Steven Fletcher gjorde två mål efter två klassavslutningar. Men det var inte bara den skotske anfallaren som gav Sunderlands fans anledning att drömma om ett lyft i vår.
Det var en mittfältare som hämtats från Turkiet.
Ni vet ju att jag rätt ofta den här säsongen har ondgjort mig över Sunderlands centrala mittfält. De har, helt enkelt, inte hållit måttet. I brist på vettiga alternativ har Martin O’Neill ”tvingats” laborera med Sebastian Larsson i en central roll bredvid antingen Jack Colback, Lee Cattermole eller, ibland, Craig Gardner.
Lagdelar som saknar specifika egenskaper är rätt vanligt förekommande, men det här har varit en lagdel som saknat allt: Kreativitet, passningsskicklighet, huvudspel, snabbhet, andravågslöpningar, tuffhet, defensiv kompetens.
De har haft litegrann av varje, men inte tillräckligt av någonting.
Med Alfred N’Diaye som defensiv kraft har de åtminstone fått in den sortens fysik som gör laget respektingivande.
Det dröjde bara 40 sekunder igår mot Wigan innan nyförvärvet från Bursaspor hade manglat Shaun Maloney.
Den tacklingen borde ha renderat en frispark från Anthony Taylor, men det fungerade som ett statement: Det kommer att kännas att möta Sunderland framöver.
Att The Telegraph beskriver fransmannens debut med orden ”a one-midfield roadblock”, ger en hint av vilken spelartyp Martin O’Neill valt att satsa på. Det är ingen champagne-lirare. Snarare en närmare 190 centimeters ångvält som inte kommer att väja för någonting i dess väg.
Att supportrarna redan tillägnat honom en sång (”N’Diaye, oooaaahhh, he came from Bursaspor, to hear the Roker Roar”), antyder att hans egenskaper varit efterlängtade.

Alfred N’Diaye bidrar dock inte enbart med fysik och hårda tacklingar till Sunderland (i så fall hade det räckt med Lee Cattermole).
22-åringens entré betyder framför allt att mittfältet nu har en spelare som i första hand tänker defensivt. En spelare som positionerar djupare i planen, som försäkrar sig att han plockat upp spelare bakom ryggen, ”between the lines”, som styr sina medspelare. Hans sju brytningar (interceptions) igår visar hans specialitet.
N’Diaye är inte den moderna defensiva mittfältaren som både behärskar defensiven och spelet med boll. Han var inte involverad i speluppbyggnaden i debuten. I går slog han bara 26 passningar, varav 18 till rätt adress. Det kan jämföras med Mikel Arteta och Michael Carrick som ofta når upp till 100 passningar per match.
Men han har kvaliteter. Det var han som slog det perfekta inlägget (med ”fel” fot) till Steven Fletchers 2–1 igår.

Alfred N’Diayes entré bredvid David Vaughan gjorde att Sebastian Larsson flyttades ut till högerkanten och Adam Johnson tog steget ut till vänster. Svensken har inte riktigt kommit till sin rätt centralt så även om köpet av N’Diaye ökar konkurrensen kan det betyda att Larsson får spela oftare i favoritpositionen till höger.