Jaha, det var ju som fan.
2-0 här.
Och ingen kan ha något att invända mot det resultatet.
Det är ett annat Rangers som uppträder idag, ett Rangers som förstått att läget börjar bli lite akut och spelar som man gör i en slutspelsmatch. Desperat, hungrig, elakt.
Mycket gött att se.
* * *
Trångt och jävligt på pressläktaren idag – trots att varken Eken eller Surkålsmannen är här.
Gillar jag verkligen inte. Det finns inget värre än folk som sitter intill och glor på ens laptop. De här tomtarna förstår  inte vad det står, men titta ska de lik förbannat.
För det straffas de nu.
Sluta titta, din skit, säger jag härmed till flintskallen till höger.
* * *
Fast man ska ha klart sig att Penguins gör en rätt lam period också.
Ah, Rangers forecheckar Malkin och Hossa och den på senare tid stekhete Sykora  ivrigt, men det har de väl varit med om förr?
De har blivit lite såsiga av att gulla med sina farsor på Manhattan, det är vad jag tror.
* * *
När Avery stänker in 1-0 bakom Key West-conchen är det en argsint betongarbetare bakom min plats som skriker för allt han är värd:
– Såg du det, Sather!?!
Det ryktas nämligen att Rangers GM är på väg att göra sig av med Avery och det eventuella beslutet håller redan på att leda till uppror bland Rangers-fansen.
* * *
Jag som hade tänkt bråka om att Renney inte gjort en ändring i laget sedan plattmatcherna i Florida, men han verkar veta vad han gjort på den punkten.
I ett ärende ger jag mig dock inte:
Fredrik Sjöström, den ende forward som visade lite hjärta i Tampa i lördags borde få chansen i en annan kedja än den gnetiga med Betts och Orr.
Allt annat är…fegt.
* * *
Ja, Penguins-fansen är osedvanligt många – men också sedvanligt tysta.
Det är nästan så man saknar kax-skallarna från Philly och New Jersey.
Men dem behöver man ju inte vänta så länge på. Det är bara interna divisionsmöten kvar. Tio stycken sammanlagt, med den här matchen. Ser kanske trist ut på papperet, men är i verkligheten så kul och häftigt att jag vill dansa i musikal.
* * *
Nu tror jag Chazz Palimenteri är på trycket igen.
”A Bronx tale”-stjärnan står och svajar i en gång här nedanför.
* * *
Varje gång jag känner något vid fötterna under skrivbordet rycker jag till.
Är det en råtta?
Nej, det är bara flintskallen till höger som vill tåflirta.
* *
Jag tippade 1-5 innan matchen.
Nu vetifan, men något säger mig att Penguins har mer att komma med även ikväll.
Återkommer i nästa paus.

Tillbaka i sjunde avenyns stora råttbo efter några timmars krönikeskrivande,  underligt telefonerande och en medioker kines-lunch.
Här händer det stora saker.
I hissen upp från pressentrén börjar Dellapina på Daily News, den store, prata med yours truly.
Det  är ett monumentalt breakthrough efter tre år av tystnad och, i riktigt storartade stunder, hm-det-där-är-någon-som-verkar-bekant-häslningar.
Han tycker, by the way, att Rangers borde få byta med Pittsburgh och spela i Stockholm istället för i Prag i säsongsstarten
– Det kommer ju inte att vara några tjecker kvar i Rangers. Däremot svenskar. Och det vore häftigt att få se Henrik mot Alfredsson i Stockholm.
Jag påpekar att Göteborg i så fall vore en lämpligare skådeplats, enär såväl Alfredsson som Rangers alla blågula spelare kommer därifrån.
Då säger Dellapina ”aha”.
Very stort i min lilla värld.
* * *
Rangers ska ha revansch för sin förlorade weekend i Florida, sägs det.
Blir svårt det, tror jag.
Visserligen har de haft en tendens att spela bättre ju starkare motstånd de stött på, men Penguins är i skräckinjagande form.
Sju mål mot ett desperat Flyers häromdagen…det är en bedrift som andas bäst-i-konferensen-vibbar.
* * *
Ja, ni tolkar uttalandet från min New York-kollega alldeles rätt.
Tjeckerna är på väg bort från Rangers.
Jagr, som måste göra omöjliga  84 poäng för att optionen om ytterligare ett år i hans kontrakt ska utlösas, har redan antytt att han är på väg nån annanstans. Och försvinner ”Jags”, då försvinner de andra också.
Bra eller anus?
Omöjligt att säga nu, men som Jagr spelat under större delen av säsongen kommer i alla fall inte han att saknas särskilt intensivt.
* * *
Det verkar bli kändisfest idag.
Enligt ett pressmeddelande som för omväxlings skulle ligger i pressrummet redan innan första nedsläpp är bland andra Tim Robbins, ”Law and order”-aktrisen Diane Neal, Chazz Palminteri – som jag sett duktigt påstruken på Elaine’s – Counting Crows-trummisen Jim Bogios och svenska modellen Jennifer Ohlsson på plats.
Den som eventuellt vill messa någon kompis på plats och stajla lite kan ju be den att kolla på sektion 50, rad H, plats 1-4.
Där sitter Tim Robbins med sällskap.
* * *
De senaste åren har Penguins-fansen hållit en ganska låg profil, i alla fall i New York, men idag kryllar det av fans i Pens-tröjor runt Garden.
Man får förstå. För första gången sedan Mario-eran har de verkligen anledning att vara kaxiga igen.
* * *
Om det varit någon ordning på Rangers marknadsavdelning hade Sahara Hotnights suttit där bland kändisarna också.
De är i stan och borde givetvis ha  bjudits in.
* * *
Ska ni nu messa kan ni upplysa kompisarna om att plats 44 på pressläktaren är ledig också.
Det är Ekens plats, men den dåren har åkt hem till Sverige för att – håll i er nu – följa Brynäs i kvalserien.
Stackars, stackars, stackars människa.
* * *
Sid The Kid är fortfarande skadad, så honom får New York inte se. Men han är här, eftersom Penguins just nu har en pappa-dag, vilket innebär att spelarnas farsor följer med på bortamatch och liksom bondar med sina söner.
Väldigt näpet – och rätt vanligt. Jag tror alla lag i ligan haft sådana dagar senaste säsongen.
Nå, jag sprang på the superstar i en korridor här nere i råttboet morse och kan meddela att han, för att vara en så hysteriskt uppvaktad figur, är säreget trevlig och tillmötesgående och ödmjuk.
* * *
Ser jag Tom Renney bör jag offra min ackreditering och slå honom på truten.
Det tycker i alla fall min dörrman, Simon, som återigen följer mig ända ut på första avenyn när han förstår att jag ska till Garden.
– Han är så värdelös. Han begriper ingenting, närmast kvider karln.
Det är att ta i – som alltid när Simon ”analyserar” – men om Rangers-coachen inte ser till att kasta om i några formeringar ikväll, då tänker jag hävda att han har en poäng.
 * * *
Sykoras farsa ser förresten stenhård ut.
Meddelas endast på detta vis.
* * *
Ty Conklin låter som någon lokal specialtet de serverar på restauranger i Key West. Men det är ett jävla tufft namn också.
* * *
Jag inviger en ljusbrun, för att inte säga beige, sommarkavaj ikväll.
Bara därför borde Rangers göra en stor match.
* * *
Avstår från pressmaten idag.
De där råttfällorna hade menlig inverkan på aptiten, om man säger så.
Dessutom förekommer idéer om sen Elaine’s-supé ikväll igen…
* * *
OK, då åker vi snart.
Häng med.
Nästa rapport kommer i vanlig ordning i första paus.

Det här är det nog inte meningen att allmänheten ska se, men detta var vad vi hittade under sätena på Madison Square Garden när Pittsburgh hade morning skate idag:

Foto: Pontus Höök

Just det.
Råttfällor.
Det fanns en under varenda stolsrad i hela hallen.
Vilket betyder att ”The world’s most famous arena”, USA:s mest glamorösa scen, är invaderad av råttor, eller mer troligt, möss,.
Väldigt lustigt, tycker jag.
Och nåt för er ett tänka på nästa gång ni är där och köper en vurre…
Själv ska jag dit ikväll.
Rangers mot Penguins.
Livebloggning blir det – direkt från the råttbo på sjunde avenyn.

P.S Höken föreslår, lustig han som han är, att de kanske är utlagda för presskillarna. Det är är förstås också ett alternativ D.S

Jaha, för Rangers blev ju den här Florida-resan ungefär lika lyckad som Solozzos och Captain McClusky’s tripp till den där familjerestaurangen i Bronx i första ”Gudfadern”.
Det var kanske ingen som i bokstavlig mening sköt dem i huvudet, men bildligt är noll poäng mot Panthers och Lightning, när man befinner sig i Rangers situation, ungefär samma sak.
Det är de medvetna om också. Flera av spelarna sitter med ansiktet begravda i händerna när ett litet, rätt surt pressuppbåd ramlar in i omklädningsrummet.
Henke är dock mer talför än i Sunrise, möjligen för att han vet att han gjorde vad han kunde, och mer därtill, för att rädda laget.
– Idag var det inte bra, säger han matter-of-factly.
– Vi hade för lite intensitet. Det kändes som vi var rätt trötta.
När jag påpekar att det såg ut som att han blev lämnad ensam rätt ofta, så…ja, Lundqvist är inte den som kritiserar sina lagkamrater, särskilt inte sedan gammal-i-gården-Shanahan blev arg på synpunkterna från kassen i höstas, så han konstaterar bara lite försiktigt att det blev rätt många öppna lägen i första perioden.
Jag kan kan hjälpa till med en mindre förskönad beskrivning:
Rangers målvakt blev förråd av uselt spelande backar.
Så var det.
* * *
Ah, fan, det visste jag inte:
När Martin St.Louis gör mål kör de alltså The Kingsmens ”Louie, Louie” i St. Pete Times Forum.
Det utnämner jag utan omsvep till ligans klart coolaste målsignatur.
* * *
Larry Brooks skrockar glatt med Scotty Bowman i industrihissen ner till omklädningsrummen.
De är kompisar.
Det gläder mig på något vis.
* * *
Min analys är att Tampa spelar så bra – det här var de facto tredje raka segern mot lag som är indragna i slutspelsracet – för att de kan slappna av och spela ut.
Men det kan jag glömma.
– Med den här coachen kan man aldrig slappna av, säger Andreas Karlsson med ett snett leende.
Nej, det förstås. Tortorella är nog inte den som låter folk spela bara för att ha roligt…
* * *
Sa jag inte att Mike Smith skulle vara bra i Lightning-kassen?
Räddningen på Fredrik Sjöströms öppna mål hör till den här säsongens mest osannolika.
– Ja, jag fattar inte hur det gick till. Det blir inte mer öppet, suckar Freddy.
* * *
Jag börjar bli övertygad om att jag är trakasserad av Rangers två stora PR-knölar, de som följer laget på bortamatcher, exempelvis hit till Florida.
Att de anstränger sig för att inte hälsa är en sak. Men varje gång den ene av dem får syn på mig börjar han, medelst hånfull grimas,  sms:a – såvitt jag kan förstå till den andra.
Jag vill inte gärna föreställa mig de fatjokes, de ensamma tönten-jokes och de fucking swede-jokes som återfinns i de meddelandena. De skulle, om jag fick läsa dem, kunna leda till livslång Rangers-bojkott.
Paranoid?
Ja, det är jag ju. Men som Kurt Cobain  konstaterade:
Att man är paranoid innebär inte nödvändigtvis att man inte är förföljd.
* * *
Räddningen på Jagrs öppna mål var rätt svettig den också. Fast den var det ju backen, tillika målskytten, Picard som stod för.
* * *
”Pastorn” säger att han inte vet något alls om nästa säsong, men att han trivs väldigt bra i Tampa.
Han skulle dock inte ha något att få lite mer speltid, om man säger så.
– Jag är den typ av spelare som behöver åtminstone femton minuter för att komma till min rätt. Andra klarar det på sju-åtta minuter, men jag är inte typen, säger han.
Sedan pratar vi Honken, som han saknar, kvalserien, som Andreas sympatiskt nog tror att Leksand fixar, och Niklas Eriksson, som vi båda anser borde snöra på sig grillorna igen, nu när han närmar sig 40-årsdagen.
* * *
Till sista målet, det i öppen bur, får Mike Smith en assist också. Han är verkligen klassisk Rangers-dödare.
* * *
Har någon koll på bandet som fått ge namn åt de här inläggen från The Sunshine State?
Om inte – kolla upp, i fall det nu går. Florida Fun var ett briljant svenskt popband på 70-talet.
* * *
Idag ska Rangers ha ledig söndag.
Egentligen.
Men det lär det inte bli något med.
– Och det är rätt åt oss. Sån här inställning kan man inte ha, säger Fredrik Sjöström.
Som dock själv svarade för en så rivig kämpainsats att Renney MÅSTE belöna honom med plats i en roligare kedja framöver.
Annars är han inte klok.
* * *
Hockeyspelarna flyger, som den rolige Anders i kommentatorsspåret redan kunnat upplysa om, tillbaka till New ork i natt.
Jag ska stanna ytterligare ett dygn
Den ansträngande planen är att parkera vid poolen med en bra bok om Las Vegas-gurun Steve Wynn hela söndagen.
Men redan på tisdag kommer Penguins på besök i Garden.
Hörs då.

– Rangers sucks, skanderar Tampa-publiken skadeglatt.
Det är svårt att argumentera emot.
Utom i ett, enskilt fall.
Kung Henrik.
Det är helt och hållet hans förtjänst att Tampa inte leder den här matchen med fyra-fem mål.
New York-backar som helt plötsligt tycks ha glömt de mest elementära grunderna i den här sporten lämnar honom gång på gång helt ensam och sårbar.
Men han tar allt. Frilägen, blålinjekanoner, returer, bökbrottningssituationer i målgården – innan ett powerplay  precis innan den här periodpausen går in.
Henke gör inte bara skäl för sin egen lön. Han borde få Strudwicks, Bäckmans, Tuytins, Girardis, Staals och Rozsivals också.
* * *
Scotty är inte de stora åthävornas man, men jag ser nog; han att nickar gillande åt flera av Henkes kalasräddningar.
* * *
Det bär emot att säga, men Brendan Shanahan gör en katastrofal match.
Precis allt han företar sig blir fel.
Det är såklart ett förödande misstag att inte låta en sån veteran vila åtminstone ena kvällen när det är back-to-back-matcher.
* * *
Nu har de ett sån här häpnadsväckande tävling i St. Pete igen:
Om Tampa gör mål mellan ett visst antal sekunder i sista perioden vinner en tjomme i publiken en miljon dollar.
Jag tycker på fullt allvar att spelarna borde komma överens om att pucken ska in då, no matter what. De kan ju hjälpa till förändra en människas hela liv, med ett sketet mål.
Kom igen nu, Henke – släpp in den!
* * *
Det är sällan man ser Tom Renney riktigt förbannad, men när de under ett spelavbrott zoomar in honom i jumbotronen ser den milde gentlemannen ut som att han håller på att explodera.
Med all rätt.
Det här är faktiskt oacceptabelt.
* * *
Johannes frågar om jag pratar med Scotty.
Nej, det är jag alldeles för blyg och respektfull för.
Men han sitter alldeles intill så jag kan ju inte låta bli att notera vad han gör och säger.
Det är i och för sig inte så mycket, men ändå.
* * *
Nu måste något hända med Rangers spel.
Annars är den här Florida-helgen ett  praktfiasko, som i så fall kan komma att kosta mer än inställd ledighet för spelarna i morgon.
OK, efter matchen.

Det är Henke som  står, lik förbaskat.
Han ska väl ha den där 100:e segern, helt enkelt.
Och som han spelat hittills lär han få den i natt.
Kungen har gjort åtminstone tre Youtube-räddningar – bland annat en hårig plock i skymt läge – som utlöst spontan ”HEN-RIK”-ramsa även i St. Pete Times Forum.
* * *
0-0 so far.
Men det är rätt roligt att titta ändå.
Ett avslappnat Tampa som alltså inte har mer än hedern att spela för bjuder upp till rätt fräsig vilda västern-hockey.
Om de var offensiv tidigare är de anfallsbenägna som en utsvulten pitbull nu.
Om Rangers bara kunde få lite mer fokus i sitt, och slutade slå så många okoncentrerade felpassningar, skulle det bli riktigt festligt.
* * *
Visst sitter Scotty Bowman här.
Han är en ljusgrå, somrig kostym och är mycket riktigt solbränd.
Matchen verkar han så lagom road av, men han skrattar så det gungar i bulldog-kinderna när dåren Don Cherry dyker upp i spygrön kavaj, gul skjorta och en fluga stor som ett paraply på ”Hockey night in Canada”-sändningarna vi kan se på skärmarna här uppe.
* * *
Det svider att se hur mäktig Dan Boyle är som point man ute på blå i powerplay.
Om Glen Sather haft nån täckning för sin dryga stöddighet hade ju den mannen – Boyle alltså – haft Rangers-tröja på sig ikväll.
* * *
Har Rangers målvaktstränare, Benoit ”Benny” Allaire på pressläktarraden nedanför mig.
Varje gång Henke får en puck på sig gör han hastiga små anteckningar i underliga små formulär framför sig.
Önskar jag hade bättre ögon. Skulle bra gärna vilja se vad det är han skriver.
* * *
Som Anders påpekar i kommentatorsspåret aktiverade Detroit alltså sin nionde (!) svensk för säsongen.
Mattias Ritola spelade knappa fem minuter i matchen mot Nashville.
Det jublar vi alldeles särskilt för i den här bloggen, ty Ritola kommer från Borlänge och Borlänge-grabbar håller vi hårt på.
* * *
Tom Renney har inte gjort en enda ändring sedan igår, vilket innebär att vår ”Schuestrom” återigen återfinns i fjärdelinan med Betts och Orr.
Va fan, kan karljävulen inte ha lite fantasi?
* * *
Det är förresten ”Benny” som bjuder på Henke på kakor när han håller nollan.
Han ska vara bland de allra bästa i sitt gebit och är, vid sidan av en som heter Sammy, överlägset trevligast i Rangers ledarstab.
* * *
Nu ska jag och Scotty springa iväg och hämta lite kaffe innan det börjar igen.
Hörs snart på nytt.

På plats i St. Pete Times Forum.
Tog sina duktiga fem timmar att köra till ett, som det skulle visa sig, blåsigt och springbreak-infekterat Tampa.
Såg inga alligatorer längs Alligator Alley.
Men nu har jag sprungit in i Rangers presskillar.
Det är ungefär samma sak.
De hälsar till exempel med samma iver som alligatorer brukar göra.
* * *
Det ser ut att bli folkfest även här.
Redan två och en halv timme innan första nedsläpp är det ölhinkande och dånande musik och allmänt ramalama på plazan utanför hallen (som för övrigt ligger smack mitt i stan…tack för det)
Kan ju tyckas förvånande. Tampa-fansen har inte precis något fira. Men det är inte de som för liv heller. Det är Rangers-fans. De är minst lika många som i Sunrise i går – och de ska ta över den här tillställningen också.
Kan således bli riktigt kul.
* * *
Tro på fan:
Enligt sittplatsschemat här i pressrummet ska jag sitta bredvid Scotty Bowman ikväll också – precis som när jag var här i december.
Jag tror man får börja misstänka att fine gamla Scott har en liten sommarstuga här ner på Floridas västkust.
* * *
Lightning ligger som bekant hjälplöst sist i eastern conference-tabellen och har inte längre något spela för.
Det betyder nu inte att detta blir någon lätt match för Rangers. Det enda roliga man har kvar när man befinner sig i Tampa-spelarnas situation är ju att jävlas med lag som fortfarande slåss om slutspelsplats– och det har Lightning på sistone gjort med  både Boston och Islanders.
Dessutom:
Lecavalier är fortfarande Lecavalier – och St- Louis fortfarande St-Louis.
* * *
Det verkar som att Valiquette ska stå ikväll.
I alla fall muttrade Henke nåt igår kväll om att de redan på förhand kommit överens om att de skulle spela varsin match under den här back-to-back-helgen.
* * *
Rangers ska akta sig för Pastorn också.
Hans balja häromkvällen var en riktig brottarhit.
* * *
Lightning värmer fortfarande upp med hederlig, europeisk fotboll utanför pressrummet och…ja, jag visste ju att det skulle kunna hända.
Jason Ward är bara millimetrar från att krossa min laptop med en slapp tåfjutt.
Om det inträffat hade hemmalaget varit en man kort ikväll, det kan jag försäkra.
* * *
De har inte glömt Honken i Tampa.
I en färsk intervju med NHL:s egen Southeast division-expert Robert Picarello talar unge finske målisen Kari Ramo om hur oerhört mycket Johan betydde för honom när han ”kom upp” för några månader sedan.
– Han visste vad det innebar att komma från Europa som unga målvakt och han hjälpte mig enormt mycket, säger Ramo.
Lite fint, tycker jag.
* * *
Det var påfallande lugnt i natt, ifall någon undrar.
Jag satt på en liten uteservering långt på Collins Avenue och kollade på världens vackraste kvinnor – det var allt.
* * *
Fast lär Mike Smith, Dallas-målisen Tampa bytte till sig mot Honken, vakta buren.
Han var alldeles enorm när Stars slog på och har således ett kraftigt psykologiskt övertag på gossar som Jagr, Dubinsky, Shanahan och Straka.
Hoppas han haft mod att berätta det för Tortorella. Eller också ska vi inte  hoppas det.
* * *
Nu är det bara jag och Larry Brooks i ett pressrum igen.
Men den här gången är det inte tyst.
Brooks skäller på någon över telefonlinjerna. Upprört. Jag hör inte exakt vad det rör sig om, men jag tippar att någon okänslig redigerare kortat ner hans söndagskrönika. Tidningsredaktioner är sig lika överallt.
* * *
Jag var för tidigt ut igår.
Det är i den HÄR matchen Fredrik Sjöström har sin stora afton.
OK, då åker vi (snart).
Hörs i första paus.

3-2 till slut.
Och det alldeles rättvist.
Rangers hade chansen att kvittera i slutet, när de spelade sex mot fyra, men Florida var bäst och förtjänade att vinna.
* * *
Panthers är en så avslappnad organisation att pressen får komma in i det inre omklädningsrummet, där spelarna varvar ner efteråt.
Rangers press-konstaplar skulle få läggas in för observation om de visste att sådana övertramp tilläts.
Jag hittar Magnus Johansson på en träningscykel och han trampar med frenesin hos den som är på bra humör.
– Ja, det går bra just nu, säger han på alltjämt klingande östgötska och torkar svetten ur pannan med en redan genomblöt t-shirt.
– Jag har fått spela rätt mycket de sista…vad är det…sju-åtta matcherna. Det är ju väldigt kul.
– Man känner sig ju onekligen mer delaktig när man lirar.
Som av en händelse kommer en medspelare  – jag tror det är Brett McLean – fram och börjar skämta och skratta med linköpingssonen.
Det är tydligt att Johansson håller på att bli en panter på riktigt.
* * *
I Rangers är omklädningsrum är det mindre upprymt, om man säger så.
Henke ser inte ens glad ut när han får syn på mig…
– Vad gör du här, säger han nästan surt.
Sedan muttrar han om att besvikelsen är stor, att de två första perioderna kunde ha varit bättre men inte var SÅ dåliga som somliga tydligen försöker göra gällande och att han inte ens visste om att den hundrade segern stod på spel.
Jaja, vi får väl ha ett mer givande samtal efter vinsten mot Lightning i morgon…
* * *
Olli Jokinen är förstås den omsvärmade i Panthers gym.
Och det verkar han inte precis ha något emot.
I bar överkropp, med en gnistrande silverkedja hängande runt halsen och en Panthers-scarf över ryggen, sitter han och ler som en rockstjärna på sin träningsscykel.
* * *
Men Valiquette säger i alla fall ”tjena” på sin hemgjorda svenska och hälsar med en sån där knytnävsgrej som jag inte kan låta bli att tycka att jag är för gammal att hålla på med.
* * *
Det verkar vara 0-5-fiaskot på Garden dagarna innan trading deadline som vände säsongen för södra Floridas stolthet.
– Det var genant. Så ska vi inte spela. Och det har vi inte gjort sedan dess heller, säger Jokinen.
Nej, det här var sjätte raka segern och nu har Panthers plötsligt häng på en slutspelsplats.
Det är, om jag räknat rätt, bara tre poäng upp till strecket.
– Men vi är inte ensamma i kön. Det är väldigt jämnt runt det där strecket påpekar Magnus Johansson.
– Fast vi ska möta de flesta som slåss där och förhoppningsvis kan vi slås framförallt lagen i vår division.
Kan bli en riktigt rackarrysare det.
* * *
Nu är det bara jag och Larry Brooks i pressrummet.
Och möjligen några råttor; jag tycker det krafsar obehagligt i några mörka hörn bortanför Brooks.
Så jag tar och drar.
En sista kväll på South Beach väntar. Sen kör jag de fyra timmarna upp till Tampa, via den legendariska vägsträcka som kallas Alligator Alley, och bänkar mig i St. Pete Times Forum (jävla namn).
Vi hörs därifrån.

2-2 nu.
Och det är det i första hand gästerna som ska vara glada för.
Rangers har en del i början och precis på slutet – men annars känns det som Floridas period. De har tidvis riktigt tung press mot Rangers-kassen.
Men där står ju Henrik Lundqvist och…ja, han är het ikväll också.
* * *
Det är först nu jag ser det; Tom Petty & The Heartbreakers har sargreklam i den här rinken.
Väldigt coolt.
Lou Reed måste svara på Garden,
* * *
Det där fem-mot-tre-läget hann bara pågå i 28 sekunder innan det mycket riktigt smällde.
Skönt det.
Jag har alltid tyckt det varit jobbigt när ”mitt” lag har sådana lägen. Man SKA ju gör mål när man spelar fem mot tre – och gör man det inte hamnar man i hemska, pinsamma psykologiska underlägen.
* * *
När Henke gör några svettiga räddningar ekar hans ramsa också i den ljumma Florida-kvällen.
– HEN-RIK! HEN-RIK! HEN-RIK!
Lilla Garden, sa jag det?
* * *
Nu ska vi inte bli för explicita här i bloggen, men när jag kommer in på presstoan i den här pausen luktar det väldigt illa.
Det verkar vara MSG-kommentatorn Sam Rosens fel, för det är han som efter en hålla-andan-minut kommer ut från båset där man…ja, gör sånt.
Good old Sam hade kanske en rolig kväll på stan igår…
* * *
Magnus Johansson får andra-assisten på Cullimores kvittering.
Kul. Som sagt, han förtjänar lite framgångar.
* * *
Panthers-publiken blir till sig varje gång David Booth får pucken.
Varför det? Är han nånting och hålla på och vara upphetsad över?
* * *
Det ser förresten ut som att Sjöström trycker till lite extra i en tackling på Johansson.
Det kanske är straffet för att Magnus inte varit Frölunda trogen.
* * *
Nu dansar Panthers Ice-dancers på jumbotronen och det där med ”family values” framstår plötsligt som ett ganska dåligt skämt.
Bloggen blir helt generad.
* * *
Nu åker vi igen – i vad som borde bli en tät, rolig och spännande avslutningsperiod.
Jag tror, eller kanske snarare hoppas,  att Rangers vinner med uddamålet.
Återkommer efter matchen.
Morsning

1-1 i första paus.
Och, tja, det känns väl rätt logiskt.
Det är en hyggligt jämn hockeymatch.
Annat än när lagen möttes på Garden häromsisten, då Rangers spelade ut pantrarna och vann med 5-0.
Den här gången verkar det som att Florida faktiskt vill vara med.
* * *
Visst, Bankatlantic är ett Garden away from home ikväll.
Det jublas mer när Rangers gör mål än när Panthers gör det.
Och den patenterade ”Let’s go, Rangers”-ramsan rullar på sektionerna mest hela tiden.
* * *
Varje gång Tomas Vokoun gör en bra räddning kör de refrängen till Blurs ”Song 2” – fast de har bytt ut det där ”Oh-ho” mot ”Vo-koun”.
Lite småfyndigt.
* * *
Vid Panthers mål ger Rangers backar ett nästan lika trött intryck som vissa av Mötley Crue-medlemmarna vid den där världspremiären för tre år sedan…
* * *
I den här sortens arena behöver man inte sitta och längta efter Eken.
Jag har exakt tolv steg till det bord där de dukat upp med kaffe, popcorn, läsk och kakor åt tredje statsmakten.
* * *
Roligt att se att Magnus Johansson spela – och får förtroende till och med i ”special teams”.
Man unnar honom framgång efter den stora chans han tog genom att åka över Atlanta vid 34 års ålder.
* * *
Ryan Hollweg går omkring och är skäggig bakom pressläktaren.
Undrar hur sur han är på svenskar. Bortsett från första matchen, när Colton var skadad, har han inte fått spela en sekund sedan Sjöström kom till New York.
Men han ska inte vara förbannad på ”Fast Freddy”. Han ska vara förbannad på Renney som inte vill förstås att han ska ge Sjöström chansen på Ryan Callahans plats.
* * *
Dåligt saltade popcorn…det är en styggelse.
* * *
Rangers har ett långt fem mot tre-läge i början av den period som nu ska börja.
Där bör det smälla.
Annars hämtar Panthers inspiration ur att ha klarat ut ett så knivigt läge – och så kan vi ju inte ha det.
Okej, tillbaka i nästa paus.