Ratad i det spanska landslaget.
Chelseas Juan Mata, 24, kan alltid trösta sig med att han tagit steget upp bland de riktigt stora i England.
Hittills i höst har han varit ligans bästa spelare.
Det här är den långa historien om den artige, vältalige, lille mittfältaren som kombinerar Premier League-spel med universitetsstudier.

Studera Juan Mata och du kan lätt få för dig att du sett en drömspelare uppenbara sig.
Han besitter en bländande teknik, han kan slå magiska passningar, han jobbar hårt för laget (vilket vi inte minst såg mot Barcelona). Han har, framför allt, förmågan att få fotboll att se så enkelt ut genom att alltid skaffa sig tid.
Men det är inte det som gör att han skiljer sig från de andra superstjärnorna.
Det är hans avslappnade personlighet. Juan Mata är artig, ödmjuk och ofta går runt med ett leende på läpparna. Om han är en ”tänkande spelare” på planen – det är han – framstår han som nästan lika klok utanför fotbollen.
Ta bara det faktum att han studerar dubbla distanskurser i marknadsföring och idrottsvetenskap på universitetet i Madrid parallellt med fotbollsspelandet i Chelsea. Han har redan en plan för vad han ska göra efter karriären (”min farbror arbetar med marknadsföring på en bank, jag skulle gärna arbeta med pr inom sport”).
Ta bara det faktum att han skippar Ibiza och Las Vegas under semestern och istället backpackar på landsbygden i Spanien eller i grekiska ö-världen.
Ta bara det faktum att han lät spanska tv-journalisten Irene Junquera göra ett hemma-hos-reportage där han visade barnbilder och brev från beundrare och berättade att hans favoritförfattare är japanen Haruki Murakami.
Redan efter några månader i England briljerade Mata med flytande engelska, som han lärt sig i skolan. Han är bara 24 år men talar eftertänksamt och moget, som om han varit med länge.
– Att komma hit (till Chelsea) var en möjlighet att upptäcka ett nytt land, en ny kultur och ett nytt språk. Jag försöker lära känna alla delar av London. På lediga dagar kan man åka till Soho eller Camden. Jag gillar Hyde Park och Regent’s Park där man kan ta bra bilder med telefonen, säger Juan Mata.
Bilderna på favoritställena lade han ut på Twitter och sin officiella Facebook-sida. Reportrar som träffat Mata berättar att Chelseaspelaren är en dröm att intervjua. Han diskuterar mer än gärna saker utanför fotbollen. I en intervju i The Times i början av året lyfte han fram Apple-grundaren Steve Jobs, vars självbiografi han just läst ut. För Guardian berättade han i våras att han går på konserter, musikaler, utställningar och teater. En favorit är Tate Modern, ett känt galleri. Han gillar mångkulturella London, inte minst stadsdelen Camden.
– Det finns inget liknande i Spanien: Atmosfären, vintagekläder, second hand-skivor, böcker. Om du vill vara anonym kan du åka till Soho eller Camden. Om du åker till Piccadilly eller Oxford Circus hör du många spanska röster men jag blir sällan igenkänd.
För att riktigt understryka hur han skiljer sig mot schablonbilden av en Premier League-stjärna som glider runt i en Bentley/Lamborghini föredrar Mata tunnelbanan. För att det går snabbare.
Resor är ett intresse som han inte får nog av, trots att Chelsea flyger kors och tvär för att spela matcher.
– Jag reser ständigt genom fotbollen, men det är inte samma sak. På sommaren reser jag med två vänner. Vi backpackar och drar iväg någonstans. Som tonåring vann jag och några vänner en radiotävling och fick åka till Tyskland, Schweiz, Österrike och Liechtenstein. Jag vill gärna åka till Asien, Thailand och Japan.

Första kapitlet i Juan Matas fotbollsresa skrevs i Burgos i norra Spanien. Det var där han föddes. Han började spela fotboll i Real Oviedo. Talangen från pappa Juan Snr, som hade en gedigen karriär som en ytter i andradivisionen, hade förts i arv. Som 15-åring värvades Juan Mata till Real Madrids akademin.
– Han var inte som mig, mer som Vicente eller Ryan Giggs. Han var snabb och dribblade, dribblade, dribblade. För mycket dribblande. När jag var ung, kanske fem, följde jag med honom till träningarna. Det var spännande att vara med i omklädningsrummet. Jag tror att pappas bakgrund är anledningen att jag är fotbollsspelare idag.
Att få möjligheten i Real Madrids akademi är få förunnat. Men det var inget enkelt beslut att flytta hemifrån.
– Det var det viktigaste valet jag gjort i mitt liv. Jag pratade inte bara med pappa, jag pratade med min familj, med min morfar, min syster, min mamma. Vi tog ett beslut tillsammans. Jag lämnade hemmet och vännerna, men om jag skulle bli fotbollsspelare var jag tvungen att göra allt, sa Juan Mata i en intervju med The Times i början av året.
I akademin lirade han med spelare som Estéban Granero, José Callejón och Rubén de la Red. Ibland hände det att talangerna fick träna med a-laget.
– Det var en ära att träna med Zidane, Figo och Beckham. Jag var nervös när jag tränade med Zidane. Han är min idol, en av de bästa spelarna i historien. Det var underbart.
Juan Mata nådde aldrig a-laget i Real Madrid. Trots att han var näst bäste målskytt i reservlaget bakom Alvaro Negredo var kön till förstalaget för lång. Istället utnyttjade han klausulen som gav honom rätt att skriva på för Valencia 2007.
– Det smärtade inte att lämna Madrid – det är normalt. Det är många bra spelare och alla kan inte lyckas. Jag hade tur som fick vara där.
I ”Los Che” hamnade han i en kaosklubb som avverkade tre tränare under första året och krigade på undre halvan i La Liga.
– Även om vi vann Copa del Rey var det tufft i ligan. Vi hade tre managers. Men jag lärde mig mycket från spelarna som hade varit där en tid och genom att jobba under olika tränare och presidenter. Det är därför jag säger att det var min ”Master” i fotboll.

Barnbild på Mata med systern Paula, som
visades upp i tv-programmet Punto Pelota.

När han väl lagt beslag på platsen som vänsterytter gick utvecklingen snabbt. Efter att David Silva och David Villa lämnat Valencia var Mata lagets stjärna. Publiken på Mestalla hänfördes av den kvicke liraren. Youtube-fantaster dreglade över hans ofattbara tunnel på Raul Albiol under en så kallad rondo.
Han var med i truppen när Spanien vann VM-guld 2010. Ett år senare valdes han till bästa spelaren i U21-EM som Spanien vann. Efter turneringen ryktades det om en övergång till Barcelona. Så det var ingen överraskning när Chelsea lade upp 250 miljoner kronor för Matas tjänster i augusti förra året.
Med facit i hand på hur bra David Silva klarat sig i engelsk fotboll var det ingen som tvivlade på att även Juan Mata skulle bli en hit i Premier League. Frågan var bara hur länge det skulle dröja.
Redan i debuten ifjol, mot Norwich hemma, såg Chelsea-fansen ett embryo till något stort när Mata hoppade in och nätade. Det dröjde inte länge innan spanjoren blivit lagets offensiva nyckelspelare.
Hans succé höll på att drunkna i lagets kris där André Villas-Boas fick sparken och ersattes av Roberto Di Matteo. Men Chelsea reste sig.
– André var en viktig anledning att jag kom hit. Men från första dagen ”Robbie” tog över gav han mig förtroende. Han sa att jag var en viktig spelare. Vi har bytt system. Istället för 4-3-3 spelar vi 4-2-3-1 med mig centralt.
Det är där han trivs bäst. När han får komma rättvänd mot en backlinje och söka avgörande passningar. Ibland gör han det med kirurgisk precision. Mata är ytterligare en i raden av spelare som slagit hål på myten om att små spelare inte kan lyckas i England.
– Det är fysiskt spel, tempostarkare, mer böljande. Motståndarna skapar en chans, i nästa sekund skapar det egna laget ett läge. Kanske är bollinnehav och teknik inte lika högt värderat; kulturen att diktera matcher från mittfältet existerar inte. Possession-mittfältare är inte lika viktiga, även om vi ser influenser från spansk fotboll.
Mata anser att han får mer ytor i England.
– Efter 60 minuter blir matcherna galna, det händer så mycket på mittfältet. Om du har kvaliteter att ta rätt beslut kan du hitta rätt passning, dribbling eller skott. Du får mer ytor i England. Inte i början av matcherna, men när lagen börjar blir trötta.
Han minns en match där han knappt fick röra bollen. Champions League-mötena med Barcelona i våras.
– När du spelar mot Barcelona, talar coachen om tillvägagångssätt. Du kommer fram till att det går att slå dem om du är effektiv, och det var vi. Vi simulerade inte på träningarna, ”det här är Xavi”, ”det här är Messi”, men vi tittade på video och pratade mycket. Coachen sa åt mig att jag skulle spela till höger, stänga av kanten och sätta igång kontringar på Didier Drogba, Fernando Torres och Ramires – de snabba spelarna.
Chelsea vann dubbelmötet med Barcelona och våren som såg ut att bli ett fiasko slutade med succé.
När debutsäsongen var över hade Juan Mata av fansen valts till säsongens spelare i klubben, vunnit FA-cupen och vunnit Champions League.
En månad senare fyllde han på med EM-titeln. I finalen hoppade han in och fick sätta ett av målen.
Den enda lilla besvikelsen han upplevt det senaste året är OS i London som inte blev någon succé för det favorittippade spanska laget.

Mata (mitten) vann EM med Spanien i somras.

Annars har allt gått hans väg. Inför den här säsongen fick han nya lekkamrater i Eden Hazard och Oscár. Det har inneburit att Mata inte längre utgår från en central position. Men friheten från Roberto Di Matteo gör att han ändå kan kliva in i mitten och styra spelet.
Det har gjort att Mata blivit än mer svårfångad. På de senaste sex matcherna för Chelsea har han gjort sju mål och sju assist.
I lördags kom den exceptionella insatsen mot Tottenham; matchen som fick många att konstatera att Juan Mata, om än temporärt, klev upp på kungatronen i Premier League. Hittills i höst har han varit ligans bäste spelare.
– Det är underbart att se honom spela så här, sa Roberto Di Matteo efteråt.
Då hade han fått se Juan Mata trycka in en andraboll till 2-2, otagbart intill stolpen bakom Brad Friedel. Tre minuter senare hade han tagit emot Eden Hazards genomskärare och placerat in ledningsmålet, 3–2. Och som om inte det vore nog hann han med att stjäla bollen av Kyle Walker, vandra in i straffområdet och servera Daniel Sturridge öppet mål för att göra 4–2 på tilläggstid.
Efter matchen framhöll Di Matteo att vilan gjort spelaren gott. Juan Mata, som spelade OS i juli-augusti, fick två veckor off i början av september då han reste hem till Spanien.
– Vi hade ett snack före säsongen på grund av EM och OS om att det blir en tuff sommar. Så det var logiskt. Säsongen är lång för alla spelare. Kanske är två veckors break viktigt för mig. Inte nu. Senare. Kanske i januari, februari.
Det verkar iallafall inte ha gjort någon skada på kort sikt. Juan Mata vann matchen-i-matchen mot landsmannen Santi Cazorla häromveckan när Chelsea besegrade Arsenal på Emirates. Uppvisningen mot Tottenham var, vid sidan av Marouane Fellainis premiärmatch mot Manchester United, den bästa individuella insatsen i höst. Mata ger Di Matteo en stor del av äran.
– Robbie kan laget bra, kan klubben. Han är en legend här. Och som manager når han fram till spelarna på varje möte, i varje tal. För oss är han den perfekta managern.

Juan Mata spelar sitt livs fotboll. Han slog fast det själv häromveckan. Då hade precis fått veta att han petats ur det spanska landslaget.
Förvånande, förstås, men det säger också en del om kvaliteten på Vicente Del Bosques alternativ när Premier Leagues just nu bästa spelare inte ens platsar bland truppspelarna.
Juan Mata var smart nog att låta bli att kritisera förbundskaptenen när han fått beskedet.
– Jag var ganska säker på att jag skulle vara med i truppen och full av entusiasm. Jag har inte pratat med Del Bosque, men jag kommer att fortsätta att arbeta hårt, sa han.
Och även om det var en liten personlig besvikelse att se VM-kvalmatcherna på tv finns det ingen anledning att deppa.
Håller formen i sig lär han snart vara med i landslaget igen och det han upplevt sedan han anslöt till Chelsea (och fick sjunga ”Macarena” ståendes på en stol inför lagkamraterna på inkilningsfesten) är nästan för bra för att vara sant. Det har hänt att han nypt sig i armen.
– Jag kom till Chelsea för att jag vill vinna titlar. Och under mitt första år vinner jag två, varav klubbens första Champions League-titel. Jag sa till mig själv: ”Hur kan jag vara så lyckosam?”.
Han har satt ett nytt personligt mål. Bli en legend i Chelsea. Inför kvällens möte med Sjachtar Donetsk, förklarade han:
– Vi har tre-fyra spelare som är väldigt viktiga för klubben. De är legendarer för vad de gjort under åtta, nio, tio års tid. Jag önskar att jag blir som Frank Lampard och John Terry de kommande åren. Det är mitt andra år i Chelsea och jag njöt verkligen av det första. Det var ett av Chelseas bästa år någonsin. Men jag tror att det kommer att bli ännu bättre.

Källor: Chelseas officiella hemsida, Daily Mail, France Football, The Guardian, Punto Pelota, Siempre Football, The Times.

FAKTA/Juan Mata – år för år
(Säsong, klubb, matcher, mål)
2006/07 Real Madrid Castilla……39……10
2007/08 Valencia………………….24…….5
2008/09 Valencia………………….37……11
2009/10 Valencia………………….35…….9
2010/11 Valencia………………….33…….8
2011/12 Chelsea…………………..34…….6
2012/13 Chelsea……………………7……..3