Hooiveld klarade testet
Jos Hooiveld fick som väntat chansen från start i lördags för Southampton. Då höll laget nollan och vann det viktiga bottenmötet borta mot Aston Villa.
Jag skrev ju inför helgen att det var en definierande match för Hooiveld. Efter den svaga hösten, där han orsakade en mängd baklängesmål, har han hamnat utanför laget. Det var nödvändigt för honom att leverera nu när José Fontes skada öppnade en dörr till startelvan.
Och Hooiveld klarade mandomsprovet.
Southampton tog ledningen i första halvlek efter att Jay Rodriguez gjort en horribel filmning och Mark Halsey pekat på straffpunkten (Rickie Lambert satte sin 31:a straff i rad). Fram till dess sattes inte den tidigare AIK:aren på några större prov.
Men i andra halvlek, när Villa tryckte på, blev det svettigare. I par med mittbackspartnern Maya Yoshida (som växer för varje vecka) stod de emot. Hooiveld påminde om den ”Jos the Boss” som blev en publikfavorit i Championship förra säsongen. Han svarade för 14 rensningar (clearances) – mest av alla på plan – och hade bra koll på Christian Benteke fram till slutkvarten då hemmalaget skapade ett gäng farliga lägen.
Eftersom Southampton ännu inte har gjort klart med någon ny mittbacksvärvning (Davide Astori uppges vara på gång) lär Jos Hooiveld få starta på onsdag mot Chelsea på Stamford Bridge.
Klarar han även den uppgiften – kanske han till och med kan överskugga minnena av den nattsvarta inledningen på hösten.
> Läs mer: ”Matchen kan avgöra Hooivelds karriär”.

Man United-Liverpool var schack
En av de mest intressanta aspekterna med fotboll – till skillnad mot andra lagidrotter – är hur en match, rent taktiskt, kan förvandlas till ett schackparti.
Alex Ferguson startade med Danny Welbeck, Shinji Kagawa och Ashley Young. Det naturliga hade varit att spela Welbeck och Young på varsin kant och Kagawa som nummer tio i den vanliga 4-2-3-1-uppställningen.
Men Alex Ferguson hade en annan plan. Han hade bestämt sig för att pressa Liverpool högt. Vi har sett andra lag göra det med framgång tidigare under säsongen. Så han valde 4-4-2 med Danny Welbeck bredvid Robin van Persie och Kagawa som vänstermittfältare.
Och fick rätt. Som han nästan alltid får.
Manchester United dominerade första halvlek, mycket tack vare den höga pressen som stressade Liverpool till misstag. Samtidigt fick Michael Carrick alldeles för mycket tid att diktera villkoren mot Steven Gerrard och Joe Allen.
– Vi hade för stor respekt för United. Vi lät dem kontrollera första halvlek. Vi stod lågt ned med laget och lät dem ha bollen, sa Stewart Downing.
Så var det, men det är å andra sidan rätt vanligt att lag känner sig underlägsna när de kommer till Old Trafford.

I paus bytte Brendan Rodgers in Daniel Sturridge och gick över på ett 4-2-3-1 med Luis Suárez som tillbakadragen anfallare. Plötsligt fick Michael Carrick och Tom Cleverley oroa sig för att Luis Suárez skulle bli rättvänd framför backlinjen. De sjönk djupare och Liverpool fick mer tid i backlinjen och mittfält.
Det var här det hade utvecklats till en ”hjärnornas kamp”. Brendan Rodgers gjorde ett offensivt, vågat, nödvändigt drag när han offrade en defensiv mittfältare (Lucas som hade en varning) och adderade en anfallare. Han satsade på remi och fick önskad effekt; Liverpool tog över taktpinnen.
Alex Ferguson var tvungen att svara. Många supportrar hade nog väntat sig att få se Javier Hernández komma in och testa Liverpools backlinje. Men Ferguson, kanske med hjälp av tränarassistenten Mick Phelan, identifierade ett mer alarmerande problemområde. De bytte in Phil Jones som sopkvast framför backlinjen med uppdraget att man-man-spela mot Luis Suárez.
Det var ett klokt drag i rätt läge. Och United höll emot.
Det var en match där båda tränarna gjorde smarta taktiska drag under matchens gång.
Brendan Rodgers misstag var att han ställde ut ett lag med en för defensiv approach i första halvlek.

Sturridge ger Liverpool ny dimension
Daniel Sturridge hade redan gjort sin debut i Liverpool, men det här var hans första riktiga test.
Redan efter en halvlek kan vi konstatera att han kommer att tillföra Liverpool en hel del.
När Brendan Rodgers gick över på 4-2-3-1 fick vi en första glimt av hur samarbetet mellan Sturridge och Luis Suárez kan se ut. Uruguayanen droppar och agerar länkspelare, Sturridge ligger och hugger vid offsidelinjen.
Scenförändringen i andra halvlek var total. Före paus hade Liverpool ett avslut. Efter paus hade de tolv. Sturridge slog sju passningar till Suárez (plus två avsparkar), Suárez hittade Sturridge fem gånger.
Sturridge gjorde reduceringen till 1–2 och tog sig till ytterligare ett par, tre bra lägen.
– Det där är vad Sturridge kan ge. Han löper in bakom försvararna, han har fart och kraft, sa Stewart Downing.
Det är möjligt att Suárez målproduktion kommer att minska något om han spelas längre ned i plan – i den här matchen hade han bara tre avslut – men det kommer ge laget så mycket mer.
Liverpool må ha förlorat matchen, men Daniel Sturridge inhopp gav åtminstone fansen hopp inför fortsättningen.

FAKTA/Sturridge i siffror
Mål: 1. Assist: 0. Avslut: 4. Avslut på mål: 1.Passningar: 16/17 (94 %). Mottagna passningar: 20. Skapade chanser: 3. Inlägg: 0/1. Brytningar: 1. Orsakade frisparkar: 0. Vunna frisparkar: 1.

Larssons mål kom lägligt
Sebastian Larsson hade en tung höst. Inte nog med att han spelades ur position – central mittfältare istället för på kanten – hans form från förra säsongen har varit som bortblåst. Inte ens frisparkarna har slagits med samma ackuratess.
Men i lördags hittade svensken äntligen rätt. Hans vänsterkanon borrade sig in i nätet bakom Jussi Jääskeläinen – och den kunde inte ha kommit mer lägligt.
Sebastian Larssons plats i startelvan är nämligen hotad.
På kanterna är det trångt. Adam Johnson, som köptes i somras och tog över platsen till höger på mittfältet, har börjat hitta formen. James McClean, som också hade en tung höst, har också visat en stigande kurva.
På centralt mittfält har Martin O’Neill hämtat in Alfred N’Diaye från Bursaspor. Fransmannen är en stor, tuff defensiv mittfältare, den spelartyp laget skriker efter. Det är troligt att han kommer att spelas in när han är matchfit.
Då finns bara en mittfältsplats kvar att slåss om och där är konkurrensen också hårdare än tidigare. Jack Colback har gjort en svag säsong och Craig Gardner spelas oftare som ytterback nuförtiden. I lördags gav O’Neill förtroende för David Vaughan, som startade sin första match för säsongen. Den förre Blackpool-spelaren svarade en stormatch, vilket gör att han nu är högaktuell för att starta nästa match. Sedan finns Lee Cattermole som rehabiliterar sig från skada.
Det var nog tur att Sebastian Larsson påminde Martin O’Neill och alla andra om de där kvaliteterna som gjorde honom till en av Sunderlands viktigaste spelare förra säsongen.

***
Ni missade väl inte linjedomaren som uppmanade Joleon Lescott att tacka fansen eftersom de betalat ”62 quid”? Briljant.

***
Läs mer: ”Två slutsatser efter Stoke–Chelsea”.