Old Trafford har varit en ointaglig borg i Europaspelet det senaste åren.
I kväll kom en spansk underdog och blåste bort de där murarna som om det var världens mest självklara sak.
Manchester United-Athletic Club 2-3.
Jodå. Det var ännu ett bevis på att topplagen i Premier League har tappat i styrka.

Det är ju inte så att vi inte sett tendenserna.
Jag skrev ett blogginlägg så sent som förrförra veckan om hur den engelska hegemonin i Europa är inte bara ett minne blott, utan totalt bortblåst.
Den här kvällen blev ändå ett nytt, än mer explicit, statement.
Att Barcelona och Real Madrid spelar i en egen liga vet vi; de är och har varit Europas bästa lag de senaste åren.
Men att en liten klubb från mittenskiktet i La Liga (tabellen är så jämn att ett helt koppel tillhör mittenskiktet snarare än toppen) kommer till The Fucking Old Trafford och spelar ut Manchester United och vinner så övertygande – nej, det trodde vi inte.
Det var inte det faktum att de vann. Det var sättet de vann på.
– Jag måste säga att vi blev slagna av ett bättre lag, sa Alex Ferguson.
Han kunde inte gärna påstå något annat. Ingen kan påstå något annat.
De engelska mästarna var utklassade, utspelade, nu är de även uträknade.

Fotbolls-Europa hade inte förutspått den här skrällen. Jag tvivlar på att ens spanska medier hade gjort det.
Athletic Club från Bilbão ligger 30 poäng efter Real Madrid i La Liga. Det är en liga som oförtjänt får leva med epitetet ”tvålagsliga” på grund av att två klubbar är exceptionellt bra.
Det innebär inte, vilket många fått för sig, att de andra lagen är usla.
Detta Athletic-lag har totalt kostat runt 35 miljoner euro. Startelvan på Old Trafford kostade ungefär 22 miljoner – totalt.
Men det är ett oerhört talangfullt lag. Fernando Llorente känner ni till. Han kan vara startman för Spanien i EM i sommar. Andoni Iraola är en av Europas skickligaste högerbackar. Javi Martínez var min favorit i U21-EM förra sommaren. Ander Herrera är en Iniesta-kopia som kan bli hur bra som helst. Iker Muniain blev uttagen i spanska landslaget senast av en anledning.
Jag har följt Athletic Club med stort intresse den här säsongen (skrev tex. den här texten i höstas). Delvis för att de har ett gäng intressanta spelare, men framför allt för att de i somras hämtade in Marcelo Bielsa som tränare.
”El Loco”, som han kallas, i en av världens mest traditionsrika klubbar. Redan på förhand slog det gnistor om den symbiosen.

Efter de inledande omgångarna i ligaspelet var Marcelo Bielsa hårt ifrågasatt. Han experimenterade med trebackslinje där mittfältaren Javi Martínez fick agera försvarare. Han skickade ned offensive mittfältaren Oscar De Marcos som ytterback.
Det är såna djärva drag som du bara ror hem om du når resultat. Annars blir du idiotförklarad. Athletic var pressat, men efter segern i Europa League hemma mot PSG vände det och sedan dess har argentinaren lagbygge utvecklats steg för steg.
De chockade Barcelona i höstas på San Mamés genom att helplanspressa Barcelona matchen igenom.
I går fick Manchester United känna på det.
De hade inget motmedel.
– Vi är trötta. Men är du inte trött efter en match här har du inte vunnit, sa Ander Herrera.

Alex Ferguson får bära en del av skulden, det ska sägas. Manchester United-managern valde ett mittfält med Phil Jones och Ryan Giggs. De fick jaga skuggor när Ander Herrera, Iker Muniain och de andra snurrade som mest.
Men inte backlinjen klarade inte heller av att hantera Athletics intensiva presspel. De är inte vana vid att ha forwards som jagar på varenda boll, som stressar och inte nöjer sig med att ”ligga på rätt sida”.
När Wayne Rooney gjorde 1-0 för Manchester United i mitten av första halvlek speglade det knappast matchbilden. Bilbão ägde bollinnehavet, styrde spelet.
Det är få gästande lag som lyckas med det på den här arenan.
I andra halvlek var det långa stunder David De Gea som höll United kvar i matchen. Till slut tvingades även han kapitulera.
När Iker Muniain skickade in 3-1 på en retur som Rafael borde ha städat undan hade Athletic säkrat den mest chockartade spanska segern på den här arenan sedan Diego Tristán lurade Fabien Barthez och ordnade en klassisk vinst för Deportivo La Coruña i början av 00-talet.

Är det här mötet över?
Ja, i princip. Jag har svårt att se att ett Manchester United som hade enorma problem med Athletics presspel på hemmaplan skulle åka till San Mamés och vända på det här.
Frågan är om Alex Ferguson ens vill det.
Han spelade b-betonade lag i gruppspelet i Champions League, vilket kostade avancemanget.
I går satte han Michael Carrick – lagets mest formstarka mittfältare – på bänken och spelade ett lag utan en utpräglad central mittfältare. Mot ett spanskt lag som behärskar possession-fotboll.
Han gör nog inte om misstaget i returen.

***
Englands status – och koefficient – i Europa sjunker som en sten.
Athletic Clubs tunga seger var ett ännu ett bevis på att possession-fotbollen regerar. Barcelona har varit pionjärer, de andra spanska lagen har följt efter.
Det var en ren njutning att se Ander Herrera, Iker Muniain och  Markel Susaeta kortpassningsspel på små ytor.

***
Marcelo Bielsas aktier stiger i rask takt efter triumfen. Det spekuleras redan nu i att argentinaren är Roman Abramovitjs drömnamn i Chelsea.
Men inte ens han som kallas ”galningen” är väl så… galen?
Och var det inte ett dynamiskt presspel som André Villas-Boas misslyckades kapitalt med i samma klubb?

***
Mina spelarbetyg, Manchester United-Athletic Club:
United: De Gea 8 – Rafael 5, Smalling 5, Evans 6, Evra 5 – Young 5, Jones 5, Giggs, 6, Park 5 – Rooney 6, Hernández 5.
Avbytare: Carrick 6, Nani -, Anderson -.
Man of the match: Iker Muniain.

***
Manchester City föll också i går. Sporting lyckades vinna efter ett fint klackmål av Xandão.
Känslan är dock att City grejar det här i returen hemma.
Mario Balotelli hoppade in i andra halvlek och skapade en rad chanser, bland annat en nick i ribban.
Mer oroande för Roberto Mancini var att mittbacken Vincent Kompany utgick skadad. Första beskedet efteråt var att belgaren skulle bli borta max ett par veckor.