De har bråttom hem till Toronto, men lite hinner Maple Leafs-spelarna fira i sin trivsamma Garden-kabyss.
Spretig hip hop dånar från boom-boxen, hat trick-Antropov kan inte sluta le och Alexander Steen ger bloggare utsända från Sportbladet vänskapliga knytnävsslag på överarmarna.
Och Sudden...jo, han är på strålande humör.
– Tjena grabbar, säger han på sin vackraste  stockholmska till mig och Eken när de engelskspråkiga intervjuerna är överstökade.
Han konstaterar att det varit lyckosamma resor till New York den här hösten – och han kan inte låt bli att köra lite med landsmannen som bara fick stå två perioder i Rangers-kassen.
– Henke kanske var ute igår, flinar den store kaptenen och lägger snabbt till att kompisen inte kunde göra så mycket, bortsett från möjligen vid andra målet.
– Han har i och för sig haft rätt tungt mot oss. Men vi har flyt och råkar möta honom när han haft off-kvällar. Henke är en fantastisk målvakt.
* * *
Det är inte riktigt läge att återge vare sig de små skämten eller berömmet för Lundqvist.
Han är ett levande Samuel Beckett-drama inne i sitt målvaktshörn.
Men media tränger sig på ändå, och för första gången på länge följer Rangers särskilde PR-kejsare, John Rosasco, varje meningsutbyte.
Budskapet måste kontrolleras, till varje pris.
Undrar vad han skulle göra om Lundqvist helt i strid med sin persona sa att Renney är en skitcoach, Rangers en vidrig organisation, fansen korkade och drömmen om en trejd till var som helst det enda som upptar hans tankar.
Reaktionen vore rolig att se.
* * *
Kollar, lite i smyg, på Suddens fötter. Han bär väldigt spetsiga skor, så det är svårt att avgöra, men jag tror faktiskt de ÄR lite mindre än man föreställer sig.
* * *
Rangers har bråttom, dom med. Dom åker direkt från Garden till den privata lilla flygplatsen i Westchester och tar nattflyget till Atlanta.
Beets och de andra materialarna får aldrig slita så hårt som den här typen av kvällar.
Flighten lär få övrigt bli så lagom munter. En och annan ranger som kommer att sitta vaken och blänga på månen över södern och undra hur det kunde går så här.
Jagr, med sitt glas-psyke, lär vara en av dem.
* * *
Steens mål, det sista i matchen, var ju en underbar klapp-klapp-delikatess.
* * *
Det går inte att låta bli att undra över vad för slags skillnad Avery hade kunnat göra i en sån här fajt.
Stor, tror jag.
* * *
Nu ska jag och vackra Varpu gå och ta en drink.
So long.

Nu buar de här.
Och det kan man ju förstå.
Rangers är inget vidare, medan Maple Leafs spelar lugnt och fint och klokt.
Ser till och med att Johnny Sack står i en entré och röker irriterat.
Visste de hur han brukar hantera irritationsmoment skulle hemmaspelarna bli rätt oroliga…
* * *
Malik, stackarn. Det är naturligtvis han som , av misstag, drar på sig en fyra minuters utvisning för high sticking.
Han har ingen styrsel på den där klubban.
* * *
Wayne’s World-lirarna lever farligt. När de jublar över 4-2-målet börjar det skrikas ganska ilsket om fucking clowns som borde go home to the sticks.
Här är alltid så trevligt…
* * *
Istuggaren har dragit.
Tur för honom.
* * *
Till och med en snubbe som kommer ut på isen i pausen för att försöka sätta några puckar i tom bur – och därigenom vinna en bil – blir utbuad när han missar,
* * *
Eken tror att Tom Renney slänger in Valiquette i sista.
Ja, då kan han i alla vara försäkrad om en stor Henke-insats i Atlanta i morgon.
* * *
Martin Berg, de enda riktiga kändisarna som synts till är Tim Robbins och Will Arnett. Och de är alltid här.
* * *
Kan Rangers vända?
Jag tvivlar.
Och jag vet inte om jag vill heller.
Man vill att Sudden ska vara lätt att prata med efteråt – och det är han bara om Toronto vinner.
Återkommer nån halvtimme efter matchen.

Det är Dominic Chianese som sjunger nationalsångerna.
Uncle Junior alltså. Från ”Sopranos”.
Det går ärligt talat sådär. Den skrovliga stämman spricker ganska brutalt i ”Star-spangled banner”.
Men ändå. Uncle June sjunger inte i New York utan Johnny Sacks tillåtelse. Vilket betyder att Johnny har intressen i det som händer på Garden. Och det i sin tur betyder att Rangers får ta och kamma till sig ikväll.
* * *
Som vanligt är det mycket Toronto-fans på plats.
Jag har ett gäng precis nedanför min plats på pressläktaren, i matchtröjor – och Wayne’s World-peruker!
De har kul i halva perioden. Sen slår inte bara Rangers tillbaka. De blir, förstås, skoningslöst hånade av Rangers-fansen.
Man spökar som borta-fan inte ut sig ostraffat här.
* * *
Det händer mer under de sista fem minuterna i den här perioden än det gjorde under hela Carolina-matchen.
* * *
Nu kommer Eken och säger att ”Sopranos” bara är fiktion. Men det har jag aldrig trott på.
* * *
Ingen surkålskonnässör inom synhåll ikväll. Men mannen till höger om mig tuggar på isbitarna i sin läsk. Det är få ljud jag hatar mer än tuggandet på is.
Fortsätter han gör jag en Colton i nästa period.
* * *
Att Belak och Orr skulle braka ihop var ju väntat. Men Kubina mot Callahan och Drury...det var en positiv överraskning.
* * *
Ska man gissa att Sudden njuter extra av att få göra ett sånt fjuttmål på just Henke?
* * *
Garden Faithful tänder på alla cylindrar sista fem. Dessförinnan gnäller de mest på domarduon – och framförallt Mike Leggo.
– Leggo, go fuck yourself, är det en upprörd herre precis bakom pressläktaren som gapar hela tiden.
Någon kanske borde hosta på honom?
* * *
Nu kommer Eken med det härligt blaskiga kaffet.
Ska ägna mig åt det en stund.
Vi hörs efter vad jag tror blir en riktigt explosiv andra period.

Han ska inte ens spela, men Sean Avery är ändå talk of the game innan nedsläpp.
Toronto-tidningarna gör stor affär av att den lille glappkäften efter träningen ute i Tarrytown igår sågade sin gamla hemtrakt.
– Jag  tycker inte det är så kul att åka dit längre, sa han frankt till chockade kanadensare.
– Jag har andra intressen än hockey, men där uppe är det allt folk vill prata om 24 timmar om dygnet. Jag betraktar inte Ontario som mitt hem nuförtiden.
Så ökar man sin inte sin popularitet hos patrioter som älskar sin hockey med religiös glöd…
Hans vägran att lägga ner stämningen mot radioprataren Howard Berger är en annat skäl till att Avery fortsätter krypa innanför skinnet på motståndarna från north of the border.
Berger har bett om ursäkt för påståendet att New York-provokatören kommenterade Jason Blakes sjukdom , erkänt att han hade fel – men Avery vill ha rätt även i juridisk mening.
– Min advokat har inte fått sparken, flinar han.
Det är en mindre tragedi att #16 att står på skadelistan. Om han till på köpet varit på isen, då hade detta kunnat bli en klassisk holmgång.
Det skulle dock inte förvåna om han lyckas liva upp stämningen med några glada tillrop från sin plats strax ovanför Maple Leafs bås.
* * *
Det är spänningar i pressrummet också.
Skribenterna på Toronto Star och Sun befinner sig sedan länge i ett kallt krig med framförallt Brooks på Post.
Det känns. Blickarna är hårda, viskningarna väsande. Fan, vi kanske kan få en fajt här inne till och med.
* * *
Rangers-spelarna sägs vara ”äcklade” över sin egen insats i skitmatchen mot Carolina i måndags – för vilken de för övrigt straffats med plågsamma tortyrövningar ute i träningshallen.
Nu ska Toronto få betala.
Well, vi får allt se. Maple Leafs har varit bra på slutet och kommer knappast att ge det avskydda Manhattan-laget något gratis.
– Framförallt har vi fått lite mer självförtroende i defensiven. Det är nyckeln, påstod Alexander Steen i eftermiddags.
* * *
Eken febrar över några potatisplättar som serveras i pressrummet.
– Dom måste vi testa nu, säger han redan innan han hunnit vira av sig halsduken.
Min sidekick är sig lik.
* * *
Signaturen ”Thomas” noterar att  Belak, som just gjort sitt första mål på 143 matcher, ska vara med – och förmodligen slåss med Colton Orr.
Alex talade om honom i eftermiddags också.
– Han är inte vår störste skyttekung, men han betyder mycket för det här laget. Få peppar oss ås mycket bakom kulisserna.
Nu vet ni det.
* * *
Min vän Micke rapporterar från Hovet att Djurgårdsklacken i matchen mot Mora irriterade sig på en viss domare och började skandera:
– Hosta på Lahti!
Now, that’s humor.
* * *
Min hälsporre, minns ni den?
Botad nu.
Tack vare era eminenta tips.
Jag bugar mig ödmjukast.
* * *
Okej, torsdag på Garden.
Det är då det brukar bli som roligast här.
Nu åker vi snart.

Går på Torontos morning skate på Garden.
Tanken är att jag ska skvallra lite med Mats Sundin om julfirande och slikt.
Men han är inte på plats.
Jag får för några ögonblick för mig att han kan vara skadad och gör mig beredd att ringa hem till chef-Porormaa och be honom att för helvete  blocka förstasidan.
Men det handlar förstås bara om att the elder statesman från Tjockhult inte behöver vara med på ännu en seg värmning. Han kan ta en uppfriskande promenad i Central Park i det gnistrande solskenet i stället.
Alexander Steen deltar dock. Längre än alla andra till och med. När PR-mannen kommer in och meddelar att bussen går om fem minuter sitter han fortfarande kvar i full utrustning på sin bänk.
Jag blir nervös och frågar hur det här nu ska gå.
– Det är lugnt, ler Alex och river loss lite tejp från benskydden, jag åker inte med. De andra ska äta redan nu, men det kan inte jag. Herregud, då är jag hungrig vid tre igen. Så jag hänger här ett tag. Sen tar jag en promenad tillbaka till hotellet.
Cool attityd.
* * *
Jag tycker det är imponerande att Rangers har fem beat writers (ja, Johan f, jag envisas…) med sig var de än åker.
Toronto har över 20 – och de rapporterar om minsta Gatorade-flaska som öppnas under morgonträningen.
Hockey  är småstort i Kanada.
* * *
Suddens utrustning hänger i alla fall prydligt på a place of prominence i omklädningsrummet.
Och på golvet står skridskorna. De ser mindre ut än väntat. Känns som storlek 42, 43 på sin höjd. Brukar inte så långa män ha större fötter?
Funderar ett tag på att skriva ”PB was here” någonstans på insidan av armbågsskydden, men materialarna springer ständigt ut och in så jag vågar inte.
* * *
När Varpu, min förtjusande kollega från Finland, frågar Vesa Toskala vad han önskar sig i julklapp svarar keepern:
– En ny plånbok.
Tjänar han verkligen sådana summor?
* * *
Jag står och väntar medan Steen blir intervjuad om pappa Thomas av en New York-reporter.
Då börjar Jason Blake, som sitter på platsen intill , sjunga.
– You and me, together in a tree, skrålar den förre Islanders-hjälten och tittar mig djupt i ögonen.
Sen ler han.
En skakande upplevelse.
* * *
Förstår att Alex softar  några extra timmar i omklädningsrummet.
Det är, sju timmar innan matchstart, en behaglig plats. Mitt på den mjuka heltäckningsmattan står två tunnor fulla av läskburkar, vattenflaskor och sportdryck. Vid ett bord intill finns kaffe och kakor.  Från ett annat bord, placerat bortanför några träningscyklar, kan man ta frukt och tuggummin och godis.
Och medan silkeslen r’n’b pumpar från en i-pod någon – serenad-Blake kanske – kopplat till en boombox går det utmärkt att gaffla med godmodiga materialare som hela dagen är på plats och pysslar med sitt.
Sämre arbetsmiljöer har man stött på.
* * *
Matchen börjar 01.00, er tid, och sänds trevligt nog på Canal plus.
Den sänds också live på den här bloggen.
Välkommen att följa med.

Underbar lista Ros publicerar här nedan.
Ni kan få en Per Bjurman hat trick också:
Tre måste-matcher som alla börjar 19.30.
Så är det i kväll. Montreal-Detroit, Toronto-Nashville och Tampa-Ottawa går alla igång halv jävla åtta.
Hur ska det lösas?
Det begåvade vore att koncentrera sig på en fajt och följa den, oavsett resultat i övriga tillställningar. Men så blir det ju inte. Man tror alltid att man ska missa något spektakulärt i de andra matcherna och plötsligt sitter man och zappar som ett fån – med resultatet att man inte får något verkligt grepp om en enda av  dem.
Vilken skulle ni välja, om jag ändå ska göra ett fåfängt försök?
•Canadiens-Red Wings vill man ju se för att det är första gången på tre år Detroit besöker Bell Centre (och visst är det så att mina chefer borde skicka även mig till Montreal snart, bara för att blogga lite?)
•Lightning-Senators är intressant för att man vill se om gästerna kan ta sig ur sin sensationella funk. Särskilt som de varit i Florida och spelat golf i flera dagar. En sjunde raka förlust efter sådana förlustelser kommer att utmynna blodbad på lokala tidningssidor.
•Toronto-Predators. Ja, det är ju Toronto. Never a dull moment, som Rod Stewart sa.
* * *
Apropå Zäta-reportaget i nya Sportmagasinet säger Johan Franzén i det att ”Hank” gärna utsätter andra för practical jokes, men inte tål att själv bli utsatt.
När jag berättade det för Zetterberg fnyste han högt.
– Det är ju Franzén som är så! Han blir jättegrinig.
Det tycker jag herrarna måste reda ut. Och jag hjälper gärna till framöver.
* * *
Extranummer från gårdagens dödgrävartillställning:
Delar backstage-hiss med Brendan Shanahan efteråt och smyglyssnar när han berättar för några bekanta om hur bohaget legat i förvaringslager i Michigan ända sedan flytten till Rangers, men nu äntligen är på väg till en ny lägenhet på Upper East Side.
Just det, Upper East Side. Henke påstår jämnt att det för hockeyspelarna är smidigast att bo på Upper West Side , men Shanny har ju kollen. Det är på Upper East man ska bo.
* * *
Nu mailar Ros och säger att jag borde hålla mig till Montreal-Detroit..
Då får det nog bli så.
* * *
Enströms borlängekompis Stapleton kan för övrigt vara förvissad om att jag nu vet varför han kallas just Stapleton…

Det dröjer rekordlänge innan de öppnar Rangers omklädningsrum.
Ändå sitter alla spelarna kvar på sina platser, de flesta i full utrustning.
Det händer nästan aldrig, ens när de vunnit.
Kan bara betyda en sak:
De har fått skäll.
– Well, svarar Henrik med snett leende när jag frågar, vi har i alla fall fått veta att vi ska spela bättre.
Ingen orimlig uppmaning, direkt…
I övrigt har Lundqvist inte så mycket att säga – och jag har inte så mycket att fråga heller.
Det var en skitmatch och mer är det inte med det.
* * *
Jag lyckas snika åt mig  den önskade platsen nere på den dyra läktarsektionen i sista.
Sitter i ganska precis samma vinkel från isen som under de tio år jag hade säsongskort i Leksands Isstadion och efter några år som pressläktarhänvisad takuggla är det rätt trevligt att få komma så nära svettlukten igen.
Om inte annat går det att konstatera att Hurricanes-spelarna sliter ganska passionerat för att bevaka sin ledning.
Fast på den tiden hade jag Bertil Daniels, Leksands kommunalråd bakom mig.
Det har jag inte nu, så det är inte riktigt lika kul.
* * *
Författaren som skrev om Anders Hedbergs målerektion i boken ”Thin ice: A season in hell with The New York Rangers”  heter Larry ”Ratso” Sloman och han är på plats i omklädningsrummet nu också.
Den här aftonen har en storrutig kostym.
Samt solbrillor.
Vilken artist.
När jag fyllt 60 ska jag också knalla omkring i sådan outfit på idrottsevenemang.
* * *
Rangers-coachen Tom Renney håller alltid egen presskonferens i en liten skrubb i Gardens mörkaste inre och har jag inget bättre för mig går jag dit.
Så är det nu och jag får höra honom säga:
– We were a tweener team tonight.
Med risk för att röja stora luckor i kollen på amerikanska idrottstermer erkänner jag härmed att jag inte har en aning om vad det betyder.
Slår på online-lexikonet och får till svar att det närmaste befintliga ordet är tweeter. Det betyder ”diskanthögtalare” och något säger mig att det inte var vad Renney pratade om.
Någon som kan hjälpa mig?
* * *
Varje gång Jonas Bergqvist gjorde nåt bra sa Bertil Daniels:
– Om vi ändå hade arton såna som han…
Jag försöker hitta en ranger att säga likadant om, men vi har inte en enda Jonas här.
* * *
Efter den här såsiga kvällen känns det så lagom lockande att masa sig hit på torsdag igen.
Men då möter ”vi” Toronto och det är i alla fall en rolig motståndare.

Som PR-Sammy säger:
– Det här är en av de där matcherna…om man bjudit in en vän för att se en första hockeymatch, då hade det blivit den sista också…
Just precis.
Stööööön vad den här förföriska sporten kan vara trist också.
* * *
Lite kul är det att Carolina har Scott Walker i laget – och att han gjort mål ikväll.
Scott Walker är också namnet på geniet i Walker Brothers.
Ni har koll på dem, va?
”Make it easy on yourself” heter ett av mästerverken.
Och det är väl just vad Rangers gör ikväll.
* * *
Här i pressrummet luktar det i alla fall inte surkål.
Och man kan diskutera Springsteen med PR-Sammy.
Han är hardcore-fan, från Jersey himself – och han blir fascinerad av mina uppgifter om hjältens relation med svensk publik.
* * *
Brooks spekulerar idag om vilka stjärnor som kan komma att hamna i nya lag när trading deadline börjar närma sig i februari.
En som nämns är Vincent Lecavalier, en annan är Marian Hossa och ytterligare en är  – Mats Sundin.
* * *
Det lustiga med att sitta här och titta på tv är att det är fem sekunders fördröjning i sändningen.
Så det blir aldrig riktigt spännande. Är det en het chans hinner man höra publikens besvikelse genom väggen innan situationen så att säga är färdigspelad på tv.
* * *
Roligast är att se live-intervjuer med Sean Avery, på läktaren med sin nyopererade hand.
Det är skrockande tjafs om läkarna verkligen lyckades få tyst på honom när han var sövd.
– Inte en chans, flinar han själv.
* * *
Men nu ska vi vara optimister här. Det blir i alla fall lite fajt i sista. Och jag får en bra plats längst ner.
Aloha.

Eken och de andra visste vad de gjorde när de stannade hemma.
Jag hade hoppats att jag skulle få skriva att det alltid är matcher som på förhand ser trista ut som blir bäst.
Men det vore som att påstå att Marek Malik utgör Tobias Enströms förebild.
En oerhörd lögn
Detta var säsongens hittills tristaste period – på alla sätt och vis.
Tempot är lågt, Rangers segt, Carolina gnetigt och stämningen urbota måndagssaggig.
I andra ämnar jag faktiskt sitta i pressrummet  och pyssla med lite annat – för att i tredje smyga ut och sno en dyr plats längst ner vid isen
Då får man i alla fall känna lite mer på…ja, jag höll på att skriva farten, men någon sådan ingår ju inte i den här tillställningen.
* * *
Kan  ni fatta:
Det är en ny kille på höger sida om mig – men även han äter macka med surkål!
Vad är det här för förbannelse som drabbat mig?
* * *
Malik gör sin Garden-debut efter en månad på skadelistan, men ”fansen” har inte glömt.
Han blir utbuad så fort han visar sig.
* * *
Grannen på andra sidan kommer från ett sportmagasin och säger plötsligt:
– Min kompis kommer från Rättvik.
– What?
– Jag ser att du skriver på svenska. Jag har en kompis från Rättvik.
Som sagt, nu sätter jag mig i pressrummet.
* * *
Dåligt med kändisar ikväll också.
James McAvoy liksom.
Vi hörs.

Efter gårdagens äventyr i västerled behövs en injektion av trygghet.
Så nu är jag tillbaka på Garden.
Här har vi Hurricanes på besök i natt.
Och som av en händelse blåser det  storm på Manhattan. Det är så det rister i den gamla legenden på sjunde avenyn.
Huruvida det är ett gott eller ont omen kan jag inte avgöra.
Men man får väl misstänka att Carolina vill blåsa rent (förlåt…) efter 1-8-förnedringen mot Buffalo senast.
Som jag frågat tidigare:
Varför ska ”mina” lag alltid behöva vara offren i såna lägen?
* * *
Staal vs. Staal är kanske inte en lika upphetsande matchup som Lundqvist vs. Lundqvist.
Men det är i alla fall en uppgörelse.
Marc, som snabbt etablerat sig som en av Rangers bästa backar, ska för första gången möta storebror Eric (Jordan har han redan mött och Jared står ju fortfarande på tillväxt).
Som gammalt Gallagher-fan hoppas man ju på slagsmål.
För övrigt är Eric väldigt kul i en reklamspot NHL pumpar just nu.
Flera stjärnor dyker upp i rutan och säger saker som ”Är det här året när någon gör 200 poäng?” och ”Är det här året när en målvakt tar allt?”
Sen kommer plötsligt äldsten i brödrarskaran Staal och frågar:
”Är det här året när vi får reda på vem som är pappas favorit?”.
* * *
Idrottsarenor utan mobiltäckning borde faktiskt dö.
* * *
Folktomt och sömnigt i pressrummet ikväll.
Jag är till exempel last man standing av de svenskar som brukar ackreditera sig.
Carolina är helt enkelt inget lag som får folk att springa benen av sig.
Jag har till exempel aldrig hört ifrån ett enda Hurricane-fan. Skriver man ofördelaktigt om Columbus, Minnesota, Atlanta, Phoenix, Florida eller något annat mindre legendariskt lag är det alltid nån som svarar med idiotförklaringar.
Men Carolinas färger vill ingen försvara – trots att de alltså vann Stanley Cup så sent som för två år sedan.
Finns du därute, Carolina-supporter? Hör av dig.
* * *
Ros All Star är väl fint, men jag står inte ut med Chris Pronger. Han är bättre än ”min” Zubov, det medges. Men han är en otrevlig fan – och var redan när jag ”umgicks” med St. Louis Blues en vecka 2000.
Så honom får Tomas stryka!
* * *
Brooks ser sur ut. Vet han att jag dricker med hans chefredaktör?
* * *
Får se hur mycket live-rapporter det blir i natt. Beror på vad som händer – och om det är någon där ute som orkar en vända med Hurricanes.