Han var en framstående friidrottare och ville satsa på att bli långdistanslöpare.
Marouane Fellaini blev fotbollsspelare istället.
I höst har han varit en av Premier Leagues bästa.
Det här är den långa historien om belgaren som saknade de tekniska kvaliteterna men blev en kultspelare tack vare sin enorma fysik.

Det finns en historia som berättar en hel del om Marouane Fellaini, om hur folk uppfattar honom.
Den sista augusti 2008 var David Moyes på plats i Belgien. Everton hade släppt tuffe mittfältaren Lee Carsley till Birmingham. För en gångs skull hade klubben lite pengar att värva för. David Moyes hade satt sig på ett privatplan ned till Bryssel för att göra klart en affär i sista stund.
Evertons ordförande Bill Kenwright minns samtalet till sin manager.
– Jag ringde David och det första jag sa var: ”Är han där?”. Han svarade ”ja”. Så jag frågade: ”Hur är han?”. Det blev tyst i andra sidan luren… sedan utbrast han kort och gott: ”Big!”.
Marouane Fellaini är inte bara stor. Han är enorm. Med sina 194 centimeter är han längre än de allra flesta offensiva spelarna i Premier League. Och afrofrisyren ger än mer volym.
– Folk tenderar att lägga märke till ”Felli” för håret. Men han har så mycket mer. Han är en underbar kille och hans arbetsvilja är oslagbar. Han är anpassningsbar och gör vad du ber om. Han är en fantastisk tillgång när vi försvarar och en total olägenhet när vi anfaller. Vilket lag som helst i Europa skulle vilja ha honom, säger lagkamraten Leighton Baines.
Så är det nog efter en höst där Marouane Fellaini etablerat sig som en av Premier Leagues största stjärnor.
Det tog ett tag. Fyra år för att vara exakt.

Goodison Park, 20 augusti 2012:
Everton har trotsat historien och vunnit en premiär. Den här kvällen är det självaste Manchester United som fått se sig besegrat.
Inför matchen är allt ljus riktat på Robin van Persie som ska göra debut efter flytten från Arsenal. Efteråt talar alla om Evertons Marouane Fellaini.
Från sin roll som offensiv mittfältare har han käkat upp United-försvaret fullständigt.
Han har dribblat, skjutit, vunnit nickdueller, spelat fram. I England har Marouane Fellaini varit ansedd som en nyttig spelare, men det här är dagen då fotbollsvärlden upptäcker hur bra han är.
Halvvägs in på säsongen är det fortfarande den individuellt bästa insatsen vi sett i höst.
Men till skillnad mot förr när Marouane Fellaini haft gjort en stormatch var det här inget undantag.
Efter den exceptionella insatsen i premiären har 25-åringens form hållit i sig.
Han har dominerat i match efter match. Den ende försvararen som lyckats tämja honom är svenske Jonas Olsson. Fellaini är en av fyra spelare som tagits ut i ”Omgångens lag” i den här bloggen fyra gånger.
Vissa menar att han varit hela ligans bästa spelare.
– Han visar varje vecka att han kan konkurrera och har kvaliteten att vara en högkvalitativ mittfältare. Han dominerar ofta mittfältet, även när vi möter topplag. Han är ovärderlig för oss, säger Everton-målvakten Tim Howard.
Så har det inte alltid varit. Det fanns en tid när vissa tvivlade på det dyra nyförvärvet.

Marouane Fellaini värvades till Everton i augusti 2008. Han kostade runt 14 miljoner pund och blev klubbens dyraste nyförvärv någonsin.
Med en sådan prislapp följde förstås förväntningar.
Den engelska publiken kände inte till så mycket om mittfältaren från Standard  Liège. Det enda de visste var att han övertygat stort när Liège varit nära att besegra Liverpool i kvalet till Champions League.
När Fellaini kom led Everton av anfallssjuka. Det gjorde att mittfältarna Tim Cahill och Fellaini användes som anfallare.
Fellaini var bra, riktigt bra ibland, men han var också odisciplinerad. Under sina första 17 matcher drog han på sig 10 (!) varningar. Det gick så långt att han kallades till ett möte med domarchefen Keith Hackett. Fellaini lovade att skärpa sig.
Men han fick även kritik spelmässigt. Efter en svag insats mot Benfica i Europa League underströk BBC:s Phil McNulty att det var bortkastade pengar och föreslog att Fellaini skulle klippa bort afrot eftersom det ”drog till sig uppmärksamhet och blottlade hur dåligt han spelat”.
– Det var många som ansåg att Everton betalade överpris när de köpte honom, berättar belgiske fotbollsjournalisten John Chapman för mig.

Fellaini och domarna var inte överens under belgarens första halvår i England.

Säsongen 2009/10 fick Marouane Fellaini sitt genombrott. Han tog klivet ned som defensiv mittfältare och under hösten var han så bra att Everton-tränaren David Moyes kallade honom ”as good as anyone in the league”. Lika bra som vem som helst i ligan.
Och det gladde David Moyes som satsat en stor del av budgeten på den belgaren. Han fick leva med frågor om Everton skulle få ha kvar sin guldklimp.
– För en tid sedan frågade ni när vi skulle göra oss av med honom. Nu frågar ni om vi kan behålla honom, sa Moyes till reportrarna.
Vid det här laget var håret snarare en fördel. Afroperukerna sålde som smör i Evertons souvenirshop. Marouane Fellaini var redan en kultspelare på Goodison Park.
Idag är afrofrisyren ett stycke Evertonhistoria. När Fellaini lade sig till med flätor till en match mot Stoke, ledde det till att lokaltidningen Liverpool Echo intervjuade en maskeradaffär om hur det skulle påverka försäljningen av perukerna. Det startades en Facebook-grupp: ”Bring back the afro Fellaini lad!”. Själv säger han:
– Alla har sin egen stil. Vissa dagar känner jag för att behålla det, vissa dagar känner jag för att raka bort det. Men livet har varit okej så jag kanske behåller det.
Trots de starka insatserna, trots igenkänningsfaktorn dröjde det tills han fick det där riktiga erkännandet.
Kanske berodde det på att Tim Cahill var lagets fixstjärna och tog rampljuset.
Kanske berodde det på att Fellaini flyttades runt mellan mittfältet och anfallet och aldrig blev inspelad i någon position.
Kanske berodde det på att han ådrog sig allvarliga skador och missade stora delar av våren två år i rad.
Under silly season-månaderna i somras florerade det rykten om alla som någonsin ägt ett par fotbollsskor. Men om Fellaini var det förvånansvärt tyst.
Visst har det viskats om intresse från Chelsea genom åren, men inte mer än löst snack.
Kanske skrämdes storklubbarna av en eventuell prislapp eftersom spelaren tecknade ett femårskontrakt med Everton för ett år sedan.
Å andra sidan har Marouane Fellaini alltid fått kämpa för att komma någon vart.

Evertons publikfavorit föddes i belgiska Etterbeek. Hans föräldrar hade invandrat från Marocko. Pappan var fotbollsmålvakt i hemlandet, men när han inte lyckades få arbetstillstånd i Belgien gav han upp den aktiva karriären och började köra spårvagn. På fritiden tränade han de tre sönerna.
Marouane började spela på gatorna i Bryssel i stadsdelen Heizel. Han upptäcktes av scouter och kom till Anderlechts akademi som åttaåring. Parallellt tränade han friidrott. Hans ungdomstränare Paul Schraepen berättade för BBC för tre år sedan:
– Han var duktig i långdistans och hans mål var att lyckas inom det.
Pappa Abdellatif fick dock sonen att välja fotboll. Men där hade Marouane inte den naturliga talangen. Abdellatif lät Marouane sonen till skolan för att bygga upp konditionen.
– Marouane var inte någon begåvad spelare men väldigt atletisk. Han sprang från början till slut. Det gick inte att stoppa honom.
När pappan fick nytt jobb i Mons flyttade familjen. Marouane Fellaini misslyckades i Charleroi. Istället hamnade han i Standard Liège där Michel Preud’homme gav honom chansen som defensiv mittfältare.
– Det är överraskande att ”Maro” blivit en sådan stjärna, säger Paul Schraepen. Jag trodde aldrig att han skulle nå så hög nivå. Han var bra som ung, men inte fantastisk. Det fanns många i hans ålder som var bättre när jag tränade dem.
Marouane Fellaini gjorde helt enkelt det bästa av sina kvaliteter, sin storlek, sin fysik.
Precis som han gör idag.

Marouane Fellaini är inte den mest eleganta spelaren, inte den inte som barnen vill vara på skolgården. Men få spelare är lika effektiva. Få kan skapa mer oreda i motståndarnas straffområde.
Det räcker med en lyftning från Leighton Baines mot det där enorma håret för att mittbackarna ska börja darra.
Han är förmodligen den enda spelaren i fotbollsvärlden idag som kan dominera en Premier League-match med sin bröstkorg. Hans förmåga att suga in höjdbollar och ge sitt lag möjlighet att flytta upp är unik.
Vad är Fellainis bästa position? Om detta tvistar dom lärda.
Jämfört med förra säsongen, då han spelade defensiv mittfältare, vinner han färre närkamper (39% jämfört med 41%), färre nickdueller (52% jämfört med 74%) och har lägre passningsprocent (79% jämfört med 80%). Inte så konstigt då han numera spelar mer felvänd.
Å andra sidan är de offensiva siffrorna omvända. Han gör fler mål, har fler avslut, bättre skottprocent och förvaltar ”clear-cut chances” oftare (60% jämfört med 17% ifjol).
Många har ändå svängt över till att Fellaini är vassast längre fram i plan. Förra säsongen skapade han i snitt en chans på 114 minuter. Nu är siffran en chans på 53 minuter. Det är som target han blir som mest svårhanterad, det är där han ger sitt lag en enkel och självklar uppspelsväg. Phil Neville, som såg belgaren mosa Manchester United, sa efteråt:
– Jag tycker att han är bäst när han skapar problem för motståndarna på sista tredjedelen. Då är han ostoppbar. Han ger oss så många alternativ.
Förre lagkamraten Mikel Arteta, nu i Arsenal, håller med:
– Jag tycker det är mycket svårare att spela mot honom när han håller sig runt boxen. Han använder sin storlek bra och skapar problem, vilket man kan se på målen han gör. Jag har sett enorm utveckling från honom, framför allt i den positionen. Han är en av de svåraste mittfältarna att möta på grund av storleken. Normalt möter man inte såna spelare i den positionen.
Just det är en annan aspekt som gör Fellaini unik. Hur många andra ”tior” kan ta klivet ned som defensiv mittfältare?
Phil Jagielka vet hur svårt det är att möta Everton-anfallaren. Han ställs mot honom dagligen på träningarna. Han säger:
– Det finns saker man kan försöka: Sparka, nypa eller dra i håret. Men det fungerar inte alltid. Du vet direkt vad som väntar, men det är inte mycket du kan göra. Det är frustrerande och så svårt att bemästra. Han är en fot längre än mig så det är inte mycket jag kan göra annat än att stå bakom, ge honom en törn eller två och hoppas att han har en dålig dag. Försöker du ta dig in framför honom är han så stark att han håller bort en.

Marouane Fellaini nickade in segermålet i premiären mot Manchester United.

Nu undrar alla hur länge Everton kan behålla honom. Förra månaden började det surra nya rykten om Chelsea.
– Jag vill spela för någon av de största klubbarna en dag, men jag har tålamod, sa han häromveckan.
Frågan är hur stort tålamodet är eller om längtan efter Champions League-spel redan är stor.
Under ett landslagsläger i september lät det annorlunda. Då sa Fellaini till belgiska medier att det här skulle bli hans sista säsong i Everton. Mittfältaren är klubbens bäst betalda spelare med 75 000 pund i veckan. Men han skulle kunna få en rejäl höjning någon annanstans.
David Moyes reagerade med ilska och läxade upp spelaren.
– Han var omgiven av utländska journalister som masserade hans ego. Ibland kan spelare säga saker de inte borde säga. Men vart ska han gå? Fönstret är stängt. Jag säger inte att han inte kan flytta i nästa fönstret för alla i världen är tillgängliga om priset är det rätta. Han går ingenstans nu. Vi pratade om det och eventuell bestraffning är mellan honom och mig, sa Moyes.
När Marouane Fellaini i höstas talade om klubbyte hade han kanske inte räknat med att David Moyes gäng skulle slåss i toppen av Premier League.
Men om ligans mest fruktade huvudspelare behåller toppformen kan han ju faktiskt få spela få spela Champions League med Everton.

Källor: BBC, Daily Mail, EPL Index, The Guardian, The Times.

FAKTA/Marouane Fellaini – år för år
(Säsong, klubb, matcher, mål)
2006/07 Standard Liège……..30…..3
2007/08 Standard Liège……..31……6
2008/09 Standard Liège……..3…….0
2008/09 Everton……………….30…….8
2009/10 Everton……………….23…….2
2010/11 Everton……………….20…….1
2011/12 Everton……………….34…….3
2012/13 Everton……………….13…….8