För första gången på 16 år kan vi få se kvartsfinaler i Champions League utan engelska lag.
Ett tecken på att Premier League håller på att tappa sin starka ställning?
Både ja och nej.

Chelsea är visserligen inte utslaget ännu, det ska sägas.
De föll borta mot mot Napoli i går med 1-3. Det räcker att vinna med 2-0 i returen hemma på Stamford Bridge. Långt från omöjligt. Men med den krisen som laget genomgår nu, med den enorma pressen på André Villas-Boas axlar och det havererade försvarsspelet, talar väldigt lite för en vändning.
Det skulle i så fall betyda att England står utan representation i kvartsfinalerna (om inte Arsenal gör det omöjliga och vänder 0-4 mot Milan).
Det är 16 år sedan det skedde senast. 16 år!
Det är väldigt lång tid.
Spanien är näst bäst i det avseendet. Det är bara sju år sedan som samtliga spanska lag fick se kvartsfinalerna hemma i tv-soffan.
Så visst är det ett tecken på att Premier Leagues hegemoni inte längre är lika stark. Men det berättar inte hela sanningen.

Åren 2003-2009 var engelsk fotboll extremt stark. Tre år i rad, 2007-2009, var tre av semifinallagen i Champions League brittiska.
Manchester United hade sin mest framgångsrika period i klubbens historia med tre CL-finaler under fyra år, 2008-2011.
Chelsea hade precis inlett en satsning med en stenrik ägare och lyckades en av världens bästa tränare genom alla tider i José Mourinho.
Arsenal hade skrivit historia genom att gå obesegrat genom en hel säsong och Arsène Wenger kunde kvittera ut framgångar i Europa retroaktivt två år senare när laget nådde CL-final.
Liverpool fick inte till det i ligaspelet, men hade i Rafael Benítez en cuptränare som lyckades ta klubben till två CL-finaler, 2005 och 2007.
Premier League drog nytta av externa ägare, tv-avtal som sköt i höjden och den starka valuten som gjorde köpkraften än större.
Eftersom allting, alltid, går i cykler var det ofrånkomligt att det skulle komma tuffare tider.

På sätt och vis kan man säga att Florentino Pérez comeback i Real Madrid fick pendeln att svänga. När byggherrenn inledde sin ”Galácticos ver. 2.0”-satsning flyttades maktbalansen till Spanien. Real värvade Cristiano Ronaldo, en av världens bästa spelare från Manchester United, en klubb som inte är van att få ge ifrån sig sina bästa spelare.
Dessutom hade Barcelona under tiden fått fram den kanske finaste generationen av egna produkter ett klubblag någonsin producerat. Sedan säsongen 2008-09, Pep Guardiolas första år som tränare i Barcelona, har den spanska eliten stått på toppen och tittat ned på övriga Europa.
Det finns förklaringar till det. Real Madrid och Barcelona har år efter år kunnat dra nytta av det snedfördelade, individuella, tv-avtalet i Spanien. Det är väldigt svårt att konkurrera med klubbar som har sådana inkomster.

Jag är inte heller ett dugg förvånad över att de engelska lagen kraschat i årets Champions League. Ser man det krasst kan man konstatera: De engelska representanterna är inga färdiga lag.
> Manchester United stod inför en generationsväxling och tappade under fjolåret veteraner som Edwin van der Sar, Gary Neville, Wes Brown, John O’Shea och Paul Scholes (den sistnämnde gjorde dock comeback förra månaden). Redan i Community Shield-matchen i augusti såg vi embryot till det ”nya United”. Det laget ska inte vara klart i år.
> Manchester City har visserligen spelarmaterialet på plats, men där saknas istället rutin från Europaspel. De åkte ur gruppen för att de var naiva, snarare än att Roberto Mancinis lag saknade kvalitet.
> Chelsea har precis inlett ett nytt projekt under André Villas-Boas.
> Arsenal är ett fuskbygge som varit under ombyggnad sedan 2004/05 och aldrig verkar få bli klart.
Det enda topplaget i England som är någorlunda färdigt är ligatrean Tottenham, som både fått behålla stommen och har en bra åldersstruktur. Men de är inte ens med i Champions League i år.

De senaste två säsongerna har topplagen i England tappat i kvalitet. Det kan jag slå fast utan att vara för hård.
I fjol vann Manchester United ligan på bara 80 poäng, nio poäng före tvåan Chelsea, trots att de egentligen aldrig imponerade.
Samtidigt tror jag att få protesterar om jag hävdar att Manchester City och Manchester United även i dag tillhör Europas 6-7 bästa lag.
Premier League hade ”oturen” att de två representanterna i åttondelsfinalerna av Champions League är två sjunkande skepp.
Arsenal, som föll mot Milan med 0-4 förra veckan, upplever sin djupaste kris under Arsène Wengers 16-åriga styre.
Chelsea, som föll mot Napoli med 1-3 i går, har under Roman Abramovitjs tid i klubben aldrig varit i större behov av en generationsväxling.
Fiaskot i Champions League (som inte är fullbordat ännu), visar att Premier Leagues topplag har tappat. De är alla i olika faser av sina projekt, men inget är flygfärdigt. De behöver bygga nytt, bygga om eller bara mogna.
När de väl gjort det kommer de att slå tillbaka i Europa, var så säkra.
För att jag ska skrika högt om Premier Leagues död – som vissa gör i kväll – krävs mer än ett svältfött år i Champions League.

FAKTA: Senaste säsongen utan kvartsfinallag
Land              Senast utan lag i qf      Snitt antal lag i qf sedan 99/00
England                    1995/96                          2,3
Spanien                   2004/05                           1,9
Italien                      2008/09                           1,3
Tyskland                 2005/06                           0,75
Frankrike                2010/11                           0,50
* qf=kvartsfinal

***
Vad drar ni för slutsats av engelska fiaskot i Europa?
Vad har gått snett för topplagen i Premier League?
Har Premier League som liga tappat?
Ska vi vänja oss vid att Premier League-lagen inte gör upp om CL-bucklan?
Vilka ligor tror ni kan bli vassa framöver när Financial Fair Play träder i kraft?