Ja, man kan ju tycka att det är lite orättvist att Detroit leder med 3-2 nu.
Dallas har ju pucken mest – och skapar svettigt tryck i offensiv zon långa stunder.
Å andra sidan:
Även när de är nere hos Osgood tillåts de inte skapa särskilt mycket chanser.
De tvingas ut i hörnen, passar mycket, letar lägen – och kommer inte riktigt åt. För att Detroit spelar galet bra försvarsspel. Också.
Så rättvisa hit och dit…jag vet inte jag.
* * *
Homers liv som stor playmaker var kortvarigt, om man säger så…
* * *
Å andra sidan hade Stars, äntligen, lite tur på Richards mål.
Det är ju så också:
Ska man gå långt i slutspelet måste man ha flyt.
* * *
Min discjockey-vän lyckas slänga på en låt innan en icing-avblåsning – och naturligtvis lyckas Draper, tror jag det är, upphäva icingen
Pajas.
* * *
Tack Yan Banan, för den eminenta Tardelli-länken.
* * *
Kronwall kan , som sagt, inte bara tacklas.
Det var ett konstverk, passningen till Hudler.
* * *
Det blir lite kortfattat här nu. Var tvungen att spring iväg till presstoan. Och då passade jag på att hugga en av de suveräna Texas-vurrar de bjuder på här. Förlåt, jag kunde inte låta bli…
Ska vara desto mer långrandig efteråt, det är ett löfte (eller hot, om ni hellre vill det).
* * *
Såg ut som att Modano fick riktigt ont när två man körde över honom.
Hoppas det inte är allvarligt, han behövs om det här ska bli en lång serie.
* * *
Då så.
Fatta vilken grym period det här blir.
Jag tror fortfarande på sudden.
Återkommer, som sagt, under småtimmarna.

Bloggen strular, som vanligt, därav the delay. Sorry. Här är rapport 2.

American Airlines Center var ett enda stort vrål.
I 37 sekunder.
Sen såg Datsyuk – efter suveränt förarbete  av playmaker-Homer! – till att tysta hela Texas.
Så kan det gå.
Det är nästan så jag tycker lite synd om Stars. De är ju riktigt heta och skapar tidvis tungt tryck i Detroit-zonen nu när de får matcha som de vill. Men ska de ha minsta chans måste de sätta de fåtaliga chanser Red Wings, trots trycket,  tillåter dem att få.
Tillika måste de vara vakna också direkt efter egna mål…
* * *
Hade ju påmint mig själv att vara beredd.
Men jag hann likafullt glömma bort hur Dallas-publiken beter sig under nationalsången – och höll på att sätta mig i betongen när de fyrade av sitt ”staaaars” mitt i första versen.
Den är mäktig den.
* * *
Stort att Grossman gör mål – såvitt jag förstår NHL-karriärens första.
Det är dels en väldigt sympatisk ung man – och dels en förträfflig spelare  som verkligen tag den chans han fått och blivit en helgjuten NHL-back på en gång.
Och vilket jävla härligt goal-face han har! Rena Marco Tardelli i VM 82.
* * *
Det är inte riktigt samma klass på discjockeyn här.
De har nåt slags patriotisk hyllning av en Irak-veteran på läktarna i en reklampaus – och inte mig emot.
Men när den hyllningen är klar smäller han på Neil Youngs ”Keep on rockin’ in the free world”.
Har han inte hört en enda bokstav i den texten?
Om han förstått vad han gjorde hade det ju varit en grov förolämpning, varken mer eller mindre.
* * *
Datsyuk alltså…vilka fantastiska moves den mannen har.
* * *
Å andra sidan spelar han Costellos ”Pump it up” också, varmed han får väl vara förlåten. Lite grann.
* * *
Yours truly snubblar i en trappa på väg till pressläktarfilial och har nu ont i ett knä.
Det är jag och Lehtinen. Tyck synd om oss.
* * *
Jag har inga särskild fördomar om hockeypubliken i Dallas, det finns säkert gott om kunskap här. Men jag råkar ha ett riktigt päron inom hörhåll ikväll, på sektionen intill den här provisoriska boxen. Han kan absolut ingenting, blir till exempel helt paff över att det finns avvaktande utvisning (”det där hände ju för flera moment sedan, för fan!”) och jublar hängivet över helt poänglösa felpassningar (”ha ha, kolla, vilken miss”).
Man borde kunna skita i sånt, men jag blir så irriterad att jag knappt kan hålla mig från att luta mig över och förklara hur saker och ting ligger till.
* * *
Time igen.
Det blir fortsatt underbart att titta, så gå inte och lägg er nu.
Hörs i nästa paus.

Ja, hallå.
Då är bloggen sedan något dygn i Dallas.
Man kan hjula ner för gatan av lycka för mindre.
The Big D är en suverän stad, just så bredbent,  larger-than-life-vräkig som det anstår en Texas-metropol – men samtidigt modern och urban.
I like.
Bra hockey väntar också.
Jag tror att matchen i natt, som betyder så otroligt mycket för hemmalaget,  kan bli klassisk 
Jag kör live, givetvis.
Häng med.
* * *
Det är en syn när Detroit under söndagseftermiddagen anländer till Crescent Court
Crescent Court är inte nämligen bara ett bra lyxhotell.
Det är fint. Highbrow. Upscale.
Några mycket prydliga äldre damer – Nancy Reagan-sorten, liksom – ser också mycket tagna ut när rövarbandet från Michigan klampar in i den sordinerade lobbyn.
De bär för all del snygga kostymer, men de har framförallt skägg som sjörövare och, nästan utan undantag, tandrader med stora hål i.
Dråpligt
Många är de, dessutom.
Inte nog med den vanliga truppen och ledarstaben.   De har reserverna från Grand Rapids – inklusive Mattias Ritola – med sig också. Liksom hela mediaavdelningen, läkarteam, video-coacher och några scouter.
Ja, till och med gubben som vaktar korridoren utanför omklädningsrummet i The Joe har fått följa med.
Härlig cirkus!
Så här ser lobbyn för övrigt ut – utan hockeyspelare.

* * *
De har, som väntat, ingen versus på hotellet. Så jag såg slutet av Flyers-Penguins-fajten på sportbaren Frankie’s på brusande McKinney Street (ni som kan ert Dallas, valde jag rätt sportbar?)
Roligast med det, vid sidan av tre kalla Heineken:
Versus-kommentatorerna Mike Emrick och Ed Olczyk, som ska täcka matchen här ikväll, var  också där.
Det säger något om vilken löjligt liten kanal det är NHL samarbetar med, när inte ens den egna personalen kan se den.
* * *
Zäta är lätt förvånad över att se mig i på Crescent Court  och frågar om jag ska med
– Menar du att du att det blir match då, har jag för en gångs skull närvaro att svara.
– Bra svar, flinar Timrå-legendaren och försvinner upp mot vad som garanterat är ett väldigt magnifikt rum.
* * *
Vare sig Osgood eller Ribeiro blir avstängda.
Det innebär inte att känslorna svalnat, på något sätt.
– Osgood gjorde något väldigt fult, rasade Marty Turco så sent som efter morgonträningen i dag.
– Det Ribeiro gjorde hör inte hemma på en plan, skällde Mike Babcock.
* * *
Vilken upplevelse det måste vara för en som Ritola.
På ett år har han gått från att spela division I-hockey i Borlänge till att resa med The Big Red machine på konferensfinaler.
– Så länge jag varit här har klubben hela tiden tagit med de unga reserverna på slutspelsresor, berättar Micke Samuelsson.
– De tänker på framtiden i Red Wings. För det är ju en ovärderlig erfarenhet de får, killarna. Hoppas de tar vara på det och inte bara tycker det är trist för att de inte får spela.
Om jag bara får tag i Ritola nån gång ska jag fråga.
* * *
Joel lyckades ånyo proppa Kronwall i förra matchen, så nu måste det väl bli hämnd?
– Han viskade något till mig efter den smällen, berättar Joel med ett snett leende.
– Jag är rätt glad att jag spelar på motsatt sida som honom. Han är rätt bra på att tacka själv.
Kronwall bara garvar.
– Äh, jag bara kör på som vanligt.
Men det är nåt i tonen som säger att Lundqvist nog ändå ska akta sig…
* * *
Förutsättningarna är rätt enkla.
Dallas måste vinna i natt.
– Ja, annars försätter vi oss i en väldigt svår situation, jag vill inte ens tänka på det. Men vi har gott hopp, vi spelade bra i andra matchen i Detroit och tror att vi kan lyfta oss ytterligare ett snäpp ikväll, säger Matty Norström.
* * *
Man kan ge fuck-fingret med hockeyhandske på sig också.
Det visar Lilja när han åker förbi yours truly under morgonträningen…
* * *
Loui Loui har fått ut en riktigt vass zorro-mustach, inte helt olik den Sidney Crosby ”sportar”.
– Mm, visst är den fin. Men jag har sparat i ett år också, kommenterar han den.
Och ler snett, uppenbart van vid att få sin ansiktsbehåring ifrågasatt.
* * *
Det ligger en dosa Göteborgs Rapé i Red Wings omklädningsrum.
Vid Darren McCartys plats.
Snusar han? Vad väldigt McCarty det vore.
* * *
Frågar Ulf Dahlén hur många av alla svenskar på isen han spelat med.
Rätt många, visar det sig.
– Lidas förstås, och Holma flera gånger. Zäta hann jag också träffa under de där sista åren i Sverige. Mattias har jag spelat med i några turneringar, och Honken var jag nog på nåt läger. Lilja tror jag bara jag ätit middag med när jag och Hardy var över och träffade spelare inför OS
Sen frågar jag förstås om Frölunda också, men svaret är hela tiden detsamma.
– Inga kommentarer.
Han ler dock när han säger det.
* * *
Försöker få Micke Samuelsson att erkänna att det var han som stal Kronwalls fina kepa.
Det har jag inte mycket för.
– Du kommer aldrig att få veta, skrattar han.
Men jag tror redan att jag vet.
Det var ”Sammy”.
* * *
Honken är glad för förre Tampa-kompisens Andreas Karlssons skull.
– Det kommer bli kanon i Frölunda. Han har inte fått spela riktig hockey på två år. De använde honom ju som brunkare nere i Tampa och är det någon i hela världen som inte är brunkare är det Andreas. De första träningarna när han skulle ner och täcka skott och sånt…det såg inte klokt ut.
* * *
Det ligger ett halvlöst korsord vid McCartys plats också.
Det känns lite mindre McCarty, eller hur?
* * *
Visste ni att Niklas och Staffan Kronwalls pappa, Hasse Kronwall, under flera år på 70-talet var Abbas business manager och åkte med supergruppen runt världen vid ett antal tillfällen?
Nu vet ni.
* * *
Här är några bilder från dagarna i Texas.

Dallas tränar hemma i AA Center.

Stars fina, men rätt trånga, omklädningsrum.

”Det här är hemligt område”, hojtar Notan när fotografen smyger in och plåtar hans försök att få ordning på klubborna. Fotografen låter sig inte skrämmas.

Bloggen i båset. Om några sekunder sticker Lilja upp ett fuckfinger.
* * *
OK, nu åker vi.
Hoppas ni laddat upp med mycket kaffe.
Det kan bli en lika lång som häftig natt.
Tips?
Jag tror Stars vinner.
I sudden.
Hörs i pausen.

Detroit är nu två vinster från Stanley Cup-final.
Men det är det ingen som vill prata om, förstås.
– Vi var i samma situation för ett år sedan. Se hur det gick då, värjer sig Mike Babcock på presskonferensen efteråt.
Fast där tar han fel.
Efter två matcher i konferensfinalen mot Anaheim ifjol stod det 1-1.
Å andra sidan gör Babcock – ett fantastiskt namn, det vidhåller jag – klokt i att inta en försiktig hållning.
Dallas är inte Colorado.
Dallas är ett väldigt bra hockeylag som med lite tur kunnat tvinga fram en förlängning idag – och de kommer inte att bli lätta att tas med hemma i The Lone Star State, that’s for sure.
* * *
Osgood hjälpte milt uttryckt till efter Ribeiros slashing i slutsekunderna, visst.
Men med vetskap om hur NHL ömmar för de stackars målvakterna kan man vara väldigt säker på att Ribeiro blir avstängd – kanske i flera matcher.
– Och lite ont gjorde det, hävdar ”Ozzie” på presskonferensen.
– Han träffade delvis där jag är oskyddad, vid sidan, mot revbenen till. Men jag kommer att vara fit for fight snart igen.
Skulle tro det, va.
* * *
Det är inte precis karneval inne i Dallas omklädningsrum.
Men inte total depression heller.
– Nä, vi har fortfarande gott hopp, säger Nicklas Grossman, den ende svensk jag hinner få tag i innan  stjärnorna tar nattflyget hem till Texas.
– Vi har visat att vi kan komma igen efter motgångar hela säsongen. Kan vi spela som idag blir det jämnt hemma i Dallas.
Tror jag också.
Idén att vi inte kommer tillbaka minst en gång till känns närmast…främmande.
* * *
Det är förresten väldigt lätt att bland ihop namnen Ribeiro och Robidas.
Eller är det bara jag?
* * *
Den gode Babcock har vänligheten att hylla Jonathan Ericsson när han ska tala om bredden i truppen på presskonferensen efteråt.
– Vi har this kid, Ericsson… jag kan nästan inte fatta att vi inte använder honom.
Babcock säger en hel del om The Mules huvudvärk också, men om det kan man läsa i ett separat referat här intill under morgonkvisten.
* * *
Det ska för ordningens skull sägas att även Homer börjar få ett duktigt slutspelsskägg.
* * *
Fast det ska sägas, om Dallas-spelarna försöker hålla skenet uppe är coach Tippett desto surare.
Han svarar på en fråga på sin presskonferens.
Sen reser han sig hastigt och går.
Jaha, liksom.
* * *
Det verkar inte bättre än att Lehtinen skadade sig när Morrow, efter Datsyuks trollerinummer, brakade in i honom.
En mindre rolig konsekvens får man väl säga, men det är fortfarande väldigt underhållande att se på tv-bilderna nu efteråt.
* * *
Jaha, nu slår vi igen här.
Har klassisk bagarväckning för att hinna med en early morning flight till Dallas.
Där saknas garanterat Versus på hotellet, så ni får – snyft, snyft – klara er utan mig i The battle of Pennsylvania.
Återkommer på måndag.

Visade de Datsyuks nya Houdini-nummer på era streamar?
Han gjorde det ju igen.
Med en liten vickning bara försvann den geniale ryssen – varpå en hårt satsande Morrow brakade rakt in i Lehtinen.
Ser  så fruktansvärt roligt – och förödmjukande –  ut det där…
* * *
Enastående, explosiv period det här också.
Och det är verkligen inte bara Red Wings som , Hasse.
Båda lagen spelar ju alldeles fantastisk slutspels
* * *
Hdw, maila mig om du har möjlighet.
Måste kolla en mer…privat sak med dig.
Och nej, det har inte med flightnummer att göra…
* * *
Om Notan inte säger så mycket  till Homer – som nyss nämnde hdw antyder –  lär Steve Ott ha desto mer att upplysa den norrländske målgårdsbökaren om….
Mike Modano berättar i Dallas Morning News att Ott ibland gafflar så mycket att det till och med blir jobbigt för honom.
– Jag får säga åt honom att hålla käften emellanåt, han stör mig minst lika mycket som motståndarna, skrockar den store Dallas-stjärnan.
Smeknamnet ”The Sean Avery of the west” verkar alltså inte helt taget ur luften.
Fast Ott gillar inte den liknelse.
– Jag glänser på isen. Avery håller på och larvar sig på fritiden, ler han.
* * *
Jag trodde ett tag att det otroliga hänt att Homer fått med sig en utvisning.
Men han åkte förstås för ”diving” själv också…
* * *
Okej, för att det är bra fart på hemmafansen ikväll.
Men bråk?
Det trodde man inte att man skulle få se i The Joe.
Morrow- och Turgeon-killarna nedanför mig är dock inbegripna i härligt infekterade shouting-matcher med några hoedown-firare ett par rader nedanför.
Kan bli en tvårondare av det.
Återigen får vi väl skylla på den där förevigade öl-leveransen igår.
* * *
När gamle Chelios åker för high sticking på slutet ser man tydligt hur han skriker åt zebran Joannette:
– My god!
Sen, när Joannette tittar bort, skriker han också, lika tydligt:
– Fuck!
Chelios tycker att Hagman filmar, tror jag bestämt.
* * *
Befinner mig så långt från kaffekannorna att ni faktiskt bör tycka lite synd om mig.
Och Eken har ju lagt ner verksamheten helt och hållet.
Så här ska man inte behöva ha det.
* * *
Nu då, går vi i mål.
Hörs nån gång framåt morgonen, antar jag.

Jamen, tänka sig.
För första gången under åtminstone femton besök i den här arenan är det riktigt tungt tryck ikväll.
Fan tro’t, men det står till och med ett gäng trummisar och hetsar publiken på en trappavsats.
Oväntat – och kul.
Vi tackar hoedown.
Och de där öltunnorna som levererades igår.
* * *
Bra period, inte sant?
Dallas är bra mycket piggare än i första matchen, men Red Wings fortsätter glöda – trots avsaknaden av The Mule.
Kan bli en helt hysteriskt roligt.
* * *
Igår i omklädningsrummet sa Micke Samuelsson:
– Håll koll på Helm. Det är en ung kille som blir bättre och bättre precis hela tiden.
Och så går lillkillen alltså direkt ut och gör karriärens första mål.
Häftigt.
* * *
Notan är riktigt brutal mot Homer framför Turco några gånger.
Vad tror ni, drar dom förolämpningarna på svenska?
* * *
Ledsen att det går så segt med kommentarerna.
Men det är som det är – och förklaringen har ni inlägget ovan.
Ledsen också, att det blir lite kort här. Var tvungen att producera notiser av helt annan sort under den här ohemult korta (ja, den kändes kort!) perioden.
* * *
Ja, Johan f. Du läser säkert Detroit News (fast Free Press är bra mycket bättre). Men alla kanske inte gör, eh?
* * *
OK, period 2.
Vi hörs sen. Ska försöka vara mindre kortfattad då.

Först en riktigt dålig nyhet:
The Mule är skadad.
Han har tydligen, ända sedan inledningen av serien mot Colorado, haft hjärnskakningsliknande symptom (och ändå gjort så jävla mycket mål…) och nu har Red Wings läkare bestämt att han inte ska spela vare sig ikväll eller på måndag.
Hur det blir sen avgörs efter omfattande tester.
Vilket skit.
* * *
Jaha, tillbaka i The Joe då.
Här kan det nog bli ystert i kväll.
Nej, inte dystert.
Ystert.
Det är nämligen inte bara andra konferensfinalen i Stanley Cup-slutspelet som avgörs i de här downtown-kvarteren.
Det jag i igår beskrev som ”något stadsfestliknande” är i själva verket stora country-festivalen Hoedown – och den rasar på andra sidan hallväggen i detta nu.
– Räkna med synergieffekter, säger en PR-människa och med tanke på hur duktigt en del av cowboysen hade tankat till Trisha Yearwood ute i eftermiddagssolen finns det i så fall anledning att förvänta sig halabaloo här inne.
* * *
Var har Kronwalls kepa varit?
Han hade tydligen en fin en som gav honom massor av tur, men efter ett restaurangbesök med  svenska kollegor tidigare i vintras försvann den.
”Kroner” trodde att han hade tappat den, men häromdagen dök turkepan tydligen upp vid hans skåp i omklädningsrummet igen.
Så nu är frågan:
Vem stal den vid den där middagen.
Zetterberg och The Mule tillhör the usual suspects, men de nekar bestämt.
Och att döma av färgstarka uttalanden i Detroit Free Press verkar Micke Samuelsson ha haft med saken att göra.
– Niklas har en  ganska liten skalle och följaktligen svårt att hitta huvudbonader han tycker att han är fin i. Det var därför kepan försvann. Han är för fåfäng…
Mysteriet lär fortsätta.
* * *
Intrycket att  Hockeytown återuppstått bekräftas i lokalpressen.
Red Wings säljer mer biljetter till årets slutspel än fjolårets, tv-siffrorna har skjutit i höjden och folk vill prata hockey igen.
– Det var ingen buzz förra året. Folk såg bara de europeiska passen våra spelare bar med sig. I år har alla insett vilka stjärnor vi har och intresset är därefter, myser general managern Ken Holland.
Nu väntar vi alltså bara på att det blir riktigt hårt tryck på läktarna också.
* * *
Det kan ta lite tid innan ni får ut era kommentarer idag. Efter troll-infektionen igår har vi skaffat en moderator som stryker all skit innan jag behöver läsa. Blir för trist att hålla på med. Men det får tyvärr en fördröjningseffekt.
* * *
Jag var med när den eminenta Helen St. James försökte klämma The Mule på Kronwall-historier igår.
– Nä, det där vill jag inte ge mig in i, log smålänningen.
Men han ändrade sig tydligen, för i dagens FP kör han hårt med sin rumskamrat på road-tripparna.
– När han pratar med er, flinar The Mule, vill han få det att framstå som att han är smart och vet saker om valet och sånt. I själva verket vet han ingenting. Han tittar bara på dokusåpor.
Det verkar som att vi måste ge Kronwall lite utrymme till replik framöver…
* * *
Det var ont om dem senast, men idag har det fantamme kommit en del Dallas-fans (och vill man vara fördomsfull säger man förstås att Hoedown har med saken att göra…).
Jag har två nedanför mig, en i gammal Turgeon-tröja – den andra i Morrow-dito.
En sån skulle jag också ha om jag bodde i Texas.
Morrow är en larger-than-life-spelare.
* * *
Stöter på Gordie Howe i en trappa precis bakom pressläktaren.
Så nu är det bara Emma Andersson kvar att möta av de tunga Joe Louis-kändisarna.
Var håller hon sig gömd, egentligen?
* * *
Det var deppigt i Dallas-lägret efter första förlusten.
Men inte så länge.
– Nej, jag vaknade dagen efter och tyckte först att det kändes lite tungt. Sen tänkte jag, fan, det här är en konferensfinal. Man måste njuta också, berättar Joel Lundqvist.
Rätt tänkt.
Särskilt när man är den förste i en sådan familj att nå så långt…
* * *
Dave Tippett spelar tydligen med samma lag som i torsdags, men bryter upp samtliga backpar.
Fast det beslutet tog han innan han fick den rätt så sensationella nyheten att The Mule inte spelar.
Hur reagerar han på det?
* * *
Höll förresten på att få på truten i en hotellbar i natt.
För att jag inte ville gå med på att Nicklas Lidström är överskattad.
– Jo, din fucking swede, det är han, skrek en överförfriskad man som påstod sig vara från west side, vad det nu ska betyda.
Sen knöt han en näve, men en annan är ju smidig (…) och lyckades smita utan att något blod kom till spillo.
* * *
Då åker vi snart då.
Jag har plötsligt en känsla av att Stars kvitterar serien.
Hörs senare.

Det kom väl av sig en smula, men som helhet:
Fan vilken match.
Penguins-Flyers serien kommer bli en lisa att följa – i första hand på håll, vad jag förstår, men ändå.
* * *
Hygglig hockeyspelare, Malkin…
* * *
Kollegorna på norska VG brukar inte göra alltför mycket hockey, men med Thoresen i konferensfinal har de börjat fundera på om det inte är dags att boka resor till Pittsburgh och Philly.
Norge lever!
* * *
Själv har jag tyvärr fått ägna större delen av sändningen åt att rensa troll-avföring ur kommenatorsspåret.
Ni ska vara mycket glada att ni slapp se all smörja.
Hur kan människor ägna sådan energi åt att bara…hata?
* * *
Det var smärtsamt att se Kimmo Timonen intervjuas i en periodpaus.
Han mådde verkligen riktigt skitdåligt över att inte kunna spela en sån här kväll.
Dumma hockeygudar.
Hur kan något sånt få hända en så magnifik spelare?
* * *
Så gratulerar vi stammisen Slusk som fick in 4-2 mot 16 gånger insatsen.
Snyggt jobbat.
* * *
Känslan är väl ändå att det kommer att bli rätt svårt för Flyers det här – i synnerhet utan just Timonen.
Men någon match ska de kunna tvinga till sig med all den där tyngden och ”gritten”.
* * *
Okej, nu är det lights out här.
I morgon sitter bloggen i The Joe igen.
Häng med då.

Skaplig explosion i Mellon Arena.
3-2 efter en period.
Det hade man inte tippat med Biron och Fleury i kassarna
Men någon som klagar?
Kul att se är det.
* * *
Hm, de har missförstått hemma – och puffat för liveblogg hela natten.
Så var det inte riktigt tänkt, men nåt får jag väl försöka krama ur mig då.
Räkna dock inte med några längre utläggningar. Jag sitter vid en hotell-tv och har egentligen andra planer för kvällen.
* * *
Det är vitt på läktarna i igloon igen.
Var det inte nån som påstod att Crosby inte gillade det?
Förmodligen bara snack.
Det ser ju grymt ut.
* * *
Snygga mål är det också. I synnerhet Penguins. Jag gillar Sykoras allra bäst. Uj, vilka handleder.
* * *
Stars har ett grupprum på MGM där de spelare som vill just nu sitter och kollar den här matchen.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Själv har jag nåt slags uselt coverband utanför hotellrumsfönstret.
Det pågår stadsfestliknande partaj i centrala Detroit och då är det tydligen absolut nödvändigt att någon ska stå och veva ”Green river”.
* * *
Later.
Nån gång.

Tammefan.
Får jag inte en parkeringsbot utanför The Joe den här gången också.
Det verkar vara jag som ska finansiera det åtal The city of Detroit avser väcka mot vänsterprasslande och ljugande borgmästaren Kwame Kilpatrick.
Å andra sidan ställer jag mig på precis samma ställe som förra gången och…ja, är det inte det som definierar vansinne? Att begå samma misstag gång på gång – och hela tiden förvänta sig ett nytt resultat?
Hm.
* * *
Ser Detroits fredagsträning ihop med Liljas svärfar.
Han heter Lars-Erik Ahlberg och har såväl 11 säsonger i Helsingborgs IF som fyra landskamper på meritlistan.
Han är också mycket trevlig och berättar roliga historier om Mike Keenan från från Andreas tid i Florida Panthers.
– Han var inte klok på en fläck, skrockar HIF-legendaren.
Lars-Erik berättar också att han vid ett flertal tillfällen spelat mot Brage.
Då är man ju evig hjälte i mina ögon.
* * *
Nån gång i morrn eftermiddag är det lunch på italienska restaurangen Andiamo i Little Sweden igen.
Varje matchdag, vid samma tid, käkar The Mule, Kronwall, Lidas och Homer där.
– Homer betalar,  berättar The Mule.
– Han gjorde det innan en match när det gick bra och eftersom han är så skrockfull vill han fortsätta. Och då får vi väl låta honom göra det…
* * *
Så här ser det ut när Dave Tippett håller rätt så högljudd taktikgenomgång med sina spelare:

Notera hur elegant fotografen lyckats få in ett räcke mitt i allting…
* * *
Yours truly blir intervjuad av självaste AP idag.
Den ärevördiga nyhetsbyrån ska göra ett reportage om svenskarna i Detroit och reportern vill veta om Zäta och Emma är Sverige svar på Beckham och Posh.
Begreppet ”more low-key” förekommer i svaret, kan jag säga.
* * *
Det är inte klart var Mattias Norström spelar nästa säsong, men sorry Gnaget-fans – det blir inte i AIK.
– Nej, jag har bestämt mig för att jag spelar min sista hockeymatch här i NHL, berättar han när Stars rätt så svettiga träningspass är över.
– Jag älskar AIK, det är klubben i mitt hjärta. Men det är inte genom att värva gamla hemvändare som mig AIK ska komma tillbaka. Det är genom att satsa på ungdomar och bygga från grunden.
* * *
Får bjuda Lilja på snus. I utbyte kräver jag en kommentar om det faktum att The Mule, enligt sin flickvän, är söt i sitt slutspelsskägg.
– Det får ju stå för henne, flinar Andreas.
– Jag tycker det ser ut som att han har ännu rundare huvud.
En replik från The Mule kan komma att presenteras här inom kort, misstänker jag.
* * *
Den mest googlade svensken sedan Tigers fru…
Eller:
Den första hockeylegenden skapad på internet….
Så beskrivs Fabian Brunnström av James Duthie i Ottawa Citizen.
Saken är ju den att få i Nordamerika överhuvudtaget sett Fabian och Duthie undrar om någon egentligen har koll på vad svensken håller för klass.
”Förväntningarna har ju landat någonstans mellan Zetterberg och Jesus”, fortsätter han.
He he.
* * *
Honken ser lätt klentrogen ut när jag tar upp det faktum att Sundlöf vill ha hem honom till Gävle.
– Ja…någon berättade att det stod så tidningen. Men jag har ingen kommentar till det just nu. Jag vill ju vara kvar här, säger den förre Brynäs-målisen.
Som tränar stenhårt, trots att han får sitta på bänken match efter match.
– Man måste vara beredd hela tiden. Och det är bara kul just nu. Att vara med i konferensfinal…det är ju det här man drömmer om.
* * *
Eftermiddag mellan två matchdagar.
Det innebär varuleverans i The Joe.
Eller rättare sagt:
Bärsleverans.
Jag ser åtminstone tjugo såna här laddningar med fat.

Mycket öl blir det…
* * *
Så, alla är överens om att Dallas måste spela bättre i match 2.
– Och det såg redan bättre ut på träningen idag, säger  Ulf Dahlén när han helt ledigt, i jeans och ljusblå tenniströja, glider in i omklädningsrummet.
– Benen var piggare på allihop.
Det är nu bara det att Detroit också tycker att de kan spela bättre.
– Vi var inte alls på topp igår. Det finns mer att ta, hotar Mike Babcock under en presskonferens i ”vår” lounge.
Jobbigt i så fall…
* * *
Så exakt hur nervös var Nicklas Grossman när han satt utvisad under övertiden i maratonmtachen mot San Jose?
– Rätt så, hörrdu. Det var två väldigt långa minuter, säger han med ett lätt leende.
– Men jag tycker inte det var mycket att blåsa för heller. Han hade inte tagit nånting på 30 minuter och plötsligt fick han bara för sig att det var dags. Det var däremot en grej strax innan då jag verkligen trodde att jag skulle bli utvisad. Men då kom jag undan.
– Å andra sidan…det var kanske för att jag blev utvisad som Sharks också fick två minuter såsmåningom. I så fall var det ju inte så dumt…
* * *
Det finns mer att berätta från denna långa, härliga dag i The Joe.
Kommer när jag har mer tid.
Nu ska vi alla se Penguins mot Flyers.
Kan bli hur bra som helst, det med.
Som Danny Briere sa häromdagen.
– I vanliga fall brukar det ta några matcher innan känslorna blir riktigt heta. I den här serien kommer det att ta en halv minut…
Vi hörs säkert under natten