Efter den pinsamma insatsen och 0–3 mot Wigan i FA-cupen ställde fotbolls-England en fråga: Can the real Everton please stand up?
Jovars, nog kunde de göra det.
Idag i stormatchen mot Manchester City var det riktiga Everton, David Moyes Everton, tillbaka.
Det är ju så här Everton måste spela för att de ska vara bra.
De är inte tillräckligt bollskickligt för att kunna spela avslappnat och tiki-taka-spela sig till segrar. De måste vrida upp energin på maxnivå, pressa högt, tackla, kriga om andrabollar – för att offensiven ska komma på köpet.
Redan första kvarten kunde vi se att Everton hade en helt annan taggning jämfört med den pinsamma insatsen mot Wigan. Victor Anichebe sysselsatte Kolo Touré/Matija Nastasic, Séamus Coleman flög fram på högerkanten och Leon Osman styrde på mitten.
Ledningsmålet borde ha kommit när Kevin Mirallas dunkade upp bollen i nättaket, men då hade linjedomaren felaktigt höjt sin flagga.
Ledningsmålet, det som räknades, var ännu vassare. Coleman spelade snett bakåt till Osman som drog till en vänster från distans. Bollen skruvade sig in i Joe Harts kryss.

Steven Pienaar hade kunnat förstöra eftermiddagen när han klumpigt nog gick in hårt och fegt mot Javi Garcia och drog på sig sin andra varning. Då återstod en halvtimme av matchen och som Everton hade kämpat dittills borde de ha kroknat.
City tog över, men då visade Everton att man inte kommer att ge sig frivilligt i slaget om CL-biljetterna.
Med tio man offrade de sig heroiskt gång på gång för att freda sitt mål. När City-spelarna fick skottlägen stod Jan Mucha i vägen.
Domaren Lee Probert missade en solklar straff för gästerna när Marouane Fellaini fick bollen på handen (Probert gav frispark trots att Fellaini var en meter innanför straffområdeslinjen), men City borde vara mer besvikna på sin egen insats än domarens. Roberto Mancinis gäng var ursvagt i första halvlek och lyckades inte skapa många lägen från ”open play” trots det numerära överläget.
På tilläggstid kontrade Everton och Nikica Jelavic kunde skjuta in 2–0. Goodison Park exploderade i ett glädjevrål.
Det var ett förlösande mål för honom, ett förlösande mål för fansen som inte vill se sin klubb sjunka ner i mittenregionens anonymitet.
Nu lever drömmen om Europaspel.

Coleman lösningen till höger
Minns ni när Séamus Coleman, 24, slog igenom i Premier League för några år sedan? Det var svårt att inte gilla den frejdiga irländaren som hela tiden utmanade på kanten och jobbade i båda riktningarna, oavsett om om han var högerback eller högermittfältare.
Hans utveckling har gått lite i stå, men den form han visat senaste veckorna indikerar att han kan vara den högerbackslösning som Everton så länge har letat efter.
Idag mot Manchester City var Coleman en av planens bästa spelare. Ständigt överlappande, ständigt villig att utmana. Dessutom skötte han defensiven prickfritt. Hans nickrensning där han kastade sig hejdlöst framför Carlos Tévez höll Nemanja Vidic-klass.
Séamus Coleman belönades med ett femårskontrakt med Everton i december. David Moyes, eller hans efterträdare, kommer att få nytta av Coleman.
Sveriges vänstersida i nästa veckas VM-kvalmöte är härmed varnad.

City behöver sin storstädning
I veckan har det rapporterats att Manchester City planerar att storstäda i truppen i sommar. Det spekuleras i att upp till elva spelare kan försvinna.
Hur många som verkligen lämnar återstår att se, men helt klart är att Manchester City behöver bygga om och bygga nytt.
Stommen finns där och den ska vara kvar, men om City ska ta nästa steg behöver klubben värva in flera klasspelare.
Startelvan idag mot Everton, när Sergio Agüero, Yaya Touré och Vincent Kompany saknades, skrämmer inte många lag. Bänken – Lescott, Clichy, Nasri, Sinclair, Razak, Lopes, Pantilimon – är högst ordinär.
Med dagens resultat är Citys dröm om en andra Premier League-titel i princip död. Nu kan de istället börja planera för hur de ska ta tillbaka ligatiteln.
Alex Ferguson slog tillbaka effektivt förra året genom att värva Robin van Persie. Hur ska City kontra?