Avslagen tredjeperre utan mål, så Rangers vinner med 2-0.
Mer sen

NY Rangers – Buffalo 2-0 (Period 2)
* * *
Brage – förlåt, Buffalo menar jag – är med lite mer i handlingen under första halvan av den här dassiga perioden, men det beror i första hand på att Rangers är rätt sloppy då.
När de höjer tempot och intensiteten igen blir det åter mest spel mot den vilt sprattlande keepern och känslan är densamma som i förra pausen:
Om det inte varit Miller Time mest hela tiden hade hemmalaget hängt ytterligare några kassar.
* * *
Chris Kreider gör mål för andra matchen i rad och man kan nästa se på honom hur självförtroendet växer för varje minut som går.
Till slut ska den före detta college-kungen kanske ändå komma att leva upp till de förväntningar som efter playoff-framträdandet 2012, när han rakade in fem strutar, växa upp mot himlen.
* * *
Ja, Colorado är också ett intressant alternativ för Miller
Med det lag de förfogar över nu har de faktiskt råd att ge upp några draftval de närmaste åren.
* * *
John Moore ser efter smällen på näsan ut som ett av Michael Myers offer i ”Halloween”.
Perfekt, ju.
* * *
Jag tror bestämt vi har en norsk Gris-Olle på en sektion till höger om pressläktaren, högst upp på ena kortsidan.
Varje gång nummer 36 är inne brölar han rakt ut:
– Zuuuuuuuke.
Jag finner det trivsamt.
* * *
Miller då, Brandh?
Skulle inte han vara nåt för Penguins?
Men då skulle de verkligen få ge upp en pjäs av Letang-kaliber och det lär knappast hända.
* * *
Sabres scratchade spelare sitter, inser jag plötsligt alldeles intill oss, och om jag inte ser ingår både Kaleta och Scott i sällskapet.
Det känns betryggande att de inte kan svenska…
* * *
En fantastisk syn:
Steven Schirripa – Bobby Baccala i Sopranos – blir inzoomad med en kokt med bröd i varje hand.
Paulie Walnuts hade dragit ett skoningslöst skämt om det.
* * *
Man skulle kunna ta VM-frågan med Hanky Tank Tallinder och Enroth redan nu, så man har det överstökat…
* * *
Kul för Carl Söderberg att sätta en pärla för Bruins, säger jag härmed.
* * *
Henke har en sån där typiskt svår match när han får stå sysslolös som en kommunalarbetare i långa sekvenser.
Men han har verkligen varit skarp när framförallt risotto-mannen tillåtit Sabres att komma fram i lägen och förtjänar ”HEN-RIK”-ramsan som till sist ekar under det välvda taket.
* * *
Vårt nya pentry visar sig sig vara en väldigt liten skrubb, med klar Mora ishall-känsla, men ändå.
Det är trevligt att tränga sig in och hälla upp en kaffe där också.
* * *
Ikväll är det tänkt att slutrapporten ska komma snabbt, för nu ska Biffen ut och trick-och-treata på Manhattans barer.
Så:
Vi hörs inom kort.

NY Rangers – Buffalo 1-0 (Period 1)
* * *
Jovisst:
It’s Miller time – och varje gång jag, eller ni, skriver ner den frasen börjar jag fnissa, för numer är det Ken Jeong, ni vet han i ”Hangover”-filmerna, som gör reklam för det där blaskölet och säger just så dussintalet gånger på tv:n varje kväll.
Om Buffalo-keepern inte varit så lysande hade Blåskjortorna gjort ytterligare två-tre mål i den här perioden, för det är – hur konstigt det än kan tänkas låta – spel mot ett mål och de skapar ett helt batteri chanser.
Och det kan ju slå fast redan nu:
Förlorar Rangers en sån HÄR match, då är säsongen definitivt körd.
* * *
Jo, torsdag är torsdag på Garden i år också och det underliga ärtsoppssorlet lika påtagligt som vanligt.
Fast atmosfären är i alla fall högre än i måndags – och till skillnad från då har ju fansen nåt att vara glada åt också
* * *
Ja, Strålle gör säsongens match här.
Scott Stevens från Tibro over there.
* * *
Miller har ju särskilda skäl att spela så här bra.
Det sitter en duktig bunt scouter i vår luxuösa pressbox och tittar på honom ikväll och är han tillräckligt bra kan han ju hamna hos ett riktigt roligt lag.
Vilka är det som behöver en verklig klassmålis – och kan ge Sabres värdefull framtid i utbyte?
Edmonton låter ju som a perfect fit, tycker jag.
Kom gärna med fler förslag här, det kan bli en bra debatt.
* * *
För andra matchen i rad är det John Amirante, i sin finaste tupé, som sjunger nationalsången och jag blir så glad.
Inte för att han direkt sjunger bättre än någon annan, men han var så sjuk ifjol att det kändes osäkert om han nånsin skulle komma tillbaka och att förlora Amirante som vokalist på Garden vore vad gäller New York-mytologi likvärdigt med att förlora gula taxibilar och pastramimackor.
* * *
Vi diskuterar Tyler Myers här i vårt lilla pressläktarhörn.
Vad hände där egentligen?
Vi har inga svar.
Har ni?
* * *
Att sitta bredvid Nyström när det blir staged fighting på isen är slite om att sitta intill Gösta Bohman när nån håller ett tal om socialismens fördelar.
* * *
Faktum är att Rangers powerplay på senare tid sett riktigt bra ut – för första gången sedan sedan Mayflower angjorde Cape Cod 1602.
* * *
– Myers skulle inte platsa i Skellefteå, slår den gåtfulle till höger fast.
* * *
Om Boston gör ett endaste mål mot Anaheim efter gårdagskvällens urladdning i Consol Energy Center är det starkt.
* * *
Vi har, viskas det om, fått ett nytt litet pentry borta vid presshissen.
Det ska jag nu gå och titta närmare på.

Trick or treat.
Så lyder dagens fråga.
Barnens ställer den när de ringer på dörren – och jag ställer den här i the woorld’s most famous.
Jag vill ha hockeygodis av Rangers och Sabres och får jag det inte ska jag kanske inte vandalisera deras omklädningsrum, men väl såga dem i det här forumet.
Fråga är om de två jumboplats-aspiranterna, så här halloween till ära, lyckas klä ut sig till tillräckligt bra hockeylag.
Vi får se.
I värsta fall blir det här rena skräckfilmen…
* * *
Allting nytt här i the wooorld’s most famous visade sig vara så fint och lyxigt att jag idag, när jag vet vad som väntar, studsar hit med extra mycket euforisk svikt i steget.
Det ska bli så roligt, så häftigt, så gott att slå ner ändalykten på den där formidabla pressläktaren och spana ut över den nyspolade isen igen.
Lycka.
* * *
När jag träffade Sabres inför seriepremiären i Joe Louis Arena för en månad sedan var stämningen i omklädningsrummet fortfarande hög, leendena breda och snacket om det fördelaktiga i ett få slå ur underläge och tysta belackarna inspirerande.
Det fanns hopp.
Nu…not so much.
I princip är säsongen redan över, de skulle kunna maila in de matcher som återstår och ägna energin åt den återuppbyggnad som redan påbörjats.
Det är såklart stentrist för spelarna.
Men samtidigt borde det kunna kännas – befriande. Det finns inga förväntningar längre, inga riktiga krav och i såna lägen kan man ju rimligen bara spela ut, liksom.
* * *
Jag har hukat tyst i lägenheten varje gång det ringt på dörren under dagen, för dels är jag lite folkskygg och dels hade jag glömt att bunkra upp med godis.
Om jag öppnat hade det mycket lätt kunnat bli som för Larry David när han får halloween-påhälsning i ”Curb Your Enthusiasm”.
* * *
Vi har ett präktigt exempel på misslyckad rubrikfyndighet i en blänkare om Calle Hagelin i New York Post idag.
”Carl of duty”, lyder den – och mer långsökt kan en syftning på begreppet ”call of duty” knappast bli.
Däremot är själva artikeln adekvat.
Den handlar om att Hagge med sin speed och energi gav Rangers det avgörande lyftet på Long Island i tisdags.
Ja, han har ju den förmågan.
Redan när impalan från Södertälje flyttades upp från Hartford för några säsonger konstaterade självaste Tårtan – ingen man som spred överord om sina spelare omkring sig – att han lyckades förändra lagets hela design.
* * *
Hör att vår egen Don Cherry, Breitholtz, behagat ha synpunkter på bloggarens sätt att klä sig.
Duh!
Han har inte sett mig live sen de tidiga musikåren och tror att jag fortfarande vaggar runt i Hole-T-shirt och lila jeansjacka.
Idag skulle jag, som alla frekventa läsare här vet, stjäla all thunder av gamla idolprogramsdomare.
* * *
Varken Kaleta eller John Scott finns på isen ikväll.
Den ene har fortfarande en match kvar på sin tio matchera långa avstängning och John Scott har just ikväll fått domen sju matchers avstängning för sitt övergrepp på Loui Eriksson.
Skönt, säger jag.
Då vet vi ju i alla fall att alla spelare på isen har hyggliga chanser att komma härifrån levande.
* * *
Kometen, jag är så glad över att höra att du ska vara med oss ikväll – trots det jobbiga läget.
Känn dig genuint välkommen.
* * *
Sju matcher för Scott, alltså.
Tämligen väntat särskilt som han de facto aldrig varit avstängd tidigare.
Men Jag hör ju till de som tycker att Sabres ska riva kontraktet och skicka hem honom, för dylika klåpare har inget i NHL att göra.
* * *
Kung Henke – som av en händelse står på en fet båt i Hudson River på monitorn jag har nersänkt i skrivbordet framför mig – är tillbaka i kassen ikväll och den allmänna uppfattningen, inte riktigt uttalad men liksom närvarande i livsluften runt Rangers, är att det är dags för honom att flexa Vezina-musklerna nu.
Det vore roligt.
Man har inte hört ”HEN-RIK”-ramsan på ett tag.
* * *
Den här Varlamov-härvan i Klippiga bergen verkar vara en enda stor, sjaskig och eländig tragedi och ska inte kommenteras som något annat, tycker jag.
* * *
Såvitt jag förstår lirar Johan Larsson ikväll och det måste ju i så fall vara första gången en gotlänning beträder Gardens knaggliga is sen Håkan Loob var här med Calgary Flames på cro magnon-tiden.
Eller?
* * *
Breaking news:
Varpu is back!
Jovisst, plötsligt är det nån som krafsar mig på axeln på pressläktaren och där står hon:
Blogglegendaren.
Lakritsdrottningen.
Den finska hockeyjournalistikens drottning.
Nu blev den här kvällen helt legendarisk.
* * *
Moulson finns det anledning att hålla koll på. Han må vara Buffalo Bill nu, men efter så många år på Long Island är hans blod såklart fortfarande fullt av antipatier visavi Rangers och lusten att få krossa de här Blåskjortorna på Garden säkerligen helt intakt.
* * *
Varpu har redan hämtat en kopp kaffe åt boggen!
Och hon hälsar till er.
– Tell them I love them, heter det.
Känn er hedrade.
* * *
Det är alltid roligt med hockey på halloween, för åtminstone en tredjedel av publiken är ju utspökad och har pumpor och grejor med sig.
Själv är jag redan pajas, så jag behöver inte klä ut mig.
* * *
Zuke var på gång i tisdags och ikväll smäller det.
Han gör mål.
* * *
Vi har den hemlige Nyström från Expressen på besök också.
Han sitter på andra sidan om mig och ler lika gåtfullt som vanligt.
* * *
Vi har två nätter i rad fått se riktigt bra och underhållande matcher, med den i Consol igår som särskilt fett utropstecken.
Mycket lite tyder på att vi når samma höjder ikväll.
Men ändå.
Lite kul kan det bli.
Så häng med.

Ja, det blev ju en finfin upplevelse det här också.
Bra match.
Och Wings håller showmännen stången.
Det hade jag inte trott, men de gjorde verkligen sin bästa match sen de första grundspelsveckorna – och kanske den allra bästa rent defensivt.
* * *
Jaså du, Wennerhult, det blev till och med SÅ mysigt framåt gryningen.
Vad härligt, det var du värd efter att ha kämpat så hårt framför tv:n.
* * *
Det upphör aldrig att roa att se Tårtan inzoomad i båset när det är skarpa lägen.
Vilket engagemang, vilket minspel, vilken låga som brinner i de där mörka ögonen.
NHL vore helt klart fattigare utan honom.
* * *
Den här Tartar ser ut att kunna bli nånting ändå.
* * *
Jaha, då ska jag vänta en timme eller två på sms-svar från en 40-årig göteborgare.
Men här drar vi ner rullgardinen nu.
Tack för i natt, ni som var med känns som regelrätta vänner.
Den – rullgardinen alltså – går upp när Kometens Buffalo kommer till Garden i morgon kväll.

Ser man på.
Jag trodde ett Vancouver på väg mot rena kalasformen skulle skjuta sönder ett Detroit som inte alls övertygat på slutet.
Men Wings har varit bättre än på länge och har alltså, med lite bonnröta på slutet, 2-1-ledning inför tredje.
* * *
Som sagt – jag har en del annat att pyssla med just nu, Varlamov-storyn ska spikas ihop ordentligt och referat från Pittsburgh skrivas, men jag hinner se Dannes mål och my god:
The Sedin show går igen.
De gjorde ju ett ännu snyggare i förra matchen, så man kan lugnt konstatera att det börjar bli bekväma under Tårtans befäl.
* * *
Jag har ju inget att klaga på här, men blir ändå lite småavis när jag läser vår vän Tomas Wennerhult i kommentatorsspåret:
”På plats för Red Wings-Canucks. Coca Cola, ostbågar, en spinnande katt som också vill ha ostbågar och nu hunden som också vill ha. Mysig natt till ledig dag”.
Ah, det fanns inget jag tyckte bättre om där hemma än såna nätter med fin sport på tv.
* * *
Som någon påpekade, jag tror det var John J:
Fortsätter Tårtan spela tvillingarna så här vansinnigt mycket kommer de ju att vara med och slåss i toppen av poängligan.
För tro inget annat än att de själva älskar det.
– Det är helt perfekt, jag spelar de mycket hellre 222-23 minuter än 17-18 och får sitta och vänta när det är exempelvis penalty kill, sa Henrik när jag talade med honom häromdagen.
* * *
Det var inget fel på Alfies mål heller, ser jag nu i efterhand.
Där har vi en annan som börjar känna sig riktigt bekväm.
På slutet har han nästan varit Detroits bäste forward, har han inte?
* * *
Apropå förra matchen, den underbara uppvisningen:
När Iginla pangade in den sena reduceringen måste en och annan i Consol ha undrat varför han inte gjorde såna saker förra säsongen.
Men det börjar stå klart att den där lockouten inte var bra för dom gamla rävarna…
* * *
Kan bli en fin tredje här också, jag tror canuckerna vänder men är inte säker.
Keep it coming i spåret.

Ja, behöver man nånsin en påminnelse om varför man älskar hockey är det ju bara att plocka fram en repris av den här matchen.
Den var magisk – från första nedsläpp till slutsignalen.
Penguins vinner med 3-2 – efter megadrama när Iginla reducerar i slutet och en pånyttfödd Fleury, precis som Brandh påpekar, får reprisera räddningen på Lidas i sjunde finalen 2009.
Nu har jag en del att göra med den här Varlamov-storyn, men jag återkommer senare – och spåret hungrar efter era kommentarer.

Det här måste ju vara den bästa match som spelats på hela säsongen.
Eller har ni sett fler som haft det här tempot, den här intensiteten, den här nerven och den här fysiska aggressiviteten?
Underbart, ju.
* * *
Man förstod nästan att det skulle krävas ett powerplay för att spräcka nollan i den här matchen – och det är Kunitz som hugger när Penguins får chansen.
Därmed blir matchen ännu bättre, för nu måste ju Bruins öppna sig åtminstone en smula och gå framåt ännu hårdare.
Det känns som tredjeperioden kan bli en ren klassiker.
* * *
Det var lite oklart varför Sid blev så förbannad på Krug i det läget.
Men den unge Bruins-backen kanske hade låtit käften gå för mycket?
Det hände inte sällan mig i den åldern….
* * *
Don Emrick talar om Gene Simmons.
Imponerande.
Andra jag känner från hans generation vet garanterat inte vem det är.
* * *
Fan ta John Scott.
Om det inte varit för honom hade vi ju fått se Loui Loui ikväll.
Men vi med svensk-fetisch får passa på och njuta av Carl Söderberg istället,
Coolt att han är med i ett sånt här fältslag.
* * *
Förlåt, Skånske Jan. Slutet av november, menade jag. Inte lätt att hålla reda på allt för en stackars redneck!
Bilder kommer när tronskiftet där.
Korresoffan är ännu för blyg för att visa upp alla sina skavanker offentligt.
* * *
Varlamov har tydligen gripits av polis i Denver – bland annat för kidnappning, chockerande nog.
Inga detaljer är kända, men vilken tragedi.
* * *
Texmex är på väg – och extra tabasco redan framställd på bordet.
Perfekt kulinariskt ackompanjemang till det som väntar nu.

Satan, vilken rock ’n’ roll-match.
Papa Doc Emrick verkar inte riktigt notera det, för han gafflar på i samma tonfall som vanligt, men det är ju full spätta redan från första bytet – och sedan bara eskalerar det.
Slutspelshockey vid halloween – man måste älska varje sekund.
* * *
Hur många pruttare har du fått i dig, Playoffwill?
Det sinnessjuka i den här fajten tempo är nästan berusande nog, kan jag tycka.
* * *
Malkin lär fortsätta drömma mardrömmar om Big Tuukka.
Han har lika svårt att få utdelning på den jättelike finländaren som Ray Charles hade att få körkort.
* * *
Ed Olczyk har ont i halsen – så vi får en större dos Pierre McGuire än någonsin tidigare.
Räkna med att vi innan slutsignalen vet var alla gått på dagis, lekis, high school, college och eventuell söndagsskola.
* * *
Det var extremt få avblåsningar i den här förstaperren också, så den gick rasande snabbt – även på det viset.
Så ska det vara.
* * *
Ja, skånske Jan, den legendariska korresoffan hålls ihop med duct tape, är jag rädd.
Men den är ju uppsatt på waivers och spelar sina sista matcher. I slutet av månaden levereras en pigg, hel, välbyggd ersättare.
* * *
Den som inte tror att onda känslor från i våras fortfarande bubblar mellan de här lagen kan ju fråga Paille vad han tycker.
Han får äta mycket sarg som straff för den oömma tackling han gav Crosby i juni.
* * *
Eftersom den här tillställningen började så sent är det redan hög tid att börja tänka på delivery-alternativ.
Sizzling fajitas från mexarna borta på tredje avenyn skulle ackompanjera intensiteten i det jag ser på tv:n, tror jag.
* * *
Till slut vaknar Emrick och konstaterar att det är helter skelter-hockey och nonstop action.
Indeed.
Kan det fortsätta likadant?
Då är vi verkligen in for a ride här.

God afton och välkommen till korresoffan.
För så ska det kännas så här fina kvällar – som att ni sitter intill i den trådslitna gamla skinnpjäsen och ser matcherna ihop med bloggen.
Vi har en härlig dubbelmacka att avnjuta denna långa onsdagskväll.
Först reprisen av vårens östra konferensfinal mellan givna Stanley Cup-kandidaterna Penguins och Bruins, sedan uppgörelse i blågul nyans mellan Canucks och Red Wings – två lag som när de är på humör spelar underbart vacker hockey.
Hoppas ni sitter bekvämt och inte störs för mycket av gaffatejpen som håller ihop flera av soffkuddarna.
Det här blir kul.
* * *
Dagens stora samtalsämne är förstås att Tobias Enström ringt Pär Mårts och meddelat att han inte vill spela OS.
Väldigt synd förstås; Toby Orr kallas inte just Toby Orr utan anledning – han är en jävel på att spela hockey och skulle blivit en stor tillgång i Sotji, tror jag.
Men som alla andra måste han rimligen får göra som han vill. Känner han inte motivation, har han ingen lust, så är det väl bara så.
Den personliga attacker han verkar få utstå i olika forum känns både olustiga och orättvisa.
Vad vet utomstående vad han har för skäl, vad han tycker och känner, hur han vill leva sitt liv?
Dessutom:
Är det något Mårts inte behöver bekymra sig om är det tillgången på bra backar.
Vi har aldrig haft fler högkvalitativa.
* * *
Att vinna en grundseriematch i slutet av oktober är givetvis inte att få revansch för en sweep i en konferensfinal.
Men ni vet hur det är.
Penguins vill i alla fall replikera på de fyra raka förlusterna i den hemska serien i våras och kommer att prestera så nära max det går att prestera den här tiden på året.
Då finns det sannerligen skäl att titta.
* * *
Skit på en sticka att The Finnish Flash går och blir skadad just nu.
Det betyder ju att vi inte får se honom på Garden på måndag.
Tur i oturen att inte Varpu är här, så hon slipper vara med om den downern.
* * *
Frågan är vad Iginla känner inför ”reprisen”.
Han ingick ju i det lag som satt och tittade tomt i omklädningsrumsgolvet i TD Garden efter fjärde matchen – och nu lirar han för den motståndare som orsakade all den där smärtan.
Ah, han känner såklart inget särskilt.
Spelare byter lag, får nya lojaliteter och mer är det inte med det.
Men det är en kul liten extrakrydda för oss som tittar.
* * *
Som några av er kanske snappat upp på twitter under dagen har jag och youngblood Jonathan Ekeliw – en av Sportbladets mer hängivna NHL-nördar – spelat in en podcast i veckan.
Han leder och jag följer i dansen precis vart han vill, för att helt plötsligt och oväntat citera Cornelis Vreeswijk.
Exakt när den kommer ut vet jag inte, men jag tror det är imorrn, och sen ska den återkomma en gång i veckan.
Dalmålet regerar.
* * *
Jodu, PlayoffWill.
Om jag skulle följa upplägget i länken du la upp är det slutbloggat efter tre byten.
Man ska åtminstone kunna hitta tangenterna för att få ihop de här raderna.
Men låt inte mig hindra dig från att tömma ett par flaskor.
* * *
Ytterligare två matcher avgörs under natten, det är bloggen inte omedveten om, men fokus kommer ligga på de två nämnda.
Jag räknar dock kallt med uppdateringar från exempelvis Eric J.
Ja, då kör vi då.
Som sagt – hoppas ni sitter bekvämt.