För att travestera ramsan konferenciern kommer att dra om en kvart:
Ladies and gentlemen, welcome to Madison Square Garden – The woooorld’s most famous arena. Tonight, NHL-bloggen proudly presents a matchup between The New York Islanders and The. New. York. Rangers.
Och vi kör rapporter hela natten…
Ja, det är fantamme derby igen.
Väldigt tröttsamt. I alla fall i teorin. Ge oss fler Dallas-matcher, vill man ju ringa hem till Bettman och skrika.  Men i praktiken råkade vi få genomleva säsongens roligaste afton när Islanders besökte Manhattan förrförra veckan, så det går inte att hålla sig hemma.
Rangers måste vinna nu.
Annars har lillebror fyra raka och det är ren förnedring.
Men jag gör mig inga illusioner.
 Dels är Sean Avery skadad igen – han opereras i handen i natt och blir borta två veckor – och utan honom är blåskjortornas offensiv om möjligt ännu mer tandlös än i vanliga fall.
Dels är Islanders just så bra som resultaten skvallrar om. Många verkar gå omkring och vänta på att de liksom ska braka ihop snart, men alla som såg Ottawa-matchen igår inser att det inte kommer att hända. Islanders är contenders i år, utan tvekan.
* * *
Mycket kacklande i pressrummet idag. Alla tidningarna har en så kallad beat reporter för varje lokalt lag och de möts ju bara såna här kvällar.
Nu sitter de vid matborden och försöker bräcka varandra med skabrösa anekdoter från road trips som ägt rum sen senaste mötet.
Journalister är journalister, oavsett var de bor.
* * *
När jag går hit följer dörrmannen Simon efter mig ända ut på gatan, vilt gormande om att han ska ladda sin bössa om Rangers torskar ikväll.
– Jag hatar fucking Islanders. De får inte vinna igen, tycker han.
Ett bud i färd med att låsa fast sin cykel i en brandpost på 38:e gatan kastar sig oombedd in i monologen.
– Exakt. Jag skiter i om de förlorar alla andra matcher, bara de slår de där jävlarna från Long Island, ropar han och går fram till Simon och gör en high five.
Jag bara nickar trött. Jag inser det helt meningslösa i att påpeka att Islanders faktiskt är en väldigt avancerad motståndare.
* * *
Larry Brooks har krönikören Jay Greenberg med sig ikväll – och de sitter som vanligt för sig själva och viskar.
Jag borde berätta att jag bjöd deras chefredaktör, Col Allen, på drinkar Elaine’s igår kväll.
Då kanske de inser att de ska hälsa lite hjärtligare…
* * *
Eken kommer förbi med ett kakfat och frågor om jag vet vad det är för paj han ämnar sätta tänderna i.
Det kanske finns skäl att tro att jag alltid har kolla på alla slags  godsaker, men det har jag inte.
Eken trycker i sig skiten ändå – och hummar belåtet.
– Hm. Jag tror det är pumpa.
Fuck that. Hit med popcorn.
* * *
Simon the doorman har gapat en del om Kung Henrik de senaste dagarna också, men han har inget att oroa sig för.
Lundqvist är sällan så bra som matchen efter en kritiserad insats.
* * *
Okej, nu rättar vi till slipsen, hämtar lite kaffe och promenerar upp till pressläktaren.
Gametime!

Hallå, nu får ni ta och hjälpa landsmännen i All Star-omröstningen.
Henrik Lundqvist har plötsligt förlorat sin ledning i kampen om första målvaktsplatsen i öst – till Montreals Cristobal Huet.
Av det kan man sluta sig till att det är många Habs-fans som röstar, för även om Huet är en förstklassig keeper har han ju inte varit något jätteextra i år.
Blågula fans borde bli lika aktiva. Främst för Henkes skull. Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg och Daniel Alfredsson ser ut att vara mer givna i de respektive förstafemmorna.
Sen går det ju att försöka hjälpa Sudden, Markus Näslund, Sedin brothers  och Hanky Tank Tallinder också, även om det i deras fall ser lite tyngre ut.
Röstar gör man här.
Och nu ska vi se om det här funkar. Otroligt spännande.
* * *
I de två sista perioderna mot Anaheim igår var det Vancouver som såg ut som Stanley Cup-mästare.
Och man kan nog ganska lugnt konstatera att Alexander Edler sett det sista av farmarligan nu.
Östersundpojken imponerar mer och mer för varje gång man ser honom.
* * *
Chris Osgood, som enligt uppgift fick ett lass raklödder i plytet i födelsedagspresent efter Calgary-matchen, har rimligen tagit över jobbet som förstemålis i Red Wings för lång tid framöver nu.
* * *
Naturligtvis har jag ingen beef med den där Nyström.
Det är bara kul att gaffla lite, ju.
* * *
I natt ska jag se om Dallas kan fixa en ”sweep” i New York – och om Alfie exploderar i comebacken mot Islanders.
Det är vad jag hinner se, sen är det annat på programmet.
Men i mörrn är det risk för live-rapporter igen…

Har varit och snorat på Affiana Dumont Plaza idag.
Det är ett hotell, beläget pretty much runt hörnet från mitt hus, där vissa NHL-lag bor när de besöker Manhattan.
Som Dallas Stars.
De ”gör ”ju New York i nästan en hel vecka och har haft den lilla skrapan på 34:e vid Lexington som hemadress sedan i lördags.
Och det är väl sjysst. Lobbyn är liten men rätt elegant och rummen håller nog hygglig klass för att vara på Manhattan.
Omni Berkshire, Doubletree och Westin Times Square är andra hotell Garden-gästerna brukar använda. Toronto och Ottawa bor till exempel alltid på just Westin (men låt dem vara, jag lär få gängstryk om det plötsligt börjar hänga svenska autografjägare i lobbyn…).
Det är okej sjapp det med – fast vi befinner oss tämligen långt från den mest förstklassiga Manhattan-login.
Riktigt magnifikt bor man bara på ställen som Ritz-Carlton, St Regis – Per Gessles home away from home i New York – The Peninsula, Trump International och Oriental Mandarin uppe vid Lincoln Center.
På sistnämnda adress  kostar dock ett helt vanligt rum en ordinär vardag mer än tusen dollar natten och det kanske finns gränser även för förmögna NHL-lag.
Under slutspelet ser de dock till att uppgradera sig ordentligt. Jag vet till exempel att Buffalo bodde på Ritz-Carlton i Battery Park under mötena med Rangers  i våras. Och Buffalo är i sammanhanget ett utpräglat budgetlag . Men det anses antagligen extra viktigt att Hanky Tank och hans kompisar har det extra komfortabelt när det väl gäller.
* * *
Nyström, moraiten på Lyckoslanten, kaxade upp sig lite igår.
Det kan jag ta.
För du vet, Magnus. Snart sitter du hemma i Läkerol Arena igen. Det gör inte jag…
* * *
Spelarna bor för övrigt två och två när de är ute på resa. Såvida de inte spelat mer än tio säsonger i ligan. Eller är målvakter. Då får de egna rum.
Ja, personligen förstår jag överhuvudtaget inte hur vuxna människor står ut med att behöva dela rum med andra under tjänsteresor. Jag skulle bli galen. För att inte tala om vad Höken skulle bli. Jag är känd för viss högljuddhet under nätterna…
* * *
Toronto-Montreal står 0-0 efter en period.
Men det räcker inte med oavgjort för Maple Leafs.
De måste vinna i natt.
Annars vetisjutton vad som händer där uppe.
* * *
Allra bäst har de lag som bor på Crescent Court i Dallas. Eller någon av resortsen i Scottsdale utanför Phoenix.
– Alla tycker det är trevligt att komma hit och spela. Vi måste hitta ett sätt att göra det mer obehagligt, som Ulf Samuelsson konstaterade när vi mötte honom i solen förra hösten.
Själv snikade jag mig den gången in på The Phoenician i just Scottsdale. Det är bäst nånsin, i konkurrens med Bellagio och Wynn i Vegas, Oriental Mandarin i DC samt Huntington i San Francisco.
* * *
I Detroit har Tomas Holmström just satt 3-1 på Calgary.
Det kanske äntligen kan lossna för Red Wings när de äntligen slipper möta de uppkäftiga rivalerna i Central-divisionen.
Fast just som jag skrev det reducerade Phaneuf.
* * *
Scott Hartnell får två matchers avstängning för tacklingen på Bostons Andrew Alberts igår. Philly fortsätter leva upp till rykte. Detsamma gör avstängningsivrarna på NHL-kontoret i Toronto.

Ed Belfour – lysande signatur! – undrar om det finns något jag inte gjort som jag skulle vilja göra.
Antar att han menar som NHL-bevakare och i så fall är svaret ett rungande ja (det finns en del på andra områden också, men det behöver vi definitivt inte gå in på här…).
Det ultimata vore  att få följa ett lag, förslagsvis Detroit Red Wings, inifrån under en road trip. Vara med på flyg, på hotell, i omklädningsrum – och sedan blogga om den inside-upplevelsen (och, ja, chef-Håkan, skriva reportage också; jag har inte tappat alla spelkulorna…).
Ah, jag lär få fortsätta drömma. Det finns ingen organisation som skulle tillåta att en blågul bloggare är med och snorar runt stjärnorna, men Ed frågade och jag har nu svarat.
* * *
Japp, det var Shanahan-mötet Brooks ville dryfta med Henke.
Och det mynnar ut i en rätt saftig smocka i dagens Post.
Brooks menar i inte-så-förtäckta ordalag att Henke varit illojal som klagat över att lagkamraterna inte gjorde tillräckligt för att skydda hans nolla mot Tampa – i synnerhet som ingen annan klagar när han, som igår, har en mellandag på kontoret.
Men…
1) Har han verkligen klagat? Han drämde klubban i isen efter Tampa- reduceringen. Sedan hörde i alla fall inte jag något mer än att coachen Tom Renney ansåg att han borde ha hjälpt sin målvakt bättre.
Och…
2) Är det inte en av alla oskrivna regler att utespelarna gör allt för att hjälpa målisen om han är på väg att få hålla nollan?
Bara frågar.
* * *
Dallas är kvar i Gotham och möter Islanders ute på Long Island ikväll.
Då får de nog se till att hosta upp sig lite. Till skillnad från gårdagens motståndare äger Isles förmågan att göra fler än två mål.
* * *
Jag kanske borde fråga Lamoriello om jag kan få åka med Devils upp till Calgary, Vancouver och Edmonton?
Ha ha ha.
* * *
Washington-Buffalo är en annan intressant fajt ikväll. Det är båda lag som precis tagit sig ur djupa svackor och förmodas vara på väg uppåt i tabellen.
Blir till att bekänna färg nu.
Jag tror Bäckis sätter en igen. Det bara känns så.
* * *
Idag går molnen så lågt över Manhattan att jag inte ser ett skvatt från holken här på 48:e våningen. Det är en vit vägg direkt utanför fönstren.
Men har man HD-sändning av Islanders-Stars att se fram emot kan man stå ut med att för några timmar få den grandiosa utsikten sabbad.

Ursäkta mig, men det var en sak jag tänkte på här.
Det har ju kommit sensationellt många vänliga, uppskattande tillrop i kommentatorsspåret och jag svarar nästan aldrig på dem.
Det kanske framstår som arrogant, slår det mig.
Inget kunde vara mer olyckligt, i så fall.
Jag är oerhört, oerhört glad för den positiva responsen, men jag kommer från Borlänge och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera beröm. Jag blir blyg, jag blir förlägen, jag ber nästan om ursäkt för att  kollegor som eventuellt tittar in behöver se det där.
Ja, jag har varit i den här branschen i snart 25 år och jag är van vid reaktioner. Men reaktionerna har nästan alltid  varit negativa. Det är kritiken som varit livsluften. Det är den jag lärt mig att ta, det är den jag lärt mig att ha en hållning till. Man blir liksom upplivad när det man skriver gör folk förbannade, man tar det som inteckning för att man slagit an något slags nerv – och blir det riktigt illa, som när Toto eller Police recenserats,  tröstar man sig med att de som håller med en aldrig skriver några  mail eller kommentarer.
Men när man plötsligt står inför den slags uppskattning som visats här, då vet i alla fall inte jag alls hur jag ska uppträda. Jag blir bara varm i hjärtat och hoppas att jag kan fortsätta leva upp till standarden den sortens bifall tarvar.
Så, well, allt jag försöker säga är:
Tack. Tack som fan. Ni har gjort den här magnifika blogg-upplevelsen till en ännu större dröm.
Om ni nu också har några tips på hur en fetlagd man i 40-årsåldern botar en hälsporre (och please, inget om att gå ner i vikt, that won’t happen. I just don’t want to…) så är jag ännu mer tacksam.

Stars vräker på med 50 Cents ”She wants it” så det ryker i väggpanelerna i gästkabyssen.
Elling från Sveriges Radio, som behöver nån form av pianissimo för att kunna genomföra sina intervjuer, blir alldeles orolig.
– Ska det vara så här, undrar han med skrämd blick.
Nejdå, det ska det inte. När vi murvlar kommer in är festen slut. Som vanligt. Kanske är det därför somliga blir så fåordiga?
”She wants it”, för övrigt, känns det inte lite B som segermelodi?
Bättre än när Caps vinner är det visserligen. Då tar Ovetjkin hand om musikanläggningen och krämar öststatstechno så sensationellt usel att man inte förstår att Nyllet inte sätter ett slagskott i högtalarna.
Men ”Fitty” och Justin Timberlake…det är inget Texas-gossarna ska vara alltför stolta över det heller.
Vilken She? Och vad är det hon vill? Jo, jag tror jag fattar vad hon vill, men vad har det med en seger mot Rangers att göra?
Hardcore-konnässören Notan får ta tag i det där när han kommer tillbaka.
* * *
Surkålsmannen är inne i Dallas-rummet han också.
Men han pratar inte med någon.
Han bara går runt och luktar surkål.
Vilken dåre.
* * *
När Shanahan slåss, vilket han gör mot Ott i början av tredje perioden, blir Garden Faithful alltid till sig.
Det borde de inte bli, för det gör han bara i matcher när lagkamraterna behöver en adrenalin-injektion.
Det funkar inte den här gången heller.
* * *
Ulf Dahlén står och är väldigt stilig i en elegant kostym i den trånga gången utanför Stars tillfälliga hem.
Glad verkar han också.
– Ja, det får man väl vara när laget vinner såna här matcher, ler han.
Det vill säga matcher man förlorar med 18-41 i skott…
Sen säger Dahlén, en av de två stora från Östersund om ni frågar den här bloggen, snälla saker om landsmännen i Dallas.
Om Loui Eriksson:
– Väldigt kul att han får göra mål. Han har spelat bra och skapat mycket chanser, men inte fått in den tidigare.
Om Nicklas Grossman:
– Han har varit mycket stabil. Spelar enkelt och säkert.
Om Joel Lundqvist:
– Han fick inte spela så mycket idag. Men det kommer, det är alltid svårt första matchen när man kommer tillbaka från farmarligan.
Man önskar att Devils-Lamoriello, som upphävt Tommy Albelins yttrandefrihet, var här och tittade.
Det händer inget farligt när utländska ass-tränare talar med media från hemlandet, Lou…
* * *
I Rangers omklädningsrum kommer Larry Brooks från Post plötsligt fram och frågar oss svenskar om han kan få tala ”privat” med Henke.
Det får han förstås och sedan sitter de och kuckilurar i fem minuter.
Spännande.
Mitt tips är att det handlar om incidenten i Tampa när Henrik blev vansinnig över att lagkamraterna tillät att hans nolla spräcktes och sedan togs åt sidan av Shanahan för ett lugnande samtal innan mötet med media.
Men vi får väl se när Post landar utanför dörren vid femtiden i morgon bitti.
* * *
Loui Eriksson bekräftar:
Det är han som fått ge namn åt Daniel Alfredssons yngste son.
Någon frågade ju i kommentatorsspåret och Eriksson berättar att ”Alfie” helt enkelt tyckte att tillfällige lagkamraten i Frölunda hade ett osedvanligt vackert namn.
– Stort, säger jag.
– Eller hur, svarar Eriksson.
* * *
Stars har matcher även mot Islanders och Devils de kommande dagarna och blir följaktligen kvar i The Metropolitan Area i veckan.
Så i kväll är Joel hemma hos Henrik på Upper West Sida igen. Där skulle man vilja vara en fluga på väggen. Joels brorsa brukar inte direkt vara sprudlande glad när han förlorat.
Och Loui lär för övrigt inte ha fått följa med…
* * *
Nu ska jag gå till kemtvätten med kläderna och fråga om de vet hur man får bort surkålsstank.
Vi hörs.

Inte Joel.
Men Loui Eriksson.
Han lyckas göra mål på sin gamla kompis från Frölunda.
Tro mig, för Henke är det nästan lika illa.
* * *
2-2 inför tredje.
Det kanske kan bli lite drag  här ändå.
Hittills har det varit en seg tillställning. På isen liksom på läktarna.
* * *
Råkar tappa mobilen och får rota lite runt surkålsmannens fötter för att hitta den.
Då tittar han på mig som att jag stört honom.
That’s rich.
* * *
De få gånger Joel är inne spelar han nu med Hagman och Jokinen. Det betyder att det inte är helt omöjligt att han kan få läge i sista…
* * *
Nu går Dahlén.
Han har, som brukligt, suttit på pressläktaren de två inledande perioderna.
I sista står han i båset.
Det talar för Stars. Surjämtar är farliga, det har jag alltid sagt.
* * *
Nyström, GP, Sveriges Radio, Eken, yours truly.
Det är svenskfest på pressläktaren också.
* * *
Väldigt kul när Brendan Shanahan i en reklampaus jumbotron-berättar om sitt första jobb.
– Det var åt en tidning hemma i Kanada. Den var egentligen gratis, men var fjortonde dag fick jag gå runt och fråga läsarna om de inte ville betala ändå. Väldigt förnedrande.
Ha ha, en sån kille borde vi ha på Punkt.se också.
* * *
Nu: Kaffe-rusning. Sen hörs vi nån gång efter matchen. Typ

Ännu har Joel inte hotat brorsan.
Jag ser visserligen fel och tror för några ögonblick att det är nummer 39 som precis innan fösta pausen störtar iväg i en kontring och snärtar in kvitteringspucken.
Är på väg att kväsa ett litet lyckorop här uppe i surkålsdoften.
Då ser jag:
Det är 36.
Jokinen.
Joels kedja, med Brad Winchester och Steve Ott, har inte åstadkommit mycket framåt.
Det har å andra sidan ingen annan i Dallas – med undantag för killer Jussi i slutet då – heller.
Modano, Halpern och de andra förmenta essen ser märkligt bleka ut.
Det är lite frustrerande.
Eftersom spelschemat är så fucked up som det är ser man alltid fram emot de fåtaliga matcherna mot motstånd från västra konferensen – och lever de matcherna inte upp till förväntningarna blir man bra snopen.
* * *
Man skulle bra gärna vilja veta hur det känns för Joel när Garden under line-up ger Henrik den stora kärleken.
Måste vara svårt att inte bli åtminstone liite stolt.
* * *
Bänkgrannen har ätit upp surkålen. Nu sitter han och sörplar och smårapar med en stor jävla läsk istället.
* * *
Jagr lyckas göra mål. Det femte för säsongen. Wow, liksom.
* * *
De gapiga typerna på billighetsplatserna bakom pressläktaren ser att jag har en laptop och är hela tiden på mig om hur det går för Giants ute i Meadowlands.
Jag har dålig koll på amerikansk fotboll och svarar mest med förvirrade stamningar.
Får blickar som brukar förbehållas de människor som går omkring på gatorna och gormar om jordens nära förestående undergång.
* * *
Avery verkar vara på humör. Han är förmodligen lycklig över att få möta gamla offer från väst.
Kan bli nåt…
* * *
Värst är det inte ens är någon riktig balja att måltorke-Jaromir gör. Han vallar in pucken via en Dallas-skridso.
* * *
Nu vill jag se Zubov briljera. Det är en av mina tio favoritbackar någonsin.
Hörs snart.

Visst.
Det BLIR brödrakamp på Garden idag.
När jag pratade med Joel igår, just som han flugit in från fucking Des Moines, var han inte hundra på att han verkligen skulle gå upp mot brorsan idag.
Men här är han nu, #39, på uppvärmningen.
Vad häftigt!
Och tänk om han ändå kunde få en liten framgång i brödrafejden…
I den här bloggen håller vi som bekant ganska hårt på Kung Henrik, men just idag hoppas jag faktiskt att han få kapitulera för brorsan.
”Lundqvist gör mål på Lundqvist”…det vore så festligt, så sensationellt.
Och så skulle jag få en massa trevligt utrymme i papperstidningen efter att ha tvingat ur en plågad Henke några bittra kommentarer…
Dessutom:  Henrik har gjort succé så det det räcker. Det är Joel som behöver  medgång nu. Han har inte haft det roligt sedan han helt oväntat skickades ner till Iowa igen. Hoppas han kan bevisa för Ulf Dahlén & co att han faktiskt hör hemma . Även ur det perspektivet skulle ju en balja sitta fint.
* * *
Det var en så fin, krispig söndagsmorgon på Manhattan att jag ett tag övervägde att ägna dagen åt långsamma promenader i Central Park istället.
Men det skrivs ju så lite om just New York Rangers i den här bloggen, så plikten krävde att jag gick hit ändå…
* * *
Pappa Peter och mamma Eva Lundqvist är på plats i Garden, dagen till ära.
Undrar vem de håller på?
* * *
Har en scout från Avalanche bredvid mig på den oväntat proppfulla pressläktaren idag. Han säger att han inte vet mer om Foppas än vad vi kunnat läsa. Men jag var ju tvungen att fråga i alla fall.
* * *
Loui Eriksson och Nicklas Grossman är också med i Stars från start. Svenskfest!
* * *
På andra sidan om mig sitter en jobbig kollega och äter korv med surkål som stinker ner hela pressläktaren.
Vad man ska behöva stå ut med i den här branschen…
* * *
Bröderna Lundqvist var för övrigt på väldigt gott humör när de igår kväll träffades för middag med föräldrar och flickvänner.
Det är en familj som inte hinner ses alltför ofta under vinterhalvåret, så det kan man ju förstå.
* * *
Nyström, han från flygbladet, har kommit även hit och gör nu lama försök att förneka sina Mora-sympatier.
– Bjurman, jag håller bara på Smederna, suckar han.
Jaja.
* * *
Nu åker vi.
Häng med.

När Flyers kvitterar sitter vi, tre svenskar, på våra presstolar och ojjar oss över hur jobbigt det ska bli att kliva in i Caps omklädningsrum om de torskar efter att ha varit i 3-0-ledning.
Det är med desto lättare hjärtan vi efter knappa två minuter av förlängningen  störtar mot den där industrihissen för att ta oss till omklädningsrummen och sträcka fram våra små intervjumaskiner.
Gossen vi kommit för att skriva om, själva födelsedagsbarnet,  går ju och avgör hela föreställningen.
Så tack, Bäckström.
Du gjorde även vår fredag lite lättare.
Valbo-sonen firas för övrigt grundligt av sina lagkamrater efteråt.
Exakt hur kan man läsa om i lördagens Sportbladet.
* * *
Om Glen Hanlon var en Börje Salming-kopia är nye Bruce Boudreau mer lik…Loket.
Så risken är väl att det blir mer tunnsått med damer bakom Caps bås i fortsättningen…
* * *
Nyllet bekräftar att Bäckis matvanor är av den enklare sorten.
– Ja, jag köper samma burkman åt honom som åt minsta bebisen, skrockar sexbarnspappan från Huddinge medan han försöker vrida svetten ur sitt dyngsura underställ.
– Pasta går fan inte heller. Då ska han ha hjälp att skära spagettin.
Sexbarnspappa förresten. Stämmer de här storysarna är väl Nylander snarare sjubarnspappa nu…
* * *
Boudreau verkar för övrigt väldigt kanadensisk.
Han har inga som helst problem med lagkapten Clarks uppträdande i samband med 19-minutersutvisningen (!).
– Han stod upp för laget. Jag tycker det var suveränt, grymtar Loket.
Av Bäckis säger han sig vara imponerad.
– Jag hade läst på och visste att han har ”skills”. Nu vet jag att pojken är smart också, heter det.
* * *
Ser Brashear i bar överkropp igen. Känslan är densamma som förra gången. Hur i hela helvetet kan någon frivilligt vilja slåss med den mannen?
* * *
Bäckis protesterar lätt uppgivet mot beskrivningar av de kulinariska äventyren chez Nylander.
– Jag äter allt utom fisk. Men Nyllet råkar älska fisk. Det  är därför han håller på så där, säger den nyblivne 20-åringen med ett lätt besvärat leende.
* * *
Eken är väldigt road av den misslyckade Karl Alfred-metaforen.
– Hur menar du? Äter jag av Bäckis och blir starkare?
Hm.
* * *
När jag firade sweet twenty, då låg den nyblivne 20-åringen som avgjorde matchen i spa’t, slår det mig plötsligt, fortfarande i mammas mage.
Det är den sortens insikter som får en att undra om det inte är läge att styra ut hyr-pontiacen i New Jersey-spenaten .
* * *
Strax innan vi ska ner i Holland Tunnel…först då får jag loss popcorn-helvetet ur garnityret.
Kan de inte börja med ostbågar istället?
* * *
Kung Henrik vilar i natt igen.
I stället står drottningen, Valiquette, mellan stolparna och är lång.
Går bra hittills.
Men natten roligaste show blir förstås Dallas-Toronto.