Vi måste köra hemåt nu, hastigt.
Så slutrappoten från det här osedvanligt lyckade birthday-partyt får vänta några timmar.
Hoj!

Torskar Capitals det här  kan de tacka lagkaptenen Chris Clark.
Det är när han helt psykedeliskt drar på sig en maratonutvisning a’  2 + 2 + 5 + 10 minuter kalkonätarna från Philly kommer in i matchen och förvandlar hopplöst 0-3-underläge till gastkramande 2-3-kamp inför sista akten.
Varför gör man så? När man har ledningen med 3-0? Är man helt frisk då?
* * *
Vi får ett omedelbart svar på vem det är Bäckis ska lägga upp för:
Brashear!
Det är han som sätter trean efter ännu ett lysande förspel av den nyblivne 20-åringen.
* * *
Roligast i andra akten:
En av snöskottarna som i reklampauserna kommer in och gör rent runt kassarna glömmer skydden på grillorna och slår på arslet när han störtar ut på isen.
Sånt gillar man.
* * *
Eken, som kommer från Gävle och har samma relation till Bäckis som Karl-Alfred har till spenat (va? jag kom inte på nåt bättre i brådskan…) , kan inte låta bli att sitta och referera när favoriten är på isen.
Det är som att ha sin egen privata Lasse Granqvist med sig på pressläktaren.
– Bäckis har pucken, spelar till Brashear, Bäckis får tillbaka den, trampar iväg på högerkanten, mumlar han för sig själv.
* * *
Även Tom Poti har två assists efter två perioder.
Ja, det är ju det jag alltid sagt: Poti är för jävla bra…
* * *
En irriterande popcorn-flaga har fastnat mellan två tänder. Meddelas endast på detta sätt.
* * *
När Flyers gör mål exploderar hela hallen, med sitt rekordartade uppbåd av reklam-displays, i ett veritabelt fyrverkeri av ljus.
Det är i sanning häftigt.
* * *
Nu säger Nyström ingenting.
Så jag antar att jag prickade rätt med Brynäs – eller så är det så illa att han har sina sympatier i ovansiljan och helt enkelt inte ids berätta.
Efter matchen…
Då hörs vi igen.

Passningen Bäckis slog till Mike Greens 0-1-mål måste ha känts bekant  för Wachoiva-publiken.
Den var ju ingenting annat än ett klassiskt Foppa-nummer.
Det vill säga genialt.
Annars har 20-årskalaset börjat något underligt för virtuosen från Valbo.
Han spelar inte bara i första powerplay-uppställningen med Ovetjkin och Nyllet.
Han ingår i en boxplay-formation också. Say what? Nicklas Bäckström i boxplay? När hände det senast?
Och som om det inte vore nog spelar han i vanliga fem-mot-fem-lägen i en kedja med Donald Brashear och Matt Bradley. Vem i den duon är det, undrar man försiktigt, meningen att den unge playmakern ska lägga upp för?
* * *
– Är det inte här de har popcorn-skålar vid platserna, febrar Eken i hissen – en maffig industrivariant jag gillar väldigt mycket – på väg upp till pressläktaren.
Jo, det är här det.
Philly forever.
* * *
Riley Cote tar helt dumdristigt en fajt mot Donald Brashear. Men Ben Eager vägrar. Det förstår jag så väl. Jag har sett Brashear i bar överkropp och skulle hellre rulla min degiga lekamen i krossat glas än försöka slåss med det muskelmonstret.
* * *
Ni noterar förhoppningsvis vilken jävel Ros är på att dra fram nyheter.
Nu avslöjar han alltså att Johan Ryno är klar för Djurgården.
Vilken tur att han – Ryno alltså, inte Ros – inte köpte någon bil i Detroit då.
* * *
Det är för en gångs skull riktigt full på läktarsektionerna på spa-anläggningen.
Men det kokar inte direkt. Dels spelar Flyers mycket riktigt som om de ätit för mycket kalkon, dels råkar det vara eftermiddagsmatch och mycket barn på läktarna. Då blir stämningen alltid lite mindre uppkäftig.
Men det ska man inte klaga på. Barn är bäst.
* * *
Nu kommer Nyström, från det andra bladet, och påstår att han inte alls håller på Färjestad.
Då är det Brynäs då.
Hörs snart.

– En god dag för hockey, sa Eken och kisade mot den blekgrå morgonhimlen ovan Canal Street. 
– Japp, svarade jag och styrde ner genom Holland Tunnel och vidare ut  på Jersey Turnpike
Nu är vi i Philly.
 På spa’t.
Wachovia Center alltså.
Det  är ju en arena som känns som just ett spa. Lyxig, varm, heltäckningsmattesoft.
I like.
Här blir det födelsedagskalas.
Nicklas Bäckström, som är i kylslagna city of brotherly love med sitt Caps, fyller 20 idag, nämligen.
Om han varit hemma hade han alltså kunnat gå på bolaget i Gallerian Nian nu. Men här är det 21-årsgräns på boozen.
Bummer!
”Bäckis”  får trösta sig med att han har råd  att köpa desto dyrare dricka nästa år.
Förhoppningsvis kan han också trösta sig med en seger på bemärkelsedagen.
Caps sparkade ju som bekant coachen Glen Hanlon så sent som igår och gör redan nu, om en knapp timme, sin första fajt under påstått hårde Bruce Boudreau.
Då brukar det ju alltid bli en ”effekt”.
* * *
Gametime 13.00, lokal tid.
Då blir pappersredaktionen hemma i Stockholm glad.
Jag med, man vill ju ha med grejor i blaskan.
Enda tråkiga med så tidiga matcher är att man aldrig hinner gå på morgonträningen. I den mån det överhuvudtaget är någon börjar den vid åtta och någon måtta får det faktiskt vara.
* * *
Proppfullt i pressrummet timmen innan match.
Många vill se se om Boudreau kan täta läckorna i Capitals-skutan – om det nu inte är Wachovias legendariska brunch-meny som lockar.
Till och med Nyström från konkurrentbladet är här.
Vi har platserna intill varann, kan man läsa på den kartan som sitter vid entrén till pressrummet.
Så nu får man radda revolvrarna.
Nädå, det verkar vara en trevlig karl – trots att han håller på Färjestad (för visst är det så?).
* * *
De lokala murvlarna uttrycker farhågor om att Danny Briere & co var hemma och firade den fina säsongsstarten med alldeles för mycket kalkon igår – och av för mycket kalkon blir man pömsig.
Se där, ytterligare en indikation om att ”Bäckis” kan få en fin födelsedag.
Nu åker vi.
Rapporter kommer.
Ni hänger väl med?

1) Vilken svensk har överraskat mest negativt hittills?
Ros:  – Andres Karlsson. Ingen istid och bara ombytt till ett fåtal matcher. Verkar vara döfött i Tampa för leksingen. Johan Franzén har det jobbigt också. Men han har, som jag förstått det, problem med skador.
Bjurman: – Ingen enskild har varit någon stor besvikelse . Men det är en negativ överraskning att så få svenska rookies lyckats etablera sig. Särskilt frustrerande är det att det i så många fall beror på att de, till följd av politik och feghet, inte får chansen.

2) Vilken klubb skulle du  I N T E vilja spela för?
Ros: –Buffalo – USA:s armhåla. Vilken ful logga, vilket fult namn på en arena; HSBC. Klubben har visst röstats fram som nummer ett på listan över bästa proffsklubb i USA för låga biljettpriser och spelarnas öppenhet till fans och media. Men det struntar jag i. Buffalo Bummer  –  säger jag.
Bjurman: – Chicago. Man ser ju vad de har för slags fans…

3) Teemu Selänne, NHL eller sjuk,tok-ryktet Leksand?
Ros: – Godmorgon, Leksand. Nej, Selänne kommer inte att spela för Leksand. Varför skulle han synas till i Leksand? Åker han från Kalifornien till Leksand för att kolla läget, sådär bara. Visst hade det varit en attraktion med Selänne i svensk ishockey. Men jämför med att Foppa skulle signa med
ett division 1-lag i Finland. Finns ingen som helst anledning. Belfour var annorlunda. Han fick inget kontrakt
i NHL. han sökte jobb. Selänne kan få 30 NHL-kontrakt om han så vill.
Bjurman: – Sporten på Dalarnas Tidningar brukar sällan ha fel, men det här känns ändå FÖR otroligt. Men tanken har värmt under de senaste dagarna…

Washington Capitals-ledningen bryr sig tydligen inte om att det är thanksgiving.
Glen Hanlon får gå – med omedelbar verkan.
Han ersätts tillfälligt av Bruce Boudreau från farmarlaget Hersey Bears.
Så kan det gå.
Jag tycker fortfarande det är väl hårda papper att sparka karln just idag, den mest rosenkindade av amerikanska familjehögtider.
Men det är en osentimental business detta.
Nu får Boudreau – och så småningom någon annan, kanske Hartley, vad vet jag – försöka göra vinnare av Tom Poti.
Lycka till…
* * *
Att det är thanksgiving är inget NHL heller tar någon större notis om.
Fyra matcher står på programmet ikväll – och åtminstone de amerikanska spelarna verkar klart missnöjda.
– Det är ingen rim och reson. Vem kommer att titta på hockey? Alla ska äta kalkon och se fotboll på tv, grymtar till exempel Brett Lebda som sitter på ett hotell i Nashville medan familjen hugger in på kalkonen hemma i Detroit.
Å andra sidan får NHL-spelarna semester runt jul. I hela två dagar…
* * *
Coach-bytet i Caps bådar i alla fall gott inför Nicklas Bäckströms 20-årskalas på Wachovia Center i morgon.
Vinner man inte alltid matchen efter man bytt tränare?
* * *
Att thanksgiving är så stort beror på att det är den enda helgdagen utan religiösa förtecken. Det betyder att alla firar den – inte bara kristna som vid jul, eller bara judar vid passover.
Och synen här på Manhattan är nästan chockerande just nu. På gator och avenyer där det en vanlig torsdag råder brakande kaos är det total neutronbombsstiltje. Inga människor syns till, blott någon enstaka bil kör förbi, inte en butik har öppet.
Jag blir lika tagen varje år.
* * *
Vad man skulle vilja veta är ju hur mycket spelarna hade med Hanlons avsked att göra.
Enligt Bobby Holik uppträdde de ju som att de ville stämma in i avgå-ramsorna fansen slängde efter hemmacoachen i Verizon Center igår.
Men ingen kommer förstås att avslöja vad som sagts mellan skål och vägg de senaste dygnen.
* * *
Sidney Crosby och Rick Nash lär bli uttagna till All Star-matchen bägge två.
Kanske kan NHL locka dit Baltimore Ravens linebacker Gary Stills också.
Då har vi alla fall Crosby, Stills & Nash på plats…
Någon lämplig Young har jag inte kommit på ännu.

Nu hänger Capitals-coachen, Glen Hanlon, riktigt löst.
I natt krävde de fåtaliga hemmafansen i Verizon Center hans avgång.
– Sparka Hanlon, sparka Hanlon, löd ramsan under slutminuterna.
Och enligt Bobby Holik, Atlanta Thrashers lagkapten, var det inte långt ifrån att Washington-spelarna stämde in i kören.
– De spelade som att de vill att coachen ska få kicken, konstaterade han frankt efteråt.
Kanske får den sympatiske Börje Salming-kopian en sista chans i Philadelphia på fredag. Idag, torsdag, är det trots allt thanksgiving och det vore en taskig dag att avskeda någon på.
Men ny förlust i Wachovia Center och Bob Hartley kan sitta på ett plan mot DC…
* * *
Rent förståndsmässigt siktade Minnesotas förmente tuffing,  Derek Boogard, enligt Canucks-coachen Alain Vigneault lite för lågt när han jämförde bröderna Sedin med Pinky and The Brain – en tecknad serie om två genmanipulerade laboratoriemöss.
– Mina spelare är rätt intellektuellt begåvade. De ser inte på Pinky and the Brain, flinade Vigneault efter drabbningen i Minneapolis i natt.
Woha! Den kommentaren får Boogard tugga på ett tag.
För övrigt var ju Markus Näslunds replik på alla förtäckta hot alldeles suveränt:
Ett hat trick!
Pinky and the Brain gav också svar på tal med två assists vardera.
* * *
Svettig kväll framför tv:n.
Av matcherna jag ville se började en (Capitals-Thrashers) 19.00, tre  (Lightning-Rangers, Sabres-Senators och Red Wings-Blues) 19.30 och ytterligare en (Wild-Canucks) 20.00.
Jag zappade som en  tonåring på jakt efter gratiporr och naturligtvis missade jag nästan alla mål på kuppen.
Ett besvärligt lyxproblem det där.
Tivo?
Jo, men nån gång ska även en NHL-bloggare sova.
Typ.
* * *
Lite taskigt är det ändå mot Hanlon.
Ja, han har två bra kedjor.
Men han har också en backuppsättning där Tom Poti ska föreställa esset.
Och let me tell you, en backuppsättning där Tom Poti ska föreställa esset hade det fan inte varit någon lätt match att coacha i svenska hockeybockey-korpen heller.
* * *
– Henrik Lundqvist är förmodligen världens bäste målvakt just nu.
Nej, det är inte jag som kommer med det påståendet; hur skulle jag våga?
Det är John Tortorella, inte helt intsällsam coach i Tampa Bay Lightning.
Men jag antar att  han på något sätt hemfaller åt storvulna svenska överdrifter han också…
* * *
38-12 i skott i The Joe.
Chris Osgood kunde åka hem utan att duscha.

Det kan bli blågul prägel på All Star-match i Atlanta i januari.
Just nu återfinns fyra svenska spelare bland de som går bäst i fansens omröstning om förstafemmorna.
Nicklas Lidström är hittills den som fått överlägset flest röster av alla i västra konferensen – 80 903, jämfört med 58 974 för närmaste utmanare. Som råkar vara Henrik Zetterberg.
I dagsläget skulle förstakedjan i västlaget se ut så här:
Mål: Pascal Leclaire.
Back: Nicklas Lidström.
Back: Dion Phaneuf.
Forward: Henrik Zetterberg.
Forward: Jarome Iginla.
Forward: Pavel Datsyuk.
I öst är Henrik Lundqvist hittills ett bland målvakterna, strax före Martin Brodeur.
Och bland forwards höstar Daniel Alfredsson in duktigt med röster.
Östslaget skulle se ut så här just nu:
Mål: Henrik Lundqvist.
Back: Andrei Markov.
Back: Zdeno Chara.
Forward: Sidney Crosby.
Forward: Daniel Alfredsson.
Forward: Danny Briere.
Även Mats Sundin, Henrik Tallinder, bröderna Sedin och Markus Näslund finns på valbar plats (ja, det går att rösta in även andra spelare).
Så glädjen är förstås stor bland de inblandade?
Nja, var inte så säker.
Det är förstås en ära att bli vald av fansen, men även om ingen någonsin skulle erkänna det finns det åtminstone bland veteranerna de som drömmer hetare drömmar om några dagars semester i Karibien…
* * *
För övrigt gör rykten gällande att Philadelphia Flyers förra prospect, OS-guldmedaljören Niklas Eriksson gjort sensationell comeback i leksandströjan under helgen.
Det ska ha skett i något slags jippomatch med ”Tokiga Masar Götaland”, men i alla fall.
För den här bloggen är det stort att Movägens Larionov överhuvudtaget har skridskor på fötterna.

Tung hyllning av Detroit-svenskarna på NHL:s hemsida just nu .
Och det är i första hand Brendan Shanahan och Daniel Alfredsson står för hyllandet.
De har intervjuats av reportern Karl Samuelson och öser beröm över de blågula i Michigan.
Här är några kommentarer om…
•Tomas Holmström.
Shanahan: – Han är en krigare. En ”clutcher”. Ju större hinder, desto hårdare jobbar han…han är högljudd, populär och väldigt rolig.
•Niklas Kronwall.
Shanahan: – Om det inte vore för alla skador hade han varit en All Star-back nu. Jag tycker han är fantastisk.
Alfredsson: – Jag spelade med honom i ett VM och han var otrolig. Han har haft sina skador, men jag tror fortfarande han har potential att bli en av ligans bästa.
•Henrik Zetterberg.
Shanahan: – Jag fattar fortfarande inte hur han kunde plockas i sjunde rundan i draften. Det finns inte en enda brist i hans spel, han är den typ av spelare man vill ha på isen i varje situation.
Alfredsson: – Han börjar vänja sig vid att han är killen man vänder sig till i laget. Han är definitivt en av de de kommande storstjärnorna i ligan.
•Andreas Lilja.
Shanahan: – Man gillar alla sina lagkamrater, men det finns alltid en kille man extra för, tack vare hans vilja att offra sig för laget. För mig var det Lilja i Detroit.
•Mikael Samuelsson.
Alfredsson: – Den typ av spelare man tycker att man inte ser så mycket av, men plötsligt har han gjort två mål. Har ett bra skott och utnyttjar sina chanser.
•Johan Franzén.
Alfredsson: – En stor man med ett fantastisk skott. Detroit gör ett kanonjobb som får ut det bästa av killar som honom.
Om Lidström säger de däremot inget. Och det kanske inte behövs heller.
* * *
Väldigt lösa och väldigt obekräftade rykten gör gällande att Jagr kan vara på väg från Rangers.
Han ska vara missnöjd med att han inte lyckas producera mer i sin nya omgivning och längtar efter…just det; Nylander.
* * *
Apropå Zetterberg är han Detroits allra populäraste idrottsman.
Lokaltidningen, Detroit Free Press, arrangerade nyligen en omröstning om ”the best athltete in Detroit sports”  – och ”Hank” vann överlägset.
54,4 procent av rösterna fick han. Närmaste konkurrenten, basebollspelaren Magglio Ordonez, fick bara 18,6.
Väldigt stort i en så utpräglad sportstad, med framstående lag också i basket, fotboll och baseboll.
* * *
Kul att finländaren Tuukka Rask fick göra sån succé i sin första NHL-match, med Bruins mot Maple Leafs igår.
Särskilt som Tuukka Rask är ett så coolt namn.
Fast coolaste målvaktsnamnet av alla har förstås Khabibulin.
* * *
Elva matcher ikväll, och jag har alla elva på tv.
Så mycket mer kan man inte begära av livet.

Det är så tyst i Rangers omklädningsrum att man nästan inte vågar andas.
Fast depressionen är inte tyngre än att jag kan få Kung Henrik att skratta med frågor om han verkligen var på väg över för att fajtas med DiPietro.
– Ja, ha ha, om han fortsatt veva hade jag varit tvungen att åka över. Det är ju en oskriven regel.
Kan du slåss då?
– Ha ha, jag vet inte. Vi lär väl få se om det blir några fler tillfällen framöver.
Alltså, jag har de högsta tankar om unge Lundqvist, men på den punkten tillåter jag mig faktiskt att tvivla…
* * *
Jaromir Jagr går det däremot inte att få att skratta.
En stackars tjeckisk reporter försöker ställa några frågor, men stjärnan bara fräser.
Å andra sidan gjorde han, till skillnad från Henke, en riktig skitmatch så man kanske kan förstå.
* * *
Varpu har det inte heller lätt. Hon vill ha en pratstund med Sean Bergenheim, men PR-nissarna från Long Island meddelar att man inte öppnar omklädningsrummet förrän coachen Ted Nolan hållit presskonferens. Och när han gjort det har spelarna hunnit dra.
* * *
Tobias Enström alltså….
När Thrashers i natt vände  mot Tampa spelade han 27 minuter och 18 sekunder – överlägset mest av alla lagets backar.
Har det någonsin tidigare hänt att en så ung svensk back gått in och blivit så dominant på så kort tid?
Naturligtvis var han inblandad i det avgörande målet också.
* * *
Senare hittar jag och Varpu dock Brendan Witt glupskt tuggande på en av de pizza-slajsar spelarna alltid trycker i sig efter matcherna på Garden.
Vad har näringsexperterna att säga om den after-game-dieten?
* * *
Det här gick väl inte riktigt som jag hade hoppats, men ändå:
Tack, hockeygudarna.
Det var en stor, stor afton på Garden.
Och läser du detta tisdag morgon ska du förstås börja bakifrån, med första Potvin Sucks-inlägget…