Gervinho-experimentet blev succé
Det finns många saker att lyfta fram från Arsenals målfest i går hemma mot Southampton (6-1):
> Santi Cazorla var än en gång fantastisk (jag känner att jag tjatar om honom varenda helg, men hittills har det känts befogat).
> Lukas Podolski skruvade in en fin frispark och bjöd på starkt tvåvägsarbete.
> Kieran Gibbs fortsatte sin fina start på säsongen och forcerade fram båda självmålen i första halvlek.
Men det mest intressanta var Arsène Wengers användning av Gervinho.
Arsenaltränaren satte den tilltänkte målkungen Olivier Giroud på bänken och spelade istället en yttermittfältare som striker. Facit: Två mål från ivorianen.
– Jag bestämde mig under vår Asienturné när jag testade honom i den positionen mot Manchester City. Jag gillade vad jag såg och hade kvar det i bakhuvudet, säger Wenger efter matchen.
Det intressanta med Gervinho i den positionen är att Arsenals anfallsspel blir mer dynamiskt. 25-åringen agerar inte som en statisk targetplayer utan rör sig över stora ytor. Han droppar i banan, han drar sig ut mot kanterna. Vid en första anblick kan man tro att Arsenal vill likna Spaniens 4-6-0-system. När Gervinho i gårdagens match mot Southampton drog sig ut mot kanten kunde istället Lukas Podolski söka sig in centralt. Arsenal vill hota med instick och löpningar bakifrån.
– Han (Gervinho) är så rörlig och så kvick att när han rycker från mittbacken är det svårt att fånga honom.
Hans första mål var tydligt exempel på den egenskapen. En löpning för att få med sig mittbacken upp i banan, ett ryck i djupled så hade ytan öppnat sig.
– Jag tvekade lite mellan att spela Podolski eller Gervinho centralt, men Podolski ger oss balans till vänster och den vill jag inte förstöra.
Gervinho som striker är ett experiment vi kommer att få se mer av.

Diagrammet från Statszone visar Gervinhos ”passes received” i matchen igår. Där kan vi se hur han rörde sig över stora ytor, bland annat ofta ut mot högerkanten.

Nu börjar måstematcherna för Southampton
De har spelat mot ettan, tvåan och trean i ligan förra säsongen. I två av matcherna, mot Manchester City och Manchester United, har de spelat riktigt bra. Gastón Ramirez intåg kommer att lyfta laget.
Bra. Nu har vi lyft fram de positiva punkterna för Southampton. Nu återstår det andra.

Southampton har noll poäng efter fyra omgångar i Premier League. Det är ingen katastrof med tanke på det tuffa motståndet, men det som är oroväckande är att laget släppt in 14 mål. Nästa helg väntar Aston Villa på hemmaplan. Trots att det bara är september är det en måstematch. Förlust där så kan klubben ha en ny manager.
Nigel Adkins lag vill spela fin fotboll, och det är möjligt att det ger många sympatisörer, men redan nu är det tydligt att försvaret är ligans sämsta.
– Vi har mött de tre bästa lagen. Vi har en bra trupp, vi vet att vi kan göra mål, vi behöver bara bli mer kompakta, säger Nigel Adkins.
Southampton får betala för att de inte investerade i en eller två mittbackar av klass. Jos Hooiveld och José Fonte har fått en minst sagt svettig inledning i Premier League.
Kan en sexig offensiv med Adam Lallana, Rickie Lambert och Gáston Ramirez kompensera för det svaga försvaret?

Büttners entré sätter press på Evra
Patrice Evra har varit gjuten i Manchester Uniteds startelva sedan hösten 2006 då han övertog platsen efter Gabriel Heinze.
Sedan dess har han använts flitigare än någon annan spelare. De tre senaste säsongerna har han startat 141 matcher av den enkla anledningen att klubben inte haft någon kompetent reserv. Samtidigt har hans nivå sjunkit rejält.
Fábio da Silva var för ojämn och skadebenägen för att utgöra något hot mot Evra så Alex Fergusons scouter hittade istället Alexander Büttner i Vitesse.
När den 23-årige holländaren skrev på i augusti var det många som hånskrockade åt Fergusons ord – ”han är en av de bästa vänsterbackarna i Europa” – om en spelare som inte platsar i Hollands landslag, men efter debuten igår är det andra tongångar.
Alexander Büttner var en av planens främsta aktörer när Manchester United besegrade Wigan med 4–0. Ett mål, ett riktigt krigarmål, och en assist blev hans facit.
Det återstår att se hur Patrice Evra reagerar på den nya konkurrenssituationen (hans första reaktion såg vi).
Kommer han gynnas av att få vila vid utvalda tillfällen och känna flåset i nacken? Kommer han tappa självförtroendet och agera än mer skakigt i defensiven?

Torres har bara sig själv att skylla
Det mesta snacket inför QPR-Chelsea handlade om huruvida Anton Ferdinand skulle skaka John Terrys och Ashley Cole händer inför matchen. Det gjorde han inte, vilket vi förutspådde, därför är det mer intressant att ta upp en annan utebliven handskakning.

När Fernando Torres byttes ut igår med tio minuter kvar gick spanjoren rakt in i omklädningsrummet. Han struntade i att som brukligt ta tränaren Roberto Di Matteo i hand när han vandrade av.
– Ingen spelare är glad när man blir utbytt, det är inget problem. Jag ville bara göra en förändring, sa Di Matteo.
Fernando Torres gjorde ingen bra match mot QPR. Han tog sig sällan fram i mållägen och var långt ifrån den form han visat i tidigare matcher.
Därför förstår jag inte hans ilska. Han måste förstås förstå att alla spelare kan bytas ut när laget jagar en kvittering.
Hans uppträdande var onödigt eftersom det skapar negativa rubriker kring laget och honom själv i ett läge då hans karriär var på uppåtgående.
Jag som trodde att han hittat glädjen igen?

Gräset grönare utan Green
När QPR hämtade in Robert Green på free transfer i somras var min första känsla att det var en okej värvning. Paddy Kenny var en underskattad målvakt, men Green hade spelat VM för England för två år sedan, högstanivån finns där och han borde vara revanschsugen efter att ha fått se sin status dala kraftigt senaste åren.
Redan efter åtta minuter i premiären visade han att han inte tvättat bort misstagen när han fumlade in ett långskott av Michu.
Så Queens Park Rangers värvade en ny målvakt. Och den här gången var det ingen chansning.
För några år sedan var Júlio César en av världens absolut bästa målvakter, om inte den allra bästa. I går debuterade han för QPR och hans närvaro ingav direkt den trygghet som laget behöver.
Om Júiio César når upp till närheten av sin högstanivå kommer han att bli guld värd för QPR.

De sjuka läktarsångerna måste få ett stopp
En av alla fina saker med Hillsborough-rapporten som kom i veckan var att rivaliserande fans kunde enas kring något de stöttat. Avstånden krympte. Evertons supportrar planerar ett stort tifo för att forma ordet ”Justice” till morgondagens match mot Newcastle.
Därför var det beklämmande att en minoritet av Manchester United-fansen skanderade ”Always the victims, never your fault” under gårdagens match mot Wigan.
Supporterföreträdare hävdade att ramsan syftade till Luis Suárez-gate, men just denna vecka hade det varit lämpligt att avstå från sånger som kunde missuppfattas.
Ramsorna om München, Heysel och Hillsborough är pinsamma och kastar en skugga över dessa två klubbar.
Alex Ferguson sa inför helgen att mötet på Anfield i nästa omgång är ett bra tillfälle att visa respekt.
Det är bara att hoppas att de goda supporterkrafterna – som jag vet är i majoritet – lyckas övertyga minoriteten om att de smaklösa sångerna måste få ett stopp.