Hallå från Florida.
Sitter i ett öde pressrum i Bankatlantic Center och tänker på att hockeyhallar alltid borde ligga mitt i stan. Som i New York, som i Washington, som i Toronto som i Atlanta.
Den här ligger verkligen inte mitt i stan.
Bankatlantic – som symptomatisk nog heter nya saker varje gång jag kommer hit –  är tvärtom ett monument över den tid då hallbyggarna var så snåla att de inte ville betala normala markpriser och därför sökte sig ut på vischan.
Bor man i Miami Beach, vilket jag gör, får man köra 45 minuter – plus 20 för den infernaliska trafiken på I95 – norrut, ta till höger vid en mjölkpall och sen sikta mot ett jättelikt shoppingcenter ute i ingenting.
Då är man framme.
Orienteringstävlingar har arrangerats i mer centrala miljöer.
* * *
Det ser dock ut att bli fullsatt här ikväll, vilket inte händer särskilt ofta.
Men så är Rangers på besök också – och är det nånstans det bor många utflyttade new yorkers är det i södra Florida. För att inte tala om hur många som semestrar här i dessa springbreak-tider.
Som Olli Jokinen säger i Miami Herald:
– Vi får se till att göra en bra bortamatch…
* * *
Jag har sett U2 och Mötley Crue (fråga inte!) i den här hallen tidigare – och dagarna innan  U2-konserten, jag tror det var 2001,åkte  jag och Lungan och den store Ronny Olovsson hit och såg Panthers spela mot Washington.
Men det är första gången jag är här som ackrediterad murvel och får springa omkring backstage och snora.
Det är livet, om ni frågar mig.
* * *
Råttor…visst var det nåt med råttor här ett tag? När Panthers spelade final – vilket faktiskt känns helt bisarrt att de gjort – vill jag minnas att fansen slängde ut plastråttor på isen.
Och nu när jag tänker på det tror jag mig också komma ihåg att det var så det kommit ut att en spelare sett en råtta i omklädningsrummet – och haft ihjäl den med ett rungande slagskott.
En rätt bra historia, även om det oroar att råttor tar sig in i det här bygget. Jag hatar råttor.
* * *
Som Taiwan-Calle påpekat i kommentatorsspåret kan Henrik Lundqvist ta sin 100:e NHL-seger i kväll.
Hoppas.
Det vill vi ju fira.
* * *
Om jag hittar nån ledare som var inblandad på den tiden ska jag kräva ett svar på frågan varför Magnus Svensson aldrig fick någon riktig chans som Panther.
Om han bara fått det, om någon bara gett honom förtroende, hade makalöse Sigge blivit en stor stjärna här, det är jag övertygad om.
* * *
Hockey utan Pudding...det är inte riktigt samma sak.
* * *
Det är bara jag, Larry Brooks (som jag sprang i redan på hyrbilsparkeringen utanför flygplatsen igår – han såg mycket förvånad ut), Dellapina och den gode Zipay från Newsday inne i det här rätt så stora pressrummet just nu.
Ja, jag tänkte ni ville veta.
* * *
Jag försökte förresten prata hockey med fem homeboys från Harlem på en bar på Ocean Drive i går kväll.
Det gick inget vidare, men vi kom bra överens ändå. Främst, antagligen, för att jag bjöd allihop på Heineken.
* * *
Själva hallen är, ser jag nu när jag varit ute och åkt hiss en stund,  ingenting att skriva hem om. Den ser ut som vilken hyggligt modern NHL-arena som helst.
Men, och det här är ett mäktigt men:
Pressläktaren ligger för omväxlings skull inte på det piloter inom civilflyget brukar kalla marschhöjd. Jag ska väl inte säga att jag sitter nära isen, men jag kan åtminstone se numren på spelarnas ryggar.
Storartat.
* * *
Vi har St. Patricks om några dagar. Undras om det är därför de lirar sur irländsk punk under uppvärmningen.
* * *
Jag känner på mig att Fredrik Sjöström gör en kanonmatch ikväll.
* * *
Nu är det en speaker inne och babblar om att det är ”family values” som gäller i Bankatlantic – och att det därför är förbjudet att använda oanständigt språk på läktarna.
Ha ha, lycka till med den regeln. Det är New yorkers i huset…
* * *
Uppkopplingen är alldeles enastående, så idag blir det åka av.
Nästa rapport i första pausen. Var med då.

1) Ok, chans till en andra chans och ny tippning – vilket lag vinner Stanley Cup?
Ros: – Jag tror på Detroit, Ottawa, New Jersey och Anaheim. Hoppas på Detroit, men det känns som att laget inte är ett slutspelslag. Tippar på Devils, deras 2008 har varit mycket bra.
Bjurman: – Jaså, man får ändra sig plötsligt? Jag står fast vid mitt ursprungstips: Pittsburgh mot Detroit i final. Och Detroit vinner. Det är också ursprungstipset som gäller för sittningen på Per Se i vår…

2) Chris Pronger är i blåsväder igen. Hur kan en världsback hålla på med så mycket skit?
Kolla här
Ros:  – Propparna går snabbt i huvudet på Pronger. Så är det på många elitidrottsmän, men Prongers proppar verkar brisera lika lätt som Chris Simons. Kanske dags att söka lite professionell hjälp, precis som herr Simon gjorde?
Bjurman: – Jag vet inte, men nåt fel är det. Han är rätt osympatisk utanför isen också.

3) Det har varit turbulent i Ottawa ett tag. Nu verkar de fått lite bättre ordning på spelet. Kommer de att kunna utmana i slutspelet i år också?
Ros: – Ja. Men då måste Daniel Alfredsson vara kärnfrisk, annars blir det en jobbig vår i Kanadas huvudstad.
Bjurman: – Tveksamt. Det har tydligen varit osämja i laget, det bådar inte gott. Nu verkar nygamle coachen Murray visserligen ha svetsat ihop laget igen, men jag har svårt att tro att det ska gå lika bra som ifjol.

Efter att ha varit på omklädningsrumsrunda i Verizon Center med Pudding skulle jag kunna blogga till solen går upp över Capitolium.
Wow, alltså.
Man förstår ju att spelarna verkligen älskar en sån artist, en sån slagfärdig people person, en sån lysande komiker.
Roligast tror jag det är när vi går förbi en matchbild av en mycket ung Bengt-Åke utanför Caps krypin.
– Kolla…fan vilka stora handskar du hade. De går ju ända upp till armbågarna. Var du rädd för slashing eller, skrattar materialarkungen.
Sen konstaterar han att reskamraten inte kunde åka skridskor.
– Man ser ju det. Du måste luta dig på klubban när du svänger.
Bengan bara flinar och ruskar på huvudet.
Så här ser det förresten ut när stjärnan, ständigt med kameran beredd, fotograferar i Capitals omklädningsrum.

Foto: Pontus Höök
* * *
Caps får äntligen vinna en en jämn, tät match.
Den magnifike Ovetjkin avgör i ett powerplay Owen Nolan lär få höra ett och annat från Keenan om att han orsakar med några få minuter kvar av matchen.
– Ja, men  Lombardi, centern,  borde få höra ännu mer, menar Bengt-Åke.
– Såg du inte, hur han hoppade? Om han stått still och hållit ihop benen hade han täckt skottet. Istället hoppade han upp med båda benen, som en pojklagsspelare. Det är ju bedrövligt.
* * *
Innan nyår bildade han första backpar med Phaneuf och spelade långt över tjugo minuter per match.
Nu får Anders Eriksson inte spela alls.
– Nej, nu ingår jag snarare i tolfte backpar, suckar hälsingen.
Vad som gått fel?
Who knows.
– Jag har frågat och bett om förklaring, men jag får ingen.
Att ha Mike Keenan som tränare är nog inte så hemskt mycket lättare än att ha Eliot Spitzer som make.
* * *
Den här bloggens särskilde favorit Ricard Persson och hans OJI spelar just nu Aisan League-final mot Nippon Paper Cranes (!?!).
Och som han konstaterar i ett mail från soluppgångens land:
– Vad är Stanley Cup mot det? I Asien finns ju flera miljarder människor…
Jag berättar förstås för Bengan och uppmanar honom att övertyga förbundet om att han måste åka till Japan också.
Vadå, ska Jörgen Jönsson få chansen att visa upp sig innan VM ska väl Rico också få det?
* * *
Bäckis svarar artigt på allt om det roliga i att vinna en tät match, det fina spelet och det där självmålet han nu lagt bakom sig.
Men helst av allt vill han prata Kvalserien.
–  Vilken serie. Nu blir det drag i Ejendal, eller hur, säger han och ler,.
Sedan blir han min evige favorit genom att berätta att han hoppas att Brynäs och Leksand följs åt upp i Elitserien.
– Jomen, man vill ha upp Leksand. Det är ett elitserielag.
Sicken kille.
* * *
Marcus Nilsson får spela, men inte mycket – och över det verkar han rätt bedrövad när han, i en väldigt snygg keps, kommer ut i korridoren där vi står och hänger.
Men Pudding vet att muntra upp sina gamla Tre kronor-spelare.
– Mackan, när jag arrangerar match i sommar ska du få spela hur mycket du vill. Och tre killar ska få i uppgift att bara backa upp dig, lovar han.
När Nilson påpekar att han i förra matchen faktiskt gjorde mål nickar Pudding.
– Ja, jag hörde det. Någon sköt på din klubba.
Vid det laget har den deppige djurgårdaren förstås hunnit spricka upp i ett ganska brett leende.
Det blir så när man möter artister.
* * *
Om Washington går till slutspel, och det hoppas vi ju alla, får någon se till att uppkopplingen blir pålitlig.
Annars kan det bli OS-guld i grenen kast med liten presskille.
* * *
Enligt Husse är isen i Verizon center  under all kritik
– Den sämsta jag någonsin åkt på, säger han och trycker en ispåse mot en stukad handled.
Det förklarar varför det, trots min närvaro, bara blir en balja.
* * *
Plötsligt dyker en skäggig Nyllet upp också, bara för att bli utskälld av Pudding.
– Fan, ni från Huddinge alltså, varför svarar ni aldrig i telefon?
Nylander, alltjämt ur stridbart skick, försöker sig på några lama ursäkter om att han vill veta vem det är som söker honom.
– Äh, vilket snack. Du måste svara när man ringer!
Det är sånt vi i tredje statsmakten alltid velat, men inte vågat, säga till fler NHL-spelare än en…
* * *
Sedan ska Caps-svenskarna och de två representanterna från Tre Kronor ut i D.C-natten och då får inte vi vara med längre.
Stor skandal.
Men jag tröstar mig med att jag flyger till Florida nu på morgonen.
Där ska jag följa ett New York-lag jag skriver alldeles för lite om…
Hörs när det är dags.

Boforsmannen säger själv att det är så länge sedan han var här att ingen i Washington känner igen honom längre.
Eller hur.
Det är ständigt folk framme här på pressläktaren och vill hälsa – och när det inte är det kommer istället Caps presskillar och rycker i honom för olika intervjuer och åtaganden.
I den här perioden  presenteras  ”Gus” till och med jumbotronen – och föräras en tung standing ovation av sina gamla fans.
Stort.
* * *
2-2 nu.
I en rivig, underhållande match, full av grannlåt och chanser och briljant målvaktsspel.
Både Kiprusoff och Olie the goalie är grymma.
* * *
Jag vet inte vad det är för jönsar, men marknadsfolket hos Caps vallar omkring några slags besökare på studiebesök och plötsligt står dom bakom mig och glor.
– Ja, säger en av guiderna, här sitter det en journalist och jobbar.
Just det.
Jag jobbar.
Jag är inte här som utställningsföremål.
Märker jag att någon av de jävlarna börjar läsa över axeln på mig skickar jag Pudding på dem.
* * *
Kristian Huselius gör alltid mål när jag ser honom. Nere i Tampa blev det fem-sex stycken. Nu slår han till med ett  hypervasst skott i powerplay. Mer kommer, om jag känner vår relation rätt.
* * *
Hemmafansen är förbannade på domarna och gapar i varje spelavbrott om att ”referee sucks”.
Jaja.
De borde vara sura över att Caps tar så många onödiga utvisningar istället.
* * *
Förstår jag dem rätt bor Bengt-Åke och Pudding på Mayflower i natt.
Det är USA:s just nu mest omtalade hotell, ty det var där New York-guvernören Eliot Spitzer – också kände som Client # 9 – hade sina skabrösa äventyr förra månaden.
Så tror Pudding att mediauppbådet utanför lobbyn beror på att han är i stan bedrar han sig en smula…
* * *
Nu intervjuas Bengt-Åke i tv också.
* * *
Fast någon journalist har säkert kommit för Pudding också, det betvivlar jag inte.
* * *
Teknikproblemen fortsätter. Jag beklagar verkligen. Men det kommer ett sista, längre utbrott efter matchen – från hotellet.

Då är vi i Chinatown då.
Washington DC:s Chinatown.
Det är här, mitt i den rätt härliga smeten, Verizon Center ligger.
 Och i en hall som fått namn av en telekommunikatör tycker man att uppkopplingen borde vara förnämlig.
I själva verket är den sämst i hela ligan. Jag har grava problem att komma ut på nätet, varför normal live-bloggning ser ut att bli en omöjlighet. Men jag lovar göra mitt bästa.
* * *
Matchen mellan Caps och Flames hinner inte börja förrän Bäckis gör mål.
I rätt kasse…
Inte så konstigt.
Han vill ha revansch för det där eländiga självmålet i lördags.
Det syns i gästrikeynglingens blick, i hela hans hållning.
* * *
Det är inte bara jag och Höken som tagit oss hit.
En timme innan första nedsläpp kliver Bengt-Åke Gustafsson och Tre kronors legendariske materialare, Pudding, in i pressrummet.
Jag kliver fram och försöker presentera mig, men Pudding avbryter omedelbart.
– Har du inte bokat tid? Då går det inte. Jag är sekreterare på den här resan…
Med med löfte om en sixpack någon gång i framtiden får jag ändå audiens till slut.
* * *
Fast det där självmålet är, tycker jag, ingenting mot den sexminutersutvisning Donald Brashear drog på sig dagen innan, när Caps ledde med 1-0 i slutet av bortamatchen mot Boston – och sen förlorade just på grund av dum-Donalds tilltag.
Bäckströms fadäs var ju bara en olycka.
* * *
Pudding, som sitter några platser till höger om mig på pressläktaren, har  roligt åt mina vredesutbrott över den usla uppkopplingen.
– Går det dåligt, undrar han.
– Ja, de har sämst jävla teknik i hela världen på det här skitstället, fräser jag.
– Men popcornen är jävligt goda,  säger materialarlegenden och trycker i sig en näve.
Med ett stort flin.
* * *
Påfallande lite folk i den betongartade, rätt fula hallen.
Men de för rätt mycket liv ändå.
* * *
Kul att  Marcus Nilson är med igen. Senast jag såg Flames, i Tampa i december, var han petad. Men den hårde stockholmaren har uppenbarligen bitit ihop och kämpat sig till en plats igen.
Å andra sidan har oberäknelige Mike Keenan nu petat Anders  Eriksson istället, så helt glad får man inte vara.
* * *
Bäckis är klar för VM-truppen.
I alla fall enligt Pudding.
Gävle-sonen gör några dragningar som är så snygga att Bengt-Åke drar efter andan och det tar ressällskapet som inteckning för en biljett till Quebec.
– Det kan du skriva nu, hojtar han åt mitt håll, Bäckis är klar.
* * *
Nu ändrade de just målskytten på Caps-målet.
Kozlov fick det istället.
Kanske är det straffet för klavertrampet.
* * *
1-1 i första paus.
Så ni vet det.
Nu ska jag också ha popcorn.
Återkommer – när jag kan. Skyll på Caps om det blir mörkt resten av kvällen.

Henkes bästa match för säsongen?
Jag tycker det.
Men själv vet han inte om han vill sträcka sig så långt.
– Nja, det var ju kul att hålla nollan och jag fick göra några bra räddningar, men bästa på hela säsongen…nä, jag vet inte, säger han när mediauppbådet efter några evigheter till slut anser sig klara med matchhjälten
Mest udda är att karln känt sig dålig hela helgen och strax innan matchen var osäker på han skulle spela.
Jag kan ju inte låta bli att fråga om det är baksmällan efter Hives-spelningen på Terminal 5 som vägrar släppa.
Det förnekar han skrattande
– Men faktum är att jag fick ont i halsen under spelningen.
Ja, Vigilante Carlstroems giftiga riff kan vara hälsovådliga.
* * *
Surkålsmannen kommer aldrig. Happy days är tillbaka på pressläktaren i Garden.
* * *
Det är en väldig brådska i Rangers-kabyssen efteråt. Laget flyger direkt till Buffalo för måndagens match mot Sabres, så Beets och de andra materialarna får jobba stenhårt. Det är rätt lustigt att se dem försöka fiska upp spelarnas trunkar mellan fötterna på murvlar som inget vill förstå.
Spelarna själva har det lite angenämare.
– Det ska bli trevligt med room service där uppe ikväll, säger Henke belåtet.
Ja, synd bara, att det är Buffalo, där det inte finns något bättre hotell än skit-Hyatt mitt i stan.
* * *
Nämner för Fast Freddy att vi är många som skulle vilja se honom i en annan kedja.
För det ser han tacksam ut.
– Men det är hård konkurrens här, många bra spelare. Jag håller mig beredd, vill de att jag ska spela mer så gör jag det, säger han och springer iväg för att ta farväl av flickvännen, som flugit in från Phoenix över helgen.
* * *
Larry Brooks har svårt att hälsa idag.
Han skulle bara veta hur mycket jag och hans chefredaktör diskuterade honom på Elaine’s en natt häromveckan…
* * *
– I’ve seen him play good but he was lights out tonight.
Så säger Nigel Dawes om Henke.
Coolt uttryck, om ni frågar mig. Lights out.
* * *
Boston ska ju vara tacksamma för en poäng. Men har ingenting att skämmas för. Det är starkt att stå emot sån press så länge – och sedan lyckas trycka tillbaka i en tredjeperiod. Och Auld var ju faktiskt minst lika grym som Henke.
* * *
Verkar som Detroit-svenskarna, med ”The mule” i spetsen, hade en kul kväll uppe i The Joe.
Men varför fick Predator komma så nära i slutet?
* * *
Nu har Henke alltså nio nollor och delar därmed ledningen med Pascal Leclaire i den statistiken.
Det är inte så illa.
* * *
Bäckman hinner försvinna in i Rangers inre innan tredje statsmakten hinner få ett ord med honom.
Det får inte bli någon tradition, Christian…vi hade nog med såna problem när Nyllet var här.
* * *
Vad ska Henke ha på room service-brickan uppe i Buffalo om några timmar då?
– Ja, det blir nog pasta.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Nu ska jag knäppa ihop kavajen, hänga dataväskan framför framporten och gå ut i den tidiga New York-kvällen.
Adjö.

Mitt i allting måste jag bara meddela att Henke just gjorde sin räddning för säsongen. Boston spelade sig igenom i ett två-mot-ett-läge och vem-det-nu-var hade bara att sprätta in den. Vi visste att det var mål. Men på nåt jäkla sätt gjorde han en fotbollsräddning och tog puckfan. Sen följd han upp med ny akrobatik på returen. Sen var det standing ovation och HEN-RIK-ramsor så tågen nere på Penn Station spårade ur, fantamme.

Fortfarande 0-0.
Och det är faktiskt helt fantastiskt att Rangers inte lyckats göra mål.
Det är spel i Bostons zon hela tiden, 14 skott och en drös chanser.
Visst är Alexander Auld bra i Bruins-kassen, men hemmaspelarna visar också en alldeles sensationell ineffektivitet.
* * *
Lundqvist har en sån svår kväll när han får stå sysslolös långa stunder – för att sedan tvingas reagera på sporadiska kontringar.
Men han håller koncentrationen på hög nivå och gör några räddningar av sådan kaliber att ”Hen-rik”-ramsorna ekar här inne.
* * *
Pebben?
Pålitlig,  som alltid.
* * *
Jag är ledsen, men nu MÅSTE jag ha kaffe.
Skyll på Brynäs-mannen på Upper East Side, också känd som Eken.
Återkommer, med koffein i tanken, efteråt.

Satans Eken.
Jag är fruktansvärt kaffesugen – men om jag ska springa och hämta en kopp på egen hand blir det knappt något skrivet i den här bloggen.
Hur göra?
Ja, det blir ju bloggen förstås.
Har ju lovat (sen var det det där med gylfen…)
Och till skillnad från Brynäs-klacken på Upper East Side håller jag mina löften…
* * *
0-0 efter första.
Men  Rangers borde vara i ledningen – och kan de bara fortsätta trycka på i samma stil kommer de att vinna mot ett Boston som hade en hård uppgörelse med Caps igår och rimligen bör krokna efter ett tag.
* * *
Jojo, de som har bestämt sig för att hata Bäckman buar när han åker på en tvåminutare för interference precis innan periodpausen.
Men han får applåder också.
Framförallt för en elegant brytning i ett två-mot-en-läge Bruins knycker åt sig sedan Marc Staal snubblat på pucken.
De gapigaste typerna i Rangers-forumen representerar inte alla, vill jag ha sagt med det.
* * *
Nu har de visat Bäckis självmål på en tv här och ja, som ni säger: Det är en klassiker.
Man får tacka sin lyckliga stjärna för att man inte är där med uppdrag att få citat.
Bäckis lär vara lika lättpratad som en sten i skogen.
Men lugn bara. Om ett decennium kan han nog skratta åt fadäsen…
* * *
Har en värsta sortens Ranger-dåre precis bakom min plats på pressläktaren, en sån som vrålar ”shooooot!!!!” så fort en hemmaspelare kommer i närheten av offensiv blå.
Ibland önskar man att new yorkarna inte hade fullt så höga tankar om sin egen förmåga att bedöma precis allt och alla….
* * *
Visst är det lite Chris Dangerous över Freddy Sjöström när han i början av perioden sliter till sig ett jätteläge.
Och jag förstår så väl. Det är omöjligt att inte bli inspirerad när man ser ett dylikt kärnkraftverk i aktion.
* * *
På Surkålsmannens plats sitter just nu en kostymherre som och luktar gott av dyrbar after shave. Angenäm omväxling, milt uttryckt. Men jag ropar inte hej ännu. Surkålsmannen kommer ibland insvepande efter halva matchen.
* * *
Delar era synpunkter på att Sjöström någon gång borde få chansen i en annan kedja än den fjärde, med Betts och Orr.
Ryan Callahan, till exempel, kan väl få låna ut sin plats intill Martin Straka och Chris Drury någon gång.
* * *
Nu avlider jag av koffein-abstinens. Men andra perioden ska börja. Återkommer nästa paus.

Jaha, matiné på Garden igen.
Fast mötet mellan Rangers och Bruins börjar tre (ja, vi ställde fram klockan till sommartid i natt; ni följer efter först om tre veckor) istället för ett – och det tycker jag är bra.
13.00 är för tidigt
Nu hinner dagen i alla fall börja, spelarna får vakna på riktigt och  bakfulla fans har chansen att rätta till vätskebalansen åtminstone en smula. 
* * *
Gillar att se Boston.
Inte för att  det är något särdeles speciellt med laget i sig, men de har, med sina bjärta färger och sitt säregna klubbmärke, en look som sticker ut.
Så enkel är jag.
* * *
Misstänker att både Henrik Lundqvist och Fredrik Sjöström är extra inspirerade ikväll.
De kändes i alla fall som att de fick en väldig massa tändvätska  när de såg The Hives välta Terminal 5 långt åt helvete ut på elfte avenyn i fredags kväll.
– Första gången jag ser dem. Oerhört häftigt, sa ”Fast Freddy” efteråt.
* * *
Kan bli en bra värdemätare det här. Bruins och Rangers står på samma poäng i tabellen och har lika många matcher spelade. Den som vinner dagens match tar visst grepp om sjätteplatsen. Och det är där man ska ligga när serien är slut, tycker jag. För då får man möta ettan i Southeast-divisionen.
Å andra sidan talar Rangers-spelarna om att de siktar mot förstaplatsen, så den teorin kan jag förmodligen gå hem och spola ner i muggen.
* * *
Det sägs att Eken sitter hemma och ser Caps spela mot Pittsburgh på tv  istället för att utnyttja den ackreditering han har här.
Det är bara brynäsare som uppför sig så.
* * *
Fredrik Sjöström värmer inte upp utan hjälm,
Synd det. Damerna här inne borde få veta vad det är för ett modellämne som kommit till stan. Marknadsföring, för satan.
Det är å andra sidan ingen i Rangers som kör hjälmlöst – inte ens Broadway Sean, som de numer kallar Avery.
Så det kanske är nån dum regel puritanen Sather initierat.
* * *
Tänk att den som vinner här bara har två poäng upp till Ottawa.
Hur gick det till?
* * *
En liten nyhet som säkert gläder somliga av er:
Gylfen i mina kostymbyxor gick sönder när jag var inne på muggen nyss.
Nu gäller det att sitta ner hela eftermiddagen – och se till att knäppa kavajen ordentligt i omklädningsrummen efteråt…
* * *
Chara struken. Där minskade Bostons chanser ganska kraftigt.
* * *
Apropå Brynäs:
Välkomna till Ejendal.
Nu blir det åka av, pojkar och flickor.
* * *
OK, nu åker vi.
Fullt på praktiskt taget alla sektioner redan.
Det kan bli kul här i eftermiddag.
Häng med.