståndare.
Ska en så begåvad man behöva bli så frustrerad?
* * *
Om man inte tidigare förstått vilken blågul angelägenhet den här finalen är inser man det när man passerar spelarnas familjerum.
Där pratas så mycket svenska, på alla möjliga att , att man blir alldeles rörd.
Till och med the soon-to-be-mrs-Zetterberg – får man väl anta?  – visar sig äntligen.
Och hon är mycket glad.
– Visst är det  underbart med Stanley Cup-final, kvittrar Emma.
Sen får bloggen beröm för sin vita kavaj.
Det ni!
* * *
Homer  på frågan om han trodde att den rosenrasande Mike Babcock skulle slå ihjäl domarna efter det bortdömda målet:
– Jag trodde han skulle slå ihjäl mig…
Homer om att Samuelsson är en ny Franzén:
– Nä, Frasse…han gör ju hat tricks han.
Han är rolig, Holmström.
* * *
Sid The Kid visar sin storhet när han, i Foppa-tofflor och allt, sitter på podiet och berömmer Red Wings.
– Visst, det här är det bästa motstånd vi stött på hittills, säger han utan omsvep.
Sen konstaterar han att hans eget lag nog kan lite bättre än så här.
Det tror jag också.
* * *
Skulle inte förvåna om det är Liljas tur att avgöra nästa match.
Det verkar ju som att de blågula cirklarna ska slutas i år.
* * *
– Definitivt vår sämsta match under årets playoff, menar coachen Michel Terrien.
Frågan är nu hur Pittsburgh reagerar på att ligga under i en slutspelsserie.
Det är en helt ny situation.
* * *
Karlefors hade inga stora  filosofiska analyser av matchen.
Han bara slog sig på knäna av skratt när Samuelsson satte tvåan.
* * *
Bloggen var lite tagen av allvaret, och teknikstrulet, och gjorde en halvdan match i natt.
Lovar försöka få lite bättre sprätt på det här när jag kommit in i finalen på allvar.
Något slags träningsrapport kommer i morrn.
Godnatt.

Och oj, vad hände med Samuelsson?
Han tog över Datsyuks själ, fick pucken i mittzon, trampade upp genom Penguins-, rundade kassen och satte den alltså köksvägen bakom Fleury.
Rasande grannt.
* * *
Bättre period det här.
I alla fall för mig.
Jag slapp dansa offerdanser för wireless-gudarna och kunde njuta lite av att det spelas så fruktansvärt bra hockey här.
Jag menar, ni är väl med på det?
Att det alls skapas chanser när försvarsspelet – på båda sidor – är så magnifikt vittnar om begåvning det inte finns namn på.
* * *
Fansen i The Joe har mycket att jubla åt ikväll.
Baseboll-laget Tigers slår Twins med 19-3 på Comerica Park några kvarter bort.
Riktigt sån siffror ska vi kanske inte förvänta oss här. Men det skulle förvåna om Red Wings inte vinner dom med.
De spelar väldigt bra – och de brukar inte bli lättare att tas med när de leder.
* * *
Daily Sport från Tjeckien kommer aldrig, så nu i tredje får jag sällskap av filosofen Karlefors från TV4.
Det ser jag fram emot.
* * *
 Fleury är emellertid ingen dum målvakt.
Så vem vet – om han fortsätter hålla tätt samtidigt som Hossa eller Malkin eller nån lyckas få iväg en karaktäristisk projektil, då kan allt förändras.
Men det är ju det. De får inte många tillfällen att överhuvudtaget skjuta. Det är så genial Red Wings defensiv är.
* * *
Pens-fansen ger inte upp. De hörs inte lika mycket som hemmapubliken, men de hörs.
* * *
Okej, sista perioden i första finalen.
Nu kör vi in i mål.

Jaha, samma visa igen.
Med Homer.
Trist att det ska behöva hända även i finalen.
Jag har inga egentligen åsikter om huruvida han begick något regelbrott, främst för att jag när det där hände satt och krånglade med den uppkoppling som jag nyss sa var så bra, men det är trist att det ska bli samma tjafs i finalen.
Det tar så mycket energi, och är så trist att fråga om och höra om och ha åsikter om.
Låt det vara hockey, bara.
* * *
Ja, det är alltså teknikkrångel.
Just nu funkar det, eventuellt – för att en hjälte från NHL slitit som ett djur med alla laptoppar här uppe och därigenom har hinkar med dry martini att invänta on me om vi ses vid nån bardisk framöver.
Men då vet ni ifall det blir mörkt här, det är inte jag som slutat blogga.
* * *
Nu har de spelat bra i boxplay, men ändå: Vill Detroit vara med i den här serien får de sluta ta så här mycket utvisningar – i längden GÅR det inte mot Pittsburgh.
* * *
 Bortsett från Homers bortdömda är det väl Penguis som är närmast ett mål, men där visade Osgood att han verkligen är stor.
Däremot har Detroit, fem mot fem, ett visst spelmässigt övertag, no?
* * *
Jag önskar jag kunde beskriva stämningen när matchen börjar, men jag har inte orden.
Det är bara så laddat att..att…ja, jag vet fan inte hur det ska beskrivas.
* *
Kronwall har varit grym – inte minst med de där patenterade höfterna.
Men det förvånar inte.
Inte för den som såg stockholmarens blick under nationalsången.
Att han som är så snäll kan se så satans farlig ut…
* * *
I natt har Don Cherry snott kavajen av Gram Parsons.
Stort.
* * *
Naturligtvis är det Kronwall Ruutu gafflat mest med också.
Det skulle jag också göra. Är det någon en motståndare rimligen vill få ur balans – bokstavligt talat – är det ”Kroner”.
* * *
Om någon tycker att det verkar som att jag inte tippat, och det tyder en del kommentarer att somliga tycker, så är det…alldeles rätt.
Jag kan inte.
Inte förrän den här matchen är spelad.
Hata mig inte…
* * *
Okej, nu försöker vi åka igen.
Hoppas alla – inklusive Börje Johansson Devorski och O’Halloran – gör en ännu bättre andraperiod.

Nu, serrni, har den första värmningen i den första Stanley Cup-finalen 2008 börjat.
Det är nästan så jag börjar applådera när spelarna kommer ut genom respektive båsdörr.
Man har ju liksom gått och väntat ett tag och upphetsningen inför vad som i alla fall på papperet känns som den bästa finalserien på ett kvarts sekel börjar nå kokpunkten
Så fruktansvärt, fruktansvärt kul och spännande och ballt det här ska bli.
* * *
Vi får se hur det blir med live-bloggandet.
Uppkopplingen verkar det inte vara några större fel på, men laptoppen lever farligt…
Eftersom det, som vanligt, är så mycket media på finalen har de tvingats bygga provisoriska pressläktare i gamla The Joe och de provisorierna känns inte precis bergfasta.
Bordsskivan datorn står på är vinglig som en Marek Malik på offensiv blå när Crosby kommer störtande mot honom och risken att den går av när min bänkgranne från tjeckiska Daily Sports börjar hamra på sin maskin är överhängande.
Men det är lugnt; i så fall skickar jag röskignaler – den tekniken har alla på Aftonbladet utbildning i.
* * *
Nu har Eken kommit också, min ärade gamle sidekick, och även han är upphetsad.
Men mest över att han får se Crosbys lår.
– Kolla, flämtar han när superstjärnan mitt under pressmiddagen kommer gående i korridoren som tjänstgör som matsal, vilken jävla stockar till lår.
Hm.
För övrigt anser gormanden från Knivsätra att maten är ”average”.
Ni från Gävle får ursäkta om er kille har lite svårt med svenskan, han har ju bott här i nästan två år nu…
* * *
En mejlare  efterfrågar bild på ackrediteringsbrickan och då står jag förstås till tjänst (fast jag får väl erkänna att det är en bekant som mejlar…)

Som ni ser är det redigare don som gäller när det blir final.
* * *
Zäta ser fin ut på värmningen.
Mycket fin.
Han gör mål ikväll.
* * *’
Är med i ett tips a tio dollar om den som gör avgörande målet i matchen – och drar en lapp med namnet Hal Gill på.
Morsning korsning.
* * *
Svårigheten att få ackrediteringar av NHL kan ifrågasättas.
En av platserna intill oss här uppe tillhör – Vetlanda-Posten.
Häpnadsväckande.
Men det är klart VP ska vara här när The Mule – nästan – spelar final.
* * *
Stämningen är halvtimmen innan match glödhet – i synnerhet för att vara The Joe.
Men det är inte bara hemmafans som röjer. En betydande mängd Pens-fans är här också.
Skoj, om än inte helt oväntat.
Dels hör de till ligans mest hängivna, dels är det bara knappa fem timmar i bil mellan finalstäderna.
* * *
Gary Bettman höll presskonferens för en timme sen och jag kanske är lättlurad, men jag får alltid samma intryck:
Vad man än kan säga i övrigt är det en jäkla sympatisk karl.
* * *
Småskojig detalj:
Första gången Chris Chelios vann Stanley Cup, då var Sidney Crosby inte ens född.
Nu kunde de ha mötts i en final.
Men det gör de inte.
Lilja spelar på gamlingens plats.
Är det Helsingborgs första ögonblick i en Stanley Cup-final?
Jag bara frågar.
* * *
Grattis till käre schlagerkollegan Markus Larsson.
Att Ryssland vann i Belgrad innebär att han får åka till Moskva nästa år.
Det, var man fick åka året efter, var alltid min huvudprioritering när jag bevakade det där evenemanget…
* * *
Okej, håll i hatten.
Game on – snart.
Det blir alldeles, alldeles magiskt detta.

Nu äter Red Wings-spelarna lunch.
På olika platser i förorterna runtom Detroit.
Lidas, Kronwall, Homer och The Mule sitter på Andiamo i Little Sweden, Zäta har ett annat sällskap på en annan – hemlig – restaurang och Lilja och Samuelsson finns på en tredje.
Allt har med skrock att göra.
Har det en gång gått bra äter samma killar alltid samma saker på samma ställen i samma sällskap.
Det är därför Homer alltid betalar de där gameday-luncherna med landsmännen också.
Han gjorde braksuccé efter att pröjsat en gång i vintras, och nu vägrar han sluta.
– Fast vi, påpekar Lilja och Samuelsson efter morgonträningen, är arbetare. Vi får inte följa med på så där fina restauranger. Vi har samma matlåda varje matchdag istället…
* * *
Det finns inte alltför mycket att rapportera från pressfesten på Marriott igår kväll.
Bagarväckningar har sitt pris, jag tvingades vika ner mig redan efter någon timme.
Men jag hann upplysa Varpu om att hon är ett ”item” i den här bloggen, att jag lovat fria och att ni läsare kräver att få se henne på bild.
Hon är nu svårt chockad och hälsar att ni inte ska tro allt ni läser…
Någon bild blir det för övrigt inte.
* * *
Får bjuda Mattias Ritola på en snus.
– Jag har inte fått en lössnus på nio månader, säger han med tårade ögon och trycker upp en prilla med den snits bara riktiga borlängekillar besitter!
* * *
Apropå skrock berättar Pitttsburgh-journalister att Crosby är ett av de grövre fallen.
Vid sin plats i omklädningsrummet hemma i Mellon har han till exempel tre klubbor upplagda i ett särskilt mönster varje matchdag – och de får ingen komma åt.
Om någon ändå gör det, vilket händer att journalister på besök inte kan undvika,  blir han fullständigt hispig.
– Det ser ut som att man sårat någon han älskar, säger kollegan från Steeltown.
Fast idag, på morgonträningen, såg superstjärnan glad ut.

Foto: Pontus Höök.
* * *
Samuelsson vill veta  vad jag har för källa som påstår att han är lik pappa Christer och det lovar jag avslöja – om han berättar vem det var som stal Kronwalls fina keps i vintras.
– Aha, då vet jag ju att det var 40 då, ler Mariefred-Larionov förnöjsamt.
Där tar han lite fel, men är det inte så att ”Sammy” med det svaret avslöjar att det var Zäta som var keps-tjuv?
* * *
Att vistas inne i Red Wings omklädningsrum känns som att stå längst fram på en Imperiet-konsert 1986 – så trängt och kaotiskt är det när media stormar in.
Men ni kan vara alldeles lugna.
Doften av suspensoar-svett, liniment, fukt och isoleringstejp är intakt.
* * *
Detroit Free Press kör idag ett stort Zäta-porträtt och illustrerar det, bland annat, med en liten bild på Emma.
– Gör dom? Då kanske man måste gå och köpa tidningen idag då, flinar Henrik.
* * *
Inne hos Penguins ser det faktiskt ut som rena ungdomsgården. Det är rent häpnadsväckande vilken samling kids de är.
Det ser också ut som att Pittsburgh invaderat Detroit. De har till och med släpat in en egen matta i gästkabyssen, satt egna klistermärken över hela väggarna och hängt egna maximer ovanför entrén.
Jag tycker det känns rätt coolt.
* * *
Apropå Detroit Free Press är denna blogg minsann nämnd idag också.
Helene St. James kör en liten grej om att alla aktiva NHL-svenskar som var med i den stora enkäten tippade Red Wings som vinnare.
NHL-bloggen goes international!
* * *
Här kollar Lilja om Kris Draper borstat tänderna ordentligt.

Foto: Pontus Höök.
* * *
Jag känner kvinnliga reportrar som tycker att Lidas och Lilja är sexigast i hela Stanley Cup-finalen…
* * *
MTV:s The Score är på plats och gör pajas-intervjuer. Bland annat tvingas Zäta ställa upp på rena studentspexet.
Det går väl sådär, Njurunda-mannen är så lagom upplagd för dylika strapatser morgonen före livets första Stanley Cup-final . Och inte blir det bättre av att Dominik Hasek, som sitter intill, kastar en blöt handduk i ansiktet på honom…
Så här ser det ut när Zäta gör mer seriösa intervjuer. Notera solglajjorna.

Foto: Pontus Höök
* * *
Sid The Kid skyddas som vanligt omsorgsfullt av Penguins PR-stab. Vill man prata med honom får man ta sig till de officiella presskonferenser NHL håller med guldklimpen.
Den enda journalist han därutöver har tid över åt är – Varpu.
– How are you doin, säger han och ler intagande när han går förbi den den ljuva finskan.
Fuck, det kan man kalla konkurrens…
* * *
Holmgren och Calle Johansson får vi dessvärre vänta på tills Pittsburgh, men Canal Plushar redan reportage-teamet på plats. Därtill har Nordström från Expressen anslutit, så…ja, nu är vi nästan lika många svenskar på pressläktaren som på isen.
* * *
– Man får väl passa på, säger Janne Lidström på vackrast tänkbara dalmål.
 Javisst, kan ens grabb bli den förste europé i historien som tagit emot Stanley Cup-bucklan så reser man förstås från Skogsbo och Avesta till Motown.
Här har vi dem, två generationer Lidström

Foto: Pontus Höök
* * *
Höken  håller på att fånga Nordströms ena fot på Red Wings klubbmärke inne i omklädningsrummet.
Men Expressen-veteranen ser vad som håller på att hända och glider undan i sista stund.
Jäklar! Det hade varit stort att kunna skylla eventuella förluster på att konkurrenten jinxat svensklaget.
* * *
Knappt fem timmar till match nu.
Temperaturen stiger.
Satan vad roligt det ska bli!
Återkommer strax innan nedsläpp.

I morse var det bagarväckning deluxe.
03 fucking 30 tvingades jag gå upp för att hinna med första flighten från Laguardia till Motown.
Där, nånstans, anser jag att  gränsen går  för vad en homo sapiens ska behöva utstå.
Men vad gör man inte för att hinna få se Andreas Lilja träna?
Och som han – och övriga Red Wings – tränade.
Jag har inte sett någon genomföra ett lika intensivt pass under hela slutspelet.
Jag fick armsvett bara av att titta.
– Men så är det alltid. Babcock kör alltid hårt med oss, försöker just Lilja efteråt.
Men ni skrattade ju inte ens idag? Det brukar i alla fall du göra.
– Nej, okej. Det var kanske lite extra jobbigt,.
Fast nu när jag tänker efter…just Lilja själv hade förstås ork att visa bloggen hur man gör när man stoppar in ett klubblad i en springa i plexiglaset.
* * *
Nu är det verkligen final här.
Det som bara förra helgen var en stilla hausse , alltjämt rätt avslappnad, har förvandlats till enorm mediacirkus.
Här är så mycket skribenter och fotografer och kameramän och radioreportrar och tv-stjärnor och NHL-anställda och annat löst folk att Red Wings inte ens kunde ha eftermiddagens pressmöte i The Joe.
De fick flytta in i konferenscentrat Cobo Hall vägg i vägg.
Där, i en jättelik mässhall, stod spelarna sedan på varsitt podium och lät sig intervjuas.
Det blev fullständigt kaos runt allihop.
Så här såg det till exempel ut när The Mule kom ut i offentligheten för första gången på två veckor.
 
Foto: Inte Höken…
* * *
– Lilja ser ju direkt farlig ut, säger Höken när han ser skåningen i slutspelsskägg för första gången.
Jag kan bara instämma.
* * *
De kom utdragande med bucklan i dag också.
Här står en suspekt typ med alldeles för fladdrig haka och beundrar konstverket.

* * *
Detroit målvaktscoach Jim Berard bodde och spelade i Åbo i elva år och hann snappa upp så mycket att han kan hålla en hel konversation med Varpu.
Sen får han klart för sig att jag är svensk, vänder sig åt mitt håll och säger på finsk-svenska:
– Systembolaget.
Hm.
* * *
”Allt runtomkring…”
Det är det killar som spelat Stanley Cup-final brukar prata om när de försöker förklara vad det är som skiljer vardag från detta.
Det är det vi ser här nu.
Febern runt The Joe.
Och den drabbar alla.
– Jamen, se själva hur mycket folk det är här, säger Mike Babcock under en presskonferens.
– Det är spännande för alla, oavsett om man är 20 eller 37.
Eller 41, kan jag inflika.
* * *
Penguins tränar hemma i Mellon Arena innan de avlägger den korta flygresan och kommer sedan direkt till Cobo Hall.
De ser sammanbitna ut.
Hårda.
Målmedvetna.
Utom Jarkko Ruutu.
Han är glad och fnissig och driver hårt med några Pittsburgh-journalister han känner igen.
Lika jobbig som han verkar vara på isen, lika charmig är han utanför.
One-on-one-intervju med Jarkko känns som ett mission jag måste genomföra här.
* * *
Larry Brooks, New York Post-oraklet,  hann inte svara innan jag publicerade den där stora enkäten, men nu kommer det mail.
Han skriver:
”Penguins in 6…”
* * *
Apropå Ruutu får Red Wings finne, Valtteri Filppula, frågan vad han tänker säga om han stöter samman med landsmannen på isen.
Han svarar:
– Eh, det är nog inte i första hand jag som kommer att säga något då…
* * *
The Mule om problemen på slutet:
– Jag trodde det var höjdskillnaden i Denver som gav mig huvudvärk. Eller Kirk Maltby…
Läs mer om Franzén på ett utrymme här intill under morgontimmarna.
* * *
Äntligen har vi fått lite svenskt sällskap i media-racet.
TV4:s skjutjärn Bertil Karlefors är på plats och ställer frågor till svenskarna  med samma löd som Marian Hossa fräser iväg slagskott.
Emellanåt står han och är filosofisk också.
Då ser det ut så här

* * *
Bladet-reportern Patrik Thorneus är en annan som inte hann få in sitt tips i tid, men vi publicerar det förstås ändå.
Så här skriver Lappen:
”Alla pratar om Crosby och Zetterberg och det är väl okej, men det som avgör är ett bra försvar och där är Detroit flera resor bättre. Osgood är väl ingen försteklassmålvakt, men det finns å andra sidan bara en Lidas… 4–1 till Detroit. Kom i håg var du läste det först!”
* * *
Hur stoppar man Crosby, frågar dom Babcock.
Han tittar upp och rycker på axlarna.
– Bra fråga. Jag önskar jag visste.
Lysande.
* * *
Här är ytterligare tre coola Höök-bilder från dagen.

Intensiv Babcock jagar på Lilja.

Vaktmästaren som har hand om tröjorna när det inte är match.

Lite coola klubbor.
* * *
Nu ska vi iväg på media-reception.
NHL tänker hälla i oss borsten, tror jag bestämt.
Tur man är så måttlig.
Rapport kommer i morrn.
Då är det match också.
Kan ni fatta vad häftigt?

Dan före dan före dan…
Då ska ni få en liten present.
Har nämligen ägnat de senaste dygnen åt att jaga rätt på ett antal personer jag tycker borde vara med och tippa den mest emotsedda Stanley Cup-finalen på två och ett halvt decennium.
Nu är jag klar och ber att få presentera det i mitt eget tycke grandiosa resultatet.
Så här går det mellan Detroit och Pittsburgh, enligt 41 edsvurna experter.

– Jag såg Pittsburgh när jag var i Quebec och tyckte de spelade jäkligt bra. De är så hungriga. Men sen såg jag Detroit också, och de var ju lika bra. Det är väldigt roligt att svenskarna  spelar så bra, jag är imponerad av dem. Och ja, jag tror nog att det till sist lutar åt att Detroit vinner. Säg 4-3.
Börje Salming, legend.

– Jäkligt svårt att säga, men jag tror att Detroit kan ta det i fem eller sex matcher.
Mats Sundin, Toronto Maple Leafs.

– Detroit–Pittsburgh 4-2. Tror inte att Pittsburgh kommer orka med Detroits offensiv. Pittsburgh har mött relativt lätta lag på väg till finalen. Ett söndertrasat Ottawa, ett upphaussat Rangers och ett Flyers, som egentligen inte var så bra att de skulle spela i en semifinal.  Det enda som oroar mig är om Detroits målvakt Chris Osgood orkar spela lika bra som han gjorde mot Nashville och Colorado och i början av serien mot Dallas.
Tomas Ros, bloggpartner och Front 242-fan.

– Detroit.
Peter Forsberg, Colorado Avalanche.

– Pittsburgh vinner med 4–2 i matcher. Oerhört svårtippat, men det känns som Pittsburghs Marc-Andre Fleury är hetast av målvakterna. Det avgör.
Mats Wennerholm, hockeykung, Aftonbladet.

– Detroit, i fem matcher.
Daniel Alfredsson, Ottawa Senators.

– Det blir sju matcher och jag tror Pittsburgh till slut drar längsta strået. De är unga och hungriga och har Sidney Crosby. Han är fruktansvärt bra, bland de bästa jag nånsin sett.
Niklas Eriksson, Leksands IF-legend och OS-guldmedaljör i Lillehammer -94.

– Jag håller på Pittsburgh och tror att dom vinner med 5-3. Jaså, går inte det? 6-3 då. Nähä, inte det heller. Men 4-3 går, säger du? Då tror jag det.
Fredrik Virtanen, begränsat idrottsintresserad tv-stjärna och Aftonbladet-krönikör.

– Jag tror på Detroit, de har chansen att gå hela vägen i år. Det blir 4-2 eller 4-3.
Michael Nylander, Washington Capitals.

– Jag tror att de som är bäst i Pittsburgh är aningen, aningen bättre än de som är bäst i Detroit. Det handlar om marginella skillnader, men det finns ändå lite mer  spetskompetens i Pittsburgh. Det fruktansvärda tempot Malkin och Crosby håller…jag tror Detroit-backarna kan få svårt med det. Så magkänslan säger Pittsburgh. Och vi får väl hoppas på 4-3 då, för framförallt ska ju det här bli en otroligt rolig final att följa. Det är två grymt imponerande lag som ska spela. Många sena nätter blir det, man kommer att vara rätt hålögd framöver.
Niklas Wikegård,  hockeyexpert, bland annat åt SVT.

– Nu är det ju alldeles för jävligt att jag sitter just där jag sitter, det enda jag kunnat se av hockeyn är veckogamla sammandrag på måndagsnätterna, så jag är inte direkt uppdaterad så det stör. Det enda som får mig att minnas gammal susp-lukt från NHL-omklädningsrum numera är din e-m-i-n-e-n-t-a  blogg.
Men Zäta ser ju fenomenal ut och tar dessutom en massa sympatipoäng mot den lille kaxråttan Crosby.
Det måste bli Detroit. Känns som det finns fler vapen i den boden.
Vi säger 4-2 i matcher.
Peter Wennman, London-baserad skriftställare och Aftonbladet-korre.

– Pittsburgh vinner med 4-1 i matcher.
Karolina Ramqvist, DN-kolumnist.

– Jag tror det blir svårt att slå Detroit, de har sett så otroligt bra ut. Man skulle ju önska att det blev 4-3, eftersom det är två offensiva, roliga lag som spelar. Men jag tror Red Wings, med sin rutin,  tar det i sex matcher.
Fredrik Modin, Columbus Blue Jackets.

– Pittsburgh vinner. Tyvärr. Av rent principiella skäl håller jag på Peter Forsbergs lag, oavsett vilket det är, men det är klart att man har känslor för Red Wings också.
Trots det: Pittsburgh!
Båda lagen är hockeymaskiner men spetsen i Pittsburgh känns vassare. Malkin, Crosby och Gonchar. Visst. Zetterberg är bra men Malkin…
Plus att jag tycker att Fleury är bättre än Osgood. Jag vet att Osgood har bättre procent men då har han inte mött Crosby och Malkin…
Och utvisningarna. Detroit verkar dra på sig onödiga utvisningar och det håller inte mot skarpskyttarna ovan.
Adam Alsing, TV- och radioprofil, samt passionerad Färjestadssupporter.

– Detroit vinner med 4-2 i matcher.
Båda lagen har imponerat i slutspelet, men det som fäller avgörandet är Red Wings slutspelsrutin. Visst, Pittsburgh kan rida på sin framgångsvåg ett tag till, men Penguins med sina unga stjärnor är inte moget att vinna Stanley Cup redan i år.
Pasi Hiirikoski, VLT.

– Pittsburgh kör över Detroit. 4-2 blir det.
Magnus Hägerborn, Bäckisbloggare på Gefle Dagblad.

– Det är inte lätt. Men jag följde semifinalerna via tv när vi var i Quebec och Detroit imponerande väldigt. Farten och sättet på vilket de håller pucken inom laget…det är ju fantastiskt. Sen har vi då Pittsburgh med sin ungdomliga glöd. Det är ett väldigt bra lag det också. Men, mja, jag tror att Detroit vinner med 4-2.
Leif Boork, demontränare från Sollerön.

– Wings efter sex matcher. För att de har mer erfarenhet av spel den här tiden på året. Och för att Sidney Crosby ännu inte har behövt möta backar av Nicklas Lidströms kaliber.
Helene St. James, Detroit Free Press.

– Jag tror på Detroit. De vann grundserien, har fördel av hemmaplan och sitter på en annan rutin i de här sammanhangen. 4-3, säger jag.
Jonas Bergqvist, flerfaldig VM- och OS-guldmedaljör.

– Detroit-Pittsburgh 4-2. Har länge trott på Detroit och ändrar mig inte nu. Fast Pittsburgh imponerar och det känns som att den där berömda målvaktsmatchen blir mer avgörande än vanligt. Väldigt ovisst – men spännande och underhållande blir det definitivt. 
 Maria Nordström, Sundsvalls Tidning.

– 2-4 Varför? Ja, det vete fan. Har knappt hört talas om lagen. Men Lidström lirar väl i Detroit och han måste vara på väg ner snart.
Robert Laul, hockeyälskande fotbollsbloggare- och nyhetsmästare på Aftonbladet.

– Jag tror på Detroit. Pittsburgh vinner sina hemmamatcher och Detroit sina. Så det blir 4-2. Va? Blir det 4-3? Ja, det blir det ju i så fall, ja. Dom har tre hemmamatcher. Men jag säger 4-2 i alla fall, det kändes som en bra siffra, ha ha.
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Jag tror det blir stenhårt. Penguins vinner dock i sjätte matchen. Visst har de den hemma?
Eken, NHL-bloggens sidekick.

– 4-3 till Detroit…hoppas jag.
Nicklas Bäckström, Washington Capitals.

– Jag säger Pittsburgh. Och det gör jag för att de har de två fantastiska spelarna Malkin och Crosby. Malkin såg jag redan när han var junior och man kunde direkt konstatera att han skulle bli en stor hockeyspelare. Det har han blivit nu. Och Crosby är ju nästan lika bra. Jag tror Detroit får svårt med dom två.
Tomas Jonsson, tvåfaldig Stanley Cup-mästare, tränare i Leksands IF.

– Detroit vinner med 4-1. Ett val jag gör mer med hjärta än hjärna. Vem vill inte se ”svensklaget” Detroit i topp?
Pontus Höök, Aftonbladets New York-fotograf.

– För första gången på många år är det verkligen NHL:s två bästa lag som gått hela vägen, det vill säga tagit sig till final. En serie som bjuder på många intressanta ”matcher i matchen”. Inte minst den mellan superstjärnorna Datsuyk/Zetterberg i Red Wings och Crosby/Malkin i Penguins och backjättarna Lidström vs Gonchar. Jag tippar att det blir laget med den bredaste truppen som vinner. Och jag hittar inga motsvarigheter till Draper, Maltby och McCarthy hos Pittsburgh. Hårt jobbande rollspelare, som gnuggar på i varenda av de få byten man normalt gör. Detroit står som slutsegrare, mitt favoritgäng ända sedan tidigt 80-tal, men det blir minst sex matcher, kanske rent utav en sjunde och avgörande innan det är över.
Calle Goth, sportchef, Dalarnas Tidningar.

– Detroit. Det känns som att de har erfarenheten och tyngden. Och visst är det väl fantastiskt att svenskarna är så bra? Fan, jag tycker även en sån som Micke Samuelsson, som ingen nånsin nämner, är helt suverän. 4-2 blir mitt tipps.
Berglund, Dalarnas Leif Silbersky.

– Jag tror att Detroit vinner med 4-2, men det är ett tips med hjärtat enbart. Men Franzén tillbaka i laget kan det dock bli så!
Lasse Anrell, sportkrönikör och fyrverkeriexpert, Aftonbladet

–Detroit vinner med 4-3 i matcher. Drömfinal. Hjärtat säger svensklaget, hjärnan försöker övertala mig att skriva Pittsburgh. Men här gillar jag att välja med hjärtat.
Per Mårtensson, NWT

– Detroit vinner med 4-2 i matcher.
Mattias Norström, Dallas Stars.

– Dags – äntligen  – för svensklaget Detroit. Ja, det tror jag. Fantastiskt så stora svenskarna i laget  är i Nordamerika. Att Lidström och Zetterberg är det visste vi sedan tidigare, men Franzén och Samuelsson och flera också. Men NHL vore inte NHL om nu inte exempelvis Pittsburgh är i final igen efter så många år. Det här –  och också Flyers framfart i vår – visar att ligan verkligen lyckats med lönetaket.
Det blir hårt, 4-2 i matcher dock till Detroit. Zäta blir finalseriens store.
Hasse Andersson, Mr. Hockey, Örnsköldsvik.

– Jag är Pittsburgh-fantast. Det känns som att de är starkast. Sedan har de ju Crosby och Malkin, som är väldigt bra just nu. 4-2.
Per-Erik Eklund, största pucksnillet som spelat i AIK, Philadelphia Flyers och Leksands IF. Nu scout.

 – Jag tror att Detroit vinner med 4_1 och hoppas att Sveriges Super-Z Nr 2 blir stor hjälte.  Men egentligen spelar det ingen roll hur det går för det här är en drömfinal. Detroit med alla svenskar. Och Pittsburgh är klubben som reste sig och gick vidare när alla sade att loppet redan var kört.
Johan Esk, DN.

– Det är inte bara av lokalpatriotiska skäl (Holmström) som jag tror på Detroit i finalen. Men rutin från viktiga matcher betyder oerhört mycket i det här läget och den har ju Detroit gott om, i motsats till Pittsburgh. Detroit är oerhört stabilt och har också visat att de är lika bra borta som hemma. Pittsburgh kan bli lite knäsvaga när dom hamnar på bortais.
Alltså…4-2 till Red Wings
 Mats Nyberg, Piteå-Tidningen.

Tja, det här blir gammalt mot ungt, och eftersom jag själv kommit upp i en ganska vördnadsbjudande ålder så tror jag på age before beauty: Detroit vinner med 4-2 i matcher, jag tror helt enkelt att Lidström, Holmström, Chelios, Draper mfl är lite för tunga och lite för bra för Malkin och Crosby och grabbarna. Det känns som om PP är i final ett år för tidigt.
Janne Bengtsson, Svenska Dagbladet.

– Framförallt tycker jag det är jäkligt roligt att två spelande lag gått till final, det ska bli kul att se. Synd med tiderna bara, det blir sena nätter. Nånstans känns det som att Detroit har mer bredd. Jag tror de vinner, 4-2 låter som ett vettigt resultat.
Bengt Åke Gustafsson, förbundskapten.

– Stentuff finalserie att vänta. Fullständigt övertygad om att det går till  sju matcher och att Njurunda-Zäta blir tungan på vågen för Detroit. Killen är kung därborta nu. Dessutom är det fyra år sedan Njurunda-Modin var hemma och visade upp den anskrämliga bucklan, så vi börjar längta efter att få se den igen. Tips: 4-3 i matcher till Detroit
Pelle Ehnberg, reporter, Njurunda – också känt som Zäta-land.

– Rostbältets stolthet knäcker den försvenskade bilstaden med 4-2. Den historiska generationsväxlingen med Crosby och Malkin som nya ledare kan inte ens en frisk Franzén stoppa.
Stefan Åsberg, SVT.

– Ja, jag tror nog att Detroit vinner. Det känns som att deras större rutin blir utslagsgivande, gör det inte? Dessutom tror jag Malmö FF vinner Allsvenskan i år.
Filip Hammar, komiker och hockeykännare från Köping.

– I början var jag mest imponerad av Detroit, de spelade ju så jädra bra. Men sen såg jag Pittsburgh och blev ännu mer imponerad. Så det börjar svänga över till Pittsburgh. Jag tror de vinner det här. 4-2.
Christer Olsson, backstjärna i bland annat Brynäs, St. Louis och Leksand. Juniortränare i Leksand nu.

Nu ska vi ju inte vara såna, men….jo, det ska vi visst det.
Så här stod det i den här bloggen 11 oktober, i ett av de första inlägg som överhuvudtaget gjorde.
”Själv konstaterade jag innan premiären att Detroit kommer att spela final mot Pittsburgh i vår – och att de också kommer att vinna den finalen.”
Ni ska lyssna på Biffen…
* * *
Fast Dallas ska ha all heder – för hela det här slutspelet och, inte minst, för den sista perioden i den här matchen.
Det var rätt enormt att se hur de öppnade spjällen och gav allt de överhuvudtaget hade.
Särskilt vill jag rosa Joel Lundqvist. Vilken satans underbart gritty, passionerad, tuff och intelligent bäst-när-det-gäller-forward han blivit.
Om inte Dallas-ledningen efter de här matcherna inser att han är en etablerad NHL-spelare som ska finnas på isen så ofta som möjligt, då ska han be brorsan tala med Glen Sather
* * *
Som alla andra har jag tvivlat på att Chris Osgood verkligen är en målis som kan bära sitt lag, men räddningarna han gjorde i tredje visade att det inte finns något fog för de tvivlen.
* * *
Nu kan det i alla fall sägas, rakt ut:
Nicklas Lidström, Tomas Holmström, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén, Mikael Samuelsson och Andreas Lilja är alla klara för Stanley Cup-final.
Det är vad jag på rak arm kan svenskt rekord – i alla fulla fall för ett lag.
Det är också väldigt häftigt.
* * *
Man vill inte att det ska behöva sluta så här för Mattias Norström.
Men även han har  all anledning att känna stolthet i sin mäktiga bröstkorg över hela det här slutspelet.
* * *
Fint att se hur vänliga svenskarna var mot varann under handskakningen efteråt.
* * *
Det är inte bara det faktum att även Lidas vägrar ta i konferensbucklan som skiljer Detroit från det jag såg när Ottawa blev finalklara i Buffalo ifjol.
Senators-spelarna dansade på isen, sjöng segersånger i omklädningsrummet och var överhuvudtaget så glada att de höll på att spricka.
Även Red Wings-spelarna är glada – men med måtta.
Jag tror det säger nåt om hur mycket bättre förberedda vingarna kommer till sin match-up med Penguins.
* * *
Drömfinalen börjar alltså i Detroit på lördag.
Sedan följer matcher måndag 26, onsdag 28, lördag 31, måndag 2 juni, onsdag 4 juni och lördag 7 juni.
Tips?
Mja, det vill jag allt vänta med nån dag. Men jag kan väl säga att jag inte är lika tvärsäker som i oktober.
Nu ska bloggen försöka vila sig i form några dagar.
Vi hörs från Michigan framåt helgen.

Ännu är det inte klart.
Inte riktigt.
Men om ni lovar att inte ringa dem i omklädningsrummet och berätta, för de vill verkligen inte höra, slår jag härmed fast  att Zäta, Lidas, Homer, Samuelsson, Kronwall, Lilja och den för tillfället  frånvarande The Mule är väldigt, väldigt nära Stanley Cup-finalen just nu.
* * *
De fick det där första målet .
Och det var logiskt.
För till skillnad från i de två närmast föregående matcherna  inledde Red Wings riktigt intensivt och bra.
Sen, när de hade ledningen, kunde de börja spela så där lysande hockey som i de två första matcherna igen.
* * *
Ja, Dallas kanske ser lite blekare ut än i The Joe i lördags.
Men man måste förstå att det är otroligt svårt att ligga under mot Detroit Red Wings.
Det finns inte mycket man kan göra när Zäta och Datsyuk får utrymme – och utrymme får de när man tvingas gå framåt.
* * *
Mest imponerande tycker jag boxplayet är.
Så satans tätt.
Men ett litet tips:
Blir det serie mot Pittsburgh gräver man sin egen grav om man tar så många utvisningar.
* * *
Zäta!
Han missar inte den sortens lägen.
* * *
Vilket härligt flin han hade på läpparna, Lilja, när han reste sig upp efter kanonsmällen där i första.
* * *
Bästa Dallas på isen är han som heter Drake i efternamn…
* * *
Okej, är det dags för sista perioden i American Airlines Center för säsongen nu?
Vi får väl se.

Första målet.
Det har betytt allt i de tidigare fem matcherna och kommer att bli avgörande ikväll också.
Om Red Wings får det kan de spela som de vill och blir mycket svårstoppade
Om däremot Dallas tar ledningen kan de ägna sig åt att manövrera ut Zäta och ”Dats” och det är de – i synnerhet Lundqvist-Petersen-Eriksson-linan – väldigt bra på.
Så ha koll på 1-0-målet.
* * *
Vi får inte se The Mule ikväll heller, som det verkar.
Och nu vet vi ju.
Det är ett mycket tungt avbräck för Detroit.
Däremot verkar det som att Lilja kan komma att ersätta Chelios.
– Det avgörs vid matchstarten, meddelade Babcock under en presskonferens i morse.
* * *
Jag är hemma i New York ikväll. Det gick inte att få ihop det praktiska kring ytterligare en Texas-resa just nu.
Det betyder att det blir mindre action än vanligt här i bloggen, men räkna med någon form av instick under de kommande timmarna.