Vad skulle du köa i två timmar för? En konsert med din favoritartist? Ett nytt designersamarbete med H&M? Nya iPhonen? Biljetter till Champions League-finalen? En bild med Zlatan?

I Chinatown ringlar sig nu en konstant timmarslång kö till Londons nya söttrend bubbelvåffelwrap. Inte övertygad än? Kolla här då:

Kanske värt det. När jag bodde i Hongkong var bubbelvåfflan en av favoriterna bland de lokala snacksen och jag förstår att Londonborna blivit tokiga i denna kaloribomb sedan butiken slog ner på 24 Wardour Street. Men ändå. Två timmar av ditt liv – för att få betala för något du ska äta?

Kanske får man komma ihåg att även om smakupplevelsen varar i någon kvart så kommer Instagrambilden att dra in likes under ett bra tag. Glass- sås- och våffeldelikatesserna är helt klart fotogeniska.

Men jag nöjer mig med en vanlig glass och väntar på min hoppaköinbjudan – eller på att denna trend ska lägga sig något.

Jag var först lite bitter över att min kompis ville mötas upp på York and Albany i Camden. Hon hade fått välja pub och hade blivit rekommenderad detta Gordon Ramsay-ställe som egentligen inte på många sätt längre liknar en pub. Stora fönster, mycket ljus, hårda stolar, dukade bord, cocktails – och en matmeny i flera prisklasser över vad en söndagslunch på en pub bör kosta. Helt onödigt, tyckte jag, tills jag fått smaka maten – som också var ljusår från vanlig pubmat.

Jag valde en fish and chips för £18 – som ett sista försök att ge denna ofta överskattade brittiska nationalrätt en chans – och fick den bästa tallrik pommes och friterad fisk jag smakat.

Tre nycklar till att arge kocken lyckats med sina fish & chips:

• Frityren var mycket lättare än normalt och fisken av högsta kvalitet – inte någonting Ramsay behövde gömma i ett tjockt lager av fett.
• Tartar-såsen är så viktig. På många ställen serverar de inte ens den till fish & chips. Den är majonäsbaserad och består i Storbritannien ofta av kapris, saltgurka, citron och dill. Här var den helt perfekt.
• Ärtröran brukar ofta vara torr och smaklös. Här hade tv-kocken blandat in lök bland de mosade ärtorna och äntligen blev det lika smakrikt som färgstarkt.

Vill man inte lägga motsvarande 200 kronor på fisk och pommes, men ändå få en riktig brittisk fish & chips-upplevelse i London så rekommenderar jag någon av de klassiska Poppie’s-restaurangerna som finns i Camden och Shoreditch.

I dag slår Harry Potter-världen Warner Bros Studio Tours upp portarna för sitt senaste tillskott – den förbjudna skogen.

Ännu en anledning att besöka inspelningsplatsen för en av världens största filmserier. Bland de enorma träden, med en diameter på uppemot fyra meter, får besökare som vågar nu själva vandra in bland hippogriffer, acrumantulaspindlar och andra djur. Hagrids kostym ska även finnas utställd.

En annan grej som ska bli spännande att se dem genomföra i praktiken är att besökare själva ska kunna reglera vädret i den mörka skogen – på samma sätt som de gjort under filminspelningarna. Förhoppningsvis sker det under kontrollerade former, så att ingen får sig en oväntad kalldusch.

Skogen är inkluderad i biljetten, som ni köper här. All nödvändig info om hur ni maxar er Harry Potter-resa till London – från transport till boende, guidade turer och inspelningsplatser – har jag samlat i en unik Harry Potter-guide till London som finns att ladda ner på denna länk.

Jag har äntligen hittat en ny favoritcocktailbar i London. Cahoots i Soho handlar inte bara om grymma drinkar, bra musik och fantastisk service – utan om ett besök i Londons tunnelbana på 1940-talet.

Efter flera misslyckade försök att droppa in när jag varit i Soho så bestämde vi oss för att boka tid en vecka i förväg. Det måste man nästan göra. Kön av hoppfulla spontanbesökare är alltid alldeles för lång. Och efter en veckas planering blir det extra spännande att kliva ner i ”tunnelbanan”.

Hela baren är inredd med gamla tunnelbanekartor, affischer och andra souvenirer från ett av världens äldsta t-banesystem. Men eftersom stilen är 40-tal så finns det flera inslag av de skyddsrum som anordnades i Londons underjord under kriget. Vi fick plats i ett litet eget bås med klart bunkertema – där väggarna kantades av gamla konservburkar.

Och kolla in drinkarna! Fem plus i både fantasi, presentation och smak. Kolla bara in gindrinken i ett mynta- och lavendeldekorerat krus.

Min favorit var kanske Vera Lynn, drinken som döpts – och serverats i en avbild av – den gamla brittiska nationalklenoden som underhöll soldaterna under kriget. Gin, ingefära, äpple, päron, lime och fläder hade kanske inte gjort mig till en duglig krigare, men gjorde helt klart susen nere i skyddsrummet.

Servicen var kanon. Tre-fyra servitörer turades om att titta till oss, fylla på vatten och se till att allt var okej. Besöket var flera universum från dagen innan, då vi besvikna lämnat Sohos superöverskattade Piano Bar. Jag skulle kunna dra en jättelång rant om varför allt på pianobaren var underkänt, men vi kan väl nöja oss med att säga att service, musik, marknadsföringsärlighet och alla andra områden var eminenta Cahoots raka motsats.

Gott nytt kinesiskt år! I helgen firades tuppens år enligt traditionen in på Londons gator – men under februari ut fortsätter firandet med en lyktfestival i Chiswick.

Man fick ta sig en bra bit väst – till parken Chiswick House and Gardens – men väl där väntade en lysande färgglad vandring som kändes väldigt nödvändig i detta vintermörker.

Årets tema är sidenvägen, och har inslag av resa och av flera olika länder längs med vägen.

Det var jättemysigt att vandra mellan dessa jättelyktor. Men jag rekommenderar alla som skulle vilja gå dit att ha på sig ett extra lager. De säljer ”glögg” (mulled wine) och andra varma drycker, men det hjälpte bara marginellt att hålla kroppstemperaturen okej.

Helt klart den gulligaste lampan: Pandan med sin boll uppe i bambuträdet.

Förutom lyktor så har festivalen ett litet torg med en isrink, en bar, en kinesisk souvenirbutik, marshmallowsgrillning och en massa olika matalternativ. Se bara till att ha ordentligt med kläder på om det kommer att vara en kall natt, så att ni kan stanna och uppleva denna mörka mysvandring till fullo. Det hade inte vi…

Priser: £20 (ca 220 kr)

Mer info på hemsidan.

Gong xi fa cai!

Lördagskväll i London och en väninnas födelsedag. Då ses man oftast på en bar. I organiserade, men sällsynta fall, först på en restaurang innan man går vidare. Vi valde – att låsa in oss själva i små källarrum – med en timme på oss att bryta oss ut.

Londons utbrytarspel har varit heta en längre tid men det var först i helgen jag själv fick chansen att testa mina Houdinikvalitéer. De visade sig fullt dugliga.

Escape Rooms vid London Bridge har två olika utbrytarrum – Egypteninspirerade ”Faraos kammare” och ”Rum 33” som utspelar sig i ett Kinarum på British Museum. Konceptet är samma för båda: Gruppen har en timme på sig att hitta ledtrådar, lösa olika pussel och gåtor, och på så sätt ta sig ut.

Jag hamnade i Rum 33 (och fick en anledning att för andra gången ha på mig den skjorta som jag köpte i Kina 2012) där målet var att bryta sig in i British Museum och stjäla en vas – som enligt historien sedan skulle föras tillbaka till Kinas kejsare 1675 via en tidsmaskin. Det började med att vi fick ta oss in genom laserstrålar – varje berörd stråle kostade oss 20 sekunder – och sedan lösa en massa olika tankenötter. Men när klockan stod på 55.18 (vi slog Egyptengruppen med någon minut!) kunde vi med vasen i händerna vandra ut och förevigas på deras ”Wall of fame”.

Kör man fast kan man få tre officiella ledtrådar från arrangörerna (som följer utbrytarförsöket i övervakningskamerorna) via en walkie talkie. Vi använde oss av två även om det tog emot – man ville ju egentligen ha klarat sig ut helt på egen hand.

Alla var peppade på att återvända för att prova det andra rummet och är man i London med en grupp på tre personer eller fler så rekommenderar jag verkligen att prova på ett av stadens många utbrytarställen. Men skippa puben innan – här gällde det verkligen att ha hjärnan med sig.

Priser för ett rum på Escape Rooms:

3 deltagare: £75.6 (ca 825 kronor)
4 deltagare – £91.2
5 deltagare – £102
6 deltagare – £115.2
7 deltagare – £126 (ca 1385 kronor)

Klockan är 06:30 på morgonen en onsdag i december. Trafiken har dragit igång. I mörkret drar sig trötta Londonbor mot jobbet och funderar kanske lite på om allt är värt det. Bo i världens coolaste stad alltså – till priset av att slita övertidstimmar på kontoret, betala 145 pund i månaden för att ha råd att spendera två timmar av sin lediga tid i packade tunnelbanevagnar mellan jobbet och ens lilla nergångna rum i zon tre, ljusår från Mayfairs Londondrömmar, som kostar större delen av lönen.

Samtidigt väller ett tusental Londonbor in i en rejvklubb på Oval Space i östra London. De är klädda i en massa färger och glitter. Innan klockan 07 har dansgolvet fyllts och DJ:n ser till att ingen står stilla. Det är första gången jag besöker Morning Gloryville – ett nyktert morgonrejv som startade i London redan 2011 och har spridit sig till 23 städer världen över.

Istället för alkohol så serverar baren olika nyttiga smoothies, te, kaffe och frukostbröd. Baren är också helt fri från det inslag av stirrande dudes som man ofta tvingas ta sig igenom för att beställa på andra liknande tillställningar. Istället är alla härligt medvetna, leende – och superglada. Jag och fotograf Peter, som är där för att göra ett reportage (läs här!), kunde utan problem röra oss rakt igenom dansgolvet utan att stöta in i någon – vilket varit en omöjlighet på något annat dansgolv i världen.

Bankmän, advokater, frilansande grafiska formgivare, unga föräldrar, medelålders gamla rejvare, studenter och en massa andra sorters människor utklädda till enhörningar, Aladdin, en avokado eller vad som helst, trängs på dansgolvet och älskar det. Sedan borstar de av sig glittret, tar på sig kostymen och går till jobbet.

Vid niotiden börjar de riktiga kontorsråttorna att försvinna och när eventet stänger ner, vid 10:30, är det mest egenföretagare och föräldralediga kvar.

Jag är ingen dansare, så jag kommer förmodligen inte att komma tillbaka till Morning Gloryville (även om de även erbjuder yoga och några andra fysiska aktiviteter). Men även jag kan se vilken fantastisk energi och känsla av samhörighet besökarna fylls av, efter att ha krigat sig upp i ottan iklädda sina färgglada utstyrslar för att få dansa. De må också vara kontorsråttor som jobbar 60-timmarsveckor, trängs på tunnelbanan och betalar överpris för ett litet rum långt bort från centrum. Men de har förstått att det är events som Morning Gloryville som gör allting värt att bo i London.

Läs reportaget från Morning Gloryville här!

När någon öppnade ett bollhav för vuxna härom året som del av en konstinstallation blev allt uppbokat direkt. Lägg till en bar med färgglada godisdrinkar och det är inte konstigt att Ballie Ballerson i Dalston blivit en av höstens största snackisar i London.

För vem vill inte lämna den grå Londonvardagen för en stund och dyka ner i ett hav av 200 000 färgglada plastbollar? Och sedan ta en paus för att sippa på en lika kulör drink (”bubblegum refresher”, någon?) ?

Under dagarna kan man få biljetter till ett tvåtimmars bollhavshäng för bara £3. Kvällstid kostar det £15. BB har även bruncher på helgerna för £35, vilket bland annat inkluderar drinkbuffé, spaghetti och köttbullsbuffé (”Swedish meatballs” – bara det liksom) – samt bollhavskurragömma.

Måste dit så snart jag kan!

London blev en sevärdhet rikare i veckan. Nej, det handlar inte om Winter Wonderland som slog upp dörrarna i Hyde Park på fredagen, eller julbelysningen som tändes på Regent Street på lördagen. Inte heller om leksaksaffären Hamley’s årliga leksaksparad som skapade kaos på samma Regent Street på söndagen. Okej, de också. Men framförallt: Big Ben, London Eye och Madame Tussauds får nu sällskap av denna nya Londonsevärdhet:

Lego has smällt upp en kolossal kloss-sal på Leicester Square, mittemot M&M-varuhuset, vilket förvandlar den nordvästra hörnan av torget till ett virrvarr av färgglada småbitar. Hoppas bara att besökande barn har koll på vilken av butikerna där bitarna är ätbara.

Den danska plastklossjättens butik är full av ikoniska Londonföremål och påminner mer om en utställning.

Mitt besök bland klossarna får dock vänta. Under öppningshelgen rådde det Justin Bieber-konsertkaos inne i och utanför Londons nya landmärke. Jag väntar nog en vecka eller två innan jag ger mig in. Fast då drar julrushen igång så det blir kanske till januari.

Jag spenderade den större delen av året i Rio, där jag jobbade som redaktör för Olympic News Service. Det var en fantastisk erfarenhet att leda OS officiella nyhetsbyrå och att leva i Rio, prata portugisiska och stångas lite med de problem som ständigt dök upp medan spelen mot alla odds tog form.

När den brasilianska våren började ta vid packade jag ihop och flyttade tillbaka till ett höstkyligt London. Även om ett par månader till av sol och strand i min lägenhet mellan Copacabana och Ipanema kanske låter lockande, så har jag nog aldrig varit gladare över att vara tillbaka i denna fantastiska stad – kyla, mörker och regn till trots.

Här är fem anledningar till att det är kanon att vara i London just nu:

• Natt-tuben! Sedan augusti har vissa tunnelbanesträckor börjat köra 24 timmar om dygnet under helgerna. Det innebär att London krymper och områden som Brixton är inte längre en omöjlighet att gå ut i.
• Julmys! De har redan tänt julljusen på Carnaby Street. Snart öppnar isbanor och julmarknader över hela staden, samt i vanlig ordning härliga galenskaper som t ex glasigloos vid Themsen som man kan äta middag i.

• Billigt! Pundet var uppe och nosade på 14 kronor härom året. Nu ligger det kring 11 kronor och vi som tjänar pengar i andra länder kan svettas något mindre över restaurangnotan. Dessutom har det kommit nya fina sedlar här.
• Nytt! Precis som i ett förhållande där man behövt lite tid ifrån varandra, så ska det bli spännande att återupptäcka London igen. Man behöver inte vara borta många månader för att nya byggnader och inneställen ska poppa upp. Ett besök till Nutella-kaféet på Harvey Nichols, samt den nya Aladdin-musikalen finns med på att-göra listan.

• Vinbarer! Rio hade typ en vinbar att dricka rödvin isbitar i på. Men det blev aldrig samma sak i den brasilianska hettan. Nu är vädret perfekt för att krypa ner på Gordon’s i Embankment eller sätta sig framför brasan någon annanstans, beställa in en ostbricka och omfamna mörkret.