Det tog Fernando Torres 1 481 minuter att göra två mål i Chelseatröjan. Demba Ba behövde bara 61 minuter igår mot Southampton i FA-cupen.
Visst, det första ”stal” han från Juan Mata, det andra var inte hans svåraste den här säsongen, men det var ändå en debut som bådar gott för Chelsea.
Demba Ba bidrar med mer än mål.
Rafael Benítez slängde in senegalesen i startelvan och fick den targetspelare som Chelsea saknat. Det är Bas främsta egenskap. Förmågan att både vara ett hot i djupled och kunna suga in bollar. I det avseendet är han en Drogba-light.

Demba Bas ankomst är läglig. Fernando Torres har redan startat 30 matcher den här säsongen. Det är mer än vad som är hälsosamt för en striker. Spanjoren har sett ut att vara slutkörd senaste tiden. Han gör ingen bra säsong, men inte heller så svag som man kan föranledas att tro. Han har totalt gjort 13 mål.
Demba Ba ger Chelsea chansen att rotera. Det borde även gynna Fernando Torres.
Frågan är om han får spela de tunga matcherna i fortsättningen. Bas debut har onekligen satt press på anfallskollegan. Efter det andra målet igår zoomade kameran in Torres som såg ut att ha bitit i en citron.
Rafael Benítez sa efter matchen att Demba Ba och Fernando Torres kan spela tillsammans, men det ser jag mer som ett saker-jag-måste-säga-uttalande.
Jag tvivlar på att vi kommer att få se spelarna i ett tvåmannaanfall. Det skulle ju innebära att Benítez måste offra en av de centrala mittfältarna och det är uteslutet (förutom som offensiv taktik vid underläge i en match).
Däremot finns möjligheten att spela Demba Ba på vänsterkanten och låta honom göra samma typ av understudy-jobb som han gjorde förra våren åt Papiss Cissé i Newcastle.

***
Efter 90 minuter var det Joe Coles kväll. Man kan argumentera för att det var James Collins kväll eftersom den ibland utskällde mittbacken nickat in två mål mot Manchester United, men eftersom vi gillar fina sagor fastnar vi på Cole.
Hemvändaren hade dragit på sig West Ham-tröjan för första gången på nio år. Han hade blivit hyllad när hans namn ropades upp inför matchen.
Han hade, framför allt, blivit hyllad med en stående ovation när han vandrade av planen i den 73:e minuten.
Då ledde West Ham med 2–1. Joe Cole hade spelat fram till båda målen, båda efter identiska inlägg till James Collins. Känslan på Bobby Moore Stand var att en av de egna kommit hem.
När tiden tickat in på stopptid kändes ledningen tämligen säker, åtminstone så säker som den kan göra när man möter Manchester United. Jussi Jääskeläinen hade inte behövt göra en enda räddning under sista halvtimmen trots att Manchester United bytt in det tunga offensiva artilleriet med Robin van Persie, Antonio Valencia och Ryan Giggs.
Då, i den 91:a minuten, kom målet som helt förändrade förutsättningarna.

Jag har ju betonat Robin van Persies betydelse både en och två gånger så vi behöver ju inte upprepa det igen.
Alla kan se det:
Manchester United hade inte lett ligan med sju poäng, förmodligen legat ett antal poäng bakom Manchester City, utan honom. Arsenal hade kunnat vara med i toppstriden om han blivit kvar på Emirates.
Så vi kan ju koncentrera oss på målet istället. Det går nämligen att se hur många gånger som helst.
Ryan Giggs fick tillräckligt med tid för att måtta en långboll, men eftersom bollen studsade var svårighetsgraden för hans tilltänkta passning skyhög.
Bollen seglade över James Tomkins, perfekt avvägd.
Nedtagningen av Robin van Persie var lika imponerande. Sportkommentatorn Lasse Kinch sa en gång att en spelare, minns inte vem, dämpade en boll som låg som ett dött russin på foten.
Russinet på RvP:s vänsterfot var både dött och begravet.
Avslutningen mellan benen på Jääskeläinen höll den nivå som van Persie har hållit hela hösten: Världsklass.
Det var perfektion från början till slut. Passningen, mottagningen, avslutningen. Händelsekedjan påminde om Dennis Bergkamps klassiska fullträff mot Argentina i VM 1998.

West Ham försvarade sig på ett beundransvärt sätt under andra halvlek. Kvitteringen i slutminuten förändrar inte det.
Det var ett mål som, nästan, inte går att försvara sig emot.

***
Noterat från lördagens FA-cup-matcher:

* Darren Bent hoppade in direkt från frysboxen och gjorde mål för Aston Villa som vände hemma mot Ipswich (2–1).
* Carlos Tévez drog dit en fin frispark för Manchester City som besegrade Watford med 3–0. Där hoppade 17-årige Marcos Lopes in och satte trean för City.
* Kieron Dyer kvitterade till 1–1 för QPR hemma mot West Bromwich. Passande nog när matchuret tickat in på injury time.
* Macclesfield, utanför ligasystemet, skickade ut Cardiff City där tränaren Malky Mackay roterat för mycket.
* Clint Dempsey gjorde två mål för Tottenham som besegrade Coventry. Verkar som amerikanen börja hitta målformen i sin nya klubb.