Ja, ännu ser ju Johans – och sedermera mitt – tips ut att hålla.
1-1.
Och det är i alla fall bitvis en väldigt bra perioder, tycker jag.
Pittsburgh har det mesta i början av perioden men sedan lyckas Wings spela som de ska – och då är de som sagt svåra att möta.
Mycket spännande blir det.
* * *
Ingen Homer alltså.
Som dom ljuger för oss om de där skadorna.
Och det är bara att hacka i sig.
* * *
Det roligaste som händer i den här perioden är att det plötsligt kommer fram en rödlätt man i Wings-tröja och börjar fotografera bloggen.
Det visar sig vara The Mules – morbror!
Han har, berättar Vetlanda-Posten, inget av systersonens blyghet…
* * *
Det är dock irriterande att se hur ofokuserade vissa av av vingarna är emellanåt – inte minst i mittzon.
Man kan inte begå några misstag mot Penguins. Alls. Och inte kan man ta så många utvisningar heller. Då har man ingen chans.
* * *
Det var lite Kovalev över Hossas handleder vid 1-0-målet.
 * * *
Har inte lyckats klämma Vetlanda-Posten på några skandaler ännu, men jag får höra en väldigt rar historia om när The Mule kom hem till villan i Novi efter sitt första Hat trick mot Colorado – och fick se att grannarna lagt kepsar över hela garageuppfarten.
* * *
Håller på att bli överkörd av en zamboni när jag störtar mot datorn i den här pausen.
Det hade varit ett rätt löjligt sätt att checka ut på.
* * *
Okej, då åker vi igen.
Kämpa!

Äntligen.
Tillbaka i igloon – för match.
Det har varit småsegt att gå i den här lugubra staden  och vänta i två hela dagar.
Det tyckte tydligen lagen också. De ville bara ha ett dygns vila, men NHL tvingade fram den här dubbelmackan för att NBC måste ha det så.
Well, så blir det när man går till sängs med djävulen.
Men här är vi nu. För match 4.  Och det pirrar i hela gamla Biffen – av iver och spänning och en upphetsning så gamla gubbar egentligen inte ska kunna känna.
Men vadå, vi får ju se det här igen:

Jaja, suddigt. Men lite häftigt ändå, eller hur?
* * *
Jag och Eken har varit på vår traditionella (ja, det är ju två gånger nu…) sigthseeing-före-andra-matchen-tur.
Vi försökte hitta Lemieuxs hus, där ju även Sid The Kid fortfarande bor, men såg bara skog.
– Vad är det här för stad? Det är ju mer urban känsla i Sandviken, fräste Gävle-sonen på shotgun-sätet.
Däremot hittade vi en tobaksaffär som säljer svenskt snus – i förorten Blawnox.
Jag blev så glad att jag nästan fick lust att krama Eken.
Tills det visade sig att de lössnuset var slut.
– Men det här är tuffa grejor, och höll fram en dosa general portion med pepparmint-smak.
Eller hur.
Vilket fiasko.
Nu MÅSTE finalserien ta slut snabbt. Annars blir det kris.
* * *
Lilja säger att jag inte får komma tillbaka in i omklädningsrummet om jag inte plockar fram den vita Miami Vice-kavajen igen.
Men…njae. Den har bara två segrar i sig, misstänker jag. Och en är redan förbrukad. Så det känns som att jag måste spara den tills ett avgörande kan äga rum.
Men jag kör Novi-slipsen ikväll.
I den finns det, känner jag, rena Benny Guldfot-magin.
* * *
Varpu har varit så sjuk att hon igår tvingades flyga hem till New York för läkarbesök.
När hon satt i väntrummet kom det ett be-well-sms – från Jarkko Ruutu.
Det var väl fint?
Så snälla är inga svenska NHL-spelare mot ”sina” skribenter.
Å andra sidan är vi inte fullt lika söta som Varpu heller…
* * *
Eken är fanimig på seek-knappen under vår lilla tur i spenaten också – och får in en hip dop-dänga igen.
Den här är tydligen inte lika bra som Lil’ Wayne-hiten häromdagen, så jag får ingen riktigt Notorius Oak-show, men det rycker lite i händerna på honom.
* * *
The Mule protesterar vilt mot beskrivningen att han skulle vara sämre än Lilja på fotboll.
– Du vet inte hur fel du har, säger han och hytter nästan med en näve.
– Jag, Nick och Zäta är bäst av svenskarna. Lilja kommer bara fyra.
Vem är sämst då?
– Han får så mycket skit ändå, så jag vill inte nämna honom vid namn. Men du kanske fattar?
Jodå. Men det är väl också ont om fotbollsplaner i Piteå-trakten…
* **
Så här ser Notorious Oak ut när han åker shotgun

Man kan inte riktigt tro att det här är ett Britney-fan, eller hur?
* * *
Lilja har dock inga invändningar mot det tidigare intrycket av fotbollskunskaperna i svenskkolonin.
– Helt riktigt. Jag är bäst.  Du har alldeles rätt, hävdar han.
Vad ska vi tro nu då?
* * *
Detroit-media, såväl som en och annan representant för nationella publikationer, tycker att Pittsburgh gnäller för mycket.
Coach Therrien har  till exempel gjort en issue av vad han påstår är Red Wings ”obstruktioner” i mittzon – och spelarna klagar på att såväl Homer som Osgood filmar till sig utvisningar.
Går de på den lätta, säger jag när Michigan-born surar som mest.
Penguins försöker naturligtvis bara röra om lite, skapa osämja – och på vägen kanske plantera ett litet frö hos domarna.
Det är väl så man gör när det är final, no?
* * *
Naturligtvis köpte jag  ändå en hel skrälldus dosor på Allegheny Smokeworks.
Om inte kan man nog hålla Calle Johansson lugn med portionssnus.
* * *
Apropå Homer finns det gott hopp om att han ska spela.
Därmed får Penguins-backarna ta några djupa andetag igen.
Som Brooks Orpik säger i Post-Gazette:
– Jag har aldrig försökt flytta på någon som är så fruktansvärt stark.
Desto konstigare är det, tycker samme Orpik, att svensken emellanåt ramlar så lätt.
– Vi har skrattat rätt mycket åt det…
* * *
Nu, äntligen, har Vetlanda-Posten anlänt.
Tidnings utsände ska sitta bredvid mig, är det tänkt. Bra det. Han känner nämligen The Mule sedan barnsben och kan, hoppas NHL-bloggen, provida en hel skattkammare av anekdoter.
* * *
– Såg du nu då, jag vann ju, hojtar just The Mule när han springer förbi
Strax bakom kommer Zäta och han bara ruskar på huvudet.
– Tro inte på det där, det var första gången i år.  
* * *
Detta är Red Wings-kaptenens skridskor i vila.

Nu när de fått vara med på bild i den här bloggen kommer det givetvis att slå gnistor om dem.
* * *
Man kan tycka att Pascal Dupuis är lite för gammal för sånt, men han har i alla fall ett svar på varför han smyger ner förbrukade tejpremsor i en kvinnlig Detroit-reporters handväska efter morgonträningen.
– Den var ju så lik våra papperskorgar…
* * *
Ser du, frågar jag Notorious Oak, fram emot kvällen?
Han svarar:
– Ja. Undrar vad det blir för mat.
That’s Notorious Oak for you.
* * *
Upplägget blir detsamma som i onsdags.
Ingen dator på läktaren.
Det betyder att det blir kortfattade uppdateringar i pauserna, men förhoppningsvis något längre i en slutrapport fram emot er morgon.
Tips?
Jag tyckte den där Johans Overtime-tips lät bra och står fast vid det.
2-2 vid full tid.
Sen avgör…någon.

Sega dagar i Pittsburgh – och på bloggen.
Sorry, men det har inte hänt så mycket att det stört sen senaste matchen.
Efter ett kort pressmöte i igloon igår stack Red Wings från stan.
Sen tillbringade de ett dygn på en lyxresort nånstans i bergen här i västra Pennsylvania.
För återhämtning, löd en av de officiella förklaringarna.
För att få tänka på nånting annat än hockey, löd en annan.
Men det var nog Lilja som berättade sanningen:
– Det finns ju inte så mycket att göra i Pittsburgh.
Inte direkt, nej.
* * *
Det är inte bara fansen och NHL-ledningen som omfamnar Sid The Kid.
Lagkamraterna är beredda att offra vitala kroppsdelar för honom också.
– Jag älskar killen, konstaterade Max Talbot frankt under en presskonferens igår.
– Jag vet att jag är mycket äldre, men ändå. Han är en enorm inspiration. Det är bara att följa Sidneys exempel, då går det bra.
Stora ord.
* * *
Nordström hade på sig Modo-tröja i Mellon igår – för att reta Zäta.
Det funkade bättre än väntat.
– Jaha, sa den alltjämt hängivne Timrå-supportern och stirrade på klubbemblemet, då blir det bara Aftonbladet idag. Nu kör vi, Bjurman.
Synd att det inte var på allvar…
* * *
Även Pittsburgh hade day off igår – och gjorde ingenting.
– Tro mig, det hände inget spännande. Jag låg i sängen mest hela tiden, svarade Crosby när nyfikna Pittsburgh-reportrar ville veta vad som pågått.
* * *
Mike Babcock håller på att bli stor favorit.
Efter senaste matchen tyckte han att Zäta och Datsyuk gjort för långa byten – och det skyllde han på sig själv.
– Coachen kunde a gjort ett bättre jobb där, sa han på sin Cristopher Walken-kanadensiska.
När han senare fick frågor om varför han, till skillnad från alla andra gravallvarliga coacher, dissade sig själv svarade ”Babs”.
– Jag kommer från Saskatoon. Då gör man så.
* * *
Calle Johansson tog, spelat indignerad över anklagelserna om snussnyltande, strupgrepp på NHL-bloggen idag.
NHL-bloggen kan nu meddela att han fortfarande har duktigt med krut i armarna…
 * * *
Kronwall och Lilja berättar utförligt om vad de gjorde på sin resort igår, men jag är ledsen –  jag fattar ingenting.
Det är nåt om att gå på rep mellan två träd 20 meter upp i luften, men…så kan det väl inte ha varit? Varför skulle man göra så? Det låter ju bara vansinnigt.
Fanns det inte en pool att ligga och ha det bra i?
* * *
I ett Zäta-reportage i senaste Hockey News försöker reportern reda ut vem Emma Andersson egentligen är och skriver:
”Hon är en korsning av Pippi Långstrump och Pamela Anderson”.
Hm.
* * *
Det går förresten inget vidare när Eken ska förklara upplösningen av ”Lost” i torsdags kväll heller.
Jag är helt enkelt dum i huvudet.
* * *
Det är jävligt kallt i environgerna på Mellon Arena.
Tänkte ni ville veta.
* * *
Colby Armstrong hörde ju till ungdomarna som Penguins, inte helt okontroversiellt, skickade till Atlanta i utbyte mot Hossa och Dupius.
Nu har han kommit tillbaka till Pittsburgh – som expertkommentator åt en kanadensisk tv-station.
Lite weird, no?
– Jag vaknade här om morgonen och frågade mig själv, vad fan gör jag här? Men det är rätt kul att vara med och kommentera, så jag gör det, säger han,
Ja, jag vet inte jag. Om Aftonbladet trejdade mig till Expressen, oh hemska tanke,  skulle det onekligen kännas rätt bisarrt att återvända till slakthusområdet – för att kommentera de före detta arbetskamraternas jobb.
Inga jämförelser i övrigt, är det väl bäst att poängtera här.
* * *
Det är rent underhållande hur alla inblandade ljuger om Homers skada
En sån som Lidas kan ju egentligen inte ljuga, han har helt enkelt inget sånt mörker i sig,  och ser för rolig ut när han försöker påstå att han inte träffat kompisen och inte alls vet hur han mår.
Fast roligast är förstås Babs, när en Detroit-reporter smyger upp vid hans sida och frågar om han inte, lite sådär off the record, kan berätta vad det är för fel på Holmström.
– Jo, det kan jag, svarar han men då måste jag döda dig sen.
Senaste budet är dock att Homer ska spela i morgon och det är förstås som snus-Johansson säger: Det ska fruktansvärt mycket till för att man ska avstå från att spela en finalmatch.
* * *
Kommentatorn Johans tips känns inte alls dumt.
Overtime…det är dags för det nu.
Och ja, Johan, jag kommer ihåg var jag läste det först.
* * *
Fast Johansson har börjat tugga tuggummi nu.
Firma Holmgren-Bjurman ber böner om att det fortsätter så.
* * *
Nu ska Eken släpa iväg gamle farbrorn till det bardistrikt som kallas South Side.
Det är bara att hoppas att det inte finns nån Jonas Brothers i jukeboxarna.
Vi hörs strax innan gametime.

Då vet vi i alla fall det.
Vad som än händer i match 4 på lördag får vi köra tillbaka till Motown på söndag.
Jag har dock värvat Varpu till shotgun-sätet , så musikutbudet ska vara säkrat.
Jag menar, Hurriganes!
De måste låta grymma på Ohio Turnpike.
* * *
Fantastisk tredjeperiod, som sagt.
– Den typ av hockey vi hade drömt om när det blev klart att d, jublar tv-männen som irriterande nog står och gör ståuppor i det pressrum där åtminstone tre hundra skribenter nu sitter och randar texter så det ryker ur laptopparna.
Personligen njuter jag ju lika mycket när Red Wings spelar sitt allra tajtaste försvarsspel, men okej då.
Lite kan det ju få blixtra och gnistra och smälla.
* * *
Hur allvarlig skadad är Homer?
Vi får inte veta.
När han sent omsider kommer ut ur omklädningsrummet och frågar om han har en minut blir svaret bara ett kort ”nä”.
Den sortens sekretess brukar dock inte båda gott.
* * *
Eken har redan börjat protestera över att han är förvisad till baksätet.
Han lovar till och med att hålla sina långa fingrar från seek-knappen om han får sitta fram.
Well, det är en förhandlingsfråga.
Om han visar lite mer Lil’ Wayne-moves under efterfesterna ikväll och på lördag kan jag möjligen tänka om.
* * *
Det är betydligt mindre deppigt i Red Wings-kabyssen i natt än efter förlustmatcherna mot Dallas i förra omgången.
– Men det känns också som att vi är mycket närmare idag än vi var då, säger Zäta.
– Om vi bara spelar bättre i egen zon går det fortfarande att vara hoppfull.
* * *
– Äntligen.
Det är Sid The Kids första kommentar på presskonferensen.
Och lättnaden över att få spräcka Osgoods nolla måste ju ha varit monumental.
I övrigt förklarar han segern med att hans lag rörde på benen bättre, dumpade ner pucken lite oftare och begick färre misstag.
Så enkelt kan det vara.
* * *
The Mule verkar minst störd av förlusten av alla.
Han sitter å en träningscykel utanför omklädningsrummet och rycker mest på axlarna.
– Ah, det hade väl varit tråkigt om vi tagit ledningen med 3-0. För hockeyvärlden, menar jag, säger han med ett snett leende.
Ja, om inte annat är ju detta en garant för att vi får se mer av The Mule – som nu återtagit ledningen i slutspelets målliga och verkligen är The Mule igen.
* * *
Det är vanlig onsdag här, men ett dundrande party rullar i centrala Pittsburgh i natt.
Vi får zickzacka mellan festprissarna tillbaka till hotellet.
* * *
Dagens avslöjande:
När det ringer i Nordströms mobil spelar den Pink Floyd-melodier.
Stort.
* * *’
Jaha, nu är det två dagars speluppehåll här och vi är ett par stycken som planerar helt hockeyfri torsdag.
Det betyder att det inte blir någon blogg heller.
Tror jag.
Fast senast fredag är vi tillbaka i sändning.
Mors.

Ja, det är väl det där vi kallar The Mule show.
Vilken uppvisning.
Det kändes som att han nästan var förbannad på hur matchen såg ut och tänkte att nu får jag fan ta tag i det här – och sen bara snurrade upp hela Penguins-försvaret.
Men Landsbros finest har överhuvudtaget varit lysande, efter en något
Han hade en grym genomskärare till Filppula också, såg ni den?
* * *
Annars är det mycket Penguins.
Det känns som att Red Wings långa stunder får smaka egen medicin.
Hård forechecking, intensiv backchecking, ett tätt försvar och en sjujävla speed i skridskoåkningen.
* * *
Jag hör inte det Homer-vrål det talas om i spåret, så bra plats har jag verkligen inte, men nog blir det tyst när The Mule låter klubban tala.
I några sekunder.
Sen blir iglooon sitt vanliga, vrålande jag igen.
Jag är fortfarande häpen över det här draget.
* * *
Ni har inte sån tur att Canal Plus visar NBC:s pausgrejor?
Ovetjkin håller magnifik show i studion.
* * *
Fler än jag som tror att Crosby kan fullborda ett hat trick ikväll?
Det känns som att det liksom står i manus…
* * *
Franzén-målet var ju så snyggt att man nästan förväntade sig lite hip hop-moves från Eken, men han sitter märkligt stilla.
* * *
Homer har en annars en svettig kväll.
Han har blivit av med hjälmen åtminstone tre gånger vad jag sett.
Hal Gill lär inte få komma på grillkväll i Piteå i sommar.
* * *
Okej, ni känner upplägget.
Slutrapport när allt annat är gjort.
Hoppas ni får en fin tredjeperiod.

Så, efter sex perioder och sjutton och en halv minut lyckas Penguins, genom den formidable Crosby,  till sist alltså spräcka Osgoods nolla.
Inte så konstigt
Pittsburgh gör sin bästa period under finalen och Wings, i alla fall under andra halvan, sin minst lyckade.
Och nu blir det nog roligare för Penguins att spela.
Detroit visade flera gånger mot Dallas, liksom mot Nashville, att de inte alls är lika svåra att tas med när de hamnar i underläge.
* * *
En sak är säker:
Förlorar Pittsburgh så beror det inte på bristande publikstöd.
Här är ett FRUKTANSVÄRT drag.
Den extra-extra pressläktare vi från Europa sitter vid är placerad mitt i havet av vitklädda fans och jag vet inte om jag nånsin varit omgiven av sån passion på den här sidan Atlanten.
Garden kan till exempel gå hem och lägga sig.
* * *
Wings  kan alltså begå misstag de också – och det, får man ju aldrig glömma, kostar alltid mot Pittsburgh.
Jag tyckte det såg ut som att det var Lebda som slog den fiaskoartade passningen till Zäta, men säger ni att det var Stuart tror jag er.
Min sikt är minst sagt begränsad. Å andra sidan har vi hamnat närmare isen än vanligt, så det är lite kul samtidigt.
* * *
Eken sitter en bit bort, men jag ser hur han noddar gillande när de lirar Bon Jovi strax innan nedsläpp.
* * *
Utan gröt håller sig Kronwall som synes påfallande lugn.
Det är Lilja som sätter Ruutu istället – och det  rätt ordentligt.
* * *
Hdw efterlyser slipsrapport.
Well, jag provar mig ju fram – och har nu en nyinköpt, blårandig sak.
Funkar väl inte så bra so far.
Men man får inte tjata ut de stora vinnarna, då går magin förlorad.
* * *
Nu ska jag åter ta mig från pressrumsvärmen till skruvstädsplatsen uppe på kortsidan bakom vad som nu blir Osgoods kasse.
För övrigt tror jag Pens vinner nu. Ikväll alltså.
Later. folks.

Snacka om att vi står inför en betydande match ikväll.
Det är nu det avgörs.
Blir det en verklig serie – eller tar det slut?
Förlorar Penguins är det kört, men vinner de har de plötsligt klivit in i den här finalen
Och för Detroit gäller motsatsen.
Vinner de är det mer eller mindre klart med segerparad längs Jefferson Avenue till helgen, men förlorar de befinner de sig plötsligt mitt i ett brutalt krig.
Större kan det nästan inte bli.
* * *
Calle Johansson har slutat snusa.
Det innebär problem för mig, Niklas Holmgren och alla andra som till äventyrs delar vår last.
För egentligen har den gamle Washington-backen inte alls slutat. Han har bara underlåtit att ta med sig egna dosor till Amerika den här gången.
Så det är vi som får förse honom med prillor.
– Tjena, du, inte har du en snus, låter det på klingande göteborgska varje gång man råkar hamna inom expertkommentators räckvidd.
Det kan alltså bli kris med tillgången om finalserien blir lång.
För ni vet hur det är:
Man säger aldrig nej till en fellow snusare – i synnerhet om han har 17 NHL-säsonger under bältet.
* * *
Varpu sitter efter morgonträningen och gör intervju med Ruutu när han plötsligt slänger en tejpbit i huvudet på bänkgrannen Fleury.
Målisen tittar upp, ser Varpu – och tror att det är hon som jävlas med honom.
– Fuck, du också, säger han och ruskar uppgivet på huvudet…
De har det tufft, ynglingarna i Pittsburgh…
* * *
Som om Johanssons eget snussnyltande inte vore nog ger han dessutom bort en hel Holmgren-dosa till Ovetjkin, på plats för att ta emot Art Ross- och Maurice Rocket Richard-troféerna.
– Fast det gör inget, jag visste att det skulle bli så här och köpte extra med mig, meddelar Canal Plus-kommentatorn.
* * *
Innan morgonträningen  står hela Detroit, minus Lidas, i en jättelik ring i en betonggrå korridor utanför omklädningsrummet och kickar på en fotboll.
Det spontana intrycket är, något oväntat, att det Lilja är den av svenskarna som har mest boll i sig.
Minst?
The Mule, verkar det som.
Här är Helsingborg-Coffey in action

Och ja, Höken har som synes åkt hem nu…
* * *
Alltså, redan Penguins omklädningsrum är så litet att det är löjligt .
Men Red Wings…jag har sett större garderober än kyffet de får bo i.
Det kaos som väntar där redan ikväll, efter matchen, kommer att vara hälsovådligt.
Och om de skulle vinna hela skiten här…det blir armageddon med champagne-doft.
Trängseln i Penguins-kabyssen – som inte blir mindre av att absolut ingen får trampa på klubbmärket i mattan mitt i rummet – ska framgå på denna bild, är det tänkt.

* * *
Sudden är i stan och får motta Messiers leadership-pris vid en ceremoni på William Penn-hotellet.
Priset, en fin liten glasskulptur, hinner han sedan sånär glömma på olika bord vid tre tillfällen på en timme.
Bland annat får Calle påminna honom att inte lämna trofén vid Sveriges Radio-Allings provisoriska studio i lobbyn.
– Just ja, säger superstjärnan och ser lätt bortkommen ut.
– Han har alltid varit sån, Mats. Han kan glömma att sätta på sig skorna innan han går ut också,  flinar Calle.
Det visste ni inte, eller hur?
* * *
Det har framkommit att tv -utbudet på Red Wings hotell, Marriott Renaissance, inte inkluderar Discovery Channel.
Det betyder att The Mule inte får se sina naturprogram under uppladdningen på eftermiddagen.
– Men jävla Kronwall, suckar han när jag tar upp det problemet.
– Visst är det han som gafflat om de där naturprogrammen?
Njaäe, det vet jag inte om jag vill avsl…
– Vi får väl titta på ”Real housewives” då, det är ju vad han gillar mest av allt ändå.
* * *
Titta, NHL-bloggen är med när de fyra hetaste Penguins-spelarna gör ett litet modelljobb utanför det trånga omklädningsrummet…

* * *
Just som jag skriver detta kommer Eken gående.
Och följande lille konversation äger rum.
Hej du, har du några nya musiktips åt mina läsare?
– Visst, Smurfhits 4 från 1998.
* * *
Sidney Crosby säger att Penguins i de två första matcherna inte hade lärt sig hata Red Wings, eftersom man inte stött på laget tidigare under säsongen, men nu börjar den rätt känslan tydligen komma.
– Ja, det är så det känns i omklädningsrummet nu.
Så upp med garden, Zäta.
* * *
Om Kronwall inte smäller på lika saftigt som vanligt ikväll vet jag varför.
Han fick ingen gröt innan han lade sig igår kväll.
– Nej, det brukar vara svårt att få till på bortaresorna. Jag åt glass istället.
Glass!?!
Det blir det naturligtvis inget riktigt bröstvärmarkrut av.
* * *
Jag vet inte om det riktigt går att återge, men en Penguins-materialare var väldigt, väldigt rolig i omklädningsrummet häromdagen.
En av de lätt stressade PR-männen ställde sig mitt på golvet och gormade sin vanliga order:
– Crosby at the podium in five!
Då gömde sig den knubbige materialaren i murvelträngseln och kved, med förställd röst:
– Who?
PR-mannen tittade irriterat upp och upprepade:
– Crosby…he’s at the podium in five.
Materialaren väntade tre sekunder. Sen kved han på nytt:
– Where?
– At the podium, fräste den vid det laget direkt upprörde PR-mannen, in five!
Naturligtvis kom det snart på nytt:
– When?
Då stormade herr PR bara ut.
You had to be there kanske, men det var oförglömligt.
* * *
Zäta har slutat titta folk i ögonen när han blir intervjuad.
Det är ett bra tecken.
Då är han alldeles särskilt superladdad, har jag fått för mig.
* * *
På väg till media-restaurangen får man passera genom lobbyn vid huvudentrén i Mellon och där pågår utsmyckandet av fansen.
Alla som kommer in får en vit t-shirt.
Ja, det är alltså det som gäller här igen.
Kent-på-Stadion-03.
Genom entrédörrarna ser man också lite av festen som pågår utanför arenan.
Även de som inte lyckats skaffa biljett kommer ju till arenan och ser matchen på storbildskärmar och belive me – redan två timmar innan matchstart är det sånt ramalama att det mullrar i backen.
Snacka om Hockeytown.
* * *
Nytt Eken-tips:
– Macarena…minns du inte den? Den var ju festlig.
* * *
Håller på att bli omkullsprungen av O’ Halloran, domaren, när jag går på muggen för pregame-besök.
Tur att det inte sker. Då hade jag väl fått en tvåa för goaltender interference.
* * *
 Det ser ut att bli lite annorlunda upplägg än vanligt ikväll.
Trängseln vid den provisoriska pressläktaren i den här gamla hallen är så brutal att jag helt enkelt inte kan ha någon dator med mig.
Så jag får springa till pressrummet i pauserna och randa lite, så mycket jag nu hinner.
Det innebär förmodligen lite mer kortfattade rapporter än vanligt.
Det innebär också att ni tvingas vänta med att se era kommentarer publicerade.
Okej?
* * *
Tips?
Nä, ni har väl märkt hur harig jag börjat bli med tipsen?
Låt oss säga så här: Jag tror Detroit tar en av matcherna här i Mellon, men det är osäkert om det blir den här.
Nu åker vi.
Hörs, kortfattat, i första paus.

Ah, Pittsburgh.
Bilresan hit går  bra, även om Eken alldeles för ofta behöver påminnas om att det är den som kör som bestämmer vad som ska spelas i bilstereon.
Han försöker flera gånger ejecta min eminenta Delbert McClinton-cd och ratta in infantila Jonas Brothers-hits på radion.
Jag antar att det är priset man får betala när man umgås med Gävle-bor.
* * *
8.4 procent av tv-tittarna i Detroit-området såg senaste finalen.
Här i Pittsburgh var siffran 19 procent.
Ska bli intressant att se hur Red Wings marknadsavdelning försöker skylla även den differensen på den dåliga ekonomin i Michigan
Har innevånarna i ”Hockeytown”  inte ens råd med tv-apparater längre?
Sanningen är förstås att intresset här är så mycket större.
Vilket också märks på atmosfären – i hela västra Pennsylvania.
Vi hinner inte mer än passera delstatsgränsen förrän vi ser en ”Let’s go, Pens”-banderoll utefter I-76.
Så ser det sedan, i tilltagande intensitet,  ut hela vägen in till ett Pittsburgh som fullkomligen darrar av hockeyfeber.
* * *
Nånstans mitt på Ohio Turnpike får Eken in en Lil’ Wayne-dänga.
Då börjar han, på fullt allvar,  göra några slags hip hop-rörelser med armarna i shotgun-sätet.
Det är det mest otäcka  jag sett på hela den här resan, vid sidan möjligen av Liljas vurpa i senaste matchen.
* * *
Officiell resdag för alla inblandade idag.
Så det händer inte så mycket.
Red Wings håller dock en liten presskonferens på flotta Marriott Renaissance.
På den säger Kris Draper att han inte är orolig över att Penguins-spelarna gjort The Mules skalle  till måltavla.
– Nä, , han har stort huvud och har fått ny hjälm. Han klarar sig säger, säger mannen mina kommentatorer tycker ser ut som en tiopoängskopia av Chuck Norris.
* * *
Är det inte rätt cool att lagkamraterna kallar Malkin för Geno?
Jo, det är det.
* * *
Någon mil utanför Pittsburgh kommer Stones ”Satisfaction” på radion.
Då säger Eken:
– Britneys version är ju mycket bättre.
* * *
Det är på Marriott Renaissance Red Wings bor.
Flott värre, givetvis.
Nu skyddas de dessutom av sn smärre armé bistra säkerhetsvakter.
Och det är nog bra. Det lär finnas åtskilliga Pittsburgh-fans som vill hämnas det där falska brandlarmet på MGM i lördags…
* * *
Eken är på disco, förstås.
Själv har jag lugn hemmakväll med room service-krabbkaka, lokala tv-nyheter fullspäckade av Penguins-reportage och spalter av formidable Post Gazette-krönikören Gene Collier, som i dag sågar ”sina” pingviner så blodet skvätter.
Nu ska jag sova mig i form inför the morning skate i Mellon.
Hörs efter den.

Om någon sagt att Detroit skulle nolla Pittsburgh i de två första finalmatcherna, då hade jag satt emot vad som helst.
En mille, en jorden-runt-resa, livstids medlemskap i Brynäs IF.
Men här står vi nu, med sammanlagt 7-0 på två matcher.
Sanslöst.
Fast innan Red Wings-fansen rusar iväg och köper seger-champagne ska de kanske tänka på att hjältarna ännu så länge bara hållit serven.
Det blir betydligt svårare att dominera i Mellon.
Dels är det en tuff bortahall för alla, dels får Penguins styra bytena på ett annat sätt – och trots avsaknaden av baljor finns det små saker i den här matchen Penguins kan ta med sig och spinna vidare på.
Som att Wings inte lyckades göra mål i powerplay, till exempel.
Ingen ska vara alltför chockad om också de lyckas hålla sin serve.
* * *
Grinigt där på slutet.
Ilsket.
Emotionellt.
Inte mycket att tjafsa om – tycker någon.
Inte ens The Mule, som fick finna sig i att motståndarna siktade mot hans nyss skadade huvud, vill göra någon större affär av pingvinernas frustrationer.
– Jag är dum som inte ser till att skydda mig bättre, menar han.
Efter Roberts-smällen svartnade det för Mulans ögon, men inte heller det har han några synpunkter på.
– De visste ju varför jag varit skadad, då är det naturligt att de siktar mot skallen. Det är playoff-hockey.
Men du såg ju rasande ut resten av matchen?
– Äh, det var mest spel för galleriet. Jag var inte arg.
Nähä.
* * *
Det är så varmt i The Joe  – och allra särskilt i Red Wings omklädningsrum – att det här med slips känns som smärre tortyr.
Men kan spelarna offra sig kan väl jag.
Novi-fyndet sitter där det sitter, från början till slut.
* * *
Lilja har fått  läppen uppskuren av en klubba, men är lycklig ändå.
Det blev ju inte mål när han satte sig på arselet.
– Puh, jag fastnade med skridskorna i isen. Det var lite jobbigt, men tack och lov såg killarna till att parera den chansen också, säger han och promenerar iväg i en bara badhandduken.
En kvinnlig reporter jag känner…nej, let’s not go there.
* * *
Att det blir hårt och grinigt är en sak.
Men den eländige Malones korkade utvisningar har Penguins ledning och fans ingen anledning att acceptera.
När de fick det där numerära övertag i tredje skrev jag nu smäller det” i blocket, men det hann alltså bara pågå i någon minut innan klumpedunsen trippade Osgood (som för all del föll löjligt enkelt, men ändå).
Om jag vore Therrien skulle jag låta honom jogga tillbaka till Pennsylvania.
* * *
Eken har förresten blivit väldigt bra på att imitera Lilja.
Den som eventuellt befinner sig i Pittsburgh de kommande dagarna måste be att få höra…
* * *
Varpu är glad.
Trots övervikten svenskar är det hon som får skriva stora segertexten med ”sin” Valtteri i natt.
Vi är förstås generösa och gläds med henne.
* * *
Det är vare sig Bond, Miami Vice-snutar eller Hives-gitarrister jag ser ut som i mina kavajer.
Det är Ulf Janson, gamle GP-kolumnisten och hockeyoraklet.
I alla fall enligt Liljas svåger Micke, som kommer fram och tar bild på NHL-bloggen i natt.
Hurvuida DET verkligen är en komplimang får vi diskutera en annan gång…
* * *
Jaha, mot Pittsburgh.
Jag och Eken kör ner under morgontimmarna och tar sen in på Omni William Penn, officiellt presshotell kommande vecka.
Vi hörs därifrån.

Nu börjar vi med en lite fanfar.
Enligt räkneverket är det här nämligen Biffens 500:e inlägg sedan NHL-bloggen startade i oktober.
Hipp, hipp hurra.
* * *
Penguins har nu spelat fem perioder i finalen 2008 utan att göra mål.
Med tanke på vad för eldkraft det egentligen finns i laget är ju det alldeles otroligt.
Men snart spräcker de Osgoods nolla.
Det var hyggligt nära redan nu. Visserligen ser Wings för det mesta till att hålla dem på utsidan av boxen, men de ser i alla fall till att nita fast pucken i anfallszon under långa perioder och som någon konstaterade behövs det bara ett slumpmål för att de ska vara inne i serien igen.
Som när Lilja snubblar…huh, där var en mini-repris på Teemu-fadäsen nära.
* * *
Sitter så till att jag får agera rena Eken  åt Nordström, Varpu och – Eken.
Levererar vatten och popcorn i parti och minut.
Som tack berömmer Nordström Novi-slipsen.
– Vad fint. Du ser ut som du ska gå på 60-årskalas, säger han.
Ja, jag TROR i alla fall att det ska föreställa en komplimang.
* * *
Jag sa ju att Lilja skulle göra mål ikväll, men det var ju inte riktigt så jag hade tänkt det.
* * *
Exakt hur kul är det för Therrien när Versus stormar in i båset  och ska göra intervju mitt under pågående match.
Jag fattar inte det där, vad ska mitt-i-matchen-intervjuer tjäna till. Det är inte som att gå in till en kirurg och intervjua honom eller henne när han eller hon precis är i färd med att transplantera en njure, men nästan.
* * *
Orpik försöker få igång en shouting match med Homer mellan utvisningsbåsen.
Verkar fåfängt.
Han skulle aldrig förstå Piteå-sonens engelska…
* * *
Fast jag biter mig hårt i läppen när skridskorna försvinner under Lilja.
Jag vill verkligen inte den mannen något så förfärligt igen..,.
* * *
Max Talbot kan, vad som än händer, trösta sig med att han ser coolast ut i hela finalserien.
* * *
Okej, då tar vi det här i mål då.
Slutrapport långt, långt efter slutsignalen är att vänta.