2-1 till Penguins.
Och det kan inte gärna bli annat när gästerna drar på sig utvisningar hela tiden.
I Pittsburghs första PP-uppställning ingår alltså Crosby, Malkin, Hossa, Gonchar och Malone.
Det är Stanley Cup-vibbar på den femman, milt uttryckt.
Fortsätter Rangers att ge den chanser – till exempel i fem-mot-tre-lägen – kan det här bli en svettig kväll.
* * *
Det verkar var något knas på kommentatorsfunktionen just nu. Inget jag råder över, tyvärr. Skicka flera gånger, jag kan parera eventuella dubbelposter.
* * *
Det är fullsatt i gamla Mellon – men tidvis ändå märkligt tyst.
Mellan måljublen och de enstaka ”Let’s go Pens”-ramsorna hör man spelarna gapa nere på isen.
Det kanske är klockslaget. Alla harväl inte varit uppe och studsat lika länge som NHL-bloggen.
* * *
Duktig bröstvärmare Bäckman får av Laraque.
Kommer att kännas i morrn, föreställer man sig – men Christian reser sig snabbt och verkar i det närmaste oberörd.
My guy.
* * *
Tyst förresten…när Jagr har pucken buas det förstås precis lika högt som vanligt. Bakis eller inte, en Penguins-suuporter med självaktning måste givetvis alltid visa sitt förakt en av de bästa som någonsin spela i laget.
* * *
Vet att många av er där ute inte tycker att han lever upp till hypen, men jag tycker Sid The Kid är alldeles lysande so far.
* * *
Neutraliteten är det faktiskt inga fel på alls här borta på högerkanten. Kanske gör Zipay en liten grimas när Malkin smackar in 2-1-pucken, men annars går det inte att läsa av en enda känsla i dessa vindpinade murvelplyten.
* * *
Om inte annat krävs det i alla fall mer än en Paul Mara för att  komma till tals med världens bästa 20-åring.
* * *
Det flyger en sån där minizeppelinare med reklambudskap över läktarna i pausen.
Jag vet inte varför, men såna har alltid gjort mig på bra humör. Jag vill åka med, tror jag. Fast då skulle den kanske inte komma så högt upp…
* * *
Man kanske kan hoppas att Renney påminner sina spelare att de i högsta grad blir indragna i den otäcka streckstriden om de åker härifrån utan poäng idag.
* * *
Nu har Petr planerat för dåligt igen, och måste springa på pressmuggen. Later, pojkar och flickor.

Hallå, det är Petr som talar.
Petr Bjurman.
Jag heter så idag.
Ja, det är i alla fall namnet som står på min ackreditering i Mellon Arena här not so beautiful Pittsburgh.
Någon på pressavdelningen tänkte väl att ja, Sykora heter ju så, då måste väl den här svensken ha samma namn. Det är nog bara ett t som försvunnit i ansökan från NHL-kontoret.
Men inte mig emot.
Jag heter gärna Petr för en dag.
* * *
Brutal bagarväckning idag.
Planet från Boston gick redan vid sju och jag är ju en sån gubbe som vill vara ute i tid när jag flyger, så ni kan ju tänka er.
För övrigt får vi väl kolla med vår flygintresserade kommentator Anders om han kan räkna ut vad för flight jag var på.
Den gick direkt, kan jag meddela.
* * *
I gamla Mellon finns inget separat pressrum där såna som jag kan sitta och randa. Man får klättra upp på pressläktaren direkt om vill ha något uträttat.
Det har jag gjort – och sitter nu här, mol allena,  och tänker på hur fin Penguins gamla igloo ser ut när den är tom.
Ja, jag är ju egentligen anhängare av moderna, bekväma lounge-artade Wachovia Center-fester och anser att den här sortens kalla, obekväma, ofunktionella, smutsiga skjul tillhör en annan tid.
Men ändå.
Just Mellon har ju sån suverän särprägel och så mycket klassisk hockeyatmosfär att det är svårt att inte bli förförd.
* * *
Ingen kan komma och påstå att Pittsburghs flygplats ligger för nära stan.
Taxin till hotellet tar åtminstone lika lång tid som hela flighten från Laguardia till Boston igår.
* * *
Jaromir Jagr gör förmodligen sin sista match i Mellon idag.
För hur charmig den här klassikern än är ska den rivas efter denna säsong. En ny, modern skapelse helt i min smak håller på att resas i grannskapet.
– Jag kommer inte att gråta, säger stjärnan som under 12 säsonger hade Mellon som hemmaarena till New York Post.
Den kommentaren ska måhända ses mot bakgrund av att Pens-fansen numer buar ut den gamle hjälten så fort han är i närheten av pucken…
Frågan är om han överhuvudtaget spelar någon hockey i stan igen.
Ryktet säger att ”Jags” – som inte kommer att göra de 84 poäng som krävs för att optionen i hans kontrakt ska utlösas automatiskt – överväger att avsluta karriären i ryska ligan.
– Jag vet vad jag ska göra nästa år, men tänker inget säga. Helt klart är dock att jag återvänder till Pittsburgh. Jag har fortfarande ett hus där och tänker vara på plats när det sägs, flinar superstjärnan.
* * *
Det är inte direkt Mallorca här heller, men klart mycket varmare än i permafrostens Boston. Kavajen duger nästan som ytterplagg.
* * *
Uppvärmning pågår och det är bara att pricka av den samlade supertalangen på hemmalagets planhalva.
Sid The Kid, Marian Hossa, Malkin Sykora, Jordan Staal, Malone, Gonchar…de ska alla spela den här matchen och jag kan ju inte tänka mig nåt annat än att de säkrar divisionssegern nu.
4-2, ska vi säga så?
* * *
Avery säger idag att han tror att det är någon av hans ”fiender” som planterat namn och telefonnummer hos bordellmamman som gripits på Manhattan.
– Vi i laget har garvat oss fördärvade åt den här historien, berättar han för Dellapina.
Rangers pressavdelning sägs vara mindre road – måhända för att de kallhamrade typerna där varit med förr och vet att New York-media näppeligen släpper en så smaskig story i första taget…
* * *
Hal Gill värmer upp utan hjälm. Med tanke på att han trejdades till Pittsburgh så sent som för en månad sedan är det rätt tufft gjort, tycker jag.
* * *
En skribent i Pittsburgh Post-Gazette skriver idag att hemmafansen borde behandla coachen Michel Therrien.
Det tycker jag också. Då kanske han slutar se ut som en Sisters of Mercy-sång i hela ansiktet.
* * *
Sitter på samma pressläktarrad som den tunga New York-kvartetten idag:
Dellapina från News, Brooks från Post, Zinser från Times och Zipay från Newsday.
Ska bli ett nöje att se om det går att spåra några brister i neutraliteten där. Här gör det det definitivt…
* * *
Nu ska Petr ta en kopp kaffe och lyssna på nationalsång.
Ber att få återkomma i första periodpausen.

Senators mäktar inte med någon upphämtning den här gången.
Tredje perioden börjar med att Shane Hnidy (säg det efternamnet snabbt några gånger efter varann) får smaska in en puck som inte ser direkt otagbar ut – och då är det som att Sens lägger av.
Ger upp.
Struntar i att ens försöka komma tillbaka.
Ledande profiler i laget verkar dela den uppfattningen, för efteråt  får vi i tredje statsmakten vänta tills bläcket torkar i våra pennor innan dörrarna till omklädningsrummet öppnar.
Krismöte pågår nämligen.
– Vi pratade om att det inte får se ut så här. Alla måste förstå att vi är tvingade att vinna de tre matcher som återstår, suckar Daniel Alfredsson medan han slår korken av en vattenflaska.
Mannen som sägs leda främst genom sitt exempel har den här sura eftermiddagen i Boston visat verbalt ledarskap, det är tydligt det.
* * *
I mitten av slutperioden här i Banknorth kommer telefonsamtal från Siljans södra strand.
Det låter som någon ringt från extranumren på en Springsteen-konsert på Stone Pony 1977.
Ett sanslöst drag pågår.
Ett sting av längtan hem till kulturbygden kan inte förnekas…
* * *
Pebben verkar hålla med vissa kritiska kommentatorer om mina – och mina chefers… – prioriteringar.
När en presskille varit in och hämtat honom i de inre regionerna av Bruins omklädningsrum och den glade göteborgare får syn på big Biffen slår han ut armarna i en häpen gest.
– Är det du som är ? Har Rangers ingen match idag, säger han och flinar så den största snusprillan som stoppats under en överläpp på amerikanska östkusten håller på att trilla ur.
Ha!
Det hör för övrigt till saken att vi aldrig träffats tidigare…
* * *
Om nu Marco Polo-Persson inte varit och glassat i Kalifornien hade jag sluppit gå omkring i min tunna kavaj i Massachusetts-vinden och letat efter en taxi helt på måfå…
* * *
”Sense of urgency…”.
Den frasen förekommer i praktiskt varje fråga store Ottawa Sun-Bruce ställer till spelare, coacher och kollegor i Senators omklädningsrum.
Oraklet är frustrerat nu.
* * *
Kommer mig aldrig för att fråga vad det är Pebben snusar, men man kan väl gissa att det rör sig om nåt sånt där Rapé-bjäfs de håller på med nere i Göteborg.
* * *
Jason Spezza verkar inte direkt vara någon att hålla i handen när åskan går. Det var ofta han som föll igenom i finalserien i våras – och det är han som inte tar i nu heller.
* * *
Eftersom allting annat – mat, uppkoppling, service, pressmänniskor och what have you – är så utmärkt i den här hallen förvånar det inte alls att Bruins har ett så  gemytligt omklädningsrum. Jag har besökt lyxigare, men inte många trevligare.
* * *
Alfie har förresten längre hår än på länge.
* * *
Vet inte vad man ska tycka om att jag just idag, när den där bomben om Broadway Sean briserat, bor på ett hotell som ligger på Avery Street…
* * *
Matinéföreställning betyder att spelarna kan ta med sig kidsen på match – och i Bruins-kabyssen är det rena barnkalaset.
Aaron Ward – backen som blev osams med Jagr i Ranger – har till exempel en liten dotter som vill hoppa på klubbmärket . Sen tror jag det är Peter Schaefers grabb som gråter förtvivlat för att han inte fått prata mer med Tim Thomas. Jag förstår precis, jag brukar känna lika när Micke Nylander försvinner ut ur omklädningsrummen sådär fort….
* * *
Caps får ingenting gratis och vill de hänga på måste – ja, måste – det bli vinst nere i Sunrise ikväll.
* * *
Senators har med sig Phil idag – den vänlige och duktige pressbasen. Kan man göra sig förhoppningar om att de fimpat den andra, han som gapar om att det minsann är han som bestämmer?
* * *
Det är några äldre Bruins-barn på plats och de skojar coachen Claude Julien med.
Framförallt är det en liten lintott som sitter på Andrew Ferences plats som blir uppmanad att klippa av sig hockeyfrillan för med sån kan man inte bli någon bra spelare nuförtiden.
Fast det kanske inte är något skämt.
* * *
Fatta det här:
Om Sens får stryk i sina tre återstående matcher – mot Canadiens hemma på tisdag, borta mot Maple Leafs på torsdag och hemma mot Bruins på fredag, då kan de missa slutspelet.
Vem hade ens kunna fantisera om att sådan risk skulle föreligga inför grundseriens sista vecka?
* * *
Nu slår vi igen här.
Tills i morrn.
Då är jag någon annanstans. Försök gissa var. Pebben blir glad, om jag säger så…

2-0, efter mål av självaste Pebben och Marco Sturm,
Inte helt orättvist.
Boston har haft övertaget den här perioden – och de gånger Ottawa skapat något har Tim Thomas visat klassen.
Så, ja, nu ser det ju lite tungt ut för Alfie & co.
Å andra sidan:
Är det något de varit bra på senaste veckan är det att hämta in underlägen i sista perioden.
Så det här är inte över.
* * *
Nu ska vi inte vara såna, men det är väldigt mycket söta tjejer här uppe i pressholken också.
Det har Marco Polo-Persson inte sagt något om…
* * *
Smäller bra gör det nu också – över hela banan. Och Thornton hade en ny, riktigt rykande uppgörelse, den här gången med Cody Bass. Så man kan nog förvänta sig en…ja, vad ska vi säga…livfull slutperiod.
* * *
Det är en del tunga tröjor Bruins kunnat pensionera i sitt tak. Bobby Orrs 4, Phil Espositos 7, Cam Neelys 8 och Ray Bourques 77 till exempel.
* * *
Pebben högg sig som en kobra på det där 1-0-målet.
Det bor allt en liten sniper i Axlesson.
* * *
Nu kommer dom med bageri-vagnen igen, men nu får det fan vara nog. Tar bara en kaffe. Tror jag…
* * *
Pressande med rapporterna från Siljans södra strand nu. Är det inte fucking slut snart?
* * *
Har en säregen man intill mig – en stor, vuxen karl som har barnen med sig men ändå sitter och gapar och frustar och applåderar och blir alldeles till sig när Thornton och Bass brakar ihop.
Någon som vill att jag ska hälsa nånting?
* * *
Det har börjat fyllas på lite bättre på läktarna, men jag tycker fortfarande att fansen i den här genuina sportstaden är lite tama.
* * *
Rip this joint.
Det är i alla fall ett Stones-råd Senators borde följa i slutperioden.
Fast jag kan inte ärligt påstå att jag minns att de spelade den på turnépremiären 2002.
* * *
Alfie?
Ja, han är ju på isen mest hela tiden – och nu är det hans tid, tror jag.
Okej, återkommer efter mitt första besök i Banknorth-environgerna.

Vi har samma resultat efter första som de hade i det där rödglödgade kvalseriederbyt på andra sidan Atlanten.
0-0.
Och här  som där känns gästerna aningen starkare.
Bruins har kanske några fler chanser, främst i kraft av två powerplays, men Senators känns snäppet vassare.
* * *
Rätt fin hall det här.
Modern, men med den klassiska hockeylada-känslan intakt.
Och så är den genomgående färgen gul. Det är ovanligt – och jag gillar det.
* * *
Lite Kenneth Kennholt över Chara idag.
Han dammar på så det ryker om det – men han har förtvivlat svårt att träffa mål.
* * *
Fin pressläktare är det också. Vi sitter lagom högt, på en avsats som sträcker sig hela vägen genom hallen. Vill man kan gå ett helt varv runt ”Garden”. Men det vill man inte.
* * *
Det smäller mellan Chris Neil och Shawn Thornton.
Annars känns matchen lite snäll för att vara så viktig.
Men det är väl som i divisionsmatcherna överallt annanstans. Lagen känner varann så bra att spelet blir låst och utrymmet för brott mot tänkt taktik väldigt litet  – i alla fall så länge det är mållöst.
Men alla gameplans har en tendens att spricka ju längre matcherna pågår och får vi bara ett mål, åt endera hållet, kan det bli åka av.
 * * *
Nu ska vi se.
Marco Polo-Persson, som passat på att åka till San Francisco när han egentligen ska vara här och ledsaga mig, påstår att de till och med kör omkring en vagn med smaskiga bakelser i periodpauserna här.
Den borde jag förstås låta bli att ens titta åt, men känner jag mig själv rätt kommer jag att le stort om den kommer rullande…
* * *
Det är Gerber som står idag och tyvärr kommer man inte från känslan att det är väldigt osäkert på den posten i Ottawa.
* * *
Jaha.
Där kom vagnen.
Sitter med något wienerbröd-liknande nu…förlåt.
* * *
Har, slår det mig, sett Rolling Stones här en gång.
Det var, tror jag,  2002 och en version av ”Tumbling dice” med alldeles oerhört ”häng” står ut i minnet.
Nu hade jag tänkte koppla det till något slags skämt om någon spelare på isen, men jag kommer inte på nåt bra.
Sorry.
* * *
Märkligt lite folk här. På en så avgörande drabbning. Har de så mycket bättre saker för sig i Boston en lördagseftermiddag?
* * *
1-0 i Leksand, vrålar Alle i ett mess.
Makalöst.
Nu åker vi här också.
 

Jaha, kolla här nu då.
NHL-bloggen har tagit sig till Boston.
För att se Bruins-Senators.
Hade ni inte räknat med.
Men man vill ju vara med när såna här gastkramande känslourladdningar äger rum.
För belive me – här blir det känslor.
Det är sjunde matchen mellan två divisionsrivaler som tycker genuint illa om varandra och bägge har hur mycket som helst att spela för.
Boston, på åttonde plats i tabellen, måste till varje pris hänga av Washington och de andra utmanarna som kommer stormande bakifrån – och Ottawa är lika piskat att hitta tillbaka till the winning ways innan slutspelet börjar.
Räkna med krig.
* * *
Häpnadsväckande förstasidesbomb om Sean Avery i Daily News idag.
Rangers särskilde glappkäft finns enligt tidningen i kundregistret hos en bordellmamma som just gripits i New York.
Avery dementerar, säger att  det måste röra sig om ett tidigt aprilskämt– men News står på sig. Namn och nummer finns på de utskrifter redaktionen kommit över.
Well, well, Sean…
Låt oss säga så här:
Även om det inte blir något rättsligt efterspel – och det lär det knappast bli – har motståndarna han vill gaffla med med fått krut att bygga motelden med…
* * *
Kommer direkt från flyget till TD Banknorth Garden och eftersom jag ska vidare i morgon har jag resväska med mig.
Högst pinsamt.
Såna som kommer släpande på för mycket packning när de ska hockey, såna är ju värda nästan lika mycket förakt som de där som alltid kommer försent…
* * *
I dagsläget är Boston och Ottawa troligen rätt jämbördiga, men hemmalaget har tunga luckor i rostern att fylla igen idag. Patrice Bergeron och Marc Savard är båda ”sidelined” – Bergeron för resten av grundserien och Savard i åtminstone någon match till.
Det borde rimligen betyda fördel för Alfie och hans kompisar.
* * *
Man skulle bra gärna vilja vara med när Rangers flyger till Pittsburgh i eftermiddag.
Hur besvärad ska inte den bli, som inte vad vilken nyhet de har dragen över hela förstasidan och plötsligt tar upp en Daily News för att läsa lite…
* * *
Eftersom det är vår i New York inbillar jag mig att det är likadant här uppe, några, och kommer därför inridande i Beantown i bara kavaj.
Idiotiskt misstag. Här har de som vanligt blivit kvar i januari.
* * *
Jag vill ju inte Pebben något illa, men med tanke på Caps…ja, han får ursäkta. Mina sympatier ligger nog, i alla fall en liten smula, hos gästerna här.
* * *
Måste ge vår man i Boston, Marco Polo-Persson, rätt.
Han har länge skrutit om att de ingenstans serverar så lysande pressmåltider som här i det andra Garden och visst:
Det är rätt suverän brunch med äggröra och olika slags korvar och homefries och en riklig salladesbuffé och till och med en riktigt stek som en herre i kockmössa står och skär förföriska skivor av.
Tur inte Eken är med.
Han hade suttit och smörjt kråset långt in i andra perioden.
* * *
Alfie klev av träningen igår, men ska enligt coachen Bryan Murray vara klar för spel idag.
* * *
De har en glassbar också.
Den verkar Bruce Garrioch på The Ottawa Sun vara förtjust i.
* * *
Okej, dags då – snart.
Låt oss se om jag koncentrerar mig mest på detta – eller på direktrapporterna från Ejendal i mobilen…

Jag har för det mesta en mycket neutral hållning när jag ser de här matcherna.
Inga känsloyttringar på pressläktaren, det är en regel jag tidigt fick  lära mig av de barska redaktörerna på Borlänge Tidning – och den försöker jag leva efter.
Men när Christian Bäckman prickar in den där kvitteringen är det nog faktiskt så att jag inte kan låta bli sträcka en knuten näven ovanför skallen.
Inte för att Rangers kommer ikapp Devils – utan för att ”Bäckis” får täppa till truten på dum-fansen som sitter och buar när han har pucken.
Det är en förträfflig revansch.
– Ja, det var skönt. Det gör det lättare att glömma missen i andra perioden. Extra skönt är det att vi vinner, då kan man gå vidare, säger göteborgaren när han efteråt står i centrum för lokalpressens intresse.
Han säger en del annat också, men det får ni läsa om på annan plats här intill under fredagsmorgonen.
* * *
7-0 för Rangers i serien mot Devils den här säsongen alltså.
Väldigt stort.
Devils-spelarna, och buttre coachen Sutter (ni såg väl att han ”gjorde” en Per Bäckman och stod och slog med en klubba förra matchen?), fortsätter förstås yra om att Rangers bara är ett lag i mängden, men det är ju skitprat. När de vinner talar de tvärtom alltid om att det inte finns någonting skönare att slå de kaxiga divorna från Manhattan, så alla som har minsta koll på de här lagen vet  att detta svider svårt i Jersey-skinnet.
– Fast vi ska ha klart för oss att vi haft flyt också, påpekar Henrik Lundqvist.
– Visst, vi har spelat bra, men pucken har också haft en förmåga att studsa vår väg i matcherna mot Jersey.
Kort sagt:
Det är verkligen inte givet att det blir någon ”sweep”.
Behemot håller med.
Han har, om ni kollar kommentatorsspåret, gått ut med löfte om Devils-seger i säsongens sista (?) möte i The Rock nästa vecka.
Han är i alla fall inte rädd för att sticka ut sin New Jersey-haka, Behemot.
* * *
Trångt i pressrummet nu. Alla lokaltidningar har bägge sina beat reporters här nu – alltså både den som följer Rangers och den som följer Devils.  Och de knattrar nu ihop analyser utifrån sina respektive perspektiv. Stämningen är förtätad, spänningen stor. Ska de hinna innan deadline? Det är det här som är själva livsluften.
* * *
Underbart att höra att Caps vinner straffarna mot Tampa – som ingen ska tro att man kan åka ner och ta lättvindiga poäng mot.
Något tristare att höra att Senators faller, även om vi naturligtvis håller lite på Hanky Tank också.
* * *
Henke Lundqvist och Fast Freddy Shoestring delar glädjen över att polaren Bäckis får revanschera sig.
– Ja, jag blev så jävla glad när han satte den, säger Freddy och fortsätter:
– Det är rätt taskigt av publiken att bua åt honom, men desto skönare att han får sätta den.
Henke är inne på samma linje.
– Det var väldigt roligt att se. Men jag tycker han har varit enastående på slutet. Han är smart och följsam. Fortsätter han spela lika bra kommer det där buandet att ta slut.
* * *
Andreas vill ha snus, läser jag. Står du i hörnet åttonde och 33:e om en halvtimme-trekvart får du det.
* * *
Sista två minuterna dånar ramsan i Garden:
– You can’t beat us! You can’t beat us!
Det är inte Devils-fansen som sjunger den…
* * *
Tro på fan om inte The original Surkål nästan ser lite glad ut när han går runt med sin löjliga intervjumikrofon i omklädningsrummet.
* * *
Henke rycker på axlarna när jag frågar om den påstådda kontroversen med Marty Brodeur.
– Jag har inte läst det själv, bara hört om det. Men jag tror nog han menade att jag har en konstig spelstil. Och tycker han det får han väl göra det. Jag har fortfarande den största respekt för honom, säger han.
* * *
De säger här nu att Rangers inte sedan säsongen 1967-68 vunnit lika många matcher mot ett och samma lag.
Kan det stämma det?
* * *
Idag var det en vanligtvis mycket behärskad och initierad kommentator som sa följande:
– Om Capitals tar sig till slutspel i någon av de sista omgångarna, då ”gör” de en Edmonton och går till final. Jag är helt övertygad.
Det är inget scenario man precis har något emot
* * *
Rangers har ingen match förrän på söndag – borta mot Penguins – så nu är det risk att en och annan blågul Ranger går ut på byn.
– Det kan bli en öl, säger Fast Freddy med ett flin.
Henke nickar instämmande.
– Ja, en. Det tycker jag vi gjort oss förtjänta av.
Själv störtar jag hem mot tv:n för Dallas-Sharks-matchen.
Om nu inte…well, vi får se.
Hörs inom kort.

Okej, vem vill ha en snus?
Det blev ju mål.
Tre stycken till och med.
Två av Devils, ett av Rangers.
Och Rangers tillkom i powerplay. Det är ju så man vill klättra upp på sektionen här bakom och sätta ett kors i taket.
Den förste som ser mig in real life och frågar efter en snus ska få den.
* * *
Åh, Bäckman.
Det var en riktig praktblunder innan Parises 2-1-mål.
Får inte hända, men jag sa ju det – den som begår flest misstag förlorar det här.
Värst är att göteborgarens många belackare aldrig kommer att glömma…
* * *
Så fort Devils tar ledningen händer det.
En bastant typ från Bon Jovi-land i Patrik Elias-tröja ställer sig upp och hånar Rangers-fansen på hardcore-läktaren ovanför oss – och så blir det förstås fajt.
Händelseförloppen är ibland rätt förutsägbara i den här hallen.
* * *
1-2 var mitt tips.
Står jag fast vid.
Devils är det bättre laget, har mest av spelet och bevaka ledning kan de. Riktigt samma flyt som i senaste mötet kan Rangers inte gärna ha.
* * *
Någon har varit och tillrättavisat discjockeyn. Nu är det samma Ramones-dängor som vanligt igen.
* * *
Och ja, det är förstås Devils-supportern som blir utslängd.
Till rungande applådåskor från omkringsittande.
* * *
Avery och Brodeur kommer förmodligen inte att åka på semester tillsammans efter säsongen.
Festligt att de – nästan – alltid hamnar i gruff.
Fast det hade förmodligen varit ännu festligare om fått veta vad Avery sa när han stod kvar och gafflade mot legenden.
* * *
Surkålsmannen sitter och tittar i golvet i den här pausen.
Så tungt är det väl ändå inte?
* * *
Jakten på Abbe har jag, slår det mig, gett upp.
* * *
Det smäller bra även på isen nu – till skillnad från i första akten.
Det tackar vi för. Båda de här lagen har varit alldeles för snälla alldeles för länge.
* * *
Behemot får säga vad han vill, målvaktsmatchen tycker jag det är Henke som leder. Han har haft mest att göra – och gjort det alldeles utomordentligt. TV-plocken är en sak; där var en grym benparad som imponerade ännu mer. Fast ja, antagonisten på andra sidan är lysande han med.
* * *
Nu blir det inte kul för Bäckman, tyvärr.
Buropen lär dåna inne här.
Men nu är det time.
Efter matchen.

Vilken chock.
0-0 efter första…
Och sannerligen inte mycket att skriva om.
Sure, Devils har det mesta av spelet, men skapar inte mycket till målchanser. De enda två halvlägena i hela perioden kontrar Rangers till sig.
Det är ju inte bara så att det här är två lag som skapar extremt lite chanser – och gör ännu färre mål.
Efter sju matcher – plus några möten på försäsongen – kan de varann utan och innan också.
Det bidrar till att det blir så här tillknäppt och tajt och låst.
De som begår flest misstag – om nu någon tänker göra det – förlorar. Med ett mål.
* * *
Jag har en ask Immodium med mig idag. Det får ni tolka som ni vill – men det blir inte så mycket kaffe, om man säger så….
* * *
Så Gomez spelar ändå. Trots illa tilltygade revben. Är det värt risken? Jag vet inte. Jag vet bara att jag sannerligen inte hade lirat några hockeymatcher när jag häromåret knäckte ett revben efter ha gjort en idiotisk filmtackling på en dörr som hade gått i baklås (ja, jag är extremt superkorkad emellanåt…). Tre dagar senare var varje andetag som en kniv rakt i mellangärdet. Att bli upptryckt mot en sarg…det vill man inte riktigt tänka på.
* * *
Stämningen är ungefär som matchen.
Tillknäppt.
Något oväntat, det. Den här tiden på året brukar denna sortens derbyn frambringa ren mayhem.
Men det är väl spelet…
* * *
Har just insett att det finns två Surkålsmannen. De är lika varandra, men ändå två olika personer. Som alternerar på stolen intill mig. Sensationellt. Särskilt som båda ägnar sina sittningar på pressläktaren med att käka en massa stinkande mat.
* * *
Marie Lehman från SVT-sporten är här också. Gör reportage om Henke. Lär komma att sändas i Hockeykväll framöver. Nu vet ni det.
* * *
Verkar som att Garden-discjockeyn är inne i en britpop-fas. Han lyckades klämma in både Oasis och Franz Ferdinand i första perioden. Say what?
* * *
Nu är det Bäckman-intervju i jumbotronen.
– En väldigt intensiv period, säger han.
För herrn kanske.
För oss på läktarna var det inte mycket mer än en fortsättning på uppvärmningen.
* * *
Jag tror förresten det här är original-Surkålsmannen.
Dysterkvist-varianten. Som inget säger, som bara sitter och tuggar på korvar och pretzels och verkar må riktigt dåligt. En fascinerande man.
* * *
Då kör vi igen då.
Jag tror nästan jag törs sätta en snus på att det står 0-0 även nästa gång vi hörs.

Ikväll vinner Devils.
Det måste dom.
Det kan för hela helvetet inte bli så att Rangers ”sveper” lillebror utifrån de fula åkrarna och industritomterna på andra sidan Hudson-floden.
För ett sådant scenario finns liksom ingen täckning, även om årets tappning av New Jersey passat Blåskjortorna ovanligt bra.
1-2.
Där är tipset.
* * *
Råkade av misstag radera ett inlägg från Behemont nyss.
Förlåt.
Kom igen, stammis.
Men försök låta bli att kalla folk som kommer att läsa den här bloggen för lallare. Fortsätter du med såna tillmälen blir du raderad avsiktligt.
* * *
Pressrummet öppnar två en och halv timme före match och eftersom jag varit  halvledig idag hängde jag praktiskt taget på låset.
Det är en rätt speciell känsla att knalla omkring i ett nästan öde Garden någon timme innan publiken släpps in.
Ordningsvakterna håller möte vid Gate 62, materialarna grejar med klubbor och tejp nere i båsen, en tjomme kommer ut på isen repeterar nationalsången,  den som är ansvarig för slikt testar jumbotronen och nån städar går och sopar vid de nedre VIP-logerna.
I övrigt är det tomt.
Och här går Biffen från Nedre Tjärna i Borlänge.
Bra märkligt, är det inte?
* * *
Det där tipset…det kanske är väl optimistiskt. Med de här två lagen på rinken ter sig 1-2 som rena målfyrverkeriet.
Devils har haft riktigt duktigt måltorka på slutet – och som tydligt framgår av en artikel i Bergen Record är det de som ska göra et’ som svikit.
Poängkungen Zach Parise har noll på de senaste sju matcherna, Jamie Langenbrunner ett på de senaste tretton,  John Madden ett på de senaste tretton, Travis Zajac ett på de senaste sexton och Patrik Elias ett på de tio senaste han spelat.
Tydligare kan det inte skrivas.
Om Rangers hittar jag ingen sådan artikel, men tro mig, statistiken är inte mycket festligare där.
Och båda lagen är geunint urusla i powerplay.
Om det inte vore för inramningen, för spänningen, för allt som står på spel skulle det här kunna bli en riktigt sövande kväll.
* * *
Inviger ännu en kavaj ikväll. En svart. Men den fungerar inget bra. Metallknapparna på ärmarna släpar i skrivbordet och orsakar då ett irriterande ljud. Det kan vara skillnaden mellan en hygglig text och en usel…
* * *
I inlägget som försvann tyckte Behemont att det verkade som att jag har nerverna på utsidan ikväll.
Tja, är inte det som det ska vara?
* * *
Gomez är fortfarande skadad. Så Devils-fansen har ingen att bua åt ikväll. Å andra sidan slipper de möta Rangers bäste poängplockare så det kanske jämnar ut sig.
* * *
Det var nån som nämnde Weinman i kommentatorsspåret.
Ja, han ja.
Han inte bara gnäller på Bäckman. Han är en hopplös glappkäft också. Ingen babblar mer och högre här i pressrummet medan vi seriösa kollegor (well…) försöker koncentrera oss på att skriva texter.
Han sitter här just nu, precis bakom mig, och drar anekdoter för kollegor som följer Devils och således inte korsar hans väg mer än undantagsvis.
Jobbigt är det.
* * *
Ovetjkin, Ovetjkin, Ovetjkin.
Det är så man skriver hans namn på svenska.
Precis som man skrev Tretjak – och inte Trechak.
På engelska skriver man Ovechkin – och på ryska skriver man med kyrylliska bokstäver –  och det tycker jag blir lite krångligt.
Ska vi sluta ha den debila debatten nu?
* * *
Han får inte särskilt mycket uppmärksamhet, men kolla hur säker Oduya blivit, hur galant han löser praktiskt taget alla situationer, hur trygg han är i rollen som NHL-back.
Som Henke – han som står för motståndaren i kväll – sa häromsisten:
– Johnny Oduya är den mest underskattade svensken i ligan.
* * *
Ja, man ska skriva Datsjuk och Kovaltjuk också.
* * *
Okej, nu är det dags.
Här blir liv i luckan ikväll.
Kul, kul, kul.
Vi hörs efter den förmodade holmgång som kallas första perioden.