Han har en historia som proffsspelare och har arbetat med flera av fotbollens stora namn: José Mourinho, Kenny Dalglish, Gianfranco Zola och Ruud Gullit.
Ändå var det många som satte ett frågetecken för West Bromwichs nye tränare Steve Clarke, 49. Han var ju en ”nummer två”.
Efter sju omgångar har kritiken tystnat.

När det dyker upp en ny tränare i Premier League brukar nyfikenheten vara så stor att denne till en början får orimligt mycket utrymme i medierna.
Jag tror inte någon tränare har gjort en mer anonym entré än Steve Clarke. Det är som om han gått in gått in genom en bakdörr och plötsligt står på den stora scenen.
Visst, många minns honom från rollen som assisterande tränare, men i Sverige gissar jag att få har en tydligt bild av vem Steve Clarke är.
Hur han är? Den diametrala motsatsen till Sam Allardyce.
Det här är ingen tränare som kommer att gorma vid sidlinjen, knuffa fjärdedomare eller starta ordkrig med Alex Ferguson. Han väger sina ord noga, är artig och framstår som jordnära. Som spelare i St Mirren och Chelsea fick han höra att han var melankolisk.
– När man känner mig är jag okej, you know, säger han i en intervju i Independent från i somras. Jag är trevlig och personlig. Jag kan ha mina stunder som alla andra. Som coach är det viktigt att vara sig själv.
Steve Clarke, vars största intresse utanför fotbollen är flugfiske, har erfarenhet från andra delar av livet. Efter spelarkarriären hann han med en fyraårig lärlingsutbildning som ingenjör innan han tog sig tillbaka in i fotbollscirkusen.

Steve Clarke hade länge ryktet att vara en av de bästa assisterande tränarna i branschen.
Den förre Chelseaförsvararen började som assisterande manager till Ruud Gulllit i Newcastle 1998. När holländaren sparkades fick Clarke leda laget i en match, borta mot Manchester United (förlust, 1–5).
Fram till i somras var det den enda matchen som Steve Clarke haft huvudansvaret för ett proffslag.
Efter det hann han med fyra år som assistent till José Mourinho i Chelsea (och senare till Avram Grant), två år som assistent till Gianfranco Zola i West Ham och ett och ett halvt år som Kenny Dalglishs assistent i Liverpool
Det var inte det att han inte ville bli huvudansvarig. Det föll sig så. Redan efter sejouren i Chelsea 2008 ville han ta ett eget lag. Istället hoppade han på jobbet som side-kick till Zola. För ett par år sedan, efter att han lämnat West Ham, såg jag en tv-intervju med Steve Clarke där han pratade om drömmen att bli huvudansvarig:
– Jag vill lära mig jobbet. Jag ville ha en klubb som kan ge mig tid att lära mig jobbet. Jag tycker jag är tillräckligt bra för att få chans i Premier League, men om jag får den chansen vet jag inte. men jag tror att 90 procent av klubbarna tittar efter kandidater med erfarenhet och då kanske jag måste titta lägre ned. Championship är en bra nivå att börja.

Det blev ingen ”mjukstart” i Championship. Istället nappade han på erbjudandet från Kenny Dalglish och gjorde ytterligare två år som asstränare. När Dalglish fick sparken i våras och ersattes av Brendan Rodgers lämnade även Steve Clarke.
Och då kom chansen – från Premier League.
West Bromwich stod utan tränare sedan Roy Hodgson tagit jobbet som förbundskapten för England. Sportchefen Dan Ashworth visste vad han letade efter. Eftersom WBA har valt att ha en sportchef med övergripande ansvar letade man inte en manager. Ashworth ville ha en bra coach, som var van att arbeta på träningsplanen, nära spelarna.
Det ryktades om namn som Ralf Rangnick och Chris Hughton, men i början av juni presenterades lösningen.
Valet föll på en 49-årig skotte. Den evige tvåan.
– Steve låg i framkant med tanke på vilka klubbar han arbetat i och hans goda rykte. Steve har hungern och drivkraften att lyckas som nummer ett, sa Dan Ashworth.
Steve Clarke konstaterar att det var dags.
– Nu var det läge att ta steget. Jag har gjort scouting, ungdomstränare, assisterande manager, first team coach. Det var logiskt att nästa steg skulle bli att bli manager. Det var den grejen som saknades från min cv. Det var det jag ville göra, bli killen som tar det slutgiltiga besluten.
Om de ökade kraven, svarar han:
– Det är en motivationen. Motivationen är att vara han som står i rampljuset och utveckla sig själv så mycket som möjligt. En av anledningarna till att jag lämnade Chelsea var att jag ville ha en utmaning. När du arbetar i en klubb som Chelsea vet du vad du får. Med John Terry, Petr Cech, Frank Lampard, Didier Drogba. Vecka ut och vecka in håller de en hög nivå. Deras attityd är bra, standarden är hög. Det är därför de är toppspelare, det är därför de vann en cupdubbel ifjol. De kommer alltid att träna bra. När du kliver ned en nivå så arbetar du fortfarande med bra spelare, men du måste du hitta sätt att motivera spelarna för att få en ”end product” på lördagen eller söndagen.
– Jag hade kunnat sitta kvar som assisterande manager i Chelsea. Jag trivdes i klubben, klubben trivdes med mig. Det hade varit ett enkelt liv. Bra pengar. Men man måste våga ta sig ur sin ”comfort zone” och utveckla sig och se hur långt man kan nå.

Stämpeln som ”nummer två” var svår att sudda ut. Många reste ett frågetecken för Steve Clarke inför säsongen. Var han redo att stå på egna ben? Visste han vad det innebär att vara ansvarig? Hade han karisman för att vara ansiktet utåt?
Bland spelbolagen var Clarke en av favoriterna till att få sparken först.
Det är förstås för tidigt att dra tvärsäkra slutsatser efter bara sju omgångar, men hittills har han minst sagt tystat kritikerna.
West Bromwich ligger på sjätte plats i ligan, bara en poäng bakom tvåan Manchester United. Enda plumpen är förlusten borta mot Fulham (0–3).
Sättet han gjort det på är också imponerande. WBA har byggt vidare på arvet från Roy Hodgson – laget är fortfarande disciplinerat bakåt – men har även lagt till en offensiv dimension.
– Han har börjat fint och intrycket är att han har en plan, säger anfallsstjärnan Peter Odemwingie.
– Han säger att han vill bygga något istället för att bara stanna kvar i ligan, han vill vinna en av cuperna. Han kommer att spela starka lag i cuperna. Han vill spela en aggressiv fotboll, inte passiv och avvaktande bara för att klara kontraktet. Vi ska försöka växa och jag blev glad när jag hörde hans ambitioner. Han har jobbat under stora managers. Vi visste att han inte kunde undvika att bli influerad av de coacherna som vill vinna saker.
Och så har vi det där med passningsspelet. Steve Clarkes mål är att WBA ska slå avsevärt fler passningar jämfört med ifjol.
– Killarna gillar verkligen hans träningar och man kan se att vårt passningsspel har förbättrats. Hans sa att målet är att bygga organisationen bakifrån och slå nästan dubbelt så många passningar.
Steve Clarke säger om sin filosofi:
– Jag vill leda ett lag som spelar fin fotboll och underhåller publiken. Om det bara var fantasy football skulle alla spela som Barcelona men det är en resultatdriven bransch. Jag är ansvarig för att West Bromwich Albion blir kvar i Premier League. På resan hoppas jag att fansen ska kunna gå hem och känna att de blivit exalterade över lagets spel.

Steve Clarke tonar förstås ned förväntningarna efter den fina starten, men känslan är att det här West Bromwich-laget inte kommer att ha något med bottenstriden att göra. När WBA på lördagen tar emot Manchester City på The Hawthorns ligger de bara en poäng efter mästarna.
WBA är ett gediget lag utan direkta svagheter. Mittförsvaret med Gareth McAuley och Jonas Olsson är stabilt, defensiva mittfältarna Youssouf Mulumbu och Claudio Yacob är två av ligans mest undervärderade och offensivt finns plötsligt så många alternativ att Chris Brunt inte ens är ordinarie.
Tack vare Dan Ashworths fina scoutingnätverk lyckats hitta fynd efter fynd. Steve Clarke har redan skissat på en vision om att ta nästa steg. Han ser Fulham som förebild.
– De är en etablerad Premier League-klubb och det är det vi siktar på att bli. Deras ordförande driver klubben lite annorlunda än vår, men det är en klubb som vandrat genom divisionerna. De har spenderat utan att över-spendera och de har lyckats få ihop en stark och konkurrenskraftig trupp.
Roy Hodgson nådde en tionde plats med WBA förra säsongen. Året före slutade laget elva. Nu finns chansen att ta en ännu bättre placering.
Och då kommer ingen längre att ifrågasätta tillsättningen av Steve Clarke.
– Managers som José har så mediaprofilerade. Frågorna till mig handlar alltid om hur det var att jobba med honom. Förhoppningsvis, om några år, pratar de om Steve Clarke.

Källor: Birmingham Mail, The Guardian, Independent.

FAKTA/WBA:s passningsstatistik
Slår WBA fler passningar den här säsongen? Ja och nej. Det har visserligen spelats för få matcher för att få en heltäckande bild, men här är en jämförelse från två möten:

> I mötet med Everton hemma 1 januari 2012 (0–1) slog WBA 454 passningar, varav 358 till rätt adress. I samma möte 1 september (2–0) under Steve Clarke slog laget 366 passningar, varav 286 tlll rätt adress.
> I mötet med Tottenham borta 3 januari 2012 (förlust, 0–1) slog WBA 296 passningar, varav 212 till rätt adress. I samma möte 25 augusti (1–1) slog WBA 343 passningar, varav 268 till rätt adress.

***
Vad tror ni om West Bromwichs chanser att ta en plats på övre halvan den här säsongen?