Startsida / Inlägg

Dokument: Besegrade cancern – på väg mot Premier League

av Kalle Karlsson

Han var Australiens mest lovande spelare, hade suttit på bänken i Premier League och var på väg att få sitt genombrott.
Då, under en semester, fick Dylan Tombides ett telefonsamtal. I andra änden sa en röst:
– Du har testikelcancer.
I tisdags, 15 månader efter chockbeskedet, fick han äntligen göra sin debut i West Ham.
Låt mig berätta om en 18-åring som genomfört en remarkabel resa.

25 september 2012:
West Ham har inlett ligan bra, men den här kvällen går det mesta snett. I den 84:e minuten spikar Jordi Gomez igen locket när han sätter 4–1 för Wigan från straffpunkten.
Ändå har stora delar av publiken på Upton Park några minuter innan rest sig upp och applåderat. Som om resultattavlan inte spelat någon roll.
Varför? Vid sidlinjen gör sig Dylan Tombides, 18 år, redo att hoppa in.
Det är ett speciellt ögonblick. Det är en så känslosam stund att fansen kan bortse från uttåget ur Capital One Cup.
Att debuten i a-laget bara varade i några minuter, att matchen var avgjord, var sekundärt. Den som känner till Dylan Tombides resa vet att han besegrat oddsen och så många hinder för att nå hit.
– Det är bara skönt att vara tillbaka, säger Dylan Tombides. De 15-16 senaste månaderna som jag har varit borta från fotbollen har varit… det går inte att förklara. Ingen fotbollsspelare ska få uppleva det, säger han.
När han loggar in på Twitter senare på kvällen har han fått otaliga lyckönskningar.
”Dylan Tombides är en inspirationskälla för alla”, skriver en.
”Ska genomföra London Marathon med Teenage Cancer Trust. Du, med din story, är en av anledningarna att jag gör det”, skriver en annan.
Själv konstaterar Dylan Tombides kort:
”Att få vara involverad ikväll och komma in på planen under tiden som man genomgår behandling är en sån belöning. Synd på resultatet, men vi måste gå vidare”.
För en ung kille som rest sig efter att ha diagnostiserats med cancer bör det inte vara några problem att skaka av sig en simpel förlust mot Wigan.
Allting började med ett telefonsamtal.

Mars 2011:
Snacket har börjat gå i supporterkretsar. Dylan Tombides har gjort stora framsteg i juniorlaget. Anfallaren, som värvades till ungdomsakademin efter att ha imponerat i en turnering i Hong Kong, har redan jämförts med landsmannen Harry Kewell och knackar på porten till West Hams a-lag. Är han redo för debut i de stora sammanhangen? Tränaren Avram Grant, vars lag slåss vid nedflyttningsstrecket i Premier League, säger:
– Harry Kewell var en bra spelare och jag tror Dylan har potential att bli minst lika bra. Det är svårt på grund av den tabellposition vi befinner oss i, men han kanske får spela den här säsongen när vi slåss om kontraktet.
Han tas ut i den preliminära truppen till mötet med Burnley. Efter en fin insats i reservlaget mot Blackpool intervjuas Dylan Tombides av West Hams egen webb-tv:
– Det är vad alla unga spelare ser fram emot. Det var en enorm upplevelse att vara uttagen i truppen och få vara med bland de stora namnen. Jag ser fram emot att spela med reservlaget. Om jag behövs i a-laget så vore det kul, men jag vill bara spela så många matcher som möjligt. Jag har en lång väg att gå. Jag tar bara ett steg i taget och försöker ta chanserna när de kommer.
Världen låg vid hans fötter. Dylan Tombides fick pris som årets spelare i akademin. Han var 17 år när han fick sitta på bänken i Premier League-matchen mot Sunderland den 22 maj. Kevin Keen, som tog över som caretaker efter att Avram Grant fått sparken, spådde att Tombides skulle bli en stor spelare:
– Hans tajmade löpningar och touch är bra och han har chansen att bli en West Ham-stjärna, men bara om han behåller fötterna på jorden. Han har en lång väg att gå och behöver två-tre år för att mogna.
Varken Dylan Tombides, Kevin Keen, eller någon annan, kunde ana hur lång vägen skulle bli.

Sommaren 2011 åkte han till Mexiko och spelade U17-VM med Australien. Det började bra. West Ham-talangen satte segermålet i öppningsmatchen mot Elfenbenskusten (2–1).
Det blev respass i åttondelsfinalen mot Uzbekistan (0–4), men erfarenheten i Mexiko hade varit positiv. Han såg fram emot lite ledighet innan försäsongsträningen skulle dra igång.
Dylan Tombides reste på semester med familjen till Cancun. Då, i juli förra året, kom samtalet som skulle förändra hans liv.
Ett dopningsprov efter förlustmatchen mot Uzbekistan hade analyserats. Läkarna hade upptäckt cancer i ena testikeln.
Dylan Tombides stelnade till. När han lagt på, vände han sig till pappa:
– Kan det här döda mig?
I ett ögonblick hade tillvaron kastats omkull. Dylan Tombides berättade i våras för Daily Mail:
– Jag var 17 år och hade aldrig kommit i kontakt med cancer. Allt jag tänkte på var att slå mig in i a-laget i West Ham och ta körkort.
– Jag hade inte förstått vad som hände. Jag hade känt av ljumsken mot Brasilien i U17-VM, jag visste att det var något. Men jag hade ingen aning om att det var cancer.
Han skickades direkt hem till England där läkarna satte in behandling. Tombides fick kemoterapi vid St Barholomews sjukhus i London. Han fick beskedet att de var tvungna att operera bort en testikel.
– Det var bara att acceptera. Det gjorde så ont ändå så det verkade logiskt.
West Hams klubbläkare Sam Howlett försäkrade på hemsidan att det inte fanns några farhågor för fotbollskarriären. Men det var inte så okomplicerat.

Behandlingen pågick i veckor. Dylan Tombides fick ibland ligga i en sjukhussäng i timmar med slangar i kroppen. Han berättar:
– Det fanns ögonblick när jag tittade på mamma och sa: ”Jag vill inte ha den här kemoterapin längre, jag vill leva med cancern istället”. Så kändes det ibland. Efter varje behandling tog det fem till tio dagar att återhämta sig. Mina lagkamrater ville besöka mig, men jag sa åt dem att inte göra det. Jag kunde inte vara vaken mer än 15 minuter åt gången och kunde inte alltid minnas vad som hände.
Fotbollsspel kändes avlägset. Vissa dagar kunde Dylan Tombides lämna sjukhuset och gå ned till träningsanläggningen och käka lunch med lagkamraterna. Sedan gick han hem och sov.
Behandlingen gav resultat. Dylan Tombides, vars lillebror Taylor också tillhör West Hams akademi, hoppades vara tillbaka i träning vid nyår. Men före jul noterade läkarna att cancern spridit sig till lymfkörtlarna. Det krävdes en ny operation.
Dylan Tombides tillbringade elva dagar på sjukhus. När han vaknade upp efter nedsövningen såg han ett enormt ärr på magen.
– Jag kunde inte använda ryggmusklerna på flera veckor. Jag fick hitta på ett sätt att rulla ur sängen för det gjorde så ont.
Klubben var ett stöd under den tunga tiden. Klubbdirektören Karen Brady höll kontakt med Dylans mamma. I januari värmde West Ham-spelarna upp i tröjor med en hyllning till Tombides efter ett initiativ från bland andra Kevin Nolan och Carlton Cole.
– Jag vill tacka alla som stöttat mig, sa spelaren till klubbens hemsida. Det har varit så många och det är svårt att hinna svara alla, men det har betytt massor.

Operationen blev lyckad, men det var fortfarande en bit kvar till comeback.
– Jag ville bara spela fotboll igen, men det var så mycket ärrvävnad att jag var tvungen att vara försiktig. Jag tillbringade mycket tid på motionscykeln och i poolen.
I april – drygt nio månader efter att att han fått mardrömssamtalet under semestern i Cancun – twittrar Dylan Tombides:
”För första gången på nio och en halv månad åker skorna på.”
Känslan att få plocka fram joggingskorna skänkte glädje, men det fanns fortfarande ett kritiskt datum. I juni var han inbokad på återbesök. Om blodproven visade vad läkarna hoppades på skulle han få klartecken att återvända till planen.
Den 28 juni skriver han på Twitter:
”Jag har fått beskedet att jag kan spela matcher och träna under tiden jag genomgår fortsatt behandling.”
Den 29 juni skriver han:
”Kom hem vid midnatt efter att ha spenderat 12 timmar med kemoterapi på sjukhuset. Jag är trött och känner mig helt nere, men inget kan stoppa mig från att träna med grabbarna idag.”
Den dagen genomförde han sin första träning sedan cancerbeskedet.
Rehabiliteringen hade varit lång och påfrestande, men Dylan Tombides var på väg tillbaka.
Den 21 september gör han comeback med ett inhopp i en U21-match mot Arsenal. En West Ham-bloggare ger honom en tia i betyg, med omdömet: ”Rörde knappt bollen, men jag ger honom ändå en 10 för att ha tagit sig igenom sjukdomstiden och kommit tillbaka till planen”.
Det var bara en vecka sedan. I Ligacupmötet mot Wigan i tisdags valde Sam Allardyce att ta med Dylan Tombides i truppen. Ett sentimentalt val, förstås, men också ett populärt beslut både hos lagkamrater och fansen.
Med knappt tio minuter kvar visade fjärdedomaren upp skylten med nummer 39 på. Dylan Tombides, som satt på bänken i Premier League redan våren 2011, fick äntligen göra debut i West Hams a-lag.
När han joggar in på planen är den kala hjässan det enda som vittnar om vad han gått genom.
Lagkamraten Jordan Spence skriver efteråt på Twitter:
”Fantastiskt att se Dylan Tombides debutera! Jag är stolt över att få vara hans lagkamrat. Styrka, mod och färdigheter i överflöd.”
Dylan Tombides skickade en hälsning till dem som stöttat honom:
– Tack alla fans, vänner och familj som gratulerat mig. Jag hoppas att kunna betala tillbaka med mål inom den närmsta framtiden.
Skulle målen dröja har Dylan Tombides ändå vunnit sin största seger.
Och han har gett oss en inspirerande berättelse om att det går att nå fram.
Även om resan är lång.

Källor: Australia Telegraph, Boleyn Inheritance, Daily Mail, Fourfourtwo, Perth Now, West Hams officiella hemsida.

Fotnot: Tack till läsaren Isak Edén som uppmärksammade mig på att Tombides fick hoppa in i tisdags.

  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB