Tårtan har framfört en och annan synpunkt i pausen, ser det ut som – för Canucks kommer ju ut som ett helt nytt lag och
Men Raanta Claus är verkligen The Miracle of Christmas – och sen sticker artisten Kane upp och trollar in 2-0 istället.
Då tror man att Hawks dödat showen, men till slut belönas gästerna för ansträngningen, lyckas reducera
* * *
Skånske Jan, vem har klagat på nån sång?
Jag älskar min ”Chelsea Dagger” – de har varit soundtrack till många magiska hockeyminnen.
Du är bara på dåligt humör för att din kompis i ”Duck Dynasty” har problem, hi hi.
* * *
Quenneville kan också få underhållande psykbryt emellanåt – som vid too many men-utvisningen hans lag helt korrekt åker på i mittakten.
Men snälla farbror Midwest-producenten, en kamera ska vara riktad på hans kollega i andra båset hela tiden!
* * *
Islanders har inte vunnit sedan vi hade uteserveringar på gatorna, men på Garden är dom som vanligt bra och två poäng är alltså bärgade.
Björn Falk, det måste kännas ovant.
* * *
Eddie Läck är ju helt fenomenal emellanåt; om Mårts sett räddningen här i slutet hade han fått ännu mer att tänka på.
* * *
Jag börjar bli helt övertygad om att Rangers missar slutspel.
Då blir det mycket resa för bloggen i april – och det är ju bara skoj.
* * *
Nu kom det en liten gubbe med en sushi-sashimi combination.
Den ska nu inmundigas.
Sen går vi all in i en sistaperre i United som borde kunna bli riktigt festlig.

Risken är stor att Canucks får höra rätt mycket av ”Chelsea Dagger” ikväll, tycker jag det känns som.
Dom är inte dåliga, möjligen lite sega efter resan från Texas igår bara – men Hawks, med all sin dånande firepower, spinner på nästan alla cylindrar och då kan nästan alla säga godnatt.
Fan, dom har ju fyra kedjor som skulle kunna agera förstalina åt de flesta lag här ute i öst.
* * *
Hm, sushi, Kejsaren, det var ett intressant. Länge sen jag frossade i rå fisk. Kan bli så.
* * *
Hittills är det Eddie Läck som sett till att The Fratellis inte gått på repeat i United.
Han kanske ska vara med i OS-diskussionen han också.
* * *
Jersey-vänner, dom jag läser menar att det var ett gravt misstag av DeBoer att inte ta timeout i samband med den icing som Ducks sen kvitterade på.
Håller ni med?
* * *
Raanta Claus, som dom fyndigt kallar nye Antti i Chicago så här i jultider, visar klass han också.
Framförallt begår han ju väpnat rån på Higgins friläge.
* * *
TV-producenterna i Chicago måste ju fatta att de ska zooma in Tårtan i Canucks-båset lite oftare.
Hans reaktioner hör ju till hela NHL-upplevelsens stora kittlingar.
* * *
Ojvoj, vilket ryck Jets gör helt plötsligt. Hur ser det ut för Markan?
* * *
Kommentatorerna i Windy City är verkligen inte bara partiska när de hyllar Duncan Keith.
Det är Norris Trophy-kaliber på varje byte just nu.
* * *
Jag fattar inte riktigt det här, ni ville att jag skulle blogga om matchen i United Center – och så handlar alla kommentarer om Rangers och Devils i alla fall.
Här blir det aldrig några folkomröstningar igen…
* * *
Rå fisk…jo, det får bli så.
Tack för förslaget.

Ja, nog händer det spektakulära saker på Garden.
Rangers får tre powerplay – och släpper in två mål.
Sen gör dom till slut ett PP-mål också, snyggt dessutom, men ändå.
Sicket spektakel.
* * *
Jag noterade förstås strörösterna på The Rock också.
För all del, det är två lag i väldigt fin form som spelar även där.
Men just just nu känner jag mig för bekväm för att en stökig fredagkväll strax för jul krångla mig fram och tillbaka till Newark och igen – Blackhawks-Canucks känns som en happening man inte kan missa.
* * *
Kan någon komma hit och klia mig på ryggen?
Den här torra vinterluften – som inte borde kunna vara torr när det är så förbannade fuktigt andra tider på året – New York gör att det sticker och kliar och är otrevligt överallt.
* * *
Det är en rätt egenartad straff Islanders tilldöms, såvitt jag kan se står McDonagh bara för ett fint defensivt ingripande.
* * *
Nu när jag gjort som ni sagt hoppas jag fler är med och röjer lite i kommentatorsspåret också.
I så fall kan ni få komma med förslag delivery-krubb i första pausen i Chicago.
Jag är lite inne på kinesiskt, det mest klassiska i New Yorks delivery-världen, men är alltså öppen för läsarförslag också.
* * *
Nu osäkrar vi bössorna i United Center.
Mycket nöje.

22 röster för soffan, 13 för Garden….
Så här sitter jag, nergrottad i den goa pjäs som snabbt etablerat sig som vardagsrummets härskare och självklara medelpunkt
För som jag i sant demokratisk anda lovade – majoritetens förslag ska följas.
Ni tretton som ville ha iväg mig till Garden – och i de flesta fall säkerligen är Rangers-fans – får trösta er med att det alltid händer något spektakulärt de få gånger jag inte är på plats.
Henke håller nollan, Hagge fullbordar ett hat trick, Strålle slår Clutterbuck på käften…något sådant kommer inträffa.
* * *
Bloggens fokus kommer i första hand att ligga på urladdningen i United Centermellan – också det i enlighet med majoritetens vilja.
Det känns som det kan bli en av säsongens stor klassiker.
Hawks och Nucks har ungefär samma relation som Israel och Palestina och ställer ju alltid till med sevärda slag – men nu är bägge dessutom i prima slag och gör, i alla fall inofficiellt, upp om vem som är herre på täppan i väst.
Ha krockkudden aktiverad vid tv:n.
* * *
Vad gäller Garden ska det också säga att de haft så absurt många hemmamatcher i december att det bara känns bra för motivation och bloggnerv att stanna hemma och andas en gång.
Jaja, det är derby mot Islanders och derbyn mot Islanders brukar alltid vara sevärda, men de ska de facto spela ytterligare två matcher innan julledigheten och dom är jag på – på söndag mot Minnesota för att jag aldrig sett Bacon Brodin live, och på måndag mot Toronto för att dan-före-dan-kvällarna alltid har en särskild sorts lyster.
* * *
Shanahan gav en lika grundlig som vettig förklaring till varför Tom Wilson inte stängdes av för den respektlösa tacklingen i Wells Fargo – även om det är något mycket besynnerligt med idén att väga in skada eller inte skada i bedömningen.
Fine, den var inte regelvidrig.
Men då är det reglerna som ska ändras.
Eller så har vi det så är och låter Zac Rinaldo bomba sönder Bäckis nästa gång Flyers går upp mot Capitals och ingen kan säga nånting om varenda stjärna till slut sitter på pressläktaren med hjärnskakning.
* * *
Eddie Läck startar för Canucks, tydligen.
– Det är en stor match för honom, säger Tårtan.
Jo, så kan man uttrycka det
Men fansen i United blir besvikna, de robbas på en av sina favoritsysselsättningar – att håna Bobby Lou från första till sista nedsläpp.
* * *
Jag tror det kan bli bra för Linus Omark i Buffalo. Där finns liksom inget att förlora, för någon, så dels ska han själv kunna spela utan lika mycket press och rädsla för att begå misstag, dels borde coach Nolan vara mer öppen för att utnyttja hans fängslande kreativitet.
* * *
Då mjukstartar vi med lite bilder från Garden – det är alltid en säregen känsla att se det som i princip är ett vardagsrum på tv.
Sen dundrar vi på med slaget i Chi-Town!

Kan inte avgöra hur jag ska göra på fredag kväll:
Gå och se Rangers spela mot Islanders – eller stanna hemma, grotta ner mig i Nya Korresoffan och fokusera på kriget i United Center mellan Blackhawks och Canucks.
Så:
Nu för bestämma.
Hur sska jag göra?
Jag följer majoritetens beslut.

(P.S Allra bäst hade det förstås varit om jag suttit i United och det fanns såna planer, men det ska bli dåligt väder över helgen och svårt att flyga hem innan jul, så jag ställde in. Sorry).

NY Rangers – Pittsburgh 3-4 (Slut)
* * *
Det här är så mycket nattmangling det blir under grundserien.
Klockan är fanimig halv ett när jag gjort alla intervjuer, skickat alla texter till Stockholm och kan börja knacka på de här slutorden.
Rena slutspelsupplägget ju, efter två övertidsperioder eller nåt.
Men så går det när Pierre McGuire och hans NBC-kollegor ska vara med och leka.
* * *
Naturligtvis försöker Kunitz inte smälla på Henke medvetet, det är en olycka, men det ser bra mardrömslikt ut när Tre Kronors givne förstemålis i Sotji ligger på isen och tar sig för huvudet.
Men det är dessbättre ingen större fara med Kung Lundqvist.
– Jag känner av nacken bara, och vet att jag kommer vara så jävla stel imorrn. Men det ska inte vara nån fara, säger han när vi ses efteråt.
* * *
Philip blir alltså den som kan stryka tjockast strängar senap på skinkskivorna när familjen Samuelsson samlas för att fira jul på tisdag.
Måste kännas väldigt fint att få dra the old man vid näsan.
– Jo, men ska försöka låta bli att vara för kaxig. Man vet aldrig när vi möts igen, säger han på det där vackra, Fagersta-färgade dalmålet.
* * *
Jag tyckte inte Rangers straffar var särskilt värdelösa. Det var Fleury som var riktigt, riktigt vass under avgörandet. Den mannen har bra självförtroende just nu. Tänk om det kunde sitt i när det blir slutspel också.
* * *
Michael Del Zotto….
Nä, jag säger inget mer.
Det är ju snart ett skällsord i sig.
* * *
Det är verkligen imponerande att Penguins bara fortsätter vinna – fast de egentligen inte är Penguins utan en upphottad version av Wilkes-Barre/Scranton.
Hur går det överhuvudtaget till?
* * *
Imorrn är jag ledig och tänker gå på en massa bio.
Men på fredag kör vi igen, med hårt fokus på hatmatchen i United Center mellan Blackhawks och Canucks.
Innan dess vill jag hemskt gärna höra av de stammisar som efterlystes tidigare i natt.
Granvista, Prytzen, BaconBerglund, Julia…ge er till känna!

Sutter avgör för Penguins, på straffar.
Lite mer sen.

NY Rangers – Pittsburgh 1-1 (Period 2)
* * *
Rangers fortsätter ha generande svårt att utnyttja de uppenbara – och logiska – bristerna i Wilkes-Barre-försvaret, men till slut kliver Hagge fram och visar vilket grovt misstag det varit att gömma honom i fjärdekedjan hela matchen.
Han flyger, på karaktäristiskt gepardvis, iväg i en soloräd och lirkar in pucken mellan buggarna på Flower.
Snyggt.
Men det är mycket konstigt att Vigneault inte fattat att han borde släppt lös virvelvinden från Södertälje redan tidigare.
Bork Bork Hagelin blev ju het som en sizzling fajita redan efter målet mot Calgary och fortsätter alltid i samma stil kvällen därpå – bara han får en chans.
* * *
Lundqvist radar upp sin finaste räcka räddningar sedan på hela säsongen – åtminstone på hemmaplan – under Penguins andra PP, men till slut lyckas Kunitz spräcka hans nolla med en krigsinsats i målgården.
Likafullt:
Det är den Henke vi känner sen tidigare vi ser där.
* * *
Som sagt, majoriteten av Penguins backar är grönare än ”Idol”-deltagare och har alibi, men vad är Rangers-försvararnas ursäkt?
Vissa av dem uppträder som om de fick sina kontrakt med cornflakes-paketet förra veckan och det ska inte inte kunna vara så.
* * *
Samuelsson junior:
Inga misstag alls, cool och fin som en hel Tommy Albelin. Pappa kan vara stolt i motståndarbåset.
* * *
Hå hå, om Kunitz bara befunnit sig där han skulle när Crosby passar bakåt, mellan sina egna ben, precis vid Lundvists ena stolpe i början av perren.
Då hade vi fått en klassisk highlight att sitta och dregla över resten av vintern.
* * *
Åhman, givetvis är jag glad över din comeback.
Men jag vill ha in fler bekanta röster i degen.
The more, the merrier.
* * *
Crosby verkar överhuvudtaget ha väldigt kul ikväll.
Det är förmodligen en särskild sorts att få lira med så mycket valpig ungdom.
* * *
Krockar sånär med GM Shero i toakön i pausen.
Tur man har blick för spelet och hinner med en undanmanöver i sista stund.
* * *
BaconBerglund, dig glömde jag.
Du måste också återvända till kommentatorsspåret.
* * *
Det är en stilig guldklocka Bylsma har på handleden.
Själv är jag inte typen som bär klocka – har aldrig gjort – men om jag nånsin ska ha går jag Bylsma stylee.
* * *
Mot pentryt.
Vi hörs när krutröken lagt sig och det blågula familjedramat avgjort och utrett.

NY Rangers – Pittsburgh 0-0 (Period 1)
* * *
Ja, det ser lite ängsligt och virrigt ut i Penguins egen zon mellan varven.
Men fan vore det annars.
Dom saknar alltså Kris Letang, Brooks Orpik, Rob Scuderi och Paul Martin och rätta mig inte om jag har fel – Abris-utryck! – men det är väl samtliga topp 4-backarna det.
I deras ställe spelar kids utan någon rutin alls.
Det är betydligt värre för Rangers, som har alla ordinarie backar utom Marc Staal på isen, och tidvis spelar lika vimsigt.
* * *
I andra bytet får Philip en fin passning av Crosby och är på väg att avlossa vad som kunnat bli ett riktigt farligt skott, men han får aldrig träff på pucken.
Där gissar jag att det ilade till i solax plexus på pappa – av flera anledningar.
* * *
De chanser hemmalaget vaskar fram i paraden av misstag i gästernas defensiv tar Fleury hand om med ackuratess.
Så här bra har han – när jag sett honom – inte varit på väldigt länge.
* * *
Samuelsson junior har en liten hickup i egen zon också, men annars tycker jag han ser ut precis som pappa beskrev honom i förmiddags.
Solid och trygg i försvarsarbetet och samtidigt utrustad med fin blick för spelet.
* * *
Pens saknar en del offensiv firepower också, i form av till exempel Malkin och Neal, men den livsfarliga kedjan med Crosby, Dupuis och Kunitz är intakt och skulle med lite tur – och en mindre inspirerad Lundqvist, det här är hans stabilaste insats på länge – kunnat gjort ett eller två.
* * *
Nu ska vi vara snälla med Tadd.
Han är en mycket uppskattad veteran i kommentatorsspåret och han får anmäla avvikande åsikt om han vill.
Alla andra – inklusive yours truly Biff – får argumentera emot också, men vi ska hålla eventuella dueller på anständig nivå.
* * *
Åhman, pressfikat är det vanliga som alltid- Rikliga mängder kaffe, lite popcorn och några små skålar m&m:s som töms snabbare än Del Zotto hinner begå sitt första misstag på isen.
* * *
Man vet att NBC är här och stökar när klockan passerat officiell starttid för sju minuter sedan och lagen fortfarande inte kommit ut på isen.
TV rules the world.
* * *
Det blir alltid nåt att diskutera när Vanmassenbassen dömer – och det gör han ikväll.
Vänta bara.
* * *
Apropå TV får någon gärna föra statistisk över hur många nordamerikanska skolor den bisarre Pierre McGuire nämner under sändningen.
* * *
Ännu har Vanmassenbassen dock inte dömt en enda utvisning – och det har han inte funnits några att blåsa för heller.
Det får gärna bli lite mer temperament i matchen.
* * *
Jag fryser om fingrarna.
* * *
Det verkar som att Vaccaro sket i det här och gick på basketmatch i Milwaukee istället.
Och ja – jag är lika besviken som fjortisen jag jämförde mig med tidigare skulle varit om One Direction ställt in.
* * *
Brandh, var är du ikväll? Det är ju ditt Pittsburgh som uppträder i bloggen.
* * *
Bobby Baccala inzoomad i jumbon, till tonerna av ”Woke Up This Morning”, förstås.
Det är inte första gången – men stort ändå.
* * *
Ja, jag saknar inte bara Brandh – var är stammisar som John J, Van Bastens Knä, Granvista, Julia, Rob4, Prytz, Åsa, Fuzzeh, Elvis 86, Sunny Jim, Kmannen, Lillisnr3 och Zydden.
Har ni övergivit mig?
Jag försöker trösta mig med lite kaffe nu, men blir inte mig själv förrän ni hör av er.

Penguins har precis skrinnat in på Gardens skrovliga is för morgonvärmning när ett stycke granit draperat i marinblå träningsoverall smyger ut vid hemmalagets spelargång, klättrar upp på läktaren och sätter sig och tittar.
Uffe Samuelssons vill förstås vara med när äldste sonen genomför sitt livs första träningspass på i den legendariska hall som var han eget hem under fyra säsonger under andra halvan av 90-talet.
För det är ju det delikata lilla upplägget vi har i the woooorld’s most famous arena i afton.
Tuffe Uffe får coacha mot 22-åriga avkomman Philip – upplockad av sanslöst skadedrabbade Penguins från AHL för bara några dagar sedan.
Såna familjedraman ser man synnerligen sällan – och det har förstås aldrig hänt med svenskar inblandade.
Bloggen slår sig ner intill den stolta pappan och får veta att jo, viss ambivalens plågar Rangers assisterande tränare.
Om det kan ni läsa i det här lilla aktstycket, tänkt som liten förhandpralin inför den härliga festmåltid som ska avnjutas under natten.
Nu blir det blogg all night long.
* * *
I och med NBC:s närvaro börjar vi en timme senare än normalt.
20.00 istället för 19.00.
Inte mig emot, det är den klassiska finaltiden – de flesta Stanley Cup-finaler börjar 20.00 – och en bloggare får lite mer tid till förberedelser.
Spelarna med, förklarar Hagge.
– Lite skillnad är det, man segar lite mer under dagen och sover väl en timme till. Om det är bra eller dåligt? Det beror på hur det går i matchen…
* * *
Det är svårt att beskriva exakt hur Tuffe Uffes leende ser ut när man frågat om grabben smäller på folk lika mycket som han brukade göra och han svarar:
– Det finns ingen som smäller på som jag brukade göra nuförtiden.
Men det är något riktigt diaboliskt – och svårt underhållande – i blicken.
* * *
Den senare starttiden till trots är det inte direkt mindre traumatiskt att ta sig tvärsöver Manhattan för den här matchen.
Kombinationen ”svinkallt-julhandel monumentale” förvandlar hela ön till en parkeringsplats och blodtryckstopparna under bussresan längs 34:e – som normalt går på en kvart, men snarare klockar in på en timme idag – skulle kunna få Guiness-redaktörerna att kasta sig på telefonerna om de bara visste.
Jävla skitstad ibland, det här…
* * *
Uffes anekdot från den egna Garden-debuten, med Hartford Whalers hösten 1984, är ju fantastisk.
– Det jag minns är att Tomas Sandström sköt mig i ansiktet och att pucken sedan gick in i mål. Det har man ju fått höra resten av livet…
Ja, he he, man kan tänka sig att fellow Fagersta-busen Sandström velat påminna om den klassikern så fort tillfälle givits.
* * *
Det är en märklig upplevelse att kliva in i Penguins vanligtvis stjärnspäckade omklädningsrum och upptäcka att man knappt känner igen ett ansikte.
I princip ställer de ju, på grund av alla skador, upp med ett förstärkt Wilkes-Barre/Scranton.
Det måste Rangers utnyttja, tycker lokal media. Så här vingklippta pingviner har vi aldrig sett på Broadway, ju.
Visst, så kan man tycka, men grejen är att Penguins ställt upp med samma slags junioruppställning i flera omgångar och vunnit i alla fall, så den som tror att det här blir lätt för hemmalaget är ute på en vådlig cykeltur.
* * *
Jag är osäker på om Philip pratar svenska, men pappa Uffe intygar att ärans och hjältarnas språk använts flitigt i de samuelssonska hemmen under barnens uppväxt.
– Jaja, han pratar betydligt bättre svenska än jag, säger han.
Det vet jag inte, men det visar sig i alla fall att han talar genuint, sjungande vackert dalmål.
Fem plus.
* * *
Det fredsavtal Sverige träffade med Danmark-Norge i Brömsebro 1658 är hotat när Zuke kastar en svettig tröja på bloggen i Rangers omklädningsrum efter förmiddagsövningarna.
Vad fan, liksom.
– Jamen, flinar han, du stod ju där vid korgen där vi lägger tvätt. Jag trodde du skulle ta hand om den.
Hrmf.
* * *
Man kan ju undra hur Crosby överhuvudtaget orkar.
Var han är, var han än åker, bildar media efter varje träning, varje morgonvärmning och varje match hög runt hans bänk i omklädningsrummet och ber om synpunkter på precis allting.
Men han har väl blivit van, det är en del av livet bara, och han tar sig som vanligt tid med alla och svarar utförligt och är förbluffande trevlig också denna förmiddag i New York.
* * *
Vigneault kommer i badtofflor till sin presskonferens efter morgonvärmningen – och inga strumpor.
Lite väl avspänt och mysigt, kan jag tycka.
* * *
Om den här säsongen fortsätter som den börjar skulle Alex Steen kunna få ännu mer pengar på den öppna marknaden i sommar, men han är inte typen som funderar i de banorna.
Han trivs i St. Louis och vill försäkra sig om en fortsättning redan nu och hey, det är inte direkt journalistlön han får…
Grattis, säger bloggen.
* * *
Vuxna män ska alltid ha strumpor, anser jag – utom möjligen när de duschar.
* * *
Hagge ska göra vad han kan för att snurra upp chefens unge son, lovar han.
– Det blir kul. Uffe brukar skrika mycket åt motståndarna från båset och det hoppas jag ha gör mot grabben också, säger han.
* * *
Jag vet inte om det beror på att de har så många orutinerade kids med sig, men Penguins har verkligen ockuperat gästernas omklädningsrum och gjort det till ett eget pingvinfort.
Väggarna är helt tapetserade med gul-svarta mantran, en stor matta med klubbmärke ligger utrullad på golvet och på dörren står det, lätt hotfullt, ”Penguins territory”.
Det gäller att få de som är borta att känna sig hemma.
* * *
Det rycker till lite i de lokala mediarepresentanterna när självaste Sather vaggar in i omklädningsrummet och sätter sig ner hos Pyatt och inleder ett förtroligt samtal.
– Trejd på gång, frågar Pat på AV:s presskonferens.
– Inte vad jag vet, svarar Rangers-coachen.
Men nu är Pjatten petad – igen.
* * *
Henke deltar inte i den frivilliga morgonvärmningen, men startar ikväll också – för sjunde matchen i rad.
Förutsättningarna är desamma som senast.
Han måste vara väldigt bra för att husfriden i Rangers-land ska bestå.
* * *
Det sista Pens-spelarna ser innan de kliver ut från det ockuperade rummet är en skylt, upphängd i taket ovanför dörren, med en kort och kärnfull order:
Hunt!
* * *
Dylan McIlirath får inget extra för att han hade modet att gå upp mot McGrattan senast. Han sitter tvärtom på läktaren och äter popcorn ikväll. Istället får Asham agera hit-man åt hemmalaget.
* * *
Han ser jävligt tuff ut på värmningen, Samuelsson junior.
* * *
Dagens chock:
Dom spelar Strokes inne hos Rangers.
Det brukar bara vara muzak i de högtalarna, men någon med smak fick tydligen makt över musikvalet denna morgon.
* * *
Mike Vaccaro – New York Posts helt magnifike sportkrönikör – ska enligt sittplatsschemat se matchen tre stolar till höger om mig.
Det är för mig som det skulle vara för en fjortis att ha sångaren i One Direction inom räckhåll.
* * *
Apropå musik finns det de som tycker att Rangers borde byta uppvärmningshymnen ”Where The Streets Have No Name” till ”I Still Havent’t Found What I’m Looking For”.
Den skulle förmodligen ge en mer adekvat bild av vad Vigneault känner.
* * *
Okej, vi har sett Kramer vs Kramer och vi har sett Lundqvist vs Lundqvist.
Nu går Samuelsson vs Samuelsson upp för fullt hus.
Det blir nåt.