Inlägg av Per Bjurman

Liten TV-rapport

Uppdatering av Foppa-skvallret:
Stan Fischler på MSG hävdar att en vän med försänkningar i familjen Forsberg uppgett att Forsberg helst av allt vill spela i – New York Rangers.
Anledning skulle vara att Peter drömmer om att få bo på Manhattan.
Det är inte otroligt, jag har flera gånger påpekat att han under tiden i Philadelphia alltid såg till att få ett extra dygn i världens bästa stad när Flyers gästade Garden.
Att han söker en ärlig chans att vinna bucklan talar förstås emot ett sådant scenario, men…tja, man kan väl få drömma.
* * *
Femte raka mot Devils – och det är väldigt tyst från FivePoints-hållet, noterar jag.
Bäst av allt:
Precis som mot Philly i förrgår spelade Rangers väldigt bra, inte minst defensivt.
Och det är ju så:
När det här laget anstränger sig, när spelarna lyckas samla sig till hundraprocentiga insatser, då är Broadway’s finest en tuff uppgift för vem som helst.
* * *
Efter en glasklar HD-sändning från Newark känns det riktigt torftigt att slå över till ”vanliga” bilder från Detroit.
Plötsligt ser man inte varje por i spelarnas pannor – och vad är då meningen med allt?
Men det var ju några i kommentatorsspåret som skulle följa den fajten. Vad finns att rapportera?`
* * *
Dick Tärnström till Columbus…well. Det är inte ett så våldsamt nerköp som många säkert tror. Dels är Blue Jackets bättre än Oilers, dels förestället jag mig Columbus är en roligare stad att bo i än Edmonton. Eller…kanske inte. Men han får i alla fall närmare till fräsigare platser.
* * *
Ser just nu att Zäta nära på arton minuter in i sista perioden spräcker nollan mot Colorado.
Coolt.
* * *
Nu ska jag gå ut och fira Devils förlust.
So long.

Playoff Push

Nu är vi på rätt sida All Star-uppehållet och the playoff-push har börjat.
Ja, visst,  det är i teknisk mening två månader och 30 omgångar kvar till de stora matcherna börjar spelas, men eftersom serien är så infernaliskt jämn (ja, det är bara att tacka Bettman för lönetaket  – det ä orsaken) inleds kriget  redan nu. Det är ju bara att kolla tabellerna. Åtminstone nio lag i östra och fucking elva i västra är indragna i streckstriden.
Så varje match, varje poäng och varje mål är viktigt under återstoden av grundserien.
Det märks på fajterna också. Det är hårt nu. Intensivt. Känsloladdat. Spännande.
I love it.
NHL-matcher som verkligen gäller något kan faktiskt vara det bästa som finns i hela världen.
* * *
Hoppas ni som har synpunkter på att jag skriver för lite om västra konferensen hjältar köpte papperstidningen igår.
Där hade jag en lång intervju med Alexander Edler.
Vi sågs i Atlanta och han var precis hur sympatisk som helst.
Det kom å andra sidan inte som någon större överraskning . Hockeyspelare ÄR trevliga.
* * *
Niklas Kronwall åkte på en axelskada häromdagen, men den verkar inte vara så allvarlig. Enligt Detroit Free Press behöver han bara vila några få matcher.
Bra det. Kronwall har haft otur så det räcker nu.
* * *
Torsdagstidningen rymde också en krönika om att Ovetjkin kanske inte är NHL:s bäste spelare, men likväl dess största stjärna.
Rekommenderas, den med.
* * *
Foppa, Foppa, Foppa… det gafflas alldeles oerhört om en viss ångermanlänning just nu och personligen tycker jag det är rätt lustigt att ständigt läsa namn som Modo, Örnsköldsvik och Aftonbladet (ständigt citerat – det är ju bara vi som har Mats Wennerholm) i nordamerikanska texter.
Enligt kanadensiska TSN är följande tio (!) klubbar oerhört intresserade om det nu blir comeback:
Anaheim, Calgary, Colorado, Detroit, New York Rangers, Ottawa, Philadelphia, Pittsburgh, San Jose och Vancouver.
Men även om jag helst skulle vilja se honom i Red Wings lär det, som nämnde Wennerholm redan slagit fast, bli Flyers igen.
* * *
Sex matcher i natt och jag tänker, från tv-horisonten, hålla extra koll på Devils-Rangers och härliga hatmötet Red Wings-Avalanche.
Är ni snälla kanske det kommer någon kommentar här.

Fredagspanel

1) Från bänken i Chicago till bänken i Florida, hur kan det gå så fel för Magnus Johansson?
Ros: – Ja, att han var bänkad i ett av NHL:s bästa lag, Chicago, var kanske inte så konstigt. Men det som händer i Florida är skumt. Jag tror att Florida hade en del backskador när de värvade MJ och nu när de är friska så blir det popcorn på läktaren för MJ. Men han grinar nog inte. Får han inte spela fler matcher än de han har gjort så han tjänat 172 000 kronor per match. Mysigt!
Bjurman: – Jag har inte sett honom tillräckligt mycket för att kunna ha någon tvärsäker åsikt, men att han inte platsade i ett pajaslag som Chicago är ju verkligen underligt.

2) Henrik Lundqvist sviktar och ersättaren Stephen Valiquette höll nollan, hur påverkar det pågående förhandlingen om kontraktsförlängning med NY Rangers?
Ros: – Ja, det är inte bra. Minnet är inte så bra, varken på mig eller på Glen Sather. Man minns det som hänt senaste veckorna. Men det löser sig nog. Tror på fem till sju år för Henrik Lundqvist.
Bjurman: – Lundqvist sviktar inte; Valiquette fick hoppa in för att avlasta förstemålisen, så gör man i alla lag. I kväll, mot satans Jersey,  är Hank tillbaka igen. De kommer att skriva ett långt kontrakt med svensken som, bland annat, säljer fler souvenirer åt dem än någon annan.

3) Vilket lag skulle du inte sakna om det ströks från NHL?
Ros: – Nashville. Ful logga, ingen hockeykultur, inga profiler och klubben verkar hata svenskar. Sälj Nashville till Houston eller Las Vegas. Sedan skulle jag inte sakna om NY Rangers försvann. Folk i NY är inte hockeyintresserade. De går till Garden för att bli fulla och se Colton Orr. Tragiskt.
Bjurman: – Carolina kan flytta tillbaka till Hartford, tycker jag. Och så är det ju dags att befria NHL från Blackhawks. Det spelar ingen roll att de lyckats knyta till sig några av de främsta nya stjärnorna, loser-kulturen är så djupt rotad att de missar slutspelet i alla fall. – fjortonde i Western nu! Och till skillnad från Rangers, som alltid spelar för fullsatta läktare, har de ingen publik heller. Av förklarliga skäl.

All Star Weekend i Atlanta, The end

Eastern Stars vinner till slut med 8-7. Boston-snipern Marc Savard avgör 21 sekunder från slutet.
Det är dock hans kedjekamrat Eric Staal som utses till MVP och får en sprillans ny Dodge-kärra.
Att skänka en bil till en NHL-spelare är väl ungefär som att  belöna Donald Trump med en sjysst tvåa på Upper East Side, men ändå. Vi är förstås glada för Carolina-Erics skull
* * *
Henrik Sedin utses härmed till bäste svensk på banan.
Han står inte bara för de enda två blågula poängen – han ser överhuvudtaget  spelsugen ut. 
– Framförallt var det kul att spela med Joe Thornton, kommenterar ”Swedish MVP”.
– Han är en jäkla blick. Klart roligare att spela med än mot.
Henrik berättar att han haft en trevlig helg i Atlanta, men hållit en låg profil i det allmänna gafflandet i omklädningsrummet.
– Ja, jag säger inte så mycket. Det är mest kanadensarna som håller på och tuggar med varandra.
* * *
Kommentatorerna i NHL-bloggen får medhåll av Jarome Iginla:
Kristian Huselius borde ha varit med i Atlanta.
– Ja, framförallt skulle han gjort succé under den där breakaway-tävlingen igår. Ingen har bättre moves än Kristian, säger Calgary-stjärnan med ett brett leende.
* * *
Kovaltjuk är så målkåt på slutet att han håller på att hoppa ur skridskorna, men det blir inget.
– Jag är förkrossad, konstaterar han på en presskonferens.
Med ett ganska glatt leende, är det kanske bäst att jag lägger till.
* * *
Nicklas Lidström har varit med i tio All Star-matcher och man kan se på blicken att han är så lagom upphetsad.
– Själva matchen är nog roligare för forwards. Det är de som får komma tre mot en, ler han
* * *
NHL-spelare är inte de som gillar att ligga och trycka på hotellrum i onödan. När ni läser detta sitter Lidas, Alfie och Hank redan på flygplan åt olika håll på den nordamerikanska kontinenten.
Festen tar snabbt slut och Atlanta återgår till att vara…ja, Atlanta.
Nästa år hålls All Star-evenemanget i Montreal 
Jag kommer säkert att vara där och klaga också.
Mors.

All Star Weekend i Atlanta, del 7

Försöker intala mig själv att inte vara så gnällig, men…den här perioden är ju om möjligt ännu segare.
Vad gäller målproduktionen skulle man nästan kunna tro att man är på en helt vanlig Rangers-match.
* * *
Sedin spelar i alla fall fram till Scott Niedermayers reducering i slutet.
Det är enda poängen so far.
Alfie får jobba hårt om han vill ha den där bilen.
* * *
Nabokovs plock på publikälsklingen Kovaltjuks är periodens enda behållning.
Den slutar också i fin rysk förbrödring på isen.
* * *
Det har förresten varit match mellan NHL-klubbarnas maskotar också.
Rangers kunde inte vara med – för New York-laget har ingen maskot.
Se där, ytterligare ett skäl att ha sina sympatier på Manhattan.
* * *
Ne-Yo är inne på isen och uppträder i andra periodpausen.
Hives var bättre.
* * *
Nu får det bli lite mer underhållning här. Annars tror jag att till och med Wiener Sängerknaben tappar intresset. Och då vet man att det är illa.

All Star Weekend i Atlanta, del 6

Att nånting som är så roligt när det gäller nånting, kan vara så trist när det inte gör det….
Hockey utan tacklingar…det är som vodka utan alkohol.
Meningslöst.
* * *
Min vän från Wiener Sängerknaben har dock kul.
– Hur kan du såga det här? Det är ju underbar hockeypropaganda, febrar han på pressläktaren.
Körgossarna, de är ju så lättroade.
* * *
Det står alltså 5-1 till Eastern – och ännu så länge är det Ovetjkin som varit mest sevärd.
Han verkar ha förstått att det ska vara lite show såna här kvällar – också.
Så har han lyckats bli populär i Atlanta också.
När han presenterades igår möttes av burop från Philips Arena-publiken, som ju till vardags håller på Capitals divisionskonkurrent Thrashers.
Nu jublas det när ryssen visar sig.
Stort.
* * *
Man ska komma ihåg att Eken är brynäsare också.
Det kan ju verkligen vara en förklaring till att han har utbyte av låtsashockey.
* * *
Nu börjar det snart igen.
OJ, vad spännande det ska bli!

All Star Weekend i Atlanta, del 5

The Hives inte bara värmer upp publiken med lite fin Fagersta-rock.
De står för introt när spelarna presenteras också.
Och jag hör nog:
Chris Dangerous piskar trumskinnen extra hårt när Lidas, Alfie och Hank Sedin skrinnar ut på isen.
* * *
Jag tycker Howlin’ Pelle kunnat få sjunga nationalsångerna också, men tyvärr.
Det gör Atlanta Boy Choir.
Då blir Eken glad. Han var nämligen med i Wiener Sängerknaben som liten.
Det visste ni inte, va?
* * *
Jag sitter hänger förresten själv i Hives loge innan matchen.
Det är roligare där än i hockeystjärnornas omklädningsrum.
Vigilante Carlstroem dricker till exempel grogg innan han ska ut och uppträda.
Det gör inte Daniel Alfredsson.
Tror jag.
* * *
Matchen hinner börja innan den här rapporten är färdigskriven – och Rick Nash gör  1-0 till Western redan efter tolv sekunder.
Det är, meddelar man, nytt rekord för en All Star-match.
Visst, de håller stenhård koll på statistiken även i såna här tillställningar.
* * *
Alfie verkar vara på spelhumör.
Han vill bli MVP och vinna en bil, verkar det som.
* * *
I exakt rätt ögonblick i den amerikanska nationalsången är det förresten en person i Philips Arena som, helt ensam,drar det klassiska Garden-skriet:
– Let’s go, Rangers.
* * *
Mer senare.

All Star Weekend i Atlanta, del 4

Lugn kväll igår.
Vi satt några murvlar i baren på Marriott  Marquis och ondgjorde oss över Idi Amin och andra clowner som huserar i NHL-lagens media departments.
Andra ämnen som helt chockerande dryftades:
Foppa, Sudden, Zätas rygg, olika tidningars sportchefer, Vesa Toskala (ja, det var finländare på plats också), Per Gessles pengar, mängden enkelriktade gator i centrala Atlanta, Gud och hur man ska göra för att lura de där cheferna att man måste se en match i Carolinas RBC Center – en arena ingen varit i.
* * *
Verkar som att Malik till sist har gjort sitt i Rangers nu.
Efter 4-0 segern mot Atlanta i tisdags vägrade tjecken  tydligen att ta coachen Tom Renney i hand – upprörd över att han inte längre är given i laget.
Medspelarna som såg incidenten skällde lätt chockade ut  klumpeduns-backen och för det får man ju ha full förståelse.
Som en av dem, anonymt, säger till New York Post:
– Om man tillåter sådant är vi inget lag längre.
Malik, som förstås var petad matchen därpå och nu kommer att trejdas till första bästa loser-organisation, är alldeles uppenbart en idiot.
Under de här åren när fansen i Garden vänt sig mot den olycksalige 32-åringen har Renney inte bara låtit honom spela vidare. Han har försvarat sin back i försvar, bedyrat hans kvaliteter både som hockeyspelare och människa och bannat Rangers-fansen för elakheterna.
Ändå uppför sig 32-åringen som en bortskämd liten skitunge när han nu – helt  korrekt – får alternera som sjundeback med Jason Strudwick och Paul Mara.
Man häpnar.
* * *
Innan matchen ikväll händer i stort sett ingenting, men jag ska gå ut och se om jag inte kan hitta någon bakfull stjärna att rapportera om.
Vi hörs kring matchen.

All Star Weekend i Atlanta, del 3

Mja, jag vet inte jag.
Den här sortens tillställningar är för det mesta rätt meningslösa – och var det ikväll också.
Men, tja, det är rätt mycket kul runt omkring. Kan vi väl säga.
* * *
Tomas Kaberle stod för prickskytte i Ragnar Skanåker-klass och var skills-tävlingen stora stjärna enligt min mening.
* * *
Enström försvarar sig mot illvilliga rykten om att han skulle ha sovit över morgonträningen.
– Näää…jag bor ju här och det var sagt att jag inte behövde komma, säger han.
Däremot förnekar han inte att det blev en halvlång Wyclef-konsert.
– Jo, det var ju det också….
* * *
Ovetjkin var också uppe där med Kaberle.
 Hans volleysnurrar vittnar om ett showmanship de inte sett i de här trakterna sedan James Brown var ung.
* * *
Frågar ”Alfie” om de där prickskytte-tallrikarna verkligen är så svåra att träffa och han bara flinar.
– Vi fick ju stå och vänta på isen så länge. Jag var stel som en pinne. Men okej då, det gick helt värdelöst, erkänner  sjupoängsmannen.
Det var han som sa det.
* * *
Och nu tror ni spelarna ska ut på fylleslag?
Verkar inte så.
– Nej, jag har hustrun och två yngsta barnen med mig.  Så jag ska ha hemmakväll, berättar ”Lidas”.
– Jag ska bara ut och äta middag med Hossa och en kompis. Det blir lugnt, uppger ”Alfie”.
Henrik Sedin har dock redan hunnit försvinna ut i Georgia-natten när vi kommit till Western-kabyssen, så vem vet: Han kanske försvarar den svenska brännsvinsäran.
* * *
För att hotta upp de här tillställningarna borde de bjuda in de bästa slagskämparna också.
Laraque mot  Brashear i en showdown i mittcirkeln…det vore något annat än sketna straffar det.
* * *
I ett litet moment  tvingades målvakterna visa sina färdigheter i klubbteknik.
Så det kanske ändå är tur att Henrik Lundqvist inte är här…
* * *
Vi frågar Enström om vi kan använda hans namn för att komma in på Atlanta-klubbarna.
– Då blir ni bara utslängda, svarar han.
* * *
Chris Pronger är verkligen en lång jävel – även utan grillor.
* * *
Hela Hives har kommit.
Så nu kan det bli en svettig kväll.
Har vi tur klarar jag ändå av att avlägga något slags rapport i morrn.

All Star Weekend i Atlanta, del 2

Klarar mig undan Vigilantes barhäng, förmodligen för att han är och fiskar brax och kommer till Atlanta först idag idag, men andra Hives-människor är på plats och  – ja, fråga inte hur det går till men plötsligt står vi i Old 97’s loge på suveräna klubben Tabernacle.
Det eminenta bandets medlemmar visar sig vara klassiskt sympatiska texaner med starka känslor  för Dallas Stars.
Niklas Grossman, han är svensk, va? Stor talang, säger sångaren Rhett Millers.
Sen spelar Wyclef på samma klubb och det är i alla fall tidvis så bra att jag börjar yra med Eken om att jag längtar tillbaka till musikvärlden, men det ska ni inte ta på så stort allvar.
* * *
Ett mysterium under lördagsmorgonen kombinerade träning och pressmöte:.
De svenska ungbloden Tobias Enström och Nicklas Bäckström är båda frånvarande.
Deras respektive pr-gubbar muttrar undvikande när vi undrar varför.
– Öh, jag tror Nicklas behöver vila en fot, säger Washinton-mannen och flackar med blicken.
Här vill vi förstås inte komma med några insinuationer, men…ja, den där Wyclef-konsertern igår kväll var väldigt upphetsande.
* * *
Det Front 242-Ros avslöjade redan för länge sedan blev alltså offentligt idag:
Ottawa inleder mot Pittsburgh i Stockholm nästa säsong.
Daniel Alfredsson får förstås frågor i ämnet och inleder varje svar på samma sätt:
– Nu är ju jag från Göteborg…
Just det.
Hade det inte varit smart att lägga åtminstone den ena av matcherna på Scandinavium?
* * *
När Nicklas Lidström står på sitt podium och ger intervjuer är det faktiskt omöjligt att höra att han inte är nordamerikan.
Han pratar perfekt engelska.
Tomas Holmström borde lyssna någon gång…
* * *
Får,  i trängseln i pressrummet, en lätt armbåge i sidan av Kovaltjuk.
Så känsliga som NHL:s disciplinjönsar är kan jag förmodligen få honom avstäng för det.
* * *
Det är förresten två stycken som lyckas stå helt stilla under Wyclefs helt vildsinta crescendo: 
Rangers-kidsen Brendan Dubinsky och Marc Staal.
De hänger i baren och är väldigt…ja, vita är nog ordet jag letar efter.
* * *
Det är inte varje dag man ser bröderna Sedin åtskilda, men i Atlanta får Henrik allt utrymme själv.
– Det har jag väntat på ända sedan draften, skrockar Henrik.
När kanadensisk media på fullt allvar försöker pressa honom på hur det känns att ha konkurrerat ut Daniel får han dock poängtera att det inte är någon större deal.
* * *
Fansen i och runt Philips Arena har All Star-balunsen till ära plockat fram sina finaste matchtröjor
Den coolaste ser jag på lunchen inne i CNN-centrat vägg i vägg:
En gammal Atlanta Flames-tröja.
* * *
Jag får nästan en armbåge av Nordström på Expressen också.
När Lidström efter många om och men avslutar sitt podium-snack och går mot omklädningsrummet, gör han en stilig inbrytningsmanöver så att jag –  med bristande fotarbete så tidigt på morgonen – hamnar helt offside.
Snyggt jobbat, får man erkänna.
Men det är som sagt tidigt och matchen har bara börjat…
* * *
PR-Idi Amin står utanför östra konferenslaget omklädningsrum och skrattar med några vänner, i den mån man nu kan föreställa sig att någon kan vara vän med honom.
Tills han ser mig.
Då slutar han tvärt.
Det är förmodligen inte meningen att såna som jag ska kunna misstänka att han har helt vanliga, mänskliga sidor också.
* * *
Hamnar bakom tre stiliga kostymer när jag kliver ut i det nästan punkiga bakgårdsgyttret utanför backstage-entrén vid  Philips
Det visar sig vara tre av västra konferensen största som tar en stilla promenad ihop:
Pavel Datsyuk, Jarome Iginla och Henrik Sedin.
All Star-evenemanget må vara ett rätt poänglöst jippo, men såna magiska syner får en lätt att glömma det.
* * *
Nu är det snart Young Stars-match, skills competition – och primärval i South Carolina.
Det blir en jonlör-kväll på pressläktaren, men det ska väl gå det med.
Återkommer.

Sida 1328 av 1346