Det glammiga 80-talet hyllas av Miljöpartiets väljare. Flower-power eran föredras av Kristdemokrater, medan Sverigedemokrater gillar decenniet som födde Summer of love.

Partiväljarnas favoritdecennium:

M 2010-talet
FP 2010-talet
C 2010-talet
KD 70-talet
S 80-talet
V 70-talet
MP 80-talet
SD 60-talet

Källa: en färsk studie från United Minds, där väljarnas värderingar kartlagts med hjälp av 6 000 intervjuer.

Statsvetaren Katarina Barrling, som deltog i ett seminarium med anledning av undersökningen, tror att många Miljöpartister ser tillbaka med nostalgi på 80-talet då partiet växte fram och var mer fast i sin värdegrund. Med tillväxten har kompromisser krävts.

Studien visar att svenskarna vill ha allt mer förändring och mindre stabilitet, jämfört med 90-talet. Samtidigt har befolkningen blivit mer pragmatisk och mindre principfast – det vill säga mer flexibla åsikter och mindre fasta ideologiska värderingar – under samma period.

Utvecklingen är positiv, enligt Timbros vd Markus Uvell.
– Väljarna såg tidigare politikerna som samhällsbyggande ingenjörer. Nu ser man politiker mer som hantverkare som fixar problem i vardagen – men som inte ska förändra samhället.

Det är en utveckling som tvärtom oroar Gudrun Schyman, FI:
– Politiker har fått folk att tro att politik är ett hantverk utan att tänka på långsiktiga konsekvenser. Det blir en politisk butiksvariant där man väljer ”röstar jag så tjänar jag 150 kronor där”. Det är ett demokratiproblem att borgerligheten lyckats omvända politiken till en idélös form av valfrihet som man ska vara glad över, sa hon under seminariet.

Markus Uvell replikerade:
– Jag kan i vissa delar hålla med Gudrun Schyman om att det är ett problem att tydliga värderingar saknas – att det blir för mycket av att man bara lyssnar in och agerar utifrån vad senaste opinionsundersökningen visade.

Socialdemokraternas väljare ogillar förändringar i större utsträckning än Moderaternas. Hade bara de som ogillar förändringar fått rösta, hade S fått 39 procent och M 26. Hade tvärtom bara de som gillar förändringar röstat, hade S fått 28 och M 29 procent.

De rödgröna väljarna är mer principfasta än alliansens väljare. SD-väljare är däremot främst pragmatiska.

De som räknar sig själv som materialister röstar i större utsträckning på SD och S, medan de som definierar sig som humanister röstar MP, V eller KD.

Störst andel troende har KD i väljarkåren: 69 procent. Minst andel som tror på Gud finns bland Miljöpartister.

/ Lisa Röstlund