2-0 efter första alltså.
Och Detroit gör ännu en alldeles magnifik period.
Har sagt det förr, men det tål att påpekas igen och igen:
När de spelar så här, och får ledningen tidigt, då är rödvingarna i princip omöjliga att spela mot.
Pittsburgh försöker ju hålla sig till den dump-and-chase-taktik de talat om, i alla fall i början, men det är ju inte alldeles lätt när man nästan aldrig har pucken.
Och när man väl har det står man redan i mittzon  mot vägg lika massiv som…ja, förra gången sa jag ringmuren i Visby så nu kan vi väl slå till med väggarna i slottsruinen utanför Borgholm.
Försök själv chippa in en puck och jaga där.
Nej, det här är inte över ännu; nån gång kommer Pens naturligtvis att spräcka Osgoods nolla och redan då kommer psykologin i mötet att förändras.
Men just ikväll ser det ut att bli svårt för Pittsburgh.
Mycket svårt.
* * *
Det här med NHL-bloggens Lassie-möten i hissar börjar bli en riktig grej.
Nu har jag Gordie Howe med mig upp till pressläktaren.
– Jag gillar verkligen Yzerman, säger han till någon.
Vi får hoppas att han bara är nostalgisk och inte lever i tron att Steve fortfarande spelar…
* * *
Brad Stuarts mål ser väl inte helt otagbart ut, men underskattade Filppula skymmer briljant också.
Varpu blir mycket glad.
* * *
Vi får aldrig se Kronwalls killer-look under nationalsången, tyvärr. Å andra sidan räcker det att tänka på den för att bli peppad.
* * *
Det är inte direkt så det syns att The Mule varit borta tre veckor.
Snart gör han mål, det sätter jag ett popcorn på.
* * *
Får ett något bättre namn i stora tipset om den som sätter matchavgörande målet i natt:
Zetterberg.
Lite troligare än Gill det…
* * *
Stämningen?
Som Babcock sa häromdagen.
– Man kan nästan tro att man är i Kanada.
För att vara The Joe är det helt sanslöst.
Och då är det ju ändå bara en bris i jämförelse vad som väntar i Pittsburgh om några dagar.
* * *
Speakern i The Joe, äldre än resten av oss tillsammans, låter för det mesta knarrig, men han säger alltid ”Ozzzzgood” med en alldeles sällsamt skärpa.
* * *
Canal Plus-killarna går förbi på pressläktaren och kliar sig i huvudet.
– Fan,. Pittsburgh måste väl vinna nån match…
Hehe, ja, det är dålig business för tv-kanalerna om det här går för fort.
* * *
Time igen.
Låt oss hoppas på lika stor hockeykonst igen.

The Mule gör comeback ikväll.
Det får jag och Nordström, som båda råkar stå kvar och hänga utanför Wings omklädningsrum långt efter morgonens alla pressammankomster är över, höra först av alla utomstående.
Plötsligt slås dörrarna upp och en vildögd Babcock kommer ut och hojtar åt första bästa han ser, det vill säga oss:
– Franzen’s playing tonight!
Sen rusar han iväg mot pressloungen.
Det är ungefär som när Ingemar på Skivbutiken i Borlänge springer ut på Borganäsvägen och meddelar den förste han ser, bekant eller inte, att nya Cramps har kommit.
Lite rart.
* * *
Nya dåliga omen för Penguins.
Halv två den gångna natten gick brandlarmet på lagets hotell, MGM.
Det var dessbättre falskt, men ändå.
Spelarna tvingades gå upp mitt i natten.
Konspiratoriskt lagda Pens-fans misstänker att det handlar om ett medvetet sabotage, men den teorin avfärdar Sid The Kid.
– Jag tror nog att det var en olyckshändelse, säger han med ett snett leende under måndagsmorgonens presskonferens.
* * *
Delar återigen hiss med Scotty Bowman – den här gången till frukosten på hotellet.
– Sweden, mullrar han när han ser mig, great place.
När han senare vaggar mot frukostmatsalen stannar alla i hotellpersonalen och hälsar.
– Good morning, coach, säger dom.
Så behandlas en legendar i Detroit.
* * *
Jag var på MGM när det där brandlarmet gick, jag också.
Men jag fick ingen sömn saboterad.
Bara en bra runda craps.
Tärningarna hade rullat precis som de skulle innan det började tjuta ilsket i hela kasinot. Sen hade de ingen lust alls att uppföra sig.
För övrigt finns inte lika mycket från natten att rapportera som jag trodde.
Vi åt en alldeles förträfflig på en Michael Mina-krog på just MGM, men inget särskilt hände. För att travestera Mikael Wiehe: Det var väl bara en herre från NHL Network som trängde sig lite dumt.
* * *
Nya varningar.
Nätet i The Joe är spotty, varför live-rapporter kan bli svåra.
Kom nu ihåg det.
Blir det mörkt är det inte jag som slutat blogga,
Det är The Joe som inte vill – och då kan jag inte publicera kommentarer heller.
* * *
Janne Lidström, Nicklas pappa, behandlas med respekt han också.
När nordamerikanska spelare i Red Wings går förbi honom i korridoren utanför omklädningsrummet hälsar de alla mycket artigt.
– Mister Lidstrom, how are you doing, låter det hela tiden.
Så vördnadsfullt är Avesta-bor sannerligen inte vana vid att bemötas!
* * *
Jag blir mer och mer imponerad över hur Sid The Kid för sig.
Han får under måndagens presskonferens en fråga om han inte är trött på uppmärksamheten och hellre skulle vilja vara för sig själv på hotellrummet.
– You know what, svarar han, jag kan tänka mig betydligt värre saker än att spela Stanley Cup-final och få lite uppmärksamhet. Det finns många som skulle vilja vara i samma situation , jag vägrar klaga eller se ner på den här sortens uppgifter.
Vad tycker  genomsnittlig fotbollsdiva om den helt orimliga hållningen?
* * *
Upplyser Lilja om att jag tror att han gör mål ikväll.
Han bara flinar och ber om en snus.
* * *
Penguins ser för övrigt exceptionellt taggade ut under sin korta men intensiva träning.
Eller så är de bara förbannade över det där brandlarmet.
* * *
 Det är nu  så somrigt i Motown att hockeyspelarna går i shorts när de lämnar träningen.
Micke Samuelsson, till exempel, har ett par storrutiga, rätt säregna på sig
* * *
Efter morgonträningarna har vi några timmar över, så jag och Eken tar hyrbilen ut till Little Sweden.
Novi alltså , där alla svenska spelare utom Zäta bor.
Kvällstidning-Eken kräver att vi ska ”testa Stanley Cup-maten” på Andiamo, men jag vägrar. Det skulle vara stalking-varning på att överraska Lidas, The Mule, Homer och Kronwall där.
Men vi åker i alla förbi och tittar och ser att man skryter om goda dirty martinis på dörren.
Hm.
Vi kan också konstatera att krogen, Memorial day-helgen till ära, är stängd.
Skönt det.
När han är det på det där kvällstidningshumöret har Eken en otrolig övertalningsförmåga.
Sen beundrar vi jättevillor vi tror är Liljas, skrockar åt att det – förstås – finns Jaguar-handlare och shoppar i en mall som vi misstänker att Emma besökt några gånger.
Jag köper bland annat en slips på Macy’s
Det kan avgöra den här finalserien.
Jag menar…en slips från Novi, hur skulle den INTE kunna skänka magi åt Red Wings?
Naturligtvis är den knuten runt halsen i kväll.
* * *
Det verkar som att Therrien tänker göra omfattande omstuvningar i sina kedjor.
Här är formationerna som gnuggats på träningarna sedan första matchen:
•Malone-Crosby-Hossa.
•Talbot-Malkin-Sykora.
•Dupuis-Staal-Kennedy.
•Roberts-Hall-Ruutu.
Intressant, no?
* * *
Den upphetsning som bubblar ur Eken när han ser skyltar mot Eight Mile Road skulle kunna vara grunden i en helt separat blogg.
* * *
Karl-Alfred har sin spenat – och Niklas Kronwall sin gröt.
Varje kväll dagen före match sveper tacklingskungen ett par tallrikar precis innan han lägger sig.
– Det ger  bra energi, förklarar.
En och annan forward stockholmaren mött under det här slutspelet kan vidimera riktigheten i det påståendet.
* * *
Eken tycker sig ha sett en ny Biffen idag.
Som pratat barnspråk med hundvalpar i en djurbutik, köpt ansiktskräm (fast den kom med en after shave jag var ute efter…) och berömt hans jämna, fina skäggväxt.
– Du är mer gay än man tror, säger han.
Det har jag också alltid tyckt.
* * *
Man kan säga vad man vill om hockeyintresset i Detroit, men fansen här är i alla fall mer civiliserade än de i Philadelphia och New York.
För första gången sedan slutspelet började slipper en sån som Sid The Kid  höra burop och fånigheter om ”Cindy” så fort han rör pucken.
Red Wings-fansen respekterar honom som den utsökta hockeyspelare han är – och that’s it.
Nånstans måste det vara skönt.
* * *
Så, vad ska vi tro nu då?
Ja, spelar Pittsburgh som de säger att de ska spela – enklare, rakare, snabbare, mer tajt  – så blir det betydligt jämnare än i lördags.
Övertid, ska man tro det?
Ja, vi säger så.
Återkommer – eventuellt – efter första perioden. Annars blir det efter-matchen-rapport.

Eftersom han behöver få upp flåset inför sin förmodade comeback i match 2 stannar The Mule kvar på isen och kör några extra  övningar efter söndagens träningspass i The Joe.
När han sent omsider kommer in i omklädningsrummet håller smålänningen på att tappa sin skäggiga haka.
Det är en sanslös välkomstkommitté som väntar vid smålänningens plats intill entrén.
Jag räknar till sjudubbla led av reportrar, fotografer och kameramän.
Det här suddiga lilla fotografiet säger måhända något om vilken kalabalik som råder:

För övrigt verkar det alltså som att The Mule spelar kommande natt.
Fortsätter fyrverkeriet då?
Skulle inte förvåna alls.
* * *
 Red Wings var lite nervösa och drog på sig för många utvisningar.
Sedan började de spela som de skulle och då fick Penguins, som överlag var rätt bleka, svårt.
Så kan man, mycket rudimentärt,  sammanfatta den allmänna analysen dan efter dan.
Själv tror jag ju att Therriens gossar får se till att skaffa sig en helt ny gameplan, i alla fall här i The Joe.
Det går inte att spela ”bra” mot Red Wings.
Då manövrerar de ut en med sin forechecking, sin backchecking, sin skridskoåkning och sin förmåga att medelst en box tätare än ringmuren i Visby hålla såväl puck som motståndare utanför the danger zone.
Man får se till att grisa till sig istället. Spela enkelt, rakt, hårt och tajt.
Kan spelare som fört 14 raka slutspelsmatcher i rad anpassa sig till något slikt?
Bara frågar.
* * *
Var har EJN tagit vägen? Är det inget kul längre?
* * *
Lilja och hjälte-Sammy har debatt om huruvida bloggen i sin vita kavaj ”sportade” en James Bond- eller en Miami Vice-stil  igår.
Det är den typ av diskussion man vill initiera i ett omklädningsrum.
Kollegorna i pressboxen är mindre fantasifulla. De tyckte jag såg ut som en specifik Hives-medlem. Och det var inte Howlin Pelle…
* * *
Tro på fan om inte Crosby återigen kommer fram till Varpu och kurtiserar efter söndagsträningen.
– Jag är visserligen äldre än hans mamma, men än sen? Det finns gossar som förstår vad en en äldre kvinna går för, kvittrar finskan.
Hm.
* * *
Vetlanda-Posten har inte anlänt ännu, meddelar The Mule.
Först i fjärde matchen, i Pittsburgh på lördag, börjar punktmarkeringen av vad som måste vara Landsbro största stjärna genom tiderna.
Vi väntar spänt.
* * *
Skulle det mot all förmodan spricka med Varpu kan Crosby alltid trösta sig med Eken.
Han är fortfarande djupt tagen av superstjärnans lår.
– Ah, de är ju så läckra, säger knivsätra-mannen.
Hm igen.
* * *
Brian Engblom går i rätt hiskeliga, stentvättade jeans när han inte sitter i Versus-studion.
Det känns inte helt överraskande.
* * *
Vi lärde oss igår att det matchkvällar blir så sent att det efteråt inte hinner hända någonting nightlife-wise.
Därför är det såna här dagar, när alla blir klara betydligt tidigare, överhängande risk att det…händer betydligt mer.
Kan bli illustra rapporter i morgon.

Den näst sista bastionen är bruten.
Efter The Mule-succén har det ju bara funnits två svenskar kvar i Red Wings omklädningsrum man vetat att man kunnat gå och småprata med medan de övriga fått bada i hysterisk uppmärksamhet.
Men efter Sammys finalsuccé är det bara Lilja kvar.
Dessbättre sitter han alldeles intill nattens hjälte, vilket innebär att vi från det blågula pressuppbådet kan låtsas uppvakta honom och samtidigt få några citat av  Samuelsson – medan NHL-vakter står och hindrar alla försök till intervjuer, enär match-hjältar bara håller officiella presskonferenser i den speciella media-loungen.
Det är en rätt rolig liten show som pågår.
* * *
4-0 alltså.
Det hade jag verkligen inte räknat med.
Men Detroit var bra. Detroit var till och med svinbra, i synnerhet defensivt, och förtjänade att vinna.
Men det är mycket svårt att tro att det ska gå så här förhållandevis enkelt i fortsättningen.
* * *
Lilja tycker inte det är direkt trist att hjälpa den svenska pressen att få fusk-intervjuer med lunchkompisen.
–  Ja Micke, säger han och låtsas prata om något annat, vad kan du nu berätta om din uppväxt i Södertälje?
Samtidigt sitter ”Sammy” och ruskar på huvudet.
– Mariefred, mumlar han med oroliga blickar mot NHL-vakterna, ni måste alltid skriva Mariefred.
* * *
Det är roligare när Ruutu använder truten istället för klubban när han vill störa motståndare.
Ska en så begåvad man behöva bli så frustrerad?
* * *
Om man inte tidigare förstått vilken blågul angelägenhet den här finalen är inser man det när man passerar spelarnas familjerum.
Där pratas så mycket svenska, på alla möjliga att , att man blir alldeles rörd.
Till och med the soon-to-be-mrs-Zetterberg – får man väl anta?  – visar sig äntligen.
Och hon är mycket glad.
– Visst är det  underbart med Stanley Cup-final, kvittrar Emma.
Sen får bloggen beröm för sin vita kavaj.
Det ni!
* * *
Homer  på frågan om han trodde att den rosenrasande Mike Babcock skulle slå ihjäl domarna efter det bortdömda målet:
– Jag trodde han skulle slå ihjäl mig…
Homer om att Samuelsson är en ny Franzén:
– Nä, Frasse…han gör ju hat tricks han.
Han är rolig, Holmström.
* * *
Sid The Kid visar sin storhet när han, i Foppa-tofflor och allt, sitter på podiet och berömmer Red Wings.
– Visst, det här är det bästa motstånd vi stött på hittills, säger han utan omsvep.
Sen konstaterar han att hans eget lag nog kan lite bättre än så här.
Det tror jag också.
* * *
Skulle inte förvåna om det är Liljas tur att avgöra nästa match.
Det verkar ju som att de blågula cirklarna ska slutas i år.
* * *
– Definitivt vår sämsta match under årets playoff, menar coachen Michel Terrien.
Frågan är nu hur Pittsburgh reagerar på att ligga under i en slutspelsserie.
Det är en helt ny situation.
* * *
Karlefors hade inga stora  filosofiska analyser av matchen.
Han bara slog sig på knäna av skratt när Samuelsson satte tvåan.
* * *
Bloggen var lite tagen av allvaret, och teknikstrulet, och gjorde en halvdan match i natt.
Lovar försöka få lite bättre sprätt på det här när jag kommit in i finalen på allvar.
Något slags träningsrapport kommer i morrn.
Godnatt.

Och oj, vad hände med Samuelsson?
Han tog över Datsyuks själ, fick pucken i mittzon, trampade upp genom Penguins-, rundade kassen och satte den alltså köksvägen bakom Fleury.
Rasande grannt.
* * *
Bättre period det här.
I alla fall för mig.
Jag slapp dansa offerdanser för wireless-gudarna och kunde njuta lite av att det spelas så fruktansvärt bra hockey här.
Jag menar, ni är väl med på det?
Att det alls skapas chanser när försvarsspelet – på båda sidor – är så magnifikt vittnar om begåvning det inte finns namn på.
* * *
Fansen i The Joe har mycket att jubla åt ikväll.
Baseboll-laget Tigers slår Twins med 19-3 på Comerica Park några kvarter bort.
Riktigt sån siffror ska vi kanske inte förvänta oss här. Men det skulle förvåna om Red Wings inte vinner dom med.
De spelar väldigt bra – och de brukar inte bli lättare att tas med när de leder.
* * *
Daily Sport från Tjeckien kommer aldrig, så nu i tredje får jag sällskap av filosofen Karlefors från TV4.
Det ser jag fram emot.
* * *
 Fleury är emellertid ingen dum målvakt.
Så vem vet – om han fortsätter hålla tätt samtidigt som Hossa eller Malkin eller nån lyckas få iväg en karaktäristisk projektil, då kan allt förändras.
Men det är ju det. De får inte många tillfällen att överhuvudtaget skjuta. Det är så genial Red Wings defensiv är.
* * *
Pens-fansen ger inte upp. De hörs inte lika mycket som hemmapubliken, men de hörs.
* * *
Okej, sista perioden i första finalen.
Nu kör vi in i mål.

Jaha, samma visa igen.
Med Homer.
Trist att det ska behöva hända även i finalen.
Jag har inga egentligen åsikter om huruvida han begick något regelbrott, främst för att jag när det där hände satt och krånglade med den uppkoppling som jag nyss sa var så bra, men det är trist att det ska bli samma tjafs i finalen.
Det tar så mycket energi, och är så trist att fråga om och höra om och ha åsikter om.
Låt det vara hockey, bara.
* * *
Ja, det är alltså teknikkrångel.
Just nu funkar det, eventuellt – för att en hjälte från NHL slitit som ett djur med alla laptoppar här uppe och därigenom har hinkar med dry martini att invänta on me om vi ses vid nån bardisk framöver.
Men då vet ni ifall det blir mörkt här, det är inte jag som slutat blogga.
* * *
Nu har de spelat bra i boxplay, men ändå: Vill Detroit vara med i den här serien får de sluta ta så här mycket utvisningar – i längden GÅR det inte mot Pittsburgh.
* * *
 Bortsett från Homers bortdömda är det väl Penguis som är närmast ett mål, men där visade Osgood att han verkligen är stor.
Däremot har Detroit, fem mot fem, ett visst spelmässigt övertag, no?
* * *
Jag önskar jag kunde beskriva stämningen när matchen börjar, men jag har inte orden.
Det är bara så laddat att..att…ja, jag vet fan inte hur det ska beskrivas.
* *
Kronwall har varit grym – inte minst med de där patenterade höfterna.
Men det förvånar inte.
Inte för den som såg stockholmarens blick under nationalsången.
Att han som är så snäll kan se så satans farlig ut…
* * *
I natt har Don Cherry snott kavajen av Gram Parsons.
Stort.
* * *
Naturligtvis är det Kronwall Ruutu gafflat mest med också.
Det skulle jag också göra. Är det någon en motståndare rimligen vill få ur balans – bokstavligt talat – är det ”Kroner”.
* * *
Om någon tycker att det verkar som att jag inte tippat, och det tyder en del kommentarer att somliga tycker, så är det…alldeles rätt.
Jag kan inte.
Inte förrän den här matchen är spelad.
Hata mig inte…
* * *
Okej, nu försöker vi åka igen.
Hoppas alla – inklusive Börje Johansson Devorski och O’Halloran – gör en ännu bättre andraperiod.

Nu, serrni, har den första värmningen i den första Stanley Cup-finalen 2008 börjat.
Det är nästan så jag börjar applådera när spelarna kommer ut genom respektive båsdörr.
Man har ju liksom gått och väntat ett tag och upphetsningen inför vad som i alla fall på papperet känns som den bästa finalserien på ett kvarts sekel börjar nå kokpunkten
Så fruktansvärt, fruktansvärt kul och spännande och ballt det här ska bli.
* * *
Vi får se hur det blir med live-bloggandet.
Uppkopplingen verkar det inte vara några större fel på, men laptoppen lever farligt…
Eftersom det, som vanligt, är så mycket media på finalen har de tvingats bygga provisoriska pressläktare i gamla The Joe och de provisorierna känns inte precis bergfasta.
Bordsskivan datorn står på är vinglig som en Marek Malik på offensiv blå när Crosby kommer störtande mot honom och risken att den går av när min bänkgranne från tjeckiska Daily Sports börjar hamra på sin maskin är överhängande.
Men det är lugnt; i så fall skickar jag röskignaler – den tekniken har alla på Aftonbladet utbildning i.
* * *
Nu har Eken kommit också, min ärade gamle sidekick, och även han är upphetsad.
Men mest över att han får se Crosbys lår.
– Kolla, flämtar han när superstjärnan mitt under pressmiddagen kommer gående i korridoren som tjänstgör som matsal, vilken jävla stockar till lår.
Hm.
För övrigt anser gormanden från Knivsätra att maten är ”average”.
Ni från Gävle får ursäkta om er kille har lite svårt med svenskan, han har ju bott här i nästan två år nu…
* * *
En mejlare  efterfrågar bild på ackrediteringsbrickan och då står jag förstås till tjänst (fast jag får väl erkänna att det är en bekant som mejlar…)

Som ni ser är det redigare don som gäller när det blir final.
* * *
Zäta ser fin ut på värmningen.
Mycket fin.
Han gör mål ikväll.
* * *’
Är med i ett tips a tio dollar om den som gör avgörande målet i matchen – och drar en lapp med namnet Hal Gill på.
Morsning korsning.
* * *
Svårigheten att få ackrediteringar av NHL kan ifrågasättas.
En av platserna intill oss här uppe tillhör – Vetlanda-Posten.
Häpnadsväckande.
Men det är klart VP ska vara här när The Mule – nästan – spelar final.
* * *
Stämningen är halvtimmen innan match glödhet – i synnerhet för att vara The Joe.
Men det är inte bara hemmafans som röjer. En betydande mängd Pens-fans är här också.
Skoj, om än inte helt oväntat.
Dels hör de till ligans mest hängivna, dels är det bara knappa fem timmar i bil mellan finalstäderna.
* * *
Gary Bettman höll presskonferens för en timme sen och jag kanske är lättlurad, men jag får alltid samma intryck:
Vad man än kan säga i övrigt är det en jäkla sympatisk karl.
* * *
Småskojig detalj:
Första gången Chris Chelios vann Stanley Cup, då var Sidney Crosby inte ens född.
Nu kunde de ha mötts i en final.
Men det gör de inte.
Lilja spelar på gamlingens plats.
Är det Helsingborgs första ögonblick i en Stanley Cup-final?
Jag bara frågar.
* * *
Grattis till käre schlagerkollegan Markus Larsson.
Att Ryssland vann i Belgrad innebär att han får åka till Moskva nästa år.
Det, var man fick åka året efter, var alltid min huvudprioritering när jag bevakade det där evenemanget…
* * *
Okej, håll i hatten.
Game on – snart.
Det blir alldeles, alldeles magiskt detta.

Nu äter Red Wings-spelarna lunch.
På olika platser i förorterna runtom Detroit.
Lidas, Kronwall, Homer och The Mule sitter på Andiamo i Little Sweden, Zäta har ett annat sällskap på en annan – hemlig – restaurang och Lilja och Samuelsson finns på en tredje.
Allt har med skrock att göra.
Har det en gång gått bra äter samma killar alltid samma saker på samma ställen i samma sällskap.
Det är därför Homer alltid betalar de där gameday-luncherna med landsmännen också.
Han gjorde braksuccé efter att pröjsat en gång i vintras, och nu vägrar han sluta.
– Fast vi, påpekar Lilja och Samuelsson efter morgonträningen, är arbetare. Vi får inte följa med på så där fina restauranger. Vi har samma matlåda varje matchdag istället…
* * *
Det finns inte alltför mycket att rapportera från pressfesten på Marriott igår kväll.
Bagarväckningar har sitt pris, jag tvingades vika ner mig redan efter någon timme.
Men jag hann upplysa Varpu om att hon är ett ”item” i den här bloggen, att jag lovat fria och att ni läsare kräver att få se henne på bild.
Hon är nu svårt chockad och hälsar att ni inte ska tro allt ni läser…
Någon bild blir det för övrigt inte.
* * *
Får bjuda Mattias Ritola på en snus.
– Jag har inte fått en lössnus på nio månader, säger han med tårade ögon och trycker upp en prilla med den snits bara riktiga borlängekillar besitter!
* * *
Apropå skrock berättar Pitttsburgh-journalister att Crosby är ett av de grövre fallen.
Vid sin plats i omklädningsrummet hemma i Mellon har han till exempel tre klubbor upplagda i ett särskilt mönster varje matchdag – och de får ingen komma åt.
Om någon ändå gör det, vilket händer att journalister på besök inte kan undvika,  blir han fullständigt hispig.
– Det ser ut som att man sårat någon han älskar, säger kollegan från Steeltown.
Fast idag, på morgonträningen, såg superstjärnan glad ut.

Foto: Pontus Höök.
* * *
Samuelsson vill veta  vad jag har för källa som påstår att han är lik pappa Christer och det lovar jag avslöja – om han berättar vem det var som stal Kronwalls fina keps i vintras.
– Aha, då vet jag ju att det var 40 då, ler Mariefred-Larionov förnöjsamt.
Där tar han lite fel, men är det inte så att ”Sammy” med det svaret avslöjar att det var Zäta som var keps-tjuv?
* * *
Att vistas inne i Red Wings omklädningsrum känns som att stå längst fram på en Imperiet-konsert 1986 – så trängt och kaotiskt är det när media stormar in.
Men ni kan vara alldeles lugna.
Doften av suspensoar-svett, liniment, fukt och isoleringstejp är intakt.
* * *
Detroit Free Press kör idag ett stort Zäta-porträtt och illustrerar det, bland annat, med en liten bild på Emma.
– Gör dom? Då kanske man måste gå och köpa tidningen idag då, flinar Henrik.
* * *
Inne hos Penguins ser det faktiskt ut som rena ungdomsgården. Det är rent häpnadsväckande vilken samling kids de är.
Det ser också ut som att Pittsburgh invaderat Detroit. De har till och med släpat in en egen matta i gästkabyssen, satt egna klistermärken över hela väggarna och hängt egna maximer ovanför entrén.
Jag tycker det känns rätt coolt.
* * *
Apropå Detroit Free Press är denna blogg minsann nämnd idag också.
Helene St. James kör en liten grej om att alla aktiva NHL-svenskar som var med i den stora enkäten tippade Red Wings som vinnare.
NHL-bloggen goes international!
* * *
Här kollar Lilja om Kris Draper borstat tänderna ordentligt.

Foto: Pontus Höök.
* * *
Jag känner kvinnliga reportrar som tycker att Lidas och Lilja är sexigast i hela Stanley Cup-finalen…
* * *
MTV:s The Score är på plats och gör pajas-intervjuer. Bland annat tvingas Zäta ställa upp på rena studentspexet.
Det går väl sådär, Njurunda-mannen är så lagom upplagd för dylika strapatser morgonen före livets första Stanley Cup-final . Och inte blir det bättre av att Dominik Hasek, som sitter intill, kastar en blöt handduk i ansiktet på honom…
Så här ser det ut när Zäta gör mer seriösa intervjuer. Notera solglajjorna.

Foto: Pontus Höök
* * *
Sid The Kid skyddas som vanligt omsorgsfullt av Penguins PR-stab. Vill man prata med honom får man ta sig till de officiella presskonferenser NHL håller med guldklimpen.
Den enda journalist han därutöver har tid över åt är – Varpu.
– How are you doin, säger han och ler intagande när han går förbi den den ljuva finskan.
Fuck, det kan man kalla konkurrens…
* * *
Holmgren och Calle Johansson får vi dessvärre vänta på tills Pittsburgh, men Canal Plushar redan reportage-teamet på plats. Därtill har Nordström från Expressen anslutit, så…ja, nu är vi nästan lika många svenskar på pressläktaren som på isen.
* * *
– Man får väl passa på, säger Janne Lidström på vackrast tänkbara dalmål.
 Javisst, kan ens grabb bli den förste europé i historien som tagit emot Stanley Cup-bucklan så reser man förstås från Skogsbo och Avesta till Motown.
Här har vi dem, två generationer Lidström

Foto: Pontus Höök
* * *
Höken  håller på att fånga Nordströms ena fot på Red Wings klubbmärke inne i omklädningsrummet.
Men Expressen-veteranen ser vad som håller på att hända och glider undan i sista stund.
Jäklar! Det hade varit stort att kunna skylla eventuella förluster på att konkurrenten jinxat svensklaget.
* * *
Knappt fem timmar till match nu.
Temperaturen stiger.
Satan vad roligt det ska bli!
Återkommer strax innan nedsläpp.

I morse var det bagarväckning deluxe.
03 fucking 30 tvingades jag gå upp för att hinna med första flighten från Laguardia till Motown.
Där, nånstans, anser jag att  gränsen går  för vad en homo sapiens ska behöva utstå.
Men vad gör man inte för att hinna få se Andreas Lilja träna?
Och som han – och övriga Red Wings – tränade.
Jag har inte sett någon genomföra ett lika intensivt pass under hela slutspelet.
Jag fick armsvett bara av att titta.
– Men så är det alltid. Babcock kör alltid hårt med oss, försöker just Lilja efteråt.
Men ni skrattade ju inte ens idag? Det brukar i alla fall du göra.
– Nej, okej. Det var kanske lite extra jobbigt,.
Fast nu när jag tänker efter…just Lilja själv hade förstås ork att visa bloggen hur man gör när man stoppar in ett klubblad i en springa i plexiglaset.
* * *
Nu är det verkligen final här.
Det som bara förra helgen var en stilla hausse , alltjämt rätt avslappnad, har förvandlats till enorm mediacirkus.
Här är så mycket skribenter och fotografer och kameramän och radioreportrar och tv-stjärnor och NHL-anställda och annat löst folk att Red Wings inte ens kunde ha eftermiddagens pressmöte i The Joe.
De fick flytta in i konferenscentrat Cobo Hall vägg i vägg.
Där, i en jättelik mässhall, stod spelarna sedan på varsitt podium och lät sig intervjuas.
Det blev fullständigt kaos runt allihop.
Så här såg det till exempel ut när The Mule kom ut i offentligheten för första gången på två veckor.
 
Foto: Inte Höken…
* * *
– Lilja ser ju direkt farlig ut, säger Höken när han ser skåningen i slutspelsskägg för första gången.
Jag kan bara instämma.
* * *
De kom utdragande med bucklan i dag också.
Här står en suspekt typ med alldeles för fladdrig haka och beundrar konstverket.

* * *
Detroit målvaktscoach Jim Berard bodde och spelade i Åbo i elva år och hann snappa upp så mycket att han kan hålla en hel konversation med Varpu.
Sen får han klart för sig att jag är svensk, vänder sig åt mitt håll och säger på finsk-svenska:
– Systembolaget.
Hm.
* * *
”Allt runtomkring…”
Det är det killar som spelat Stanley Cup-final brukar prata om när de försöker förklara vad det är som skiljer vardag från detta.
Det är det vi ser här nu.
Febern runt The Joe.
Och den drabbar alla.
– Jamen, se själva hur mycket folk det är här, säger Mike Babcock under en presskonferens.
– Det är spännande för alla, oavsett om man är 20 eller 37.
Eller 41, kan jag inflika.
* * *
Penguins tränar hemma i Mellon Arena innan de avlägger den korta flygresan och kommer sedan direkt till Cobo Hall.
De ser sammanbitna ut.
Hårda.
Målmedvetna.
Utom Jarkko Ruutu.
Han är glad och fnissig och driver hårt med några Pittsburgh-journalister han känner igen.
Lika jobbig som han verkar vara på isen, lika charmig är han utanför.
One-on-one-intervju med Jarkko känns som ett mission jag måste genomföra här.
* * *
Larry Brooks, New York Post-oraklet,  hann inte svara innan jag publicerade den där stora enkäten, men nu kommer det mail.
Han skriver:
”Penguins in 6…”
* * *
Apropå Ruutu får Red Wings finne, Valtteri Filppula, frågan vad han tänker säga om han stöter samman med landsmannen på isen.
Han svarar:
– Eh, det är nog inte i första hand jag som kommer att säga något då…
* * *
The Mule om problemen på slutet:
– Jag trodde det var höjdskillnaden i Denver som gav mig huvudvärk. Eller Kirk Maltby…
Läs mer om Franzén på ett utrymme här intill under morgontimmarna.
* * *
Äntligen har vi fått lite svenskt sällskap i media-racet.
TV4:s skjutjärn Bertil Karlefors är på plats och ställer frågor till svenskarna  med samma löd som Marian Hossa fräser iväg slagskott.
Emellanåt står han och är filosofisk också.
Då ser det ut så här

* * *
Bladet-reportern Patrik Thorneus är en annan som inte hann få in sitt tips i tid, men vi publicerar det förstås ändå.
Så här skriver Lappen:
”Alla pratar om Crosby och Zetterberg och det är väl okej, men det som avgör är ett bra försvar och där är Detroit flera resor bättre. Osgood är väl ingen försteklassmålvakt, men det finns å andra sidan bara en Lidas… 4–1 till Detroit. Kom i håg var du läste det först!”
* * *
Hur stoppar man Crosby, frågar dom Babcock.
Han tittar upp och rycker på axlarna.
– Bra fråga. Jag önskar jag visste.
Lysande.
* * *
Här är ytterligare tre coola Höök-bilder från dagen.

Intensiv Babcock jagar på Lilja.

Vaktmästaren som har hand om tröjorna när det inte är match.

Lite coola klubbor.
* * *
Nu ska vi iväg på media-reception.
NHL tänker hälla i oss borsten, tror jag bestämt.
Tur man är så måttlig.
Rapport kommer i morrn.
Då är det match också.
Kan ni fatta vad häftigt?

Dan före dan före dan…
Då ska ni få en liten present.
Har nämligen ägnat de senaste dygnen åt att jaga rätt på ett antal personer jag tycker borde vara med och tippa den mest emotsedda Stanley Cup-finalen på två och ett halvt decennium.
Nu är jag klar och ber att få presentera det i mitt eget tycke grandiosa resultatet.
Så här går det mellan Detroit och Pittsburgh, enligt 41 edsvurna experter.

– Jag såg Pittsburgh när jag var i Quebec och tyckte de spelade jäkligt bra. De är så hungriga. Men sen såg jag Detroit också, och de var ju lika bra. Det är väldigt roligt att svenskarna  spelar så bra, jag är imponerad av dem. Och ja, jag tror nog att det till sist lutar åt att Detroit vinner. Säg 4-3.
Börje Salming, legend.

– Jäkligt svårt att säga, men jag tror att Detroit kan ta det i fem eller sex matcher.
Mats Sundin, Toronto Maple Leafs.

– Detroit–Pittsburgh 4-2. Tror inte att Pittsburgh kommer orka med Detroits offensiv. Pittsburgh har mött relativt lätta lag på väg till finalen. Ett söndertrasat Ottawa, ett upphaussat Rangers och ett Flyers, som egentligen inte var så bra att de skulle spela i en semifinal.  Det enda som oroar mig är om Detroits målvakt Chris Osgood orkar spela lika bra som han gjorde mot Nashville och Colorado och i början av serien mot Dallas.
Tomas Ros, bloggpartner och Front 242-fan.

– Detroit.
Peter Forsberg, Colorado Avalanche.

– Pittsburgh vinner med 4–2 i matcher. Oerhört svårtippat, men det känns som Pittsburghs Marc-Andre Fleury är hetast av målvakterna. Det avgör.
Mats Wennerholm, hockeykung, Aftonbladet.

– Detroit, i fem matcher.
Daniel Alfredsson, Ottawa Senators.

– Det blir sju matcher och jag tror Pittsburgh till slut drar längsta strået. De är unga och hungriga och har Sidney Crosby. Han är fruktansvärt bra, bland de bästa jag nånsin sett.
Niklas Eriksson, Leksands IF-legend och OS-guldmedaljör i Lillehammer -94.

– Jag håller på Pittsburgh och tror att dom vinner med 5-3. Jaså, går inte det? 6-3 då. Nähä, inte det heller. Men 4-3 går, säger du? Då tror jag det.
Fredrik Virtanen, begränsat idrottsintresserad tv-stjärna och Aftonbladet-krönikör.

– Jag tror på Detroit, de har chansen att gå hela vägen i år. Det blir 4-2 eller 4-3.
Michael Nylander, Washington Capitals.

– Jag tror att de som är bäst i Pittsburgh är aningen, aningen bättre än de som är bäst i Detroit. Det handlar om marginella skillnader, men det finns ändå lite mer  spetskompetens i Pittsburgh. Det fruktansvärda tempot Malkin och Crosby håller…jag tror Detroit-backarna kan få svårt med det. Så magkänslan säger Pittsburgh. Och vi får väl hoppas på 4-3 då, för framförallt ska ju det här bli en otroligt rolig final att följa. Det är två grymt imponerande lag som ska spela. Många sena nätter blir det, man kommer att vara rätt hålögd framöver.
Niklas Wikegård,  hockeyexpert, bland annat åt SVT.

– Nu är det ju alldeles för jävligt att jag sitter just där jag sitter, det enda jag kunnat se av hockeyn är veckogamla sammandrag på måndagsnätterna, så jag är inte direkt uppdaterad så det stör. Det enda som får mig att minnas gammal susp-lukt från NHL-omklädningsrum numera är din e-m-i-n-e-n-t-a  blogg.
Men Zäta ser ju fenomenal ut och tar dessutom en massa sympatipoäng mot den lille kaxråttan Crosby.
Det måste bli Detroit. Känns som det finns fler vapen i den boden.
Vi säger 4-2 i matcher.
Peter Wennman, London-baserad skriftställare och Aftonbladet-korre.

– Pittsburgh vinner med 4-1 i matcher.
Karolina Ramqvist, DN-kolumnist.

– Jag tror det blir svårt att slå Detroit, de har sett så otroligt bra ut. Man skulle ju önska att det blev 4-3, eftersom det är två offensiva, roliga lag som spelar. Men jag tror Red Wings, med sin rutin,  tar det i sex matcher.
Fredrik Modin, Columbus Blue Jackets.

– Pittsburgh vinner. Tyvärr. Av rent principiella skäl håller jag på Peter Forsbergs lag, oavsett vilket det är, men det är klart att man har känslor för Red Wings också.
Trots det: Pittsburgh!
Båda lagen är hockeymaskiner men spetsen i Pittsburgh känns vassare. Malkin, Crosby och Gonchar. Visst. Zetterberg är bra men Malkin…
Plus att jag tycker att Fleury är bättre än Osgood. Jag vet att Osgood har bättre procent men då har han inte mött Crosby och Malkin…
Och utvisningarna. Detroit verkar dra på sig onödiga utvisningar och det håller inte mot skarpskyttarna ovan.
Adam Alsing, TV- och radioprofil, samt passionerad Färjestadssupporter.

– Detroit vinner med 4-2 i matcher.
Båda lagen har imponerat i slutspelet, men det som fäller avgörandet är Red Wings slutspelsrutin. Visst, Pittsburgh kan rida på sin framgångsvåg ett tag till, men Penguins med sina unga stjärnor är inte moget att vinna Stanley Cup redan i år.
Pasi Hiirikoski, VLT.

– Pittsburgh kör över Detroit. 4-2 blir det.
Magnus Hägerborn, Bäckisbloggare på Gefle Dagblad.

– Det är inte lätt. Men jag följde semifinalerna via tv när vi var i Quebec och Detroit imponerande väldigt. Farten och sättet på vilket de håller pucken inom laget…det är ju fantastiskt. Sen har vi då Pittsburgh med sin ungdomliga glöd. Det är ett väldigt bra lag det också. Men, mja, jag tror att Detroit vinner med 4-2.
Leif Boork, demontränare från Sollerön.

– Wings efter sex matcher. För att de har mer erfarenhet av spel den här tiden på året. Och för att Sidney Crosby ännu inte har behövt möta backar av Nicklas Lidströms kaliber.
Helene St. James, Detroit Free Press.

– Jag tror på Detroit. De vann grundserien, har fördel av hemmaplan och sitter på en annan rutin i de här sammanhangen. 4-3, säger jag.
Jonas Bergqvist, flerfaldig VM- och OS-guldmedaljör.

– Detroit-Pittsburgh 4-2. Har länge trott på Detroit och ändrar mig inte nu. Fast Pittsburgh imponerar och det känns som att den där berömda målvaktsmatchen blir mer avgörande än vanligt. Väldigt ovisst – men spännande och underhållande blir det definitivt. 
 Maria Nordström, Sundsvalls Tidning.

– 2-4 Varför? Ja, det vete fan. Har knappt hört talas om lagen. Men Lidström lirar väl i Detroit och han måste vara på väg ner snart.
Robert Laul, hockeyälskande fotbollsbloggare- och nyhetsmästare på Aftonbladet.

– Jag tror på Detroit. Pittsburgh vinner sina hemmamatcher och Detroit sina. Så det blir 4-2. Va? Blir det 4-3? Ja, det blir det ju i så fall, ja. Dom har tre hemmamatcher. Men jag säger 4-2 i alla fall, det kändes som en bra siffra, ha ha.
Henrik Lundqvist, New York Rangers.

– Jag tror det blir stenhårt. Penguins vinner dock i sjätte matchen. Visst har de den hemma?
Eken, NHL-bloggens sidekick.

– 4-3 till Detroit…hoppas jag.
Nicklas Bäckström, Washington Capitals.

– Jag säger Pittsburgh. Och det gör jag för att de har de två fantastiska spelarna Malkin och Crosby. Malkin såg jag redan när han var junior och man kunde direkt konstatera att han skulle bli en stor hockeyspelare. Det har han blivit nu. Och Crosby är ju nästan lika bra. Jag tror Detroit får svårt med dom två.
Tomas Jonsson, tvåfaldig Stanley Cup-mästare, tränare i Leksands IF.

– Detroit vinner med 4-1. Ett val jag gör mer med hjärta än hjärna. Vem vill inte se ”svensklaget” Detroit i topp?
Pontus Höök, Aftonbladets New York-fotograf.

– För första gången på många år är det verkligen NHL:s två bästa lag som gått hela vägen, det vill säga tagit sig till final. En serie som bjuder på många intressanta ”matcher i matchen”. Inte minst den mellan superstjärnorna Datsuyk/Zetterberg i Red Wings och Crosby/Malkin i Penguins och backjättarna Lidström vs Gonchar. Jag tippar att det blir laget med den bredaste truppen som vinner. Och jag hittar inga motsvarigheter till Draper, Maltby och McCarthy hos Pittsburgh. Hårt jobbande rollspelare, som gnuggar på i varenda av de få byten man normalt gör. Detroit står som slutsegrare, mitt favoritgäng ända sedan tidigt 80-tal, men det blir minst sex matcher, kanske rent utav en sjunde och avgörande innan det är över.
Calle Goth, sportchef, Dalarnas Tidningar.

– Detroit. Det känns som att de har erfarenheten och tyngden. Och visst är det väl fantastiskt att svenskarna är så bra? Fan, jag tycker även en sån som Micke Samuelsson, som ingen nånsin nämner, är helt suverän. 4-2 blir mitt tipps.
Berglund, Dalarnas Leif Silbersky.

– Jag tror att Detroit vinner med 4-2, men det är ett tips med hjärtat enbart. Men Franzén tillbaka i laget kan det dock bli så!
Lasse Anrell, sportkrönikör och fyrverkeriexpert, Aftonbladet

–Detroit vinner med 4-3 i matcher. Drömfinal. Hjärtat säger svensklaget, hjärnan försöker övertala mig att skriva Pittsburgh. Men här gillar jag att välja med hjärtat.
Per Mårtensson, NWT

– Detroit vinner med 4-2 i matcher.
Mattias Norström, Dallas Stars.

– Dags – äntligen  – för svensklaget Detroit. Ja, det tror jag. Fantastiskt så stora svenskarna i laget  är i Nordamerika. Att Lidström och Zetterberg är det visste vi sedan tidigare, men Franzén och Samuelsson och flera också. Men NHL vore inte NHL om nu inte exempelvis Pittsburgh är i final igen efter så många år. Det här –  och också Flyers framfart i vår – visar att ligan verkligen lyckats med lönetaket.
Det blir hårt, 4-2 i matcher dock till Detroit. Zäta blir finalseriens store.
Hasse Andersson, Mr. Hockey, Örnsköldsvik.

– Jag är Pittsburgh-fantast. Det känns som att de är starkast. Sedan har de ju Crosby och Malkin, som är väldigt bra just nu. 4-2.
Per-Erik Eklund, största pucksnillet som spelat i AIK, Philadelphia Flyers och Leksands IF. Nu scout.

 – Jag tror att Detroit vinner med 4_1 och hoppas att Sveriges Super-Z Nr 2 blir stor hjälte.  Men egentligen spelar det ingen roll hur det går för det här är en drömfinal. Detroit med alla svenskar. Och Pittsburgh är klubben som reste sig och gick vidare när alla sade att loppet redan var kört.
Johan Esk, DN.

– Det är inte bara av lokalpatriotiska skäl (Holmström) som jag tror på Detroit i finalen. Men rutin från viktiga matcher betyder oerhört mycket i det här läget och den har ju Detroit gott om, i motsats till Pittsburgh. Detroit är oerhört stabilt och har också visat att de är lika bra borta som hemma. Pittsburgh kan bli lite knäsvaga när dom hamnar på bortais.
Alltså…4-2 till Red Wings
 Mats Nyberg, Piteå-Tidningen.

Tja, det här blir gammalt mot ungt, och eftersom jag själv kommit upp i en ganska vördnadsbjudande ålder så tror jag på age before beauty: Detroit vinner med 4-2 i matcher, jag tror helt enkelt att Lidström, Holmström, Chelios, Draper mfl är lite för tunga och lite för bra för Malkin och Crosby och grabbarna. Det känns som om PP är i final ett år för tidigt.
Janne Bengtsson, Svenska Dagbladet.

– Framförallt tycker jag det är jäkligt roligt att två spelande lag gått till final, det ska bli kul att se. Synd med tiderna bara, det blir sena nätter. Nånstans känns det som att Detroit har mer bredd. Jag tror de vinner, 4-2 låter som ett vettigt resultat.
Bengt Åke Gustafsson, förbundskapten.

– Stentuff finalserie att vänta. Fullständigt övertygad om att det går till  sju matcher och att Njurunda-Zäta blir tungan på vågen för Detroit. Killen är kung därborta nu. Dessutom är det fyra år sedan Njurunda-Modin var hemma och visade upp den anskrämliga bucklan, så vi börjar längta efter att få se den igen. Tips: 4-3 i matcher till Detroit
Pelle Ehnberg, reporter, Njurunda – också känt som Zäta-land.

– Rostbältets stolthet knäcker den försvenskade bilstaden med 4-2. Den historiska generationsväxlingen med Crosby och Malkin som nya ledare kan inte ens en frisk Franzén stoppa.
Stefan Åsberg, SVT.

– Ja, jag tror nog att Detroit vinner. Det känns som att deras större rutin blir utslagsgivande, gör det inte? Dessutom tror jag Malmö FF vinner Allsvenskan i år.
Filip Hammar, komiker och hockeykännare från Köping.

– I början var jag mest imponerad av Detroit, de spelade ju så jädra bra. Men sen såg jag Pittsburgh och blev ännu mer imponerad. Så det börjar svänga över till Pittsburgh. Jag tror de vinner det här. 4-2.
Christer Olsson, backstjärna i bland annat Brynäs, St. Louis och Leksand. Juniortränare i Leksand nu.