Rangers har lite chans att jaga ikapp, men tar två (!) utvisningar i slutet och därmed är det över.
1-2.
Mer sen.

NY Rangers – Anaheim 1-2 (Period 2)
* * *
Det är Hagge Hagelin som ska göra det på Broadway.
Länge är det genomgående temat i den här mellanakten påfallande tjatigt.
Rangers har pucken och ligger på nere hos Andersen, utan att skapa särskilt mycket farligheter – och så kommer ankor som medvetet dragit sig tillbaka i ständiga två-mot-en och tre-mot-två-kontringar.
Men de sista minuterna är det som att impalan från Södertälje bara får nog och bestämmer sig för att det fan får hända nåt.
Först slår han rena dagobert-mackan till Callahan från den berömda positionen bakom kassen och det är rent klent att kaptenen inte prickar in pucken där; sen jobbar han fram läget Risotto-Del Zotto, av alla, kan reducera på.
Därmed kan det förhoppningsvis bli lite nerv i slutperioden.
* * *
Två gånger om i slutminuten skickar McDonagh ut Corey Perry i Rangers bås – och den andra gången, när signalen går, känns något onödig.
Risken är uppenbar att en Perry som slagit av på takten och börjat tänka på resan hem till Kalifornien blir förbannad och börjar spela igen…
* * *
Det är väldigt nära att Rakell redan efter en dryg minut – när Rangers begått ännu ett flagrant misstag i mittzonen – får sätta sin signatur på ett förtjusande klapp-klapp-mål.
Hade vart nåt för farbror bloggen att skriva hem om.
* * *
Sitter precis så jag ser hur pucken träffar Strålles fotknöl när han går ner för att täcka skott och det gör ont ända upp hit.
* * *
Det finns en viss sorts amerikanska sportjournalister som det är väldigt lätt att bli frustrerad på och jag har några i min närmiljö i afton.
De tittar inte mer än lite förstrött på det som händer på isen – i övrigt sitter de bara pratar om allt annat än hockey och den som har oturen att befinna sig i närheten får finna sig i att få sitt fokus sabbat av det eviga kacklandet.
Sen skriver de efteråt ihop helt färglösa och intetsägande referat byggda uteslutande på statistik NHL servar med efteråt.
* * *
Lite konstigt är det att Ballen inte åker ut efter tilltaget mot Stepan. Jag tycker rentav han ballar ur med den där armbågen.
Usch, förlåt för den.
* * *
Esa Tikkanen är in the house och föraras tillbörligt dånande ovationer när han zoomas in i megajumbotronen.
En sann hjälte.
* * *
Det har gått tretton minuter och 22 sekunder när vrålet stiger nånstans ur läktardjupet, dovt men omisskännligen på ert och mitt modersmål:
– Kom igen nu, Rangers.
Det börjar kanske kännas som att det gick väl mycket pengar bara för att se det HÄR…
* * *
Ojvoj, John J, det var en riktigt liderlig beskrivning av Zätas mål uppe på den kanadensiska prärien…
* * *
Som sagt:
Det kan bli en avslutningsperiod med lite senap på här.
Häng med, så lovar jag att producera en slutrapport så fort det går.

NY Rangers – Anaheim 0-2 (Period 1)
* * *
Ja, det var väl det man misstänkte.
När Rangers möter mer kvalificerat motstånd, då får de svettigt.
De kan hålla jämna steg med Islanders och Hurricanes, och förstås dominera Sabres, men när medlemmar i NHL:s verkliga elit bjuder upp till dans avslöjas de snabbt som andraklasspassagerare.
Ducks har inte direkt show här, men de är tyngre och smartare och säkrare och mer strukturerade och framförallt – när de får chanser gör de mål.
Obönhörligen.
* * *
Fördel det moderna Frölunda över Frölunda från första halvan av 00-talet, får man säga då.
Andersen ställs inte på prov Steven Spielberg skulle kunna spinna andlösa thrillers kring, men han gör ändå det han ska och han gör det med lugn och pondus.
* * *
Någon borde ha berättat för Brassard att det inte går att göra sig skyldig till indianare mot Anaheim, allra minst när de har Perry och Getzlaf på isen.
Mot riktiga lag och riktiga forwards får man alltid betala för den sortens amatörsmisstag.
* * *
När Rangers vinner första tekningen är det en kollega som heter Andrew som utbrister:
– Nu har de redan haft pucken mer än de hade i första perioden i Anaheim.
Lite kul.
* * *
Richards – som verkligen borde veta bättre – får sig samma lektion som Brassard när han fumlar bort pucken under ett hafsigt uppspel.
* * *
Man ska inte applådera på pressläktaren men när en åttaårig krabat som just genomgått cellgiftsbehandling kommer ut på isen för ett ceremoniellt nedsläpp, med anledning av den pågående kampanjen ”Hockey fights cancer”, då klappar i alla fall bloggen så det dånar här uppe.
* * *
Boman, ho ho, vilken härlig hegerforsare.
Fem makrillar för den.
* * *
Det Rangers ändå kan vara lite nöjda med är att powerplay faktiskt ser hyggligt ut, det är bra tempo i det, men spelarna hetsas som vanligt av Garden-puckon som oavbrutet vrålar att de ska skjuta, oavsett om de har läge eller inte.
* * *
Mark Messier går omkring på pressbalkongen och ser tuff ut.
Det är i och för sig ingen oerhörd syn på Garden, han har ju tillbringat de senaste två decennierna som älskad inventarie här.
Men han lämnade klubben när han inte fick tränarjobbet i somras – och nu är han här som scout för Edmonton Oilers.
* * *
Lindholm har kanske inte kvalificerat sig för den kommande veckans highlighst-reel, men han agerar i alla fall i min ögon klokt och säkert varje gång han är inne.
Rakell har fått begränsad med istid – och ändå får jag känslan av att han kommer vara inblandad i nånting under de två återstående perrarna.
* * *
Dennis LaRue dömer och jag vet inte varför, men jag tycker det låter som namnet på en drag-artist.
Har nån kollat om han har boa under zebra-tröjan?
* * *
Åh, vilken uppoffring fifthymagpipes. Klart du inte tänker en SEKUND på att det är hockey på tv i det läget…
* **
Lille Fridolf får vatten på alla kvarnar han har, för här är inte mer livat än på ett kommunfullmäktigemöte i Tranås, vad jag nu inbillar mig att jag vet om hur det är där.
* * *
Nejdå, Brandh, inte missar jag att B.Allen är på isen.
Det är härligt att se honom i full frihet.
* * *
Göteborgsvitsarna duggar så tätt i kommentatorsspåret att Sten-Åke Cederhök skulle slå sig på knäna av lycka.
Var vänliga och hitta på några fler medan jag går och hämtar kaffe.

Plötsligt är det kallt.
Plötsligt nyper en sån där elak, svidande vind i öronen när jag går ut för att köpa kaffe och en bagel under tidiga förmiddagen.
Plötsligt har det fanimig blivit vinter.
Så jag gräver fram de tjocka rockarna i garderoben, men de visar sig ha legat ihopklämda under sommarhalvåret och är helt skrynkliga och så kan vi bara inte ha det.
Tills kemtvätten på hörnet vid 38:e och andra har fixat till den detaljen får jag helt enkelt frysa.
Och jag hatar att frysa. Har alltid gjort. Vintern är för mig en lång, plågsam golgatavandring i väntan på att livsandarna ska återkomma i april.
Det enda som kunnat trösta – vid sidan av en och annan drink, okej då – har ända sedan knatteåldern varit…just det:
Hockey.
Vinterns enda alibi, det enda dom gör att dagarna mellan slutet av november och slutet av mars överhuvudtaget går att uthärda utan flytta till Florida permanent.
Så det passar ju alldeles utmärkt att jag just idag, när Kung Bore anmäler sin närvaro, kan korsa Manhattan och gå och se Rangers ta emot ankorna från Anaheim.
Ni är välkomna att dela den tröstnappen med mig.
* * *
Fast Rangers-Anaheim förresten…
Det är ju lika mycket Frölunda mot Frölunda här ikväll – i alla fall ur svensk perspektiv.
Kung Lundqvist står ju för hemmalaget och Ducks startar med Frederik Andersen.
Det är ingenting annat Frölunda två bästa förstamålvakter de senaste decennierna.
Man blir ju nästan så göteborgspatriotisk att man vill dra en vits.
* * *
Trots det sköna i att få möta vintern med det enda dugliga botmedlet – bortsett från de där drinkarna, okej igen – får ni ursäkta om jag är lite trög i fotarbetet ikväll.
Jag fick helt idiotiskt för mig att jag var trött på delivery-mat igår kväll och slevade istället ihop rester i nåt slags kallskuren pyttipanna-variant och i den hade Montezuma, som visar sig i de här trakterna oftare än man tror, planterat en lättare hämnd.
Vi behöver verkligen inte gå in på några detaljer, men det blev inte mycket sömn under natten och…ja, det är lite day-to-day över hela känslan, faktiskt.
* * *
Inte nog med Andersen.
Bloggen får första gången se backtalangen Hampus Lindholm live också – och har jag fattat saken rätt spelar även unge Rickard Rakell; han kallades i alla fall upp från farmarlaget igår.
Fast det stora med det är kanske inte i första hand att jag får se dem.
Det är ju att bägge gör sin första match i the woooorld’s most famous arena.
Jag undrar ofta hur det känns och jag brukar också fråga de youngsters som kommer hit för sin Garden-debut, men får för det mesta bara en storögd, betagande blick till svar.
Ett kan vi konstatera:
Pojkdrömmar går hela tiden i uppfyllelse nere på den där
* * *
Nysse har dragit vidare mot nya, hemliga resmål (och den förste som kan upplysa bloggen om var han befinner sig får snus nästa gång vi ses; det är en särskild prestige i att knäcka den gåtfulle sörmlänningens destinationer) och lakritsdrottningen stannar hemma i Brooklyn i protest mot att vara sig Teemu, Koivu eller Vatanen spelar. Ja, inte ens festprissarna från Hockeysverige.se är här längre.
Så jag får vad jag förstår hålla de svensk-finska ställningarna helt på egen hand i kväll.
Vet inte riktigt vad jag tycker om det, jag har vant mig vid trevligt sällskap på slutet.
* * *
Glada nyheter för Rangers:
Kapten Callahan återkommer ikväll – en vecka tidigare än beräknat.
Kan betyda mycket det.
* * *
Kör en underlig beige, lätt blank kostym idag, med svart skjorta och matchande slips i samma färger, och känner mig inte riktigt bekväm.
Den känns som nåt man har på våren – eller möjligen julafton.
Man vad göra, alla svarta och grå och mörkblå stassar är på kemtvätten med vinterrockarna.
* * *
Lille Fridolf – som vi sedan länge kallar Anaheim-coachen Bruce Boudreau i den här bloggen, eftersom han ser ut som just Lille Fridolf – har inte varit i New York sedan han förde befäl i Washington.
Då klagade han över att det var så fult här och att publiken inte hördes – och aldrig någonsin har en ramsa i Garden nått samma decibeltal som när Blueshirts matchen därpå hade stor ledning och alla stämde upp i ett hånfullt ”Can you hear us?”.
Nu borde han trivas bättre, den rundhylte och godmodige lille farbrorn.
Det låter inte alltid så mycket nu heller men det är fan så flashigt och stiligt och fint här inne.
Bland annat framstår Honda Center som ett gammalt Tempo-varuhus i jämförelse.
* * *
Chall, är du där?
Jag är fortfarande chockad över att du trodde att jag inte varit i Vancouver.
Vad fan – närmare tre veckor i samband med OS, hela finalserien 2011 och Mats Sundins första hemmamatcher när han om dit…bloggen
Lova att du läser noggrannare idag.
* * *
Nu gäspade jag.
* * *
John J blev så till sig att han tyckte att jag skulle kasta mig på ett plan till Winnipeg. Där tog han kanske i en smula, men visst är det skoj och exalterande att Adam Almquist i skadade Brendan Smiths frånvaro gör sin NHL-debut med Red Wings ikväll.
Bäst av allt:
Jag är HELT övertygad om att han sätter en puck.
* * *
Jag la upp en straffspark med den är gäspningen.
Det är just där en vaken läsare kan klämma in ett:
– Jag också…
* * *
Besöket i Winnipeg ikväll är för övrigt Zätas första i köldhålet på Manitoba-prärien.
– Ja, jag har aldrig varit där förut. Det ska bli kul att de något nytt, sa han på telefon efter uppvisningen i Edmonton.
Ni ser.
Det är inte bara bloggen som inte besökt alla arenor han borde varit på.
* * *
Ducks var ett av lagen som gjorde Rangers Kalifornien-resa i början av oktober till en lyckad tripp som den Kjell Sundvalls familj hade i ”Vi hade i alla fall tur med vädret”.
Blåskjortorna vill garanterat skaffa sig upprättelse ikväll, men fansen ska ju vara medvetna om att motståndet, till skillnad från i de tre närmast föregående matcherna, är riktigt kvalificerat denna kyliga måndagkväll.
Trots ett helt koppel tunga skador har de vunnit det mesta under den maratonartade roadtrip som pågått sedan 22 oktober och de har säkert ingen som helst lust att avslutade med den med något annat än två nya, fina bortapoäng i afton.
* * *
Det enda olyckliga med den all nyordning i the wooorld’s most famous är att jag inte behöver gå ett enda trappsteg för att nå pressläktaren längre.
I och för sig rätt skönt, men det var i praktiken den enda motion jag fick.
Det här kan bli total Ken Hitchcock-katastrof…
* * *
Man hör ju mycket om att Vancouver reser så fasligt, men just ankorna har en intenirary som också borde orsaka rätt vådliga valiumkonsumtion hos flygrädda beat-reportrar.
De avslutar som sagt en åtta matcher lång roadtrip som pågått sen 22 oktober ikväll och sätter sig efteråt på planet för den sex och en halv timme långa flygresan hem.
Sen får de vara i Disneyland resten av veckan – för att sedan flyga till Florida och inleda en ny, veckolång tripp.
Hampus Lindholm – en svensk i luften för det mesta.
* * *
Jag vet att jag varit för ofta på Garden när jag ser Ashley, en radiopratare som alltid är här, och plötsligt kommer ihåg att jag drömde om honom häromnatten.
Hallå.
* * *
Jakob Silfverberg och Viktor Fasth borde ju också vara här, men surt nog:
Båda två är skadade.
* * *
Skulle Sam Rosen och Joe Micheletti börja prata om att Hagelin borde spela OS under referatet i natt ska ni veta att det är bloggen som planterat de tankarna.
Jag tar upp ämnet under den gemensam hissresa upp till vår spa-anläggning till pressbox och de båda kommentatorerna instämmer med emfas.
* * *
Yellbear Hjalmarsson var tillbaka i Vita huset idag. Han springer ju som barn i huset på 1600 Pennsylvania Avenue och mig förvånar det inte om han – och övriga Blackhawks-hjältar – hinner tillbaka ytterligare en gång innan fellow Chicago-kompisen lämnar Washington. Han har tre år på sig…
* * *
Sent i Sverige en natt mellan måndag och tisdag…man kanske inte ska räkna med jätteröj i kommentatorsspåret i natt.
Men någon är med, va?
Jag tror vi kan få trevligt.

NY Rangers – Carolina 5-1 (Slut)
* * *
Jaha, tredje raka för Rangers – och trots att det tidvis såg sådär ut i egen zon får det betraktas som helt odiskutabelt.
Men som Henke konstaterar efteråt:
Det var den här veckan dom behövde, nästa kommer det verkliga testet – först mot Anaheim på måndag och sedan mot mighty Pittsburgh på onsdag.
Då får världen veta var den här Blueshirts-upplagan verkligen står.
* * *
Inget hat trick för Hagge.
Men väl för Stepan.
Och jag som satt och fnissade över att han gjorde två i min EA Sports-match igår.
Han hade ju inte lyckats sätta en enda puck innan den här matchen.
Men when it’s raining it’s pouring i Stepan-världen, det har visat sig några gånger förut.
* * *
Säga vad man vill om Emery och Flyers – och om motståndets bleka insats – men att komma in och nolla Devils efter utskåpning igår är starkt.
Det är, som åtskilliga slagit fast under dagen, responsen efter en genomklappning som den igår som visar vad lag verkligen går för.
* * *
Hagge var inte lite sugen på att få sätta en tredje puck på slutet.
– Nej, det är klart. Man måste försöka, säger han och flinar.
Precis.
* * *
Apropå respons ska det bli mycket spännande att se vad som händer med Toronto efter den här floppen i Rogers Arena.
Kommer den årliga kollapsen nu – eller är Leafs en riktig contender?
Jag skulle vilja påstå att det visar sig de närmaste dagarna.
* * *
Vad skulle Henke gör om en Emery kom stormande över isen och ville slåss?
Han besvarar frågan med lätt uppspärrade ögon:
– Svinga med klubban, tror jag…
Så gjorde jag på skolgården också – trots att jag sällan hade någon klubba.
* * *
Alain Vigneault beskriver Murphys knätackling som potentiellt ”career-ending” och visst var den det.
Men jag tror fortfarande inte riktigt att han menade så illa.
* * *
Det ser ut som vågorna kan komma att svalla höga som under orkaner när Tre Kronors OS-lag ska debatteras i kommentatorsspåret.
Och det ska vi hålla på med i tre månader…
Vad härligt.
Jag kommer med mitt lag i december, någon gång innan Mårts tar ut sitt, och det kommer förstås vara det ultimata guldlaget.
* * *
Aj, Dave Bollands skada beskrivs som närmast identisk med den Erik Karlsson drabbades av ifjol.
Ingen mer hockey förrän i vår då.
Ledsamt för honom, eländigt för Leafs.
* * *
Eftersom han vann utses Marc härmed till staalmannen.
Men Eric och Jordan verkar inte särskilt ledsna över det, alla tre bröderna skrattar och skrockar glatt när de en halvtimme efter slutsignalen strålar samman vid zamboni-entrén.
* * *
Plötsligt kommer Dolan, den omsusade MSG-ägaren, in i Rangers omklädningsrum, tittar sig smånöjt omkring och går igen.
Det känns som att han har ett påfallande behagligt liv.
* * *
Jag har inget emot att få sova en extra timme i morgon, men det känns trist att den här lille buffertzonen av bra starttider i Sverige är över nu.
Tack för att ni var med.
Förhoppningsvis är några av er ändå med när resa fortsätter 01.30 natten till tisdag.

Slut här, 5-1 till Rangers.
Mer kommer senare.

NY Rangers – Carolina 3-1 (Period 2)
* * *
Som sagt:
Bork Bork Hagelin.
Det är verkligen remarkabelt – Rangers är ett helt annat lag med impalan från Södertälje i uppställningen.
Två strutar nu och låt mig tippa:
NHL-karriärens första hat trick fullbordas ikväll.
* * *
Jag hann tänka något om en ny nolla för Henke och ber om ursäkt för det. Det är inte mycket han kan göra när Jordan Staal i pp:t här på slutet kliver fram och skymmer honom lika totalt månen skymmer solen under the eclipse på Sekeras skott.
Därmed är det – i alla fall fall so far – Jordan som är staalmannen
* * *
Ryan Murphy menar det kanske inte, men det ser inte snyggt ut när klipper Dorsett rakt över knäna med den där låga tacklingen.
För övrigt är det inte ofta man hör någon bli utvisad för just ”clipping”.
* * *
Plötsligt är det en massa commotion på läktaren precis bakom Henke och man tänker ju direkt ” slagsmål”, det här är ändå New York.
Men det visar sig vara nån som är sjuk, eventuellt rentav drabbats av hjärtinfarkt, och det är ju alltid lika obehagligt att se.
* * *
Malhotra känns inte som typen som kör över målvakter i onödan, så när han brakar in i Henke börjar man misstänka att Vigneault har rätt:
Karln ser inte vad han gör…
* * *
Trevliga sms-rapporter regnar in från Almtunas spelarbuss, på väg mellan Umeå och Uppsala.
Bland annat påminner en del av tränarduon om när han avgjorde en match för Flyers här på Garden 2002, framspelad av Jeremy Roenick.
Ja, Ragge – det var coolt!
* * *
Bytet efter åker Dwyer in i Lundqvist.
Låt mig gissa att den svenske målvakten inte är helt nöjd med det…
* * *
Nejdu, Eric.
Steen har gjort tolv.
Stamkos får gasa.
* * *
Och tammefan – Lundqvist får en crosscheckad Risotto på sig också.
Nu gör han en Emery snart!
* * *
Glömde det i första inlägget:
Hissen upp till pressläktaren är så seg före matchen att jag och Nysse istället tar rygg på Sam Rosen – MSG-kommentatorn – och åker rulltrappa upp och alla Rangers vi möter börjar omedelbart hojta ”heeey, det är ju Sam” och ska high-fajva och stå i.
Och roligast – Rosen verkar mycket nöjd med uppmärksamheten.
Är det lika när Ros är ute och går nuförtiden?
* * *
Derek Stepan får göra sitt första för säsongen också.
Det behövde han på samma sätt som John Lockes elaka pappa behövde en ny njure i ”Lost”.
* * *
Ni tror förstås jag ska ut och härja på krogarna ikväll, men där tar ni fel.
Biffen åker raka vägen hem efter det här – och lämnar en slutrapport så for det går.

NY Rangers – Carolina 1-0 (Period 1)
* * *
Bork Bork Hagelin!
Det är ju han mot Canes.
Resten av blåskjortorna känns väldigt sega och tröga och har framförallt en hel del problem i egen zon igen, men så kommer impalan från Södertälje störtande i ett två-mot-en-läge och snärtar in en – som flera i kommentatorsspåret så galant beskriver det – rent sundinsk backhand.
Sen blir det bättre fart – och just Hagge är för det mesta inblandad när det skapas oreda framför Justin Peters.
Pär Mårts, där har du ytterligare en given Sotji-resenär.
* * *
Lindholm har vi inte fått se så mycket av ännu, men ibland var Zeb Macahan osynlig också.
Sen sköt han från häften och allt förändrades.
* * *
Från den branta fågelperspektiv-vyn från nya pressläktaren ser det ännu coolare ut när Bork Bork Hagelin skjuter iväg över isen.
Det är nästan så man lyfter lite från stolen och bara…”wow, FAN vad fort det går”.
* * *
Det är lika lustigt att se varje gång Marc Staal får gå upp i dueller med sina bröder.
Man bara vet ju:
Det där kommer att diskuteras ingående på nästa Thanksgiving-middag i Thunder Bay.
* * *
Är det sant att Emery startar ute i The Rock?
Wow, Flyers asså…
* * *
Varpus stol är tom.
Jag blir ledsen.
Men fästmannen har enligt uppgift flugit in från Stockholm, så vi får väl se det som giltig frånvaro mot Carolina.
* * *
Vancouver, visst.
Men som både jag och Nysse konstaterar:
Tampa.
Varför är vi inte där och kollar skyttekungskampen mellan Steen och Stamkos.
Det var så den här helgen skulle avnjutits, förstås…
* * *
Debra Messing zoomas in jumbotronen.
Tack för det, säger jag helt skamlöst.
* * *
Ryser lite över att höra rapporterna från Bures ceremonier i Rogers Arena.
Det var en hockeyspelare det – och han förtjänar känslostormen där uppe.
* * *
Breaking news:
Columbus får arrangera All Star-matchen 2015.
Därifrån är det nära till Detroit, så räkna med att en superpeppad Zäta ställer till med show i Edmonton i natt!
* * *
Om nytillkomna läsare undrar över varför jag kallar Hagge för ”Bork Bork” är det så här:
Han hade en egen fanclub när han spelade college-hockey i Michigan och den enda svensk medlemmarna i den fancluben kändes till sen tidigare var svenske kocken i Mupparna så när Hagge gjorde nåt bra försökte de låta som den legendaren och då skrek de just ”Bork Bork”.
True story.
* * *
Nu tror jag vi ska ta och avnjuta en kopp varmt, blaskigt Garden-kaffe.
Blir fint det.

Nu är det tätt på given, som om inte flickan så i alla fall Flyers-målvakterna i Wells Fargo igår sa.
Hockeyshow på Garden varannan dag nu, sedan i förrgår – och det fortsätter fram till Penguins besök på onsdag.
Förr om åren hade bloggen i sånt läge tagit en kväll of när Carolina kommit på besök. Det brukade bli notoriskt tråkiga och meningslösa matcher.
Men det är annorlunda i år.
För det första är nyrenoverade Garden fortfarande en kittlande upplevelse; jag saliverar redan under förmiddagen över tanken på att få ta plats på vår balkong ovanför isen igen.
För det andra ingår numer en svensk supertalang som heter Zebulon i Hurricanes trupp och ingen kan väl föreställa sig att jag missar en första chans att få se honom live?
För det tredje spelar dom under Kirk Mullers ledning rätt rolig hockey.
För det fjärde är det Saturday Night på Manhattan och med lite tur kan det, äntligen, bli lite rock ’n’ roll-stämning på en Rangers-match.
* * *
Tyvärr är det sista chansen för midnattsmässa i bloggen i natt.
Om några timmar ställer även vi tillbaka klockan och därefter börjar merparten av de tidigaste matcherna 01.00 svensk tid, igen.
Det passar vi på att fira med en riktig holmgång i kommentatorsspåret, eller hur?
Stammisar, rookies och blyga U-båtar – in och röj i natt.
* * *
Det är alltså Elias Lindholm, femman i draften i somras, som heter Zebulon – för att pappa Micke var sånt stort Zeb Macahan-fan.
Denna helt fantastiska uppgift – bland det bästa jag nånsin hört vad det gäller namn; Mikael Lindholm är från och med nu en stor hjälte i Biffens lilla bok – hade jag tänkt att fördjupa mig i efter förmiddagens värmning, men eftersom Canes spelade hemma igår kväll och reste hit under natten blev det ingen sån.
Låt oss därför hoppas att det går riktigt bra för Zeb ikväll, så att han är på bra humör och vill prata andranamn!
* * *
Emerys omtalade övergrepp på Holtby igår var ju rent häpnadsväckande. Det såg ut som när de värsta ligisterna på Maserskolan under tidigt 80-tal spöade skiten ur någon stackare – och ingen vågade ingripa då heller.
Men ligisterna fick i alla fall kvarsittning hos Sune Bergman.
Det får inte Emery. Shanahan tycker inte han har någon regel att hänvisa till.
Så får man alltså göra i National Hockey League?
Fantastiskt.
* * *
Help yourself, står det på det en kartong syltmunkar nån sälle i ett utbrott av generositet ställt fram i pressrummet idag.
Det är det jag försöker göra genom att INTE ta en munk…
* * *
Vad gäller det okänsliga, rentav stenåldersaktiga, i att ställa Varlamov i kassen igår kan jag bara instämma med vad gode vännen Mark Spector skriver här och vad diton Linus Hugosson skriver här.
www.sportsnet.ca/hockey/nhl/avalanche-wrong-to-start-varlamov/
www.viasatsport.se/blogg/linushugosson/det-sticker-lite-i-ogonen/
* * *
Jodå, Kung Lundqvist står ikväll också.
Det är meningen att han ska hitta sin normala rytm och steppa ut on a roll nu.
* * *
Äntligen en okej nyhet i Buffalo:
Sabres har satt Kaleta på waivers.
Nu får han tid att begrunda sitt sätt spela hockey och, om han kan, försöka ”göra” en Matt Cooke.
Om inte är karriären över för återfallsförbrytaren.
* * *
Kommer, om jag förstår alla förhandsrapporter rätt, flankeras av Nyström och Varpu på pressläktaren ikväll också.
Good times!
* * *
Ibland är ju Tårtan bara enastående.
Utbrottet igår om neandertalmänniskor som ser bröderna Sedin som ”softa” var ju värt en grammis.
Jag var inne på samma linje efter finalerna 2011, blev snudd på osams med nära vänner, och i en sån debatt känns det väldigt bra att ha Kapten Ahab på sin sida.
* * *
Ynglingen Jared lirar dessvärre i Carolinas farmarlag i Charlotte.
Men möten mellan Rangers artar sig numer ändå till rena rama familjehögtiderna för Staal-släkten.
Eric och Jordan finns ju fortfarande på isen för Canes – och är som bekant Ranger nummer 1-back.
Det blir kul att se vem som verkligen är – häpp! – staalmannen ikväll…
* * *
Vad gäller diskussionerna om att tvillingarna nöjde sig med för lite stålar ber jag att få rycka på axlarna.
Som någon redan sagt:
Dom skänker ju bort det mesta till välgörenhet, så det var väl detsamma.
* * *
I EA Sports-uppgörelsen i östra Midtown igår kväll var den här matchen inledningsvis oväntat jämn, datorn har på något vis bestämt sig för att spela bättre än i början av månaden, när det gick att leda med 6-0 efter en period.
Men sen fick Rangers ordning på grejorna och vann till slut med 7-3, efter två mål av både Del Zotto och Derek Stepan.
Ja, det är overkligt det där…
* * *
Eric J tycker att jag borde vara Vancouver ikväll och för all del – det är sjujävla match som avgörs där, på underlig Rogers Arena-tid.
Men det tar drygt sex timmar att flyga till Vancouver och det är de facto ett annat land, så det är inget man vaknar upp en morgon och bara får för sig att göra.
Men absolut.
Snart måste det bli en resa till British Columbia.
Det var väldigt länge sen jag var där och jag börjar – något oväntat – bli väldigt förtjust i Torts-upplagan av Canucks.
* * *
Det är lite förvånande att man fortfarande får lov att upplysa folk om att nordamerikanska fans inte buar när de skriker åt spelare med u eller o i namnet.
Under Vancouver-OS blev jag rena Luongo-polisen på pressläktaren och fick går runt och förklara sakernas tillstånd för tv- och radiokommentatorer som undrade varför hela friden publiken buade åt hemmafavoriten Bobby Louuuuuu och efter matchen i torsdags var det någon i kommentatorsspåret som förbryllades över att Garden buade åt Zuke Zuccarello.
En gång för alla:
Dom skriker Zuuuke – precis som Calgary-fansen en gång skrek Loooob åt Håkan Loob och Springsteen-fansen skriker Bruuuuuce när de går på Bossen-konsert.
* * *
Roligaste tweetet efter kalabaliken i Philly igår kom som vanligt från just Bobby Lou.
”Just FYI: If Ray Emery ever decides to skate down the ice and try to fight me, I’m getting the fuck out of dodge!!!”.
Ha ha.
* * *
Ikväll kommer det ”buas” ännu mer åt Zuuuuuke, för ikväll händer det.
Ikväll gör han mål.
* * *
Eddie Läck försökte också påstå att han inte skulle ha en chans om Emery utmanade honom, men det tror jag som jag vill på.
Eddie har varit på Noret i Leksand på lördagkvällar och då vet man precis vad som krävs i såna situationer.
* * *
Intressant pjäs i Carolina:
Manny Malhotra.
Honom var Vigneault med och kickade från Vancouver för att de ansåg att han efter sin svåra ögonskada inte förstod sitt eget bästa ur hälsoperspektiv.
Han har jobbat hårt för att komma tillbaka, fick en chans av Carolina tidigare den här säsongen och debuterade i hemmamatchen igår.
– Jag har mixed emotions. Manny är en kvalitetsperson så jag är glad att han får göra det han helst vill och jag vet hur hårt han jobbat för den här chansen. Samtidigt är jag fortfarande rädd att han riskerar sin syn och det känns inte bra, säger Rangers-coachen nu.
Ska man kanske gissa att Malhotra väldigt gärna vill visa just honom, den gamle Canucks-coachen, exakt hur bra han ser idag…
* * *
Det verkligt flashiga med nya pressläktaren är att den verkligen är en balkong, så när vi vänder oss om tittar vi ut över en läktarsektion.
Vi hänger liksom över de som sitter där.
Ska försöka visa på bild hur coolt det är nån gång.
* * *
Ah, Rangers kör jubileumströjorna ikväll – de marinblå med gräddvita revärer.
De har aldrig haft snyggare.
* * *
Ja, då kör vi då.
Sista midnattsmässan innan sommartiden i vår.
Låt oss ha ett party.

NY Rangers – Buffalo 2-0 (Slut)
* * *
Det var en konstig slutperiod.
I vanliga fall brukar det ju verkligen bli åka av när ett lag bara har 2-0-ledning inför sista, men det hände ingenting – förrän Sabres precis i slutet fick för sig att det skulle vara roligt att spräcka Henkes nolla.
Inte ens då kändes det dock som att de var nära att göra det de måste göra.
* * *
Jag kan inte låta bli, han är ju en easy-going-man, jag måste upplysa Hanky Tank att jag funderar på att fråga om han börjat tänka på VM…
Han asgarvar.
– Men va fan….ha ha, det är inte ofta man är borta redan i slutet av oktober.
Nej, men dessvärre ser det nog ut så den här gången.
* * *
Glömde svara på din fråga, John J.
Jo – Varpu hade med sig en halv kartong finsk lakrits.
Så nu blir det missbruk igen.
* * *
Tungt Ryan Miller-citat efter trettonde förlusten – av femton:
– Det här slutar när alla vill att det ska sluta.
* * *
Nu smäller det snart, säger jag till Zuke.
Norrmannen himlar med ögonen och ruskar på huvudet.
– Det är när man missar såna här chanser man vet att man verkligen inte är någon målskytt…
* * *
Hanky Tank Tallinder blir allvarligare när vi frågar om det inte är väldigt trist just nu.
– Ja…vad ska jag säga? Det är såklart skittråkigt. Om ni tyckte det här var en dålig match…vi har spelat så här hela tiden, säger han uppgivet.
Man kan nog faktiskt inte ens föreställa sig.
* * *
Nu drar jag en brandgul pumpa över skallen och går ut.
Imorrn är jag helt off, men vi hörs när Zeb Lindholm kommer hit till Garden på lördag.