Nej, det är ingen Kent-konsert idag. Bara en tredjedel av fansen uppträder i vita t-shirts.
Istället har alla fått vita handdukar att vifta med.
Inget unikt i sig, så gör man i alla slutspelsarenor.
Men:
Penguins-supportrarna viftar med en helt annan frenesi än alla andra.
Det är en väldigt mäktig syn när varenda sektion i hela hallen förenas i kollektiv massvift.
Stämningsmässigt har jag under det pågående slutspelet bara upplevt något liknande i Washington (och ja, jag vet att det är ännu bättre drag i Montreal – men där har jag ju inte varit).
* * *
0-0 so far.
Penguins är närmast ett mål , främst i några powerplays då puckfan går som radiostyrd mellan stjärnornas klubbor.
Men Henke har gjort en kunglig period, och försvaret håller ihop betydligt bättre än senast.
Men Rangers måste få till mer framåt, annars kommer det här aldrig att gå.
* * *
Och det där är alltså fjunmustachen som aldrig filmar?
Ha ha, holdingen ”Toots” åkte ut på var ju rent löjeväckande.
Men ja, jag säger ju det. It’s part of it. Domarna är lättlurade, eller impade – och varför skulle han inte utnyttja det?
Å andra sidan förstår man också mycket, mycket väl att Rangers-spelarna blir förbannade.
I synnerhet som pojken är så skenhelig och påstår att han aaaaaldrig gjort något liknande
De kan trösta sig med att fjunis lär få ett mycket varmt mottagande på Garden i veckan.
Nu har han retat upp betongarbetarn ute i Queens och det brukar man få ångra.
* * *
Marc Staal verkar väldigt het – på alla sätt och vis.
Kanske är det lillebrorsans närvaro som får honom att tända så stenhårt. En familjemedlem hos en motståndare som Rangers uppenbarligen redan börjat tycka heligt illa om…det kan nog sätta alldeles särskild kemiska reaktioner i spinn.
* * *
Som vanligt tycker man ju det vore intressant att få domarnas synpunkt – nu när det är deras bedömning som står i blickfånget.
Men nej, det går inte för sig. De behöver inte förklara sig. Och ingen har hittills kommit med antydan till vettig förklaring om varför det är så.
* * *
De kör, i en reklampaus, en smårolig videosnutt där lagets maskot jagar ett Rangers-fan inte bara ur stan utan till och med ur delstaten.
Fast maskotar…där får ni ursäkta, Pens-fans, men lag som håller sig med maskotar är väl ändå för töntiga?
* * *
Det verkligt trista är att det här filmningstjafset alls ska behöva komma upp när pojken briljerar på så många andra sätt.
Herregud, det Crosby, Malkin och Hossa gör under de där numerära överlägena är ju bitvis gudomligt.
Skulle han inte kunna koncentrera sig på det?
* * *
 Nu ska jag lägga ut en snus.
So long – tills nästa paus.

Ja, det var väl inte så svårt att gissa var jag tog vägen.
Jag gick upp i ottan, backade ut ur ett dödstyst garage (guldstjärna till den som kan säga i vilken Lundell-låt den garage-bilden finns…) och körde sen genom södra Michigan, tog av österut mot norra Ohio, styrde därefter ner i Pennsylvania och kom efter exakt fyra timmar och 18 minuter till – Pittsburgh.
Yes sir, Biffen ska se andra matchen mellan Penguins och Rangers i Mellon Arena.
Kan bli häftigt, kan bli kul, kan – för en man med Rangers-sympatier – bli svettigt.
* * *
Här är coacherna osams så det osar svavel i hela igloon.
 Tom Renney har, aningen vagt, uttryckt åsikter som tyder på att han delar vissa bloggkommenatorers syn på hur domarna behandlar Sidney Crosby – och Michel Therrien replikerar med upprörda anklagelser om att kollegan från Metropolis försöker påverka bedömningen.
– Vi vet alla vad Renney försöker göra. Jag är besviken. Och jag är besviken på att jag blir så besviken. Men vi vet vad han försöker göra. Vi vet, rabblade han som i
Renney svarar irriterat att han såvitt han kan minnas inte sagt ett ORD om Sid The kid.
Slutspel.
You can’t beat it
* * *
Det är rena rama braksommaren här i The Rust Belt.
30 grader, åtminstone.
Det är bara att hoppas att Henke och Shoestring, modell-ämnena i Rangers, legat vid hotellpoolen och försökt bättre på brännan inför promenaderna på avenyn om några månader…
Så här ser Igloon förresten ut i solskenet, från downtown-hållet sett.

* * *
Är på plats på pressläktaren redan två timmar innan första nedsläpp.
Dels driver jag ju tesen att man alltid ska vara i god tid på idrottsevenemang; de blir för rumphuggna om man kommer några minuter innan nedsläpp eller avspark (för att inte tala om de som kommer EFTER matcherna börjat – det är människor jag inte vill veta något om).
Dels är det bara på pressläktaren såna som jag kan sitta och arbeta i den här gamla hallen.
Så ett tag är jag alldeles ensam i hela Mellon, sånär som på tre vaktmästare som går omkring på den i första matchen svårt kritiserade isen och sparkar lite bekymrat på tekningscirklarna.
Sedan går nån förbi och klappar mig på axeln.
När jag tittar upp ser jag – Brooks.
Larry Brooks på Post.
Han nickar lite coolt, avmätt sådär.
Det är ju så I’m not   worthy-stort att jag nästan ramlar över räcket och faller ner på den skabbiga isen.
Här är två bilder från min ensamma lilla stund i den nästan helt nersläckta igloon.

Det väldigt klassiska taket i Mellon.

* * *
Bra försök, Bergqvist, men den reklamen gör vi inte här…
* * *
Verkar som att Renney tänker skicka in Petr Prucha i hetluften idag.
I så fall petas Colton Orr och Brendan Shanhan – ”missing in action”, som New York-tidningarna skrev om honom efter första matchen – flyttar ner i Shoestring-Betts-formationen.
* * *
Sean Avery höll en låg profil i match 1.
Till Penguins-målisen Marc-Andre Fleurys besvikelse, tydligen.
– Jag hade sett fram emot att få höra hans bästa kommenterar, skrockar han i en Post-intervju.
* * *
Vet inte om de tänker iscensätta samma Kent-på-Stadion-fest som senast – det ser inte riktigt se så ut på de som börjat droppa in på läktarna nu – men man kan nog alldeles oavsett räkna med ett sjusatans drag i Mellon idag.
Och inte bara I Mellon, förresten.
Det är fest utanför också.
De fans som inte lyckats skaffa biljett kan se matchen på en jätteskärm Penguins – klubben med bäst supporter-relationer i hela NHL – smällt upp i trädgården utanför entrén.
Två och en halv timme innan nedsläpp ser det ut så här.

* * *
Hjälp mig nu att be till gud att det finns Versus på hotell-tv:n är också.
Hann inte kolla när jag svängde förbi där nyss.
Den lilla tid jag hade gick åt till att pressa en kavaj som började se ut som att dess ägare sovit utomhus några nätter och – förstås – att knyta en slips runt lilla halsen.
Men jag vill hemskt, hemskt gärna se Stars-Sharks senare i kväll.
Dallas är mitt nya Washington, tveklöst.
* * *
Crosby är sur själv också – över påståendena att han filmar till sig utvisningar.
– Jag har aldrig filmat och aldrig kastat mig, säger han upprört till Pittsburgh Post-Gazette.
Snyt dig i fjunmustaschen, grabben.
Jag har inget emot honom, tvärtom, och jag är dessutom av åsikten att en smart filmning här och där tillhör sporten – men det det var väl en riktigt fet lögn ändå?
* * *
Trångt på pressläktaren idag. Det är för en gångs skull inte bara The Big Four som rest från New York. Också några av de mindre publikationerna från eh Tri State-area  kostar på sig närvaro såna här gånger. Ja, till och med Bäckman-hataren Sam har fått åka på road trip. Då vet man att det är stora grejor på gång.
* * *
I den mån det talas renodlad hockey i förhandssnacket handlar det om att Rangers ska täppa till bakåt – och att Pittsburgh ska ge sig själva en bättre start.
Nu vet ni det.
* * *
Laddad, E.J.N.?
Bra.
Men håll dig från alltför grova tarvigheter nu.
* * *
Verkar som att någon i kommentatorsspåret som missuppfattade mitt inlägg om Niklas Holmgren igår.
Han är hjälte här. På riktigt. Så vadå om han inte är Tichonov – om nu det är fallet, jag har aldrig haft några invändningar mot hans kunskapsbas. Personligen tycker jag att de bästa kommentatorerna är de som skapar stämning, har närvaro, är roliga, briljerar i samspelet med bisittaren och brinner av engagemang.
Och ingen som var aktiv när jag bodde i Sverige slog Holmgren i de grenarna.
* * *
Uppvärmningen har börjat och jo – Prucha ska lira.
Själv ska jag sträcka på reströtta ben, gå på toa och…ja, fan tro om jag inte ska chocka genom att slå till på en kaffe också.
I första pausen…då blir det mer rapport.

I två och en halv säsong kunde man alltid gå till platsen direkt till vänster vid ingången till Red Wings omklädningsrum.
Där sitter nämligen The Mule – och back in those days var det ett trevligt ställe att stå och småprata vid i väntan på att de svenska stjärnorna skulle bli klara med sina engelskspråkiga intervjuer.
Riktigt så är det inte nu, om man säger…
Det är sånt uppbåd av tidningsmurvlar och tv-reportrar och fotografer runt den lätt förskräckte smålänningen att man kan få för sig att man står vid bardisken på backstage-området i Hultsfred vid 22-tiden på lördagen.
– Visst är det kul att se, säger Zäta när han promenerar förbi.
– Han börjar lära sig, he he. Nä, allvarligt. Han har fått riktigt bra självförtroende och är grym nu.
Nå, vad det lider blir det lite svenska också – och om det kan ni läsa mer nån annanstans här intill om några timmar.
* * *
Har kommit in i Canadiens-Flyers-matchen på hotell-tv:n nu och såvitt jag kan avgöra av det lilla jag sett är det ännu en kanonmatch.
Men någon skräller nästan varje säsong och kanske är det Flyers som ska göra det i år.
Jag tyckte de kändes som en väldigt tung lagmaskin redan mot Caps och får samma intryck igen.
Och jävlar vad tyst det blir i Bell Center när Briere – Franzéns hårdaste konkurrent i toppen av skytteligan – gör mål
* * *
Jag sitter här på 65:e våningen  och tycker att det känns som söndag.
Kan någon förklara varför?
Det är ju saturday night in Motown, för satan.
* * *
Måste få citera Dexter Morgans underbara inlägg från kommentatorsspåret:
”Johan Franzén förtjänar det här. I somras satt hans polare och bärsade hemma i Landsbro. Deras underhållning?  Mulåsnan springandes upp för en backe  –  släpandes på stora timmerstockar”.
* * *
Men fy fan, Montreals powerplay…det är som att Flyers zon blir utsatt för en regelrätt invasion. Sen tar kanadensarna no prisoners. Fast Biron är rätt vass han också…
* * *
Zäta hade ingen koll på att det var just Joe Sakic han lurade kalsongerna av.
– Nej, jag såg det först på tv-bilderna efteråt. Det var ju kul att det var en sån spelare, säger medelpadingen och kliar sig i sitt nu rätt så täta slutspelsskägg.
* * *
Scott Hartnell är en sann pest.
Ser jag rätt tjafsar han till och med lite med publiken när han hamnar i utvisningsbåset.
Underbart, så ska det förstås vara. Det är ju slutspel.
* * *
Quennevilles blick är efteråt så mörk att man tackar sin lyckliga stjärna att man inte är, tja, låt säga Jose Theodore.
Men man man får väl förstå att leendena sitter långt inne.
Det här blir inte lätt.
Jojo, Wings hade 2-0 även efter de första matcherna mot Nashville, men då hade de verkligen inte övertygat på det här sättet.
– Nej, det tycker jag också. Vi har spelat bättre nu, säger Lidas.
– Men det kommer ändå att bli mycket hårdare i deras hall. Vi måste vara 
Jag undrar det jag,
Om inte Foppa kan komma tillbaka, samtidigt som även Hannan och Wolski är skadade…vad ska Av’s liksom göra för att stoppa The Big Red Machine?
Slåss?
Ja, det kan dom ju göra – men de kommer inte att vinna för det.
För att inte verka för tvärsäker säger jag att det blir 1-1 i Pepsi Center. Sen avgör Wings hemma i The Joe nästa lördag – återigen på bästa sändningstid!
* * *
Min reaktion när Franzén fullbordar sitt hat trick – och kepsarna börjar regna över isen?
Jag slår mig på mina gamla knän och skrattar högt.
Det är ju så underbart.
* * *
Men ni får säga vad ni vill, det är lite tråkigare i Wings-rummet när inte Lilja är där.
* * *
Jaha, då följer vi det just nu ännu hårdare dramat i Bell Center till slutet.
Sen kanske det blir en liten lördagsmiddag på byn.
Och i morgon tar jag min lilla hyrbil och kör fyra och en halv timme i sydostlig riktning.
Ni får försöka gissa var jag tar vägen – och varifrån vi således hörs nästa gång.

Ibland har man flyt med gissningarna…
The Mule-kanon ljöd så fort perioden började.
Och eftersom det gick så bra säger jag att han fortfarande inte är nöjd.
Man vill ju se ett Landsbro-hat trick, eller hur?
* * *
Som väntat blir det grinigt i Av’s-lägret efter fyran.
Men det är ju inte i huvudsak för inspirerande fajter spelarna åker ut. De drar på sig en massa tvåminutare för onödigheter.
Cody McLeod verkar dock vara en som verkligen vill få
Noterade ni att han följde efter Osgood och lät käften gå efter att Detroit-keepern   åkt mot båsen under en avvaktande utvisning.
Ho ho.
* * *
Det är problem med kommentarsfunktionen, verkar det som – inte dåligt drag.
Skyll inte på mig.
Allt som inte är olagligt eller för oanständigt publiceras.
Men vi har ett bloggsystem som lämnar en del i övrigt att önska.
Jag påpekar, ännu en gång, för chefer och ansvariga och hoppas att det blir bättre.
* * *
Helt avgjort vill jag inte påstå att det här.
Dels suckade Detroit-spelarna i förrgår om att de inte är bra på att spela med stora ledningar, att de går ifrån sitt grundspel fast de vet att de inte ska – och att ”alla plötsligt vill göra mål”.
Dels håller ju Peter Budaj nollan mot dem so far.
Quenneville kanske skulle ta och satsa på honom från början framöver?
* * *
Nu är det inget fel på stämningen i hallen heller.
Fajter gillar dom VERKLIGEN i Detroit.
* * *
Hdw, var är du? Skicka ett mail och upplys mig om det är så att du lämnar kommentarer men inte får ut dem.
* * *
Man skulle vilja höra vad Quenneville säger just nu.
Förekommer uppmaningar om hårda tag med the stars?
Naturligtvis får vi efteråt raka och ärliga besked om vi frågar om det efteråt.
* * *
Okej, får vi lite rock ’n’ roll nu – och må ingen bli skadad.
Jag har väldans mycket att göra efteråt så slutrapport kan dröja, men håll ut.

The Mule-festivalen fortsätter alltså.
Fan vet om jag vågar hälsa på karln efteråt.
Man riskerar ju brännskador, så het som Landsbro-mannen är nu.
Men det är verkligen kul att se att det går så bra för  en så ambitiös spelare, och trevlig pöjk,
* * *
Annars får man väl säga att det är  en lite jämnare period än den första i torsdags.
Jo, Detroit är fortfarande lika hungriga och har några sekvenser när det blixtrar
Men Av’s är samtidigt vaknare, täpper till bättre och smäller på med större kraft.
Kan bli riktig kamp av det här.
* * *
Samtidigt har nog Jayhawk alldeles rätt.
Stänker Red Wings in några till kommer Colorado antagligen att låta knytnävarna tala.
* * *
Missar helt bläckfisk-incidenten som refereras i kommentatorsspåret.
En Av’s-spelare ska alltså ha slängt tillbaka ett blötdjur som slängdes in under nationalsången?
Wow, så gör man väl knappast ostraffat här.
Nå, jag ser två exemplar – den enda stor som en förskole-elev – som plaskar ner på Red Wings-sidan precis innan första nedsläpp.
Den får en stackars linjedomare frakta ut.
Sen säger speakern, gam-gubben, att det från och med nu är förbjudet att slänga in bläckfiskar på isen.
Då utbryter burop som får Jagr-mobbningen i Pittsburgh att lika glada ovationer.
* * *
Ingen Foppa alltså.
Det syntes inte, men det gjorde väl för ont under uppvärmningen.
Och jag förstår honom.
Har ni haft problem med ljumskarna någon gång?
Det smärtar ju i hela…ja, paketet.
Svårt att bli av med skiten är det också.
Tråkigt, tråkigt.
* * *
Hdw dyker upp till slut, men annars tycker jag nog det är lite dåligt tryck i kommentatorsspåret idag.
Ni är väl ute och borstar kan jag tänka, lördagskväll som det är.
* * *
Ölgrabbarna framför mig är farligt nära att dra med sig laptoppen varje gång de börjar vifta med sina vita slutspelshanddukar.
Men då jävlar…då ska ni få se på rivalitet och klassiska slagsmål.
* * *
Avalanche saknar ju Wojtek Wolski och, helt plötsligt, Scott Hannan också.
Det är knappast bra i längden.
* * *
Här är en hälsning till Hagavägen i Borlänge, där det sitter två playboys och följer den här matchen.
Rock on, gossar.
Är det, by the way, Holmgren som kommenterar på Canal Plus? Hoppas det. Han är hjälte i den här bloggen.
* * *
Då så.
Time igen.
The Mule-kanonen har inte tystnat för kvällen, det är allt jag tänker säga om fortsättningen.

Nähä.
Sorry.
Foppa är struken.
Han var med på uppvärmningen, men det höll alltså inte.
Skit på en sticka.

Extra, extra – som vi härmed börjar med:
Foppa spelar!
Han är i alla fall med på uppvärmningen.
Läs mer nedan.

Rond två i The Joe.
Kan vi räkna med att osämjan fördjupas idag?
Mja, troligen får vi vänta till första matchen i Denver, på tisdag,  innan det blir riktigt grinigt.
Som The Mule konstaterar.
– Det brukar ta två matcher innan man hittat någon att tycka riktigt illa om.
Fast nu råkar ju det här vara Colorado och Detroit och även om det väl inte riktigt så ut så i torsdag är vi fortfarande många som tror att det betyder nånting.
* * *
På vägen till pressentrén i The Joe går man genom en viadukt där det alltid luktar chockerande illa.
Jag trodde möjligen att det skulle vara bättre den här gången, en ljummen vårdag med luften fullsprängd av klorofyll.
Men icke.
Stanken är lika outhärdligt vidrig som vanlig.
Det måste vara dit alla världens bajamajor går när de ska dö.
* * *
Spelar Foppa?
Det är den stora frågan idag.
Besked lämnas inte förrän på värmningen och dit är det i skrivande stund fortfarande en dryg timme (men när ni läser detta har den förmodligen redan börjat så nu blir det lite konstigt, men , ja, är ni riktigt ivriga får ni väl skrolla ner snabbt för att få svaret då…).
* * *
Jag tycker det ser ut som att Zäta börjat snusa igen.
Han håller tiden på och grejar med tungan under överläppen när han blir intervjuad.
– Ha ha, nä, det har jag inte, försäkrar han.
–Det är väl bara gamla vanor.
Well, Henrik, om det är så att du vill smyga med ett återfall så här när det blivit slutspel – eller om det är Emma som inte ska veta  – ställer jag lätt upp som hemlig ”kran”. Jag har alltid  gott om Ljunglöfs fina Ettan med mig…
* * *
Brad Stuart, som i torsdags flög till Kalifornien för att vara med vid sin dotters födsel, har återvänt till Detroit.
Det betyder att Lilja petas, enligt DFP.
För övrigt har alla amerikanska grabbgrabbar såklart otroligt fel när de i diverse forum vill få det till att Stuart är en ”kärring” som lämnar slutspelet för att bistå hustrun vid en födsel.
Tvärtom, det är jävligt manligt gjort.
* * *
Denver Post-krönikören Adrian Dater försöker hitta något förmildrande att säga om Detroit – men lyckas inget vidare:
”Tillbaka i Hockeytown. Det finns värre ställen. Fast listan är kort. En soptipp. Reality-tv. Dick Cheneys huvud…”
* * *
Hur är det nu, hur översätter man The Mule till svenska?
Niklas Kronwall försöker med ”arbetshäst”, men tycker att det är ett för krångligt ord att bokstavera åt den skrälldus av reportrar som vill veta.
Franzén gör det lättare förs sig och säger åt dem att byta ut e:t mot ett a.
Mula.
Rätt
Det var för övrigt Steve Yzerman som kom på smeknamnet.
– Johan åkte förbi mig på en träning hösten 2005 och jag tänkte, wow, där har vi en riktig mula, berättar han för Detroit Free Press.
Franzén var inledningsvis osäker på om det var ett negativt eller positivt, men nu är han enligt Kronwall stolt över det.
När jag frågar vad han tycker om det svarar The Mule:
– Ja, du verkar ju tycka om det i alla fall…
Ha.
* * *
Alla svenskar i det alltmer förföriska Dallas var suveräna igår.
Att en sån yngling som Nicklas Grossman kunnat bli så bra så snabbt, det är verkligen imponerade.
* * *
Det är förresten rena The Mule-festivalen i lokal media just nu.
Det är om Franzén det står i tidningarna, det är om honom spelarna får frågor och det är om honom tränarna pratar.
– Han säger att han inte gillar att vara i strålkastarskenet men om han fortsätter spela som nu är det just där han kommer att befinna sig, säger Nicklas Lidström.
Helt tungt kan det inte vara att notera vilken respekt andra spelare uttryck.
Som veteranen Adam Foote i Avalanche.
– Han är en stor, stark spelare. Tuff. Underskattad. Han är också smart och befinner sig alltid på rätt ställe.
Now, det är rätt tunga ord för att komma från en motståndare.
Jag klagar inte heller över att det skrivs mycket om The Mule.
Det är så jag får veta att han älskar att sova, helst ser natur-program på tv och bjuder Kronwall på dålig mat.
Jo, det framkommer att The Mule en dag bjöd över rumskamraten ”Kroner” på middag – och serverade kött som knappt var tjänligt som människoföda.
Den hårdtacklande stockholmaren åt ändå. Man tar ju hellre en matförgiftning än är oartig…
* * *
Har en grym slips idag. Rosa. En win-win-tie.
Om Foppa mot alla förmodan spelar ikväll är det oklart åt vilket håll den vill dra, men den är mer van med att hålla på Detroit så det blir förmodligen så.
* * *
Jose Theodore mår bättre idag.
– Jag sov hela torsdagen med nåt som liknade influensa men inför matchen kändes det som att jag mådde bättre.
Det gjorde han inte – och man kan nånstans mellan raderna ana att den rätt så hårdföre Joel Quenneville gett honom visst ovett för det.
* * *
Ni undrar hur mycket svenska det talas i Red Wings omklädningsrum?
Inte så mycket.
– När vi är här försöker alla prata engelska. Ja, utom en förstås, säger The Mule och nickar mot en skåning som just gått förbi och gapat om att det då är fan vad Aftonbladet plötsligt ska smöra för smålänningen.
Lilja heter han…
* * *
Det är en grann dam som sjunger nationalsången i The Joe, men i en stad med sådan musikhistoria kan man ju tycka att det skulle gå att skaka fram något lite tyngre.
Kan de inte få hit Stevie Wonder? Eller Diana Ross? Eller, för i helvete, Iggy?
Jag är övertygad om att man skaffar sig psykologiska övertag med så enkla knep.
Jag menar, vem drar inte öronen åt sig om man vet att man har The Godfather of Punk emot sig?
* * *
Jo, lagkamraterna saknar förstås Foppa – om han nu inte kan spela.
– Ja, han lämnar ett tomhål. Givetvis Men vi kan inte skylla på det, inte den här tiden på året. Vi måste spela bättre än vi gjorde senast oavsett vilka som är skadade, säger Joe Sakic.
* * *
Igår på träningen såg jag de två andra Detroit-svenskarna också.
Jonathan Ericsson och Mattias Ritola.
Red Wings har ju kallat upp allt de har, för alla eventualiteters skull.
Och ja, det sväller givetvis i bröstet när jag ser en Borlänge-pöjk träna med världens bästa hockeylag.
Men ska Mattias få chansen i slutspelet krävs väl en sex-sju skador på forwards, så det kan vi inte riktigt hoppas på.
Men ändå.
Tunaslätten forever!
* * *
Nu är det lite spännande här.
Värmningen börjar när som helst.
Då får vi svaret. Är han med eller inte?
* * *
Säg inget, men jag kom först till extrapressläktaren och har möblerat om lite bland ackrediteringsskyltarna.
Så nu har jag mest och bäst plats, ha ha ha.
* * *
Det har varit rätt tyst om Homer i den här serien so far.
Jag tror han exploderar ikväll.
* * *
Unga gapiga män med ölsejdlar precis framför mig nu.
Fast två av dem har Lidström-tröjor, så det kan få gå an. Tills vidare.
* * *
And…it’s a go!
Foppa är med på värmningen.
Om det också innebär att han ska spela är väl inte hundra, men man kan i alla fall säga att det lutar åt det.
Kul som fan!
Nu ska jag greja kaffe, kamma till mig och studera lite laguppställningar.
Ny rapport i första pausen – count on it.

Jag ska inte bli långvarig i natt, men här är några reflektioner.
Om det nu är så att Sid The Kid har lätt att få domsluten med sig, och alla vet om det, får man då inte se till att vara extra smart och försiktig när man hamnar i situationer med honom?
Jag bara frågar.
* * *
Trodde ett tag det var Kent på Stadion Versus tänkte visa.
Hela publiken i vitt…jag vet inte jag.
* * *
Och att Crosby skulle vara överskattad…måste vi verkligen höra mer av den visan?
Alltså, bara förarbetet till Dupuis andra mål, när Bäckman bara inte kunde avväpna honom…såg ni det?
* * *
Glömde att visa en bild från idag.

Ja, jag fick alltså en parkeringsbot utanför The Joe. Skandal. Det är bara 30 bucks, men ändå…i just Detroit kan man ju VERKLIGEN tycka att ordningsmakten borde ha viktigare saker att sysselsätta sig med.
* * *
Crosbys försök till mustasch, däremot, mot den måste domen bli skoningslös.
Jag har inte sett nåt fjunigare sen Bolanche-kocken Bullen var femton och körde moppe.
* * *
Rangers backar levde upp till myten som sig själv.
De kan ju, när de verkligen anstränger sig, vara så mycket bättre.
* * *
Avery börjar se riktigt läskig ut med det där ögat.
* * *
Precis när Gomez kvitterade fick Biffen in sin  room service-biff.
Han trodde det var ett omen, men inte då.
* * *
Dupuis och Sykora är båda levande bevis för att man blir så bra som ens omgivning tillåter.
* * *
Vid sidan av sex, solnedgångar i Mojave-öknen och Woody Allen måste ju Room service för övrigt vara guds bästa uppfinning.
* * *
Jodå, jag tror också att Penguins vinner den här serien.
Men en ”sweep” kan nog de kaxiga Pens-fansen glömma.
Ja, det var Buffalo-fansen övertygade om förra året också. Sen kom Sabres till Garden och fick stryk två matcher i rad och såg ut som fågelholkar i ansiktena.
Akta er.
* * *
Ha nu så kul med Dallas och San Jose.
Jag ska gå och ta en drink ( i en bar där visar matchen, givetvis).
Hörs från The Joe i morgon.

Mellandag i slutspelsfebriga Detroit.
Såna älskar man som murvel.
Det är då man hänger i hallen, ser lagen träna, gör intervjuer i omklädningsrummen, går på presskonferenser med tränarna, skvallrar med kollegor och dricker kaffe så ögonvitorna svartnar.
Så här såg det ut i The Joe idag.

Födan

Pressrummet ser ut så här.

Fin tavla i pressrummet

Red Wings gör konstiga stretching-övningar i mittcirkeln.

Så här uppvaktad är The Mule även idag av media

Stanley Cup-vinnarna 97, tror jag det är. Notera Anders Eriksson, som några var så hårda mot häromdagen…

Muralen över klubbens Norris Trophy-vinnare. Blir lite tjatig efter ett tag…

Baksidan av The Joe i solen

* * *
Nu ska jag se Penguins-Rangers på hotell-tv:n.
Blir grymt.
Mer kommer senare.

Så mycket till krig blev det kanske inte.
Men serien har ju precis börjat och som The Mule säger när han efteråt står och svettas i korridoren in till det gym där rödvingarna varvar ner efter sina drabbningar.
– Efter några matcher hittar man alltid några fiender att tycka illa om.
Kort sagt:
Den gamla rivaliteten är död – men en ny kan födas vilken dag som helst…
* * *
Här har du kardan, ”Ozzie”.
Förlåt för de hårda orden.
Det var en matchavgörande räddning du gjorde där på slutet – och jag ska aldrig mer säga nåt otrevligt om att det inte finns några mästartakter i dig.
Eller jo, det ska jag kanske. Men inte förrän det verkligen är motiverat.
* * *
– Hur var det nu, flinar Lidas, håller Franzéns tjej på Linköping eller HV 71?
Ja, alltså, det blev tydligen lite fel häromsistens.
The Mule ville då inte avslöja om han höll på HV eller LHC i SM-finalen – men berättade i alla fall att flickvännen hejar på HV.
Fast det var tvärtom.
Hon är LHC:are.
– Det här varit ett jäkla liv. Hon har fått åtminstone fem telefonsamtal om det där, säger Johan och ruskar på huvudet.
Jag ber så väldigt mycket om ursäkt, förstås.
Samtidigt kan vi nu avslöja hur det är med Franzén själv.
– Det var ett perfekt resultat i finalen, säger han och gör en liten segergest med knuten näve.
Titta, ni i Jönköping. Nu har ni ännu mer att fira.
* * *
Foppa syns inte till i Avlanches tysta omklädningsrum – och på frågan om han möjligen går att hitta nånstans svarar PR-mannen med ett mycket kort ”nej”.
Inte helt oväntat. Med skadade spelare är det ett häpnadsväckande hemlighetsmakeri och knusslande i NHL.
* * *
Som extra plåster på såren för den där fadäsen med de svenska finallagen publicerar vi härmed en bild som visar hur det ser ut när skyttekungen från Vetlanda – eller var det Landsbro? – blir uppvaktad av media.

* * *
Jag förstår ju att det handlar om stretching och nervarvning och sånt där, men ändå.
Jag blir svårt imponerad av att spelarna går in och sätter sig på testcyklar eller lägger sig och kör bänkpress – efter flera timmars stenhård hockeymatch på högsta tänkbara nivå.
För mig skulle de övningarna efteråt räcka för att behöva sova i syretält en vecka.
* * *
Tung kväll för Denver-laget
Inte nog med att Foppa inte kunde spela. Wolski blev skadad också. Och så var José Theodore sjuk. Han låg tydligen  nerbäddad kvällen innan, men insisterade på att spela ändå. Det gick sådär – och när han blev utbytt åkte han direkt till hotellet och knöt sig igen.
* * *
Andreas Lilja är förvånad över bloggens snajdiga outfit.
– Vad fan, har du klätt upp dig till och med. Oj, säger han.
Han borde tacka istället.
Det är i mina slipsar segrarna sitter, det vet ju alla.
* * *
Nu sitter jag i ett hotellrum, på 65:e våningen, och tittar ut över ett Detroit som på sådant avstånd ger ett mycket förföriskt intryck.
Kanske skulle man ta på sig slipsen igen och…
Nä, jag vet att stan på närmare håll är mindre intagande och säger nog gonatt istället.
Ny rapport kommer efter respektive lags träning i The Joe i morgon kväll, er tid.
So long.