Vi presenterade i går siffror län för län på brottsuppklaringen. Nu gör vi en ny beräkning för att försöka få fram vilket län (polismyndighet) som verkligen är bäst, och vilket som är sämst, på brottsuppklaring.

Det visade sig nämligen att statistiken lätt blir snedvriden för vissa typer av brott, där ett enda ärende förrycker hela statistiken. Till exempel om en knarklangare sålt narkotika till många personer. Då är det ett ärende, en misstänkt gärningsman – men många brott.

Eller som i fallet när vi tittade på den totala brottsstatistiken: då hade Kronobergspolisen bäst uppklaringsprocent på grund av att de hade ett alkoholärende med flera tusen försäljningar, där varje försäljning räknades som ett brott.

För att försöka få en mer rättvisande statistik, som verkligen visar hur duktiga de olika polismyndigheterna är, sätter vi oss nu och räknar ut uppklaringsprocenten för några enskilda brottstyper, som vi lägger ihop.

Vi kommer att lägga samman sex kapitel i brottsbalken (kapitel 3-8), som omfattar brott mot person och stöld och rån.

– Det är mer homogena kategorier, där det finns större förutsättningar att siffrorna är jämförliga, säger Johannes Knutsson, professor vid polishögskolan i Oslo.

Han konstaterar att till exempel bedrägeribrott (kapitel 9) är problematiska:

– Man kan ha ett ärende med en gärningsman som kört samma modus operandi och som berör väldigt många. Då räknas varje brottstillfälle som ett brott. Lyckas man lösa detta, så betraktas alla brott som uppklarade, och därmed förrycker ett ärende hela statistiken, säger Knutsson.

Nu sätter vi oss och går igenom siffrorna för brott mot person och stöld och rån på länsnivå. Vi återkommer med en länsjämförelse så snart vi har klara siffror.