I dag har Moderaternas partisekreterare på sin twitter känt sig tvungen att be om ursäkt för att hon sagt att partiet var för allmän rösträtt. 

Det kan te sig absurt.

Men här är bakgrunden:

Ni som följer den politiska utvecklingen på twitter har naturligtvis inte missat #stuffmoderaternadid. I sina bästa stunder är satiren över Moderaternas nya idépolitiska program briljant. Det som har försatt Sofia Arkelsten i den märkliga situationen är att Moderaterna tycks ha känt att det inte räcker med förledet ”Nya” för att markera att man i dag tar avstånd från en del av sina historiska ståndpunkter. Man har blickat bakåt i stället för framåt och när man skrev partiets historia blev det inte helt rätt. 

Och det är det här stycket som folk har hakat upp sig på:

”Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.” 

Därför blev det så här…

och så här:

/Erik Nises

I dag har det beslutats att riksdagspartierna ska få dela på 170 852 550 kronor. Pengarna kommer från staten och fördelas så här: 

Det är som synes lönsamt att driva parti. Och Politikerkollen ger därför en snabbkurs i hur du så enkelt som möjligt lägger vantarna på lite partibidrag. 

1. Först måste du så klart starta ett parti. Och det är enklare än man kan tro. Det är bara att bilda en ideell förening. 

2. Namnfrågan är central – du behöver ett slående namn! Långt och förklarande verkar inte bra (Politikerkollen har inte noterat några framgångar för tillexempel Enighet Rättvisa Socialism Arbetarpartiet i Umeå) men det får heller inte vara för generellt som Kommunens bästa i Ljungby. Passa dig också för abstrakta grejer, hur snärtigt det än kan låta så verkar inte Popvox som drivs från Mosebacke i Stockholm dra in nåt vidare med flis. Här kan du kolla vilka partinamn som är lediga. 

3. Egentligen behöver du inte ens några medlemmar men för att få in pengarna måste ditt parti ha ett bankkonto. Och för det krävs att i alla fall tre personer är med.  

4. Det gäller nu att du själv skramlar ihop till tryckandet av valsedlar. Det är det första valet som är jobbigast. Lyckas du där få 1 procent av rösterna så kommer du få sedlarna gratis vid nästa. 

5. Får du då 2,5 procent av väljarstödet i ett nationellt val ska du se att pengarna börjar trilla in. Men det är inte så lätt som man kan tro så det är en delikat avvägning om tror att man har något att vinna på att bränna pengar på propaganda. 

6. Nu har du två chanser på dig att nå upp till nästa nivå – fyraprocentsspärren. Och nu börjar det bli viktigt att du har medlemmar att besätta stolarna i landets beslutande församling med. Bidraget är nämligen avhängigt hur många ledamotsplatser du får och vem som helst kan man ju inte släpa in i maktens korridorer. 

7. Nu har du förutom partibidrag också gratis boende för dig och tills för alldeles nyligen även för din sambo (enligt solklara regler som inte fanns). Du ska också omedelbart se till att boka in dig på internationella konferenser för vilka du får 5 000 kronor för de 20 första ledamotsplatserna.  

8. När du väl är inne i riksdagen så gäller det att få så mycket röster som möjligt i nästa val. Men, och det här är viktigt, du får inte under några som helst omständigheter vara med och bilda regering. Det hindrar dig inte från att bli största parti men hamnar du i regeringsställning så SÄNKS beloppet per ledamot i riksdagen från  24 300 till 16 350. Det är klart att tillvaron är ännu luxuösare i Rosenbad men kraven på din motprestation kommer dramatiskt att öka.   

Reglerna i sin helhet finns här för dig som tänker göra slag i saken. 

Och så genvägen: Om du bara är intresserad av politik för egen vinning – hög lön för lite arbete så ska du i stället satsa på EU-parlmantet. Visserligen finns även här en besvärlig fyraprocentsspärr men du kan alltid gå med i något av de redan existerande partierna och lönen är betydligt högre där för dig som ledamot och i princip ingen håller koll på vad du gör. Dessutom får du större kansliresurser och en massa duktiga tjänstemän som sköter det besvärliga faktainsamlandet och håller reda på vad du ska säga och när du ska säga det. 

Väl bekomme! 

Presschefen som tog semester

Alla fastanställda svenskar har rätt till minst fem veckors semester. Så även Socialdemokraternas presschef Dan Svanell som uppges vara i London för att titta på fotboll. Men att han väljer just denna helg för rekreation verkar nästan misstänkt på något sätt. Inte för att Dan Svanell inte kan antas vara trött efter den senaste veckans mediedrev utan för att det ännu inte är över. Just nu står jättemånga reportrar utanför porten vid Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68 och väntar på att överösa Håkan Juholt med frågor.  

Inte på någon sida av bandspelarna, anteckningsblocken och kamerorna råder semesterstämning. 

Som exempel kan nämnas att chefen för Aftonbladets samhällsredaktion Lena Mellin skulle ha rest på en kortare semester över helgen. Men på grund av rådande omständigheter sitter mitt emot mig här på redaktionen. Så presschef Svanell – så länge inte pressen tar semester under partiets värsta kris i mannaminne kris så kan man undra varför du har gjort det? 

/Erik Nises

Lars Ohly på väg ut från sin sista partiledardebatt i riksdagen med en kasse fylld av gåvor från sina motståndare. 

Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, i partiets egna kommunikation ofta kallad Lasse, hedrades i dag i riksdagen. Anledningen är att dagens partiledardebatt var hans sista. Lars Ohly avgår nämligen i början av januari och hinner alltså inte vara med på nästa partiledardebatt i kammaren. En efter en begärde de borgerliga partiledarna replik på vänsterledaren efter dennes anförande. Men i stället för att puckla på honom för hans politik så överöste de honom med gåvor. 

Fredrik Reinfeldt började (och här citerar jag ur riksdagens protokoll):

Det kan utan att tumma på den journalistiska objektiviteten slås fast att Socialdemokraterna befinner sig i ett pissläge. I morgon är det höstens första och enda partiledardebatt i riksdagen och möjligheterna för Håkan Juholt att sätta fokus på sin politik är tämligen begränsad av uppmärksamheten som riktas mot hans fusk med ersättningarna och den hårt kritiserade hanteringen av situationen. 

Men S-krisen hade förmodligen även varit ett faktum även om inte Aftonbladet avslöjat att Juholt hade mottagit 160 000 kronor i bostadsersättning som han inte hade rätt till. 

Veckan innan avslöjandet bråkade hela S-riksdagsgruppen om det förslag på budgetmotion som Håkan Juholt och Tommy Waidelich lämnade över. Bland annat avslöjade SVT att det (tvärt emot vad Juholt själv hävdade) i deras förslag inte fanns några planer på att återställa nivåerna i A-kassan, något som de flesta Socialdemokrater upplever som en av partiets huvuduppgifter vid ett maktskifte.

Interna dokument har vid flera tillfällen läckt ut till media – någon som tyder på oenighet i partiet.

Håkan Juholt har själv sagt till nyhetsbyrån TT att det finns krafter inom partiet som vill skada honom.

Dessutom avslöjade SVT i kväll, som lök på laxen, att Socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Morgan Johansson hävdar att han förankrat det utspel om utvisningar av nyblivna medborgare som förra fredagen mötte hård kritik hos Juholt innan uttalandet. Märkligt med tanke på att Juholt senare samma dag gick ut och sa att han inte stödde Johanssons ståndpunkt. 

I detta läge, skriver Ann Wolgers, tidigare pressekreterare hos Juholt och numera ansvarig för partiets långsiktiga mediestrategiska arbete, på Facebook att hon drar till Zagreb. 

Antagligen bedömer hon att det inte är läge att tänka på de långsiktiga strategierna – det räcker förmodligen att överleva dagen – en uppgift som faller tungt på kommunikationschefen Nina Wadensjö som i SVT i kväll nästan själv föll i skratt när hon sa att det förstås kan verka ”konstigt” att Håkan Juholt den 13 september lämnade in en ansökningsblankett om fortsatt felaktig ersättning trots att felet påtalats för honom en månad tidigare av den anledningen att man ”ville att allt skulle bli rätt”. Hon är för övrigt en av de fem personer som har ”gillat” Wolgers status. 

/Erik Nises

Ps. En läsare tycker här i kommentarsfältet att ovanstående bloggpost är lite ”spekulativ” och jag vill förtydliga att Politikerkollen inte på något sätt vill låta påskina att Socialdemokraternas mediemänniskor är på väg att fly landet för gott – inget tyder i nuläget på det. Den på Facebook blixtsnabba Ann Wolgers har dessutom redan förtydligat sin statusuppdatering på följande sätt: ”Jag åker ju till Zagreb för att föreläsa för våra systerpartier om strategisk media. Mycket spännande ämne i regionen, där fri media intebetyder samma sak som här. Lovar berätta allt sen!”.

Kommer ni ihåg förre MUF-basen Niklas Wykman? I dag är han politiskt sakkunnig hos Anders Borg på Finansdepartementet (samt mannen bakom nya Moderaternas nya idépolitiska program) och just i dag har han uppenbarligen ägnat sig att att reda ut det som vi alla gått och funderat över – varför firar vi egentligen Kanelbullens dag? 

Vad Niklas Wykman syftar på när han bakar denna metafortårta är förstås den segslitna kampen mot Rudolf Meidners gamla förslag som antogs av Socialdemokraterna men drogs i långbänk och bidde en tummetott.

Men sen blir analysen otydlig. Anrättningen överhetshummer ger exakt 0 träffar på Google och Kulturkofta är faktiskt ingen maträtt alls utan en nedsättande benämning på människor som är intresserade av kultur – gärna ur ett vänsterperspektiv.

Politikerkollen håller det dock för mer troligt att man på Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68 äter pressylta eller någon annan charkuteriprodukt – i dag firar vi nämligen även charkdagen. 

Och spänn fast er nu; även världsdjurdagen samt Ulf Adelsohns födelsedag. Och som om det inte redan vore läskigt så kan vi meddela att Aftonbladets (mammalediga) politiska reporter Elisabeth Marmorstein även firar bröllopsdag i dag – som även är Franciskus av Assisis helgondag. Är det någon som fortfarande tror att det är en slump att avslöjarsajten Wikileaks grundades just det 4 oktober eller att Sovjetunionen 1957 valde just denna dag för att sända upp den första satelliten Sputnik 1 i omloppsbana kring jorden? 

/Erik Nises

Efter förmiddagens regeringsombildning är regeringen helt jämställd. Sverige har numera 12 kvinnliga och lika många manliga statsråd. Det är inte första gången någonsin (regeringen Persson uppnådde vid några tillfällen en helt jämn könsbalans) men första gången för Fredrik Reinfeldt. Och han vet vem han har att tacka. 

– Vi måste äras den som äras bör, centerpartiet som har fyra statsråd har utnämnt tre kvinnor och därmed uppstår helt jämn könsbalans. Det är bra att vi visar att kvinnor så väl som män har stora möjligheter att få makt och inflytande i Sverige.

Är C alliansens mest jämställda parti?

– Ja det där är lustigt för ibland beskrivs det som att man är mer jämställd om man har fler kvinnor än män, men sanningen är ju att det är balans som är bra. Men i och med att det totalt bidrar till att vi nu har en helt jämn könsbalans i regeringen så vill jag tacka Centerpartiet för att vi har hamnat det, säger Fredrik Reinfeldt.

Hade du det här på känn när du höll ditt tal om jämställdhet i FN här om veckan? 

– Hahah, nej men när kvinnor får mer makt och vi kommer till balans mellan kvinnor och män så tror vi att det blir en jämn samhällsutveckling, då är det klart att även regeringen och regeringens partier bidra till det.  

Upplever vi en feministisk vår här i landet?

– Hehe, jag vet inte vad vi ska kalla det. Jag sätter inte sådana rubriker, men det är bra att Sverige också nu utåt kan uppträda med en regering i helt jämn könsbalans. 

/Erik Nises

uppträder den här killen till middagen. Han sjunger den här låten. 

/Erik Nises 

Stämningen har tätnat under kvällen och ombuden på centerstämman har klätt upp sig. Rumsdörrarna i hotellkomplexets korridorslabyrint ställdes upp på gavel och dunster av rakvatten och tjuvrökning slog ut och blandade sig med det förväntningsfulla sorlet. För en dryg timme sedan stod ett fnissigt gäng farbröder i grå kostymer med partinålar på slagen, grova nävar trummandes mot disken, här i sportbaren och försökte beräkna hur många drinkar det skulle krävas för att få den ena eller andra centerkvinnan i säng. 

En uppenbart lomhörd partigängare grabbar en sexa visky och väser mycket högt: ”Nu ska ni få se på faaan”, medan han för glaset mot sina läppar. 

Att till kostymen matcha röda strumpor i flätade sandaler med cowboyhatt visar sig vara fullt möjligt. 

Enligt flera experter som Politikerkollen har talat med brukar centerfester kunna bli blöta. Redan under minglet i lobbyn på Holiday Club syntes tecken som tyder på att det kan bli en rolig fest för ombuden och de andra. Höga röster, trevande händer, hjärtliga kramar och fasta handslag.  

Nu ska det ätas och drickas ännu mer och de småspringer mot bankettsalen. Tidigare har jag tjuvlyssnat på bandet som ska spela till dans efter taffeln och även det lovar gott. De hade dragspel. 

En journalistkollega med sinne för ordvitsar planerar på förhand att sätta rubriken – ”Här rullar Annie Hatt”. Jaja, vi får väl se, kvällen är ung.

/Erik Nises 

FOTO: LOTTE FERNVALL

I morse fick vi ett SMS från Centerpartiet där det stod att vi var inbjudna att övervara en händelse klockan 12.15 – nämligen att Annie Lööf skulle köra elbil. 

Ett stort pressuppbåd (bland annat SVT:s Mats Knutson) hade samlats utanför Holiday Club vid den angivna tidpunkten och så kom hon där. I en liten vit elbil översållad av klistermärken med reklam för ett lokalt kraftbolag. Hon kom från den bortre delen av parkeringen, körde ytterst sakta och helt ljudlöst gled hon upp jämsides med oss och stannade. Centerpartiets nya ordförande blev sittande i fordonet ett tag och hon hade en man vid sin sida. Det var inte hennes make eller hennes pressekreterare (han stod ute bland oss på parkeringen och vaktade Lööfs handväska). Hon klev ut. Han klev ut. Fotografernas blixtar lyste upp deras sammanbitna anleten i höstdimman. De skakade hand och så skildes de åt. Annie Lööf gick in i stämmolokalen igen. Mannen i bilen visade sig vara en representant för det lokala kraftbolaget och han står så vitt jag vet fortfarande kvar på parkeringen. Själv sitter jag nu i pressrummet och funderar över vinkeln. Elbilar har ju våra läsare stött på förut. Annie Lööf lika så, och för all del även Centerpartistiska partiledare. Det är alltså i kombinationen av omständigheterna vinkeln måste sökas. Vad tror ni om: ”Här kör Annie Lööf elbil för första gången i rollen som ny partiledare för Centerpartiet”? 

 /Erik Nises