Poor Miettinen.
Han trodde för några ögonblick att han råkat skrinna ut på Jefferson Avenue och blivit överkörd av en långtradare.
Men det var bara ”Kroner” som mötte med en perfekt tackling på blå.
Där fick vi kvällens jubel.
Som inte precis mattades när de i en reklampaus strax efter körde ett kollage med kronwallska bröstvärmare från tidigare under säsongen på jumbotronen.
Och ögonblick därpå zoomades hjälten in i båset.
Han kunde inte låta bli att flina…
* * *
4-1 nu.
Efter, bland annat,  ytterligare ett powerplay-mål.
Ajabaja, Dallas.
Men det är nog väldigt viktigt att Morrow lyckas reducera på slutet.
Det betyder att de borde kunna bli lite match i sista.
* * *
Är det problem med kommentarerna igen?
Maila mig i så fall. Inte för att jag kan göra nåt, men det är bra att ha ammunition om jag måste skälla ut nån tekniker i morgon.
* * *
Turco har det inte så kul.
In med Honken, säger jag.
* * *
Är du med oss fortfarande, Slusk? Starkt att kämpa sig igenom en sån här natt med bakfyllan dunkande i kroppen…
* * *
Om Turco har trist, har Osgood desto roligare.
Han gör några riktigt svettiga räddningar och möts med reservationslös kärlek från läktarna.
Hasek, är det någon som minns honom? Han har nog gjort sin sista slutspelsmatch han. Någonsin.
* * *
Notan och Homer går några ronder framför Turco. Fan, om man ändå fick micka upp nån av dem. Jag skulle så oerhört gärna vilja veta vad som sägs.
* * *
Trevligt att höra Violent Femmes i högtalarna
Synd bara, att DJ:n inte vågar köra sekvenserna när Gordon Gano undrar varför han inte ”can get just one fuck”.
Vore kul att se reaktionen, liksom.
* * *
Hdw har vi inte hört något av sen uppvärmningen. Missar du det här?
* * *
Det är överhuvudtaget rätt yster stämning i The Joe ikväll.
Det blir aldrig samma tryck som i, exempelvis, Pittsburgh, men för att vara Detroit får man säga att det rockar duktigt.
* * *
Jag har alltid gillat Filppula. Vill bara säga det.
* * *
Man kunde önska sig en lägesrapport från Québec, men jag antar att min man uppe där helt snöat in i Front 242-nostalgin nu.
* * *
Nu ska jag försöka lägga ut en snus utan att hon den väldigt vackra precis framför mig ser.
Det gjorde hon dessvärre förra gången – och av mig en en äcklad grimas.
Hm.
Slutrapport nån gång i natt, ok?

Tammefan.
The Mule igen.
Och Stars som hade talat om att han minsann skulle få specialbehandling, men vad göra mot en som brinner som en rymdfärje-motor vid starten i Cape Canaveral.
Tolfte playoff-baljan nu – och därmed tangerat klubbrekord för längsta målsviten i slutspelet.
Conn Smythe, någon?
* * *
2-0 står det alltså – och man behöver inte vara Sura-Pelle Pettersson för att kunna slå fast varför.
Dallas tar åt helvete för många utvisningar.
Det är möjligt att enstaka bedömningar varit konstiga, men texanerna har framförallt svårt att hitta balansen mellan hårt spel och regelöverträdelser.
Det går inte.
Då tar den här serien slut väldigt fort.
* * *
Det verkar som att till och med Red Wings-fansen upptäckt stjärnan från Landsbro nu.
”Muuuuuuule”, låter det när han sätter 2-0-pucken.
Kul.
* * *
Ett annat aber för Dallas är att det egna powerplayet – The Ulf Dahlén special – klickat vid de få tillfällen de fått praktisera det.
Den där maratonmatchen kanske sitter i ändå, om inte annat mentalt.
* * *
De skjuter elda ur jumbotronen när Red Wings görs mål och från min plats ser det ut som att lågorna slickar flaggorna och banderollerna i taket.
Vore just snyggt om hallhelvetet brann ner när Red Wings äntligen är på väg mot Stanley Cup-final igen.
Fast det skulle vara en händelse som ser ut som tanke också.
Jag menar, Franzén är ju så flammande het…
* * *
Jovisst, nationalsången hinner precis ta slut.
Sen plaskar det första blötdjuret ner i isen.
* * *
Ott-, Winchester- och Petersen-kedjan kommer Homer att ha mycket kul med framöver…
* * *
Detroit-fansen kör med Turco också.
Han har en historia av problem mot Red Wings – och de är inte sena att påminna honom när han får vittja sitt nät.
”Tuuuuurco”, gapar dom hånfullt.
Varför inte Maaaaaarty?
Jag vet med bestämdhet att det fungerar alldeles utmärkt…
* * *
Otroligt tråkiga nyheter från Philadelphia.
Att Kimmo Timonen måste avbryta säsongen på grund av en blodpropp i ena foten är inte bara ett svårt avbräck för Flyers.
Det är ett slag mot alla som tycker om att se begåvade hockeyspelare.
* * *
Nä, som väntat lyckas arrangörerna inte riktigt med T-shirt-knepet här.
Detroit-publiken är lite för….avmätt.
* * *
Okej, here we go again.
Nu får Dallas kamma till sig.

Då så.
Låt bläckfiskarna flyga.
Det är ÄNTLIGEN dags för Stanley Cup-hockey igen.
För guuuuuud vilket långt uppehåll det blev.
Nästan fyra hockeylösa dygn…det känns det inte som att man ska behöva utstå. Vi är ju några som stycken som blivit helt beroende av den svindlande intensiteten i bra slutspelsmatcher, av den ursinniga kraften i en Brenden Morrow-tackling, av  ljudet  när ett The Mule-skott  sitter i metallen bakom målvakterna, av den blixtrande hastigheten i passningarna när Pittsburgh har powerplay, av klippet i Martin Brions plockhandske, av den euforiska känslan när fansen i Joe Louis Arena, American Airlines Center, Mellon Arena och Wachovia Center exploderar i playoff-jubel.
Men som sagt:
Nu får vi släcka törsten.
Konferensfinalerna ska börja.
Yes!
* * *
Bloggen är, förstås, i Motown.
Här börjar ju  Stanley Cup-historiens mest blågula matchserie  i natt.
Lidas, Zäta, Homer, The Mule, Kronwall, Samuelsson och Lilja i Red Wings mot Notan, Grossman, Joel, Loui Loui och Honken i Dallas – plus Uffe Dahlén i båset på den sidan.
Vem ska man hålla på?
Jag vet inte.
Jag är mycket förtjust i båda lagen – och i alla svenskarna.
Sympatierna kommer förmodligen att svänga från match till match, från period till period, från byte till byte.
Så får man inte hålla på, va?
Jag gör det ändå – med gladaste humör.
* * *
Den här stan börjar kännas som ett andra hem nu.
Men det har hänt något under de två veckor som gått sedan jag var här och såg Colorado förnedras.
Kräsna gamla Detroit har gått och fått lite hockeyfeber.
Rödvita små vimplar smattrar i sidorutorna på åtminstone en tredjedel av bilarna på 94:an in från flygplatsen, de slitna downtown-fasaderna är tapetserade med skynken som förkunnar att Hockeytown lever igen och innevånarna äter till och med lunch i matchtröjor.
Och utanför The Joe vakar den stora bläckfisken.
Det ska synas på den här bilden är det tänkt…

Och här är ett fotografiskt mästerverk från den entré som såklart gäller.

* * *
Ska tacklingsgiganten Niklas Kronwall nita Joel Lundqvist ikväll?
Inte omöjligt, tydligen.
Det var Henkes brorsa som satte ”Kroner” ur stridbart skick inför fjolårets slutspel – och enligt coachen Mike Babcock har den gamle djurgårdsbacken inte glömt det.
– Niklas har bra minne och kommer att leta på honom, lita på det, säger han hotfull.
Kronwall tonar dock ner hämndbegäret.
– Det är sånt som händer. Joel ringde mig förra året och beklagade att jag blev skadad. Det hade han inte behövt, men det var stort gjort.
* * *
Fan vad kul det här ska bli!
Ja, jag var tvungen att säga det, helt plötsligt.
* * *
Utanför isen verkar det som att Stars redan vunnit.
Fabian Brunnström, som Detroit suktade så våldsamt efter, tycks ha skrivit på för Texas-laget.
Psykologiskt övertag!
* * *
Octopus Al får svinga bläckfiskarna ovanför huvudet igen.
Bara han gör det i närheten av zamboni-entrén på kortsidan.
Det beslutet tog  NHL-ledningen – som tycks ha mycket tid över – i går natt.
* * *
Har en neutral slips ikväll. Grå, diskret, fin. Den hejar på båda lagen.
* * *
En och en halv timme efter maratonmatchen i söndags natt fick jag tag i Mattias Norström på telefon.
Klockan var då runt tre, östkusttid, och hans första kommentar löd:
– Jaha, det är klart rockskribenterna är uppe mitt i natten…
Han har koll, Notan…
* * *
Detroit försöker sig på en liten Calgary i dag.
Alla som kommer hit får en röd T-shirt (på vilken det också står ”Make’em see stars”)
Meningen är att läktaren ska förvandlas till ett enda rött hav, precis som uppe i Saddledome i första omgången, men jag undrar.
Det första intrycket är att många är ovilliga att dra t-shirts över de patenterade matchtröjorna.
* * *
Så ska Loui Loui koppla av med lite blackjack mellan matcherna?
Stars bor i alla fall på MGM – jättekasinot mitt i byn.
Låter lite riskabelt…
– Inte alls, menar ena GM-halvan Brett Hull när Detroit Free Press tar upp faran med valet av logi.
– För tio-femton år sedan hade jag nog varit lite nervös över att ha spelare på ett dygnet runt-öppet kasino. Men de här killarna är så professionella att jag sover helt lugnt.
Något gambling-förbud råder för övrigt inte.
– Killarna får göra vad de vill. Bara de är hundraprocentigt koncentrerade när pucken släpps, säger sympatiske tränaren Dave Tippett.
Dåså, Loui Loui. Då ses vi vid ett high limit-bord framåt ett-tiden i natt då.
Du pröjsar drinkarna.
* * *
Ett visst Front 242-fan meddelar att alla svenskar uppe i Québec – journalister såväl som spelare – ska koppla av med den här matchen på tv ikväll.
Jag kan inte låta bli att tycka att det låter lite…ja, alltså, ”mysigt” kan vara svenska språkets töntigaste ord men det var faktiskt det jag tänkte på….
* * *
Den ende svensk som deltar när Dallas värmer med lite fotboll i korridoren utanför pressrummet är Nicklas Grossman.
Jag som trodde att gnagare som Notan såg en ära i att visa världen hur fotboll ska spelas.
* * *
Detroit Free Press upplyser om att Red Wings hittills vunnit alla slutspelsmatcher som spelats på torsdagar.
Sån statistik gillar jag.
* * *
Riktig värmning nu.
Och Notan bjuder på ny besvikelse.
Han har hjälm.
Fan, med det mäktiga slutspelsskägg han har nu skulle han ju skrämma the bejesus ur knattar som Filppula och Hudler om han visade sig i all sin prakt.
* * *
Jag hade ju egentligen avslutat den här bildserien, men eftersom den här är så gul och fin – och dessutom bevisar att yours truly får bevaka hela serien mellan Red Wings och Stars – kör vi en liten ackreditering igen…

* * *
Okej, snart får vi se den första bläckfisken plaska ner i den Joe Louis-isen.
Tills dess ska jag själv värma med några armhävningar (eller hur…) och lite kaffe.
Vi hörs i första pausen.
Tips:
3-2. Till nåt av lagen…

Säg inte att ni låg och trynade i natt?
Då missade ni en klassisk nattmangling från Texas.
Jisses, jag var på pressvisningen av en ny film som ska gå upp om ett tag och tänkte, lätt buttert, att jag väl åtminstone hinner hem och se en period.
Jag missade bara den första och fick således se sex stycken.
Jo, det blev fyra och en halv övertidsperiod – innan Brenden Morrow i ett powerplay lyckades styra in den avgörande 2-1-pucken.
Då var klockan över två – och matchen började 21.00.
Klassiskt var ordet.
* * *
San Jose-fans och Douglas Murray-vänner får ursäkta.
Jag är glad.
Dallas seger innebär ju att det blir svenskt rekordmöte i konferensfinalen.
Lidas, Zäta, Homer, The Mule, Kronwall, Samuelsson och Lilja mot Notan, Loui Loui, Lundqvist, Grossman, Honken och – på sätt och vis i alla fall – Uffe Dahlén.
Så jävla häftigt!
Det innebär ju också att det oavsett resultat blir tung svensk representation i finalen.
* * *
Bäst av allt här under morgontimmarna:
Det var underbar hockey att se också.
Passionerad. Desperat. Dramatisk. Chansrik. Temporik – trots att spelarna framåt sjätte perioden var så trötta att de i princip föll i koma efter varje 15-sekundersbyte.
Och såväl Turco som Nabokov gjorde en hel serie helt psykedeliska räddningar.
Fan, jag är väldigt lycklig över att jag fick se det.
* * *
Poor Brian Campbell.
Han klockade in på helt sjuka 56.23 i istid och spelade som en gigant.
Och så var det just han som satt utvisad när Morrow avgjorde.
* * *
Redaktör Östholm på websporten hemma i Stockholm satt hela morgonen och väntade på referat – och blev mer och mer uppgiven över att inget sådant kunde produceras.
Inför sjätte perioden mailade han följande profetia:
”Okej, vi hörs väl vid lunchtid när Brenden Morrow avgör med en fisare”.
Inte helt fel – och rätt roligt.
* * *
Det är nog omöjligt att förstå hur trött en hockeyspelare är när han sitter i omklädningsrummet i en sjunde periodpaus och tvingar i sig pizza för att fylla på depåerna (jo, pizza var det – det berättades under Versus-sändningen).
Lika omöjligt är det förmodligen att förstå hur obegripligt skönt det känns när man vinner en sån match.
För att inte tala om hur jävligt det ska kännas att förlora.
* * *
Om Bengt-Åke tänker ringa Douglas Murray – och det tycker jag definitivt att han ska göra – kanske han ska ta och vänta lite.
Snubben måste få sova ett par dygn efter den här monstruösa holmgången.
* * *
Ett är säkert:
Om San Jose vunnit , då hade de fullbordat en historisk vändning hemma i hajtanken på tisdag.
Inte en chans att Dallas kunnat resa sig efter en hemmaförlust  i ett sånt här drama. No way.
* * *
Jaha, då väntar tre kvällar utan hockey.
Det kommer ju kännas egendomligt.
Men sen blir det desto festligare.
Och mja, helt tyst blir det knappast i den här bloggen.
I morgon, till exempel, ska jag försöka få ur mig ett tips.
Nu är det läggdags i New York, milt uttryckt.

Det var det det.
Snöpligt slut, får man väl lov att erkänna.
Men som helhet finns det inte mycket att säga om att Pittsburgh vinner den här serien.
Penguins var i alla matcher utom en ett mycket bättre lag än Rangers, med piggare ben och större hunger.
Grattis, säger jag.
Nu blir det the battle of Pennsylvania i östra konferensfinalen – och följaktligen garanterad Stanley Cup-final i The keystone state.
Kan bli ett mäktigt drama som jag ser mycket fram emot att få följa.
* * *
Och var har Glen Sather hållit Korpikoski gömd?
Han höll på att göra mål på första skottet – och gjorde det på andra.
Det kallar jag debut.
* * *
Att Penguins trejdade till sig Hossa i februari…det var inte alldeles obegåvat gjort, det.
* * *
Skulle tippa att vi får se rätt många nya ansikten i Rangers till hösten.
Shanahan måste definitivt ha gjort sitt, Jagr påstås vara på väg till Ryssland, Malik vill de inte ha kvar och dessutom blir Straka, Mara, Roszival,  Avery, Strudwick och Valiquette alla unrestricted free agents.
Hit med Ryder då, om det nu är som ni säger.
Och Campbell, tack.
* * *
Om Dallas vinner ikväll kan man konstatera att det blev en kort andra slutspelsomgång. Den pågick i en tio dagar och bara en serie, den i natt alltså, gick till sex matcher. Känns som väl snabba ryck, gör det inte?
* * *
Bloggen bor i New York men tycker om att resa så tro inte att detta på något sätt innebär att ni slipper mig.
Vi hörs inom kort.

Hallå, jag är här.
Hemma.
Men jag har lite andra jobb jag måste ta hand om samtidigt, så jag hinner inte blogga så mycket.
Kul att se Korpikoski. Han höll ju på att göra mål på sitt första NHL-skott.
OK, kommentera på. Jag återkommer såsmåningom.

Jaha, det var ju som fan.
Flyers i konferensfinal.
Det det hade man inte riktigt räknat med.
Fast det beror nog mest på att man inte varit tillräckligt uppmärksam.
Broad Street Bullies har haft en ojämn säsong, präglad av skador och tillfälliga målvaktsproblem och nya stjärnor som haft svårt att acklimatisera sig i den vackra men tuffa Rocky-staden.
Men det är i grunden ett väldigt bra, tungt lag med en väldig massa karaktär – och man borde nog ha kunnat räkna ut att de skulle bli en väldigt farlig playoff-contender om de bara fick lite ordning på grejorna.
Just karaktären, den kollektiva moralen, har vi sett fullt exponerad i ett flertal av matcherna mot både Caps och Habs.
De låter sig inte bekommas. Störs inte av nånting. De bara mal på – och vinner.
Det är imponerande.
* * *
Någon frågade i kommenatorsspåret för nån vecka sen och eftersom ingen svarade ber jag att få upprepa frågan.
Vad hände med Mike Ryder?
Är han skadad eller petad?
Han blir UFA i sommar och var han petad hoppas jag att någon klubb jag sympatiserar med håller sig framme, för Ryder är en förstklassig spelare.
* * *
Flyers kan nog bli nåt att bita i för Pittsburgh också (för att inte tala om för Rangers, men sannolikheten att den serien ska bli av är så liten att jag inte ens tänker låtsas om den…).
The battle of Pennsylvania…nä, inget är givet i en sådan serie.
* * *
Men visst var det lite svagt av konstnären Kovalev där på slutet, när de hade tagit Price och han helt ensam åkte in i Flyers-zonen och bara tappade pucken?
* * *
Stars har en sista chans att få skutan att sluta läcka hemma i American Airlines Center kommande natt.
Åker de på ny torsk är risken uppenbar att de blir det första laget på 33 år att tappa ett 3-0-ledning i ett slutspel.
Fast är man sån kan man ju förstås också se det som att Sharks blir det första lag på 33 år att vända ett 0-3-underläge.
Välj själv.
* * *
Scott Hartnell känns som den fysiska förlängningen av de South Philly-kvarter där Flyers har sitt verklige hjärta.
En råbarkad, ruffig, snabbkäftad typ som aldrig slutar kämpa och gärna tar en fajt – men också har ett hjärta större än den fetaste phillycheese-steaken på hela Passyunk Avenue
* * *
Med Montreals sorti försvinner det sista laget från north of the border ur slutspelet.
Det betyder att det garanterat blir final utan kanadensisk representation  – för första gången sedan 2003.
Lite trist känns ju det.
* * *
Då har vi en söndag med två tungviktsmatcher att vänta då.
Jag är långt ifrån tvärsäker, men tror att the match-up för båda konferensfinalerna sedan är klar.
Vi hörs under kvällen/natten/morgonen.

Hallå, nån som är vaken och ska se dramat i The Shark Tank?
Jag är, och ska.
Så mycket bloggande blir det inte – jag ser fram emot att bara titta, för en gångs skull – men lägger upp den här så ni som eventuellt är så frälsta så ni inte kan låta bli att titta har nånstans att posta fräscha kommentarer.
Och…ja, nån sypunkt kanske jag kan trycka ur mig om andan faller på.
Tror för övrigt Dallas tar det nu. Uddamålsseger blir det.

Frågar Benoit Allaire, målvaktstränaren, om Henke inte ska få nåt finare än en sketen brownie när han håller nollan i do-or-die-match i slutspelet.
Jo, det tycker ”Bennie” också – och måttar former som antyder att adepten ska få ett berg tårtor till frukost i morgon.
He he.
* * *
Ojvoj.
En ung man i Pittsburgh-tröja går i mitten av tredje i en av de där gångarna mellan läktarsektionerna och hånar Rangers-fansen.
Då blir det klassikt råkurr a la Garden.
Man ser bara fötter och knytnävar och kepsar som flyger genom luften
Dumt.
Men det är inte alldeles smart av killen att provocera grottmännen från new York heller…
* * *
Berget av reportrar, fotografer och annat löst folk runt Henke slår faktiskt alla rekord den här kvällen.
Här är en bild som säger lite – men inte allt.

Och så här ser det ut kring den lika hete Jagr.

Och nej, man får egentligen inte plåta i Rangers omklädningsrum. Men vad gör jag inte för er…
* * *
Garden vänder alla taggar mot Crosby på slutet.
– Crosby sucks, skanderar de så isen nästan spricker.
Tvärtemot vad de unga Penguins-fansen i det här kommentatorsspåret tror är det inget som gläder mig.
Jag har alltid försvarat honom – utom, lite grann, vid andra matchen i den här serien – och tycker verkligen, verkligen att han är fantastiskt.
Så jag tycker mest det känns trist
Och att han ger sig in och slåss i det där läget…ja, det går kanske inte så bra, och om han som det sägs sparkar på Paul Mara så är det väl inte så lyckat,  men hans instinkter, att stå upp för en kompis, är ju helt riktiga.
* * *
Nu sitter Nyström här i den klassiska korresoffan och ser Detroit krossa Colorado.
7-1.
Och den fullständigt mirakulöse Franzén gör alltså hat trick – igen.
Det är ju sanslöst. Sanslöst, varken mer eller mindre.
Nyström vill ha läsk, men hämtar man inget kaffe åt mig på matcherna får man ingen läsk heller.
* * *
Det är helt otippat Micke Nylander som får cred för Henkes straffräddning.
– Det är alltid lurigt när de kommer sådär nära. Men jag hade ju Nylander här i två år och han gjorde alltid så. Jag lärde mig väl nåt, säger ”nollan” till de amerikanska reportrarna.
* * *
Nu säger de på Versus att Franzén är den snabbaste till tio mål i ett slutspel på femton säsonger.
Ha ha, den här sagan börjar ju bli helt absurd.
* * *
Fast det är synd om Colorado. Fy fan för att sitta i båset en sån här kväll. Eller på läktaren, som Foppa...
* * *
Märkligt nog är det ingen som har talat om Strudwick-effekten ännu…
* * *
Nu gick Nyström, ledsen över utebliven läsk.
Så är det.
Inget kaffe till Biffen – ingen läskeblask.
* * *
Rangers-spelarna pratar om att de unga Penguins-spelarna nog börjar fundera lite grann nu och att all press är på dem i nästa match och vinner Rangers bara där så..då jäklar.
Jajo, det där
Men jag har ändå svårt att se nåt annat än att Penguins skärper till sig på söndag och vinner då.
* * *
Fast jag har å andra sidan ingen läsk hemma. Jag är väl ingen skolunge heller.
* * *
Halvar, om du läser detta: Ratso satt tre platser bort på pressläktaren idag. I storrandig kavaj.
* * *
Verkar som att jag kan avboka hotellet i Detroit på lördag.
* * *
Okej, tredje perioden har börjat i Pepsi Center. Låt oss se om Franzén tänker slå några rekord.
Hörs när ni minst anar det.

Sorry sent, vårt bloggsystm krånglar ige. Här är tredje repporten

1-0 då.
Och Rangers gör en bra period . Med a sense of desperation.
Men jag vidhåller att Pittsburgh ser betydligt blekare ut än i de tre tidigare matcherna.
Therrien får skälla ännu högre nu.
* * *
EJN, skärp dig. Såna fjortis-kommentarer får du inte in.
* * *
Undrar var de gav Shanahan för slags apelsin- injektion i första pausen.
Han har uppträtt som en pensionär i hela serien, men är plötsligt het  som en
* * *
Plötsligt kommer det en kille i cyklop (!) gående gången mellan läktarsektionerna.
På en hemmagjord Penguins-tröja står: Sidney Diver.
He he. Det där har ju inte varit nåt ämne för debatt på sistone, men lite kul är det.
* * *
Nyström hämtar inget kaffe nu heller.
Det ska anmälas till förbundet för kollegiala handlingar.
* * *
Säger direkt när det blir straff, att den här tar han. Då hade jag ändå inte räknat med att Malkin, av alla, skulle slå en okaraktäristiskt dålig straff.
* * *
Har fortfarande på känn att Gonchar klappar in en i ett powerplay.
* * *
Som sagt: Rangers-fansen har förhållit sig synnerligen avvaktande till Jagr tidigare under säsongen. Och aldrig tidigare har de skrålat några ramsor i hans namn. Men nu mullrar det. Det som i första perioden var några spridda skrik växer till en aria i den här perioden.
Han måste vara förbryllad – och glad.
* * *
Sista akten då – för säsongen.
Slutrapport följer någon gång under natten.