Det höga blodtryckets dag idag.
Hade en grej i Washington vid två, men på något egendomligt sätt hann jag ändå med 3.30-shutteln tillbaka till Laguardia och nu är jag här.
På Garden.
För att se Rangers mot Flyers.
Och ja, det blir bloggning idag också. Men ni får ge mig lite andrum. Har skrivit artiklar sen jag kom hit också. Återkommer i första pausen. Då står det 1-1, tro mig.

Två veckor kvar nu. Två veckor tills vi vet hur grundserien slutar – och jag kan knappt tänka på annat.
Varje gång jag får en paus, varje gång jag har lämnat en text till tidningen och har ett litet mellanrum innan det är dags för nästa  surfar jag in på NHL:s hemsida och sitter och tittar på tabellen. Sen går jag in på spelschemat – och tillbaka till tabellen.
Hur går det, vad händer, vilka klarar sig vidare och vilka kollrar bort sig? Vem kommer möta Vem i konferens-kvartarna?
Just nu får jag för mig att det kommer att se ut så här när det stora dramat inleds 9 april.

EAST
Montreal-Washington
NY Rangers-Boston
Carolina-Ottawa
New Jersey-Pittsburgh

WEST
Detroit-Edmonton
San Jose-Vancouver
Minnesota-Calgary
Anaheim-Dallas

Jag får alltså för mig att att såväl Caps som Oilers kan stånga sig in i slutspelet – på Flyers respektive Avalanches bekostnad.
Jag får också för mig att Rangers kan knipa förstaplatsen i divisionen. Men nej, Behemont & co, det är inget önsketänkande och det är heller inget bevis för att jag tror att Rangers är bättre än motståndarna. Bara att de haft  förhållandevis lätt i just divisionsuppgörelserna och det är ju bara sådana som återstår.
Hur det går sedan törs jag inte ha några åsikter om ännu, men jag sa ju tidigt att Detroit skulle möta Pittsburgh ska mötas i final och får stå fast vid det.
Nu är ni högst välkomna att komma med egna teorier i kommentatorsspåret.
Få se era match-ups i konferenskvartarna, please.
* * *
Sitter i skrivande stund och ser Edmonton mot Colorado. Tredje perioden  svänger som en gammal Sam & Dave-dänga.  Unga, härligt frustande Oilers ledde med  4-1 när den började. Sen gick Av’s ikapp – innan hemmalaget tog ny tvåmålsledning. Sköj. Klarar Colorado ut den pärsen ändras tipset här ovan omedelbart. Då går de till slutspel.
Foppa spelar för övrigt inte. Deprimerande, minst sagt.
* * *
Delar ettrige E.J.N:s glädje över Caps vändning mot Atlanta igår.
Det är ju faktiskt själva fan om vi inte får se firma Ovetjkin-Bäckström i playoff.
* * *
Panthers är en dark horse också. De har sett väldigt bra ut när jag sett dem på slutet, och vinner de Florida-derbyt mot Tampa ikväll hör de definitivt till the contenders.
* * *
Christian Bäckman framstår allt tydligare som en av Rangers bästa backar. Jag vet, det säger inte nödvändigtvis så mycket – men han har varit utmärkt på slutet och noterades för tre assist mot Flyers igår.
Fast fansen vill förstås inte se det. Jag har varit inne och tjafsat på några forum, men de har bestämt sig för att Bäckman inte är bra och då är det bara så.
Ibland kan New York-publikens arroganta vet-bäst-attityd vara rätt påfrestande, jag erkänner.
* * *
Penguins-Devils…det är den stora East-matchen ikväll. Segrarna vinner prestige, psykologiskt övertag och ledningen i divisionen. Håll i hatten där.
* * *
Ovetjkins 60 mål…de är grymt imponerande.
* * *
Ny upp-till-bevis-match för Senators. Torskar de mot Toronto kan är det bekräftat att något inte står rätt till i huvudstaden.
* * *
Okej, få se era kvartar nu.

Sådärja.
6-0.
Jag som tyckte det var stort att få en poäng den här kvällen– och höll på att skrika hål i väggen när Drury satte den där kvitteringen.
Men så klev Kung Henke in i handlingen.
Grymma straffräddningar – och oj fan, vilken superskön seger.
* * *
Visst såg han lite förnedrad ut av fine Nigel Dawes, gamle Martin?
* * *
Hur var det nu FivePoints, alias Behemont, sa igår?
– I morgon väntar Devils…
Just det, favvo-motståndaren!
Svårt att inte låta bli att skrocka lite på Devils-fansens bekostnad en sån här afton, det får dom förstå..
Till skillnad från dem har jag dock inga problem att se kvaliteter hos motståndaren.
Devils forechecking är till exempel alldeles superb, den bästa jag sett i år och ja, jag säger det igen: Jag hade varit nöjd med en poäng ikväll.
* * *
Man kan anta att det var hyggligt drag uppe i HSBC Arena.
Sabres låg alltså under med 1-4 mot Tampa inför sista perioden – och vann med 7-4.
* * *
Ser tungt ut för Caps i Chicago. 0-4 i början av andra. Va fan, gick killarna ut och firade på Broadway i Nashville igår, eller vad?
* * *
Jaha, nu skriver FivePoints utan någon signatur alls.
Kom igen nu, så hemskt kan det väl inte vara att storebror regerar? Det är ju bara logiskt…
Två möten återstår. Dom blir kul.

The Battle of Hudson River börjar om några timmar – men ikväll parkerar jag i den legendariska korresoffan och ser matchen i glasklar HD-sändning på plattburken.
Det spöregnar, jag har andra jobb att fixa med, Devils strular med ackrediteringar och tanken på promenader i Newark…nä, jag pallar inte med någon utflykt.
Men för att FivePoints –  nu helt chockerande omdöpt till Behemont – och E.J.N. ska ha nånstans att posta färska kommentar lägger jag  ändå upp ett nytt inlägg.
Jag hoppas ju ganska intensivt att Rangers kan upprätthålla  sin galanta svit mot lillebror ikväll, men jag misstänker att det blir svårt.
Dels är det andra matchen på ett dygn och Rangers är beroende av gamlingar som har en tendens att krokna såna kvällar. Dels har den här Devils-upplagan utvecklats avsevärt sedan merparten av de tidigare mötena ägde rum. Framför allt har Martin Brodeur börjat spela som en gud. Eller Martin Bordeaux som de kallar honom i New York Post idag – för att han i likhet med det franska vinet bara blir bättre och bättre med åren…
Så, ja, ett motvilligt tips är ju…3-1.
* * *
Det finns fler stormatcher att hålla koll på ikväll.
Blackhawks-Capitals, till exempel.
Det blir säsongens enda möte mellan ligans två stora rookies, Patrick Kane och Bäckis. Svensken verkar vara i form och drar det som brukar kallas längsta strået, tror jag.
Kriget i Pacific-divisionen, mellan Stars och Ducks är också ett måste senare i natt.
Jag kommer eventuellt med några fler kommentarer under kvällen – om Jersey-pojkarna i kommentatorsspåret kan uppföra sig.

För första gången sedan han kom inflygande från Arizona är Fast Freddy Shoestring en av de mest omsvärmade i Rangers omklädningsrum efter matchen.
Alla vill prata med den glade, sympatiske göteborgare.
Inte att undra på, säger jag.  Han är ju skitbra match efter match – och målet mot Pittsburgh var kvällens viktigaste.
Det tycker till och med Broadway Sean.
– Hanks räddningar och Freddys stora mål…det var det som vände den här matchen.
Nu är det bara sak som saknas.
Att Renney inser att han ska utnyttja den här enastående tillgången bättre – och låta honom spela i en kedja med mer offensiva uppgifter.
Ska det vara så svårt att fatta?
* * *
Flintskallen till höger inte bara slutar vifta med armbågarna.
Han går, och ger mig en sårad blick innan han försvinner.
Karln kan väl inte ha varit svensk?
Då känns allting plötsligt väldigt jobbigt.
* * *
– Ja, nu kan du sluta tjata om det där, svarar Henke när jag grattar till 100:e segern
Sen ler han.
Han är i själva verket väldigt glad och säger att han nu siktar mot 40 segrar innan säsongen är över.
– Det är det stora målet för en målvakt.
* * *
Kan man räkna med att FivePoints gör comeback i kommentatorsspåret i natt – eller fruktar han att Rangers tar sjätte raka mot lillebror ute i slummen?
* * *
Bäckman håller på att skrämma livet ur mig – med omtanke.
Han kommer fram och frågar om det är sant att PR-killarna är taskiga mot mig.
Det är det ju, varpå den eminente backen frågar om det är ”de där två” och nickar mot de två det handlar om.
För några ögonblick tror jag att han ska skälla ut dem å mina vägnar och hasplar ur mig att han absolut inget får säga.
Det hade kunnat sluta med verkliga scener. Herrarna, riktigt cyniska New York-rövar bägge två,  hade aldrig förlåtit en sån tjallning…
Samtidigt får jag ju säga att jag verkligen uppskattar omtanken.
* * *
– Re-sign Avery, Re-sign Avery, Re-sign Avery, skanderar publiken under slutminuterna.
Och det är den högljudde betongarbetaren bakom mig som startar den ramsan.
För det vill han uppmärksamhet.
– Hörde ni? Det var jag som startade det där? Där har ni rubrikerna till i morgon. Jag gör ert jobb, nu vill jag ha en byline, sitter han och gafflar ner över pressläktaren.
Det är, faktiskt, lite småkul.
* * *
Jag vidhåller att Penguins-coachen, Michel Therrien, ser ut som en karaktär från en rysk tegelstensroman.
* * *
Renneys seger?
Delvis.
Både Henke och Fast Freddy Shoestring anser i alla fall att matchen vänder efter den timeout han tar efter Penguins 2-2-mål.
Undras om Simon, dörrmannen, går med på den teorin i morgon…
* * *
Det är stor show när Avery, tvåmålsskytten, för en gångs skull håller hov för pressen inne i omklädningsrummet.
För precis intill står Jagr och sufflerar.
– Åh, tänk att han alltid ska hålla på och prata med pressen. Vilken fucking inställsam typ, skrockar den tjeckiske stjärnan innan han inser att han har en vacker landsmaninna  på besök och börjar ägna sig åt henne.
Kanske inte låter så roligt nu när jag skriver det, men…you should have been there.
* * *
Jag vidhåller att Penguins kan bättre än så här – och tippar fortfarande att de går till final.
* * *
Landsmaninna…kan man verkligen skriva så?
* * *
Härlig Caps-seger.
Mot slutspel, unge Bäckis.
* * *
Och för min del:
Mot Elaine’s.
En långsittning där, troligen i sällskap med en härlig festprisse som heter Hansi, blir perfekt uppladdning för Devils-drabbningen i morgon.
Vi hörs då, FivePoints och E.J.N.

Jo, Pittsburgh hade mer att ge.
Period två hann pågå i drygt tre minuter – sen stod det 2-2.
Det var visserligen resultatet av misstag, i synnerhet mål nummer två, men ändå.
Nu marscherar pingvinerna igen.
* * *
Det där med att Pens-fansen inte är kaxiga enough kanske jag ska ta och be om ursäkt för.
Mitt i den här perioden utbryter bråk mellan tre som sitter nedanför mig – och en hel sektion som sitter ovanför.
Mitt i skottlinjen, liksom – och högrisk för att slängd ölmugg ska landa i min laptop.
Gossar, nu tar vi det lilla lugna här…
* * *
Jag säger ju det:
Freddie Shoestring!
Det är han som räddar perioden åt Rangers med sitt 3-2-mål.
Den baljan kommer ur en präktig tavla den med, men ändå. Han hugger när han får chansen – och det är mer än vad man kan säga om firma Straka-Jagr-Shanahan.
Snälla gubbjävel där i båset, öppna ögonen! Våga röra på någon av favoriterna! Ge Shoestring en riktig chans!
* * *
TP, kom igen. Så elaka kommentarer om svenskar med dålig hårväxt kan jag inte publicera.
* * *
Ska vi gissa att det smäller mellan Avery och Ruutu i början av den här perioden?
Nu när Laraque inte spelar är det inte omöjligt att Broadway Sean faktiskt kastar handskarna…
* * *
Flintskallen till höger tåflirtar inte längre. Han trycker till mig med armbågarna. Keep that up, gubbe, sp ska jag dra fodret ur kepsen för dig. Då blir det inte kul.
* * *
Idioterna här ovanför tjafsar fortfarande om Bäckman, men han är i själva verket alldeles utmärkt idag.
* * *
En liten eloge ska Renney dock ha den här perioden:
Den timeout han tar efter 2-2-målet verkar vara exakt den väckarklocka hemmalaget behöver.
* * *
Trevligt att se att Bäckis nätar nere i Nashville.
* * *
Då så.
Sista akten.
Den lovar stort underhållningsvärde.
Vi hörs efteråt.

Jaha, det var ju som fan.
2-0 här.
Och ingen kan ha något att invända mot det resultatet.
Det är ett annat Rangers som uppträder idag, ett Rangers som förstått att läget börjar bli lite akut och spelar som man gör i en slutspelsmatch. Desperat, hungrig, elakt.
Mycket gött att se.
* * *
Trångt och jävligt på pressläktaren idag – trots att varken Eken eller Surkålsmannen är här.
Gillar jag verkligen inte. Det finns inget värre än folk som sitter intill och glor på ens laptop. De här tomtarna förstår  inte vad det står, men titta ska de lik förbannat.
För det straffas de nu.
Sluta titta, din skit, säger jag härmed till flintskallen till höger.
* * *
Fast man ska ha klart sig att Penguins gör en rätt lam period också.
Ah, Rangers forecheckar Malkin och Hossa och den på senare tid stekhete Sykora  ivrigt, men det har de väl varit med om förr?
De har blivit lite såsiga av att gulla med sina farsor på Manhattan, det är vad jag tror.
* * *
När Avery stänker in 1-0 bakom Key West-conchen är det en argsint betongarbetare bakom min plats som skriker för allt han är värd:
– Såg du det, Sather!?!
Det ryktas nämligen att Rangers GM är på väg att göra sig av med Avery och det eventuella beslutet håller redan på att leda till uppror bland Rangers-fansen.
* * *
Jag som hade tänkt bråka om att Renney inte gjort en ändring i laget sedan plattmatcherna i Florida, men han verkar veta vad han gjort på den punkten.
I ett ärende ger jag mig dock inte:
Fredrik Sjöström, den ende forward som visade lite hjärta i Tampa i lördags borde få chansen i en annan kedja än den gnetiga med Betts och Orr.
Allt annat är…fegt.
* * *
Ja, Penguins-fansen är osedvanligt många – men också sedvanligt tysta.
Det är nästan så man saknar kax-skallarna från Philly och New Jersey.
Men dem behöver man ju inte vänta så länge på. Det är bara interna divisionsmöten kvar. Tio stycken sammanlagt, med den här matchen. Ser kanske trist ut på papperet, men är i verkligheten så kul och häftigt att jag vill dansa i musikal.
* * *
Nu tror jag Chazz Palimenteri är på trycket igen.
”A Bronx tale”-stjärnan står och svajar i en gång här nedanför.
* * *
Varje gång jag känner något vid fötterna under skrivbordet rycker jag till.
Är det en råtta?
Nej, det är bara flintskallen till höger som vill tåflirta.
* *
Jag tippade 1-5 innan matchen.
Nu vetifan, men något säger mig att Penguins har mer att komma med även ikväll.
Återkommer i nästa paus.

Tillbaka i sjunde avenyns stora råttbo efter några timmars krönikeskrivande,  underligt telefonerande och en medioker kines-lunch.
Här händer det stora saker.
I hissen upp från pressentrén börjar Dellapina på Daily News, den store, prata med yours truly.
Det  är ett monumentalt breakthrough efter tre år av tystnad och, i riktigt storartade stunder, hm-det-där-är-någon-som-verkar-bekant-häslningar.
Han tycker, by the way, att Rangers borde få byta med Pittsburgh och spela i Stockholm istället för i Prag i säsongsstarten
– Det kommer ju inte att vara några tjecker kvar i Rangers. Däremot svenskar. Och det vore häftigt att få se Henrik mot Alfredsson i Stockholm.
Jag påpekar att Göteborg i så fall vore en lämpligare skådeplats, enär såväl Alfredsson som Rangers alla blågula spelare kommer därifrån.
Då säger Dellapina ”aha”.
Very stort i min lilla värld.
* * *
Rangers ska ha revansch för sin förlorade weekend i Florida, sägs det.
Blir svårt det, tror jag.
Visserligen har de haft en tendens att spela bättre ju starkare motstånd de stött på, men Penguins är i skräckinjagande form.
Sju mål mot ett desperat Flyers häromdagen…det är en bedrift som andas bäst-i-konferensen-vibbar.
* * *
Ja, ni tolkar uttalandet från min New York-kollega alldeles rätt.
Tjeckerna är på väg bort från Rangers.
Jagr, som måste göra omöjliga  84 poäng för att optionen om ytterligare ett år i hans kontrakt ska utlösas, har redan antytt att han är på väg nån annanstans. Och försvinner ”Jags”, då försvinner de andra också.
Bra eller anus?
Omöjligt att säga nu, men som Jagr spelat under större delen av säsongen kommer i alla fall inte han att saknas särskilt intensivt.
* * *
Det verkar bli kändisfest idag.
Enligt ett pressmeddelande som för omväxlings skulle ligger i pressrummet redan innan första nedsläpp är bland andra Tim Robbins, ”Law and order”-aktrisen Diane Neal, Chazz Palminteri – som jag sett duktigt påstruken på Elaine’s – Counting Crows-trummisen Jim Bogios och svenska modellen Jennifer Ohlsson på plats.
Den som eventuellt vill messa någon kompis på plats och stajla lite kan ju be den att kolla på sektion 50, rad H, plats 1-4.
Där sitter Tim Robbins med sällskap.
* * *
De senaste åren har Penguins-fansen hållit en ganska låg profil, i alla fall i New York, men idag kryllar det av fans i Pens-tröjor runt Garden.
Man får förstå. För första gången sedan Mario-eran har de verkligen anledning att vara kaxiga igen.
* * *
Om det varit någon ordning på Rangers marknadsavdelning hade Sahara Hotnights suttit där bland kändisarna också.
De är i stan och borde givetvis ha  bjudits in.
* * *
Ska ni nu messa kan ni upplysa kompisarna om att plats 44 på pressläktaren är ledig också.
Det är Ekens plats, men den dåren har åkt hem till Sverige för att – håll i er nu – följa Brynäs i kvalserien.
Stackars, stackars, stackars människa.
* * *
Sid The Kid är fortfarande skadad, så honom får New York inte se. Men han är här, eftersom Penguins just nu har en pappa-dag, vilket innebär att spelarnas farsor följer med på bortamatch och liksom bondar med sina söner.
Väldigt näpet – och rätt vanligt. Jag tror alla lag i ligan haft sådana dagar senaste säsongen.
Nå, jag sprang på the superstar i en korridor här nere i råttboet morse och kan meddela att han, för att vara en så hysteriskt uppvaktad figur, är säreget trevlig och tillmötesgående och ödmjuk.
* * *
Ser jag Tom Renney bör jag offra min ackreditering och slå honom på truten.
Det tycker i alla fall min dörrman, Simon, som återigen följer mig ända ut på första avenyn när han förstår att jag ska till Garden.
– Han är så värdelös. Han begriper ingenting, närmast kvider karln.
Det är att ta i – som alltid när Simon ”analyserar” – men om Rangers-coachen inte ser till att kasta om i några formeringar ikväll, då tänker jag hävda att han har en poäng.
 * * *
Sykoras farsa ser förresten stenhård ut.
Meddelas endast på detta vis.
* * *
Ty Conklin låter som någon lokal specialtet de serverar på restauranger i Key West. Men det är ett jävla tufft namn också.
* * *
Jag inviger en ljusbrun, för att inte säga beige, sommarkavaj ikväll.
Bara därför borde Rangers göra en stor match.
* * *
Avstår från pressmaten idag.
De där råttfällorna hade menlig inverkan på aptiten, om man säger så.
Dessutom förekommer idéer om sen Elaine’s-supé ikväll igen…
* * *
OK, då åker vi snart.
Häng med.
Nästa rapport kommer i vanlig ordning i första paus.

Det här är det nog inte meningen att allmänheten ska se, men detta var vad vi hittade under sätena på Madison Square Garden när Pittsburgh hade morning skate idag:

Foto: Pontus Höök

Just det.
Råttfällor.
Det fanns en under varenda stolsrad i hela hallen.
Vilket betyder att ”The world’s most famous arena”, USA:s mest glamorösa scen, är invaderad av råttor, eller mer troligt, möss,.
Väldigt lustigt, tycker jag.
Och nåt för er ett tänka på nästa gång ni är där och köper en vurre…
Själv ska jag dit ikväll.
Rangers mot Penguins.
Livebloggning blir det – direkt från the råttbo på sjunde avenyn.

P.S Höken föreslår, lustig han som han är, att de kanske är utlagda för presskillarna. Det är är förstås också ett alternativ D.S

Jaha, för Rangers blev ju den här Florida-resan ungefär lika lyckad som Solozzos och Captain McClusky’s tripp till den där familjerestaurangen i Bronx i första ”Gudfadern”.
Det var kanske ingen som i bokstavlig mening sköt dem i huvudet, men bildligt är noll poäng mot Panthers och Lightning, när man befinner sig i Rangers situation, ungefär samma sak.
Det är de medvetna om också. Flera av spelarna sitter med ansiktet begravda i händerna när ett litet, rätt surt pressuppbåd ramlar in i omklädningsrummet.
Henke är dock mer talför än i Sunrise, möjligen för att han vet att han gjorde vad han kunde, och mer därtill, för att rädda laget.
– Idag var det inte bra, säger han matter-of-factly.
– Vi hade för lite intensitet. Det kändes som vi var rätt trötta.
När jag påpekar att det såg ut som att han blev lämnad ensam rätt ofta, så…ja, Lundqvist är inte den som kritiserar sina lagkamrater, särskilt inte sedan gammal-i-gården-Shanahan blev arg på synpunkterna från kassen i höstas, så han konstaterar bara lite försiktigt att det blev rätt många öppna lägen i första perioden.
Jag kan kan hjälpa till med en mindre förskönad beskrivning:
Rangers målvakt blev förråd av uselt spelande backar.
Så var det.
* * *
Ah, fan, det visste jag inte:
När Martin St.Louis gör mål kör de alltså The Kingsmens ”Louie, Louie” i St. Pete Times Forum.
Det utnämner jag utan omsvep till ligans klart coolaste målsignatur.
* * *
Larry Brooks skrockar glatt med Scotty Bowman i industrihissen ner till omklädningsrummen.
De är kompisar.
Det gläder mig på något vis.
* * *
Min analys är att Tampa spelar så bra – det här var de facto tredje raka segern mot lag som är indragna i slutspelsracet – för att de kan slappna av och spela ut.
Men det kan jag glömma.
– Med den här coachen kan man aldrig slappna av, säger Andreas Karlsson med ett snett leende.
Nej, det förstås. Tortorella är nog inte den som låter folk spela bara för att ha roligt…
* * *
Sa jag inte att Mike Smith skulle vara bra i Lightning-kassen?
Räddningen på Fredrik Sjöströms öppna mål hör till den här säsongens mest osannolika.
– Ja, jag fattar inte hur det gick till. Det blir inte mer öppet, suckar Freddy.
* * *
Jag börjar bli övertygad om att jag är trakasserad av Rangers två stora PR-knölar, de som följer laget på bortamatcher, exempelvis hit till Florida.
Att de anstränger sig för att inte hälsa är en sak. Men varje gång den ene av dem får syn på mig börjar han, medelst hånfull grimas,  sms:a – såvitt jag kan förstå till den andra.
Jag vill inte gärna föreställa mig de fatjokes, de ensamma tönten-jokes och de fucking swede-jokes som återfinns i de meddelandena. De skulle, om jag fick läsa dem, kunna leda till livslång Rangers-bojkott.
Paranoid?
Ja, det är jag ju. Men som Kurt Cobain  konstaterade:
Att man är paranoid innebär inte nödvändigtvis att man inte är förföljd.
* * *
Räddningen på Jagrs öppna mål var rätt svettig den också. Fast den var det ju backen, tillika målskytten, Picard som stod för.
* * *
”Pastorn” säger att han inte vet något alls om nästa säsong, men att han trivs väldigt bra i Tampa.
Han skulle dock inte ha något att få lite mer speltid, om man säger så.
– Jag är den typ av spelare som behöver åtminstone femton minuter för att komma till min rätt. Andra klarar det på sju-åtta minuter, men jag är inte typen, säger han.
Sedan pratar vi Honken, som han saknar, kvalserien, som Andreas sympatiskt nog tror att Leksand fixar, och Niklas Eriksson, som vi båda anser borde snöra på sig grillorna igen, nu när han närmar sig 40-årsdagen.
* * *
Till sista målet, det i öppen bur, får Mike Smith en assist också. Han är verkligen klassisk Rangers-dödare.
* * *
Har någon koll på bandet som fått ge namn åt de här inläggen från The Sunshine State?
Om inte – kolla upp, i fall det nu går. Florida Fun var ett briljant svenskt popband på 70-talet.
* * *
Idag ska Rangers ha ledig söndag.
Egentligen.
Men det lär det inte bli något med.
– Och det är rätt åt oss. Sån här inställning kan man inte ha, säger Fredrik Sjöström.
Som dock själv svarade för en så rivig kämpainsats att Renney MÅSTE belöna honom med plats i en roligare kedja framöver.
Annars är han inte klok.
* * *
Hockeyspelarna flyger, som den rolige Anders i kommentatorsspåret redan kunnat upplysa om, tillbaka till New ork i natt.
Jag ska stanna ytterligare ett dygn
Den ansträngande planen är att parkera vid poolen med en bra bok om Las Vegas-gurun Steve Wynn hela söndagen.
Men redan på tisdag kommer Penguins på besök i Garden.
Hörs då.