Benítez prioriteringar stick i stäv med Chelseas
Rafael Benítez gambling gick hem. Chelseas impopuläre manager valde att vila stjärnor i ligamötet med Southampton i lördags – i ett läge när klubben kämpar febrilt för att försvara Champions League-biljetten.
Han var tvungen att få med sig ett resultat i FA-cupen igår mot Manchester United.
Rafael Benítez strategi att satsa hårdare på cuperna än ligaspelet är riskfylld. Alan Shearer beskyller Chelseatränaren för att tänka mer på sitt eget cv än på klubben.
Och det kanske är naturligt när Benítez vet att han inte kommer att träna laget i höst. Han vill hellre smycka sin meritlista med ännu en titel. För Chelsea är Champions League-statusen viktigare, inte minst ekonomiskt.
– Topp fyra-racet kommer att pågå resten av våren, sa Rafael Benítez.
– Vi är topp fyra med en match tillgodo. Vi är i semifinal i FA-cupen och i kvartsfinal i Europa League. Det är en fantastisk säsong. Det kan bli ännu bättre. Min prioritet är topp fyra och att vinna nästa match i Europa League.
Är det verkligen en fantastisk säsong? Juryn avvaktar med såna superlativ, men det är en intressant fråga att spinna vidare på. Skulle fansen vara nöjda om Rafael Benítez grejar FA-cupen, men missar Champions League nästa år? Förmodligen inte.
Skulle de vara nöjda om Benítez grejar FA-cupen och Europa League, men missar CL-biljetten? Nja, inte det heller.
Han måste helt enkelt hitta ett sätt att kunna hantera både liga- och cupspelet.
– Vi var tvungna att tackla Southampton på ett annat sätt på grund av spelarna vi hade på plan. Vi behöver inte försvara något. Om du vill vinna mot Southampton och har en annan match 48 timmar senare är det svårt. Du kan inte döda sina spelare genom att spela dem två matcher i rad, sa Rafael Benítez.

Chelsea gjorde jobbet igår mot Manchester United. Egentligen gjorde de den mest imponerande prestationen för några veckor sedan då de hämtade upp 0–2-underläge och fixade omspelat. Igår var de hjälpta av att Manchester United var försvagat (Wayne Rooney skadad och Robin van Persie bänkad), men det fanns en del att glädja sig åt för de blå fansen.
Efter en sömnig inledning på matchen var det Chelsea som försökte, Chelsea som flyttade fram folk, Chelsea som ville vinna, medan Manchester United mest var intresserat av att ligga rätt och styrspela.
I andra halvlek kom segermålet (mer om det nedan) och ledningen kändes sedan aldrig riktigt hotad. Robin van Persie fick visserligen ett par lägen, varav ett gyllene i slutminuterna, men holländaren har uppenbarligen tappat målkänslan.
Alex Ferguson erkände att laget underpresterade, bara Antonio Valencia fick godkänt över 90 minuter av tränaren.
Manchester Uniteds säsong kan vara mer eller mindre över nästa måndag om de vinner mot Manchester City och i praktiken avgör ligan.
Chelseas lever i allra högsta grad.
Men ett förbättrat cv för Rafael Benítez behöver inte nödvändigtvis vara det bästa för Chelsea.

Bilden av Matas briljans
Vi hör ju folk, såna som jag, slentrianmässigt säga och skriva att man inte får ge Juan Mata utrymme i ytan mellan backlinje och mittfält.
Igår klarade Manchester United av det relativt bra; Mata var anonym i första halvlek.
Sedan räckte det med ett par ögonblick av förlorad koncentration för att Mata skulle demonstrera det vi proklamerat för.
Danny Welbeck kom lite för långt ifrån i pressen – en kommunikationsmiss mellan honom Phil Jones och Tom Cleverley om vem som skulle markera vem – vilket gav Mata möjlighet att vända upp.
Passningen – passningen! – till Demba Ba var magisk.
Senegalesens avslut var ett konststycke, men som playmakerfantast fastnade jag på framspelningen.
Det var ren och skär fotbollsporr: förmågan att så snabbt uppfatta löpningen, ”modet” att slå en passning med så små marginaler och samtidigt ha kvaliteten att sätta in den med sådan precision.
Så nu har vi svaret, eller åtminstone ett svar.
Nu vet vi ungefär kort tid Juan Mata behöver för att skapa ett mål ur ingenting.
En sekunds passivitet från Danny Welbeck, fem meters pressavstånd (som Viasat mätte upp) istället för en meter.
Årets passning i fotbolls-England? Tja, jag kan inte komma på någon sedan nyår som varit läckrare.

Petr Cech blev sedan segerhjälte med en räddning som… var från en annan planet.
På Javier Hernández hårda närnick lyckades tjecken få upp en arm och parera. United-anfallaren var så chockad att han inte kunde göra annat än skratta och klappa om Chelseamålvakten.
Årets räddning i fotbolls-England? Tveklöst.