Boston – Pittsburgh 0-0 (Period 1)
* * *
Björnen sover, om inte i sitt lugna bo så i alla fall nere på isen – och pingvinen får trampa honom rakt över nosen utan att något händer,
Så känns det inledningsvis, något tillspetsat.
Men Pittsburgh är återigen oförmögna att tillvarata sina chanser och efter halvan perren har de inte lyckats med något annat än att väcka bamsen, som sedan jämnar ut och till och med tar över under vissa sekvenser.
Nu vetifan vad som kommer hända, men det där omtalade ”första målet” får förmodligen mer betydelse än någonsin.
* * *
I Boston vet dom hur man använder skadade spelare för att jabba upp den redan kokande stämningen ännu mer.
Under finalerna 2011 blev den söndertacklade Horton del av omsusade flaggintrot vid några av matcherna. Nu blir krigare Campbell – han som spelade närapå ett helt byte med brutet ben förra matchen – inzoomad i sin lyxloge här uppe på läktaren.
Då skakar det tammefan i hela Gaaaaden.
* * *
Pittsburgh hela värld ser för några ögonblick ut att ha gått under när en till synes skadad Crosby knappt klarar av att ta sig till båset, men han är tillbaka redan i bytet efter – och kommer loss i snudd-på-friläge mot den väldige Tuukka.
Sid vill inte bli svept, det kan man vara alldeles oerhört säker på.
* * *
Phil Collins ”In The Air Tonight” är ingen Biffen-favorit, men just ikväll sitter den rätt bra precis efter värmningen.
Det är nåt i luften indeed.
* * *
Dogge påminner starkt om Tjuren Ferdinand efter att han satt sig på den där getingen under den andalusiska korkeken. Bland får sig Horton en propp i sargen som kommer att kännas till frukostflingorna imorrn.
* * *
William och Patricia Campbell, föräldrar till ett av offren för terrorattackerna nere på Boylston Street i april, är inne på isen och viftar med en stor Bruins-flagga – och möts med mäktiga ovationer.
Boston Strong-konceptet och allt det står för har blivit en del av den här stadens själva kontext.
* * *
Oj, vad Malkin inte vill bli tacklad av Chara när bägge rushar ner mot kortplanket för en icing-puck.
Det är inte svårare att förstå än att de flesta inte går ut i gatan och möter 56:s buss med bröstkorgen.
* * *
Ja, Skånske Jan – tror du verkligen inte att jag vet att The Onion är en skämttidning och att den där artikeln var satir?
Det var ju bara fruktansvärt roligt.
* * *
Vad är det Lucic gör på Dogge för att få en unsportsmanlike? Jag sitter för långt ifrån för att ha något begrepp alls om den saken.
* * *
Taggen, nej, det blev Boston-fest så det räckte igår. Jag spar mig i så fall till någon av finalkvällarna om någon vecka…
* * *
Nu är kakfaten framdukade och det finns inte en frestelse Herr Biff inte faller för, så here we go.

Gnid parketten blank, håll champagnen kall och se till trumpetstötarna har rätt klang.
För denna regniga sommarkväll i Boston, den sjunde juni nådens år 2013, kan vi ha en första fighter klar för historiens 96:e Stanley Cup-final.
Om Bruins slår Penguins en gång till, och fullbordar en sensationell ”sweep”, är ju den här östra konferensdansen slut, Zdeno Chara får lyfta – eller, om han nu är skrockfull, i alla fall titta på – Prince of Wales Trophy och biljetterna till världens mest prominenta hockeyevenemang kan börja säljas,
Nu vet hur det blir då, när allt kan avgöras och porten till Stanley Cup-himlen öppnas:
Det är som att skenet från strålkastarna har ny lyster, själva livsluften liksom brusar av förväntningar och alltihop känns…overkligt.
Jag är glad över att få vara här och hoppas få dela upplevelsen med många av er.
* * *
Joho, det blev bankett med fellow medlemmar i stolta Professional Hockey Writers Association igår – på sportbaren Fours ett löst dragskott från TD Garden.
Jag åt en Bobby Orr-macka, drack X antal Sam Adams och myste intensivt åt spektakulärt skvaller om kollegor, spelare och public relations-jönsar ute i spenaten.
Visste ni till exempel att…nej, what happens at PHWA-banketter stays at PHWA-banketter.
* * *
För Penguins är läget ungefär som det var för Roy Schieders Chief Brody i ”Hajen”, när monstret hade slukat Quint, Hooper var försvunnen, masten han hängde i höll på att sjunka och den där skräckinjagande fenan kom stävande i hans riktning.
De vet att allt egentligen är över, att det inte längre finns något hopp och att de kommer att dö ikväll.
Men de måste ändå iscensätta ett sista fåfängt försök att slå tillbaka, gå all in på den sista strimman hopp och ge sig själva en chans att överleva.
Och det gick ju för Brody. Han fick in syrgastuben i käftarna på den elaka fisken, satte sitt sista skott mitt i prick och vann tillbaka sitt liv.
I’m just saying…
* * *
Roligaste inslaget under de ystra övningarna inatt var en mock-draft inför dramat i Staples Center.
Först lottades turordningen, sedan fick man välja fem spelare i lagen – och de som hittade förste målskytt respektive matchvinnaren tog hem potten
Jag höll mig solidariskt till landsmännen Yellbear, Stålberg, Krüger och Oduya och hade jag inget för det, men med tanke hur grym Yellbear var när Kings hemmasvit sprack ansåg jag att förtjänade stilpoäng och tvingade därför till mig en Sam av den ene vinnaren..
* * *
En hade ju hoppats få se Carl Söderberg i skadade Campbells frånvaro och det hoppades han själv också, visade det sig inte helt oväntat när bloggen träffade honom inne i Bruins osedvanligt hemtrevliga omklädningsrum efter träningen igår.
– Jag har inte hört något, men chansen finns ju och det vore väldigt roligt, sa han med glatt leende.
Men nope, så kul skulle vi inte ha det. Uncle Fester Julien slänger in letten Kaspars Daugavins istället.
Och okej då, Söderberg är kanske inte den typ av spelare man slänger in för tjänstgöring i en av världens mest framgångsrika grinding-enheter, men jag tänker vara sur ändå.
* * *
Pingvinerna höll sig borta från Gaaaden igår, kanske av förståeliga skäl. Istället fick media ta sig till Ritz Carlton nere på stan för att träffa dem och inte mig emot; då hanns det med en lunch på förnämliga Artisan Bistro.
Coach Bylsma hade förmodligen hoppats på en mer trivsam atmosfär på det angenäma lyxhotellet, men istället fick han rätt tuffa frågor om sin egen framtid och det börjar nog faktiskt bli tid för såna.
Jag gillar Bylsma väldigt mycket och hade för bara någon månad sedan fnyst högljutt åt den som kommit med förslag om att Penguins måste byta coach, men efter de remarkabla misslyckandena i ämnet coachning i den här konferensfinalen känns det som det kanske vore en idé.
Sveper Boston ikväll sitter han definitivt löst.
* * *
Jag har verkligen undrat vad Tårtan gjort sedan Rangers sparkade honom – och nu har vi fått svaret. Stackars John…
http://www.theonion.com/articles/john-tortorella-pacing-around-penn-station-screami,32726/?ref=auto
* * *
Att upptäcka att Brad Marchand och Milan Lucic har platserna intill varandra i Bostons omklädningsrum är likvärdigt med att få veta att Phil Leotardo och Marlo Stanfield är bästa polare.
* * *
Som Kelly Chase sa på NHL Newtork igår:
– Just nu är det två-tre killar hos Penguins som tror att det här går att vända. Vinner de ikväll växer det till sex-sju stycken. Ytterligare en seger och de är uppe i tretton-fjorton stycken – och tar de det ända till Game 7 kommer hela laget att tro. Men i den här första matchen handlar det om de där ursprungliga två-tre spelarna. Det är de som måste hjälpa laget att vinna den här första matchen, vilka det nu är.
Jag är ganska övertygad om att en heter Douglas Murray.
Det var en ny sorts järnmalm i hans röst när efter den hjärtskärande förlusten i förrgår konstaterade att det Penguins är ett av få lag som är mäktiga den vändning som krävs nu.
* * *
På förekommen anledning vill jag meddela att jag hatar backstage-hissen i Gaaaaden. Den är ligans långsammaste och segaste, värre till och med än de i Washington och New York – och det säger inte lite.
* * *
Det är många som fnissat och hånflinat åt Lemmy Jagrs fanatiska träningsregim – legendaren ber sina klubbar om nyckel till träningsanläggningen för att kunna träna själv under kvällar och nätter – men i förrgår såg vi exakt varför han är så besatt av att vara i extraordinär form.
När alla andra en bit in i andra övertidsperioden höll på att kräkas av utmattning var han som piggast, kvickast, vaknas och bäst – och så avgjorde han hela konferensfinalen med det eminenta förspelet till Bergerons sudden-balja.
* * *
Det är Sam Adams fel – jag har glömt att ta med extra snusdosor ikväll.
Satans.
Blir det övertid kan krisen vara lika stor för mig som för Dan Bylsma.
Och tänk om jag stöter på Pebben…
* * *
Mitt i allting kommer nyheten att Ottawa trejdat Gonchar – eller snarare rättigheterna till Gonchar – till Dallas Stars.
Det låter inte som någon bra idé, tycker jag.
* * *
Jag får förresten sluta hänvisa till matchen i ”förrgår”.
Det hade ju faktiskt hunnit bli torsdag när Game 3 avgjordes, så i teknisk mening är det här en back-to-back-föreställning.
* * *
Hon sitter i och för sig inte bredvid mig, så jag kan inte ta del av de dräpande direktreferaten, men ändå:
Bara att Varpu tagit sig till Boston ikväll får ju bloggen att vilja stå upp och leda hela hallen i ”VAR-PU”-ramsor.
* * *
Vi betade ju av the best and the sämst of bortalagens omklädningsrum inför förra matchen och eftersom jag nu blivit så förtjust i Bostons så kan vi ta
De bästa, coolaste, lyxigaste jag sett
•Air Canada Center, Toronto
•Rogers Arena, Vancouver
•Times Forum, Tampa
•TD Garden, Boston
•Consol Energy, Pittsburgh
Minst imponerande
•Nassau Coliseum, Long Island
•Wells Fargo, Philadelphia
•Bridgestone, Nashville.
* * *
* * *
Just ja, Penguins kan ju också hämta inspiration ur det faktum att deras AHL-kids i Wilkes-Barres/Scranton faktiskt vände 0-3-underläge i en slutspelsserie för bara några veckor sedan.
Mot – Providence Bruins.
* * *
Storbjörn, kan vi få en lägesrapport redan före första nedsläpp? Hur är känslan denna juninatt? Do you believe?
* * *
Tyler Kennedy ser ut att vara tillbaka i Penguins-uppställningen.
Mycket klokt drag av Bylsma.
Han kommer att göra mål.
* * *
Jag har, ännu en gång, haft svårt blodtryckshöjande problem med Gardens farmarlagsnät under den här introproduktionen, varför texten blir bra mycket kortare än jag hade hoppats och trott och tvingas härmed varna för att det kan bli besvär även under matchen.
Så please, ha tålamod…
* * *
Okej, en stor ishockeymatch ska nu spelas.
Penguins har ingenting att förlora – och Boston allt att vinna.
Let’s go!

Vi hann ju passera Wilson Picketts Midnight Hour i Gaaaaden igår – med råge till och med.
Så inatt sätter en aningen utpumpad bloggare de högra fingertopparna i den vänstra handflatan.
Och går sedan på en informell bankett närvarande medlemmar i stolta fackföreningen PHWA ska hålla på lämplig sportbar i downtown Boston – till ackompanjemang av konferensfinalen i La La Land
Med tanke på vilka karaktärer som ingår i församlingen – och vilken föredömlig brist på karaktär de karaktärerna har – finns det all anledning att misstänka att det blir en minnesvärd tillställning.
Rapport lär följa i morgon.
Tills dess får ni nöja er med gissningen att Kings i avstängde Duncan Keiths frånvaro kvitterar out west – samt några snapshots från Baaaastan.

The helgedom of Beantown just nu

Och här förbereds själva andakten

Stans coolaste innevånare. Stort Bruins-fan.

Här är dom, Penguins-fans. Dom där jävla stolparna…

Brad Marchand har eget omklädningsrum i TD Garden…

Man vet att det är hockeyfeber när Four Seasons – stans främsta lyxhotell – flaggar för nationen, delstaten och hockeylaget.

Så här går det när man låter journalister ta sina egna popcorn. Svineri!

Så kallat media-zoo.

Räfst- och rättarting med Pascal och Cookie

Boston – Pittsburgh 2-1 (Slut, Övertidsperiod 2)
* * *
Jag trodde det var dags att beställa pizza till omklädningsrummen.
Femte perioden gick ju mot sitt slut.
Men var han där skulle igen:
Patrice Bergeron.
Of course.
Mister clutch monumentale.
Rättvist?
Det handlar ju inte om det, men är svårt att inte tycka lite synd om Penguins.
De gjorde ju – till skillnad från i Consol – en riktigt bra match och hade med lite mer flyt, och en mindre fenomenal Rask, avgjort redan i
* * *
Vem har den där ormen egentligen bitit hårdast – Malkin eller Jagr?
Det verkar omöjligt för dem att göra mål i den här konferensserien, trots att framförallt Malkin ikväll sköt som om han trodde att klubban var en Kalashnikov.
Man Jagr, dubbelt så gammal som några av de ynglingar som stod och flämtade under avblåsningarna när klockan hade passerat midnatt, var verkligen briljant under hela övertidsperioden.
Det känns som att Bruins-fansen ska vara tacksamma över att de fick hit honom istället för en Iginla med skridskoskydden kvar på skenorna…
* * *
Dogge är övertygad:
Pens kan vända det här.
– Är det något lag som kan vinna fyra raka är det vi. Men det är för jävligt att vi försatt oss i den här situationen, säger han när bloggen efter vissa manövrer för att avleda bister PR-personal hittar honom nyduschad och stilig i mörkblå kostym vid det kravallstaket där spelarna träffar sina personliga gäster.
Och är det några som kan förlora fyra raka är det Bruins, har ju historien dessutom visat…
* * *
En får ju önska er en trevlig nationalsdagsmorgon där hemma då.
Här klockan snart kvar i två på morgonen, TD Garden håller på att släckas ner och Sam Adams får vänta på Bjuppie tills imorrn kväll.
För nu ska han sova kudde.
Tack för i natt, det här var väldigt kul.

Slut.
Boston får in turpucken.
Och det är förstås Bergeron som gör det.
Avgjort nu, troligen.
Mer sen

Boston – Pittsburgh 1-1 (Period 4, övertidsperiod 2 väntar)
* * *
Oooooh!
Aaaaah!
Iiiiih!
Det är så det låter här nu.
Spänningen är ju faktiskt riktigt makalös olidlig.
Och tidigt my ass.
Vi kommer – som tidigast – att ha ett avgörande vid midnatt, lokal tid.
Ojvoj.
* * *
I tio minuter var det fantastiskt svängig, böljande och sprakande övertidshockey, med feta chanser åt båda håll
Men sedan började tungt malande Bruins ta över och här i slutet kändes det som att Pens, till synes rätt trött, fick slå i från sig i viss desperation.
Periodvilan kom minst sagt lägligt för gästerna.
* * *
Hur säger amn ”Oh my god” på ryska?
Jag är rätt säker på att Malkin gjorde en Zäta när han drog pucken över plexit i slutet….
* * *
Ju längre det här pågår, desto större är risken/chansen att det blir nån fruktansvärd snubbelpuck som avgör.
* * *
Sent?
Ain’t no thing, för att prata på The Wire-prosa.
Bloggen var ju med när Penguins spelade närmare sex övertidperioder mot Detroit i femte finalen 2008.
Då var klocken halv två nånting när det avgjordes.
* * *
Dogge har sett jävligt stabil och bra ut ju mer han fått spela, tycker jag.
* * *
I den här OT-perioden smäller det ändå.
Tror jag…

Boston – Pittsburgh 1-1 (Period 3, övertid väntar)
* * *
Sam Adams och hans lugnande kolsyra får vänta.
För visst:
Det blir, för första gången i den här omgången, sudden death.
Ojvoj.
* * *
Bruins powerplay är en gåta av samma dignitet som universums oändlighet, humlans flygförmåga och Michael Boltons popularitet.
Hur ända in i den irländska shepard-pajen kan ett lag som spelar så bra fem mot fem tappa precis allt när de får numerärt överläge?
De är ju sämre än Rangers – och i det fallet har man åtminstone kunnat ursäkta undermåligheten med ett de inte varit bra på något annat heller.
Storbjörn och Molle, kan vi få en teori?
* * *
Och vem vinner?
Penguins var närmast ytterligare ett mål i tredje, men de betyder inte nödvändigtvis så mycket under en övertid och Bruins brukar ha flyt i såna här lägen, så, well…you tell me.
Jag konstaterar bara att det förmodligen går fort, att det blir Malkin för Penguins eller – helt chockerande – Jagr för Bruins och att det avgöra om det blir serie eller om redan nu kan börja förbereda finalvistelsen här i Beantown.

Boston – Pittsburgh 1-1 (Period 2)
* * *
Se på fan.
Nu är det om inte serie så i alla fall match – och det i sin tur kan i alla fall leda till att det blir serie.
Penguins gör sin bästa period i hela konferensenfinalen, lyckas trycka fast puck där de vill ha den – även när ett plötsligt odisciplinerat Boston inte dödar utvisning – och lyckas till slut få in kvitteringen.
De borde nog egentligen ha hängt ytterligare en kasse, men Tuukka är verkligen tok-bra.
Eller rentav tuk-bra….
* * *
När de dödat den tredje utvisningen i rad snor Bruins tillbaka lite av momentum och trycker på duktigt, men då får man fan ge Vokoun lite cred också.
Han gör framförallt ett par benparader av rena Bernt Ljung-kalibern.
* * *
Det är överhuvudet väldigt rolig rock ’n’ roll-hockey just nu.
Man får som sagt ett speciellt perspektiv högt på kortsidan och tro mig – det går fruktansvärt snabbt åt bägge håll.
* * *
Pebben is in the house!
Han zoomas in, med gul handduk i hand och allt, under en reklampaus och möts som sig bör med ett rungande jubel.
Och i momentet direkt efteråt kvitterar Kunitz…
* * *
Det Gaaaaden inte har i uppkopplingsmöjligheter tar de i hallen som ansvarar för sånt igen med kulinariskt lull-lull åt media.
Herregud, det är ett rent dekadent gästabud som pågår borta i pentryt.
* * *
Tur man har dataväskan full med snus, lyder min första tanke när jag ser Pebben.
Han konsumerar snus som Nalle Puh konsumerar honung och kan, om man möter honom i en mörk hockeyhallskorridor, tömma en halv dosa på en enda kramning.
* * *
Det är rena småländska Yellbear-järnet i Campbell när han trots outsäglig smärta står upp och försöker kriga under sista minuten i en lååång penalty kill.
Den egna ramsor han föräras i det läget är mycket välförtjänta.
* * *
Storbjörn, ja min bild är att du ser ut som en…stor björn!
* * *
När Dogge formligen driver ut ”sin” forward – jag hinner inte se vem det är – ur egen zon kommer jag att tänka på en schaktmaskin som manglar fram över kalhygge.
* * *
Var är du ikväll, skånske Jan?
Brände chilin av säkringarna i datorn?
* * *
Nej, Seguin. När du försöker mopsa upp dig mot Dogge på väg mot båset efter en avslutning ser du inte ut som en björn. Du ser ut som en chiuaua som bjäbbar mot en rottweiler.
* * *
En bira ikväll, slog det mig plötsligt.
När man är i Boston och allt.
Har jag inte gjort mig förtjänt av en sån?
* * *
Konferensfinalomgångens första övertid?
Den kan mycket väl komma nu.
Och det vore väldigt skoj.

Boston – Pittsburgh 1-0 (Period 1)
* * *
Otroligt.
Det som Penguins svurit på inte ska hända händer direkt.
Bruins tar ledningen.
Efter 1.42.
Och återigen är pingvinernas defensiv…betänklig
Men som Dave Molinari på Gazette:
De häller i alla fall inte en dunk tändvätska över sig och tar fram tändstickorna…
Insatsen är klart mer samlad och resolut än senast och de begår betydligt färre misstag.
Det vore dock bra om de fick tillbringa längre sekvenser i offensiv zon, fick stopp på motståndarna i mittzonen och inte kändes nervöst oorganiserade i defensiven…
* * *
Det är inte svårt att förstå att det blir grinigt bland pingvinerna efter Boychuks interference på Morrow – men det är inte heller svårt att förstå att björnarna är ute efter att de ska bli just griniga.
Och tänk om Vitale kunnat låta bli att go Kapten Haddock på Marchand i det läget, då hade de fått PP och hoppet står väl ändå till just det momentet
* * *
Kanske är Jagrs skägg bara en hyllning till volymen i PA:t här inne.
Minuterna innan lagen kommer ut på isen känns det som att man sitter inne i Lemmys förstärkare under ett världrekordförsök i grenen ”spräcka trumhinnor”.
Vad fan ….
* * *
Den här Krejci alltså.
Han är årets Dustin Brown a la 2012 – utan brutaliteten.
* * *
Storbjörn, jag såg en en på stan idag som såg ut precis som jag föreställer mig att du ser ut och var på väg att gå fram och highfajva
Gör det här istället.
* * *
Jovisst, Iggy får samma bemötande i Gaaaaden som Jagr fått i Pittsburgh i ett decennium.
Man kliver inte Boston-fans – eller Boston-bor överhuvudtaget – på tårna ostraffat.
* * *
Gode Molle, jag sitter i så fall mitt emot dig, högst upp.
Vinka!
* * *
Rasken blev tydligen bara ännu bättre av den där pucken i skallen i förmiddags.
När Pens – inte minst just Real Deal Neal – krigar sig till ett par giftiga chanser är han tät som skrovet på en isbrytare i finska viken.
* * *
En local hero jag känner frågar i en reklampaus om jag kört bil hit.
Och då låter det så här:
– Did you get hee by caaaa?
Underbart är det.
* * *
Vokoun sliter verkligen som fan där nere och lyckas gör ett bar räddningar värda applåder.
Men det kommer en och annan retur ut i slottet…
* * *
Jag beklagar, nätet här är verkligen katastrof – som vanligt. Jag försöker hanka mig fram med mitt mobila skit, men wojne wojne råder.
* * *
Om man skulle ta och gå och titta lite på de där kakfaten Marco Polo-Persson ägde en gång i tiden…

Korten på bordet-tajm.
Nu eller aldrig-läge.
Sanningens ögonblick.
Vi har inte kommit längre än till tredje konferensfinalen här ute i öst, men mäktiga Pittstburgh Penguins befinner sig redan i den sortens kritiska, ödesmättade belägenhet.
Om Justin Williams beskrev Kings fajt mot Blackhawks igår som ”inte do or die och ändå är det just det” vet jag inte man ska använda för fraser och ord för att beskriva detta.
Kings var ändå hemma i Staples, Pens har redan schabblat bort sina chanser i Consol och kan bara inte förlora den här första drabbningen i TD Gaaaaden och hamna i 3-0-underläge.
Då är det över.
Kört.
Morsning korsning.
The music stops.
Så världens bästa lag måste göra säsongens bästa match nu – mot en motståndare lika fullpumpad med självförtroende som en Boeing 747:a med flygbränsle inför en cross country-flight
Det garanterar – jo, fantamme garanterar – en brottarhit till match.
Don’t miss.
* * *
Korresoffan står öde och tom på 48:e våningen i Midtown.
För ni vet ju:
När vi når såna här slutgiltiga vägskäl, då ger sig bloggen in i the swing of things igen.
Och så fort jag kliver in genom entrén TD Gaaaadens bökiga pressentré, tar den bullriga hissen upp till tredje våningsplanet och kommer ut i doften av fukt, svett och förväntningar i myllret på ”the event floor” vid känns det precis som det ska igen.
Så där laddat.
Så där pirrigt.
Så där högtidligt.
Åh, det här blir en kväll att minnas.
* * *
Det finns en fet hönan-eller-ägget-faktor – och en gorilla i rummet också, om man så vill – i den här serien.
Var Penguins verkliga så dåliga som de såg ut i förrgår – eller var det smarta spelande Bruins som gjorde dem dåliga?
En kombination, menar coach Bylsma.
– När de får tidig ledning spelar de väldig bra, men under andra halvorna av de två första matcherna har vi gått ifrån vår gameplan också. Om vi kan korrigerar det bör det här bli mycket jämnare, säger han.
Hur adekvat den förklaringen är vet vi alldeles snart.
För det kan ju inte vara på något annat sätt än att pingvinerna vet vad som krävs och samlar sig till en monstruös insats – och om det ändå inte hjälper är det ju bara att konstatera att Bruins vet hur man avväpnar laget med mest firepower i hela ligan.
* * *
Man vet att Stanley Cup kopplat greppet om Boston när man – lätt stressad efter försenad ankomst med tåget ; SJ är en schweizisk klocka jämfört med Amtrak – ber piccolon vid hotellet om hjälp med en taxi till Gaaaaden och hans omedelbart frågar:
– Vem tror du Penguins ställer i målet ikväll?
He he.
Bruins är alltid en big deal här – mycket större än Rangers i New York till vardags – och nu, när de står vid tröskeln till en andra Stanley Cup-final på tre år – skälver Beantown av björnfeber.
* * *
Det kan mycket väl vara så att Sidney Crosby gjorde NHL-karriärens sämsta slutspelsmatch i söndags och pressen på honom är monumental ikväll.
Är han den typ av Mark Messier-general som kan leda sitt lag till en gloriösa vändning – eller har han blivit Joe Thornton?
Korten på bordet, sa vi så?
* * *
Svaret på piccolons fråga lyder för övrigt:
Vokoun.
Såklart, höll jag på att säga.
Det var riktigt att byta honom i andra matchen, men det är lika riktigt att ställa honom mellan stolparna ikväll igen.
Att börja mixtra med ”startern” nu skulle bara skapa ännu mer oro och olust både bland spelare och fans.
* * *
De provisoriska mediautrymmena i Gaaaaden – mellan zamboni-entrén och omklädningsrummen, om någon undrar – har svällt enormt sedan serien mot Rangers.
Så här brukar ingen våga ta i och bulla upp förrän det är – ja, Stanley Cup-final.
Det är lite jinx-vibbar på det, särskilt i en stad med Bostons blodiga idrottshistoria…
* * *
När ett par kollegor står och röker på spelarnas parkering efter morgonvärmningen kommer Zdeno Chara svischande.
På hoj!
Den 2.06 meter långe lagkaptenen cyklar alltså till och från hallen – under en konferensfinal.
Det är något både komiskt och coolt med det.
* * *
Det är Dogge Murray mitt hjärta kommer blöda för om Pens drattar på arslet igen.
Han har redan varit med och stupat i två konferensfinaler som San Jose-haj och kom till Pittsburgh med hjärtat fullt av förhoppningar om att det skulle bli tredje gången gillt.
Och är det någon jag unnar att få spela en Stanley Cup-final är det den gode Dogge.
* * *
Apropå röka:
Nio dollar för ett paket Marlboro kan förefalla mycket, men för en som just klivit av tåget från New York känns det som ett enastående kap.
Där har ju vår supernanny – borgmästare Bloomberg – sett till att vi får hosta upp närapå femton bucks när vi vill ägna oss sådana synder.
– Yet another reason I never wanna go there, konstaterar slackern bakom disken i spritbutiken där jag gör mitt fynd.
Ha ha, rivaliteten mellan Baaastan och NYC får Stockholms och Göteborgs relation att likna syskonkärlek.
* * *
Mediabuffén är kvällen till ära ambitiös den också.
Den hyllas rentav av en samstämmig kör journalistsnyltare som ”den bästa någonsin” och innefattar såväl hummer (!) som grandiost mör prime rib.
Jag lovar, Eken hade inte kommit upp på pressläktaren förrän lagom till en eventuell övertidsperiod.
* * *
Jag kommer inte ihåg vem det var som drog den i kommentatorsspåret häromdagen, men så oerhört sant:
Jaromir Jagr är ju en klockren Lemmy-kopia i sitt sällsamma slutspelsskägg
Nu behövs bara några ace of spades till avslutningar på Vokoun också…
* * *
Bara så Viasat vet:
Niklas Holmgren måste komma och täcka finalen på plats.
Han var minst lika saknad som Devils flyt ifjol.
* * *
Har redan börjat hyperventilera inför rushen in i Penguins skrubb till faciliteter efter slutsignalen.
Som någon kanske minns nämnde jag redan igår att gästkabyssen i Gaaaaden hör till ligans minsta och bökigaste; under finalerna 2011 höll jag på att ådra mig första gradens klämskador när några hundra kollegor stormade in för att höra hur sabbat Roberto Luongos psyke.
Med reservation för att jag inte besökt Calgary, Winnipeg, Montreal, Edmonton och Minnesota – här är topp 5-listan över hallarna med de kyffigaste bortarummen.
Verizon Center, Washington – där man i slutspelet bör vara insmord i konsistensfett för att kunna ta sig fram.
Prudential Center, Newark – framförallt så smalt att jag flera gånger gjort grandiosa vurpor bland trunkar och klubbor.
TD Garden, Boston – se ovan.
American Airlines, Dallas – fördelat på två veritabla skrubbar.
Times Forum, Tampa – borde verkligen vara större i en så i övrigt förträfflig arena.
* * *
Horton träffade Tuukka med en puck i huvudhöjd under värmningen i morse – och tydligen blev finländaren så förbannad att han avfyrade några svavelosande svordomar och drämde klubben i isen.
Det gillar jag att höra, jag trodde att Rasken efter alla år i skuggan av Glenn Beck-mannen Tim Thomas var en försynt och tystlåten liten viol.
* * *
Där gästerna har det bäst?
Jag skulle säga Bridgestone Arena i Nashville, First Niagra i Buffalo, Nationwide i Columbus, Consol i Pittsburgh och, sedan ombyggnaden, Garden i New York.
* * *
Blir kallad ”Swedish prick” för att jag tydligen fick sista rummet på det hyggligt närbelägna hotell där alla murvlar vill bo.
Skämtsamt alltså.
Tror jag…
* * *
Carl Söderberg är inte ende svensk som står som ”scratch” i Bruins laguppställning. De har plockat upp målvaktssensationen Niklas Svedberg från Portland också.
Coolt.
Tänk om Tuukka blir skadad. Då kan han, som en annan Johan Backlund, få hoppa rakt in i en Stanley Cup-final…
* * *
TD Gardens nät har aldrig hållit slutspelsklass och nu är det redan halvtimmen innan matchstart segare än Roman Hamrlik. Så varning – det kan bli grova förseningar ikväll.
* * *
Jarome Iginla kan få sina gamla Calgary-fiskar varma ikväll. Han var ju i princip klar för Bruins vid trading deadline, men ändrade sig i sista stund och hamnade som bekant i Pittsburgh istället.
Sånt glömmer dom inte i Baaaastan.
* * *
Sitter på kortsidan ikväll, högst upp i taket, och jag har alltid gillat det perspektivet.
Men får en väldigt mycket tydligare bild av hur fruktansvärt fort det går på isen.
Ja, inte för just Iginla då, men de flesta andra…
* * *
James Neal på ena sidan, Brad Marchand på den andra.
Det är vad mina Saida-tentakler säger under värmningen…
* * *
And they’re off and running.
Ja, alldeles snart i alla fall.
Det blir oerhört spännande.
Och första målet avgör extremt mycket.