Sorry, jag glider in och ut feberdimmorna här, så både bloggande och själva hockeytittandet blir lidande.
Tråkigt, men så blir det ibland
Jag ska försöka se till att administrera kommentatorsspåret under återstoden av kvällen åtminstone.
* * *
Jag trodde Wings hade det när Zäta prickade in sitt andra för kvällen.
Men den här säsongen kommer Bolt tydligen alltid tillbaka och i övertidsperioden trycker Purcell alltså in avgörande 3-2.
Starkt.
Men nu lär Ekeliw dessvärre bli som en finländare efter blåvitt VM-guld.
* * *
Typiskt Islanders-flyt att Vanek tvingades lämna isen com Columbus och tydligen är skadad.
* * *
Det jag lyckats se från Scottrade har inte varit riktigt lika oerhört som jag hade hoppats, intensiteten är ju inte i närheten av den mellan Penguins och Bruins förra veckan.
Men det ska kunna bli en väldigt intressant tredjeperiod.
Ska ni se den?
Jag ska göra mitt bästa, men vi får se hur mycket jag orkar skriva.

Då fick Steven Stamkos lära sig något nytt:
Man kan inte begå misstag när Zäta och Pavel är på isen. Då får man obönhörligen betala.
Han slår pucken rakt till Zäta i slottet och morsning korsning.
* * *
Filppula har, kan bloggen exklusivt avslöja, skickat bilder på palmer och stränder till sina gamla lagkamrater i kalla Michigan under hela säsongen.
Nu ska de försöka ge igen och tvåa till hans solbleka lag, men hittills känns det som det är liten fördel Filp.
Mig förvånar det inte om han snart sätter en puck också.
* * *
Det känns som att jag har sett Ryan Malone göra mål i The Joe förut. Han lirade ju för Penguins under finalerna 08 och visst satte han väl nån puck då? Jo, det tror jag.
* * *
Jag vet inte varför men sedan de spelade med honom i VM i Stockholm kallar Detroit-spelarna Victor Hedman för Victor ”Tack för allt” Hedman och de har väldigt roligt när de gör det, så kolla när han går i clinch med Zäta i nån närkamp, Zäta säger förmodligen ”Tack för allt” hela tiden.
* * *
Ja, dags att flytta fokus till Scottrade då.
Det kan mycket väl vara den kommande Stanley Cup-finalen vi ser där…

Det är som vanligt.
Man vänder ryggen till i ett par dygn – och plötsligt har helt osannolika saker inträffat.
Mister Universe Bryzgalov återvänder, Claude Giroux gör mål, Florida byter coach, Tampa går upp i konferensledning och Dallas Stars är heta.
NHL är ingen förutsägbar liga och hockey ingen alldaglig sport, that’s for sure.
Nå, nu är jag med i matchen igen och tänkte, trots en förkylning som drabbat alla jag känner och nu gör en offensiv även mot gamle Biffen, blogga lite från korresoffan.
Är ni med?
* * *
Han var hutlöst överbetald i Philadelphia, men Bryzgalov håller definitivt högre klass än Dubnyk och kommer bli bra för Edmonton.
På isen.
Frågan är väl bara vad han gör med stämningen – och det allmänna förståndet – i omklädningsrummet…
* * *
En hel räck fina matcher finns på menyn ikväll.
Tänkte jag ta Red Wings-Lightning som aptitretare, Blues-Penguins som huvudrätt och Kings-Canucks som dessert.
* * *
Tampa alltså. Etta i öst. Det hade man ju inte riktigt räknat med. Men inte mig emot, jag har alltid gillat Bolts och vill ständigt åka ner dit och sitta på en balkong på Marriott Waterfront och sen knalla de hundrafemtio metrarna bort till pressentrén på baksidan.
Men det finns ett problem med den här framgången?
Hur ska jag få youngblood Ekeliw att prata om något annat i podden?
* * *
De har inte mycket till historia och inga moderna beefar vad jag vet, men ändå – jag tror det kan bli riktigt testy mellan Blues och Penguins.
Men som sagt – först Red Wings och Ekeliws lag.

NY Rangers – Pittsburgh 5-1 (Slut)
* * *
The word efteråt är att den här matchen i praktiken avgjordes av Kung Lundqvist under de inledande sekunderna.
Om virtuosen från Cole Harbour gjort mål på honom där, då hade det blivit en helt annan historia.
– Den räddningen kändes extremt viktig. Han flyger fram där och börjar han med att lägga in den blir det tung uppförsbacke direkt, säger målvaktsstjärnan själv när jag och Oak Man lyckats snubbla oss fram mellan trunkar och skridskor.
Ja, istället blev det tvärtom.
Penguins sjönk tillbaka och gjorde en rätt dålig match och Rangers gjorde sin bästa för säsongen och – 5-1.
Det hade man inte räknat med.
* * *
Stämningen alltså.
Inte enda en gång den här säsongen – och definitivt inte ikväll – har den varit värdig en arena som kallar sig världens mest berömda.
Åskådarna får till lite tryck i det där Fleury-hånet några gånger, men det är allt.
Så här kan det ju inte fortsätta, då blir det som att sitta på södra läktaren på Domnarvsvallen Borlänge och titta på Brage.
* * *
– Men titta vad katten släpat in, hojtar Lundqvist när han får syn på Eken.
Det tycker jag är mycket kul.
* * *
Svenskarna i Predators verkar ha en rolig afton i Klippiga bergen. Viktor Stålberg har äntligen gjort mål och såväl Filip Forsberg som den fine Mattias Ekholm stått för assist.
* * *
– Sloppy, säger en dyster Dan Bylsma, vi var sloppy i vår puckbehandling och sloppy i egen zon och de skapade mer chanser på oss.
Ja, så kan det ju sägas.
* * *
Ha ha, kolla det här – Chicago egen Gris-Olle snor hjälmen av Winnipegs Adam Pardy när han blivit tacklad rakt genom plexiglaset i United Center.
Obetalbart.
* * *
Det är jäktigt och uppjagat i Rangers-rummet efteråt, materialarna far som rena tedenbyar mellan killarnas platser, för något firande av den här oväntade segern ute på stan väntar verkligen inte.
De ska omedelbart kasta sig på planet och flyga till Columbus.
Tillvaron i NHL är härd och skoningslös.
* * *
Apropå Gris-Olle måste han eller någon av hans gelikar ha tagit sig in i Gardens environger under förra säsongen, för kontrollen av ackrediteringarna är plötsligt så rigorös att Vita huset säkerhetsarrangemang framstår som rena skogsmulle i jämförelse.
Vid fyra olika tillfällen på vägen in till Rangers omklädningsrum är det nitiska ordningsvakter som spänner ögonen i den lilla brickan och som alltid får man känslan av att de blir besvikna när det visar sig att man har behörighet.
* * *
– Så jag kan slå en signal när du börjat panga in dina mål, sa jag i förrgår till Hampus Lindholm när jag bad om hans telenummer.
Och se.
Det var bara det som behövdes.
* * *
Tack för i natt, det var som vanligt roligt att ha er med under ”sändningen”.
Nu kommer jag att ha helt hockeyfria dygn, så det blir tyst i rutan här.
Men ha tålamod, mina goda vänner – vi hörs från nätets mest omtalade soffa på lördag.

Jaha, slut här. Eller…ja, om 44 sekunder. Rangers leder 5-1.
Så jag pyser.
Lite mer kommer det sen.

NY Rangers – Pittsburgh 4-1 (Period 2)
* * *
Ja, jag vetifan.
Det känns som att Penguins gör en ganska dassig match ikväll.
Rangers är hungrigare och kvickare och vinner såväl närkamper som rusher och – inte minst – tekningar; Sid har faktiskt förlorat nästan allihop, vilket man i princip aldrig ser.
Man tror ju att de ska komma igång när Letang reducerar, för så brukar det kunna bli, men direkt efteråt styr Kapten Callahan in 4-1 på ett lurigt skott från Hagelin.
Vem hade räknat med det?
* * *
Lundqvists rån när han dyker rakt fram i två-mot-en-läget strax innan reduceringen skulle imponerat till och med på Clark Olofsson.
* * *
Brian Boyle har inte gjort en bra match sen de inledande slutspelsmatcherna mot Ottawa 2012, men ikväll är långskånken faktiskt inspirerad.
* * *
Varför är dom så arga på just Zuccarello?
Förmodligen säger han nåt, den lille norrmannen har sin oskyldiga framtoning en tunga lika vass som tyget i en lusekofta mot naken hud.
* * *
Det gjorde han, ja. Dupuis. Jag trodde han kom från Atlanta. Men det var väl likafullt olyckligt att tappa bort honom efter bara sex matcher.
* * *
Det här att Sid plötsligt förlorar alla tekningar…vad gjorde hon som sitter bredvid mig med honom i morse egentligen?
* * *
Nu har Eken hittat en svensk kompis och sitter och pratar så mycket att han snart kan få problem med en annan svensk kompis…
Bristande fokus i pressboxen är en styggelse i klass med folkmord, vad mig anbelangar
* * *
Jag saknar Tyler Kennedy i Pittsburgh, slår det mig helt plötsligt.
* * *
Däremot ser det rent trivsamt ut när Crosby och Kreider står och konverserar under gurglet här på slutet.
A fisherman know a another fisherman from afar, eller hur var det nu Gordon Gekko sa?
* * *
Det känns fortfarande lika förvånande att konstatera att Rangers powerplay – ett sorgebarn i den här hallen sedan de lärde sig att konstfrysa is, har det känts som – faktiskt ser helt okej ut den här säsongen.
* * *
Coolast ikväll:
Linjemannen Jonny Murray, som hamnar mitt i en närkamp, blir intacklad i Penguins bås och ställer sig upp som om ingenting har hänt och blåser offside.
Ha ha.
* * *
Välkommen upp till ytan , Frippe38. Här behövs i sanning fler kvinnor, så jag hoppas verkligen du stannar uppe på ytnivå.
* * *
Som nu till och med den store Dave Lozo konstaterat på twitter:
Inte ett enda ”Crosby sucks” har hörts från läktarplatsen.
Garden har blivit mjukis.
* * *
För bli förlåten för det här pladdrandet – som tack vare glasskivan framför oss ”stängs in” och ekar i mina öron – får han fan hämta tre kaffe, en banan och helt också en Maker’s Mark on the rocks.
* * *
Vi ?
Vi hörs efteråt.

NY Rangers – Pittsburgh 2-0 (Period 1)
* * *
Jag skulle just säga att Rangers undvikit att begå samma slags defensiva misstag som senast, men att det andra problemet mot riktigt bra motstånd – oförmågan att tillvarata de få chanser som vaskas fram – består.
Då säger det plötsligt pang och pang igen och snacka om att ta vara på chanser.
Man kliar sig lätt i huvudet.
Fram till dess har ju Penguins, utan att direkt briljera, sett klart starkare ut, men, ja, så blir det ibland.
* * *
Sid är på väg att leva upp till intro-hypen redan efter några sekunder.
Det hade varit väl mycket signed, sealed & delivered över den öppningen.
* * *
Mackan som Zuke slår till 2-0-målet är definitivt ett konstnummer av den Ry Cooder-klass jag talade om i introt.
Men samtidigt – både Letang och Niskane går ju på honom båda två och det fick till och med vi usla backar i Kvarnsvedens Pojkar C2-lag lära oss att undvika den smällkalla vintern 1978.
* * *
Hemmalaget har lite flyt också. Ett Penguins-skott sitter ju klockrent i stolpen – och ett är på väg in mellan benen på Lundqvist och blott Kapten Callahans rediga ingripande hindrar pucken från att glida över mållinjen.
* * *
Jag vet inte om det är den här glasskivan vi har framför som stänger ute ljudet, men för femte matchen i rad känns det som att det är riktigt sömnig och ljummen stämning här inne.
De griniga gamla gaphalsarna på Gris-Olle-sektionen har inte ens orkats stämma upp i en enda anti-Sid-ramsa.
Dom byggde bort nåt elementärt med lyxrenoveringen här, verkar det nästan som.
* * *
Tänk att Sather hade Dupuis har säsongen 06-07 – och skickade honom vidare till Pittsburgh efter bara sex matcher.
Hur tänkte han då?
Well, den frågan har man ju behövt ställa så många gånger, i så många situationer, att den nästan är meningslös.
* * *
Fast okej då, lite atmosfär blir det, till sist, under slutminuterna.
* * *
Rättelse, det är inte bara finska läsare som kommer njuta frukterna av lakritsdrottningens one-on-one med Crosby.
Texten kommer i Pro Hockey.
Så:
Håll ögonen öppna framöver.
* * *
Det är fortfarande små glitches på nya, fina jumbotronen.
Precis innan första nedsläpp presenterar de Pittsburghs förstauppställning som Anaheims förstauppställning.
Oops.
* * *
Lill-Pröjsarn blir inzoomad i jumbotronen och blir som vanligt välkomnad med en fin ovation.
* * *
Det har varit ett okaraktäristiskt snällt ”hatmöte” det här.
En enda utvisning utdömdes i första – och den var det inget särskilt med.
Nåt säger mig att det kan bli annat ljud i skällan när matchen nu fått en annan dynamik och Bylsma skällt lite i den där fina, rymliga gästkabyssen.
* * *
Det var fint i pressrummet och före värmningen.
Men det är när Eken kommer med en kaffe nu i pausen det verkligen känns som julaftonsmorgonen och tomten öppnar sin säck.

Att se Sidney Crosby spela ishockey…
Det är som att höra Jussi Björling sjunga, se Monets målningar, smaka Joel Robuchons mat, läsa Gunnar Ekelöfs poesi, lyssna på Ry Cooders gitarr, åka med i en Lamborgini, känna på tyget i en Armani-kostym och uppleva Nurejevs dans.
Man är med om något som inte borde kunna finnas, som är för perfekt för en homo sapiens begränsningar, men likafullt har en människa lyckats utföra det.
Så definieras sanna mästerverk.
Just därför är det alltid med extra mycket förväntan och upprymdhet i bröstkorgen jag kliver in på Garden – eller vilken annan arena som helst – när Penguins, med någorlunda intakt trupp, kommer på besök.
En virtuos ska ju uppträda.
Ett geni.
En sån som emellanåt trotsar logik och förstånd med sin briljans.
Ni är med och delar den upplevelsen inatt, eller hur?
* * *
Vill minnas att jag så sent som i förrgår sjöng en bitter klagosång om att vintern hade kommit till Gotham.
Well, det var då det.
Nu har varma luftmassor återigen stävat in söderifrån och jag studsar (nåja…) exalterat fram längs 34:e gatan i bara kostym.
Rockarna kan vänta på kemtvätten.
* * *
Alain Vigneault säger i Post idag att han fortfarande ”trying to figure out” New York Rangers modell 2013-14.
Ja, vem gör inte det.
Det har hittills inte gått att få en klar bild av vad det här laget går för, vad det har för karaktär eller vad det är i stånd att göra,
Men ett ovedersägligt faktum har vi blivit varse den här veckan:
Rangers tillhör klungan, den som de verkliga elitlagen redan hunnit bryta sig ur. De kan konkurrera med såna som Hurricanes och Islanders vilka kvällar som helst, men för att ha en chans mot lag som det som står för motståndet i afton krävs en maximal, helt felfri prestation.
Tänker de begå misstag som de som sänkte dem mot Anaheim i förrgår är det morsning och goodbye på en gång, det kan jag garantera.
* * *
Anländer i vanlig ordning tidigare än en mjölkbonde – och exakt samtidigt kliver självaste Risotto Del Zotto in genom pressentrén.
Som spelare ska han förstås kunna svepa in som han vill, men vakten känner inte igen backen – eller tycker möjligen att han ska bestraffas för sin mediokra inledning på säsongen… – så han blir stoppad, får förklara vem han är och tvingas visa innehållet i sin fina Louis Vuitton-väska.
Han är artig och visar absolut ingen irritation, men det ser likafullt lite förödmjukande ut.
* * *
När ska Malkin börja göra mål, undrar Pittsburgh-journalisterna.
– Jag tror det är nära. De senaste matcherna har jag haft bra lägen. Gör jag ett kommer det fler, säger han till Post-Gazette.
Bli inte förvånade om islossningen kommer just ikväll.
Geno har alltid trivts bra på Garden och mot Lundqvist.
* * *
Kökschefen i pressloungen kommer också lika tidigt om mjölkbonden Bjuppie och ser lätt stressad ut i hissen upp till sin arbetsplats.
Det får man förstå.
Han har förstås hört att Eken gör comeback ikväll.
Jovisst, serrni – bloggens mest långvariga sidekick har återvänt efter sina amorösa äventyr i det gamla landet och ska debutera på den nya, luxuösa pressläktaren under den här matchen.
Då får grabbarna och tjejerna i pressloungen jobba hårt.
* * *
– Det finns inget nytt att rapportera.
Så har Rangers i snart en månad besvarat frågan om hur det står till med hjärnskakningsdrabbade Rick Nash.
Det tyder jag som att han är väldigt illa däran och kan bli borta lika länge som han det handlade om i början av det här inlägget när han led av samma åkomma.
Det behöver Glen Sather som han behöver en venerisk sjukdom.
* * *
Redan i pressrummet, timmar innan första nedsläpp, kommer Eken fram för första gången säsongen 2013-2014 uttalar han de magiska orden:
– Ska jag hämta en kaffe?
Allt det jag skrev om vad Sidney är för hockeyn, Jussi Björling för sången och Monet för konsten – det är min Royal Oak för servicen åt den här bloggen!
* * *
Sidney meddelade innan resan till New York att han inte gör några one-on-one-intervjuer just nu.
Med ett undantag.
Varpu.
Hon – den legendariska lakritsdrottningen – fick en lång solo-session med världens bäste efter morgonvärmningen i förmiddags.
Varför?
Charm, dokumenterat kunnande och insikter om hur man bygger upp långsiktigt förtroende, skulle jag säga.
Vad hon frågade om och vad han svarade vet jag och inte kommer jag att fråga heller, så gör man inte när kollegor fått loss dylika exclusives.
Men jag känner min lakritsdrottning och kan garantera att finska läsare har något att se fram emot.
* * *
För andra matchen i rad har Edmonton Oilers en stor scout-delegation – inklusive Mark Messier och general managern Craig MacTavish – på plats i the wooooorld’s most famous ikväll.
Nåt är definitivt på gång och ska man tro ryktessurret vill de trejda Hemsky och/eller Yakupov.
Frågan är vad de vill ha av Rangers.
Backar, rimligen. Risotto? Strålle? Girardi?
Jag hoppas som vanligt på en dundrande blockbuster. Det blir roligare så,
* * *
Att Rangers och Penguins har en hel farm oplockade gäss sedan tidigare, att så mycket surdeg att det skulle räcka till varje Pågen-bageri i hela Sverige fortfarande jäser i relationen, är ju ingen nyhet.
De har delat division i åtskilliga decennier och då blir det så.
Men att historien rymmer till och med såna här vilda västern-uppgörelser visste jag inte.
http://www.youtube.com/results?search_query=David+Shaw+%2B+Lemieux&oq=David+Shaw+%2B+Lemieux&gs_l=youtube.3…828.16408.0.17024.44.31.12.1.1.0.249.2911.22j8j1.31.0…0.0…1ac.1.11.youtube.S2BmCuhDbBc
MSG visade sekvensen igår, för att påminna om hur lite de här lagen tycker om varann, och jisses – jag som trodde Chris Simons övergrepp på Ryan Hollweg var nånting att komma med.
Kolla hela klippet, polisen får fan kliva in i Penguins för att skydda David Shaw till slut.
* * *
Carolina har skickat Elias Lindholm till farmarligan.
Vet dom inte vad han heter i andranamn?
Så kan man bara inte göra med en Zeb….
* * *
Rangers ska förmodligen vara glada att Uffe Samuelsson inte hade hunnit komma till Pittsburgh när David Shaw svingade klubban mot Lemieux den där lugubra kvällen 1988.
Men han spelade fortfarande i Hartford då.
Nu står han i Rangers bås och peppar Risotto & co.
* * *
– Fan vad cool!
Eken ser nya pressbalkongen för första gången.
Jag visste att han skulle säga exakt så.
* * *
Vad gör David Shaw idag?
Ingen vet.
Men hans offer är delägare i ett bra hockeylag och sitter i sin opulenta svit med ett glas utsökt rött varje match.
* * *
Kometen, jag tänkte verkligen på dig när Sabres vann igår.
Det förtjänade du – och dom.
Att Sharks hade ett helt riktigt mål inne under övertiden tycker jag gott vi kan tänka bort….
* * *
Rangers och Penguins har beefar av mer sentida sort att reda ut också.
För några år sedan höll ju Henke och Sid på att hamna i slagsmål här inne, bakom den kasse jag har ganska precis nedanför mig.
Den sekvensen visades just på våra monitorer och hej vad roligt det vore om fortsättning följde..
* * *
Eken har hämtat ytterligare en kaffe så här lagom till värmningen ska börja.
Vilken gud.
* * *
Sen har vi gången när Tårtan stod och röt om att Penguins är den mest arroganta organisationen i ligan och kallade Crosby och Malkin för ”whining stars”.
Jodå, det finns en del att ta på här!
* * *
Det var alltså radikalen Bill de Blasio som vann det borgmästarval jag bevakade igår och jag misstänker att det har muttrats en del om det i Rangers omklädningsrum idag.
Han tänker ju höja skatterna för höginkomsttagare och det finns ju inget annat än såna i det rummet.
* * *
Det kan vara en synvilla, sprungen ur min egen upphetsning, men det känns redan på värmningen som det är mer energi och nerv än det varit någon gång tidigare i the woooorld’s most famous den senaste veckan.
Just Malkin ser ut som en explosion på väg att utlösas – och på andra sidan slår det gnistor om kapten Callahan.
Håll i hatten, det här kan bli nåt.

God afton!
Jag har ett borgmästarval att bevaka här i New York ikväll och kommer åtminstone inledningsvis att ha svårt att hinna med så mycket hockey. Det är i och för sig lika klart demokraten att Bill de Blasio vinner som det skulle vara att St. Louis Blues vann i ett möte med Kvarnsvedens C2-pojkar från 1978, men i alla fall.
Det är det jobb jag har ikväll.
Men lite senare kan jag kanske gör något inhopp – och kommentatorsspåret ska jag se till att hålla igång.
By the way – här hittas min och youngblood Ekeliws podcast.

NY Rangers – Anaheim 1-2 (Slut)
* * *
Tja, Rangers kan ju trösta sig med att de i alla fall inte blev lika tillplattade som när de mötte samma lag i Kalifornien förra månaden.
Tvärtom, det var på hårstråt i Getzlafs Movember-mustasch att de kom ikapp.
Men hemmaspelarna föll till sist på klassiska grepp i möten med lag från NHL:s elitklass.
Man får inte göra några misstag alls – och man måste ovillkorligen utnyttja de få chanser man får.
Pittsburgh kan säkert ge en ny lektion i samma ämne på onsdag om det behövs…
* * *
Hampus Lindholm ser ut precis som jag beskrev att Garden-debutanter ser ut när man frågar hur det var att lira i the woooorld’s most famous.
– En otroligt rolig och fin arena, säger han och så lyser det så där exalterat i de unga ögonen.
Ännu en pojkdröm har slagit in på den Broadway-isen.
* * *
Sonya Hedenbratt hade fallit ut i en klämmig kuplett, Håkan Hellström börjat dansa samba och Charlie Häckner trollat fram en makrill.
Sån Frölunda-show är det i bägge kassarna i sista.
Och dansken är efter slutsignalen den som kan le allra bredast. Han slår sin omsusade föregångare i Scandinavium – och gör ju faktiskt några riktigt goa räddningar, för att nu använda rätt sorts uttryck.
– Dejligt, säger han.
Inte.
Jag hinner inte höra något alls han säger, faktiskt.
Men vad roligt det hade varit.
* * *
Ett minus med nya pressbalkongen är att vi har Larry under oss.
Nja, inte Larry Brooks förstås.
Men dansande Larry – han som i tredje alltid får uppgiften att elda på publiken med ett energiskt dansnummer.
Han är på sektionen precis under och kan för min del numer bara ses på jumbotron.
Det känns inte alldeles rätt.
* * *
Nä, nu har jag inget mer att säga.
Imorgon, tisdag, ska en ny podcast signerad youngblood Ekeliw och yours truly Biff ligga ute på sportbladet.se.
Och i papperstidningen återfinns den skojfriska NHL-sida vars namn min blygsamhet kanske borde förbjuda mig att nämna, men det är ju inte mitt fel att den heter Bjurmania.
Gå och köp!