Lars Ohly på väg ut från sin sista partiledardebatt i riksdagen med en kasse fylld av gåvor från sina motståndare.
Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, i partiets egna kommunikation ofta kallad Lasse, hedrades i dag i riksdagen. Anledningen är att dagens partiledardebatt var hans sista. Lars Ohly avgår nämligen i början av januari och hinner alltså inte vara med på nästa partiledardebatt i kammaren. En efter en begärde de borgerliga partiledarna replik på vänsterledaren efter dennes anförande. Men i stället för att puckla på honom för hans politik så överöste de honom med gåvor.
Fredrik Reinfeldt började (och här citerar jag ur riksdagens protokoll):
”Herr talman! Jag hade inte tänkt gå i polemik med Lars Ohly. Vi hade ett replikskifte tidigare. Jag tror att de synpunkter vi har från lite olika utgångspunkter är väl kända.
Jag tänkte uppmärksamma det faktum att det är Lars Ohlys sista partiledardebatt och att Lars Ohly åtminstone nu ser ut att vara på väg ut ur svensk politik i den roll han nu har haft.
Lars Ohly påpekade under en tidigare fas av debatten att jag var lite röd. Nu ska jag i stället bevisa att Lars Ohly är blå”.
Statsministern syftade förstås på hans och Ohlys gemensamma
favoritlag i fotboll – och överräckte lite supporterkrimskrams i en påse och avslutade med ett avslappnat ”hadäbra”.
Så här svarade Lasse:
”Herr talman! Tack för de vänliga orden, men jag hade hellre sett ett skarpt replikskifte där du hade försvarat din orättvisa politik, Fredrik Reinfeldt! Det tycker jag hade varit ett bättre sätt att hedra mina år som partiledare.”
Och så fortsatte det.
Av Jan Björklund fick Ohly en bok och tackade så här:
”Herr talman! Detta är en fantastiskt fin bok som jag gärna kommer att läsa, och jag uppskattar Barbro Hedvall mycket. Men jag måste säga att du kunde ha hedrat mig bättre, Jan Björklund, genom att dra tillbaka det där idiotiska förslaget om att sänka ungdomslöner och försämra tryggheten på arbetsmarknaden. Det hade varit mycket bättre!”
Annie Lööf hade planterat 33 träd någonstans i Afrika (någon närmare geografisk angivelse om var träden som planterats i Ohlys namn står att finna gavs icke).
Men inte ens det gjorde att Lasse veknade.
”Herr talman! Det är lite synd att vi inte kommer att mötas som partiledare. Men jag tror att jag ändå kommer att utmana dig i en del debatter i fortsättningen, Annie Lööf. Centerpartiets väg från ett folkrörelseparti med ett klart perspektiv av rättvisa och solidaritet till ett mer nyliberalt parti är en väg som jag hoppas att ni kommer att ompröva. Jag kommer att göra allt för att påvisa hur felaktig den vägen är.”
När det till slut var dags för Göran Hägglund (han och Ohly gillar verkligen varandra på riktigt, det har de sagt flera gånger) så förberedde den gamle KD-skämtaren en attack i förebyggande syfte och levererade två matchbiljetter med orden:
”Eftersom jag gärna ser att Lars Ohly får mer stryk i framtiden vill jag lämna två biljetter så att han kan ta med sig en lämplig person för att se när HV krossar Djurgården nästa gång. Tack, Lars!”
Vänsterledarens svar (i helhet):
”Herr talman! Jag har ganska ofta fått frågan vilken partiledare jag helst umgås med i Alliansen. Jag ber de övriga om ursäkt, men jag har svarat Göran Hägglund. Det är helt obegripligt för många. Jag har fått många frågor om detta, och man undrar hur jag kan tycka det.
Men det är så att Göran Hägglund har en egenskap som gör att det är lätt att umgås utanför politiken; han har en genuin humor och människokärlek. Det gör att man kan bortse från en del ganska hårda ord ibland. De ska finnas där. De har sin plats i politiken. Jag vägrar att smeta ut det hela och tycka att vi ska vara så himla gulliga med varandra. Vi tycker olika, och det ska framgå. Men det ska göras med den respekt som följer av att vi ser att det finns en människa där bakom. I Göran Hägglunds fall är det inte svårt. Göran Hägglund är en ganska kul kille, helt enkelt.
Jag uppskattar tacket, även om jag också i ditt fall hellre hade sett att du hade omprövat din vansinnigt 50-talsaktiga familjepolitik.”
Så kära läsare, kan det gå till i riksdagen.
/Erik Nises
