Everton – på samma nivå som Newcastle
En del av försnacket till den här matchen handlade om Alan Pardews uttalande om att hans lag var ”på en annan nivå än Everton”. Pardew satt på läktaren på grund av sin touchline-ban och fick se sitt lag bli fullständigt utspelat av Everton i första halvlek.
Leighton Baines och Steven Pienaar hade lekstuga på vänsterkanten och deras kombinationsspel som ledde fram till 1–0 höll högsta klass.
”Skatorna” var helt vilsna. Sylvain Marveaux verkade inte veta om han skulle pressa eller falla och resultatet blev att han fick jaga Baines skugga hela halvleken. Den annars så briljante Yohan Cabaye var en katastrof.
Evertons borde haft en större ledning.
– Jag var chockad över vårt spel i första halvlek, sa Pardew till Sky.
– Vi har nog inte spelat sämre under min tid i klubben.

I paus bytte Alan Pardew (jodå, han sköter bytena även under matchen via telefon) in Demba Ba från bänken. Senegalesen behövde bara tre minuter innan han hade gjort 1-1, fint framspelad av Cabaye.
Newcastle fick även bättre balans efter att Vurnon Anita bytt position med högerbacken James Perch.
Spelet jämnade ut sig i andra, men det var Everton som satt i förarsätet. Marouane Fellaini gjorde ett regelrätt mål som dömdes bort för offside. Victor Anichebe nickade in ett mål som domarteamet inte uppfattade var över mållinjen (målkamerorna är efterlängtade!).
Rättvisa såg ut att skipas när Anichebe tryckte in 2–1 i 88:e minuten.
Men Everton visade att de har en bra bit kvar till topplagen (även om spelet inledningsvis antytt annat).
I 90:e minuten fick Demba Ba – han lär inte sitta på bänken i nästa match – en nedbröstning av Shola Ameobi och placerade in 2–2.

Så vad drar vi för slutsats? Efter första halvlek skrev läsare tlll mig på Twitter att Everton var bra nog för en topp 5-placering.
Tveksamt. I så fall behöver man stänga såna här matcher mot toppkonkurrenterna.
Men de är åtminstone på samma nivå som Newcastle.

Fantastisk hyllning för Hillsborough-offren
Vi visste på förhand att Everton planerade att hylla Hillsborough. David Moyes skrev i programbladet att klubben står bakom kampen för rättvisa, att han är imponerad av de anhörigas envisa kamp.
Trots att vi var förberedda var hyllningen inför avspark så vacker, så genuin att inte ett öga var torrt i salongen. Ur högtalarna ljöd ”The Hollies” ”He aint heavy, he’s my brother”. Två knattar – en iförd Evertontröja, en iförd Liverpooltröja – ledde lagen in på planen. De hade en nia och en sexa på ryggen.
Justice for the 96.

Harper – en gentleman
Hur många gånger ser vi inte spelare som simulerar skada för att öka påföljden för motståndaren?
Typ tio gånger per match.
Det är sällan man får se motsatsen – att en spelare tonar ned händelsen och berättar för domaren att tacklingen inte var så farlig.
Det var precis vad som hände ikväll. Victor Anichebe sprang fram mot Newcastlemålvakten Steve Harper och tacklade. Domaren Mike Jones var på väg att plocka fram det gula kortet, men Harper visade tydligt att Anichebe träffat bollen.
Jag kan knappt minnas när det hände senast. Jag kommer ihåg att Ashley Cole gjorde en lika snygg gest och tonade ned en stämpling från Nani i ett möte 2009, men det är ju ett tag sen.
Det visar hur sällsynt och gentlemannamässigt Harpers agerande var.